Detta ämne har 23 svar, 19 deltagare, och uppdaterades senast för 10 år, 5 månader sedan av 
-
Inlägg
-
-
Prolog
Det har nu gått nästan ett år sedan min vän Larsa valde att ta livet av sig i Thailand. Denna tragiska historia känns nästan overklig men jag tänker så kort som möjligt berätta vad som ledde till detta mycket tragiska beslut Larsa tog på morgonen den 5 september 2008.
Larsa var under de sista åren av sitt liv en sjuk man som hade det mycket jobbigt med sin mentala ohälsa och vi som var nära honom såg vilken hemsk sjukdom detta är.Jag känner mig ledsen och jag saknar honom, men jag känner mig också arg och bitter på honom, inte bara för vad han gjorde den där dagen i september utan också för hur han behandlade mig och andra de sista åren av sitt liv.
Är det någon som tycker det är dumt av mig att skriva denna historia så vill jag säga att jag är övertygad om att Larsa hade velat berätta allt detta själv när han levde. Men han hade ingen som ville lyssna.
Nu är det för sent och genom att berätta denna historia vill jag göra slut på alla rykten och spekulationer som förekommer både i Larsas svenska hemstad och på olika forum på internet.Här kommer min historia om vad som först ledde till ett mycket tragisk självmordsförsök och till slut till att Larsa lyckades med att ta sitt eget liv.
Det finns säkert saker i denna historia som jag missuppfattat, men historian baserar sig på mina egna upplevelser, samt vad Larsa berättade för mig medan han levde.Avslut i Sverige
Larsa hade under ungefär åtta, sedan 1997-98 drivet en golfresebyrå med bas i Sverige. Tre gånger om året tog han med sig gäster till Pattaya och stannade där fem till åtta veckor per gång.
Gästerna fick en reseledare som var fantastiskt duktig på att ta hand om dom, både på golfbanan och som guide i nattlivet. Hur han orkade fattar jag inte, gästerna stannade normalt två veckor i stöten och när de for hem kom nästa grupp ner.
Att festa i två veckor på en semester går väl ganska bra, men Larsa var nästan alltid sist kvar på natten och först upp på morgonen, trots att han var nere i upp emot två månader i taget.Under våren 2005 sa Larsa till mig att han skulle flytta till Thailand på heltid. Eftersom han hade nästan vuxna barn tillsammans med sin sambo sedan många år, så undrade jag hur de tog detta.
Han sa att hans sambo och han höll på att separera och att barnen var så stora nu så de inte brydde sig.En vecka innan han skulle åka ner så kom han hem till mig och min fru då han ville berätta något som han sa.
Det visade sig att han inte hade haft modet att tala om vare sig för sin sambo eller för sina barn om beslutet att flytta till Thailand.
Nu så hade han dock släppt bomben och tänkte helt sonika överlåta på familjen att ta hand om allt det praktiska emedan han tog planet ner till Thailand.Så blev det också, barnen och sambon tog hand om bodelningen, sålde ett företag som de drev tillsammans och där sambon jobbade och nu blev arbetslös, samt allt annat praktiskt.
Larsa for till Thailand och började arbeta, och så småningom så fick han sin del av bodelningen nersänd av sin ex.sambo.
Trotts detta för mig ofattbara sätt att avsluta en familjerelation så brydde sig barnen om honom och det bestämdes att de skulle komma och hälsa på runt jul och nyår 2005/2006.
Även ex.sambon visade oerhörd empati trotts att hon på en kort tid blev utan både partner och jobb. Och hon förstod antagligen att hon nog var den enda i hennes omgivning som inte visste att han skulle flytta till Thailand. Som jag har förstått senare, så mådde hon så dåligt att hon knappt orkade gå ut, och ändå brydde hon sig fortfarande om Larsa.Det var nämligen så att redan första veckan han kom till Thailand så drabbades han av en riktigt mental baksmälla och mådde oerhört dåligt.
Han måste ha ringt och beklagat sig för exet då hon vid flera tillfällen ringde mig och oroade sig för Larsa. Jag kände inte henne speciellt väl, men hon visste att min fru och jag pendlade mellan Thailand och Sverige och att vi bodde nära Larsa.Själv märkte jag dock inte att han mådde dåligt utan snarare tvärtom. I stort sett varje dag så hörde han av sig och ville få med mig ut på party. Jag hängde på en hel del, men även om jag var nästan 15 år yngre än Larsa så orkade jag inte hänga med i hans tempo.
Han formligen älskade att vara “kung i baren” och shootsen stod som spön i backen. Han njöt dessutom av uppmärksamheten han fick när han ringde i klockan och bjöd hela baren på en omgång dricka. Detta kunde han göra, ja faktiskt sju till åtta gånger på en kväll.
Självklart blev han populär bland barerna och han snålade inte heller på “tippen” till bardamerna så han blev behandlad som en kändis när han var ute och festade.Butterfly är väl ordet som skall användas här, ja samma dam två dagar fanns inte i hans värld och det var nog inte många nätter han sov ensam.
När jag träffade honom så var han alltid överlycklig för sitt beslut att flytta till Thailand.
Men som jag senare förstod, när han var ensam och nykter mådde han dåligt.Fina flickan
Hon hette Fon och sjöng i ett band på Beachroad i Pattis. Hon hade tidigare drivet en massage shop på soi Welcome i Jomtien, men denna inrättning hade gått omkull så nu var hon mellan jobb och försörjde sig som sångerska.Hon var ljushyad, uppvuxen med sin mammas syster som var nunna och dessutom hade hon en Bachelors degree från universitetet. Hon hade också lite pengar på banken, detta via ett arv från någon relativt avlägsen släkting.
Hon var alltså precis motsatsen till alla dessa damer som Larsa träffat tidigare i barerna.Fon och Larsa hade träffat varandra något år tidigare när hon drev shopen, men något tycke hade inte uppstått. Hon hade snarare uttryckt visst förakt för honom då hon ansåg att han var gammal och inte såg ut att ha så mycket pengar.
Jag visste detta då hon just uttryckt dessa tankar till frugan som vid våra besök i shopen alltid fick veta allt om alla på gatan, samt en rapport om hur bra affärerna gick.Hur nu Larsa hade stött på Fon igen vet jag inte, men en dag kom Larsa hem till vårt då nybyggda hus med Fon i släptåg.
Vi fick av honom veta att han var trött på alla “glädjeflickor” som han nu uttryckte sig och att han nu träffat denna välutbildade, oskyldiga, nästan rika och framförallt fina flicka.Ja hon var så fin så hon kunde inte ett enda ord engelska, för enligt Larsa så var det bara bardamer som kunde prata engelska och Fon var i ju stort sett orörd, enligt Larsa.
Ja kanske då förutom den där indiern som hon hade tänkt gifta sig med, men som hon gjort slut med då han när han blev arg tenderade till att använda nävarna i stället för ord.
För säkerhets skull så fick vi också veta att min fru ju också var nästan lika bra, hon var ju också studerad, kunde inte mycket engelska när vi träffades och just oskuldsfrågan berördes inte.
Jag kan dock själv avslöja att hon vid detta tillfälle absolut inte var oskuld.Frugan blev dock bra häpen när hon från Larsa fick höra att Fon kom från en bättre familj och det kunde man ju se då hon var mer ljushudad.
