Detta ämne har 103 svar, 44 deltagare, och uppdaterades senast för 4 år sedan av 
.
- Inlägg
Nutid:
Kör igenom tollway uppfarten vid Chitlom, betalar min toll på 45 Baht och kör upp på motorvägen. Tänkte åka till Chatuchak och köpa en ny fågelbur till den nyinflyttade Nymph Parakiten, som jag fick på köpet, när min nya flickvän “P”, flyttade in i nya lägenheten. Kommer ca. 200-meter upp på motorvägen, när en MC-“Brunklädd” kör upp brevid mig och signalerar att jag ska stanna. Fan, tänker jag (ursäkta Franskan), inte igen, jag orkar f*nimej, inte med mer umgänge med dom lokala “brunklädda”.
Jag har idag för en gångs skull suttit mig bakom ratten utan att använda min nyanställda chaufför, som vart anställd just pga att jag har blivit tagen 8 ggr av “Mr. Brun” under dom senaste 2 månaderna, och inom 3 minuter tog dom mig igen. Mr Brun förklarar att jag har kört igenom ett rödljus och att dom har foto på min bil och registreringsplåt. Rödljus, tänker jag? Det finns inga rödljus under vägen mellan min nya lägenhet och där jag står nu. I vilket fall, efter mycket hagglande, så säger Mr. Brun att det kostar 2,000 Baht samt att mitt körkort blir suspended i 14 dagar, jag får åka till Mr. Bruns kontor och hämta ut mitt körkort om 14 dagar. Jaha, då är det dags för den normala prutningen då, tänkte jag, och började med att sticka åt honom 200 baht. Forget it….500, nope, 600, nopeydopey, inte en chans. Kom igen, 650, “thats it, or I will agree to go to office”….. Not a chance. (Hmm, Engelska och oförstående Svensk fungerade inte, vi provar på Thai) Jag: OK’na. Thammai khun ao stang makloy na, 650 baht dee khun, locko dee phom na, ok’loy? Phom mei ao by borisat (Ungefär, varför ska du ha så mycket pengar, 650 baht är en bra deal för oss båda, och jag slipper åka till ditt kontor) Mr. Brun: Mechai, by borisat 14 wan (Ungefär, glöm det, åk till det lokala Mr. brun kontoret och fixa allt om 14 dagar). OK, vad kommer det att kosta? För den här killen var inte att leka med, vägra 650 baht??? I slutänden, efter massor av haggel, kostar det mig 2,000 baht på fläcken och jag får behålla kortet i bakfickan.
Jag kör moloken iväg och åker till Chatuchak. Söndag på Chatuchak, vilken mardröm. Och jag ska bära runt på en stor fågel bur!!! OK, efter att ha sprungit runt och försökt hittat arean som har husdjur, så nu äntligen var buren inköpt. Jag och “P” bar den stora buren bland tusentals turister och lokala besökare. Kho thod, kho thod sa “P” hela tiden, för att få folk att flytta sig. Själv så bannade jag mig själv för att jag hade föreslagit att “Lucky” som parakiten heter, skulle få en ny condo, istället för att sitta i den lilla buren på 300x300mm som han hade tidigare. Ja, ja, nu hade han en lyx condo i varje fall, 500×1,200x700mm, rena slottet men jag fick bära hem det där jäkla slottet, och det gjorde inte humöret bättre, hela tiden tänkandes på mannen i brunt som hade blackmailat mig och snott mig på 2,000 Baht. Efter många hundra meter bland fem tusen sakta gåendes turister, så hade jag äntligen packad in buren i bilen och jag var på väg hem.
Förbannad, svettig och sur, troligen var jag ingen rolig filur att sitta brevid i bilen, så “P” frågar varför jag är sur och moloken? Ja, om man har blivit tagen av Mr. Brun 8 ggr på 2 månader, då blir man sur, och idag vart jag helt oskyldigt snodd på 2,000 baht, berättar jag. Jag vill f*nimej åka tillbaka och åka samma väg och titta om det verkligen finns ett rödljus där jag körde. OK, säger “P”, och vi kör exakt samma väg tillbaka, och tittar riktigt noga efter rödljus på den sträckan mellan min condo och där jag vart tagen.
Inte sjutton fanns det något rödljus heller. Och nu kokade jag.. Blåst inte bara på 2,000 baht, utan helt oskyldigt blivit tagen för ett trafikbrott, och det var andra gången jag var oskyldigt anklagad för brott på två månader (hela berättelsen handlar igentligen om den första gången jag vart oskyldigt tagen för ett brott, men det här är inledningen), men nu kokade jag ordentligt. Varför, varför, varför ska dom alltid ta mig? Vad är det för fel?
För er som bor här, så vet ni att dom brunklädda har ett litet hangout under bron vid uppfarten på tollway vid Sukhumvit Chitlom. Jag åkte till bensin macken brevid, nära Wireless road och parkera bilen. Jag marcherade upp till dom tre brunklädda, förbannad som fan, och tänkte, nä nu jävlar har jag fått nog, nu får det bära eller brista, det finns stunder i en mans liv, när en man måste göra vad han måste, som Zeb Macahan sa en gång.
Klart och konsist förklarade jag för chef Mr. Brun att jag har blivit blåst av en av hans män och nu vill jag ha tillbaka mina pengar, direkt nu på stubben, för jag har fått nog helt enkelt. Jag ber om ursäkt för att jag är arg, jag vet, inte bra i Thailand, men nu är måttet rågat. Jag förklarade hela blåsningen och sen tar min flickvän “P” över och berättar lite lugnare på Thailänskt vis för poliserna vem jag var (hon överdrev lite kanske, eller rätt mycket faktiskt) men hon berättade att att jag har personligen som projekt chef hjälpt Bangkoks stad att bygga alla stora broar i Bangkok, hon nämnde bla dom två stora snedstagsbroarna på Rama 3 (jajjamänsan, det var jag som figurerade på Megabuilders- Bangkok Mega Bridges), samt hon nämnde Airport Rail link och BTS systemet, och att nu var jag förbannad samt att jag var väldigt uppretad på att jag som har hjälpt Bangkok så mycket, ska bli i princip blackmailed av en simpel trafik polis.
Hon sa att jag var nu så förbannad att jag var redo att åka till DOR och personligen klaga hos transport ministern, som jag förövrigt var god vän med, över den här “Mr. Brun hangoutet” vid Chitlom. (Ja, jag vart förvånad också hur hon bredde på).
Chef Mr. Brun sneglade över på mig, såg väl antagligen att snart exploderar nog den här tokiga falangen, men han tog några steg fram till mig och, tro det eller ej, bad om ursäkt för en av hans mannar, som tydligen hade missförstått hela situationen och sett i syne när det gällde min bil och registreringsplåt, men att denne Mr. Brun hade redan gått av sitt shift, och pga detta skulle Chef Mr. Brun personligen betala tillbaka dom 2,000 bahten samt personligen avkräva dom av minor Mr. Brun så fort tillfälle ges.
Jaha, ja tack ska du ha då Mr. Brun, sa jag förvånat och fick tillbaka mina 2,000 baht i handen och så gick jag tyst därifrån och satte mig i bilen. ”P” hoppade in och tittade lite snett på mig och sa kör, säg ingenting, bara kör. Vi kom iväg en bit, jag svängde in på Wireless, och sen började vi skratta båda två, formligen tjöt av skratt, och jag kände hur blodtrycket sjönk ”three notches”.
När jag väl kommer hem, så ringer jag chefen för företaget jag arbetar hos, min närmaste vän “S” härnere, (som kommer att figurera en hel del i resten av berättelsen), och berättar hela historien för honom. Han svarade att det här är en bra inledning eller första kapitel till boken, som hans ghostwriter vill skriva om mina två senaste händelserika månader, eftersom han hade aldrig hört talas om att en falang får tillbaka en “böter” på 2,000 baht, tre timmar efter att den hade blivit betald i cash på brottsplats, till en lokal Mr. Brun.
Helt enkelt otroligt och priceless och kan bara hända mig, enligt honom, och det hade aldrig hänt om jag inte hade haft så mycket erfarenhet med Mr. Brun under den senaste tiden, och helt enkelt “didn’t give a shit anymore” om vad följderna kunde vara av att skälla ut en Chef Mr. Brun inför hans team. (inte att rekommendera alls, gör inte det hemma, absolut inte, men jag vart förbannad helt enkelt).
Hursomhelst,,, hur kommer det sig att jag helt enkelt “didn’t give a shit anymore” och var så le, trött och förbannad på Mr. Brun? Ja det beror igentligen inte på Mr. Brun överhuvudtaget, för dom gör igentligen bara sitt jobb, och i vissa fall som jag kommer att berätta vidare om, så gör dom det grundligt, otroligt grundligt, föredömligt och till punkt och pricka. Och ska sanningen fram, så är jag idag glad över att dom finns, för annars kanske jag inte hade suttit här och printat ner historien på Thailandsforum.
Skälet var igentligen min före detta flickväns förehavanden, som Mr. Brun hade gjort mig uppmärksam på, på ett icke så roligt sätt, och under två icke så roliga månader, och icke uppskattat av min företagledning, som var tvungna att rycka in och använda sig av kontakter som har varit odlade under 35 års tid, och som var tänkta att bli användna om vi någon gång satt riktigt i knipan av någon anledning. Kort sagt, den här storyn handlar inte om mutor och män i brunt, utan om hur man som icke ont anande västerlänning, kan härnere få brutal insikt om talessättet ”det kom som en blixt från en klar himmel”.
(fortsättning följer när jag får tid).8 gånger på 2 månader låter sjukt mycket. De senaste åren vart jag kanske stoppad typ 2 gånger, bara en av gångerna i Bangkok där jag bodde. Efter att ha läst din andra historia fick jag direkt känslan av att de hade ögonen på din bil.
Oavsett är det fängslande. Jag hoppas verkligen vi slipper vänta tills du flyttat åter Sverige innan du skriver färdigt.
Långt tillbaka i tiden:
Jag ska försöka bygga upp historien lite, så ni förstår hur man långsamt kan invaggas i en övertygelse om att det här går bra och sånt man läser om i tidningar och böcker (och på Thailandsforum ), och ser på TV, det kommer aldrig någonsin att hända mig. För jag, jag har minsann alldeles för mycket erfarenhet av Thailand och Bangkok i synnerhet och ja hela Asien generellt.
Jag landade första gången i Bangkok 1982, som 16 årig son till en utlandsvensk, som då arbetade på Thai Airways. Självklart kommer jag ihåg väggen av värme och fuktighet som mötte mig på Don Muang, den där eftermiddagen i September-82. Jag kommer ihåg att då när jag var 16 år, så fanns det bara en sak i huvudet på mig. När jag fick reda på att jag skulle till Thailand, där vid middagsbordet i Svedala, sa jag tvärt nej, för jag hade minsann nyss träffat en ny flickvän där hemma och i Thailand fanns det väl för sjutton inga damer….. Min då 19 årige bror tittade lite på mig och skakade på huvudet och sa att det finns nog någon dam därnere också, oroa dig inte. Ja ja, jag kunde tydligen inte dra mig ur det här, utan det vart att tala om för nya kärleken att jag skulle visst till Thailand och vara borta några veckor. Hon sa upp bekanskapen med mig ögonabums!!! Vad var det alla visste som jag inte hade en aning om?
Ja, hur det gick med den biten och den första tiden samt första bekanskapen med Thailand, det lämnar jag här, vad pappa inte vet om när det gäller mina och min brors göromål under min fars normala arbetstid, det mår han inte dåligt av. Men det vart väl flygplanstoaletten och ett par tårar i varje fall när man åkte hem den gången.
