Köpa eller hyra i Thailand – en reflektion.

Normalt är det bättre att köpa om man köper rätt objekt som ligger på rätt plats. Köper man så kommer det oftast visa efter försäljning att man de facto bott gratis, inte haft någon månadskostnad.
Däremot är det bra att hyra en tid så man vet om man trivs i området.
Att hyra kan i vissa länder vara väldigt billigt.
Däremot att hyra i andrahand i t.ex. Stockholms innerstad kan vara väldigt kostsamt, man kan behöva betala ca 10.000 SEK i månaden för en liten etta i innerstan.

Realpriserna på bostäder i Sverige är historiskt rekordhöga och där kan man nog inte iskallt räkna med fortsatta prisökningar. Snarare att förhållande KPI och bostadspriser återgår till det normala. Det samma gäller nog på turistorterna i Thailand. Det verkar dock som om ryssarna kommer med pengarn men det återstår att se om de kan väcka liv i marknaden.

Om man kan hyra 20% under månadskostanaden för att köpa kan jag inte se varför man inte skall göra det. Man kan ju tycka att det borde vara billigare att bo om man köpte sitt boende…. Inflationen äter inte längre upp våra boendelån så det mest troliga är att vi kommer sitta fullbelånade livet ut. Istället för att hyra av hyresvärden hyr vi av banken. Jag vet vad jag väljer.

Ett gäng mardrömmar väntar runt hörnet ……

Allt fler pensionärer i skuldproblem

Allt billigare utanför stan

Och till sist bland alla dystopier ….

Poppis med fritidshus på Gotland

Allt dagsfärskt.

@Thaisambo wrote:

Ett gäng mardrömmar väntar runt hörnet ……

Allt fler pensionärer i skuldproblem

Huspriserna ner mer än väntat i USA

När spricker fastighetsbolagens fasader?

Allt billigare utanför stan

Och till sist bland alla dystopier ….

Poppis med fritidshus på Gotland

Allt dagsfärskt.

Nu handlar tråden om hyra eller köpa fastighet i Thailand och vad som händer på bostadsmarknaden i Sverige och t.ex. USA har ytterst liten bäring på situationen här så trådarna ovan kan man nog bortse ifrån. Den thailändska marknaden domineras självklart av thailändare och de vill i allmänhet äga sitt boende.

Göran

Thailändare kommer nu att få stora lönehöjningar detta året hur kommer det att påverka boendekostnader under åren framöver.
Kommer dessa pengar att investeras på samma cyniska sätt inomfamiljen eller kommer nu tränden bryttas. Det jag menar är att pengarna kommer inte ut i omlopp utan att man ändrar familjekulturela värderingar.

@stgrhe wrote:

Nu handlar tråden om hyra eller köpa fastighet i Thailand och vad som händer på bostadsmarknaden i Sverige och t.ex. USA har ytterst liten bäring på situationen här så trådarna ovan kan man nog bortse ifrån. Den thailändska marknaden domineras självklart av thailändare och de vill i allmänhet äga sitt boende.

Göran

I och för sig, men det var inte det som jag avsåg att belysa utan det allmänna riskåtagandet man gör i fastighetsaffärer oavsett var man är och vilka faktorer man kan behöva ha i åtanke.

Och vad konsekvenserna kan bli om den långsiktiga ekonomiska planen visar sig inte hålla. Det är ett globalt problem f n, knappast isolerat till t ex Sverige eller USA.

Det är troligt att många Thailändare kommer göra samma resa som sveriges 40-talister. Löneökningar som äter upp bolånen.

Detta gäller inte oss tyvärr.

Möjligtsvis äger somliga av oss boende som tilltalar Thailändare i pris och smak. För husägare på turistorterna får man förlita sig till turisterna. Bangkokianerna gillar condominiums i bra läge så den investeringen behöver inte vara fel.

Av ovan anledning är Thaisambos länkar mycket relevanta då många köper semesterbostäder med svenska huset som säkerhet. När priserna sjunker och belångingsgraden går upp är bankerna inte superpigga på att låna ut mer pengar utan det omvända gäller snarare. Vad säljer man först – fritidshuset i sverige eller thailand?

Som sagt var. Bara att hoppas på ryssarna om man skall sälja… För er som skall bo för evigt är detta dock inget problem såvida ni inte skulle behöva flytta någon gång förstås…

Här kommer mitt bidrag till länksamlingen i ämnet.

Cornucopia – nej, det finns ingen bobubbla! Mannen sätter ord på de flesta av mina tankar.

@Nille wrote:

Här kommer mitt bidrag till länksamlingen i ämnet.

Cornucopia – nej, det finns ingen bobubbla! Mannen sätter ord på de flesta av mina tankar.

Min känsla är att folk måste fortsätta att bo någonstans, det talar emot 🙂

Jag har alltid resonerat som så att så länge du kan hyra till en lägre kostnad av vad ett banklåns ränta skulle kosta, finns det ingen anledning att köpa.

Min nuvarande hyrda lägenhet:
Begärt pris: 8,5Mbaht
Låna sedan dessa 8,5Mbaht och du får 40-50 000b/m bara i räntekostnad.
Samma lägenhet hyr jag för 25 000b/m (De begärde 35 000b/m)

Visst jag går miste om ev värdeökning men med tanke på hur mycket som står osålt så skulle inte jag våga lita på att någon värdeökning. Tvärtom, Tror att det blir inbördeskrig i detta land när det är dax för ett tronskifte…

@Auan wrote:

Thailändare kommer nu att få stora lönehöjningar detta året hur kommer det att påverka boendekostnader under åren framöver.
Kommer dessa pengar att investeras på samma cyniska sätt inomfamiljen eller kommer nu tränden bryttas. Det jag menar är att pengarna kommer inte ut i omlopp utan att man ändrar familjekulturela värderingar.

I Thailand kommer kärnfamiljen först och främst i fortsättningen också skulle jag tro speciellt om det finns barn att försörja. Ensamstående har andra plikter förstås.

Jag bidrog till att en Thailändare fick sparken häromdagen, jag stod i en kö för att köpa lägenhet, då erbjöds jag att gå före i kön för 100.000 baht så jag kunde välja exakt vilken vånging och rum jag ville bo i. Då skvallra jag till chefen på säljbolaget och fick välja rum iaf 🙂 samt att personen fick sparken.

Det är ju livsfarligt det där med korruption, kan ju förstöra hela marknaden, folk som bara ställer sig i kö för att tjäna pengar, driva upp priser m.m. Dessutom fick jag 5% billigare än vad som var sagt.

@Travaren wrote:

@Nille wrote:

Här kommer mitt bidrag till länksamlingen i ämnet.

Cornucopia – nej, det finns ingen bobubbla! Mannen sätter ord på de flesta av mina tankar.

Min känsla är att folk måste fortsätta att bo någonstans, det talar emot 🙂

Du har gått på myten om evigt stigande bostadspriser ser jag – läs detta.

@Peter_Bangkok wrote:

Jag har alltid resonerat som så att så länge du kan hyra till en lägre kostnad av vad ett banklåns ränta skulle kosta, finns det ingen anledning att köpa.

Min nuvarande hyrda lägenhet:
Begärt pris: 8,5Mbaht
Låna sedan dessa 8,5Mbaht och du får 40-50 000b/m bara i räntekostnad.
Samma lägenhet hyr jag för 25 000b/m (De begärde 35 000b/m)

Visst jag går miste om ev värdeökning men med tanke på hur mycket som står osålt så skulle inte jag våga lita på att någon värdeökning. Tvärtom, Tror att det blir inbördeskrig i detta land när det är dax för ett tronskifte…

Jag är av samma är av samma uppfattning – i det läget hyr jag hellre av hyresvärden än av banken. En ren spekulation i framtida prisutveckling. Men jag vet hur det ser ut nu, man köper inte på botten iaf. 🙂

Det är svårt att jämföra bostadspriser över tiden, eftersom bostadsområden nyanläggs, hus rivs, byggs etc, men det finns en plats där man kan göra detta, nämligen Amsterdam. Det attraktiva området Herengracht, som varit en statusaddress sedan 1600-talet, ger oss en prishistorik sedan år 1637, för exakt samma hus. Detta kallas Herengrachtindex. Ni kan ju roa er med att gissa var på grafen vi befinner oss idag, tror inte Bangkok är något undantag.

Svenska staten eller landstingen eller komunerna ser till att bostadsbyggandet av Hyresrätter hålls på den nivån att det inte blir för mycket bostäder att välja och vraka bland.
Denna politik ser till att det håller priserna uppe på hyresnivåerna samt priserna på bostadsrätterna.
Riksbanken hjälper till med bostadsräntorna som är lägre än räntorna på andra saker.
Men det gäller att vara npggran när man tänkt köpa en bostad. Sen kan det bli ett prisfall men på 10 års sikt så jämnar det ut sig.
Sen är det inte så att priserna inom en stad är lika. Ofta är priserna dubbelt så höga i stadskärnan än i förorterna men man jämför ofta priserna med de högsta stadskärnepriserna vilket blir fel.
Krig och annat är speciellt undantag som självklart raderar allting men om man ska utgå från det så kan man inte göra någonting annat änn att bunkra mat, medicin och vatten hela livet…. 🙂 .

Hade vi idag haft normala priser kunde jag hållt med dig men det har vi inte. Priserna är historiskt MYCKET höga även rensat från inflation. Priserna kan bara gå upp om räntan minskar men då har vi redan förskjutit tanken på att någon gång äga vårt boede själva (äga är alltså inte = hyra från banken). Om jag inte behöver amortera och räntan är 0 % köper jag slottet – men bara om jag garanteras att det varar för evigt….

Under min sejour i Sverige nyligen hyrde jag en exakt likadan lägenhet som min mor ägde – 300 meter från varandra och allt lika, allt. 3 sovrum 20 km från stockholm. Min hyra 7.500, hennes månadskostnad för medlemsskap i sin förening 6,700. Dessa lägenheter går loss på över miljonen – eller gick kanske man skall säga. Räkna på det…. Och notera att man bara är medlem i föreningen och inte äger sin lägenhet. Den hyr man av föreningen.