Fon själv sa inte så mycket utan gick mest runt och inspekterade vårt hus som vi just byggt färdigt.
Det enda jag kommer ihåg att hon sa på thailändska var att hon aldrig skulle bo med Larsa så länge han bara hade en liten lägenhet, frugan översatte snabbt till mig och Larsa
Ja Fon sa faktiskt så, och då Larsa hörde detta svarade han snabbt på svenska så att hon inte kunde förstå att något hus skulle det inte bli, min fru översatte dock inte detta.Nä aldrig, han trivdes så bra i sin lägenhet och han tänkte aldrig igen skaffa sig de problem med underhåll etc. som ett hus innebar.
Fon och Larsa lämnade oss, och både min fru och jag var mycket undrande över hur dessa två personer hade funnit något tilltalande i varandra och hur detta skulle funka.
Två veckor senare flyttade Larsa ut ur sin lägenhet och in i ett hyrt hus tillsammans med Fon.
Driva företaget
Resebolaget som Larsa startat och som hade kontor bakom soi Welcome i Jomtien blomstrade.
Larsa hade flera anställda och gästerna som blev fler och fler var mycket nöjda med den extremt höga service som man fick.Den stora skillnaden nu efter att Larsa mött Fon var att de nattligt guidade turerna inte längre fanns på programmet.
Nä, ville gästerna ha en liten visning av det Thailändska nattlivet så blev det restaurang besök med Larsa och Fon.
Om sedan man drog till det riktigt ordentligt, så kunde kvällen eller snarare natten avslutas på en kareokebar, då Fon verkligen gillade att visa upp sin musikalitet för alla.
Larsa njöt av den uppskattning hans gäster visade för Fon och han såg ut trivas enormt med livet.De anställda på företaget, två chaufförer och en sekreterare, njöt dock inte lika mycket av Fons uppvisning. De hade nu en chef som sa en sak och en chefs flickvän som skällde ut dom på thailändska för att de inte gjorde som hon sa.
En månad efter att Larsa och Fon blivet tillsammans hade båda chaufförerna samt sekreteraren fått sparken då Fon upplyst Larsa om hur odugliga dessa personer var.
Nu var Fon sekretare och skötte allt på kontoret. Larsa trivdes bra med att köra gästerna till och från golfbanorna och han var glad att slippa det tråkiga administrativa jobbet.Tack vare att Larsa var så enormt duktig på att underhålla och serva sina gäster så blev detta nya upplägg en succé.
Han fixade tävlingar för gästerna och var nu själv alltid på plats för att serva sina gäster. Inte som förut, då han också måste jobba på kontoret.Fon hon skötte jobbet på kontoret med bravur och hon gjorde verkligen ett mycket bra jobb.
Hon var också mycket omtyckt av gästerna och dessa blev fler och fler.Fon hade dessutom lärt sig Engelska på bara några månader och talade nu i stort sett flytande engelska, ja t.o.m. med engelsk accent.
Själv var jag lite undrande till detta mirakel och misstänkte att hennes okunskap i engelska språket kanske inte var helt sant, vilket jag på fyllan råkade säga till Larsa.
Jag fick denna kväll en riktig utskällning och han uttryckte sin vrede över att jag inte accepterat Fon och inte heller visade henne den respekt hon så väl förtjänade.
Efter att ha försökt övertala honom om att jag visst hade viss respekt för Fon, men att just engelska frågan var lite misstänksam så blev han mycket arg och sa en hel del inte så trevligt om min fru.Nåväl, nu kunde Fon tala engelska och dessutom gick affärerna lysande. Jag kommer ihåg att de under någon månad denna höst gjorde mer än 500 000 baht i vinst.
Larsa såg ut att vara lycklig och Fon var drottningen av soi Welcome.
Problemen startar
Under jul och nyårshelgerna skulle Larsas döttrar som var drygt 20 år besöka honom.Nu var ju problemet det att han inte ansåg att de skulle få veta att deras pappa träffat en tjej redan någon månad efter att han lämnat deras mamma.
Att de bodde tillsammans i ett hus och att Fon dessutom inte var mer än fyra till fem år äldre än dem, det var också något som inte skulle få avslöjas.
Flickorna anlände och inkvarterades ovanför kontoret, Fon presenterades som sekreterare och jag vet inte riktigt hur frågan om var Larsa själv bodde löstes. Men detta fixade sig uppenbarligen.
Nu bodde det vid denna tidpunkt en svensk dam vid namn Gudrun på soi Welcome.
Hennes make hade avlidet året innan och hon långsemestrade i Jomtien där hon spelade golf nästan varje dag.
Gudrun bloggade också på en egen hemsida om livet i Thailand och tog också mycket fotografier som sedan lades in i de dagliga rapporterna.Nu var det så tursamt för Larsa att Gudrun ville resa runt i Thailand över Jul och nyår och hon berättade detta. Detta var den självklara lösningen på Fon-problemet.
Efter en hel del protester från Fon så blev det ändå så att nästa dag for Fon och Gudrun ut på en resa i Thailand. Denna resa varade i precis lika många dagar som Larsas döttrar var kvar i Thailand.Bakslag 1
Eftersom frugan på den tiden inte var fru på papperet så valde jag att fria till henne på juldagen 2005. Jag hade köpt förlovningsringar och denna förlovning genomfördes på Koh Samet den 30/12.
För att dela med mig av min glädje så sms.ade jag alla i min telefon inkl. Larsa och Fon.
Nästan alla svarade med ett grattis tillbaka, så även Larsa, dock inte Fon.Vi stannade på Koh Samet i några dagar och hade en fantastisk tid tillsammans med min syster och hennes familj från Sverige.
När jag kom tillbaka till Jomtien hade Larsas döttrar åkt hem och när jag träffade honom frågade jag hur det varit med döttrarna i Thailand.
Han svarade ”jag mår skitdåligt och jag är nyförlovad”
Det visade sig att Fon, någon dag efter att döttrarna åkt hem ställt ett ultimatum.
Antingen så förlovade de sig precis som min fru och jag eller så var det slut mellan dem.Larsa som aldrig varit vare sig förlovad eller gift, trots ett mycket långt förhållande med barnens mamma (typ 20 år eller mer) var inte direkt pigg på tanken, men lösningen var inte svår att finna.
Han tog Fon till World Jem, juvelaffären på Pattaya Nua och där inhandlades ett stycke ring till Fon.
Larsa sa till henne att han inte kunde bära ring då han var allergisk och på detta sätt undgick han att officiellt visa andra att han var förlovad.
Ja egentligen så var det väl bara Fon som skulle veta att de “förlovat” sig.Nu blev det dock så att Fon samma dag berättade för Gudrun om förlovningen, och vipps var denna förlovning dagens huvudämne på Gudruns hem/bloggsida.
Eftersom Larsas döttrar enligt vad jag fattat kände till denna hemsida så besökte de väl denna då och då. Och just denna nyhet att pappa förlovat sig med sin sekreterare en vecka efter att de åkt hem fick väl bägaren att rinna över. Att alla i Larsas gamla hemstad också fick veta detta då många kände till Gudruns hemsida, gjorde det nog inte lättare för döttrarna.
Jag vet inte hur det gick till men enligt vad jag förstår så sa båda döttrarna i alla fall upp bekantskapen med sin far.