Sedan några år senare, närmare bestämmt Julen-1984 tror jag, så tyckte min far att jag kunde nog behöva lite mer utlandserfarenhet, så han kontaktade en vän som hade ett hotell på Sukhumvit, här i Bangkok Thailand, som tydligen behövde lite hjälp av en alltiallo under ca. 6 månader, och eftersom jag redan då var i byggbranchen så kom det att handla om en salig blandning av renovering av hotellet samt tillagning samt servering av mat och renovering av gamla golfklubbor. Ja, jag ville naturligtvis ner och prova att stå på egna ben och fälla ut mina egna vingar, så det slutade med att jag satt på planet ner i April 1985 och kom att stanna härnere en tid. En mycket lärorik tid ska jag tillägga, en tid där jag kom i kontakt med många trevliga personer, samt en hel del skumma personer. Jag lärde mig att aldrig låna ut pengar till en västerlänning i Bangkok, jag lärde mig att man ska inte tro att en Thailändare som smilar, nödvändigtvis är en glad prick, för 5 sekunder senare står han där med en stubbnosig 38 och trycker upp den i pannan på mig för att jag tydligen hade förnärmat honom inför en del affärsmän som han spelade golf med….. Jag lärde mig rätt mycket om det motsatta könet, och hur dom tänker och fungerar, (trodde jag i varje fall). Jag lärde mig i vilket fall att stå på egna ben och om min nu 19-åriga grabb var intresserad att göra en liknade resa, så skulle jag supporta det, även om jag skulle vara lite skraj, jag menar en 19 åring nu, 2009, är inte lika mogen som jag var då 1985 , håller ni inte med mig? Jag tror alla föräldrar känner igen sig, i vilket fall litade min pappa på att jag skulle fixa det själv, så han släppte iväg mig på lite livs-erfarenhets utbildning, och jag överlevde den där trubbnosiga 38’an med att springa och gömma mig i ett golf pokal förråd.
Hursomhelst, mellan den resan 1986 och 2003, så kom jag att genom mitt arbete fortsatt besöka hela Asien och har bott och arbetat i Indonesien, Hong Kong och mainland China, Macau och Taiwan, Filippinerna, Malaysia och Singapore, Laos och Vietnamn. Jag har arbetat i mellanöstern (Riyadh, Dubai, Qatar, Oman och så vidare) och har haft enbart Asiatiska arbetslag i många år och sen till sist vart jag så slutligen stationerad i Bangkok 2003, för att förbereda en del stora projekt runt om i Asien samt att genomföra ett rätt stort projekt i centrala Bangkok. Mitt företag ger mig ofta ansvaret att diskutera stora projekt med stora Asiatiska kunder, för jag vet att föra mig och vet hur Japaner, Kineser, Thailändare, Indonesier och så vidare, funkar och hur man ska bete sig med andra kulturer, både privat och inom min business. I tillägg till ovanstående, så har jag och min dåvarande familj alltid spenderat vår så kallade årliga hemresa, till att istället besöka och spendera vår semester i Thailand.
Kort sagt jag trodde jag hade en hel del erfarenhet av Asien när jag kom hit. Så jag upprepar igen, sånt man läser om i tidningar och böcker och ser på TV, det kommer aldrig någonsin att hända mig. För jag, jag har minsann alldeles för mycket erfarenhet av Thailand. Jo, jag tackar…Från det ena till det andra, ni får nog ursäkta lite stav fel här och där, samt kanske en hel del gramatiska errors, eftersom jag har inte använt det Svenska språket att skriva med på säkert 15 år. Det i tillägg till att jag sitter med ett US keyboard, och är tvungen att använda (Alt+ num tangenter) för att skriva å, ä och ö.
Och Nille, jag tror att du har rätt, jag tror att det var nog inte enbart tillfälligheter att polisen har stoppat mig så ofta under den tiden, dom visste precis vad dom gjorde, jag vet idag att dom är väldigt grundliga och väldigt bra utbildade, vad än många säger och tror, så vill dom inte alla sätta åt falanger till varje pris, dom är rätt reko när det gäller, och jag säger inte det för att rädda mitt arbetstillstånd om det nu finns dylika som hänger på det här forumet, jag är numera övertygad att det finns en del som bara vill följa lagen och sätta åt “the bad ones”.
Men jag ska dra ut på det lite, eftersom jag måste själv sitta och tänka efter nu medans jag skriver, vad hände igentligen, hur kunde jag vara så blind, hur kunde min omgivning vara så blinda (med undantag av chefen för mitt företag, men han kunde ändå inte på en fläck förutse det här), hur sjutton kunde dom bruna veta så mycket som jag inte hade en aning om, hur kunde man vara så fruktansvärt god-trogen?…… ja ni får döma senare, säkert är det många som hade sett vart det bar hän, men jag gjorde i varje fall inte det.Travaren: En Honda Accord-09, men med supersnygga fälgar och svarta rutor 🙂
Hej Bror. Kul att du nu äntligen har beslutat att berätta din historia. Skithäftig inlednig, kul att du mindes episoden vid köksbordet den hade jag glömt 🙂 . Jag har skälv undrat om jag skulle skriva My story om mina misstag och erfarenheter samt om mina 2 förhållanden med thai lady´s bland annat min nuvarande fru.
Vi höres bror lycka till 😉
GSON
Välkommen till forumet GSON!
Ser fram emot din story! :thumbright:Jag har föresten under dagen försökt att hitta Discovery avsnittet som Pelle är med i.
ICKE att den finns att finna någonstans, förutom i en version dubbad till Arabiska.
Men det blir lixom inte samma sak när Pelle VSL pratar arabiska 🙂Del tre här pratar Pelle en del då dett uppstår problem med vajerdragningen, kan ju vara kul att se själva bygget också
Även om det som sagt är en arabsikt version:
[youtube:2i2jeqhs]http://www.youtube.com/watch?v=-iVyOrZ0HLM[/youtube:2i2jeqhs]Mega Builders season 2 episode 5 heter avsnittet om bron i Bangkok.
OM någon hittar orginalklipp på youtube eller liknande så säg till.
Torrents på denna vet jag finns men det vi vill ha är klipp online.Vill också passa på att visa min beundran för dig Pelle när du satte dom thailänska byggarbetarnas säkerhet framför en dealine och tog fighten med bossarna, Beundransvärt och hedervärt, hatten av för dig! :hi:
Keep up the story Pelle :thumbleft:
Hej Pellevsi!
Min Far arbetade också för Thaiairways då på 60-talet. Han var stationerad i Bangkok under 3 år och vi bodde i ett hus på Sukhumvit 31. Han sade alltid till mig att det enda han var rädd för var just de – “brunklädda”.En gång blev han påkörd av en kvinna i en gatukorsning men naturligtvis fick han skulden. Han vägrade dock att betala eftersom han ansåg att felet inte var hans, så då fick det bli fängelse. Där satt han ett tag ända tills en högt uppsatt chef på Thai fick komma ner till häktet och jag antar att denne betalade för att få saken ur världen.
Härligt att läsa att rättvisa skipats – dessa korrupta små getingar – morrrrr.
Very Well done mvh Susanna
@jjonsson wrote:
Jag har föresten under dagen försökt att hitta Discovery avsnittet som Pelle är med i.
ICKE att den finns att finna någonstans, förutom i en version dubbad till Arabiska.
Men det blir lixom inte samma sak när Pelle VSL pratar arabiska 🙂Mega Builders season 2 episode 5 heter avsnittet om bron i Bangkok.
OM någon hittar orginalklipp på youtube eller liknande så säg till.
Torrents på denna vet jag finns men det vi vill ha är klipp online.Denna går just nu på Discovery Science, och jag spelar in!!!
Verkligen kul läsning!
Själv har jag kört motorcykel sedan -97 fram till -06 utan något som helst körkort men tog då ett thailändskt MC kort och förra året blev det ett för bil. Åren utan körkort blev jag bara stoppad en gång under en Songkran i Krabi, me då ville dom bara att man skulle blåsa och min dåvarande tjej sa att jag glömt körkortet i Pattis och att vi kunde gå till polisen där och visa upp det när vi kom hem… I Pattaya har jag blivit stoppad 3 gånger i rutinkontroller av Highway Police men aldrig på 12 år fått böter vare sig riktiga eller tea money.Lycka till me Mr Brun i fortsättningen!
Vem gjorde vad, varför, när och hur?
För att ni ska förstå vilket blixt nedslag det här igentligen var, så känner jag att ni måste få lära känna huvud personen i den här soppan. Och jag tänkte berätta lite om hur hon var som personlighet, hur jag uppfattade henne, och hur min omgivning, dvs släktingar, kollegor och vänner uppfattade henne och hur vi alla kände i princip likadant om henne, då med ett enda undantag, dvs min chef ”S”, som vid ett par tillfällen faktiskt nämnde att det är något skumt med henne, han sa faktiskt en gång att han kände på sig att det är något farligt med henne, och att hon kommer förr eller senare skapa någon typ av problem för mig, men han kunde inte sätta fingret på det, och trots allt så tyckte han också väldigt mycket om henne, och fortfarande gör faktiskt. Jag med…fortfarande…Men jag har lite mer öppna ögon idag.
Det kommer att ta ett par inlägg att beskriva vem hon var, innan historian ändrar karaktär, så bär med mig, det kommer.
Dåtid: Nyskild och ensam i Thailand. ca. 4 år tillbaka i tiden
Jag sitter och kör hem från HuaYang, Prachuap Khirikhan, där min far har ett hus. Jag stannar vid en marknad i Samut Sakhon, där jag har hittat ett ställe som säljer en rätt så god korv, som är super att lägga på BBQ’n. Jag har tidigare stannat här ett antal tillfällen och köpt den här korven och skulle nu införskaffa ett nytt lager. Vid tidigare tillfällen har jag också vid det här stället träffat och pratat med en tjej (hädanefter kallas hon ”O”) som har gemensamma bekanta med mig. Under en period, ca. 2-3 månader tillbaka i tiden, hade jag till och från träffat ”O”s kusin, eller ”syster” som dom alltid säger. Den tillfälliga bekanskapen avslutades emellertid i ett rätt tidigt skede, då jag vart uppmärksammad utav ”O” på att hennes syrra faktiskt imellanåt träffade en Thailändsk kille. Ska sanningen fram så tyckte jag också att det var konstigt att hennes egen ”syster” faktiskt tjallade på henne, men men, hon hade tydligen egna planer.
Jag visste att damen ifråga arbetade eller i varje fall hade tidigare arbetat på en bar i Bangkok, inget att sticka under stol med, det visste jag redan från början, eftersom hennes ena kusin, dvs min tidigare bekanskap, hade tidigare arbetat på samma bar, och jag hade vid ett flertal tillfällen slängt ett par bägare i deras gemenskap.
Hursomhelst, ”O” stod nu här igen och vi började småprata lite igen, och iförbifarten frågade jag henne om vi skulle ta en lunch medans vi väntade på alla varor.
Jag har tidigare reflekterat lite på den här damen, hon var lite speciell på något sätt. Hon visste vad hon ville, och ville göra mer av livet än hennes vänner och hade lite extra ambitioner, det var nästan det som jag fastnade lite för.
Hon hade använt barsvängen för att dryga ut kassan vid husbehov, ja ja kanske lite mer, irrelevant tyckte jag, man får den inställningen när man har bott här ett tag.
Hursomhelst, itillägg körde hon hennes Toyota buss mellan BKK och hembyn, ett par, tre ggr i månaden och passade då på att investera hennes hårt förvärvde pengar, på inte bara korven som jag tyckte om, utan också en hel del torkad squid. Hon berättade att hon gjorde 100% marginal på inköpta varor..Vilken investering, 100% marginal!!!! Och då var dieseln till bussen avräknad för resan fram och tillbaka till hembyn (dvs ca. 110-mil). Jag har också tidigare uppmärksammat att den här damen inte klär sig så utmanande, utan mer som en vanlig kontors tjej, dvs lite mera konservativ klädsel, även på kvällar när jag hade tidigare sett henne. Vidare så hade hon alltid glimten i ögat, hon formligen sprudlade av liv den här damen. Så nu fick jag veta att hon hade en egen business som inte bara gick runt, utan som frodade också. Det här var igentligen den första gången som vi verkligen satt ner och pratade, tidigare hade vi hejat på varandra och kanske skojat lite, men nu satt vi iallafall och lunchade medans dom packade både hennes och mina varor.
För att göra just den här delen av historien kort, så kort sagt inom 1,5-månad, så hade hon mer eller mindre installerat sig i min lägenhet, och vi var helt plötsligt ett par, och enligt henne hade hon planerat det här länge.O var en underbar kvinna helt enkelt. Jag nämnde det tidigare och kommer säkert nämna det igen hundra gånger, hon formligen sprudlade av liv. I tillägg, en av hennes högsta värderingar i livet var ärlighet, och hon tryckte rätt hårt på den punkten. Det var av det skälet sa hon, att hon inte kunde sitta brevid och se på när jag träffade hennes kusin tidigare, samtidigt som hon visste att denna kusin mer eller mindre hoppade från min säng till en annan killes säng, med minut intervaller. Yupp, för dom som inte vet det än, ärlighet hos en Thailändsk kvinna är rätt så uppskattat av en man, speciellt om man har levt i TH ett tag och vet att det är si och så med den delen.
Fantastiskt att du skriver om detta. Vardagsmat. Förfarandet är ju grymt vanligt även om det aldrig händer oss, för vi har ju koll :cyclopsani: Faktum är, har du inte bott i Thailand har du inte koll (med få undantag), knappt då.