Hur är detta möjligt? Har man fått något garantibrev från banken att det blir ränte och amorteringsfritt i framtiden? Eller är folk i allmänhet bara dumma? (samma människor som väljer vår regering – läskiga tanke). Det som ser för bra ut för att vara sant är ofta det. OCH Lotto är inte ett alternativ till hårt arbete….

Ps. mamma sålde för 1 år sedan…

Allt mitt sunda förnuft säger att om det inte blir billigare om man köper sitt boende än att hyra det är något tokfel! Thailand som Sverige!

Hej! detta blir mitt första inlägg på ett forum. Har under några månader läst nästan dagligen om olika saker på detta forum( allt ifrån “JJonsson the story” (Tack för underhållningen,du är en riktig berättare!) till initierade rapporter om all vad gäller byggnation av hus i Thailand gjorda av “stgrhe”)). Något som jag uppskattar och som jag inte sätt på andra forum i samma utsträckning är den värme, de flesta deltagarna på detta forum visar varandra. Dessutom vill jag passa på att tacka de som delar med sig av sin kunskap och ibland okunskap, båda kan vara till nytta för oss som skall navigera i en ny terräng (Thailand). Själv har jag ännu inga större egna erfarenheter att dela med mig av ännu, men suger i mig som en svamp av den information ni väljer att dela med er av här på forumet. Ursäkta om inledningen blev lite lång. Nu till ämnet; Köpa eller hyra i Thailand-en reflektion. Efter att jag läst igenom tråden, slår det mig att de flesta fokuserar på den rent ekonomiska biten av boendet. Givetvis är den en stor del av själva boendet men i alla fall för mig finns det även andra sidor att ta hänsyn till när man väljer bostad. Min poäng är, att det kanske inte enbart är ett ekonomiskt skäl till att man väljer mellan att köpa eller att hyra. T.ex. den bostaden man fastnat för kanske inte finns både som hyres resp. köpobjekt. Urvalet av bostäder ser normalt sätt olika ut om man väljer bland köp resp. hyresobjekten. Sedan hur mycket man lägger ned på att köpa eller att hyra, är ju en i högsta grad personlig fråga som styrs av individens ekonomi och p.g.a. det svårt att diskutera (500.000 Skr som är mycket för många medans för någon annan märks det knappt).Personligen har jag lika svårt att fårstå att någon kan tänka sig att bo i friggebod under flera år, som trådskaparen har att förstå att någon vill bo under någorlunda ordnade förhållanden, och p.g.a. detta ibland blir tvugna att investera i sitt boende för att uppnå de kvalitér som de personerna önskar. Detta var mina reflektioner i ämnet! mvh Nathon

@nathon wrote:

Nu till ämnet; Köpa eller hyra i Thailand-en reflektion. Efter att jag läst igenom tråden, slår det mig att de flesta fokuserar på den rent ekonomiska biten av boendet. Givetvis är den en stor del av själva boendet men i alla fall för mig finns det även andra sidor att ta hänsyn till när man väljer bostad. Min poäng är, att det kanske inte enbart är ett ekonomiskt skäl till att man väljer mellan att köpa eller att hyra. T.ex. den bostaden man fastnat för kanske inte finns både som hyres resp. köpobjekt. Urvalet av bostäder ser normalt sätt olika ut om man väljer bland köp resp. hyresobjekten. Sedan hur mycket man lägger ned på att köpa eller att hyra, är ju en i högsta grad personlig fråga som styrs av individens ekonomi och p.g.a. det svårt att diskutera (500.000 Skr som är mycket för många medans för någon annan märks det knappt).Personligen har jag lika svårt att fårstå att någon kan tänka sig att bo i friggebod under flera år, som trådskaparen har att förstå att någon vill bo under någorlunda ordnade förhållanden, och p.g.a. detta ibland blir tvugna att investera i sitt boende för att uppnå de kvalitér som de personerna önskar. Detta var mina reflektioner i ämnet! mvh Nathon

Välkommen till forumet Nathon!

Dina synpunkter ovan är intressanta och själv delar jag synpunkterna om att hemmet är mer än en ekonomisk fråga. Hemmet har för mig alltid varit en kärna i tillvaron och genom att äga sitt boende kan skapa det boende som man själv önskar. Det ger, för mig, ett stort mervärde i tillvaron och är en av förutsättningarna för en harmonisk tillvaro. Att bo i ett hyrt hus av mer “normal” thailändsk standard är inget för mig och därför har jag investerat i det boende jag vill ha.

Om man väljer att flytta till ett annat land borde det rimligtvis ske på villkoren att man flyttar till något som är bättre och då ingår självfallet boendet som en viktig del. Hyr man hus i andra hand i Thailand har man i regel inte mycket att välja på än den sterila och dåligt byggda thailändska standarden.

Göran

Jag är inne på samma spår som Göran skrev om. Vi hyrde hus några år och tyvärr så var standarden inte så bra.
Eftersom vi bestämt oss för att bo i thailand över vintrarna så kändes det bra att bygga ett eget hus och få
den standard man själv önskar. Det är trots allt billigt att bygga i Thailand och man får mycket för pengarna
vid jämförelse med Sverige. Om man av nån orsak vill sälja så får vi garanterat pengarna tillbaka med god marginal.
Men det är så mycket annat än ekonomi som väger tungt. Här bestämmer vi själva och har en väl tilltagen tomt som
man kan pyssla på. Egen härd är guld värd! 🙂

Det slog ned som ett blixtnedslag första gången jag kom till Thailand – att det inte handlade om sakerna.

(med risk för att jag repeterar mig)

Det mesta som kan köpas kan också hyras. Jag är mer av den uppfattningen att det bara är saker. Det finns andra värden än de materiella. Kan hålla med om att en del hyresobjekt i Thailand kan vara riktigt tråkiga men som tur var begränsar sig inte marknaden till dessa. Jag bjuder hellre mina vänner på en brakmiddag än köper en rolexklocka. En rolexklocka har inget värde för mig – det den projekterar bekommer mig inte.

Jag kan förstå det som Lord Buddha undervisade. Att man blir inte hel förrän man avsagt sig det materiella. Nu är detta praktiskt omöjligt för de flesta av oss men inte behöver vi leva i överflöd för att vara lyckliga. Somliga av oss inser inte detta förrän på dödsbädden. Sjukt konsumptionssamhälle vi lever i idag. Dyrast är bäst! Shop til you drop!

Visst kan jag tänka mig att köpa ett hus men då skall 3 saker helst uppfyllas. Det skall vara en bra investering, billigare än att hyra motsvarande och det skall vara jag som äger det, inte banken. Hellre alltså ett enklare hus som jag äger än ett flådigare jag hyr av banken…. Alternativet är att hyra och bo bättre och kunna flytta när vindarna vänder.

Med all respekt för att alla inte håller med mig.

Håller med Nille och därför äger jag mina bostäder utan lån.
Att investera i något som inte syns får du aldrig betalt för annat än för din egen skull. Mina boenden skiljer sig på så viss att inomhus har vi samma standard som i Sverige och själva huset har Thai Standard så det man inte kan ta med sig kan man också sälja utan någon förlust.
Min uppfattning är att priserna just nu skenar i Thailand på ca ett år har jag räknat ut att byggmaterial och arbets kostnaden har gått upp ca 15 %. Däremot tycker jag att när det gäller mark priser är det upp och ned beroende på region och plats tycker mig se en form av utjämning där det tidigare var dyrt har det blivit billigare och tvärtom. Pris ökningarna är så stora att vissa bilar som är tre fyra år gammal kostar lika mycket idag fast den har gått 10 tusen mil mera.
Något som jag tycker man skall ha i åtanke när det gäller Thailand är att här har de nu fått lönehöjningar som vi i Sverige inte har sett sedan 70 och 80 talet om ens då. Det jag vill säga är att Europa Sverige dras med kredit kris men det gör inte Thailand här är det högkonjuktur
Ur ekonomisk synpunkt skulle jag säg hyr i Sverige köp i Thailand. Livs längden på ett hus i Thailand skulle jag uppskatta till max 25 år om man sköter om det så räkna med en årlig kostnad på ca 100000 bath. Jag tror att Thailand kommer gå samma väg som Sverige tillväxten kommer genom först inhemska lönehöjningar och sedan lån för att suga ur det sista från och med nu och 15 år framåt. I Sverige kommer vi se motsatsen fast i 20 år inte undra på att svart och grått är populära färger i Sverige.

@Nille wrote:

Det slog ned som ett blixtnedslag första gången jag kom till Thailand – att det inte handlade om sakerna.

(med risk för att jag repeterar mig)

Det mesta som kan köpas kan också hyras. Jag är mer av den uppfattningen att det bara är saker. Det finns andra värden än de materiella. Kan hålla med om att en del hyresobjekt i Thailand kan vara riktigt tråkiga men som tur var begränsar sig inte marknaden till dessa. Jag bjuder hellre mina vänner på en brakmiddag än köper en rolexklocka. En rolexklocka har inget värde för mig – det den projekterar bekommer mig inte.

Jag kan förstå det som Lord Buddha undervisade. Att man blir inte hel förrän man avsagt sig det materiella. Nu är detta praktiskt omöjligt för de flesta av oss men inte behöver vi leva i överflöd för att vara lyckliga. Somliga av oss inser inte detta förrän på dödsbädden. Sjukt konsumptionssamhälle vi lever i idag. Dyrast är bäst! Shop til you drop!

Visst kan jag tänka mig att köpa ett hus men då skall 3 saker helst uppfyllas. Det skall vara en bra investering, billigare än att hyra motsvarande och det skall vara jag som äger det, inte banken. Hellre alltså ett enklare hus som jag äger än ett flådigare jag hyr av banken…. Alternativet är att hyra och bo bättre och kunna flytta när vindarna vänder.

Med all respekt för att alla inte håller med mig.

Hej,

Forumet skulle förlora en väldigt stor del av sitt värde om deltagandet skulle gå ut på att hålla med varandra, tycker jag. Man vill ju vidga sina vyer genom försöka se genom andra deltagares ögon, och så hoppas man det det man själv skriver kan användas på samma sätt. 💡

Nu håller jag iofs. med om det du skriver i det här inlägget; byter dock utan vidare “bra investering” mot “investering som i stort sett bär sin egen kostand” och tycker att det skulle vara ok också.