Enligt vad jag känner till hade de aldrig, förutom nått enstaka email, kontakt med varandra de sista två åren av Larsas liv.
Svartsjuka
Jag vet inte hur Larsa gjorde det, men han gick vidare trotts att kontakten med döttrarna nu i stort sett var bruten.
Företaget gick oerhört bra och fördelningen där han i huvudsak tog hand om gästerna och Fon skötte administrationen var en succé.
De fick anställa ytterligare en tjej på kontoret, Joy, och rätt så snart ännu en ny chaufför.Min och Larsas kontakt blev dock mindre och mindre och det var numera nästan bara jag som ringde honom, inte tvärtom.
Någon enstaka gång så kunde han ringa mig och fråga om vi inte kunde gå ut och spela lite pool, jag sa nog aldrig nej till detta då jag verkligen saknade hans närvaro och alltid tyckte det var kul att träffa honom.
Varje gång vi gick ut slutade det med att Fon dök upp och var oerhört arg på både honom och mig. Hon menade på att Larsa inte brydde sig om henne utan uppskattade sina vänner mycket mer. Detta hände inte bara mig utan nästan alla andra vänner Larsa umgicks med.
Fon var enormt svartsjuk på oss gamla vänner till Larsa och hon verkligen hatade när han gick ut och festade med oss.
Ibland gick vi ut tillsammans, frugan och jag, Larsa och Fon, gäster eller kompisar till Larsa, och deras flickvänner om sådana fans.
Fon missade aldrig ett tillfälle att framhäva sig själv. Och hon tog varje möjlighet till att skryta och alltid påpeka hur mycket pengar de tjänade.
Och var det någon gång en gäst som träffat en lokal förmåga från baren under semestern och denna dam kom med ut på middag, ja då högg hon som en orm.Vid ett tillfälle lämnade hon bordet på ett matställe utan att någon fattade ett dugg.
Senare fick vi förklaringen, en av tjejerna hade berättat att de (hennes man och hon) hade köpt ett hus och sedan frågade samma tjej Fon, varför inte hon och Larsa köpte ett hus istället för att bara hyra.
Detta fick henne alltså att helt sonika bara resa sig upp och lämna sällskapet.Detta ledde allt mer till att Larsa drog sig undan och började tappa kontakten med sina bofasta vänner. De enda han nu umgicks med var sina gäster och när lågsäsongen kom så var han mycket ensam.
Jag ringde honom från Sverige i maj 2006 och då var det första gången han uttryckligen sa att han ångrade flytten till Thailand.
Han berättade också att han och Fon bråkade mycket och att hon nu vägrade att träffa en enda av hans vänner då hon inte gillade dem.Köpa hus
En av Larsas gäster hade ett par år tidigare träffat en tjej och relativt snabbt flyttat ner till Thailand. Lite väl fort hade han också inhandlat ett mycket litet men nytt hus på soi Chayapruek i Jomtien för runt tre miljoner baht.
Rätt så snabbt efter inflyttandet så kände denne man dock att han inte trivdes då huset låg en bit utanför centralorten. Även hans tjej var mer sugen på en lägenhet och detta berättade hon för Fon.Som Larsa sa efteråt så förvandlades Fon hastigt och lustigt från en elak bitch till en mjuk och mycket tillmötesgående tjej. Han fick i stort sett allt han ville och lite till.
Hans liv återvände mer och mer till det han ville ha ut av relationen med Fon.Efter att ha mjukat upp Larsa några veckor så “råkade” kompisens hus komma på tal och Fon ville så gärna att de två tillsammans skulle skaffa ett gemensamt hem.
Larsa sa nej!
I tre dagar, sedan bestämdes det att de skulle köpa huset.
Huset som fanns i ett Thailändskt aktiebolag köptes in och Larsa valde att köpa både bolaget och huset då detta enligt Larsa var säkraste sättet att äga hus i Thailand.
Detta beslut skulle senare visa sig bli mycket ödestiget.Även om Fon inte var riktigt nöjd med husköpet, då hon ansåg att det hade varit mycket bättre att köpa huset i hennes namn än i ett aktiebolag, så var detta en bra period för paret.
Tillsammans renoverade de det i stort sett nya huset. Larsa hade god smak och var inte snål när det var något han gillade. Under några månader hösten 2006 inredde Fon och Larsa huset och såg ut att trivas mycket bra med livet tillsammans igen.
Under denna höst umgicks vi också mycket flitigt med Larsa och Fon och det blev många fester i deras nya hus.
Grälen och separationen
Någon gång i början på december började Fon och Larsa att gräla om istort sett allt.
Det gick inte en dag utan att storgräl utbröt, och Fon var extremt våldsam när hon blev arg.Porslin och möbler krossades och Larsa kom till jobbet med en blåtira då hon inte tvekade att klappa till honom när hon hade chansen.
Vid denna tidpunkt gick företaget mycket bra och Göran, en vän från Sverige anställdes som guide och reseledare under säsongen.
Fon började vara borta över en natt då och då ner de grälat, för att sedan komma hem eller till jobbet dagen efter och be om ursäkt. Hon jobbade nu rätt så sporadiskt och Joy på kontoret fick tillsammans med Larsa sköta det administrativa arbetet.
Endast när ”viktigare papper” skulle hanteras så fanns Fon till hands och hjälpte till.
Jag och min familj åkte till Sverige runt den 10 december och jag minns att Larsa sa till mig att när vi kommer tillbaka i januari så kommer Fon att vara utkastad från huset och hans liv.
Någon gång mellan jul och nyår 2006 ”skypade” Larsa till mig och berättade vad som hade hänt.
Kvällen innan hade de tillsammans med ett tiotal vänner bestämt sig för att äta middag ute. Någon timma innan de skulle träffas försvann Fon från deras hus utan att säga vart eller varför. Larsa gick på middagen och Fon dök sedermera upp på restaurangen vid 24 tiden på kvällen.
Larsa gjorde här vad man inte bör göra med Thailändskor han såg till att hon ”tappade ansiktet”. Han sa inför alla att nu var det slut, hon skulle flytta ut omedelbart och ännu snabbare än det.
Fon höll sig lugn på restaurangen och hon åkte tillbaka till huset med Larsa. Vad som sedan hände är svårt att beskriva då bara Larsa och Fon vet.
Men hela inredningen slogs sönder, enligt Larsa av Fon, rutorna krossades på en av deras bilar, Larsa blev riven och slagen så att såren fanns kvar i flera veckor.Enligt Larsa vad det sista han såg av Fon när hon slängde en sten genom rutan på en firmabil som han fick fly i.
När Larsa kom tillbaka till huset med två vänner och en polis någon timma senare var Fon och alla hennes saker redan borta.
Den natten var “någon” inne på kontoret och tog alla viktiga papper samt firma stämplarna för resebolaget.
Upptäckten
Jag kom tillbaka till Thailand några dagar efter detta upprivande avslut.
Jag träffade Larsa samma dag och han var helt förändrad.
Tystlåten och nedslagen satt han på sitt kontor och sa att alla hans krafter var borta.Eftersom Fon hade skött alla viktiga papper hade han ingen aning om var han skulle börja gräva för att få verksamheten att fortsätta fungera.
