Gemensam ekonomi?

[LarvlanA]

HEJSAN!
Långt meddelande hoppas någon tar sig tid orkar läsa :salute:

Hej!
Tänkte skriva av mig lite och samtidigt kanske få lite råd/hjälp,
Träffade en Thaitjej 2004 (i Thailand) som jag träffat i thailand och samtidigt som hon varit här ett flertal ggr på sommarbesök,nu senast fick hon och sina barn UT och kom här i höstas,vilket naturligtvis var jätteskoj för oss båda.

Har alltid varit ärlig mot henne och sagt som det var sant, att jag inte var någon miljonär och inte kunde erbjuda guld och gröna skogar, utan det jag kunde erbjuda var en normal svenska standard och att försöka ställa upp med det jag kan för henne på alla vis,och det har hon varit fullt förstående över,

Vi har haft några “smågräl” och det är alltid när det handlar om pengar/ekonomi,

DET GÅR BARA INTE ATT FÖRA EN DIALOG MED HENNE!

hon blir bara svart i ögonen och börjar direkt med att “hon kan lika bra åka tillbaka till thailand då”

Varför skall det vara så svårt att diskutera vår framtida ekonomi ???

TILL GRUND!

Hon får ca 4500:- i barnbidrag/underhållsbidrag + att hon jobbar lite sporadiskt vilket ger några 2000:-/3000:- i månaden!

Jag själv har en normal lön ,
utgifter som man fått lägga ut har jag varit medveten om, som alla utgifter för hennes UT + flygbiljetter och diverse utlägg sedan en del här hemma som nya sängar,cyklar till barnen och henne,någon PS3 så barnen inte tråkar ut sig alltför mycket ny TV,och mobiltelefoner och nu till slut en dator till äldste grabben!

till det tillkommer naturligtvis utläggen varje månad för:

Hyra,el,tele,mobilräkningar (dom vet väl alla att dom inte e billiga när Thai pratar 🙂 ,bilen,a-kassa,internet,bilförsäkring,hemförsäkring,tv-avgift,och något gammalt lån som man dras med sedan tidigare
total ca 10000-11000:-/mån!

Utöver detta skickar JAG 1500:-/mån till hennes mamma och ett par ggr om året några utlägg som hennes syskon drar på sig som lite sjukhusbesök och annat,,dessa pengar är varje gång hon ber om det ett lån säger hon, men när man frågar om när lånen skall börjas betala tillbaka blir hon lika svart i synen och börjar grymta om kinjao och att hon lika bra kan åka hem igen *suck*

Själv lägger hon inte många kronor utav barnbidrag eller underhållsbidrag på sina barn ,utan skall det inhandlas kläder eller andra nöjen så e det jag som får pynta ut,jag har försökt förklara att barnbidrag +underhållsbidrag är pengar som är öronmärkta för barnen till skolmaterial kläder osv,,men hon blir bara ännu mer förbannad om man försöker förklara detta!

Hon är om man bortser från detta dilemma, en fantastisk varm och härligt tjej som verkligen bryr sig om mig (det e jag fullständigt övertygad om)!

men när det blir disskusioner om ekonomi blir hon som totalt förändrad *varför*

Jag hjälpte henne med alla papper för barnbidrag och underhållsbidrag och öppnade även ett konto åt henne där hon kan ha sina och barnens pengar,,
Naturligtvis kan jag hennes kontonummer på internetbanken och har sett att dagarna efter att barnbidrag/underhållsbidrag satts in tar hon ut dom lika fort!

Vet inte om det e jag som tänker fel men för bådas skull och familjens, tycker man ju att båda i ett förhållande borde hjälpas åt ,jag ber ju inte henne om att hon skall betala lika mycket som mig men en liten summa kan man hjälpas åt med med tanke på framtid så man blir medveten om pengars värde,

men som vanligt går inte detta hem *vad göra*

Är tyvärr i den tron att min ekonomi kommer att krasha kapitalt om det fortsätter
får ta smålån och använda krediter som jag har som reserv för utgifter som jag inte kan “styra”över .

Har tänkt länge på om det finns någon ekonomisk rådgivare man kunde gå till men tror nog tyvärr hon skulle vägra och bli ännu argare,har även tänkt disskutera detta med några av hennes kompisar, men är rädd att dom har ungefär samma åsikter som henne och är helt oförstående!