Ser fram mot att läsa mer…
Jag får känslan av att din chef kännde att hon kanske ville fortsätta klättra, eller åtminstone reka terrängen för det…
Ledsen för uppehållet, jag har varit upptagen med mycket, rest och arbetat runt i Asien och Europa, hunnit gift mig och flyttat ut till Pathum-Thani igen, köpt hus och två hundar som tar upp mycket av min tid. Men, jag ska ta tag i historien igen, ge mig lite mera tid bara, ska på semester nu i två veckor innan jag sticker till Brisbane på ett jobb i en vecka. Kanske får jag tid under semestern att tänka tillbaka och få alla detaljerna på rätt ställe i skallen igen. Igen, sorry för uppehållet.
En rätt rolig sak med henne, var att hon var en stor anhängare av Thaksin och hur han hanterade problem med knarkhandeln i TH. Skjut av dom tyckte hon, dvs ta i med hårdhanskarna, så kanske folk får lite vett i skallen och ger sjutton i snabba cash genom drog-deals. En gång som jag kommer ihåg speciellt, var när jag kom åkandes runt midnatt, på Si Saman Rd. i Nonthaburi, alldeles före Nonthaburi Bridge, så stod det ett gäng killar mitt i vägen och slängde sig framför bilar…. Dvs dom gick inte framför bilarna och försökte stoppa bilar, utan dom slängde sig framför fronten på bilarna, varför har jag inte en aning, men det såg faktiskt ut som om dom hade en täving i självmord. Jag låg bakom en långtradare och såg att två killar slängde sig framför honom, och han tvärbromsade. Själv så övertog jag trailern på högersida men när jag kommer till själva dragbilen så reser sig grabbarna och slänger sig framför min bil. En snabb korrigering och lite däcktjut sen skrek ”O” som satt brevid mig att stanna för böfvelen inte, kör iväg fort. Vi fortsatte över bron och ”O” nästan grät i bilen och sade ” Vad har hänt med Thailand? Varför är inte Thaksin här och skjuter av alla knarklangare, för enligt henne så var dom här lirarna helt klart påverkade av Yabba (Yah Bah = Tok piller)”. Själv kunde jag naturligtvis inte annat än hålla med, dom var helt klart påverkade av något tok piller. Vi fortsatte en 200-meter tills vi kom fram till en Polis kabin utmed vägen, där ”O” sa åt mig att stanna och hon gick ut och pratade med Poliserna och informerade dom om vad som just hänt. Vi fick åka framför polisbilen över bron igen och visa Poliserna vart dom här lirarna höll till, men dom var nu borta. Poliserna informerade oss om att just det här stället är ökänt för just Yah Bah djunkies, och att dom normalt har en polis som står just där, men att han var borta för tillfället.
O hade en enorm respekt för poliser generellt. Igentligen alla i Thailand har respekt för dom brunklädda, med all rätt kan jag säga, dom är inte alls så outbildade som man kan tro, istället har dom en enormt bra fungerande polis organisation, i varje fall när det gäller att plocka folk dom vill plocka… Tro mig.
Jag har funderat lite på det här ett bra tag, och jag vet att det är många som vill veta vad som hände igentligen, så jag går rakt på sak.
Jag visste till 100%, följande om Ms. O:
Hon var trogen mot mig, hon beblanda sig inte överhuvudtaget med droger, hon spelade inte poker eller andra kortspel, hon var en bra dotter som såg efter sin far och mor till 100%, hon såg alltid efter mig och när mina släktingar var här och hälsade på med jämna mellanrum, så tog hon hand om allt så att mina släktingar skulle ha det bra och inte bli blåsta som vanliga turister. Min far, mor, bror, systrar, vänner, släktingar, arbetskamrater, chefer, ja alla tyckte om henne och många vänner frågade mig om hur sjutton hittar man dylik donna bland alla miljoner kvinnor i Thailand…..
Jag visste att hon hade sparat pengar i en sådan där aktie ring, dvs dom är en grupp vänner som lägger en viss summa i potten varje månad, och sen efter 1 år så kan dom lyfta sina pengar. Hon sparade THB 5,000 varje månad och hon hade lyft THB 72,000 bara några månader tidigare. I tillägg så hade hon pengar från sina körningar med korv och torkad fisk från Samut Sakhon och upp till Isaan, så visst hade hon pengar alltid, hon frågade mig aldrig efter pengar, annat än att få låna en summa här och där i ett par dagar, pengar som hon alltid betalde igen. Det är absolut inte så att jag är snål och inte ville ge henne något, nä tvärtom skulle jag vilja säga, jag spenderade friskt på oss båda, det var mer så att hon var stolt över att kunna ta hand om sig själv, något som andra vänner till henne intygade mycket senare, när dom förklarade för mig varför hon inte hade bett mig om hjälp, istället för att hamna i denna situation. Nåja, hon hade faktiskt bett mig om hjälp en gång, helt plötsligt vid matbordet så frågade hon om hon kunde få låna THB 200,000….!!!!!! Jag menar två hundra lakan!!! Vad sjutton ska du med det till frågade jag, är du inte riktigt klok, tror du att jag har dylika pengar att bara slänga iväg så där??? Efteråt såhär kan man kanske undra om allt hade varit annorlunda om jag hade lånat henne dom där pengarna, men ska sanningen fram, så tror jag inte det.. Mycket vill ha mer, och hon hade redan fått smak på pengar och hon ville utöka sin business. Sedemera fick jag reda på att hon hade använt sina THB 72,000 från aktie-ring-utbetalningen, till att börja låna ut pengar till vänner, och naturligtvis med ocker ränta, dvs 20%/månad. Det fungerar så i Thailand, folk som inte kan låna på banker, dom lånar av vänner och i Thailand verkar dom inte skämmas att ta ocker ränta från vänner, låter konstigt jag vet, men jag såg det hela tiden. Själv tyckte jag inte att det här var en rolig situation, och jag talade ofta om för henne att vad hon gjorde var olagligt och kommer bara leda till problem. Och problemen började på att komma…
Helt plötsligt var hon väldigt glad en dag, och berättade att hon hade träffat hennes bästa barndomsvän alldeles i krokarna där vi bodde, dvs ute i Pathum Thani. Hon var eld och lågor, eftersom hon hade inte sett sin väninna på många år, och hon hälsade på hos oss. Mycket söt måste jag säga, väldigt söt, trevlig och otroligt välutbildad. Hon hade flyttat till Bangkok med sina föräldra många år tidigare, för hennes föräldrar ville att hon och hennes bror skulle gå i Universitet i Bangkok, och inte i Kalasin, där dom kom från. O hade aldrig fått gå på universitet, det hade hennes familj inte råd med helt enkelt. O berättade en dag att när hon var liten brukade hon springa över till hennes väninna och stå utanför i mörkret och titta igenom fönstret i smyg på deras TV, eftersom dom hade minsann TV, men det hade inte O’s familj. Hursomhelst, med denna väninna, följde andra väninnor från samma bygd i Isaan, och som också bodde i Pathum Thani. Kul tyckte jag, nu har hon en massa bra vänner här i krokarna, då är hon inte så ensam om dagarna…
En av dessa nya väninnor, bjöd hem oss till hennes föräldrar en dag, när hennes man fyllde år. Vi satt där på golvet och åt en massa Thai mat. Ja, jag kommer ihåg det som igår, eftersom det var första gången som jag kunde äta fastare föda efter min Gastric Bypass operation, och dom bjöd mig på en halv kaffekopp Larb Moo… Supergott, och lte vatten naturligtvis… Alla andra drack Whiskey och öl, men det kunde naturligtvis inte jag, och alla karlar i huset frågade mig hur sjutton jag kunde vara så dum och operera mig så jag inte kan vare sig äta eller dricka.. Hursomhelst, kvällen led mot sitt slut, och vi åkte hem och sov. Två dagar efter så åker O upp till Kalasin för att hälsa på sina föräldrar, och mitt under bussfärden ringer hennes telefon, och hennes väninna berättat att hennes pojkvän har blivit mördad… Skjuten i huvudet, mitt i trafiken i centrala Pathum Thani, bara så där!!! Medans han körde deras pickup, och med väninnan sittandes på passagerar sätet, alldeles brevid…Mord… Det händer ju för sjutton bara i filmer från Hollywood, i varje fall inte i Västerås där jag kommer ifrån, ja okej kanske numera, men knappast på 80-talet när en annan bodde där och växte upp som tonåring. Och till på köpet skjuten i huvudet med ett flertal skott, samt att hennes väninna hade inte blivit skjuten, hon hade bara setat kvar i bilen tills polisen kom. Medans hon satt där, så hade hon av någon underlig anledning som jag aldrig kommer att fatta, deletat alla sina kontakter i sin mobil telefon, alla utom till ”O”, för henne var den första hon ringde när det hände, så O’s kontakt satt kvar i utgående samtal… Ja det var storyn jag fick i varje fall. Hursomhelst, Polisen tar hennes väninnas telefon, och hittar naturligtvis O’s nummer där, och ringer henne och frågar hur hon känner den här personen. Den här väninnan hade varit hos polisen på förhör direkt efter mordet, men hade sedemera avikit från polis-station (händer verkligen sånt?? att folk/vittnen bara aviker mitt under en utredning???), och nu försökte dom hitta henne, och ringde det enda telefon nummret som var på telefonen dom hade beslagtagit, vilket då naturligtvis var O’s… O var nu tvungen att komma in till stationen på förhör och berätta hur hon kände denna kvinna samt hennes pojkvän, någonting jag tyckte var helt normalt, speciellt vid ett mord, jag menar dööö, det är mord vi pratar om, det är inte något snatteri av en glass på 7/11. Självklart, sa jag åt henne, du måste naturligtvis gå dit och prata med dom. Men hon var lite skraj att gå dit, och som jag sa tidigare, alla i Thailand är i princip rädda för polisen, eller i varje fall vill dom ha så lite som möjligt att göra med dom. Så jag fick köra dit henne och sitta brevid medans dom pratade med henne. Allt var naturligtvis på Thai, vilket jag inte var en hejare på vid den tiden, så jag förstod inte mycket av vad som sades.
Hursomhelst, ett par dagar senare, så mitt i natten ringer det på hennes mobil telefon, och hon svarar, sitter där och lyssnar en stund, sen lägger hon på, och vänder sig till mig och är skitskraj. Vad händer frågar jag? Tydligen hade någon frågat henne vad var registrerings nummret på den där blåa Toyota Camryn, med tok-svarta rutor, som hon alltid satt och körde runt i. Dvs, min Blåa Toyota Camry. Ja, va sjutton skulle dom med det nummret till svarade jag? Det visste hon inte, hon fattade inte varför dom skulle ha mitt reg nummer. I tillägg så hade någon på andra sidan luren sagt åt henne att om hon inte berättar reg nummret så kommer dom till vårat hus, på compounden där vi bodde och tar nummret ändå.. Nu började jag bli lite skraj, för varför skulle dom ha reg nummret på min Camry? Om det inte var så att dom inte ville ta misstag på Camry om dom skulle följa efter, eller ännu värre, kanske dom skulle knäppa henne också?? Och jag som har helsvarta rutor, dvs ingen kan överhuvudtaget se vem det är som kör, dvs jag kanske sitter där och kör någon dag och rätt vad det är så smattrar det i sidorutan, vad vet jag? Man har inte mycket erfarenhet av dylika saker när man som mig har varit laglydig i hela livet.. (ja, ja har visserligen fortkörnings böter i alla länder jag har arbetat i, men trots all laglydig när det gäller riktig kriminalitet), så jag tänkte att bäst att ringa chefen, jag hade ingen annan att ringa.
Han svarade, jag berätta hela storyn, och han sa ögonabums, ta er till polis stationen nu, vänta inte en sekund, nu direkt, han ska ringa lite folk. Och vi ringde på security, som kom i en bil och hämta oss och tog oss till polis stationen, för inte ville jag ut och åka i min Camry med svarta rutor mitt i natten, i varje fall inte den natten…. Vi kom fram till polisen och rapporterade allt, hon gav dom telefon nummret till den telefon som hade ringt henne på natten, och polisenb ringde upp direkt till vem det nu var, och prata lite Thai, sen var det inget mer med det, bara åk hem sa dom, ingen fara… Ja men?? Vadå ingen fara? Nä, det var tydligen någon polis från någon annan station, som ville försöka skrämma fram ur O, var hennes väninna hade tagit vägen, något hon bedyrade att hon inte visste. Nu vart jag förbannad och ville veta allt.Följande frågor är väl inte konstigt att man pressar henne på:
Varför har du blivit indragen i en dylik historia? Och vad sjutton sysslade din väninnas pojkvän med? Var är din väninna? Varför gömmer hon sig? Varför hade hon endast ditt telefon nummer i sin telefon? Varför har hon deletat alla andra nummer utom dig? Varför ringde hon dig och inte sina föräldrar och så vidare och så vidare, ja ni förstår nog..