Jag sa till honom att han måste kolla upp alla företagspapper, både för resebyrån samt husägarföretaget så att inget var fel där.
Samma dag fick han hjälp av en trevlig thaitjej, hennes namn är Song och hon driver en restaurang på soi Welcome. Hon talar dessutom rungande göteborgska efter 20 år i Sverige. De började tillsamman gå igenom alla papper och kolla vad som behövde göras.
Bomben
Larsa hade alltid gjort som Fon sa när det gällde det administrativa arbetet.
Sa hon att detta papper skall du skriva på så skrev han utan att ifrågasätta på.
Ja det låter lite konstigt, men så mycket litade han på henne trots alla problem de hade haft.Vid genomgången av alla papper visade det sig att han skrivet över företaget på Fon.
Ja han hade dessutom skrivet över huset på Fon och av bara farten hade han skrivet över en helt ny bil som användes i firman på Fon.Ja värden till ca 7 miljoner baht hade han utan att veta det, utan att ifrågasätta vad han skrev på, skrivet över på Fon, och nu var hon ägare och en ganska rik kvinna.
Katt och råttaleken
Nu inleddes en period på runt en månad som är det mest absurda jag någonsin hört talats om i mitt liv. Jag skall beskriva en del av vad som hände men för att berätta allt skulle det behövas en hel bok och att skriva detta skulle för mig ta alldeles för lång tid.Fon kontaktade omgående dagen efter grälet polisen och berättade att Larsa nu drev resebyråverksamhet utan att ha ett bolag. Hon var ju den rättmätiga ägaren av bolaget, och hon och sex av hennes väninnor ägde nu 100 % av aktierna.
Således besökte polisen Larsa efter några dagar och meddelade honom att utan bolag var det bara att klappa igen, vilket de sedan tvingade honom att göra just denna dag.
Eftersom Larsa hade många gäster i Thailand var det inte läge att sätta sig ned och gråta utan han startade samma dag med hjälp av sin advokat Amporn ett nytt bolag.
Nu skulle väl allt vara ok igen trodde vi alla, men nej så fel vi hade.För att driva denna typ av företag i Thailand måste man ha en s.k. TAT licens.
Detta är insättning av minst 100 000 baht eller mer, beroende på hur stor omsättning företaget har. Pengarna funkar som en sorts resegaranti och betalas in till Thailands turistmyndighet TAT. Att få en sådan licens tar normalt minst en månad i handläggningstid.Fon fick på något sätt veta att Larsa hade startat ett nytt bolag. Hon fattade självklart också att han på inga vis redan kunde ha fixat en ny TAT licens, och givetvis gick hon då till polisen igen.
Nästa dag dök polisen återigen upp på kontoret och talade om för Larsa att utan TAT licens fick han inte förmedla resor eller hotell utanför närområdet.
Sedan fick han helt sonika avlägsna alla broschyrer från Koh Chang, Koh Samet, Phuket, Krabi, Riwer Kwai och alla andra turistmål runt om i Thailand.
Endast golf arrangemang och lokalt boende fick nu förmedlas via Larsas bolag.Detta var dock ingen större vinst för Fon då Larsa ändå denna säsong nästan bara hade gäster som bodde i närområdet.
I Thailand är det nu så att företagsstämplar är en nödvändighet att ha och dessa används och måste vara med vid alla typer av viktigare transaktioner.
Dessa försvann från kontoret den natt Fon och Larsa bröt upp och det var ju inte svårt att gissa vem som hade dem i sin ägo.
På Larsas gamla företags bankkonto fanns det just då ca 2,8 miljoner baht.
Dessa pengar var i stort sett uteslutande förbetalda hotell och golfarrangemangs pengar från gäster som skulle komma ner senare under säsongen.
Dessa pengar skulle således slussas vidare till hotell och till andra av Larsas leverantörer några dagar innan gästerna kom ner. Om detta inte gjordes så skulle det inte bli några rum och ingen golf för gästerna.Nu ägde ju Fon på bolaget och vad värre var hon satt på företagsstämplarna.
Skulle hon ta ut alla pengar så skulle varenda kommande gäst från Sverige stå utan både golftider och ännu värre, hotell. Deras förståelse för Larsas och Fons lilla krig skulle antagligen vara minimal då de ju redan förutbetalt för allt i Thailand.
Via kontakter i de lite mer ljusskygga delarna av Thailands företagsvärd lyckades Larsa och hans advokat fixa två nya förfalskade företagsstämplar.
Det visade sig att Fon inte hade vågat röra pengarna och Larsa tömde på några dagar kontot på hela beloppet. Pengarna tog han ut i kontanter och förvarade hemma i ”Fons” hus där han fortfarande bodde.Stackars Göran fick jobba dygnet runt då Larsa var helt upptagen med att parera Fons tacklingar, dessutom var Larsa så låg så han knappt orkade träffa gästerna.
Och värre skulle det bli för Göran.Görans arbetstillstånd var inte riktigt i sin ordning då detta tog längre tid än förväntat.
Fon kände till detta och vipps så hade imigrationoffice fått ett litet tips om detta.
De började omgående jaga både Larsa och Göran som dock lyckades undvika dessa imigrationspoliser i någon vecka.
Självklart sprack det till slut och en morgon greps både Larsa och Göran, de fraktades till imigration-office i Jomtien för förhör.Utvisning, fängelse, svartlistning och enorma böter var saker som nu skulle drabba dem då Göran ju var i Thailand på fel visa (turistvisa) eftersom han ju arbetade.
Men med 50 000 baht under bordet så skulle nog detta ärende kunna avskrivas rätt så fort och utan några som helst komplikationer. Sagt och gjort, Larsa betalade 50 000 baht och nu skulle de alltså bli fria.Men nej inte alls, nu fraktades de ner till polisstationen på Jomtien beachroad där de burades in i den lilla och mycket illaluktande finkan.
Det visade sig att de bara löst det första av flera problem., Göran befann sig i Thailand på fel typ av visum och detta ansvar hade fallit på immigration att ta hand om.
Nu var det nästa problem och det var att han jobbat i landet utan fullgott arbetstillstånd och detta var ett lagbrott, det var således ett polisärende.Fängelse, enorma böter och annat elände kunde nu enligt polisen alltså drabba både Larsa och Göran ännu en gång.
Efter några timmar i finkan presenterades en lösning, den lösningen var 20 000 baht.
Sagt och gjort Larsa sände efter 20 000 baht och betalade utan att få ett kvitto.
Nu skulle de väl äntligen bli frisläppta? Men nej det blev de inte alls?Eftersom ärendet hade fått ett diarienummer då två myndigheter var inblandade så måste ärendet upp i rätten.
Ingen vet vad poliserna skrev i sin rapport, men Göran togs till Courthouse och där anklagades han för något skitbrott. Han dömdes efter en mycket kort förhandling till 2 500 baht i böter. Ingen frågade för vad han blev dömd, det var liksom inte läge för det.
Göran betalade och hoppades nu på att både han och Larsa skulle bli fria.Och javisst nu blev de båda frisläppta.
Två dagar senare dök Fon upp på kontoret tillsammans med polisen för att hämta den nya företagsbil som hade skrivets över på henne. Så blev det också.
