Skall Farang leva helt enligt kulturen

Det är nog bara att klargöra ens synpunkter vad gäller det du beskriver på ett tidigt stadium. Sedan är det inte alls så att alla thailändare lever på det sätt du beskriver, men då förhållanden mellan Faranger och Thailändskor till kanske 90 procent har en, ska vi säga “ekonomisk komponent”, så hamnar många äldre herrar i den situation du beskriver..Kan inte språket, talar inte ens bra engelska själv, frugan talar ännu mindre engelska och sedan etablerar man sig ute i någon människoby där man undan för undan få finna sig i att bli sedd på som en vandrande bankomat..
Rena mardrömstillvaron, men många försöker ju hålla skenet uppe och påstå att de har det förträffligt ute på landet med sin obildade fru som man träffade i Pattaya eller på Phuket (men som av en HÄNDELSE egentligen kommer från en by 60 mil bort i ett område som heter ISAAN och redan har 2 barn med någon longtail-chaufför) och hennes familj..
Självförvållat dock, och inte så lite korkat enligt mig. Men tragiskt också givetvis.

@Phonthaisongthaisilk wrote:

En tanke som slår mig ibland, i Thailand så är det tradition att tillex dottern gifter sig samt med sin Thaiman flyttar in hus kvinnans mor och far.

Värt att tänka på att hos thaikineserna flyttar paret in hos mannens föräldrar och kvinnan i paret blir då underställd mannens mor rangmässigt.

Göran

Det är ett intressant resonemang, rent tekniskt innebär det här med thaikulturen som det beskrivs att det blir jag som står högst upp i skalan eftersom det inte finns några föräldrar kvar i livet på vare sej min sida eller sambons sida.

Sambon har en son, 33 år, gift med egen familj, men traditionen påbjuder ju “… att tillex dottern gifter sig samt med sin Thaiman flyttar in hus kvinnans mor och far” så som det konstaterats i tråden. Helt okej thaikultur i mitt perspektiv således och det funkar bra. Men samtidigt lär jag mej genom sådana här trådar hur det ska vara i Thailand kulturellt och vad det kan leda till och samtidigt får jag en bättre förståelse för varför de gör som de gör i olika situationer och hur det fungerar. Det underlättar också att undvika att trampa i klaveret – det är inte bra om farangen är “uppstudsig” mot kvinnans mor eller “ifrågasätter” och inte kan dra jämnt med henne, vilket jag sett sorgliga exempel på. Det är ett av de värsta klavertramp man kan begå vad jag kan förstå.

Jag är tacksam för alla som delar med sej av sina erfarenheter och sitt kunnande, det har jag haft väldigt stor nytta av. Tack, allihop!

Förr eller senare kommer nog de flesta till ett uppvaknande liknande ditt. De flesta är dock så blinda att så länge de hör älskling 10 ggr om dagen så varken hör eller ser de något annat. Överlag är det väl mycket prat om hur mycket vi skall anamma deras kultur, vare sig vi är i sverige eller thailand. Ofta tror jag de skrattar hela vägen till spelbordet.

@Nisse wrote:

Förr eller senare kommer nog de flesta till ett uppvaknande liknande ditt. De flesta är dock så blinda att så länge de hör älskling 10 ggr om dagen så varken hör eller ser de något annat. Överlag är det väl mycket prat om hur mycket vi skall anamma deras kultur, vare sig vi är i sverige eller thailand. Ofta tror jag de skrattar hela vägen till spelbordet.

Så sant, “Thailändsk kultur” betyder ofta att man gör det som gynnar en ekonomiskt just nu, och så informerar man farangen att det rör sig om “kultur”.

Thailändsk kultur = ett sedan länge utdött kulturmönster vars aspekter selektivt lyfts fram och modifieras om det kan leda till ekonomiska fördelar.

På Phuket så hör jag ofta att Faranger betalar stora summor Sin Sod (hemgift) till bartjejer som har 2 barn från förr och är frånskiljd..Detta för att följa “kulturen” vilket är skitsnack. INGEN respektabel thailändsk man skulle betala något för att gifta sig med en bartjej/obildad/frånskild/2-barnsmor…Han kan kanske betala för ett short time gök, thats it. Men för Faranger presenteras detta som standard, att man betalar en massa pengar i hemgift.