Jag hade fått nog av ovisshet, och ville ha svar, samt jag ville inte vara rädd själv, jag ville kunna köra med min bil utan att behöva kika i backspegeln hela tiden och leta efter två på en motorcyckel, båda med svarta visir, som kommer upp jämnte bilen vid rödljus. Sånt klarar inte jag av, för sjutton jag är Svensk och där jag kommer ifrån där är dylikt lika med magsår, minst… Självklart hände det inom närmaste dagarna att det ovanstående hände, och jag satt ofta på helspänn vid rödljus och tänkte att drar passageraren något från fickan, då klämmer jag dom med bilen.. Tänk om det hade hänt att någon hade sträckt sig efter ett cigarett paket, då hade jag tagit skarp vänstersväng direkt utan att vänta. Lyckligtvis hände det aldrig något, inte då i varje fall.
Jag tog kontakt med en gemensam väninna som vi hade, en som hade ett lite skumt förflutet, och berättade hela historian, för jag ville skaffa mig en picka, så jag kunde försvara både O och mig själv, och om någon kunde fixe det, så var det den här människan. Hon vart förskräckt att O inte hade pratat med henne direkt när allt började, och hon kom ut till oss direkt, och ville veta allt som hade hänt. Sedan ringer hon ett samtal, och följande dag åker vi till en bar i Prathunam, där vi skulle upprepa historian för en kille, som ägde baren, det här var dagtid och baren var stängd. Killen var väldigt bra klädd (dyr kostym, fin klocka), pratade perfekt engelska (bättre än mig) och han lyssnar till allt samtidigt som han tar en massa notes. Han börjar att ta en massa namn och sedan ringar han in namnen samt drar en massa pilar fram och tillbaka mellan namnen, dvs det syntes att det här var en undersökande polis, väldigt duktig sådan också. Sen plockar han fram två pistoler, och bad O känna på dom, en liten 22a och en större 9-mm glock. Han sa att han kunde hjälpa oss med alla papper för att få licens på pickorna, för han ville inte vara med om ”olagligheter”, och att den lilla 22an skulle kosta ca. THB 30,000. Den stora pickan sa han att han kunde ge oss om vi ville ha den, men om den någonsin användes, så hade vi stora problem, så det var bäst att strunta i den. Han ville mest se hur O kände att den låg i handen, men att den var inget för henne, den var för stor. Ja, men sa jag, det är jag som ska ha en picka, inte hon, det är jag som är mannen i huset, hon ska då inte få försvara mig… Tydligen så var det inte helt enkelt att fixa en licens till mig, men vem som höll i vapnet när vi slutligen hade en legal licens, var en helt annan sak. Men det var svårare att fixa en licens till en liten dam på en stor picka, så ingen bra ide. OK sa jag, och vi struntade i det. Jag kände i vilket fall att det kanske inte var så bra ide och ha en picka, för det skapar bara en massa extra problem. Jag har själv alltid sagt det att skaffa inte en picka om man inte är redo att använda den, och det är inte jag, inte ens då med allt man hade varit med om, det fick vara helt enkelt.
Dagarna gick och helt plötsligt ringer telefon igen men nu på eftermiddagen, och det var samma lirare som ringde tidigare. Han ville att O skulle komma till stationen ögonabums annars hämtade han upp henne direkt. Stationen som hon skulle till var inte i Pathum Thani, istället var den långt ut i Baan nock utanför Pathum. O vart skraj, och jag ringde våran gemensamma väninna, hon med lite skumt förflutet, och berättade vad som hänt. Tog ca. 10-minuter, sedan ringer hon tillbaka och säger att den man vi hade pratat med tidigare i Pratunam, var på väg över till oss, och att han skulle gå med henne till stationen. Han kom, jag bjöd in honom och han sa att jag ska inte följa med, bättre om han åkte själv med O, vilket dom då gjorde, och dom försvann. Nu var klockan kanske runt 17:00, och sen ja vad skulle man göra? Tog ett par Whiskey och försökte lugna ner mig lite. Sen kom min far och hälsade på, och där satt vi och väntade på att O med assistans skulle komma hem. Tog halva kvällen innan hon och han kom och då var hon på bra humör, och han ville också ha en Whiskey, vilket han naturligtvis fick.
Tydligen hade följande utspelat sig, och jag lovar, jag är inget troll som sitter och ljuger och hittar på. För er som har bott i Thailand ett tag, vet att saker och ting sker på annorlunda sätt här, det är bara att acceptera.
När dom kom till stationen, så plockar den här mannen ut en M-16 ur bakluckan, dvs ett Amerikanskt maskin gevär för er som inte vet. Han går in och legitimerar sig och säger att O ska tydligen på förhör här och han är här för att se till att allt går rätt till. Hela tiden hållandes en M-16, kan ni fatta??? När dom ser hans legitimation, så vart det tydligen lite annat ljud i skällan och dom var tydligen inte alls så intresserade att förhöra O, dom ville bara veta var hennes väninna fanns, så dom kunde lämna tillbaka hennes mobil telefon, och om O kunde hjälpa dom att hitta hennes väninna, så var dom väldigt intresserade att lyssna. Dom tog in henne på ett förhörsrum, och han satte sig utanför med dörren öppen, så han kunde höra allt…. Dom var väldigt vänliga mot henne under hela förhöret, och dom sa att nu hade dom all info dom behövde och O skulle inte höra av dom igen.Soppa? Kan man lugnt säga 🙂 även om du inte tror mig, så har jag inte fyllt på vatten i sopp pannan än, det kommer mycket mera kryddor och ingredienser, jag lovar. Jag lovar också dyrt och heligt att allt, dvs allt, jag kommer att berätta har hänt i verkligheten, och är inte trolleri eller påhitt. Ibland undrar jag om man har någon speciell mening med livet, eftersom man kan komma undan dylikt som jag kommer beskriva, med livet, jobbet, hälsan och så vidare, i behåll???
@pellevsl wrote:
Soppa? Kan man lugnt säga 🙂 även om du inte tror mig, så har jag inte fyllt på vatten i sopp pannan än, det kommer mycket mera kryddor och ingredienser, jag lovar. Jag lovar också dyrt och heligt att allt, dvs allt, jag kommer att berätta har hänt i verkligheten, och är inte trolleri eller påhitt. Ibland undrar jag om man har någon speciell mening med livet, eftersom man kan komma undan dylikt som jag kommer beskriva, med livet, jobbet, hälsan och så vidare, i behåll???
Tvivlar absolut inte på att allt du skriver är sant, tycker det är starkt av dig att dela med dig av ditt liv och ser alltid fram emot att läsa din story…
Av någon skum anledning så verkar allt ha en mening…Jag kommer säkerligen dela med mig av alldeles för mycket av mitt liv från den här tidpunkten, men alltid kommer det rädda någon som hamnar i samma situation, kanske det är det som är min mening, vem vet. Hursomhelst hoppas jag att andra ser Thailand med lite mer öppna ögon än vad jag gjorde i dåtid, och tro mig, jag har alltid varit vaksam och misstänksam, men man lär sig något nytt varje dag. Snälla förstå mig rätt, jag har ingenting emot Thailand, tvärt om, snarare jag har efter att ha bott och arbetat i 23 länder äntligen hittat hem, men TH är inte Sverige och i Sverige är vi liksom inlindade i bomull på något sätt. Här gäller det att vara inlindad i stålull, eller Svinto till och med…. Dvs stålull med rengöringsmedel i, så man kan skölja av sig och gå vidare, här har dom till och med en speciell helgdag när dom sköljer av sig allt och går vidare, dvs Song Kran. Jag beundrar Thailändare som kan fånga dagen, och göra något roligt av allt. med andra ord, jag är hemma.
Så småningom började jag förlora en hel del vikt, iochmed min operation, och någonting annat intressant började hända. Varje gång jag reste i mitt yrke, så vart jag tagen i tullen på kroppsvisitation. Under hela mitt liv som resande, så har det kanske hänt ett par tre ggr att man har blivit tagen i tullen och någon ska gå igenom väskorna. Jag smugglar aldrig sprit, kanske lite cigarrer men ingenting annat. Men helt plötsligt så blir jag tagen över allt. Hör och häpna, indragen i tullen på Suvarnabhumi, på väg ut ur Thailand!!!! Indragen i tullen i Zurich, ut från Zurich, in i Sverige, ut ur Sverige, hela tiden indragen på kropps visitation. In i Dubai, ut ur Dubai tagen igen, båda vägar dvs in och ut… In i Thailand, ut ur Thailand igen??? Två ggr på väg ut ur Thailand.. Hur många har varit med om det? Inte många kan jag lova. In på Incheon i Korea, samma visa, ut ur Korea, samma visa. Så självklart hade jag funderingar vad är på gång, vad händer. Jag tog upp det här med min chef ”S” och han bara skrattade, och sa att det är pga att jag har förlorat så mycket i vikt, så alla tror när dom ser mitt pass och hur jag nu såg ut, att jag måste tydligen vara en kriminell avmagrad knarkare. Jaja kul kan man tycka, men det var inte roligt. Man kunde åka med kollegor till Hong Kong, och dom går rakt igenom, men jag blir plockad, och inte bara mina väskor utan dom tafsade på mig över hela kroppen, hela tiden vart jag än reste. Hur förklarade man det här för kollegor och kunder?? Genant är allt man kan säga, men allt skulle få sin förklaring naturligtvis. När allt var över så har naturligtvis både jag och vår landschef skojat om det här och förstått hur det fungerar inom rättsväsendet i världen samt furundras en hel del hur tull och så vidare ser ut att kommunisera rikligt över gränser.
Ok, nu börjar det dra ihop sig lite , ska komma närmare själva blixten från klar himmel.
Jag och O hade varit i Hong Kong. Jag var där en vecka på arbete, och O följde med på kul. O hade tidigare följt med mig runt om i Asien när jag reste i tjänsten, tex. Kuala Lumpur, Singapore, Hanoi, Manilla och så vidare. Under HKG veckan så var O ute i HKG och sprang i butiker ihop med min kollegas fru, som visade henne runt. Hon stortrivdes i HKG och tyckte det var mycket bättre än andra länder och städer hon hade besökt. En rolig episod var när hon kom hem till hotellet en eftermiddag, och visade vad hon hade köpt. Hon hade tydligen gått förbi en butik där det såldes sex-attrialjer, och hon var helt lyrisk, för det fanns inte i Thailand minsann. Hon hade gått in där med kollegans fru och kikat runt och hittat någon typ av skojiga kalsonger som hon hade köpt på skoj till mig. Ja, ni fattar inte vad hon plockade upp ur påsen, mitt i hotell vestibulen till på köpet. Ett par string kalsonger, med en elefantsnabel och två elefantöron, och tydligen skulle man förlägga ”paketet” inuti snabeln….!! Nästa par string kallingar var en kyckling näbb (det var påsktider just då), med gula och röda påskris-tofsar ovanför, ja ni kan ju förstå hur man kände sig när hon drog upp det här mitt i hotelfoajen, framför min kollega och hans fru. Kollegans fru (dom båda från HKG) skrattade högt och O formligen tjöt av skratt. Själv talade jag om för henne att det där kan hon glömma att jag ska dra på mig, finns inte en chans. Inte för att jag är pryd av mig, men herrgud, det här var bara för mycket. Skälet att jag nämner denna lilla episod, kommer ni att förstå lite senare, tro mig, en hotellvestibul i all ära, men det finns mer skamsiga situationer dom här två string kalsongerna kommer att dyka upp igen i historian.