Efter detta fick Larsa rätt ofta hyra eller låna bilar av vänner för att kunna frakta alla gäster dit de skulle.Det var mycket mer små händelser som hände under denna januarimånad 2007, och hela denna månad var självklart ett rent helvete för Larsa.
Man kunde också se hur han sjönk in mer och mer i en depression.
Att han överhuvudtaget stod upp var för att han brydde sig så mycket om gästerna och inte på något sätt ville att de skulle bli drabbade.
Men vi som kände Larsa såg hur illa det var ställt med honom.En lite udda händelse som inte har så mycket med Fon att göra men ändå hände den här Januarimånaden var när Larsa skulle betala in sin nya TAT lisens.
Amporn, Larsas advokat skötte detta och hon meddelade Larsa att hans omsättning nu var så stor så att det behövdes en inbetalning på 200 000 baht.
Dessa pengar överlämnades till Amporn som sedan fixade licensen åt Larsa.Oturligt nog för Amporn så kollade Fon upp Larsas TAT lisens och såg då att det bara var registrerat 100 000 baht på det nya bolaget.
Fon visste att detta var för lite och kontaktade återigen polisen.
Polisen kom till kontoret, men Larsa kunde då visa upp ett kvitto till Amporn på 200 000 baht, på detta framgick det tydligt att detta var för en TAT licensen.
Polisen la genast ner ärendet då de kände igen Amporns namn på kvittot och visste vem hennes make var.Larsa ringde till Amporn som bröt ihop och på telefon erkände att hon behållet 100 000 själv. Amporns man var polischef och ärendet löstes samma dag då Amporn kom till kontoret med pengarna, Larsa fick samtidigt lova att aldrig berätta detta för hennes man.
Efter denna händelse bytte Larsa advokat.
Pengarna och middagen
Larsa bodde fortfarande i mitten på januari kvar i huset. Han hade redan den första dagen efter Fon stack, bytt lås samt köpt en rejäl kedja som han snodde runt porten och låste igen med ett enormt hänglås.Några dagar senare när Larsa arbetade hade Fon och några vänner försökt ta sig in i huset men misslyckats. Hon hade då varit och köpt en ännu större kedja än den Larsa hade satt upp. Denna enorma kedja hade hon nu också snott runt porten och sedan med ett gigantiskt hänglås låst igen.
Nu kom således ingen in i huset, men Larsa avlägsnade gallren för sovrumsfönstret och kunde på detta sätt ta sig in. Han bodde alltså nu i huset och tog sig in via sovrummet.
I huset förvarade Larsa 2,8 miljoner baht i kontanter och han började nu tycka att denna plats inte var så säker.Han ringde mig en kväll vid nio tiden och bad att jag skulle komma över.
Eftersom jag just denna kväll varit och tittat lite extra djupt i flera olika men mycket goda buteljer så fick jag förklara att jag inte var helt nykter och hade svårt att ta mig till honom, ”ta motobiken” sa frugan. Och så blev det.När jag kom hem till honom satt han på sin, eller rättare sagt Fons altan och drack konjak. Eftersom jag själv har en sådan enorm karaktär så sa jag självklart inte nej utan ja när han bjöd mig.
Hade jag kört dit lite full så kunde jag väl köra hem ännu mera full, ja ni vet det där med spriten går in och vettet går ut, typ.Han inledde direkt med att tala om att han inte ville leva mer och att han planerade att göra något åt den saken. Jag satt där som ett fån och visste inte vad jag skulle säga.
Under denna kväll försökte jag tala med honom så gott jag kunde och försökte på alla sätt att övertyga honom om att detta beslut var det minst lyckade.
På slutet av kvällen och av konjaksflaskan så lovade han mig i att inte ta detta drastiska steg den närmaste tiden i alla fall.
Han gick sedan in i huset och kom ut med en plastpåse från snabbköpet.
”här ta hand om denna är du snäll” sa han.
Jag tittade ner i plastpåsen och där låg det sedlar, en massa sedlar, ja närmare bestämt 1,2 miljoner baht.
Jag sa att jag inte ville ta emot dessa pengar och i alla fall inte den kvällen.
Men han vägrade lyssna och bad mig förvara dessa pengar åt honom tillsvidare.Den kvällen körde jag hem på fyllan från Larsas hus som låg söder om Jomtien, med en plastpåse full av sedlar hängande på styret. Jag tänkte för mig själv att det här inte är klokt, blir jag rånad nu så får nog rånarna sitt livs överraskning, och antagligen också en chock över hur riktigt korkade utlänningar det finns.
Skulle Polisen stoppa mig, så kommer de antagligen tro att de har fångat en rätt så berusad rånare eller inbrottstjuv. Jag kom dock hem helskinnad och låste in pengarna.Morgonen efter ringde jag till mr Ben, Larsas barndomsvän som också bor i Jomtien sedan många år.
Jag berättade vad som hade sagts och vad som hade hänt och han berättade då att han emottagit en likadan plastpåse innehållande 1 miljon baht som han nu förvarade under sängen i sin lägenhet.
Han hade försökt vägra att ta emot pengarna han också, men Larsa hade i stort sett krävt att han skulle ta hand om dessa pengar ett tag så att inte Fon kunde få tag i dem.
Mr.Ben trodde inte att Larsa var kapabel till att göra det han hade sagt till mig att han ville, och jag skall erkänna att jag verkligen försökte att tro på Ben när det gällde detta.Två dagar senare ringde Larsa till mig och sa att han ville bjuda mig och mr.Ben på middag den kommande kvällen. Vi skulle vara på Brunos (lyxkrog nr:1 i Pattaya/Jomtien) vid 20 tiden.
Detta blev den mest bisarra middag jag förhoppningsvis någonsin kommer att få vara med om i mitt liv.
Redan vid beställning av fördrinken gjorde Larsa klart att ikväll var det bara det bästa som var gott nog, för detta var hans avskedsmiddag till sina två bästa vänner.
Han hade bestämt sig för att göra slut på det hela och ville tacka oss för att vi fortfarande var hans vänner trots att han gjort så mycket dumt, som han sa.Vi åt det bästa och drack det bästa, var tionde minut försökte jag eller mr. Ben att tala Larsa tillrätta men han sa bara att ikväll har vi det trevligt och talar minnen, var snäll att respektera detta.
Det var absurt att sitta där och tala gamla minnen, försöka njuta av det bästa Brunos hade att bjuda och samtidigt veta att detta är en avskedsmiddag, Larsa tänker ha ihjäl sig själv.
Fulla blev vi och Larsa var som på gamla goda tiden, en riktig underhållare.Den natten sov jag inte en enda sekund, dels för att jag tänkte på Larsa hela tiden och dels för att mr.Ben ringde rätt många gånger.
Hjälpen fans inte att få
På morgonen åkte både Ben och jag till Larsa och han var i full gång med att arbeta.
Lugn sa han, inte nu, senare när det inte finns några gäster att ta hand om.Jag kontaktade Svenska ambassaden och fick rätt snabb klart för mig att här fanns inga råd eller hjälp att få. Det enda jag fick var telefonnumret till Svenska sjömanskyrkans präst i Bangkok.
Jag ringde honom, han ringde Larsa och Larsa talade om att han inte var intresserad och la på lurenTvå veckor gick och varje dag träffade vi Larsa och försökte tala med honom.