Andra traditioner: Mannen tar Mia Noi. Kvinnan skall gå ett steg bakom sin man. Kvinnan skall utföra Wai vid sin mans fötter innan han går och lägger sig. Hur ofta får en Farang som är gift med sin “otroligt traditionella och kulturellt medvetna” kvinna dylik behandling? Typ, aldrig. Men om det rör sig om pengar så är plötsligt många thailändare vääääldigt traditionella…Man måste förstå att man befinner sig i ett U-land och att social trygghet kommer långt långt långt före lyxkonceptet “kärlek”, speciellt om man rör sig i de lägre socialgrupperna.

Detta är anledningen till att jag ALLTID rekommenderar vänner och bekanta att först och främst se till att kvinnan de blir förälskade i har utbildning, bra lön, karriär och god “börd”, detta låter oerhört brutalt och osmakligt för en svensk som lärt sig att kärlek är det viktigaste och pengar spelar mindre roll. Men man MÅSTE förstå att människor som har noll social trygghet och är “fattiga” i U-länder går över lik för att få det bättre, har andra moraliska parametrar. En situation man som svensk inte har erfarenhet av helt enkelt.
Många är fruktansvärt naiva och nykära, vilket är mänskligt, men förr eller senare kommer ett bryskt uppvaknande. Och då mår man inte bra, garanterat.

Jag tycker att när det gäller ekonomi så bryr sig nog de flesta av oss om det mer eller mindre inte bara thailändare eller andra nationalitet. Om inte svenskar/or, bryr sig om så mkt om ekonomi så skulle vi ha så lite att diskutera i t ex denna forum. Pengar angår alla, men det är helt upp till var och en hur man hanterar sina pengar. Vill man punga ut en massa pengar till barbrud för att man i vissa fall vill visa att man kommer från ett rikt farangland så får man nog skylla på sig själv lite granna. Om man som en svensk inte behöver betala hemgift till en svenska när man gifter med varandra i Sverige så ska man heller inte behöva betala för icke svenskmedborgare. Min tradition, din tradition, om man inte kan möta halvväg så kan man tänka att det blir ingen utväg. Så kanske man ska börja fundera på att hoppa av tåget innan det börjar rulla..

Människor skaper traditioner men det betyder inte att man är tvungen att följa de i alla punkter. Tradition är ingen lag så man behöver inte vara lydig.

Mitt råd är att om ni vill satsa pengar på en thaitjej, satsa hellre pengar på börsen. Det ungefär lika stor risk och samma spänningnivå. Hahahahhhhh. “Skrivit av en thaitjej”.

Kostvet

Om det nu gäller thai kultur och inte ekonomi så är det knappast något som “straffar sig” om faranger som bestämt sig leva i thailand lär sig språket och sedvänjor….

Enligt traditionen tar äldsta dottern hand om föräldrarna. Övriga syskon hjälper till med tjänster och gåvor .

Sedan är det som med språket – UNDANTAGEN.

1 Gifter sig kines med thai bestämmer kinesen reglerna.
2 Gifter sig farang med thai bestämmer thai reglerna.
3 I Bangkok, storstäderna, i de välutbildade och mer välbärgade familjerna är reglerna mer lika de västerländska.

För egen del gäller regel nummer 3 och det har aldrig varit tjafs om några pengar. Vi lever till stor del som man gör i Sverige. Att våra barn vill bo under samma tak som vi när de skaffat egna familjer är helt otänkbart både från deras och vår sida.

Den farang som gifter sig med äldsta dottern i en mycket fattig familj får nog räkna med att det blir ganska hårt tryck på henne beträffande sinsod och att ta hand om föräldrarna.

Kj

@maprao wrote:

Enligt traditionen tar äldsta dottern hand om föräldrarna. Övriga syskon hjälper till med tjänster och gåvor .

Sedan är det som med språket – UNDANTAGEN.

1 Gifter sig kines med thai bestämmer kinesen reglerna.
2 Gifter sig farang med thai bestämmer thai reglerna.
3 I Bangkok, storstäderna, i de välutbildade och mer välbärgade familjerna är reglerna mer lika de västerländska.