Vad jag vill är att ha hennes förstående om pengars värde och att det inte finns en stor grop att håva ur fast jag flera gånger talat om detta och då nickat och varit förstående för att några dagar senare inte förstå nått!

Nu det sista är att hon börjat köpa lite mat för “sina” pengar men så fort man kommer hem så står hon där och skall ha pengar för mat som hon köpt för “sina” pengar och det går ju inte för sig enligt henne,visst det går väl att man betalar maten ,men när hon börjar köpa “sin” mat som hon sedan bär med sig till sina kompisar börjar man bli lite trött!

Jaja kanske jag som bara e snål farang men vet inte hur jag skall göra när väl pengarna är slut!
Tack för att ni orkade läsa hit :cheers:

Hur tycker ni man skall agera?

[gosatta]

nu har jag aldrig varit i den sittsen så har inga magiska råd att komma med, men jag skulle aldrig acceptera det!

hot om att åka hem? åk hem skulle jag säga (chansen är nog ytterst liten att det är sanning i hotet) .. skicka pengar till en partners familj? skulle jag aldrig göra, får hon väl göra själv när hon tjänar pengar? sluta betala telefonräkningar, få henne att förstå vad saker kostar å framför allt tvinga henne att prata om det, kan man inte prata om en så pass viktig sak som ekonomi i ett förhållande ja då kommer framtiden vara smockfull av problem.

hon måste förstå att det är ett “bland-förhållande” och då är det inte bara hennes regler som gäller!

[Mojay]

Inget ovanligt problem med thailändskor, har varit i samma sits med min första fru.

Det är käpprätt åt helvete, rent ut sagt.

Orsaken till det vet jag inte, men kan vara att dem äntligen får lite pengar att röra sig med, som dem aldrig haft tidigare. Det du försöker göra är att begränsa den möjligheten för henne och då blir det tvärnit.

Mitt råd är att sluta betala för sånt som inte absolut är nödvändigt, hyra, mat med mera måste ju betalas, men allt andra slutar du betala för. När det inte finns eller när barnen önskar saker så hänvisa till mamma. Detta tvingar henne till förhandling med dig där du kort och gott nämner att ni tillsammans måste hjälpas åt för dessa utgifter.

Detta kanske på sikt kan få henne förstående, men kan säga att jag inte lyckades, men tror att ända sättet är att få dem in i “akuta” siutationer där dem blir medvetna om att ska dem ha så ska dem hjälpa till.

Att hon hotar med att åka hem är oförskämt och det måste du tala om för henne att du accepterar inga såna hot. Om man hotar med såna saker så undrar man lite hur det står till med hennes kärlek till dig. Men föralldel, kanske en hemresa till verkligheten skulle få henne på andra tankar.

[Marten_G]

Vad ska jag säga då. Mitt facit ligger precis i slutfasen, det kan bli bra,
men det kan skita sig också.
I mitt fall är det spaderdams spelande som är orsak till det hele, hot om att dra, har jag
hört hela tiden sedan jag började störa ut spelandet.

Sedan kan man fundera om 20 månaders strul är värt detta.
Men som jag brukar säga, Man ska inte dö nyfiken.

*************************************

[Marten_G]

Måste tillägga bara, att i vårt fall är det ett gemensamt barn
som är huvudorsaken till att jag inte avslutat tidigare.

Men detta får jag hjälp med nu på bästa sätt.

****************************************************

[LarvlanA]

Hej!
Får tacka för tipsen och råden och det e som e del säger som hot med att “åka hem”
är nog bara ett spel för galleriet,för man har stått på sig några gånger och dom hoten har ju inte igensatts,
sedan att hon troligtvis fått mer pengar än hon någonsin haft med att göra är nog en anledning till att det
slintigt lite snett,men ibland undrar man ju om hon bara inte vet bättre och att enligt Thaikultur är det mannen som skall stå för försörjning och därför står på sig med att det skall vara så,