Han verkade må bättre och bättre och vi började så smått hoppas på att han inte skulle genomföra det han talat om.En morgon i början av februari 2007 ringde Göran till mig och sa ”nu har han försökt, men han lever fortfarande och de tror han kommer att överleva”.
Och överlevde det gjorde han!
Sjukhusvistelsen
May, en av Larsas thailändska vänner hade på morgonen hittat Larsa på golvet i en av de uthyrningslägenheter som låg ovanpå kontoret.
Här hade han försökt gömma sig, och under natten hade han druckit i stort sett ett helrör vodka för att sedan avsluta med nästan 200 sömntabletter.
När May hittade honom var han nästan blå i färgen och andades sporadiskt.Ambulans tillkallades från Bangkok Pattaya hospital och han hamnade självklart direkt på intensivvårdsavdelningen.
När frugan och jag kom till sjukhuset denna morgon så var redan Göran och Ben där.
Prognosen var att han troligtvis skulle överleva, men risken var att han ådragit sig bestående hjärnskador på grund av den enorma mängd droger han fått i sig.
Vi kunde bara vänta och hoppas att allt skulle bli bra.De höll honom nedsövd i ett par dygn och vi var alla oerhört nervösa för vad som skulle hända när han vaknade upp.
Eftersom Larsa hade en massa gäster i landet så fick jag, Göran och Ben försöka lösa detta. Jag vet inte hur Göran fixade det, men allt det praktiska med att ta gäster till och från golfbanor, skicka hem och ta emot gäster löste han.
Ben som var i närmaste i chocktillstånd fick ansvar för att bevaka Larsa på sjukhuset.
Jag själv blev kassör och skötte att löpande betala sjukhuset, åka runt och betala greenfees och hotell för gästerna samt alla andra ekonomiska transaktioner i bolaget.
Gemensamt så bestämde vi att pengar skulle tas ur min plastpåse för dessa ändamål.Larsa hade en mycket god vän som hette John som bodde i Sverige. Eftersom Larsa alltid lyssnat mycket på vad John sa, så ringde vi till honom och frågade om han kunde tänka sig komma ner till Thailand.
Trots att John hade en nära anhörig som var mycket sjuk så kom han ner till Thailand nästkommande dag,Efter ca 2 dygn vaknade Larsa, men under ytterligare några dygn var han så full av droger att han i stort sett inte var kontaktbar.
Ben och John satt i stort sett och bevakade Larsa på sjukhuset på heltid.
Göran jobbade med gästerna, typ 28 timmar per dygn och jag försökte sköta det ekonomiska i företaget.Efter ungefär fem dagar så vaknade Larsa plötsligt upp ur sin drogdvala och vi förstod snabbt att han inte hade fått några hjärnskador. Nu ville han omgående att vi skrev ut honom så att han kunde börja jobba igen.
Det blev en två veckors kamp att hålla Larsa kvar på sjukhuset. Han var oerhört idog i sitt tjat att bli utskriven och få återvända till jobbet.
Eftersom läkarna starkt avrådde från utskrivning då de först ville få igång en fungerande medicinering samt också ville kolla att alla organ fungerade som de skulle, så bestämde vi att han skulle vara kvar.Efter ca 10 dagar var Larsa så arg på oss p.g.a. att vi höll honom på sjukhuset mot hans vilja att vi kände oss tvingade att göra något.
Vi hyrde en ambulans och 2 sköterskor som tog honom till kontoret i Jomtien där han fick vara några timmar.
Efter 14 dagar på sjukhus skrev han ut sig själv och vi kunde inte stoppa honom.En lite dråplig episod hände när jag skulle betala sjukhusräkningen.
Notan var på ca. 170 000 baht och när jag tog upp pengarna ur min plånbok så föll ett medlemskort ur Pattaya sportsklubb ut.
Cashiern tog både pengarna och medlemskortet och försvann, jag fattade inte varför.
Det visade sig dock att man som medlem i denna klubb fick 10 % rabatt på sjukhusvistelser, detta hade vi ingen aning om. Att det var mitt medlemskap och inte Larsas var det ingen som verkade bry sig om.Försökskaninen
Under den första månaden ute från sjukhuset bodde John med Larsa i en lägenhet ovanför kontoret.
Fon hade nu tagit över huset och det stod till försäljning så det var bara att acceptera att hon var den juridiska ägaren.John sov på soffan när Larsa sov i sängen, han satt utanför kontoret när Larsa jobbade och han åkte med Larsa till sjukhuset för kontroller.
På sjukhuset gav de Larsa en massa ”antidepp” piller som första veckan gjorde honom så trött så han bara sov. De var tvungna att byta piller.
Sedan gav de Larsa piller så han inte kunde sova överhuvudtaget och de var tvungna och byta piller igen.
Rekordet kom när de gav Larsa två olika piller och efter nått dygn blev han hög som ett höghus. Han knallade omkring med ett stort ”smile” och fattade inte ett smack av vad som hände runtomkring honom.
John som är en riktig klippa slog upp pillren i nätversionen av svenska FASS och kunde där se att var och en av pillren verkligen var mycket vanligt förekommande medicinering vid deprissioner. Men han fann också att kombinationen av dessa två piller var omöjlig och att om de kombinerades så kunde detta leda till döden, typ.Han ringde till läkaren och meddelade detta vilket innebar att de fick en ny tid för sjukhusbesök. När de kom till sjukhuset var dock den läkare som tidigare tagit hand om Larsa sjukskriven och denne såg vi aldrig röken av igen. Han var nog rätt så orolig över att Larsa skulle stämma honom eller berätta för andra på sjukhuset.
Efter ungefär fyra veckor verkade Larsa vara ok, och medicineringen fungerade nu bra enligt både Larsa, John och sjukhuset.
John som hade bevakat Larsa dygnet runt i en månad var tvungen att åka hem till Sverige igen och vi andra oroades för vad som nu skulle hända.
Happy happy
Nu kom en period där Larsa var så oerhört lycklig att han inte kunde sluta tala om detta för oss alla. Han tog hand om gästerna på ett extremt bra sätt och gick hela tiden omkring med ett stort smile på läpparna.Förutom att han jobbade mycket så var han ute och festade, ja faktiskt i stort sett varje kväll eller rättare sagt natt.
Han började tala om framtiden igen och hade stora investeringsplaner.
Och affärerna de gick verkligen fantastiskt bra, pengarna formligen strömmade in.
Han köpte en ny Toyotabuss, den tredje bilen i firman.
Han kom överens med Condogroups ägare Håkan om att han skulle driva golfservice på deras anläggning och han planerade till och med att starta en ”lyxbar” på soi Wellcome.Han var som sagt en helt ny personlighet och mycket av detta berodde säkert på den medicinering han gick på. Vi vänner var dock glada över att han levde och att han verkade trivas med detta.
När gästerna slutade att komma och säsongen var över i slutet på april 2007 så hade Larsa fullt upp med sina nya affärsplaner samt också ett mycket intensivt festande.
Han levde och såg ut att trivas enormt bra med att göra det.
Bakslag 2
Någon gång i början på maj omkom hans mor i Sverige.
Larsa bestämde sig för att åka hem till sin gamla hemstad och gå på begravningen.Vad som riktigt hände denna enda vecka som han var i Sverige vet inte jag.