För egen del gäller regel nummer 3 och det har aldrig varit tjafs om några pengar. Vi lever till stor del som man gör i Sverige. Att våra barn vill bo under samma tak som vi när de skaffat egna familjer är helt otänkbart både från deras och vår sida.

Den farang som gifter sig med äldsta dottern i en mycket fattig familj får nog räkna med att det blir ganska hårt tryck på henne beträffande sinsod och att ta hand om föräldrarna.

Kj

Precis min erfarenhet. Jag tillhör definitivt kategori 3. Thailändare kan vara moderna människor de med! Din sista mening summerar problemet perfekt. Om man bara läser på lite innan, och tänker klart och nyktert (visst, lättare sagt än gjort ibland) så förstår man hur saker och ting fungerar bland fattiga människor i ett utvecklingsland. Köper man sedan det resonemanget och tycker det känns ok att bli “utnyttjad” ekonomiskt och att aldrig veta om man sitter säkert om man drabbas av ekonomiska problem, om kärleken är äkta eller inte etc etc, så är det bara att köra på..

Någon menade att detsamma gäller i hemma i Sverige också, men där befinner man sig ändå hemma i sitt egna land, det finns lagar och regler som faktiskt efterlevs.
OCH man slipper oroa sig (som regel) för att bli mördad den dagen man ångrar sig, tar fram äktenskapsförord och är på väg att kasta tillbaka en hel familj i fattigdom. Yep, mycket vanligt med mord i Thailand för pengars skull, eller av raseri för att mannen/kvinnan vill skiljas..
Detta är återigen en aspekt som vi som trygga svenskar inte tänker på speciellt ofta, men som är ett vanligt faktum i fattiga länder, speciellt i Thailand som är ÖKÄNT i övriga Asien för alla vapen som finns här (rena Texas) och alla mord som utförs här för vad vi tycker är bagateller, “lose face” eller småpengar..En sida som gemene charterturist sällan blir informerad om såklart, men alla som bott i Thailand en längre tid vet hur farligt det är här..Och vet man inte det är det dags att börja läsa på. “Life is cheap in Thailand”

@Phonthaisongthaisilk wrote:

drog diskussionen lite längre och funderar på att låta henne skriva på skilsmässohandlingar på måndag…. trot eller inte , på fullt allvar så anser hon att Farang som inte accepterar detta samboende och att “hjälpa sin familj”har ett svart hjärta

Snabba vändningar vill jag påstå.
@Phonthaisongthaisilk wrote:

Däremot att hela tjocka Thaisläkten skall leva på min pension…. Nej inte en chans, DEt är jag och min fru nu helt överens om , dom får jobba själva. Men visst, att läsa på först och att sen “bli kär” är ju det smartaste , men den som gjort detta i rätt ordning är nog inte född ännu.

Men från att vara kär till att ingå äktenskap med en kvinna med 2 barn från andra sidan jordklotet var i alla fall för mig ett stort steg. Äktenskapet innebär förpliktelser och meningen är att det skall vara livet ut. Man skall väl diskutera igenom situationen innan man rusar till prästen. Kommer jag att vilja bo på samma sätt som blivande partnern? Att resonera som så att “vi gifter oss på prov får vi se om det håller, i annat fall skiljer vi oss” tycker jag är fel. Det är inte ett seriöst förhållande. Jag håller med om innebörden i rednefs post “läs på först vad som gäller”. Jag skulle dock använda en mjukare formulering.

Kj

@Phonthaisongthaisilk wrote:

… att däremot föda fullt arbetdugliga unga människor är inte ok.

Naturligtvis inte och det är det inte i Thailand heller, det där med att parasitera på andra är definitivt ingen “thaikultur”.

Visst har jag märkt en del framstötar av det slaget, men sambon är på såna saker som en hök och säger ifrån.

Parasiter och rötägg finns överallt – och är hjärtligt avskydda var man än är. Även i Thailand.

Men att som utlänning och utan att kunna språket säga ifrån är svårt, man bemödar sej och att uppföra sej ordentligt och iakttaga den kodex man fått för sej gäller och är osäker på den thailändska synen. Dessutom – när det gäller språket – belastas man av en oro för att det man säger ska missförstås/vantolkas kapitalt och bara förvärra en olustig situation. Man sväljer förtreten och försöker uthärda för den goda sämjans skull.

