Info på "Att köpa hus utomlands"

Namnet är helt obekant för mig men om det är en kunnig person som ger vettiga råd och de behövs minsann, är det bara till godo för de som spekulerar i husköp i Thailand. Jag förutsätter då att han inte är lierad med något av de företag som säljer hus.

Göran

Jag byggde hus i Buriram helt i egen regi med ansvarig “inhemsk” byggmästare 2008. Var inga problem med de juridiska frågorna om ägande. Jag leasar tomt och hus i 20 år.Därefter kan man,efter nuvarande regler, leasa ytterligare 20 år.
Andvände mej av lokal advokat och papperen är registrerade i fastighetsregistret .Har testamente om jag skulle avlida före hustrun(vilket är troligt)…där min dotter står som förmånstagare. Dottern har både thai och Svenskt pass.

Tror att man inte behöver trassla till det för mkt när det gäller att bygga,äga, i Thailand. Troligtvis “snårigare” om man skall köpa färdigproducerat i t.ex Pattaya, Phuket eller annat högproduktivt turistområde. För övrigt kan jag nämna att totalt färdigt enplanshus, 5 rum o kök, euro-standard kostade mej 500 000 tkr!( ca 2.3 milj baht). I kvalite håller väl inte huset samma standard som i Sverige…men jag är helt klart nöjd.Man kan köpa färdigproducerade hus här i Buriram med omnejd, med varierande kvalitet o standard för 1.5 mil baht.

Mvh, Frank

@Lovart wrote:

För ett tag sen var jag på den återkommande mässan om att bo utomlands. Bert från Thailandsjuristerna höll inte längre i semenariet om Thailand utan istället en snubbe som hette Per Kraemer. Har forumet nån uppfatning om denne?

Titta på SVT “Uppdrag Granskning” kommande onsdag den 9 November, där kommer om man att ta upp en del om husköp i Thailand ( äger man verkligen sitt hus i Thailand? ).

Mvh // Danne

Att skaffa sej fast egendom i ett främmande land, dit man inte har någon garanterad tillträdesrätt/hemortsrätt är naturligtvis alltid ett risktagande – man kan nekas tillträde eller vistelserätt i landet av någon anledning.

Ett jämförande exempel är Sverige, där numera utländska medborgare, även utanför EU, får förvärva fast egendom, men tredjelandsmedborgare måste ha visum eller någon form av uppehållstillstånd för att överhuvudtaget släppas in.

Konsekvensen är naturligtvis att till exempel kineser, japaner, amerikaner och ryssar är mycket försiktiga med att förvärva fast egendom i Sverige.

Det kan ses som något blåögt att göra den typen av investeringar i Thailand, framförallt om man inte har någon välkonsoliderad tillträdesrätt/hemortsrätt i landet. Det är en knepig fråga och man får hoppas att “Uppdrag Granskning” den 9 november åtminstone gör en ordentlig belysning av den saken.

Jag håller inte med dig Thaisambo att det skulle vara särdeles “blåögt” att investera i en fastighet i Thailand. Som med alla affärer finns det alltid ett visst mått av risktagande och självklart är det så att en fastighetsaffär innbär en större risk eftersom det finns fler mer eller mindra okända faktorer. Inför varje större affär bör man alltså göra en kvalifiserad riskbedömning för att på så sätt minimera de risker som kan uppstå. Det här borde vara ABC inför varje större affär man som enskild företar oaktat om affären sker på hemmaplan eller utomlands.

Det som förvånar mig är att så många svenskar gått in i fastighetsaffärer här i Thailand mer eller mindre på lösa boliner och i det fallet handlar det ju om inget annat än kvalificerad blåögdhet. Många har skrivit på ytterst torftiga avtal och trott att om man köper av en svensk så kommer det att gå bra – oss svenskar kan man ju lita på. Fakta är dock att de flesta utlänningar som gjort dåliga affärer eller tom blivit bedragna, har gjort dessa affärer med landsmän, medan de som köpt hus i områden utvecklade av thailändare klarat sig mycket bättre.

Det kan inte nog understrykas hur viktigt det är att ta hjälp av en neutral affärsjurist innan man skriver på ett fastighetsavtal här i Thailand. Att spara tio tusen kronor på att inte ta juristhjälp kan bli dyra läropengar. Okunskap och naivitet är inga förmildrande omständigheter inför lagen.