Han bodde hos John och umgicks uteslutande med honom.
Vid ett besök på hans gamla golfklubb blev han utskälld av en gammal kompis fru som ville påtala hur illa han hade betett sig mot sin gamla familj.Ja han upptäckte denna vecka att många vänner och bekanta nu vänt honom ryggen. Det gick upp för honom att dörren till Sverige hade slagit igen, eller rättare sagt det fanns ingen väg tillbaka till ett liv i hans gamla hemstad. Där var han körd och riktigt ökänd.
I slutet av denna vecka i Sverige bjöd han in till en liten fest på en restaurang.
Han ville träffa sina vänner från förr och ha en kul kväll, i stort sett ingen från hans gamla vänskapskrets kom dit.Säsong 2007/2008
När Larsa kom tillbaka till Thailand igen var han inte lika speedad som innan han åkte.
Det tog honom hårt att inse att han inte hade något kvar att återvända till i Sverige om han ville göra detta i framtiden. Ingen familj och ytterst få vänner.Affärerna i Thailand gick dock bra och när säsongen startade igen i oktober 2007 var Larsa fullbokad. Han jobbade extremt mycket och festade en hel del också.
Jag var själv ute med honom ibland och detta var faktiskt inte speciellt trevliga upplevelser. Han hade blivet elak och sa obetänksamma saker till allt och alla.Jag kommer ihåg att Jive och Buzzen, vänner till mig som bor i Thailand, var med och träffade honom ibland och även de uttryckte sin undran över vad detta var för en typ.
Jag och Larsa tappade under vintern 2007/2008 nästan helt kontakten och så gjorde även Ben och Larsa.
Nä, Larsa var återigen inne på den vägen där han helt skippade att umgås med de bofasta i Thailand och bara umgicks med sina gäster.En sak som gjorde att han också undvek oss bofasta var att han träffat en ny tjej, men han skämdes för att visa upp henne för oss. Han som ”butterflyat” en hel del hade fortfarande oerhörda fördomar om bardamer och att de inte var fina nog.
Den tjej han nu hängde ihop med hett Nui och ägde en liten bar på Walking Street.
Jag minns att han innan han presenterade henne för mig sa något typ, ”hon är heltatuerad och har säkert varit med hundratals killar, och så har hon silikonbröst”.Inte för att jag brydde mig om hennes kroppsmålningar eller historia, och tjejen var både kul och trevlig när hon var nykter. När hon drack alkohol blev hon helt tokig och kunde ta sig för precis vad som helst.
När vi var ute gick vi under en period till hennes bar och vänner till mig såsom Tommy, Buzzen, Jive, Janne och Changen besökte denna bar och spelade pool med mig under säsongen 07/08.
Nåväl, Larsa jobbade, festade och träffade Nui.
Fon
Fon hade efter det att Larsa försökte ta livet av sig ”nästan” slutat att jävlas med Larsa.Hon ägde ju ett företag så hon skaffade sig ett kontor i Naklua i norra Pattaya och började göra egna affärer med golfturister.
Bilen som hon hade tagit över användes i verksamheten och vad vi hörde så gick affärerna mycket bra även för henne. Ingen skall ta ifrån Fon att hon var smart och visste hur man skulle göra gästerna nöjda.
Huset hade hon sålt för 2,9 miljoner baht och dessa pengar satt nu på banken.
Hon var således både en rik och framgångsrik kvinna och hennes nya pojkvän var dessutom en nästan känd racerförare som körde någon typ av Formelbil på en Asiatisk biltävlings Tour.I januari 2008 stals företagsbilen utanför Fons kontor och återhittades 2 dagar senare helt demolerad i ett dike utanför Korat, en stad i norra Thailand.
Bilen var försäkrad så detta skulle antagligen inte ha inneburit några problem om det inte hade varit för Fons halvbror.
I bilen hittades nämligen också ett antal Jabba piller (heroin) och utanför bilen satt en dyngrak halvbror och rökte. Ingen tvekan om vem som kört och heller ingen tvekan om vad försäkringsbolaget således tyckte.Din bror stal inte bilen, nej du lånade ut den fast att du visste att han sålde droger och var alkoholist, Fon fick inga pengar för bilen. Det var dessutom nära att hon hade blivet medanklagad för droghandel men hon klarade sig med nöd och näppe från detta.
Hon försökte först stämma försäkringsbolaget men hennes advokat avrådde från detta då han ansåg att deras chanser att vinna var helt obefintliga.
Den nästan kände racerpojkvännen gjorde rätt bra ifrån sig på racerbanan, men detta hjälpte honom inte ekonomiskt. Nä den hjälpen stod Fon för, och vipps så hade runt 500 000 baht investerats i ett racingstall som några veckor senare gick i konkurs.
Nåväl i april 2008 hade hon fortfarande kvar sitt framgångsrika företag och mer än 2 miljoner baht på banken.
Den nästan kände racingpojkvännen var trotts konkursen kvar hos Fon och deltog nu i verksamheten med att ta hand om golfgäster. Man får väl anta att det gick rätt fort för dessa gäster att komma till golfbanan då han var företagets chaufför.
Affärerna gick så bra att de bestämde sig för att köpa det townhouse där man drev verksamheten. I Naklua innebar det ca 3 miljoner för ett townhouse med bra läge.
Sagt och gjort huset köptes men eftersom Fons pengar inte räckte till så var man också tvungen att låna ca 1 miljon av banken.
Fon var inte känd av banken, det var däremot pojkvännen, och om han stod för huset så skulle lånet inte vara något problem, så blev det också.2 veckor senare blev Fon utkastad från townhouset när det visade sig att racingpojkvännen redan var gift och hade två små barn och en fru som hemskt gärna ville bo i ett townhouse i Naklua.
Easy come, easy go.
Sommaren 2008
Larsa hade sina sista gäster för säsongen i slutet på april. Efter detta var det helt tyst och eftersom han inte hade någon kontakt med de vänner som bodde i Thailand längre, så var han helt ensam.Jag och min familj befann oss i Sverige hela sommaren och jag hade sporadisk kontakt med Larsa.
Larsas bror var nere i Thailand i augusti och när han kom tillbaka till Sverige så fick jag höra att Larsa var mycket deprimerad och det enda han gjorde var att titta på TV.
En restaurangägarinna på soi Welcome fick varje dag gå och hämta Larsa i hans lägenhet så att han fick i sig lite mat. Om hon inte gjorde detta så åt han inget överhuvud taget.
Avskedet
Min familj och jag kom tillbaka till Thailand den 1 september 2008.
Eftersom jag visste att Larsa mådde dåligt så ringde jag honom direkt jag kom ner.Han sa sig vara upptagen och han skulle inte vara tillgänglig förrän den 4 september.
Torsdagen den 4 september åkte jag och frugan till hans kontor och där satt han.
Han var helt grå i ansiktet och när han fick se oss började han gråta. Han kom fram och kramade både mig och min fru, det hade han aldrig gjort tidigare.Vi satt och talade med honom i någon timma och så småningom fick jag en känsla av att han tänkte försöka göra ett nytt försök att sluta sitt liv.
Jag frågade honom rätt ut och han sa att han inte orkade mer, men att han ännu hade saker att ta itu med.
Jag försökte intensivt att övertala honom om att vi gemensamt skulle åka till sjukhuset och lägga in honom, men han vägrade.