Att det e spel med i leken är jag ytterst tveksam till vad jag vet så har hon under dom 5 år bara spelat pokdeng med sina kompisar max ett par ggr per år och då har hon sagt vad hon skulle göra och med bara tagit någon hundralapp med sig,så att det e spel med i leken är nog inte troligt, hon har inte dom anlagen vad jag vet,visst tycker hon lite om att lira lite enarmad bandit dom gånger vi åker över sundet men det gör väl dom flesta och att det går 200:- på black när vi tar en sväng på krogen tillsammans ,men annars tror jag utesluter det med spel!
Utan ju mer jag tänker på det är det nog det att hon fått pengar hon inte tidigare haft + att hon nog tycker farangen skall betala,Men man vet ju aldrig!
Idag hade hennes syster ringt ochsagt att dom kört vält med motobiken så dom ville “låna” 5000baht jag gick surt med på det och tror nog hon märkte min ovilja till detta så i kväll kom hon hem och hade varit och handlat lite kläder åt barnen
förvisso var det väl utav dom 500:- hon fick i går kväll av mig så man väntar nästan på att hon vill att man skall betala tillbaka vad hon lagt ut :bounce:
Nä nu har jag nog bara lite onda tankar om henne :silent:
Känns iallafall gott att fått prata av sig och fått förstått att man inte e ensam om ett sånt här problem,,
får hoppas det bättrar sig,annars lär ekonimin gå utför snart :scratch:
Så andra tankar och funderingar kör på bara!
TACK!!!

[Rosarin]

Hej och välkommen till forumet LårvlanA!

Tycker inte alls att du verkar vara någon snål farang , snarare tvärtom.

Enligt vårt svenska sätt att tänka är det ju hela familjens uppdrag att dra sitt strå till stacken.
Tydligen tänker många thailändska kvinnor inte likadant.
Särskilt inte när de har ett förhållande/äktenskap med en farang.

Pengarna de själva har kämpat ihop genom arbete är tydligen “deras” men samtidigt räknar de med att farangen ska stå för det grundläggande såsom hyra, el, gemensam mat, gemensamma räkningar mm.
Farangen ska gärna dessutom betala en slant till familjen i thailand och stå för det gemensamma “nöjeskontot”.

Vet inte hur tänket kring ekonomin funkar i en helthailändsk familj men det vore intressant att veta.

Av naturliga skäl tjänar ju oftast farangen mer pengar än thailändaren vilket nästan jämt blir att farangen får stå för det mesta. Det kan jag ändå tycka är helt ok, det är svårt att undvika en sån situation.

Huvudsaken enligt mig är ändå att båda ska kämpa och slita lika mycket för att dra sitt strå till stacken.
Att man sedan inte har samma lön är ganska förståeligt, särskilt om man bor i Sverige.
Bara man har samma gemensamma mål med sin relation hur man vill leva sitt liv.
Har man klara gemensamma mål med sitt liv tillsammans och vet med vad man vill åstadkomma gemensamt borde det väl inte vara några problem.
Har man inte det kanske man ska försöka prata om det.
Ska man spara till något så sparar man gemensamt. Att då lägga undan en rättvis del beroende på inkomst skulle i mina ögon i alla fall känns mest rättvist för båda.

Hur trodde hon att livet i Sverige skulle vara?
Vad jag förstår så förklarade du för henne att du inte är någon krösus sork och att det kostar en hel del att leva i sverige jämfört med i thailand.
Det kanske var lättare att acceptera innan hon kom till insikt om hur ett liv i Sverige fungerar.

Att ständigt hota med att “åka tillbaka till Thailand” känns ju som en ren utpressning om jag ska vara ärlig.
Hade hon haft hälften av det hon har idag om hon hade stannat i Thailand?

Förlåt om jag låter sträng, det är inte min mening att såra på något sätt.
Blir bara så ledsen av att höra att din fru vägrar att acceptera er gemensamma situation, eller kanske bara väljer hon att ignorera det.
Känns som om hon är besviken så fort något krävs av henne ekonomiskt. Precis som om det är något hon inte alls har räknat med. Handlar kanske om inställning och attityd. Kanske förväntningar också.
Så klart att det är lätt att vara omtänksam och go tjej när man är försörjd, det är väl ingen konst.
Men att kämpa tillsammans för att få sitt liv och sin relation att funka, känns ju som en självklarthet att man gör, om det verkligen är det man vill.