Om man har för avsikt att senare få tillbaka pengarna, eller kanske till och med göra sig en hacka, så tycker jag att man inte ska köpa ett dyrare boende än vad den thailändska övre medalklassen skulle ha råd att köpa; då tror jag att man har en någolunda realistisk chans att få tillbaka sina pengar. Är det livskvalitet, pengar finns, och man är ok med risken att förlora stort vid försäljning så är det helt i ordning att köpa med stora pengar tycker jag.

MvH,
Hans

@Thailändaren wrote:

Jag är inne på samma spår som Göran skrev om. Vi hyrde hus några år och tyvärr så var standarden inte så bra.
Eftersom vi bestämt oss för att bo i thailand över vintrarna så kändes det bra att bygga ett eget hus och få
den standard man själv önskar. Det är trots allt billigt att bygga i Thailand och man får mycket för pengarna
vid jämförelse med Sverige. Om man av nån orsak vill sälja så får vi garanterat pengarna tillbaka med god marginal.
Men det är så mycket annat än ekonomi som väger tungt. Här bestämmer vi själva och har en väl tilltagen tomt som
man kan pyssla på. Egen härd är guld värd! 🙂

Kunde inte ha sagt det bättre själv, håller fullständigt med dig! Mitt hem är min borg, det handlar inte om vräkig lyx utan känslan att få ha just sin egen härd och få inreda och ha sitt hem som man trivs bäst med.

När motståndare till köpta bostäder talar om att man “hyr” sin köpta bostad av banken glömmer man bort att värdestegringen på bostaden, den kommer en själv till del, inte banken! På sikt har alltid bostäder varit en säker och god penningplacering om man håller sig till t.ex. större städer och andra attraktiva områden. Hyr du i stället din bostad så finansierar du hyresvärdens kapitalplacering och värdestegringen – ja den går du helt och hållet miste om för den hamnar på hyresvärdens allt fetare bankkonto.

Hade jag och min sambo inte en gång för ca 15 år sedan bestämt oss för att köpa vår bostad i Stockholms innerstad så hade vi inte för ett par år sedan kunna sälja med en mycket god vinst, sluta jobba vid 50+ och flytta ner till Phuket för gott. Min närmaste kollega hade samtidigt, under ca 20 års tid, hyrt sin lägenhet av en privat hyresvärd. Hyresvärden har ju fått se sina hyresfastigheter mångdubbla sitt värde allteftersom åren gått, och vilka har till stor del försörjt honom under tiden? Jo, de som valde att hyra i stället för att köpa egen bostad. Nu vet jag att alla inte har ekonomisk möjlighet att köpa sin bostad, framför allt inte i Stockholm, men min kollega hade haft möjligheten om han hade velat men gjorde det inte. Nu närmar han sig pensionsåldern och hade velat få sälja sin lägenhet och med en rejäl slant på bankkontot flytta tillbaka till Norrland, varifrån han kom (där hade han fått mycket bostad ör pengarna) och idag ångrar han bittert att han valde att bosätta sig i en hyresrätt från början.

Är det bättre ur ett ekonomiskt perspektiv att köpa eller att hyra i Thailand?

Eftersom vad en bostad kostar att köpa eller att hyra styrs av utbud och efterfrågan i en marknadsekonomi där det råder marknadshyror (dock finns undantag som t.ex. i Sverige där hyrorna är reglerade).

Om marknaden fungerar som den skall, blir det normalt billigare att köpa sin bostad.

Detta beror på att den som har investerat pengar i att bygga en bostad för uthyrning, under normala omständigheter måste som de flesta andra företagare räkna med en viss avkastning på sitt kapital. För om en investering i att bygga bostäder för uthyrning ger lägre avkastning än vad banken ger i ränta på insatt kapital, så väljer investeraren bank sparande p.g.a. mindre risk, istället för att bygga bostäder.
Denna kostnad läggs ovanpå de andra kostaderna som tillsammans bildar hyran.
Detta gäller om marknaden fungerar som den skall,vilket inte alltid/sällan är fallet.

Det finns många imperfektioner som får till följd att det ibland är mer fördelaktigt att hyra och ibland att köpa.

Ett annat liknande exempel är rörlig eller fast ränta, vilket är bäst?

I båda fallen är svaret; Om man endast väger in vilken som är den mest lönsamma, blir det att under en viss period kommer den ena att vara mer lönsamt följt av att den andra kommer att vara mer lönsamt under en annan period.

Jag håller med Nille om att priserna på bostäder i många fall är väldigt höga och om det blir en bubbla kan det sjunka 50% ganska lätt så det ska man räkna in i kalkylen. Om man tar ett lån på 1 miljon och köper en lägenhet så kan värdet sjunka till 500 tusen fast lånet finns kvar.
Därför gäller det att man köper där man tror sig kommer att trivas att bo en längre tid eftersom det kan ta tid att sälja utan alltför stora förluster.
I Thailand tycker jag det är väldigt billigt att hyra fortfarande samt att det finns mycket att välj på. Inga problem att skaffa en hyresrätt på de flesta orter, därför behöver jag inte tänka på att köpa där men det hela är också lite av en smaksak.

Som jag kanske namnt tidigare sa har min fru kopt en kanontomt pa tre rai i Nongsonghong, detta skedde for tre ar sedan , ,hon forvantar sig nu att jag skall bygga ett hus at henne och mig pa denna tomt , i Song Hong fick vi i dagarna ett nytt Lotas varuhus , kanon tycker jag , nara till Phon , Korat samt Konkhaen . Funderar pa att saga till henne att stycka av halva tomten , samt att jag leasar den ena halvan av henne , bygger att hus med tva sovrum , bra standard , ett gastrum samt ett masterbedroom med separata duscj WC .. .. Har aven funderat pa att hyra men kanner att jah da visar ett stort misstroende mot henne. Genom att stycka halava tomten sa kan barnnen bygga sitt eget hus pa den andra halvan . Satter bara en mur emellan , mur runt med tva grinndhal ar forberett..

Att hyra ett helt hus har i Isaan kostar ex el och vatten ca 4-6 000 THBT per manad … Battre att bygga ett bra hus for kanske 200.000 thbt , sag inte att det inte racker for det vet jag att det racker , halla i bygget sjalv samt kopa in matrerial i egen regi , finns en hel del byggvaruhus har i omradet , dubbla 12cm Thaivaggar med luftspalt och metallregel skall det vara ,, battre isolering mot varmen 🙂

Tycker du skall tänka på att de där 200000 kan du inte få tillbaka om du säljer det. Ingen Thailändare skulle betala ett sådant över pris för ett hus.

Jag träffade massor med thailändare i helgen som köpte lägenheter från 2-20 miljoner baht (ca: 150 lägenheter gick åt direkt).
Men då hette byn dock Bangkok, kanske skillnad på ställe och ställe. Men 200.000 för ett hus låter ju billigt, bara en snygg dusch kostar ju 20.000 baht. Det är 10% av huset 🙂

När det gäller eventuellt marknadsvärde så måste man ju titta på vilka näringsmöjligheter det finns i omgivningarna. Av det Phonta säger så finns inga planer på någon utkomst av marken, den ska bara användas för boende, Följdfrågan blir då vad en eventuell köpare skulle leva på då. Finns inget att leva av i regionen inom rimligt avstånd är det klart att marknadsvärdet blir lågt – oavsett vad man lagt ned i byggkostnader.
3 rai är en hyfsad bit, man kan odla grönsaker, ris, fixa ett äldreboende om det nu finns underlag för det och man kan få omgivningen att skicka dit sina gamla mot en måttlig månadsavgift – det är inte så lätt i Thailand där den familjära sammanhållningen fortfarande är stark.

Lite att fundera på, köparens försörjning måste kunna säkras.

Nu snackar vi hus en Q kon tegelsten de kostar 23 bath styck. Arbets kostnaden är 250 bath per dag. Jag har själv sett hur Thailändare bor de behöver inte kosta 200000 bath.
Jag skall nu bygga ett förråd att ha gräsklippare och diverse trädgårdsredskap i det kommer att kosta på 50000 till 100000 bath och detta kommer att se ut som ett bättre Thaihus.

Hahaha… Nu menade jag ju 200.000 Svenska kronor, inte THBT , det for man inte mycket for .

Har kollat lite priser pa byggmateriel, byggfirmorna har nere skinnar farangerna ordentligt , dom betalr ca 1,5 miljoner THBT for en kok som jag latre bygga for ungefar halva slanten , med arbete och material. Ett ytongblock kostar idag 4 ,50 THBT 50 kg betong kostar i Isaaan 110 THBT … Jag staller upp vaggarna till en 100 kvadrats kak far ca 80 .000 THBT i material inraknat ar da innervaggar samt dubbla yttervaggar, med metallregel emellan . Tillkommer gor sen allt ovrigt ,bottenplatta , takstolar , takpannor innertak , aluminumpartier mm. Jag bygger allt for mellan 600 till 800.000
THBT … Bra marknad att ha en avans pa 100 procent nar det byggs till farang med Thaifru. Undrar hur mycket som forsvinner mellan Thaifru och byggare …………. 🙂

@Nypan wrote:

MEN det finns ett annat aber med i spelet, du som invandrare kan ALDRIG äga en mark i Thailand, vilket gör att du har 2 alt. din Thai fru kan äga mark i Thailand, under förutsättning att hon kan visa att hon vid köptillfället hade medel för denna investering.

Det där är ett helt felaktigt påstående som baseras på ett missförstånd om det är fråga om äkta makar. Enligt thailändsk lag äger makarna nästan allt tillsammans (Sin Somros) och då spelar det ingen roll varifrån pengarna ursprungligen kommer ifrån.

Det som inte ingår i det gemensamma är personliga tillhörigheter och fastigheter som ägdes av respektive part vid äktenskapets inträde.

Det betyder i verkligheten att en utlänning, i händelse av skillsmässa från sin thailändska fru, i själva verket också äger hälften av “värdet” av den mark som under äktenskapet köpts i fruns namn. Det finns beskrivet om flera domar som dömts på det sättet, men det gäller självfallet att man har en bra jurist och känner till sina rättigheter.

Många utlänningar väljer att helt lämna allt när de skiljs och de må vara upp till dem. Inte sällan skrivs det sedan snyfthistorier hur de blivit “lurade”.