Det är kanske man själv som vantolkat situationen och egentligen inte förstått riktgt vad de håller på med. Sånt är svårt att kläcka fram på ett konstruktivt sätt och vara säker på att man verkligen hanterar situationen på ett korrekt sätt enligt rådande kutym. Man har ingen aning om vad de egentligen pratar om och kommit överens om när thailändskan smattrar i luften och man inte förstår ett ord.

Jag har löst det där problemet så att sambon får ta hand om det och hon får ta hela reskassan och sköta om den när vi är i Thailand. Jag kör med tom plånbok helt enkelt – en stor fördel för att bemöta ohemula krav och önskningar som man inte riktigt fattat vad det går ut på.

Och oinbjudna gäster som ogenerat nallar frukt, mat och sprit uppmärksammar jag henne på i första hand för att slippa bli indragen i något konstigt gräl där ingen begriper den andre. Det visar sej att hon redan märkt sånt och är minst lika irriterad som jag – men inte visat något. Men går det för långt så kan hon ryta till ordentligt och ifrågasätta beteendet att komma så där och stoppa i sej “vår” mat och sprit – skicka hem människan för att hämta egna varor istället – och jo, det fungerar.

Vi har ingen tomtmur utan det är öppet, alla är ju släkt med varann i byn och vi får då och då både frukt, mat och sprit av vänliga grannar som delar med sej. Rötägg är bara någon enstaka, som inte verkar ha den minsta lust att jobba själva. Och det märks tydligt att de står väldigt lågt i rang, men det ser även ut som om de inte är medvetna om det själva. De tror att det ska vara så där och jag får en känsla av att det är något som är inpräntat i dem sedan de var små, ett beteende som är skapat av omgivningens attityder helt enkelt för att ingen brytt sej om dem och ens försökt lära dem hur människan ska vara och bete sej.

En parallell är drönare, som finns grundligt beskrivet i studier av binas sociala liv. Det är precis så där det är! Och inte fasiken är det accepterat efter någon “thaikultur”, men har man väl blivit klassad som “oduglig drönare” så ser det ut att vara fruktansvärt svårt att ta sej upp från det statuset, de blir sedda som paria – ingen tar minsta notis om dem. På sin höjd finns det kanske någon välmenande och omtänksam bror eller syster som försöker ta hand om stackarn på något sätt – det handlar om nånstans att bo och mat/vatten för dagen i det stora hela. Och dem vill man inte strula med, de får vara med sitt.

Det förekommer väl överallt, men i t ex Sverige har vi ett socialt skyddsnät och drar undan dem från det som vi ser – i Thailand släpps de vind för våg och får hanka sej fram bäst de själva kan – de är synliga och ändå inte. Man ler och säger ingenting. Man delar med sej om man kan och om man bestämmer sej för det – däremot är det inte ok att bara knalla fram och ta för sej oinbjuden.

@Phonthaisongthaisilk wrote:

Javisst är det snabba vändningar!
När jag lade fram det förslaget att gå skilda vägar till min fru så backar hon direkt.
Vi är nu överens om hur det skall se ut med framtida försörjning av familjen 🙂 Konstigt bara att allt skall behöva dras till sin spets 🙁

Om jag förstått din situation rätt ska ni inom kort bosätta er i Thailand. Du ska bygga hus där på din frus tomt. Du har en fru som du ibland får ha hårda diskussioner med. Hon har en släkt som vill att du ska försörja dem. Tomten ligger i din frus hemby där hennes släktingar också bor.

Jag skulle aldrig investera en krona på den tomten eller i den byn. Vad ni än kommer överens om kommer ”hennes familj” att finnas där hela tiden. De kommer att prata thai hela dagarna och vad de pratar om kan du bara gissa. Du kommer att få betala allt från läkarbesök, trasiga moppar till sjuka elefanter. Om du vägrar blir det ett hårt samtal med din fru. Visst kanske du kan lyckas leasa marken och få bo kvar i huset vid en separation, men hur kul skulle det vara?