Många thailändska kvinnor har kämpat i sina liv, det vet jag, men att tro att allt är “klappat och klart” när man har träffat en farang verkar ändå vara vanligt. Otroligt orättvist mot farangen om inte annat.

Jag hoppas att ni får tillfälle att prata om er gemensamma ekonomi även om det är känsligt.
Önskar verkligen att hon kunde förstå din oro inför framtiden och ta till sig det du säger, i stället för att sticka huvudet i sanden.

Lycka till!

Rosarin m familj.

[R1000]

@LårvlanA wrote:

…..
Är tyvärr i den tron att min ekonomi kommer att krasha kapitalt om det fortsätter
får ta smålån och använda krediter som jag har som reserv för utgifter som jag inte kan “styra”över .
…..
Hur tycker ni man skall agera?

Ställd inför hot skulle jag vara tydlig med att framföra att ju fortare hon återvänder till Thailand desto bättre, d v s om hon inte är beredd att bidra till den ekonomiska situationen genon att dels vara sparsam och inte göra utlägg utan samråd, dels också bidra efter förmåga till den gemensamma ekonomin som ju måste fungera för att förhållandet ska kunna fungera. Du kan ju inte låna och sätta dig i klistret för att finnansiera hennes smygsparande eller vad hon nu använder egna pengar till. Risken är stor att hon med den attityden tar för sig vad som går tills det brister och då står du i alla fall med lång näsa längre fram och kanske i en ekonomisk situation som sedan tar åratal att reda ut. Helt rätt som du gör att ställa krav, stå på dig, tag strid och håll ut !

[Rospigg]

Jag skulle skicka tillbaka dem så snart som möjligt.

När jag träffade min flickvän mådde jag inte bra utan ville sätta henne på väntelista. Därför var det ganska lätt när det till slut blev storbråk om pengar, vilket tycks vara rätt vanligt. Betänk att de flesta har det bättre ekonomiskt här.

Jag hade sett mellan fingrarna när flickvännen ( senare fru Rospigg ) inte hjälpte till med räkningar, och skickade barnbidrag oavkortat till Thailand för att köpa mark och saker. Det var ju till våran framtid kläckte hon ur sig en gång. Undrar bara vad jag skulle med en stor jordfräs och bananplantor till?

Ekonomin hade varit god i början men sakta krymt. En månad var lönekontot ovanligt svagt. Jag hade betalt boende men hade ytterligare ca 12500 kvar i räkningar. På kontot fanns inte 8000. Det var dags att säga till. Nobben direkt. Då tog det hus i helvete hos Rospiggen. Det kunde inte vara meningen att jag skulle betala 100% och få slut på alla pengar och därtill låna till resten, och fru Rospigg efter eget gottfinnande spara 100% av sina pengar av en nettolön på knappt 10000.

Jag kastade räkningarna på köksbordet så det stod härliga till med ett antal kraft-uttryck följt av att hon fick betala eller ta fram resväskan och pass. Efter en halvtimme var allt betalt. Då var fru Rospigg inte glad utan valde att sura någon dag. Så fick det bli. Nu hjälper hon oftast till utan allt för mycket gnäll.
:cheers:

[gosatta]

:hello1: :hello1: :hello1: :hello1: :hello1: :hello1: :hello1:

det tror jag fler behöver göra!!! välkommen till verkligheten! i ett förhållande är man två! båda måste bidra och båda måste leva på BÅDAS villkor vilket djävla land man än kommer ifrån! Thailändare har ju tyvärr ofta en förmåga att anta att allt vi kommer ifrån är sekundärt och oviktigt så länge det inte gäller pengar .. å då är de fan dax å sätta ner foten vare sig de handlar om tjejj kille fru man barn vänner släktingar benkanta what ever!!! på tok för många “faranger” låter sig bli totalt överkörda pga. “kultur” skillnader. . anpassning måste alltid ske åt båda håll annars åt helvette med det!

[Herr Chang]

Att klara sig månad till månad med lån och kreditkort är inte hållbart i längden. Bara att titta på Lyxfällan i TV3… ser ut som en del hamnar i den omöjliga situationen.