Göran

@Nypan wrote:

Samma som hemma, gå till banken med 25000swk får du se, du får inte ens sätta dom på ditt eget konto

Finns ju nått eu direktiv som säger att över 10000 euro så måste man bevisa varifrån man fått pengarna, detta har många nyfikna banker i Sverige översatt till 10000skr. (typ Swedbank)

Själv har jag numera SEB och där kan man sätta in 25000kr i veckan i deras automater utan några frågor.

Var står det eller i vilket sammanhang att man skall kunna styrka var pengarna kommer ifrån i samband med markköp när det gäller en thailändare.
Det enda mig veterligen är ett papper man skall skriva på är att man inte kommer att göra anspråk på marken så som utlänning vilket jag även gjort då min fru köpte mark för 200000 bath ett år sedan.
Däremot har min fru tagit reda på att jag som hennes make inte kan ärva hennes mark om jag är utlänning Lagen skiljer sig här när det gäller Thailändsk make respektive Utländsk.
För att jag skall kunna ärva hennes mark måste hon aktivt be-om detta genom att skriva ett testamente som skall var bevittnat av en högre myndighetsperson för dess trovärdighet och där finns två alternativ som i korthet lyder: Antigen skall jag ha rätt till en rai mark reglerat detta är max att bo på tills dess att jag dör eller så skall marken säljas och pengarna skall gå till mig så som make. Om det går att misstänka att detta testamente är skrivet på uppmaning av utlänningen kommer det ej att gälla i Thailändsk Lag därför är det viktigt med denna högremyndighets personen bevittnar detta och går i godo att det är hennes uppriktiga önskemål.
Den thailändska familjen har arvsrätt till 100 % av mark då det enligt Thailändsk Lag är förbjudet att som utlänning äga mark.
Att som Thailändsk dotter göra detta mot sin mor och far bröder och systrar förstår alla som är gifta med en thailändare eller har kunskap om Thailändsk Familjekultur inte är en självklarhet.
Vad som gäller vid en eventuell skilsmässa känner jag inte till ännu skall väl till läggas. Men så som jag har förståt det delar man allt utom marken även i detta fallet. Vilket komplicerar frågan då huset står på hennes mark.
Det är väl här som de flesta ger upp huset ligger ju i många fall bara ett stenkast i från svärmors hus och vad finns det för köpare till ett sådant hus. Så det är riktigt man ärver allt så som i Sverige med undan tag för mark.
Skall tilllägga att detta är andra hands uppgifter från min fru som är som alla andras fruar för ni har väl alla hört detta tidigare.

Min erfarenhet är att det brukar kännas som att man har fått betala ett högt pris även om man så att säga “fått rätt” mot en thailändare. Det i kombination med att man har investerat i ett boende i mångmiljonklassen, ute på landsbygden, som som kanske har ett marknadsvärde på något fåtal hundra tusen Baht kan kanske åtminstone i vissa fall vara grunden i beslutet att välja att gå ifrån alltihop trots förlusten?

MvH,
Hans

@Nypan wrote:

Göran !!
Om ni är gifta och köper tillsammans, vad har din fru fått stålarna ifrån??
Det är en del av poängen. Samma som hemma, gå till banken med 25000swk får du se, du får inte ens sätta dom på ditt eget konto.Samma här om du köper mark, vart kommer stålarna ifrån??
Styrk ditt påstående så ger jag mig platt och bugar djupt, kan finnas som vanligt att det skiljer mellan regionerna.

Du missar helt poängen! Om man är gifta äger man medlen tillsammans oberoende om medlen finns på eget eller frugans bankkonto. Referens: Civil and Commercial Code Law paragraferna 1470 respektive 1471.

Det är därför helt ointressant varifrån pengarna ursprungligen kommer då den här lagen har tolkningsföreträde över bestämmelser som fattats av myndighet, i det här fallet Land Office.

Göran

@Auan wrote:

Däremot har min fru tagit reda på att jag som hennes make inte kan ärva hennes mark om jag är utlänning Lagen skiljer sig här när det gäller Thailändsk make respektive Utländsk.
För att jag skall kunna ärva hennes mark måste hon aktivt be-om detta genom att skriva ett testamente som skall var bevittnat av en högre myndighetsperson för dess trovärdighet och där finns två alternativ som i korthet lyder: Antigen skall jag ha rätt till en rai mark reglerat detta är max att bo på tills dess att jag dör eller så skall marken säljas och pengarna skall gå till mig så som make. Om det går att misstänka att detta testamente är skrivet på uppmaning av utlänningen kommer det ej att gälla i Thailändsk Lag därför är det viktigt med denna högremyndighets personen bevittnar detta och går i godo att det är hennes uppriktiga önskemål.
Den thailändska familjen har arvsrätt till 100 % av mark då det enligt Thailändsk Lag är förbjudet att som utlänning äga mark.

Det där är också en felaktig uppgift. Det är sant att ett testamente är viktigt men testamentet har tolkningsföreträde över det generella. Dessutom kan man i Thailand testamentera all kvarlåtenskap till vem man vill. Något motsvarande till det svenska begreppet bröstarvinge finns således inte.

När det gäller mark är det lite speciellt eftersom två lagar mot varandra och, som du skriver, utlänningar kan generellt inte äga mark i Thailand även om det faktiskt finns undantag. Om en thailändsk fru har testamenterat mark till sin utländska make äver maken faktiskt marken, men han kommer inte att få en lagfart i sitt eget namn. Det som händer är att den efterlevande maken har mellan sex till tolv månader på sig att avyttra marken. Om det finns en besittningsrätt (t.ex. “usufruct for life”) kan maken dock bo kvar tills den dag han avlider. Man kan dock anta att om han väljer att ha kvar sin besittningsrätt kommer värdet på marken att vara lägre än om han väljer att avsäga sig besittningsrätten.

Om marken inte är såld inom tolv månader må Land Office sälja marken och överskottet skall då tillfalla ägaren (maken).

Göran

@hans1977 wrote:

Min erfarenhet är att det brukar kännas som att man har fått betala ett högt pris även om man så att säga “fått rätt” mot en thailändare. Det i kombination med att man har investerat i ett boende i mångmiljonklassen, ute på landsbygden, som som kanske har ett marknadsvärde på något fåtal hundra tusen Baht kan kanske åtminstone i vissa fall vara grunden i beslutet att välja att gå ifrån alltihop trots förlusten?

MvH,
Hans

Man kan anlägga ett mänskligt perspektiv på detta också – det rimliga i att en sådan fastighet med byggnad ska ses som en värdebeständig investering.

Först och främst – när det gäller mark och läge och man nu får fatt på en bit mark att bygga på (leasingavtal eller ägd av t ex frun) – så kan man fråga sej varför den marken inte tagits i anspråk redan när nu läget är så bra och attraktivt. Har marknadskrafterna alls fått styra priset eller är det ett “icke konkurrensutsatt priserbjudande” man fått? Då kan det handla om ett överpris.

Sen när det gäller byggandet – man kan inte begära att en i princip medellös partner ska kunna lösa ut en byggnad i mångmiljonklassen till hälften av fulla byggnadsvärdet. Möjligen – men ingalunda självklart – till halva marknadsvärdet.

Det finns en anledning (eller flera för den delen) att thailändare inte investerar mer än nödvändigt i sitt boende – inte minst klimatet gör att man får en behaglig tillvaro även med ett enkelt boende. Och i Thailand klarar man sig året om med ett regn/solskydd, en hängmatta och en god bok.

Visst är det status i att ha ett flott boende även i Thailand, men att betala för det? Det är inte lika populärt förståeligt nog och dessutom pga klimatet sällan nödvändigt.

Man kan se det som en sorts förklaring till varför det blir så svårt att få igen pengarna man lagt ned på ett påkostat bygge som bryter den gängse stilen i området (läget). Det är trevligt att bo så, men betala för det? Näää….. Möjligen som festlokal eller samlingspunkt för allihop i området, ett ställe där människor möts – de dras dit till en sån magnet och det funkar inte som privat boende. Murar, stängsel och vakter behövs för det och det klarar bara de mycket välbesuttna.

Med andra ord – se dessa byggen som en gåva till partnern och hennes släkt. Är det ute på landsbygden har de för det mesta inte en chans att lösa ut den som investerat. Som Göran skriver:
@stgrhe wrote:

Om marken inte är såld inom tolv månader må Land Office sälja marken och överskottet skall då tillfalla ägaren (maken).

M a o exekutiv auktion (motsvarande) för att få det hela avslutat och sätta punkt i affären. Det är de pengar som finns att få, mer är det i princip inte.

Tror att det är viktigt att förstå detta. Och det är en bra och vettig lagstiftning – det handlar om att skydda det thailändska folket och deras besittningsrätt till sitt eget land – det ska inte kosta mer än vad de själva har råd med.

Och vi har haft till innebörden precis samma regler i Sverige av gammalt, men det togs bort ur Jordabalken ca 1996 som en del av den svenska EU-anpassningen, markförvärvsrätten skulle vara fri inom unionen, men Sverige gick längre än så, förvärvsrätten av mark i Sverige är numera fri för hela världen och det som bromsar är bara att det är besvärligt för tredjelandsmedborgare att komma in i unionen. Det blir för de besuttna bara fråga om korta besök, normalt ingenting i stil med asyl eller flyktingstatus m m – de får hantera sina ev bosättningsproblem själva.

Och det svenska klimatet är inte direkt en dröm för de flesta att bosätta sej i om man har annat att välja på. Det är ingen stor invandringsmagnet för besuttna.

Olika åsikter, bra läsning tycker jag. Personligen är jag osäker på vad som är bäst. Slipper man låna till köpet så blir det billigast även om man riskerar att köpa då priserna står som högst och en bostadsbubbla väntar runt hörnet.
Personligen har jag alldrig behövt tänka på om jag ska köpa eller hyra eftersom min Särbo i thailand redan hade boende där jag kunde flytta in. Det jag funderat på är att ev köpa en studio i en turistort vid beachen men det har heller inte varit nödvändigt eftersom det går att bo billigt på hotell en vecka eller två.

Det är väl värt att tänka på att det där om att utlänningen måste sälja sitt arv inom 12 månader annars vöntar expropriation av Land Office,

Det är en möjlighet för byn att manipulera markaffären.