När vi var i HKG, så arbetade jag med lite tester som mitt företag ville göra. Vi hade fått tillgång till undersidan av den nya långa bron Stonecutter’s, där vi skulle utvekla lite nya tekniker att installera olika nya typer av brodetaljer. Dom här testerna drog ut på tiden och vi var tvugna att stanna lite längre än vad som var tidigare planerat. När jag kom hem till hotellet och berättade det för O, så vart hon orolig, eftersom vi hade bestämmt tid för ett möte med en arkitekt och en byggherre i Isaan, där vi hade funderat på att bygga ett litet hus. Jag hade tidigare köpt en liten bit land nära hennes föräldrars hus, inte dyrt och inte stort, mest för att bygga ett litet hus som man kunde bo i när vi var uppe och hälsade på hennes föräldrar. Vi (eller jag) hade absolut inte tänkt oss att bygga ett hus där man ska pensionera sig i, utan mest en lite byggnad med ett par små sovrum med AC, litet vardagsrum, ett badrum (med riktig toalett) samt ett litet kökspentry. Jag hade naturligtvis planerat en liten grogg-veranda där man kunde grilla lite samt sitta och avnjuta en Gin-Tonic någon varm eftermiddag. Min bror var ofta på besök i TH, och skälet att ha två sovrum, var eftersom både han och jag tyckte ibland att det var kul att spendera Song Kran i Isaan och speciellt då i den här byn, som var väldigt speciell. Byn låg alldeles vid en sjö, (en stor konstgjord sjö, igentligen en uppdämmd damm), och tomten låg ca 50-meter från sjön. I sjön var det rätt bra med fisk, och jag och brorsan sa ofta att vi måste plocka med oss flugspöna nästa gång för att se om man kunde lura någon av dom här baddarna som var upp och vakade med jämna mellanrum. Så det var grundtanken med stugan, man kan kanske kalla det för en lite sportfiske stuga, det passar nog in på beskrivningen antar jag. O var naturligtvis glad åt den lilla stugan som snart skulle stå där, och hon hade redan börjat att lassa en massa jord på hela tomten (ca 1,5-meter extra), och byggt mur runt, samt all den här jorden hade nu satt sig efter två år. Jorden och muren hade hon bekostat själv, jag fick bara plötsligt se det en gång när vi var där och hälsa på och undrade varför hon hade lassat så där mycket jord in på tomten ??? OK, jag såg etfetr två år att hon visste vad hon gjorde, för allt sjönk ihop och packade sig utav intervaller med regn och torka. Själv hade jag planerat att plinta upp huset ordentligt, men nu hade hon gjort det här ändå. OK sa jag, men plintar och riktig grund blir det hursomhelst.
Hursomhelst, nu var hon orolig för att missa det här mötet, och jag bad henne ringa dom och berätta att vi kommer senare. O hade också en hel del problem med sin telefon i HKG, eftersom hon hade ett betal sim-kort, som inte hade internationell roaming. Så ingen kunde nå henne, och jag var naturligtvis tvungen att ha min mobil telefon på dagarna när jag arbetade. Vi löste det med att skaffa ett lokalt HKG simkort, som hon laddade upp med HK& 500. Det räckte ungefär 1 dag naturligtvis, alla vet hur mycket en Thaidam kan prata i telefon. Så efter ett par tre dagar tyckte jag att det fick räcka med uppladdningar, och bad henne att enbart använda telefon i nödfall. Det var lite problem för henne, eftersom som jag nämnde tidigare så sysslade O med utlåning av pengar, och hon var tvungen att kika på kontot hela tiden så att pengar flöt in och ut. Inga stora summor försäkrade hon mig om alltid, bara ca. THB 2-3,000 hit och dit. Hennes Thailänska ATM kort fungerade visserligen i HKG, men hon kunde inte få ett konto utdrag eller se hur mycket som fanns tillgängligt varje dag. OK sa jag, men oroa dig inte det handlar bara om mindre summor, visst kan väl dom vänta lite tills vi kommer tillbaka till TH igen? Eller? Jo, sa hon, men den här gången hade hon lånat ut en liten större summa och hon var orolig att just den här killen inte kunde nå henne och konfirmera att han har stoppat pengarna på hennes konto. OK, men hur mycket då frågade jag. Hon drog lite på svaret och sa att den här killen har lånat av henne tidigare och alltid betalat igen, så igentligen var hon inte orolig. OK, så vi kan stanna några dagar till, eller ville hon åka hem i förtid? För visst kunde jag ta henne till flygplatsen och sätta henne på ett plan hem, det var inga problem, men tråkigt tyckte jag, speciellt som hon inte var så fruktansvärt orolig, eller? OK svarade hon, vi stannar ett par dagar till och sen åker vi direkt från flygplatsen i BKK och raka vägen upp till hennes by, istället för att åka hem och tvätta kläder och packa om, så tvättar vi på hotellet och tar all packning med oss upp til Isaan. Den här killen som hade lånat pengar kom ändå från hennes by, så då kunde hon träffa honom och klara av allt som planerat ändå? Sagt och gjort, vi stannade tre dagar till..
Vi landade på Suvarnabhumi rätt tidigt en Fredagsmorgon, hämta upp bilen som stod parkerad på flygplatsen, och påbörjade vår tripp upp till Isaan. Veckan innan vi åkte till Hong Kong, så hade jag hämtat ut min nya tjänstebil, en ny fullutrustad rödskyltad Honda Accord, samt jag hade direkt vid avhämtning kört raka vägen till en fälgbutik, och lagt på riktigt snygga fem-ekrade LENSO 20” fälgar, som blev utrustade med riktigt tunna lågprofils däck, 245/35/20, och dom skulle ny testas på highway. Kort sagt, det tog väl ca en timme innan jag satt fast i en radarkontroll, och fick sitta och förklara mig på en lite polis station utmed vägen. Fina fälgar sa Polisen, jo, sa jag. Dyra? frågade polisen, och jag ser direkt vart åt det bär, och O tog över diskussionen och det slutade med en böter på THB 400 som jag naturligtvis fick kvitto på. Kör försiktigt i Isaan med om där fälgarna sa nu halva polis styrkan som stod utanför och beundra min nya fina kärra. Så, den här resan börjar bra tyckte jag, redan efter en timme satt man där med Polisen, nåja, nu kör vi lite lugnare och ser till att komma fram i säkerhet i stället. Inga mera poliser på den här trippen tack….. Hmmmmm@pellevsl wrote:
Sorry alla, jag har varit ute och rest lite och hunnit fylla 45 år också.
Och nu har du blivit 46 också.
Den gigantiska bron. Bangkoks trafikproblem befinner sig på en krisartad nivå. I ett försök att lösa dem har en jättelik “megabro” byggts över skeppshamnen vid Chao Phraya-floden.
Discovery kör en repris av Gigantiska byggen
Måndag klockan 11.15.
// Skalis
Men……… började läsa denna tråd imorse innan gumman vaknat. Sen hade jag lovat henne att åka och shoppa lite och gissa om jag längtade hem för att läsa vidare om Pelles äventyr.
Lite antiklimax nu…..Spännande läsning och hoppas du kommer tillbaka och skriver mer och framförallt att du är okej!
Ok, nu är jag tillbaka.
Ska ta några mera kapitel vad det lider. Fullt upptagen fram till slutet Mars, men ska försöka sitta på kvällarna och skriva av mig. Ska sanningen fram, så har jag mycket nu, och då brukar jag strunta i allt som har med “mycket” att göra, (troligen lider jag nog av ADD), och brukar då spendera tid med mig själv, och den här storyn om mig själv måste ut helt enkelt.
Vi kan väl börja här:
När vi kom upp till Kalasin, (efter fortkörningen), så bokade vi in på det enda hyfsade hotellet som fanns där då, och bokade en suite, dvs två sovrum, två badrum, ett vardagsrum och en välfylld minibar.
Kvällen började med att O säger att vi ska till hennes syster, och ta ett glas vin. Hennes syster drev en coffeyshop vid en liten sjö i centrala Kalasin. Ok, så när vi väl kom dit, så var det kramar och skratt och vi tittade igenom restaurang köket deras, och jag, som kan en del om kök, var mäkta imponerad.
Jag och “svågern” satt oss vid ett bord på verandan, han plockade fram en flaska 100 Pipers, och där satt vi och tog oss en välförtjänt pinne.
O fick ett telefon samtal, och sa att hon och hennes syrra skulle köra iväg en stund, men att jag skulle sitta kvar med min pinne och njuta, hon kommer snart.
Tiden gick, och helt plötsligt kommer det några kollegor till min “svåger” och sätter sig ner vid bordet på verandan. På något sätt så kände jag av i situationen att dom var inte vänliga mot honom, snarare tvärt om. Dom var och betedde sig som bullies…. Dom visste inte att jag förstod en del Thai, och dom pratade väldigt nedvärderande om mig. Min svåger satt och var artig hela tiden, och satt i princip och bad om ursäkt till dessa bruna som satt där och bredde ut sig. Onyktra var dom också, så jag gjorde ingenting åt saken, jag lät det vara, jag menar, vem skulle i det tillfället börja prata Thai med dessa bruna? Efter ca. Tre timmar, och O inte hade kommit, så beslöt vi oss att gå in på disco’t, som låg ca 100-m bort. När vi väl fått oss ett bord, så satt vi där och fortsatte på Svågerns 100 Piper (ingen corking chargé om man är brun heller). Vi satt där och dammade av hans whisky fram till att diskoteket stängde, och dom slog på belysningen. Vi satt kvar och skulle låta allt folk gå ut innan vi själva skulle resa på oss, när jag plötsligt blir nedtryckt bakifrån, med vad som känns som en underarm som trycks emot nacken, och jag far med näsan och hakan ner i bord skivan.
Jag är rätt stor, och rätt rå-stark när jag slår i näsan så det springer myror i hela ansiktet, så jag i princip reser mig upp, oavsett hur många som står bakom mig och trycker mig ner mot bordskivan. Dom flög som bowlingklot faktiskt. Jag vänder mig om och ser bara en massa människor ligga i en klunga. Ingen verkade vara vare sig arg eller glad???? Kunde inte se vem som hade tryckt ner mig i bordet, och min “Svåger” som måste ha sett alltihop (han satt mitt emot mig), sa nu går vi Pelle.
Jag som inte vill skapa problem, höll med och vi avlägsnade oss direkt. Vi kommer fram till utgången, när en Thai kille i hockey frisyr (frilla) lägger sin hand på min axel och säger ” Hi, you are Pelle?, right?). Jag känner att det är något konstigt som händer, så jag slår till på hans hand med en handflata, och säger, CHAI, Phom Pelle, Khun ao arai?? Killen backar, kanske mer beroende på mitt sällskap än mitt humör men, jag tyckte ändå att jag såg något i ansiktsuttrycket hos killen, ungefär som att han är något mer än mig, en slags bulley igen.Vi gick hem, och jag tog en taxi till hotellet. Somnade in, och vaknade av att O kommer hem, med en väninna, som ska tydligen sova i det andra sovrummet. Ok, gå och lägg dig nu, sa jag.
Somnade, och skulle vakna upp till den värsta dagen i mitt liv.
En sak till hände i Hongkong, som jag inte har berättat än, och som kanske ska med i historien för att ni ska förstå, vad jag sedermera förstod.
Helt plötsligt så säger O, att hon måste hitta ett Thailändskt apotek i Hongkong…. Jaha, varför då? Kan väl gå på vilket apotek som helst, sa jag. Näää, måste vara ett Thailändskt apotek!!! Ok, eftersom vårt Hotel låg i Kowloon City (Thai kvarteren), så var det inga problem. Vi gick dit och hon fick sin medicin, och inom 6 timmar så höll hon på att förblöda i Hotel sängen. Från hennes underliv, så praktiskt taget forsade det blod.
Vet att det här låter konstigt, men vänta, allt får sin förklaring….Jag vaknade upp, och O sa att hon måste till sjukhus, ögonabums. Ok, tänkte att vi hittar det bästa som finn, så kanske dom har avtal med vårt försäkringsbolag. Förklarade detta för O och hon sa att det finns ett International Hospital i Kalasin, så vi åkte dit.
Väl inne, så gör doktorn en grundlig undersökning på henne, och dom sitter därinne i ca. 1 timme innan dom kommer ut till mig, och ber mig att följa med in på hans kontor. Doktorn var ca. 50-55 år, och utbildad i Zürich i Schweiz. Coolt tänkte jag, bra läkare här uppe i Isaan??
Han förklarade för mig att O hade en “Cysta” i livmodern, som måste behandlas. Och eftersom han visste att vi skulle åka tillbaka till BKK på eftermiddagen, så gav han O ett kuvert innehållandes lite dokument samt några ultraljudsbilder. För mig som har sett dylika bilder förut, så tyckte i varje fall jag att det såg ut som graviditets bilder, men vad vet jag? Läkaren sa att det var en cysta och att O behövde uppsöka läkare ASAP när vi kom till BKK. Han frågade även hur länge stannar ni i Kalasin? Vi svarade, ca. Fyra timmar, och sen fyra timmars bilfärd ner till BKK. Ok, han ville att vi skulle komma in igen innan avfärd till BKK, pga att O behövde en spruta inom fyra timmar.