En del thaidamer tycks ju resonera som så att om dom nu tvingas lämna sitt kära Thailand ska dom minsann ha en bekväm tillvaro i Sverige. En stor uppoffring som kräver sitt pris! Dessutom orealistiska förväntningar från släkten i Thailand…

Jag kan inte påstå att jag och fru Chang har gemensam ekonomi. Jag betalar fortfarande hela hyran, el, hemförsäkring etc. Dvs allt vad gäller bostaden. Det är ju i princip samma kostnader som jag hade innan fru Chang flyttade hit, så jag har väl accepterat att jag fortsätter stå för det.

Däremot betalar fru Chang sin del av maten, sina kläder, skor, kollektivtrafik, mobil, nöjen etc. Allt som är hennes utgifter betalar hon med egna införtjänta pengar. Även vad som skickas till Thailand, men jag bidrar i och för sig lite där ibland.

Det fungerar för oss. Hon ber mig aldrig om pengar.

Herr Chang har talat.

[Marten_G]

Finns det barn med i bilden, så är det dom man skall tänka på i första hand.
I mitt fall så existerar varken barnen eller jag när spelandet tar överhand.
Vi liksom finns inte med på spaderdams kartbild i dessa lägen.

I vårt fall så går det ingen nöd på oss, även om jag betalar allt numera,
och när hon hade arbete så bidrog hon till hushållet, inget att klaga på,
Det är ju så vansinnigt att bara spela bort pengar, hon har under
tiden i Swedala inte sparat ett nickel. Och vad hon lånat utan min kännedom
vet jag inte.

Kan man inte genmanipulera bort detta. Så att man aktiverar en spara-gen
istället för den spela-gen som tydligen är högaktiv i spaderdams fall.

Någon som vet?

*******************************

[Spiritfish]

Lårvlan, låter som en jobbig situation.

Men kan ni inte köra på en helt delad ekonomi? Dvs, i slutet av månaden när ni får era pengar ta och lägg allt i en pott. Hennes & din lön och alla bidrag. Sedan dra av alla räkningar och andra fasta utgifter(mat, resekostnader, prylar till hennes barn osv) som ni vet att ni kommer ha nästa månad. Viktigt att ni tar med alla utgifter annars kommer ni börja bråka i mitten av månaden när det kommer någon utgift som inte finns i budgeten. Sedan på det som är kvar delar ni i hälften. Dom pengarna får ni göra vad ni vill med. Om hon vill spela bort dem och du köpa playstation spel så är det upp till er. 🙂

Det borde vara ganska rättvist. Visst, du tjänar ju mer pengar men det visste du när du inlede förhållandet med henne. Så det tror jag nog inte är det jobbiga för dig. Utan det jobbiga är att din tjej känns som en belastning och att du skulle vilja att hon hjälper till att hantera och spara era pengar. Drå sitt strå till stacken. Vilket du uppenbarligen inte känner nu.

Om du sätter dig ner och pratar med henne lungt och ordentligt och förklarar att du inte mår bra av eran nuvarande situation. Du säger att ni måste göra något för att ändra på detta. Fråga henne om hon kan hjälpa till med detta. Om hon verkligen älskar dig så skulle hon vilja få dig att må bra. Hon skulle försöka förstå och självklart försöka hjälpa till. I den mån hon kan. Om hon fortsätter att insistera på att åka till Thailand får du ta tag dig i kragen och helt henkelt göra slut med henne. Stan är full av kvinnor. Varför leva i ett dåligt förhållande när det finns så många fantastiska kvinnor överallt? :sunny:

[stgrhe]

Jag håller med Rospigg. Ta fram resväskan och hennes pass och förklara att nu gäller en helt annan ekonomisk ordning där ni efter förmåga (%) delar på de gemensamma kostnaderna. Passar inte det så är det bara att packa. Man skall inte behöva krusa och vika ner sig bara för att man har en thailändsk kvinna.

Kanske jag är lyckligt lottat men min fru och jag har aldrig några svårigheter att komma överens på det ekonomiska planet. Vi har gemensam ekonomi med gemensamma konton, för kassabok och diskuterar igenom större inköp i förväg.

Göran

[Joints]

LårvlanA,

Det är nog på tiden att du biter i det sura äpplet och accepterar det faktum att du är utnyttjad. Dags att minimera skadorna på bästa vis.