Jag har kamrater som bor på liknande sätt. De erkänner att det inte var speciellt genomtänkt att bygga intill släktingarna ute i en liten by. Livskvalitén blev inte som de tänkt sig. Tänk dig in i situationen att du ska bo där permanent. Visst finns det de trivs med bylivet men långt ifrån alla står ut med det på sikt.

Har du gett din fru förslaget att köpa en tomt intill en stadskärna en bra bit bort ifrån ”hennes familj” samt bara stötta föräldrarna lite ekonomisk varje månad? Vi bor 25 mil från närmaste släkting och stöttar hustruns äldsta bror som tar hand om mamman. Syskonen ger vardera 1500 bath/mån och alla är nöjda.

Nu har du chansen att tänka först och handla därefter.

Kj

@maprao wrote:

@Phonthaisongthaisilk wrote:

Javisst är det snabba vändningar!
När jag lade fram det förslaget att gå skilda vägar till min fru så backar hon direkt.
Vi är nu överens om hur det skall se ut med framtida försörjning av familjen 🙂 Konstigt bara att allt skall behöva dras till sin spets 🙁

Om jag förstått din situation rätt ska ni inom kort bosätta er i Thailand. Du ska bygga hus där på din frus tomt. Du har en fru som du ibland får ha hårda diskussioner med. Hon har en släkt som vill att du ska försörja dem. Tomten ligger i din frus hemby där hennes släktingar också bor.

Jag skulle aldrig investera en krona på den tomten eller i den byn. Vad ni än kommer överens om kommer ”hennes familj” att finnas där hela tiden. De kommer att prata thai hela dagarna och vad de pratar om kan du bara gissa. Du kommer att få betala allt från läkarbesök, trasiga moppar till sjuka elefanter. Om du vägrar blir det ett hårt samtal med din fru. Visst kanske du kan lyckas leasa marken och få bo kvar i huset vid en separation, men hur kul skulle det vara?

Jag har kamrater som bor på liknande sätt. De erkänner att det inte var speciellt genomtänkt att bygga intill släktingarna ute i en liten by. Livskvalitén blev inte som de tänkt sig. Tänk dig in i situationen att du ska bo där permanent. Visst finns det de trivs med bylivet men långt ifrån alla står ut med det på sikt.

Har du gett din fru förslaget att köpa en tomt intill en stadskärna en bra bit bort ifrån ”hennes familj” samt bara stötta föräldrarna lite ekonomisk varje månad? Vi bor 25 mil från närmaste släkting och stöttar hustruns äldsta bror som tar hand om mamman. Syskonen ger vardera 1500 bath/mån och alla är nöjda.

Nu har du chansen att tänka först och handla därefter.

Kj

Väldigt goda råd från Maprao här…Denna husbyggarhets som alla verkar hamn i mitt ute på vischan är minst sagt märklig. Varför inte hyra? Att hyra ett hus ute på landet borde kosta väldigt lite..Typ 5000 baht? Kanske uppåt 10.000 om det är ett jättefint hus..Varför bo mitt ute i “ingenstans”? Köp lägenhet! Enkelt vad gäller underhåll, säkerhet och du kan äga den i eget namn…Bara du. Inget tjafs om leasing, marklagstiftning med mera. Se till att köpa en bostad med den storlek som passar dig. Köp inte för stort, då börjar garanterat tjafset om att släktingar kan bo hos er förr eller senare.

Varför skaffa sig en bostad i Thailand som är dubbelt så stor som den bostad man har eller har haft i Sverige? Ett land där man faktiskt MÅSTE tillbringa mycket tid av året inomhus, annars fryser man ihjäl..Kvadratmeterhetsen bland Faranger i Thailand är mycket märklig.