Samtidigt står O i telefonen och pratar med en väninna.
När vi kommer ut från sjukhuset, så säger O att hon behöver låna THB 30.000 av mig i en timme, och jag min dumma människa tänker inte ens en halv sekund, utan styr bilen till närmaste ATM. Då säger O att, näve, inte det Atm’n, utan den på “Stora torget”, för där ska hon träffa hennes väninna som ska låna dom här pengarna i en timme. Ok, styr bilen till Stora torget, O går ut och hämtar THB 30.000 från mitt konto. Hon går fram till hennes väninna, (som jag hade träffat sista gången jag ar i Kalasin, vart faktiskt hembudet till deras hus och vi satt där en kväll ca.6 månader tidigare), så jag kände igen henne och hon hejade på mig där hon satt på sin motorcykel och fick pengar från O.
O hoppar in i bilen, och säger att vi ska åka hem till hennes föräldrar, pga att arkitekten och konstruktören av vårt nya hus satt där och väntade. Vi åkte dit, och satt och kikade på ritningar och jag godkände till slut avtalet, men jag sa att jag signerar ingenting utan att min assistent får översätta allt, så jag vet vad jag skriver på. Ok sa han, men han ville att O skulle skriva på i vilket fall, och jag sa nej. Men det gjorde hon ändå, och familjen hennes skrev på också. Så där stod man och kände sig som en misstänksam västerlänning, men skit samma tänkte jag, jag sätter inte signaturen min på pappret utan en detaljerad översättning av dokumentet samt byggnads beskrivning på huset, dvs vad vi kallar specifikationen.
Vi sedermera lämnade hennes föräldrar och började åka in mot Kalasin, då vill O att jag ska ta en annan väg in till centrum, en omväg i mitt tycke, men hon sa att hon skulle träffa den här killen som hade lånat THB 50,000 från henne, och hon skulle få tillbaka dom nu. Ok, sa jag, bra, THB 50,000 är alldeles för mycket för dig och hålla på att låna ut, så ju fortare pengarna är tillbaka, desto bättre.
Vi åkte igenom byn där han bodde, men O ville att jag skulle fortsätta genom byn, och ca. 2-km till. Jag frågade, varför? Enligt O, så spelade den här killen kortspel, och ville inte att hans mamma skulle se att han betalde igen pengar. Och han ville möta oss utanför byn istället. Ok, intet ont anande, så fortsatte jag att köra genom byn, och ut på landsvägen igen. Till slut så sa O till mig att stanna till och vänta.
Vi satt där i ca två minuter tills en motorcykel med två 18-20 åriga killar kör förbi oss. O sträcker sig över till ratten och tutar på dom. Av någon underlig anledning, så fortsätter dom ca. 50-m, och svänger in till vänster, in i en glänta i skogen, och O säger åt mig att köra efter.
Jag tar av till vänster och kommer fram till en ko hage, där dom här killarna står och väntar på andra sidan av hagen. För att köra in i hagen, så var jag tvungen att köra mellan två träd, som stod på varsin sida av stigen in till hagen, det ar väldigt trångt, så O säger, nä kör inte in, vänta här, jag springer dit.
Men, O hade varit på sjukhuset, hon blödde fortfarande och så vidare, så jag sa, äh, fan jag kommer igenom.
Sagt och gjort, smög mig i mellan, kom igenom och kör ca. 100-m in i hagen och där hoppar O ut.
Jag ska faktiskt säga, att redan när jag svängde vänster in mot den här hagen, så reste sig nackhåren på mig, ungefär som en undermedveten föraning, men jag ruskade bara av mig det och fortsatte in. Konstigt vad kroppen kan spela en spratt?
Hursomhelst, jag kör fram och svänger liksom till höger lite, (dom sitter då båda på motorcykeln på min vänstra sida), mest för att i princip släppa av O vid fötterna på dom.
Hon går fram till dom och börjar prata.
Jag själv, som jag har berättat tidigare, så hade jag precis fått ut en ny företags bil, och visste inte mycket om den, så jag spenderade tiden väntandes på O med att utforska alla nya knappar i mitt konsolen.
Helt plötsligt får jag dåliga vibrationer, och börjar tänka…. THB 50,000 som dom är skyldiga henne! Vi står mitt i en hage, ute i busken, med två 19-20 killar på en mc, och O står där och haglar om hennes pengar som det ser ut som, inga vittnen så långt ögat når, fan, dom kommer naturligtvis skjuta av henne!!!
Så, jag backar långsamt bakåt, i samma sväng som jag körde dit, och ställer mig med nosen på bilen rakt mot motorcykeln med grabbarna på, och jag tänkte, en hastig eller oförutsedd rörelse från deras sida, då trycker jag gas pedalen i botten och tar hela ekipaget, skit samma, nu stod nackhåren stelt på mig, nu var jag på helspänn.
En ev killarna tar långsamt upp en mobiltelefon, mycket långsamt, som i slowmotion, och han är noga med att visa mig att det går långsamt och att visa mig telefonen. Han ringer ett samtal, och det tar ca. Tre-fyra sekunder innan motorcykeln drar iväg med en rivstart. Jag undrar naturligtvis, vad är det som händer?
Mc’n drar iväg och framför min bil uppenbarar sig två bilar och en pickup som kommer i hög fart och tvärbromsar runt min bil.
Massor av människor kastar sig ut ur bilarna och två av dom springer efter O som just lagt benen på ryggen, dom resterande 8-10 männen ställer sig runt min bil och två av dom börjar slå på min sidoruta på förarplatsen. Båda två visar upp polisbrickor genom rutan och dom skriker och slår på dörren, tydligen vill dom att jag ska öppna….
Inte så enkelt mina vänner, ny bil, automatlådan i D läge, vilket innebär att dörrarna är låsta. Jag får panik och naturligtvis försöker öppna dörren, trycker och knäpper på varenda knapp på dörren, men ingenting händer. I samma stund som jag försöker öppna, så av någon anledning så slipper väl foten av bromsen, och bilen som var i D läge börjar rulla framåt. Poliserna kastar sig upp på huven, innan jag fattar ad som är problem.
Lägger i P, och får upp dörren.Nu utspelar sig allt som i en Hollywood film, poliser som kastar sig in i bilen och drar ut mig med enormt våld. Dom slänger upp mig på motorhuven och nu händer det som fortfarande håller mig sömnlös, jag får ca. 8-10 pistoler/revolvrar mot skallen, allihopa trycker mynningen mot mitt huvud samtidigt.
Jag hör O skrika i bakgrunden, skrika hysteriskt på Thailändska. Jag har inte en aning om vad hon säger, men en efter en så tar poliserna bort sina vapen från mitt huvud. Polisen som står bakom mig, känner över hela kroppen på mig, och då började jag darra okontrollerbart.
För er som har hört ordspråket “jag vart så rädd så jag skakade”, så kan jag nu och här, konfirmera att ja, man kan bli så rädd, så kroppen framförallt benen börjar skaka okontrollerbart.
Dom vänder mig om, och polisen som sprang efter O, kommer fram till mig, fortfarande står O och skriker helt hysteriskt, polisen drar fram något som ser ut som genomskinliga sugrör, och inuti dessa rör ligger det röda eller orangea piller, och han skriker till mig “YOU KNOW, UOU KNOW????”
Först förstår jag inte vad han menar, men så tittar jag närmare på dom här sugrören och ser pillerna.
Jag slår ut med armarna framför mig, ungefär som man gör en korsblock i karate, och skriker NO, NO, NO.
Nu tänker jag, herregud dom försöker plantera droger på mig, och sätta dit mig för ja, jag vet inte vad. Jag vart så jäkla rädd, så jag använde mina röstresurser och skrek högt och tydligt NOOOO.Poliserna samlade ihop sig och alla skrik och ljud lugnade ner sig. Polisen som höll i mig, sa åt mig på den Engelska han kunde, att jag skulle slappna av och bara stå still.
Dom var flera poliser som letade i gräset där O hade stått, och en efter en plockade upp saker från backen. En massa sugrör fulla av tabletter….. Allt lades upp på motorhuven på min bil, och jag såg högen växa…
O stod fortfarande och var hysterisk, men inte lika högljudd längre, mera gråt och korta svar till poliserna som gav henne snabba rappa frågor hela tiden. Själv stod jag där som en fåne tror jag, fattade noll och ingenting.
Jag börjar prata med O och säger att hon ska lugna ner sig, för vi har inte gjort något olagligt, om dom här två killarna har haft droger i fickorna som dom slängde när polisen kom, så är det i varje fall inte vårt problem, jag menar poliserna måste ha haft dom här killarna under bevakning så dom vet att vi inte är inblandade i något av det här, eller hur O?
Tystnad…….
ELLER HUR O???
Hon svarade kryptiskt….. Han var smartare än henne….., VEM sa jag? Vad är det som händer?@pellevsl wrote:
Ok Enis, förlåt… Lovar att den här gången så ska hela storyn ut…
Mig behöver du inte förlåta…. allt har sin tid….
Mycket fängslande läsning
/Enis
Jo, ska försöka sätta mig ner ikväll och beskriva förhöret på den lokala bruna stationen ikväll.
Det om något blir intressant läsning för er alla som aldrig har haft med dom bruna och göra. Troligtvis bra läsning för dom Svenska poliser som arbetar på ambassaden också. Så har ska brottslingar behandlas, oskyldiga eller inte, för annars kommer aldrig sanningen fram så fort.
Ska även prova och berätta vad som kom fram i efter förhöret ute på gatan med polis chefen för Kalasin.När alla slutligen hade samlat sig, dvs dom bruna, O och jag själv, så säger en brun, att ni är tvungna att följa med till den bruna stationen, ni två hoppar in i baksätet säger han, och han själv plus en annan brun i framsätet. Jag opponerade mig, och sa att vi har ingenting med det här och göra (på engelska), tala om för dom O, säg att vi har inte tid att åka till någon brun station, vi måste hem till BKK, för jag har arbete imorgon bitti. Visst kan vi hjälpa dom att knipa dessa killar, jag menar, du känner väl han som lånade pengar av dig, tala om vad han heter, hjälp polisen att ta killen, så åker vi hem…. Jag är trött och det här har varit för mycket helt enkelt, prata med dom O säger jag. Jo ni, glöm en dröm, dom bara skrattade åt mig och föste in oss i bilen. Sen kör vi över hagen och fram till dom här två träden igen. Den bruna som körde, lekte rally i hagen med min nya bil, och när han kom fram till träden så höll han hög fart. Jag ropade till högt av bara sjutton, EASY NA, EASY NA….. Den bruna vid ratten säger något åt befälet vid sidan, som pratar med O, som översätter till mig, att kan jag köra igenom mellan dom här träden, för dom kan inte. Sagt och gjort, vi bytte plats och jag smög igenom på vanligt Svenskt manér, dvs man vet att utnyttja backspeglar, sensorer i bilen, samt lite känsla. Väl ute, så ville den bruna köra igen.
Han körde i rasande fart in till byn, och när jag säger rasande, då menar jag Mário Andretti + Björn Valdegård i en och samma skepnad. Jag var skit-skraj, för inte sjutton kunde den här killen köra bil. Under tiden satt befälet och frågade O en massa saker, och helt plötsligt ger han tillbaka henne, hennes telefon, och hon ringer ett samtal, med högtalaren på. Det är en tjej som svarar och O pratar på med hennes normala otroligt roliga humör, skämtar och snackar om mat och hur hungrig hon är. Hela tiden sitter befälet vid sidan, kind i kind med O, och han ger henne hand tecken, och ibland håller han för luren och viskar saker till O, saker som hon sedan drar in i samtalet med tjejen på andra sidan luren. Dom avslutar samtalet, och O lutar sig tillbaka mot sätet, ungefär som “pust… Nu är det över”…. Helt plötsligt säger polisen något till O, och O börjar gråta och snyfta och darra och beter sig väldigt underligt, panik skulle jag villa säga… Hon talar om på engelska till mig (hon var smart och inte prata Thai med mig, utan lät alla tro att jag var “Farang Meruriang Loy”), hon sa att vi åker i fängelse!!!! Come on O, dom har ingenting på oss, vi skulle aldrig röra dylika saker, det är så främmande för både dig och mig, och vi har ingenting med det här att göra. Berätta allt du vet om den här killen till dom bruna, allt du vet.. och sen åker vi hem till BKK, lugna ner dig, finns ingenting att vara orolig för, vi är helt oskyldiga.Många kanske undrar hur jag kan komma ihåg allt, hur jag kan komma ihåg när och var O grät och fick panik och var vi satt i bilen och vad som sas emellan oss alla… Till er ska jag berätta att jag kommer ihåg att O torkade bort 7 tårar från kinden, så etsat sitter det här i mitt minne.