En thailändare kan sätta ett pris på marken och i princip ligga på marken hur länge som helst tills han får det begärda priset, det kan vara ett fett överpris till en utlänning som t ex köper, “investerar”, i marken genom sin thailändska partner.

Utlänningen kan inte göra det. Det öppnar för hembyn att tekniskt ägna sig ät prisdumpning när den thailändska partnern går bort. Även om utlänningen förvärvat marken genom ett köp genom den thailändska partnern så är han i den situationen så gott som chanslös vad gäller att få igen sina pengar. Hembyn kan se till att ingen köper till det priset. De kan vänta dessa 12 månader utlänningen har på sej och sen begära expropriation hos Land Office och göra återköp på marken till det pris de bestämmer, kan vara hur lågt som helst om området inte är utsatt för intresse från andra utlänningar eller utombys personer (som kan trissa upp priset).

En otäck situation som utlänningen har små chanser att manövrera så att han slipper sälja till underpris, antingen egen försäljning eller genom tvångsförsäljning genom Land Office som egentligen inte har någon möjlighet att hjälpa utlänningen.

Lagregleringen av detta är inte bra för utlänningar i Thailand, risken är stor för att tvingas sälja till underpris i denna situation, där den thailändska partnern gått bort före utlänningen.

Den allmänna varningen att inte investera mer än man har råd att förlora i Thailand är i högsta grad befogad med tanke på detta. Land Office är säkert medvetet om det men kan inte göra något åt det. Pengarna stannar i Thailand kort och gott.

Det talas så mycket om att en bostadsbubbla väntar runt hörnet men det tror jag inte alls på när det gäller merparten av den thailändska inhemska marknaden. Jag åker nästan varje dag förbi land office i Huan Hin som i Pran Buri och vid båda kontoren är parkeringarna fullsmockade med bilar. Det är, vad jag fått sagt till mig, likadant i staden Khon Kaen.

Thailändarna vill äga sig mark och ha sitt eget hus. Det är så inpräntat i deras sätt att se så att hyra är helt enkelt för många en ekonomisk nödvändighet. Men så snart de har ett litet kapital investeras det direkt i mark.

De mer lyxiga condominiums i Bangkok har sin egen speciella markanad, men det verkar som om väldigt många nybyggen i den dyraste klassen säljer förvånandsvärt bra.

Göran

Jag och tjejen hyr ett hus just nu och tycker det är ok.
Senare köper vi nog ett hus,men ett bra tips tror jag är att försöka hyra huset ett tag innan du köper det.
Vi kommer troligen ner under hyreskostnaden då,nu betalar vi 4000 bath/mån.
Att kolla vad vatten och el kostar är att rekomondera,hyrde lägenhet tidigare och där tog dom mer än dubbelt mot vad
jag betalar nu.
Om jag inte har fel så kan man väl inte som farang köpa marken huset står på?eller tvärtom.
Kvaliten på byggena och installationer är inte dom bästa och det ser du om du bor ett tag i huset.
Det är inte som i sverige att allt mer eller mindre skall vara perfekt,här hittar man skavanker lite varstans på huset.
Det är allt från lampor som inte släcks helt utan glöder efter du ska ha släckt dom mm,småfel men ändå fel.
Sedan är det inte heller samma kvalite på saker här,men så är sakerna också billigare.

Det som är viktigt här för alla som har köpt hus är att registrera “usufruct” på LandOffice. Det innebär att Du har besittningsrätt resten av ditt liv vilket till viss del skyddar din investering vid en skilsmässa, separering från sambo eller din frus/sambos dödsfall.

Ingen kan slänga ut dig från huset under din livstid och du har då en bättre förhandlingssits om huset ska säljas. Får du inte ut din del av pengarna så avskriver du inte din “usufruct”.

Som “usufruct” innehavare har du starkare rätt än vid vanlig leasing. Du kan göra förändringar, tillbyggnader etc och t.o.m hyra ut huset om du vill.

Det finns så många exempel på hur familjen har pressat frun/sambon till att “förskingra” farangens pengar/investering.

Och vid ett dödsfall kan den “fantastiskt vänliga” familjen plötsligt förändras till att bli penninghungrig. Det dyker upp morbröder, farbröder, mostrar, fastrar, kusiner som ska ha “sin” del.

mvh

I tisdags sa var jag och frugan pa landoffice i Puttaisong , hon kopte 6 rai rismark for sina egna intjanade slantar , de som hon jobbar ihop i Sverige. Hon blev utfragad var slantarna kom ifran samt om jag hade med dessa att gora . Efterssom vi ar gifta maste aven jag skriva mitt godkannande att hon koper dessa rai , vi har ju gemensamma slantar i lagens mening da vi aven ar gifta i Thailand. Hon maste upplysa var hon arbeter samt hur lange hon levt i Sverige . Harda bud MAO for Thaikarringer att handla for ev . farngslantar .. Num,er sparas storre summor just for att faranger inte skall bli lurade .. Detta ar fran dagens verkliga handelser sa jag hoppas att ingen pastar att jag talar osanning….

Ge mitt godkannande att min hustru koper mark nar jag sitter brevid, jo jag tackar jag … 🙂

Hmmmm

Det som ingen talar om är vad som händer när landsfadern går bort. Kravaller? inbördeskrig? eller ingenting.

Kan man sälja något då? om man behöver lämna landet ganska snabbt OM det händer något.

Har blivit rekommenderad av två vitt skilda thaipersoner att lämna landet ett tag efter hans bortgång och se hur det

utvecklar sig här.

Tycker att det är den stora frågan om framtiden i kungadömet Thailand, men vem vet?

Därför hyr jag och min fru, och det finns mycket att hyra i detta land till rimliga kostnader i BKK.

Det finns även mycket att köpa här men det är mycket svårt att sälja av någon underlig anledning, fråga engelsmännen

som köpte mycket när £ var högt och försöker sälja idag.

–

Kanske kan vara klokt att avvakta vad som sker, manga Thai sager att inget sker da Kungen idag inte har nagon maktfaktor utan mest ar en alskad symbol for Thailand , visserligen av otroligt stort kulturellt stort varde …………………men politiskt , det tror inte jag . Stor landssorg naturligtvis , aven hos mig da jag hyser karlek till allt vad kungadomen ar , ingen diskussion om detta nu !!!!

Men att det pga hans kommande bortgang skulle uppsta kravaller finner jag osannolikt .. 🙂

@stgrhe wrote:

@Nypan wrote:

MEN det finns ett annat aber med i spelet, du som invandrare kan ALDRIG äga en mark i Thailand, vilket gör att du har 2 alt. din Thai fru kan äga mark i Thailand, under förutsättning att hon kan visa att hon vid köptillfället hade medel för denna investering.

Det där är ett helt felaktigt påstående som baseras på ett missförstånd om det är fråga om äkta makar. Enligt thailändsk lag äger makarna nästan allt tillsammans (Sin Somros) och då spelar det ingen roll varifrån pengarna ursprungligen kommer ifrån.

Göran

Fel!

En thailändska med utländsk man måste bevisa enligt lag att pengar som används för att köpa land är personlig egendom (Sin Suan Tua). Detta är vidare vad mannen konfirmerar vid landkontoret när den thailändksa frun skall köpa land (letter of confirmation). Mannen konfirmerar att pengarna är Sin Suan Tua och inte Sin Somros. Detta “bevisande” kontrolleras dock aldrig av landkontoret.

En utlänning KAN INTE äga mark. Detta gör att land som ägs via thailändska maken/makan ALLTID ses som Sin Suan Tua, INTE Sin Somros

@stgrhe wrote:

@Nypan wrote:

Göran !!
Om ni är gifta och köper tillsammans, vad har din fru fått stålarna ifrån??
Det är en del av poängen. Samma som hemma, gå till banken med 25000swk får du se, du får inte ens sätta dom på ditt eget konto.Samma här om du köper mark, vart kommer stålarna ifrån??
Styrk ditt påstående så ger jag mig platt och bugar djupt, kan finnas som vanligt att det skiljer mellan regionerna.

Du missar helt poängen! Om man är gifta äger man medlen tillsammans oberoende om medlen finns på eget eller frugans bankkonto. Referens: Civil and Commercial Code Law paragraferna 1470 respektive 1471.

Det är därför helt ointressant varifrån pengarna ursprungligen kommer då den här lagen har tolkningsföreträde över bestämmelser som fattats av myndighet, i det här fallet Land Office.

Göran

Fel igen!

Samma paragraf som du refererar till beskriver tydligt att “all du äger INNAN giftermål räknas som Sin Suan Tua (privat egendom)”.
Även under äktenskapet, om Sin Suan Tua (privat egendom) ändrar form (du köper land för pengarna) räknas det fortfarande som Sin Suan Tua (privat egendom) och inte Sin Somros (gemensam ägendom)

@bangkokrob wrote:

@stgrhe wrote:

@Nypan wrote:

Göran !!
Om ni är gifta och köper tillsammans, vad har din fru fått stålarna ifrån??
Det är en del av poängen. Samma som hemma, gå till banken med 25000swk får du se, du får inte ens sätta dom på ditt eget konto.Samma här om du köper mark, vart kommer stålarna ifrån??
Styrk ditt påstående så ger jag mig platt och bugar djupt, kan finnas som vanligt att det skiljer mellan regionerna.

Du missar helt poängen! Om man är gifta äger man medlen tillsammans oberoende om medlen finns på eget eller frugans bankkonto. Referens: Civil and Commercial Code Law paragraferna 1470 respektive 1471.

Det är därför helt ointressant varifrån pengarna ursprungligen kommer då den här lagen har tolkningsföreträde över bestämmelser som fattats av myndighet, i det här fallet Land Office.

Göran

Fel igen!

Samma paragraf som du refererar till beskriver tydligt att “all du äger INNAN giftermål räknas som Sin Suan Tua (privat egendom)”.
Även under äktenskapet, om Sin Suan Tua (privat egendom) ändrar form (du köper land för pengarna) räknas det fortfarande som Sin Suan Tua (privat egendom) och inte Sin Somros (gemensam ägendom)

Jag ser att du inte har förmågan att läsa lagtext och ser därför ingen anledning till att i övrigt kommentera ditt inlägg. Må du vara salig i din övertygelse.