Kop tomt och bygg huset dar du (han som betalar(oftast inte hon) ) trivs, forslag sa langt fran slakten att det kostar en slant att komma dit!
Sjalv bor jag ca 800km fran slakten, dom kommer inte sa ofta och det funkar!!!
Nara till sjukvard och sevice ar bra

Intressant tråd som jag själv känner igen mig i. Jag tänker nämligen också bygga hus men tror jag först köper marken och väntar ytterligare något halvår med husbyggandet för att på så sätt lära känna min tjej bättre och även hennes familj.
Råden Du får verkar genomtänkta men dina problem har jag inte till fullo förstått.
Har Du i grunden inga problem med din fru så borde Du väl kunna bo i eget hus och ha sådana skrivna och registrerade överenskommelser er emellan att Du inte behöver oroa dig för din ekonomiska framtid.
Jag tycker dock att det lyser fram mellan raderna i det Du skriver att problemen är på ett annat plan, begriper bara inte riktigt vilka dessa problem är?
Kommer Du att ha problem med släkten även i framtiden tror Du?
Det är viktigt att ha en vän man litar på och helst en svensk som man kan träffa lite då och då.
Jag är i en liknande situation som Du men har inga problem med min thaitjej eller hennes släkt. Hon är lärare och har därmed en hyfsad lön men den går åt till mamman, hennes yngsta syster som inte jobbar utan tar hand om huset och mamman.Hon begär inga pengar av mig utan jag har erbjudit henne hjälp då och då med bilreparationer och en liten ersättning till dottern som läser på universitet. Erbjudandet kommer från mig och ligger inom ramen för min budget.
Vi är inte gifta men bor ihop i ett hus jag hyr. Hon äger dock familjehuset men där bosätter jag mig inte även om jag skulle bo väldigt billigt. Blir bjuden på mat och dryck och har inte sett några snyltare än.Tror thaitjejens uppträdande och bemötande är nyckeln till alltihop. Jag tror precis som många andra forummedlemmar att pengarna( farangens!) trots fagert tal om älskling och kärlek är grunden för förhållandet. Kan man inte bidra ekonomiskt är man borta ur leken!
Pongtangsilk! Vänta med husbygget! Tror Du måste tänka längre än till de närmaste åren. Sitter Du på pengarna så kan din fru vänta! Kan hon inte vänta så bör Du ta dig en funderare på om hon är rätt person för din framtid.
Än en gång: Skaffa dig några vänner som Du kan diskutera med om Du inte redan har några!Jag menar vänner i Thailand.

@Phonthaisongthaisilk wrote:

Min insikt är att familjen ALLTID kommer först , ganska normalt även i mitt fall, dock anser jag att min fru är min familj. Jag tror ALDRIG att farangman blir en fullvärdig familje medlem i en Thaifamilj. Hoppas jag har fel, men allt bottnar nog i misstroende om vad Thai verkligen anser om Farang.

Jag tror återigen att du tänker att Thailand bara består av Isaan.Jag tror fruar/sambos som är välutbildade, kommer från Bangkok eller någon storstad och har släktingar som inte är alltför fattiga tänker på annorlunda sätt. Min fru ser i alla fall syskon, fastrar och mostrar som sina släktingar. De ingår inte i vår familj. Den består av oss 2 samt barnen och till viss del mamman.

Det skulle vara intressant att få synpunkter på detta.

Kj

Maprao! Du efterlyser kommentarer och här får Du lite från mig. Issan är väldigt segregerat med många,många fattiga. Alla dessa thailändare har en låg utbildning och vet förskräckligt lite om omvärlden. De tror i sin okunnighet på alla rykten och halvsanningar som florerar om oss faranger. De saknar det kritiska tänkandet som vi faranger har. Man vill tro på det som låter positivt och kan inte sätta in pengafrågor i sitt rätta sammanhang. Jag har mött en del thailändskor som bott länge i Sverige och pratar svenska. De har däremot en bra och verklighetsenlig syn på saker och ting.
I Issan bor också många välutbildade och därmed välbärgade personer och de förstår mycket bättre hur vi faranger har det.
De har ofta bättre språkkunskaper och kan ta till sig av det vi förmedlar. Har bott tillsammans med båda typer av dessa thailändare och det är stor skillnad.
I princip gäller mina kommentarer thailändare i hela landet men det märks tydligare i Issan. Här finns inte många som pratar engelska t.ex. Jag har även bott på turistort och det är helt annorlunda på gott och ont!
Tror ändå att pengarna, farangernas, så gott som alltid är en av huvudorsakerna till att förhållandet uppstår.
Är mina pengar slut så är förhållandet slut!