Vi kommer fram till stationen, parkerar bilen på baksidan och blir förda in i ett förhörs rum, ca. 6-7 m in från baksidan, in till höger. Går igenom ett rum där det sitter en del sekreterare, och in i förhörs rummet. Det var jag, O, och ca. 8-10 bruna, alla som var med vid tillslaget. O sätts mitt emot mig, jag själv rätt nära dörren ut, på min vänster sida.
Ett högre befäl kommer in, tittar på mig, smilar och säger på Engelska, how are you? Jag svarade, trött och rädd, men inga problem, O kommer att hjälpa er att ta dom här två killarna. Han gick ut och vände sig i dörren och formligen skrek, högt, till alla i rummet, någonting på Isaan, som jag inte förstod ett dugg av.
O grät och då började allt. Snabba, rappa frågor, fort som sjuttsingen skrek dom frågorna till henne, från alla bruna i rummet. Det haglade “frågor” (antar jag), till O, inte en fråga på Engelska till mig, dom brydde sig inte ens att prata med mig.
Jag såg hur hon vart tagen på soffan helt enkelt, alla skrek, rappt och skarpt till henne, jag menar 8-10 bruna mot en 39-kg’s liten tös som sitter vid bordet, klädd i vad som skulle beskrivas som Hi-So klädstil senare. Enkel svart kjol, en vit skjorta med kragar i spets, och en liten svart kravatt runt nacken.
Jag berättade tidigare i storyn, att hon såg om sitt yttre, det här var ingen dam i tiggts jeans och vit topp, utan, helt enkelt såg hon ut som en normal kontorsdam från ett advokat kontor i Bangkok.
Hon gråter, och gråter, och jag börjar pressa henne också: tala om namnet på killarna på motorcykeln nu, sluta gråta, dom har inget på oss, var inte orolig, allt kommer att ordna sig. Tala om allt, hjälp dom bruna.Hon börjar och prata på Isaan, jag förstår noll och ingenting, men dom slutar skrika på henne och sitter och lyssnar. I mellanåt så skriker en eller annan brun någonting åt henne, snabbt och rappt, jag vet inte om ni förstår vad jag menar med snabbt och rappt, men det är som pisksnärtar mot henne. Varje fråga sätter nästan ett rött pisk märke på hennes kind, så uppfattar jag hela situationen.
Helt plötsligt öppnas dörren bakom mig till vänster, och en brun kommer in, samt O’s väninna, hon som hade lånat THB 30,000 från O, eller egentligen från mig, det kom från mitt konto via ATM, dvs mitt ATM kort.
Hon hälsar på alla med en wai, tittar på O och sen på mig, och säger till mig “Im sorry NA”.
Jag vänder mig till O, inför alla och frågar på engelska, är hon involverad också? Vem är hon? Tystnad……
Damen i fråga lämnar rummet och O börjar berätta mer och mer, och jag sitter och fattar nada, Zip, noll och ingenting. Till slut börjar dom bruna att skriva ner en brun-rapport, och frågar O i mellanåt om vad dom skriver är rätt. Det här fortsätter under en halvtimme, (nu hade vi suttit i det här rummet i två timmar redan), sen lägger dom fram pappret framför O, och ger henne en penna. Jag säger, O, skriv inte under någonting, ingenting alls, vi är totalt oskyldiga. Vad du än gör nu, skriv inte under…. Hon tvekade, satt sig ner och pratade Isaan med dom bruna. Helt plötsligt så står alla 8-10 upp och skriker på henne, dom skrek följande (av vad jag förstod), Sign ka Farang bai roy, Mei sign ka Farang by Hongkong.
By Hongkong, menas i Thai, går till fängelse. Så vad dom sa till henne var att skriv under eller din västerländska pöjk går samma väg som du….
Hon skrev under med 0 sekunders betänketid, och jag skrek åt henne i rummet, VAD GÖR DU? Skriv inte under någonting, vi har inte gjort något olagligt.Sen var alla glad och skämtade i rummet, isen släppte och nu började dom flesta lämna rummet. Jag frågade vad händer nu? Jo, nu ska dom gå igenom vår bil och vårt bagage från Hongkong….
Jag vet inte hur jag ska svara egentligen Phonthaisongthaisilk.
Kände ändå att jag var inte den dom skulle ta, kommer att komma tillbaka till dessa frågor senare, men själv tänker jag att dom bruna är där för att skydda oss alla, i varje fall i Sverige.
Härnere så troligtvis behöver dom alla hitta inbetalningar till deras pension fond, som idag är icke existerande, och jag förstår vad som händer och fötter.Jag tror bara att Thaipolisen som någon sade är otroligt effektiva och kompetenta , dom backar inte för några bankrånare med AK 47 , och där har de förmodligen stöd av press samt även befolkningn ……
Vet inte om rättssäkerheten fungerar som den skall ,men i Swedala så är den ju omvänd , mest poliser som utsätts för förundersökningar 🙁
Det har inlagget blir fran min laptop, dvs noll svenska bokstaver, men det far ga tills min PC kommer tillbaka fran PC-krash reparation…
Ok, som sagt, vi skulle ut pa parkeringen och ga igenom min bil och vara resvaskor. Som ni kommer ihag sa kom vi direkt fran var HKG resa, sa vi hade bara smutsklader, souvenirer, tax-free och sa vidare.
Det var val ca en 12-15 bruna som borjade plocka ut allt fran bilen, dom la upp resvaskor pa parkeringen och borjade pa att plocka ut allt ur vaskorna.
Ett fortydligande behovs innan jag gar vidare:
Som jag har talat om tidigare i en trad, och kanske tidigare i den har traden, sa hade jag vid det har tillfallet just genomgatt en operation pa ett sjukhus har i TH, och under den operationen, sa hade operations-personal tappat mig i backen, vilket resulterade i en arm ur led och avslitna nerver i armen, nagot som naturligtvis inte uppdagades forran jag vaknade upp ur narkos, ca 9 timmar senare, sa skadorna i min arm var ratt omfattande och jag hade en “hel del” smarta for att beskriva det kort. Det i sin tur innebar att jag var tvungen att inta en hel del kraftiga smartstillande mediciner sasom till exempel morfin 6x per dag, Kodein ca. 5x per dag samt en medicin som slappnade av dom electriska impulserna i armen som nerver ger ut nar dom ska laka, den medicinen heter Lyrica, vilket ar i tillagg till en nerv puls medicin, ocksa en medicin mot kraftig depression (det talade dom inte om for mig). Den medicinen i tillagg till dom ovanstaende andra narkotiska preparaten, ger utslag i en urin koll for droger och dom ar naturligtvis narkotika klassade aven i Thailand.
Poliserna plockar ut min piller-lada, som ar overfylld, sa fylld sa det gick knappt att stanga locket. Ladan innehaller piller for 14 dagar, jag menar 6 x 14 Morfin piller + 5 x 14 Kodein piller + 6 x 14 Lyrica’s, vilket hade nog kunnat gett mig ett straff pa 2 x livstid i TH. Sa dar stod jag och tittade poliserna i ogona och tankte, oh shit, nu jaklar ar det kort. Jag plockade upp mitt kort till Samitivej, och skrev ner namnet och mobil telefon nummret till min lakare pa Samitivej och gav det till polisen. Polis chefen tittade bara pa pappret och sen packa han tillbaka min piller lada i vaskan… Dom var helt enkelt inte ute efter mig, dom var inte ute efter nagra pensions fond pengar, ingenting, dom var inte ens intresserade av mig…..Polisen fortsatter att plocka ut klader och doningar, det var en kvinnlig polis och en manlig som gick igenom vara vaskor. Helt plotsligt sa skrattar den kvinnliga till, och drar upp… Ja ni som har last den har traden frn borjan, fattar vad hon drar upp….. Forst drar hon upp dom dar tanga-kalsongerna med elefant oron och snabel, som O hade kopt pa en sex butik i HKG, och som hon tjot av skratt nar hon visade mig i hotel vestibulen i HKG. Polisen lyfte upp kallingarna i luften och visade alla poliser som stog runt bilen, naturligtvis asgarv fran alla nar dom forstod vad det var. Till och med O i stundens allvar tjot av skratt sa hon nastan kissade pa sig. Jag daremot stod dar som en fane och bara jaaa jaaa inte mina, det ar O’s…..
Sen plockade polisen upp dom dar tanga kallingarna med pask-ris pa, och annu varre gapskratt fran alla poliser. Vi stod pa bak garden till polis stationen, och dar har alla poliser sina lagenheter. Sa nu kommer deras familjer ut och tittar vad ar det som ar sa roligt, och det blir en riktig sambastammning dar pa bakgarden, nar alla polis fruar skulle kika pa elefant och paskris tangas. Ungar overallt som skrattade nar polis chefen tog elefant tangan och satte den framfor ansiktet. Ja han stoppade inte nasan i snabeln, da hade jag svimmat tror jag, men hursomhelst, det var nog den mest generande episoden i mitt liv, och jag ar inte blyg kan jag lova.Men efter ett tag sa packar dom ner allt i vaskor, och packar in det i bilen igen, och sager at mig och O att ga in i forhors-rummet igen. Nar vi gick in, sa laggade O lite efter, och jag hamnade sjalv i forhors rummet med forhorsledaren. Nu helt plotsligt pratade han Engelska, inte mycket, men lite lite.
Han fragar mig om jag forstar vad som hant, och jag svarar pa engelska att vi kan inte bli tagna for nagot som dom dar tva killarna pa motor cyckeln hade pa sig, och som dom slangde pa backen innan dom drog ivag pa mc’n, vi ar helt oskyldiga och O kommer att hjalpa till sa ni tar dom har killarna.
Han bara suckade och sen kom O in i rummet med nagra till poliser. Dom pratar en stund och O borjar grata och vi reser oss upp och gar ut. Vi gar langs en hall och helt plotslift visar en polis meig till vanster och dom visar O till hoger. O borja pa att skrika i panik, lamna mig inte, lamna mig inte. Jag stannar till och polisen foser mig framat, vi kommer till en dorr och polisen leder mig ut pa trappan utanfor, och sager, bye bye….. Dar stod jag pa trappan och fattade noll och ingenting.Fortsattning foljer:
Jag går nedför trappen och till höger står det två sådana där typiska Thailändska betong sitt grupper, bestående av bord och bänkar. Framför bänkarna står nu min bil parkerad. Jag börjar på att tänka, vad gör jag nu? Så jag ringer S, chefen för företaget jag arbetar åt härnere samt min vän sedan många år. Han svarar och jag berättar hela storyn, som jag har uppfattat den fram till nu. Han blir helt ställd och frågar, hur fan klarade du dig ur det där? Ja, jag vet inte, fan vadå sa jag, vi är helt oskyldiga, varför skulle vi inte klara oss ur det här? Han ställer en massa frågor: Var är din bil? Den är här. Har du nycklarna? Nä, inte än, ska gå in och hämta dom. Är du säker på att O är helt oskyldig? Ja va fan S, det förstår du väl, det är O vi pratar om, hon skulle aldrig hålla på med dylikt, och skulle aldrig ljuga för mig, inte en chans. Ok, ring mig när du har bil nycklarna i handen, jag ska ringa vår AGF (Finansiella Direktör), som får råda vad vi ska göra. Ok…
Jag går in för att hämta bilnycklarna, men alla poliser ser helt oförstående ut, ingen ville prata med mig….
Så jag går ut och ringer O’s systers man, som är polis och som vi har umgåtts med hela tiden i byn. Jag berättar kort att O sitter i buren och att han måste komma hit och reda ut det här, fort som attan, jag måste hem till Bkk, jag har jobb imorgon. Han lovar att komma på en gång, och inom fem minuter stod han bredvid mig. Vi sätter oss ner och jag berättar hela storyn, men alldeles när jag börjar berätta, så kommer det en annan man och sätter sig på sittgruppen bredvid. Det tar sin tid att berätta alla detaljer, för jag vill att han ska veta signalement på dom två killarna på MC’n, vart allt hände, när det hände och så vidare. Han gav mig säkert 50 frågor som jag besvarade i detalj. Sen reste han på sig och sa att han ska gå in och se vad som händer och vad allt gäller.