Göran

@stgrhe wrote:

Jag ser att du inte har förmågan att läsa lagtext och ser därför ingen anledning till att i övrigt kommentera ditt inlägg. Må du vara salig i din övertygelse.

Göran

Det brukar låta så när man inte vet vad man skall svara..

För de som vill läsa kan söka på “thailand civil code 1471”. Det finns engelska översättningar…
Det finns översättning av Thai civil code bland annat på http://thailaws.com/

From http://www.dol.go.th/ – Department of Land

สำหรับคนต่างด้าวที่มีคู่สมรสเป็นคนสัญชาติไทยไม่ว่าจะชอบหรือมิชอบด้วย กฎหมาย คู่สมรสที่เป็นคนสัญชาติไทยสามารถซื้อที่ดินได้โดยผู้ซื้อและคู่สมรสที่เป็น คนต่างด้าวจะต้องยืนยันต่อพนักงานเจ้าหน้าที่เป็นลายลักษณ์อักษรร่วมกันว่า เงินที่นำมาซื้อที่ดินทั้งหมดเป็นสินส่วนตัวหรือทรัพย์ส่วนบุคคลของผู้ซื้อ ที่มีสัญชาติไทย มิใช่สินสมรสหรือทรัพย์ที่นำมาหาได้ร่วมกัน

Står ganska klart att utländske maken/makan måste deklarera att köpeskillingen är privat egendom för den thailändske köparen.

Här är vad Phuket Law säger:

In my opinion if no letter of confirmation has been signed

1 If the land is financed with money that is under Thai law regarded as personal property of the foreign husband, then the Thai spouse acts as his nominee. The land has to be sold within a period not exceeding 1 year.

2 If the land has been financed with money that is regarded as common property between husband and wife under Thai law it would lead to illegal land co-ownership by the foreign spouse. The land must be sold.

3 If the land is financed with money belonging to the Thai spouse as personal property under Thai marriage laws, there is no problem that there is no confirmation letter, as long as she can proof it is personal property.

Thailändsk lagstiftning är som regel inte tvingande utan vägledande.

Men fast egendom får inte ägas av utlänning eller vara samägd av makar, där ena parten är utlänning. Vad Land Office gör är helt enkelt att be den utländska maken intyga att egendomen inte tillhör honom som utlänning eller är samägd med den utländske maken – ett stöd helt enkelt så man slipper leta efter annan bevisning. Eventuella framtida oklarheter undanröjs eftersom de kan framtvinga en försäljning.

Vad som rekommenderats av några talare är att den utländske maken skyddar sig med att teckna en livsvarig usufruct som registreras med Land Office rörande fri förfoganderätt över fastigheten, som jag uppfattar det är det att likna vid ett svenskt, tidsbegränsat, personligt och icke överlåtbart, servitut, som man inregistrerar på i stort sett samma sätt vid tingsrätt.

Det är andra ord som används, men har man förstått innebörden så känner man igen sig från svensk lagstiftning, där ungefär samma saker beskrivs. Jag är inte helt hemma på grunderna, men tror att den här typen av lagstiftning har rötter inom romersk rätt, på vilket för övrigt mycket av vår nutida lagstiftning grundas. Och det gör att det fungerar ungefär likadant överallt.

Har man läst något om romersk rätt blir det lättare att förstå sådana här lagstiftningar och hur de fungerar.

Det här är inga märkvärdigheter inom fastighetsrätten. Vanliga servitut brukar avse t ex väg över fastighet, tillgång till vatten för en eller flera grannfastigheter m m.

Det här är inte mycket att haka upp sej på egentligen.

Men det finns inget som är tvunget att skrivas i dessa sammanhang. det Land Office gör är helt enkelt en juridisk rådgivning som går ut på att undanröja ifrågasättanden av att den thailändske medborgaren inte är ensam ägare, vilket kan framtvinga en försäljning.
Förhållandet kring äganderätten av fastigheten kan fortfarande klargöras på andra sätt vid en ev tvist, men bäst och enklast är ju att det klargörandet dokumenteras och skrivs in i fastighetsboken redan vid registreringen på det här sättet med båda avtalsparterna och i närvaro av tjänstemannen på Land Office.

En detalj som är värd att tänka på är att det kan gå att komma åt fastigheten om den thailändske medborgaren har dubbelt medborgarskap. Att det ifrågasätts för kvinnor är ovanligt (det gör det däremot i samband med mönstring till thailändsk militärtjänst för män). Men äger kvinnan en fastighet i Thailand kan detta ifrågasättas genom det dubbla medborgarskapet och hon kan tvingas avsäga sig det utländska medborgarskapet för att få behålla fastigheten.

Man kan undra vad som då kan hända om kvinnan således avlider med dubbelt medborgarskap och således inte längre kan hantera ett ifrågasättande genom att avsäga sig det utländska medborgarskapet. Det kan ses som en lucka.

Det här beror på att Thailand formellt inte accepterar dubbla medborgarskap.

@Thaisambo wrote:

Men det finns inget som är tvunget att skrivas i dessa sammanhang. det Land Office gör är helt enkelt en juridisk rådgivning som går ut på att undanröja ifrågasättanden av att den thailändske medborgaren inte är ensam ägare, vilket kan framtvinga en försäljning.
Förhållandet kring äganderätten av fastigheten kan fortfarande klargöras på andra sätt vid en ev tvist, men bäst och enklast är ju att det klargörandet dokumenteras och skrivs in i fastighetsboken redan vid registreringen på det här sättet med båda avtalsparterna och i närvaro av tjänstemannen på Land Office.

Att det inte är tvunget att skriva på ett “letter of certification” när maken/makan är gift med en utlänning har jag aldrig hört. Enligt reglerna skall en utlänning till och med tillhandahålla ett certifierat brev från en ambassad om han/hon inte kan närvara vid landkontoret och deklarera att köpeskilling är privat ägendom. I de fall den thailändske parten fortfarande behållt sitt thailändska efternamn kan det vara svårt för landkontoret att veta att de är gifta med en utlänning och kanske inte reflekterar över det. Detta är givets också emot lagen och om det framkommer senare kan landköpet annuleras.

När det sedan kommer till en tvist och domstol, kan oftast den thailändske maken/makan inte “bevisa” att han/hon hade pengarna till landköpet som privat egendom, vilket gör att domstolen många gånger har dömt i utlänningens namn då det bevisar att den thailändska parten agerat som nominee eller att pengarna ansetts vara gemensam ägendom och således leder till ett gemensamt landägande som är emot lagen.

Då har den utländske parten 1 år på sig att sälja landet annars kan det bli fråga om tvångsförsäljning.

Hm, på vad sätt hindrar detta till exempel överlåtelse mellan makar genom gåva som enskild egendom?

Även om det är hans pengar som används kan han ju överlåta dem som enskild egendom till makan genom gåva, vilken inregistreras. Finns ett sådant gåvobrev klargör ju det att fastigheten är den thailändska partners enskilda egendom.

Tror inte detta är så kompliceraat i grund och botten.

Punkt 3. i Ditt eget citat ur Phuket Law ovan, som tycks vara en uttolkning.

Som jag förstår lagen så kan du inte kringgå detta EFTER att ni är gifta då ett äktenskaps förord i efterhand inte är bindande eller har stöd under Thai civil code 1469. Alltså gåvor eller överenskommelser som sker efter giftermål kan ej ändra lagstadgad stöd vad gäller privat egendom.

Har gåvan dock getts innan giftermål skulle detta vara makans/makens private egendom.

Jag medger naturligtvis att detta är ett besvärligt område och jag kan inte själv den thailändska lagstiftningen i detalj för det här.

Men detta har rötter i det gamla synsättet på förhållandet mellan man och kvinna, det var förr så att kvinnan saknade självständig rättsställning, hon var ett bihang till mannen, som företrädde henne, hon saknade t ex rösträtt etc, kunde inte ha egen egendom utan sågs som en av mannens tillhörigheter. Det synsättet återfinns i den västerländska civilisationens grunder, Mose lag eller Tio Guds bud.

Detta synsätt i Mose lag framgår genom t ex tionde budet:

10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, inte heller hans tjänare eller hans tjänarinna, inte heller hans oxe eller hans åsna, eller något annat som tillhör honom.

Idag är det helt förlegat i västvärlden, men Thailand är fortfarande i ett stadium mellan gammalt och nytt synsätt, jag skulle dock bli förvånad om det fortfarande är så att alla kvinnans tillhörigheter och egendom fortfarande är mannens egendom under ett äktenskap. Men i så fall skulle en företeelse som Sin Sua Tuan vara omöjlig. Jag uppfattar det så att kvinnan i ett äktenskap visst kan inneha egen, enskild, egendom.

Frågan är om hon kan förvärva sådan egendom under ett äktenskap, t ex ärva sina föräldrar eller mottaga en gåva som enskild egendom.

Om nu gåva mellan makar inte skulle fungera så finns alternativet att gåvan överlämnas via bulvan och då blir det genast mer komplicerat att påvisa.

Nu är kvinnan även inom ett äktenskap självständigt rättskapabel annars skulle hon inte vara kapabel att själv förvärva och registrera en fastighet på det beskrivna sättet hos Land Office oavsett eventuell dokumentation. Då vore fastigheten mannens egendom direkt genom äktenskapet och så är förhållandet definitivt inte i Thailand – det strider mot existensen av de här regelverken.

Det här med att skriva ett intyg om att kvinnans egna pengar använts vid köp är en teknisk synonym till gåva mellan makar, det är ju ett avstående av mannens rätt till del i en tillgång som det gäller, dvs det som kallas Sin Sua Tuan i Thailand. Och en gåva är ju de facto ett avstående av del i en tillgång.

Det skulle förvåna om gåva mellan makar som Sin Sua Tuan i Thailand under äktenskap vore en teknisk omöjlighet i beaktande av alla andra indikationer, speciellt om man beaktar den uppsjö av andra möjliga transaktioner inklusive nyttjande av bulvaner som annars vore möjlig. Det ter sig helt enkelt inte rimligt.

Men jag kan inte den thailändska lagstiftningen tillräckligt väl, jag tror dock inte att den allvarligt begränsar den gängse avtalsfriheten på det viset i och med att huvudsyftet med thailändsk lag i första hand är att den ska vara rådgivande, vägledande. Inte tvingande.