Lycka till

[Nille]

Mina pengar är våra och hennes pengar är hennes…

Känns det igen?

Tror inte detta är ett thai farang fenomen…

Jag tror lösningen är gemensam ekonomi. Vi kommer börja med det nästa månad då frugan börjar jobba. Hon har fått barnbidrag och på senaste studiemedel och det blir ju en slant. Hon har haft en god månadspeng. Det har varit en hel del bråk om detta men jag hoppas det ordnar sig iom delad ekonomi. Jag kommer tjäna på det i alla fall. Desto mer vi bråkar desto mer har dessa pengar gott till mat, vi kanske redan är ok. (dålig på att hålla reda på sånt där)

Jag tycker dock att tills frugan har egen inkomst måste JAG hjälpa till att skicka hem pengar om vi kan. Dock – dessa skickas INNAN hon köper nya skor till sig själv. I Thailand har man försörjningsansvar för sina föräldrar och det får vi på köpet – bara att svälja. När hon tjänar egna pengar faller det på hennes del. 5000 baht i månaden är lagom att skicka tycker jag. Istället för ett par skor ungefär och är de inte värde det bytet så…

Utan gemensamma barn skulle jag vara stenhård.

[Hakan]

Har för mig att vi har haft denna diskussion förut på forumet?
Jag fick ett tips av min kompis månaden innan min fru satte sina fötter på svensk mark:
-Dela rubbet direkt!
Men vadå, jag har ju en grym lön och hon tjänar inget alls, sa jag.
-Du kommer att slippa problem, var hans svar.

Japp, från dag 1 så visade jag min fru vad jag drog in och vad som skulle betalas. Sen körde vi på det
och det har vi gjort sedan dess. Idag händer det att min frus inkomster överstiger mina egna vissa månader
och då är det hon som gillar att “vi gör det tillsammans”.

Kanske ingen hjälp till trådstartaren men till kommande nyblivna par : )

[stgrhe]

@Nille wrote:

Mina pengar är våra och hennes pengar är hennes…

För min del så kan jag bara föreställa mig gemensam ekonomi med gemensamt ansvar i ett äktenskap eller så är det inget äktenskap som jag ser det.

@Nille wrote:

Utan gemensamma barn skulle jag vara stenhård.

Även med gemensamma barn måste man göra klart för sin thailändska partner att våra pengar är våra pengar och inte släktens pengar. Här viker jag inte en tum från min inställning och kommer heller aldrig att göra det!

Problemet som alltför ofta uppstår är kulturellt betingat och många kvinnor, framförallt de som kommer från lite fattigare förhållanden, vill visa “face” inför andra när de har träffat en farang, vilket kan innebära stort husbygge i byn, ev. bil och peninggåvor både till kreti och pleti. Då får de ju så jättestooort anseende, ett beteende som för de flesta av oss är helt förkastligt och som i många fall får förödande konsekvenser.

Göran

[Herr Chang]

Ja Göran,

Vi får väl kanske acceptera att “ansikte” är viktigt i Thailand.

Frågan är dock om det inte är så att en del thaidamer försöker en väldigt enkel väg att “få ansikte”. Nämligen genom att strö pengar kring sig. Farangens pengar…

Jag vet att det finns många andra sätt att “få ansikte” i Thailand. Det finns många handlingar man kan utföra som inte innebär stora summor pengar, och som antagligen i praktiken ger större “ansikte” än vad avundsjukeskapande vulgära husbyggen och onödiga bilar ger.

Detta kräver dock en viss eftertanke, vilket det verkar som en del thaidamer ej är kapabla eller benägna till.

Herr Chang har talat.

[Nille]

Ja det är väl ingen som missat att ordspråket är sant – lättare att hitta en farang än att vinna på lotto. Ingen som blivit förvånad över hur omåttligt populär man blir helt plötsligt i Thailand? Frågan är hur många som ser genom bruset av golddiggers och hittar den ömsesidiga kärleken. Tror detta problem finns i Sverige med, bland rika och fattiga svenskar.

[jb]

Tråkig situation det där.
Någon snål farang är du i alla fall inte.