Medan han är inne, så börjar mannen vid sittgruppen bredvid mig prata med mig, och på bra Engelska till på köpet. Han frågade om jag hade problem, vad som hade hänt och lite frågor om hur länge jag hade känt O, vad hon arbetade med, vad var hennes bakgrund, hur och var bodde vi, om jag eller hon ägde bilen och en hel del annat. Jag tänkte, det är kanske en advokat av något slag så jag svarade på alla frågor, vem vet, kanske han kan fixa ut O så vi kan åka hem?
Efter en stund kommer min “svåger” ut igen, sätter sig tyst och lugnt bredvid mig och ringer upp O’s syster och pratar en kort stund med henne. Han lägger på och sedan frågar han mig, Pelle, är du inblandad i något av det här? Vad menar du, inblandad i vad? Vi är inte inblandade i något, allt är ett missförstånd och O är oskyldigt anklagad bara för att vi var i närheten av några lirare som polisen ville åt. Dom kom undan och istället tog dom O!!. Ok, hon sysslar med utlåning till ocker räntor, vilket du vet om, och jag vet det är inte lagligt, men det här är lite överdrivet allt tillsammans. Hon skulle aldrig befatta sig med folk som sysslar med droger, inte en chans över huvudtaget…
Ok, säger han, men nu är det så här att O försökte sälja 100 st. meth-amfetamin piller till dom här killarna, och dom var under-cover poliser båda två, jag känner dom och dom är inne på stationen nu, jag har precis pratat med dom och fått deras story av allt. INTE EN CHANS sa jag, glöm det, finns inte i denna värld att O skulle göra det, absolut inte. Hur vet du det, frågar han mig, hur kan du vara så säker? Ja, sa jag, du får helt enkelt lita på mig, jag känner henne. När skulle hon ha tid med det? Vart skulle hon få tag på droger? Vi bor utanför BKK och hon har inte den umgänget i Pathum Thani. Vart skulle hon få tag på pengar för att köpa 100 piller amfetamin, vad kan det kosta? Skulle kunna tänka mig ca. THB 1,000 per piller, och hon har inte dessa pengar. (Jag visste ungefärliga priser på dylikt, sedan episoden vid bron hemma i Pathum där drog-påverkade killar försökte slänga sig framför bilen på oss, och som vi åkte och alarmerade polisen att åka dit), så i diskussioner med dom poliserna, så visste jag lite om vad det handlade om för pengar. Har även pratat med min svåger vid ett tidigare tillfälle, när jag beklagade att Thaksin inte var kvar vid makten, och att droger håller på att överflöda TH. OK, sa han, men jag har nu pratat med O i häktet, och O har berättat för mig att hon hade droger med sig till mötet idag, och att hon skulle överlämna dom till dom här killarna för THB 50,000. Hon vågade inte berätta för dig under förhören, eftersom hon ville inte att du också skulle börja och gapa och skrika på henne. INTE EN CHANS sa jag, har O verkligen sagt det, eller har dom där två killarna sagt det? O sa han. Har du hört med dina egna öron att O har erkänt det här? Ja, svarade han. Jag tror dig inte, finns inte en chans att hon skulle göra det. Ok, sa han, vill du gå in och fråga henne? Självklart sa jag…
Min “svåger” tittar över till mannen som sitter vid bordet bredvid, säger något på TH, killen nickar och vi går in. Vem är det där sa jag? Det är min chef sa svågern, eller rättare sagt polis chefen för Kalasin, alla polisers chef på den här stationen. Ok, nu visste jag vare sig in eller ut, vem är vem, vad fan händer?Jag kommer in till häktet, dom öppnar dörren in till gången. På vänster sida är det en stor bur, med ca 6-7 killar som sitter inburade, till höger, en lika stor bur, med endast O inburad. O kommer fram till oss, jag får inte gå in i gången, utan får stå bakom en galler dörr, och jag frågar O, hade du droger i händerna när polisen kom, droger som du skulle sälja till dom här killarna? O tittar på min svåger, som säger något tillbaka till henne. Hon börjar gråta igen, men är fortfarande tyst…. O, jag måste få veta, så jag vet hur jag ska hantera det här med mitt företags advokat, som S har just ringt. S säger O, vet han om det här? Ja, va fan tror du sa jag, självklart ringde jag honom direkt. Svara nu, är det sant det dom säger?
Ja, svarar O, det är sant.
Fan, luften gick ur mig, snacka om en blixt från en klar himmel
Äh, lider av insomna, så jag kan ta några rader till…
Vi går ut från häktet och går och sätter oss vid sittgrupperna. Den här mannen sitter kvar och väntar. Han pratar lite med min svåger, eller, jag ska nu sluta kalla han min svåger, från och med nu så heter han NN.
Efter ett tag börjar NN berätta vad hans chef just har berättat.
Dom har haft koll på O under tre månader redan. Hon har varit skuggad varje dag i tre månader, och dom har buggat både hennes och min telefon i tre månader. Jag har varit sporadiskt (inte fullt ut) under översyn, från dag till dag, dom har haft lokala poliser som har hört sig för genom anställda på min arbetsplats vem jag var, vad jag gjorde. Lokala poliser har kartlagt mig och mina förehavanden, dom har haft översättare när jag har pratat Svenska på telefonen.Nu började jag förstå alla kroppsvisitationer i varenda land som jag hade råkat ut för dom senaste tre månaderna.
O var mer insyltad i det här, än enbart 100 piller ville dom att jag skulle få veta. Dom visste redan att jag var oskyldig, pga att O har gått bakom ryggen på mig och berättat på hennes telefon med vänner, hur hon gjorde för att jag inte skulle komma på henne.
När polisen tog henne idag, så vart alla poliserna vid tillslaget förvånade att det var jag som satt med henne i bilen, dom trodde det var hennes Thailändska pojkvän !!!! som satt där i bilen., en pojkvän som förövrigt dom nu letade efter, pga att han är den dom ville åt mest, det är han som leder allt vad O gör och har gjort. Vi kallar han för E, E hade vid ett flertal tillfällen varit nere i BKK på inköpsresa, han och O körde det här ihop uppe i Kalasin och levererade droger till var och vartannat diskotek i byn….Allt vart bara värre och värre, fan jag orkade inte lyssna… Jag bad NN om att vi skulle åka tillbaka till hotellet så jag får checka in igen, kommer tydligen inte härifrån idag. Vi åker och checkar in, sen kommer vi tillbaka och tar med oss lite mat till O. Kan du fixa fram mina bilnycklar, för inne på stationen förstår dom inte vad jag pratar om… NN svarar, det går inte Pelle, bilen är beslagtagen. I ett drog Case så beslagtar dom alla synliga tillgångar samt fordon, eftersom dom är troligen köpta av drog pengar. Men det här är mitt företags bil, den är helt ny… Ja, jag vet sa NN, det är något du får ta med ditt företag, men den där bilen är nu förverkad…. Fan sa han, synd på dom där snygga fälgarna..
@Sikaset wrote:
Nu har det snart gått en månad sedan förra “kapitlet”. När får vi fortsättningen på detta spännande drama? :bounce:
Håller med dig, var finns denne skribent.
Väntar otåligt på resten, det är så spännande.@Nypan wrote:
@Sikaset wrote:
Nu har det snart gått en månad sedan förra “kapitlet”. När får vi fortsättningen på detta spännande drama? :bounce:
Håller med dig, var finns denne skribent.
Väntar otåligt på resten, det är så spännande.Det är just detta som gör skillnaden mellan en Bestseller och Small talks om Ingenting.
Skribenten är Världsvan!! Ingen J-a Turist i UTOPIA
Det är inte så relevant om han är världsvan cosmopolit eller inte, utan att han har levt i ett förhållande där INGENTING är vad det synes vara i sann Ludwig Wittgenstein anda. Det är DET som är intressant med storyn. Hade han varit kriminell och skrivit om snabba cash så hade man somnat för länge se´n… .
Det måste ha varat en hissnande känsla att få reda på att ens prydliga dam i affärsdress är knarkdrottning OCH har annan pojkvän. Snacka om chockterapi.
Mer snart!
@Sikaset wrote:
Det är inte så relevant om han är världsvan cosmopolit eller inte, utan att han har levt i ett förhållande där INGENTING är vad det synes vara i sann Ludwig Wittgenstein anda. Det är DET som är intressant med storyn. Hade han varit kriminell och skrivit om snabba cash så hade man somnat för länge se´n… .
Det måste ha varat en hissnande känsla att få reda på att ens prydliga dam i affärsdress är knarkdrottning OCH har annan pojkvän. Snacka om chockterapi.
Mer snart!
Jassaaa!!..Om Pelle inte hade sett naagonting en Svensk bonnpojke INTE har sett!!..hade han daa klarat sig utan en Hjaertattack eller ett frispel??
Jeeezzzzuuuus Christ..Jag har so Pelle jobbat i Asien mer aen halva mitt liv. har varit utsatt foer situationer en vanlig Turist skulle falla ner Knall och fall av..Hur kunde JAG oeverleva??..Survival Instict och Innovation aer svaret
Kom till Balik Papan Borneo med Surveillance equipment on Xmas eve 1975. Company had told me. GET IT THROUGH NO MATTER WHAT!!……he hehe…Jag log och sade detta aer till min fru….Skratt Skratt och jag hade sparat bolaget 1 million USD….tyvaerr fick jag bara 25 000 i Bonus :sunny:
Vilken fantastisk historia! Jag kunde inte sluta läsa när jag väl börjat, utan sträckläste hela tråden från början till slut. I vanliga fall klarar jag inte av att läsa texter med stavfel och särskrivningar, men den här fascinerande historien ur verkliga livet var alltför fängslande för att släppa taget om.
Jag hoppas verkligen Pelle fortsätter skriva.@LantaMas wrote:
Vilken fantastisk historia! Jag kunde inte sluta läsa när jag väl börjat, utan sträckläste hela tråden från början till slut. I vanliga fall klarar jag inte av att läsa texter med stavfel och särskrivningar, men den här fascinerande historien ur verkliga livet var alltför fängslande för att släppa taget om.
Jag hoppas verkligen Pelle fortsätter skriva.Jag är nog precis tvärt om… Jag tycker inte om att läsa texter som är 100% rätt å är rättstavade å inte aviker nånting…
Jag föredrar att läsa sånt som e skrivet direkt utan efterkorrigeringar…
Jag hittade en torrent på “Discovery Megabuilders Season 2 – part 5 of 7. Bangkok Bridge” och laddade hem filmen. Denna del 5 är 45 min. 55 sek. lång. Jag tyckte det kunde vara intressant att se vad duktiga svenska civilingenjörer som Pelle Gustavsson kan åstadkomma ute i stora världen. Tyvärr har jag inte haft tillfälle att se Rama VIII-bron, eftersom jag bara har varit i Bangkok ett par gånger och då endast på Sukhumvit Rd.
Jag hoppas att det finns en fortsättning på Pelles historia “Med öppna ögon”. Jag är nyfiken på hur det hela slutar.
@Columbo wrote:
Tror det var hela historian var ju 1 1/2 år sen 🙂
Men för snart 2 år sedan skulle man in i ny rättegång, kanske inte blev något av detta.Då det redan kostat mer i rättegångskostnader, än det man redan satsat och förlorat.
@Travaren wrote:
Jag håller med…Vägra 650 Bath!?
Vad kör du för bil, en porsche? 🙂 Travaren
Vem kör inte en Porsche ? 🙂
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för min frånvaro. Har haft en del saker att ta hand om samt ordna upp.
Jag ska börja resa en del nu igen, så det kommer att bli en del hotell nätter framöver, så då får jag tid att skriva igen. Samtidigt så har jag återupptagit en vänskap sedan tonåren, och jag vill gärna att berätta den här historien fullt ut så vänner i min närhet vet vad som hände under den här tiden när jag var i princip bortblåst från nära och kära.
Mia, jag ska färdigställa storyn, den kommer.Återkommer i helgen,
Pelle
Nädå, jag är fortfarande kvar i Thailand. Många kapitel till :-).
Men till den här historien måste jag sätta mig ner och färdigställa allt. För tillfället sitter jag nätter igenom, sover på dagar, pga tidsskillnaden mellan TH och Sydamerika där mesta korenspondansen sker just nu.
2015 vart ett tufft år för alla, mig också, och jag hade tanken många ggr att sätta mig ner och skriva av mig. Men när man inte ens har orken eller lusten att läsa en bok, då är det tufft.
Nu däremot känns det mycket bättre och ser framtiden an som superman eller Pelle II, så vänt bara, det kommer när jag väl är på plats i min lya i Panama.
Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