Allting går ju att lösa och som jag skrev tidigare gör ju inte landkontoret en kontroll om den thailändske maken/makan har avänt privat egendom för att köpa land när en utlänningen intygar att så är fallet. Enda gången något sådant kommer fram är vid tvist/skillsmässa eller avundsjuka

Likväl som ett falskt intyg är bedrägligt är ju även användandet av en bulvan detsamma…

Min uppfattning är att privat egendom som innehas INNAN äktenskap består som privat egendom. Allting som intjänas tillsammans är gemensam egendom. Dvs om makan har 1.000.000 på kontot innan äktenskapet är det hennes pengar även efter giftermålet. Pengar som intjänas under äktenskapet oavsett källa räknas som gemensam tillgång med undantag från arv som gäller som privat egendom.

Vidare, innan 1999 förlorade en thailändare rätten att köpa mark om han/hon vargift med en utlänning.. Detta har dock slopats.

Vad man dock kan göra är att om man har gemensamma barn med thailändskt medborgarskap, köpa och registrera land i barnets namn.

Hela resonemanget är ihåligt och fullt av kringgående manövrar. Det finns uppenbara möjligheter att skjuta i sank för den som har anledning till det.

Det normala är att den som förvärvar fast egendom dels skall vara rättskapabel, till exempel myndig och behörig att ingå bindande avtal och dessutom – när det gäller mark – medborgare i den nationalstat till vilken marken hör.

Alla förvärv som görs under ett äktenskap är gemensamma eftersom familjen av hävd ses som en odelbar helhet. Ett äktenskap ingås under grundprincipen “allt mitt är ditt och allt ditt är mitt”, det är en oupplöslig förening som ingås “för evigt”

Det är grunden.

Jag vet att uppluckringar skett av detta på olika sätt, möjligheter till äktenskapsförord, bodelning etc har införts på olika sätt och även möjligheter till förvärv av “enskild egendom” under äktenskap.

Att ett uttryckligt förbud mot markförvärv för en thailändare som är gift med utländsk medborgare tagits bort är inte samma sak som att det är legaliserat.
Grundprincipen är ju att alla förvärv som sker under ett äktenskap är gemensamma, det gäller även arbetsinkomster, arv, gåva etc.

Thailand har sitt Sin Sua Tuan för att definiera “enskild egendom” under äktenskap, men av det som vi sagt här förefaller det flytande och tämligen outvecklat. Instrumenten “gåva mellan makar” samt “bodelning under äktenskap” existerar helt enkelt inte.

Då råder avtalsfrihet, man är fri att reglera frågorna själv genom avtal, men att upprätta sådana avtal så att de inte går att skjuta i sank i något sammanhang är svårt för enskilda, men det är viktigt framförallt när det gäller fast egendom, där inga utländska äganderättigheter tiill fast egendom av något slag generellt får uppkomma under några som helst omständigheter (det finns omständigheter där utlänningar under vissa förhållanden kan få förvärva en begränsad markbit på grund av till exempel sina förtjänstfulla insatser för Thailand, men det är något annat).

Jag tycker nog att det erbjudande Land Office gör vid inregistreringen av en fastighet om tecknandet av en försäkran, ett certifikat, från den utländske medborgaren i närvaro av en tjänsteman på Land Office, signerat och stämplat enligt thailändsk sed och inregistrerat på Land Office förefaller vara ett bra sätt att åstadkomma en gåva mellan makar, som skall vara bildande av en Sin Sua Tuan egendom under äktenskap, detta oavsett varifrån medlen till köpet kommer ifrån.

Det är en genom gåva överlåtelse av all rätt utan förbehåll avseende objektet som det rimligtvis är mycket svårt att slå hål på, men naturligtvis vore det ännu bättre om handlingen var formellt legaliserad i lag – den thailändska familjelagen innehåller ju ingenting om bildande av Sin Sua Tuan rättigheter under äktenskap (sånt som exempelvis bodelning under bestående äktenskap respektive gåva mellan makar).

Inregistrerade gåvobrev och andra handlingar, upprättade i olika sammanhang, duger också, men att ha en handling som är upprättad och inregistrerad på Land Office i direkt anslutning till fastighetsregistreringen och certifierad och vidimerad av tjänsteman där är väldigt starkt. Handlingens ändamål och syfte blir svårare att ifrågasätta på grund av sådana omständigheter.

Den svaghet jag kan se är att något nationalstatens åtagande genom lagstiftning inte är gjort. Konsekvensen av det är helt enkelt att nationalstaten är helt oförhindrad att när som helst och på vilket sätt som helst förändra förutsättningarna.

Vore bra om Thailand förtydligade möjligheten till bildande av Sin Sua Tuan egendom under äktenskap i sin lagstiftning, den möjligheten finns inte definierad idag såvitt jag vet och thailändska folket verkar fortfarande helt främmande för ett sådant tänk. Tiden är helt enkelt inte mogen för det – det här är ett typiskt möte mellan gammalt och nytt synsätt i Thailand och det tror jag att det är många faranger som redan mött det. Själv har jag märkt att det är många thailändare som står helt främmande inför sådana frågor – de verkar inte ens fatta vad det är fråga om!

Vad gäller att skriva en fastighet på barnen pga deras medborgarskap är det ett kringgående. Förfaringssättet är enkelt att klandra genom att påpeka att förmyndaren helt enkelt utnyttjat sin icke rättskapable myndling och det är svårt att värja sig mot ett sådant påstående.

De tva papper jag skrev pa vid min frus kop av rismark var just detta som Thaiambo skriver om , detta var ett dokument som jag godkanner att detta ar ett enskilt agande , just for att landoffice forsakrar sig om framtida rattstvister utgang. Det andra var att jag godkanner att min lagvigda hustru koper dessa 6 rai rismark i sitt nam for sina egna slantar …

Det ar allt …… Daremot forstar jag inte att detta kan ske da vi ar gifta och att det da aven finns en lag som sager att allt som forvarvas under aktenskap ar makarnas gemensamma egendom, det ena skulle da ta ut det andra .. sa till detta med en Usufrucht pa marken , ar detta sakrare an ett leasingavtal , ja det sags sa , men av vilka och varfor ?

Kanske skulle detta vara av varde att belysas ytterligare , pa vilket satt kan ett leasingavtal pa trettio ar rivas upp av tillex den ev. avlidna hustruns barn eller ovriga familj, varfor kan inte en usufrucht rivas upp……..

Tacksam for utforlig info om detta da detta ar av yttersta vikt for just mig da jag ev kommer att bygga poa min hustrus mark.. Jag vill ha en Usufrucht pa marken samt en Superficies pa huset , som skall skrivas och byggas i mitt namn for mina slantar med mina kvitton som underlag for varifran slantarna kommer ifran… 🙂

Phonta!

Tack för Din fina respons!

Usufruct uppfattar jag som ett servitutliknande till fastigheten bunden förbindelse att förfoga över den så länge servitutshavaren till exempel lever. Det är alltså en belastning för fastigheten.

Men Göran kan mycket mer än jag om detta och jag försöker bara få klarhet i exakt hur systemet fungerar – precis som Du!

Att ha ett servitut på att fritt förfoga över en fastighet så länge man lever kan inte ses som ett alltigenom dåligt alternativ till ett renodlat ägande.

Det är en utvikning, jag vill bara visa på vilka intressen som kan blomma upp och varför det är viktigt att skydda marken för att få ha den ifred för olika intressen.

Inlägget har redigerats då det inte hade med Thailand att eller diskussionen i övrigt att göra.

@Phonthaisongthaisilk wrote:

Kanske kan vara klokt att avvakta vad som sker, manga Thai sager att inget sker da Kungen idag inte har nagon maktfaktor utan mest ar en alskad symbol for Thailand , visserligen av otroligt stort kulturellt stort varde …………………men politiskt , det tror inte jag . Stor landssorg naturligtvis , aven hos mig da jag hyser karlek till allt vad kungadomen ar , ingen diskussion om detta nu !!!!

Men att det pga hans kommande bortgang skulle uppsta kravaller finner jag osannolikt .. 🙂

Osannolikt? Ja Ponta, jag hoppas du har rätt, fast jag tror snarare på ett inbördeskrig än kravaller.

Har man upplevt en stadskupp, flygplatsockupation, två stora kravaller och en politisk översvämning och två snabba

byten av PM för (röda) av underliga anledningar de senaste åren så kan nog allt hända här.

Det som har hållit ihop landet är ju kungen och ingen annan, det är han som är makten i detta land även politiskt även

om det inte syns.

Det man kan göra för det är svårt att sälja marken för en farang om man olyckligtvis måste, om man har Usufrucht på

marken och en Superficies på huset,

Om man har barn tillsammans kan att skriva marken på dem eller på den yngsta för de kan inte sälja marken utan

förälderns tillåtelse tills de fyllt 18 tror jag det är,

man kan också skänka marken till kungen och du får bo kvar tills du går bort och slipper tex nära anhöriga som har köp

marken billigt och som bara önskar livet av dig för att kunna sälja marken eller ta över huset.
.
.

Här är en ganska bra artikel jag fann som beskriver detta.

http://www.samuiforsale.com/family-law/marriage-property-regime.html

@Thaisambo wrote:

Att ett uttryckligt förbud mot markförvärv för en thailändare som är gift med utländsk medborgare tagits bort är inte samma sak som att det är legaliserat.

It is only since the Ministry of Interior regulation dated March 23, 1999 (Most Urgent Letter Mor.Thor 0710/Wor.792) that a Thai national married to a foreigner is allowed to legally acquire and register ownership of land in Thailand. Prior to the regulation a Thai national married to a foreigner lost the right to acquire land in Thailand.

För de som kan läsa lagtext (vilket jag inte säger att jag kan) kanske kan förtydliga denna engelska översättning:

Section 1469. Any agreement concluded between husband and wife during marriage may be avoided by either of them at any time during marriage or within one year from the day of dissolution of marriage; provided that the right of third persons acting in good faith are not affected thereby.

Section 1471. Sin Suan Tua consists of:

(1) property belonging to either spouse before marriage

(2) property for personal use, dress or ornament suitable for station in life, or tools necessary for carrying on the profession of either spouse

(3) property acquired by either spouse during marriage through a will or gift

(4) Khongman.