Det är ju lätt för oss andra här att säga “Låt henne åka hem då”. Kanske inte så lätt flör dig att genomföra när kärleken är inblandat.
Men det är nog bästa lösningen. Om hon sen verkligen, är en annan sak, men det måste nog fram. Så kan man ju inte hålla på, att hota med att åka.
En gemesam ekonomi kanske är lösningen, om hon nu kan acceptera detta och det fungerar för er i praktiken.
Som Göran sa, han kan inte tänka sig något annat i ett äktenskap och jag håller med till 100%. Man måste dela på allt och framför allt inte brusa upp eller framföra hot.

Du måste hitta en lösning som gör dig 100% nöjd, eller se till att hon åker hem. Inte lätt att göra, men du blig nog lyckligare sen.

[kostvet]

Om ett förhållande börjar med ekonomiskt intresse från det ena eller från både partner så lär det inte bli ngt lyckligt förhållande på kort sikt kanske när kärleken är blind, men på lång sikt är det dödsdömt!!!!!

[maprao]

Jag har läst tråden ett antal gånger nu. Nästa gång hon nämner väskan, hjälp henne packa den och ta fram passet.

Är kärleken äkta och ömsesidig kommer ni säkert att träffas igen.

:silent:

[jjonsson]

@Nille wrote:

Frågan är hur många som ser genom bruset av golddiggers och hittar den ömsesidiga kärleken. Tror detta problem finns i Sverige med, bland rika och fattiga svenskar.

Det problemet finns i sverige.
Jag har själv varit i det bruset med en svensk tjej och det tog lång tid att bygga upp livet igen, både ekonomiskt och känslomässigt.
I efterhand så ser man signaler LÅNGT innan, redan i början av förhållandet som man blundat för.
Signaler som visat att det här kommer aldrig att funka men man valde att ignorera magkänslan och blunda för problemen.
Du går i ett förhållande där du dagligen slits i dig själv för att du vet att det du gör och det du blir utsatt för är fel.

Numera lyssnar jag mer på magkänslan, öppnar ögonen mer.
Med det inte sagt att man aldrig kommer att ha problem för det kommer man att ha och speciellt i ett förhållande med en annan kultur.
MEN kulturen kan inte alltid vara en ursäkt, jag hör ibland oh its thaiculture.
Jo men visst, alla mammor i thailand skall åka limo och bo i en 10 rumsvilla med pool för så är kulturen.
Det får vi ta och ordna.
Hos oss gäller 50/50 vissa saker tar vi från thaikultur vissa från svensk.
Det är mycket tuffare för henne att ta vissa saker exvis. med släkten men så måste det vara.

Men man blir inte behandlad, man lär andra att behandla en.

Och just nu är du medveten om att din familj är på väg in i ekonomiska svårigheter.
om du ser detta komma kan du ju inte gärna stå och se på.

Nille pratade om gemensam ekonomi.
Det tror jag är helt rätt, gemensamma intäkter och gemensamma utgifter.
Om man vill vara extra rätt vis så kan man ju räkna % inkomst i hushållet ger %betalning av räkningar.

From denna månaden betalar hon, dessa tre räkningarna, ex.
Kör en Rospigg på den med andra ord.
Råkar du ut för tysta leken så gör du det, packar hon väskan så har du förberett en film och en påse chips.

Den ekonomiska smekmånaden är över, nu är det dags att möta verkligheten igen.
Världsekonomin är ju inte bra längre så nu måste även ni tänka om eller hur…. :cyclopsani:

[stgrhe]

@jjonsson wrote:

Jag har själv varit i det bruset med en svensk tjej och det tog lång tid att bygga upp livet igen, både ekonomiskt och känslomässigt.
I efterhand så ser man signaler LÅNGT innan, redan i början av förhållandet som man blundat för.
Signaler som visat att det här kommer aldrig att funka men man valde att ignorera magkänslan och blunda för problemen.

Jag var också i en liknande sits för ca 15 år sedan. Efter ett alltför långt och kärlekslöst äktenskap blev jag förälskad i en fantastisk charmerande och vacker thailändsk kvinna, som sedan visade sig vara falskheten personifierad. Det tog över två år innan jag bröt mig loss trots att alla larmsignaler borde ha ringt från första stund.