Göran

Göran,

det Du talar om är att beakta normal affärsmässighet och det ligger nog en hel del i det. Att göra större affärer och då ha koll på att det är en inhemsk medborgare är ju ett sätt att försäkra sej om att det finns möjlighet att vinna rättelse i efterhand om det nu skulle vara något fel eller annat problem med affären, att den t ex är garanterad på något sätt.

Det är också en förhöjd risk att ta i beaktande om nu affären görs med en utländsk medborgare – vem vet vart han tar vägen sedan när affären är avslutad? Men detta gäller också alla affärer mellan privatpersoner, det kan gälla bilköp m m.

Priset bör alltså vara lägre beroende på den förhöjda risken, hur mycket lägre får man dock bedöma från fall till fall. Men gäller det elektronikprylar, kameror, datorer m m tycker jag själv att en ordentlig fabriksgaranti är värd runt 50% av nypriset – och tycker även att t ex begagnade datorer i regel säljs privat till alldeles för höga priser när fabriksgaranti inte ingår. Det är att köpa grisen i säcken.

Men det jag egentligen hade i åtanke var risken för att av någon anledning bli svartlistad i Thailand och således inte släppas in i landet. Det innebär ju att man inte kommer åt den egendom man investerat i, det finns några sådana fall, och det är naturligtvis inte att se som normala affärsrisker utan det är en annan typ av risker, som bl a kan ha rötter i den politiska situationen och utlänningars önskvärdhet eller icke önskvärdhet i landet.

Grunden för långtidsvistelse i landet kan också förändras, t ex genom ändringar i ett regelverk eller genom en skilsmässa. Det är därför jag hävdar att det är viktigt att se till att man har en välkonsoliderad rätt att vistas i landet.

Det var mest menat som en kommentar till upplysningen i tråden om SVT:s “Uppdrag Granskning” kommande onsdag den 9 November rörande husköp i Thailand. Vi får se vilka aspekter de valt att fokusera på och vad det läggs för kommentarer.

@areeya wrote:

Jag leasar tomt och hus i 20 år.Därefter kan man,efter nuvarande regler, leasa ytterligare 20 år.
Mvh, Frank

Undrar lite vilka regler du tänker på? Finns ingen lag som säger att du kan förlänga lesingen. Varför bara 20 år, du kan lagligen leasa i 30 år. Det är ändå bra att du är nöjd med din leasing även om du skulle ha valt en annan väg som är betydligt billigare.

B

Börjar snart fundera på att hyra en kåk uppe i Isaan istället för att bygga på frugans tomt , djäkligt rörigt med detta att “sitta säkert under sin livstid”, den ägs av henne personligen pga att dokumentet som jag fick skriva på säger att det är hennes enskilda egendom ,dvs jag har ingen giftorätt i deena tomt. Om jag sen bygger ett hus på den tomten , ja ,då kan jag inte ha en Usufrucht som jag ser det , utan en leasing av tomten på 30 år , borde ju funka. Säg att leasingen kanske ligger på 6000 thbt /månad för tomten , då ger jag min fru 6000 THBT varje månad , dessa slantar sköter hon sedan vårt hushåll för …………. Knappast dyrt, jag tror även att landoffice bör kunna acceptera den leasingsumman för 1,5 rai tomtmark.

Fungerar detta tro ? , eller kan denna leasing hävas tro , tillex av hennes barn om hon avlider före mig …. när jag går bort då spelar det ju ingen roll vad som händer med huset 🙂

Grattis till ett bra liv i kina :cheers:

Nu är det ju tydligen inte lika lätt i Thailand 🙁 regler och lagar tycks skilja sig en del mellan dessa länder, nu springer ju inte jag efter kvinnor, jag har funnit den bästa partner jag kan tänka mig , dock vill jag på något sätt garantera mig mot att bli utslängd om hon skulle tillex förolyckas och jag blir ensam . Hennes barn kan ju tänkas gifta sig med någon pengahungrig Thailändare som kanske inte tycker att man behöver bry sig om den gamla farangmannen………

🙂 Lycka till med den som bär din ring ……..