Section 1472. As regards to Sin Suan Tua, if it has been exchanged to other property, other property has been bought or money has been acquired from selling it, such other property or money acquired shall be Sin Suan Tua.

Where the Sin Suan Tua has been totally or partly destroyed but replaced by other property or the money, such other property shall be Sin Suan Tua.

Section 1473. Each spouse is manager of his or her Sin Suan Tua.

Section 1474. Sin Somros consists of:

(1) property acquired during marriage;
(2) property acquired by either spouse during marriage through a will of gift made in writing if it is declared by such will or document of gift to be Sin Somros;
(3) fruits of Sin Suan Tua.

@bangkokrob wrote:

Här är en ganska bra artikel jag fann som beskriver detta.

http://www.samuiforsale.com/family-law/marriage-property-regime.html

Från den artikeln tycker jag att följande rekommendation är väl värd att notera:

By assuring ownership or co-ownership over the house in a separate procedure at the Land Department the foreign spouse prevents a situation where the Thai spouse is able to sell the whole property without the consent of the other spouse (see section 1476 management of Sin Somros above). When the house is regarded as a Sin Somros it must be jointly managed by both spouses and selling would need both spouses consent (unless a prenuptial agreement to this regard has been made).

Det innebär att om byggnaden på fastigheten ägs av maken eller är samägd, dvs Sin Somros, så kan inte den thailändska parten sälja fastigheten med byggnad utan den andra partnerns medgivande. Ägandet (enskilt eller samägt) av byggnaden bör därför lämpligen inregistreras hos Land Office (Department) tillsammans med fastigheten så att förhållandet är registrerat.

Ett bra tips att ta vara på således.

Det där om möjligheten att skänka fastigheten till kungen mot att få bo kvar livsvarigt är också intressant. Det har berättats tidigare på forumet om situationer där släktingar flyttat in i huset och gjort allt för att försöka jaga bort den efterlevande farangen.
Att då ha möjligheten att skänka fastigheten till kungen för att göra den ekonomiskt ointressant för släktingarna är en möjlighet för att få dem att tappa intresset för att försöka jaga bort den efterlevande farangen.

Värt att kolla upp ytterligare för den som tänkt sig att stanna som pensionär även om den thailändska partnern skulle avlida, ett möjligt sätt att få vara ifred. Om det fungerar är svårt att säga, det beror på hur relationerna i övrigt ser ut lokalt i den situationen. Men frågan är vart man annars som farang ska ta vägen – det är en mycket tragisk situation. Konflikter är aldrig trevliga.

I övrigt förefaller ju Phontas konstruktion korrekt, det går att göra marken till Sin Sua Tuan under äktenskap och det går att göra det genom gåva mellan makar – inget säger att det måste vara från tredje part. Huset kan vara utlänningens enskilda egendom (Sin Sua Tuan) eller samägt (Sin Somros) vilket bör registreras hos Land Office så att inte den thailändska partnern kan sälja hela fastigheten utan maken/makans medgivande.

Det som saknas är vägledande domar i mål där sådana här konstruktioner ifrågasatts och i vilka situationer de eventuellt underkänts. Men här har man ju med formell inregistrering hos Land Office i ryggen, dvs den förvaltande myndigheten med registratursansvar och myndighetens godkännande av dokumenten som legala rättshandlingar. Sånt knäcker man inte utan vidare.

Hur man i värsta fall ska förfara för att i nödfall skänka alltihop till kungen mot rätten att få bo kvar livsvarigt och vilket underlag som då behövs vet jag inte men det är värt att kolla och det ska ses som en nödlösning när ingenting annat hjälper för att få ha sitt tilltänkta boende ifred.

Det är inte bra signaler en del tidigare på forumet berättat om, det där med släktingars möjliga förhållningssätt för att få ut pengar.

@Thaisambo wrote:

@bangkokrob wrote:

Här är en ganska bra artikel jag fann som beskriver detta.

http://www.samuiforsale.com/family-law/marriage-property-regime.html

Från den artikeln tycker jag att följande rekommendation är väl värd att notera:

By assuring ownership or co-ownership over the house in a separate procedure at the Land Department the foreign spouse prevents a situation where the Thai spouse is able to sell the whole property without the consent of the other spouse (see section 1476 management of Sin Somros above). When the house is regarded as a Sin Somros it must be jointly managed by both spouses and selling would need both spouses consent (unless a prenuptial agreement to this regard has been made).

Det innebär att om byggnaden på fastigheten ägs av maken eller är samägd, dvs Sin Somros, så kan inte den thailändska parten sälja fastigheten med byggnad utan den andra partnerns medgivande. Ägandet (enskilt eller samägt) av byggnaden bör därför lämpligen inregistreras hos Land Office (Department) tillsammans med fastigheten så att förhållandet är registrerat.

Nu är det så att det är fler än en lag som påverkar situationen och då det inte är tillåtet för en utländsk mednorgare, med några få ytterst speciella undantag, att äga mark i Thailand håller jag för sannoligt att en domstol skulle ge tolkningsföreträde för the Land Code Law före the Civil and Commercial Code Law. Mig veterligen finns det inget prejudikat fastställt av högsta domstolen.

Att ägarmässigt separera byggnaden från marken är en särskild process, något som jag skrivit om i andra trådar. Lättast är det om detta sker innan byggnaden är färdigställt, men det går också att ordna senare om än den processen är mer komplicerad.

Sammanfattningsvis, i prioritetsordning, gäller om man “samäger” fastighet med sin thailändska partner:

1. Besittningsskydd (leasing, usufruct eller superficies)
2. Testamenten (makarna tecknar var sitt)
3. Ägarmässigt separera byggnaden från marken

Göran

Tack Goran ,

Ungefar sa har jag tankt detta . marken 3 rai ags nu ensam av min hustru, vi delar densamma i tva tomter 1,5 rai vardera

Vi skriver en Usufrucht pa den ena , till min fordel , detta sker pa landoffice , efter detta upprattar vi handlingar for fastighetens byggnad endast i mitt namn , med ett testamente dar min hustru ensam arver min byggnad vid min bortgang.

Huset byggs da i mitt namn pa en tomt dar jag har besittningsratten under min kvarvarande livstid..

Aker till Bkk I morgon natt , sen till Swedala ater pa Fredag kvall , sen ater vid datorn

MVH Phonta

Phontha!

Önskar Dig varmt lycka till, både med Sverigebesöket och med husbygget!

Själv kommer jag troligen inte att göra någonting sådant här alls, men man vet ju inte. Det kommer att dröja i alla fall av olika skäl. Kanske litet feghet och trygghetsnarkomani också även om jag också tagit några rejäla “språng” då och då! Inte så ofta ska tilläggas och kanske är det därför skutan fortfarande flyter. Man vet ju inte.

Det jag tror att man behöver ha med sig är en bild av “skräckscenariot” och en reservplan för hur den situationen ska hanteras. Det har inte så mycket med de rättsliga förhållandena att göra utan med relationerna till omgivningen, typiskt situationen där man som “utböling” får hela byn emot sig. Sånt förekommer i Sverige också, det var en artikel i SvD häromdagen från Dalarna, där någon trädde fram och beklagade sig över att han fortfarande sågs som “utsocknes” trots att han bott i byn i 45 år…. Hoppas verkligen att Du får ha Din fru kvar under alla de kommande åren!

Varma välgångsönskningar

Thaisambo

@Phonthaisongthaisilk wrote:

Tack Goran ,

Ungefar sa har jag tankt detta . marken 3 rai ags nu ensam av min hustru, vi delar densamma i tva tomter 1,5 rai vardera

Vi skriver en Usufrucht pa den ena , till min fordel , detta sker pa landoffice , efter detta upprattar vi handlingar for fastighetens byggnad endast i mitt namn , med ett testamente dar min hustru ensam arver min byggnad vid min bortgang.

Huset byggs da i mitt namn pa en tomt dar jag har besittningsratten under min kvarvarande livstid.

Att byggnadslovet står i ditt namn betyder dock inte att byggnaden ägarmässigt blir separerad från tomten, men det är en av pusselbitarna. I övrig skall du:

1) Se till att konstruktionskontraktet är i ditt namn och endast ditt namn;
2) Säkerställa att alla betalningar sker från ditt konto och att kvitton blir utställda i ditt namn; och
3) Registrera byggnaden som separat hos land office när den blir klar samt betala en avgift för registreringen.

OBS! Den här registreringen är inte densamma som den man gör hos tessaban för att få en adress till huset. Vidare, du får inget officiellt ägarbevis motsvarande de som finns för mark.

Göran

Åter hemma i Swerige , känns väl inte så kul , tur att det är sommar 🙂
Kommer att dröja ett tag innn jag börjar bygga , dock är frugan och jag nu överrens om att bådas trygghet skall säkerhetsställas . Dvs både Usufrucht och Ksuperfies på hus skall det vara . Men först skall tomten ” splittad ” på mitten.

Sen får vi se hur slantarna utvecklas dvs kursen mot Thbt 🙁 Ser ju inte så just ut ljust nu må jag säga …..
Vi skall ju inte bo i en Thaiby som vi gör nu utan i en mindre stad .ca 30,000 själar i Song Hong.
Ett hus för mig och frugan , inte för Thaifamiljen 🙂

Hej,

Jag undrade hur det fungerar med sambo i Thailand? Ar det samma lagar som galler i Sverige, att om man har bott tillsammans i mer an 9 manader sa ska allt delas?? Vad galler nar man hyr laganhet?

Ifall nagon vet generellt vad det ar for lagar som galler i Thailand nar det kommer till sambos.

Vore jatte snallt om det ar nagon som vet. Jag vill mest bara ha en oversikt over vad som galler har i
Thailand sa att man inte aker pa nagra overraskningar…

Tack pa forhand!

Thailand har inte begreppet “sambo” definierat och det existerar följaktigen inte i juridisk mening som samlevnadsform.

Det som finns är trolovning samt äktenskap.

Mer information i detta inlägg:

Re: Gifta sig i Thailand

När det gäller hyrd lägenhet så bör det ju vara kontraktsinnehavaren som står för betalningsansvaret.