Göran

[kostvet]

Har hört många thaidamer sagt det på halv skoj vad gäller ekonomi “mina pengar är mina pengar, DINA pengar är också mina pengar”

Det finns hopp för att det finns thaitjejer som vill göra rätt för sig och delar rättvist med sig också men sådana vill ni svenskar sällan ha…..?!

[dissidenten]

Släng ut helvetet at once. Såna tjejer kan skala mamuang i patpong istället! :cheers:

[Herr Chang]

@kostvet wrote:

Har hört många thaidamer sagt det på halv skoj vad gäller ekonomi “mina pengar är mina pengar, DINA pengar är också mina pengar”

Det finns hopp för att det finns thaitjejer som vill göra rätt för sig och delar rättvist med sig också men sådana vill ni svenskar sällan ha…..?!

Som du skriver kostvet, halvt på skoj…

Min teori är att många thailändare bara inte kan låta bli att försöka. Friskt vågat, hälften vunnet!

Jag har dock inga problem med fru Chang. Hon betalar sitt, och jag betalar mitt. Faktum är att hon tjänar mer i Sverige än vad jag gör just nu…

Herr Chang har talat.

[dissidenten]

@Herr Chang wrote:

@kostvet wrote:

Har hört många thaidamer sagt det på halv skoj vad gäller ekonomi “mina pengar är mina pengar, DINA pengar är också mina pengar”

Det finns hopp för att det finns thaitjejer som vill göra rätt för sig och delar rättvist med sig också men sådana vill ni svenskar sällan ha…..?!

Som du skriver kostvet, halvt på skoj…

Min teori är att många thailändare bara inte kan låta bli att försöka. Friskt vågat, hälften vunnet!

Jag har dock inga problem med fru Chang. Hon betalar sitt, och jag betalar mitt. Faktum är att hon tjänar mer i Sverige än vad jag gör just nu…

Herr Chang har talat.

Att din fru tjänar mer än du är relativt unikt och föranleder frågeställningen huruvida du har inkomst över huvud taget..?
Samlar du tomburkar måhända? :scratch:

[Marten_G]

Att samla burkar är inte det sämsta jobbet.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4933340.ab

*****************************************

[Herr Chang]

@dissidenten wrote:

@Herr Chang wrote:

@kostvet wrote:

Har hört många thaidamer sagt det på halv skoj vad gäller ekonomi “mina pengar är mina pengar, DINA pengar är också mina pengar”

Det finns hopp för att det finns thaitjejer som vill göra rätt för sig och delar rättvist med sig också men sådana vill ni svenskar sällan ha…..?!

Som du skriver kostvet, halvt på skoj…

Min teori är att många thailändare bara inte kan låta bli att försöka. Friskt vågat, hälften vunnet!

Jag har dock inga problem med fru Chang. Hon betalar sitt, och jag betalar mitt. Faktum är att hon tjänar mer i Sverige än vad jag gör just nu…

Herr Chang har talat.

Att din fru tjänar mer än du är relativt unikt och föranleder frågeställningen huruvida du har inkomst över huvud taget..?
Samlar du tomburkar måhända? :scratch:

Hej dissidenten,

Jodå, jag har inkomst. Nu är det så att jag har eget AB, och tar ut den lön jag anser mig behöva. Senaste lön var väl cirka 16000 netto, och det räcker för mig. Fru Chang tjänar mer…

Visst skulle jag kunna ha betydligt högre lön, men jag föredrar att vara ledig. Typ svamla på detta på forum 😉

Av ren miljöhänsyn sparar jag alla ölburkar jag köpt. Jag pantar dom dock inte, det överlåter jag till barn i bekantskapskretsen. Lätta pengar för dom!

Herr Chang har talat.

[yngDah387]

Hej! Hur är läget nu med din tjej? Har du henne kvar och har ni kommit överens om er gemensamma ekonomi? Jag är yngDah 387 och jag har skrivit insändaren “Sol och vårad” den 3 mars som du kanske har läst? Så att jag har också erfarenhet av thailändskor. Jag hoppas på att få höra från dig. Mvh Yngve

[yngDah387]

Hej LårvlanA eller vad du egentligen heter?

Hur är det med dig nu, är din sambo kvar hos dig fortfarande? Det skulle vara kul om du kunde tala om hur det har gått nu snart tre år efter. M v h Yngve D

[Author]

Posts