Vi bestämde att vi skulle träffas dagen därpå vid 12 tiden då han sa att han först hade ett läkarbesök att genomföra vid 10 tiden.När vi gick ut på gatan följde han efter och innan jag klev in i bilen började Larsa gråta.
Han kom framtill mig och sa gråtande, ”förlåt mig för allt dumt jag gjort dig och din fru”.Jag kommer så väl ihåg vad jag sa, jag sa “det är lugnt Larsa”.
Han kramade frugan igen och bad henne om ursäkt på engelska, hon blev helt likblek då hon aldrig hört Larsa säga nåt liknande tidigare.
Vi satte oss i bilen och åkte därifrån, efter ett tag så tittade hon på mig och jag sa till henne att jag är rädd för att detta är sista gången vi ser Larsa, hon trodde dock inte det.
Det var sista gången vi såg Larsa och mina sista ord till honom blev, ”det är lugnt Larsa”.
Detta är något jag kommer att ångra resten av mitt liv, ”det är lugnt Larsa”.
5 september, 2008
Jag vaknade vi sjutiden på morgonen och hade genast Larsa i tankarna.
Eftersom jag var ensam hemma med min 1 åriga dotter så kunde jag inte åka till honom.
Just denna dag visste jag dock att Frode, en kompis från Norge, skulle komma till Thailand på morgonen och jag ringde till honom.
Han hade precis landat och svarade på telefonen, jag bad honom att gå in på kontoret och kolla Larsa när han kom till Jomtien.
Vid niotiden ringde han och sa att Larsa var på sitt rum, så allt var ok.Runt klockan elva så ringde jag Larsa då han nu skulle vara klar med sitt läkarbesök, jag fick inget svar. Jag ringde då till Joy på kontoret och frågade om Larsa, hon svarade att han var på sitt rum och vilade.
Någon timma senare ringde Frode mig igen och sa att han varit förbi kontoret och Larsa var fortfarande på i sitt rum.Klockan två på eftermiddagen ringde jag till Larsa igen men fick inget svar, då tog frugan som nu kommit hem och jag bilen och åkte till kontoret.
När vi kom in på kontoret så frågade jag genast Joy var Larsa var. Hon svarade att han var trött idag och sov på sitt rum.
Jag undrade hur hon kunde veta att han sov, och hon svarade att hon hade varit uppe och knackat på, men ingen hade svarat, således sov han, allt enligt hennes logik.Nu började en klocka ringa i mitt huvud och jag frågade Joy om hon överhuvudtaget sett Larsa denna dag. Hon svarade, nej han har varit på sitt rum hela dagen.
PANG sa det i mitt huvud och jag bad Joy att omgående ringa till polisen.
Både Joy och min fru tittade undrande på mig och frågade varför.
Jag kommer såväl ihåg att jag svarade dem mycket bestämt att nu ringer de polisen och ber dem komma hit omgående, fråga inte, bara gör detta.
Frugan såg att jag var gravalvarlig så hon bad Joy göra detta på en gång.Joy ringde polisen och fick veta att det var skiftbyte så det skulle ta ca 20-30 minuter innan de kunde komma, hon sa ok till detta.
Jag tog ut min fru på gatan och förklarade för henne att jag misstänkte att Larsa hade gjort ett nytt försök till självmord denna dag och bad henne försiktigt förklara för Joy.
Hon gick in till Joy och berättade, men Joy bara skakade på huvudet och sa, nej han bara vilar, idag är han lite trött.Jag ringde till Ben som var där på, ja jag uppskattar det till två minuter.
Ben och jag gick in på kontoret och han ville gå upp på rummet och kolla, så ville även frugan, men jag sa att vi måste vänta på poliserna, och så blev det.
Ben satte sig ned i Larsas kontorsstol. Då datorn stod på men skärmen var avslagen slog han på skärmen. Jag så hur han tog på sig läsglasögonen, men jag tänkte inte mer på det.
Fem minuter satt vi all tysta på kontoret och väntade. Sedan reste Ben på sig, han var helt blek i ansiktet, och sa ”du måste läsa detta”, sedan gick han ut och tände en cigg.
Jag satte mig ned vid datorn och började läsa det sorgligaste brev jag någonsin läst.
Detta var Larsas avskedsbrev, skrivet på kvällen och under natten mellan den 4: e och 5: e september. Nu förstod jag vad som väntade på rummet, jag var helt borta i skallen.
Jag läste det långa brevet där han uttryckte sina känslor denna hans sista natt.
I brevet berättade han också detaljerat vad han ville skulle hända efter sin död.
Han hade tänkt och planerat allt tycktes det, och han beskrev var testamentet fanns samt hur han ville ha sin begravning.I brevet stod också mycket annat och bl.a. skrev han att Fon kommit till honom några veckor tidigare.
Hon var luspank och hon hade frågat om hon kunde få låna 25 000 baht.
Larsa hade trotts allt som hänt ändå lånat ut 25 000 baht till henne.Hela brevet var fullt av förklaringar och ursäkter och det avslutades med en mening till mig, ”Jonny tack för att du försökte”
Cirkus polis
Efter ca 40 minuter så kom det en polis. Denne polis, frugan och Ben gick upp till Larsa lägenhet för att kolla om mina misstankar var sanna.Jag själv kunde inte följa med, jag vågade inte.
Ett vrål hördes från både Ben och frugan, de kom gråtande nedspringande för trapporna, nu visste vi, Larsa var död.
Joy grät, min fru grät, Ben grät, men jag kunde inte gråta.
Istället började jag redan då och där att tänka på hur vi skulle genomföra allt det som Larsa ville skulle ske och i vilken ordning vi skulle göra allt som nu måste göras.
Polisen kom ner från rummet och ropade i sin komradio, på 3 minuter var där minst 15 poliser, ingen gjorde dock något, nej inte förrän polischefen kom hände det något.Jag stod i dörren till kontoret och bad att de som ville in skulle visa polisleg, då jag visste hur bilder i Thailändska pressen kunde se ut och jag ville inte ha in någon press.
För varje uniformerad polis som klev in följde det med minst 2 civila, de uniformerade intygade dock att alla var poliser.Ben gick med hela gänget på kanske 20 till 30 personer upp på rummet.
På golvet låg Larsa i en stor blodpöl, han hade skurit av sig handlederna.
I rummet fanns det fem högar med olika saker och varje hög hade märkts med ett namn. Detta var saker han ville ge till oss som vid hans död stod honom nära.På golvet låg också Larsas plånbok och hans mobiltelefon.
En av poliserna eller av de som sas vara poliser tog upp plånboken och gick tillsammans med två andra ut på balkongen, där tömde man plånboken på pengar.
Man gick sedan tillbaka in och la tillbaka denna på golvet som om inget hade hänt.Plötsligt hade nästan alla en kamera på sig och det började fotas livligt i rummet.
Nere på kontoret satt min fru och jag och blev utfrågade av polischefen. I rummet befann sig också ett tiotal ”civilpoliser” som alla tog foton och antecknade förhöret.
När polischefen var nöjd och hade fått veta vad han ville, sände han iväg alla civilare.
På väg ut från kontoret gav alla dessa civila personer polischefen en liten penninggåva och vi förstod då att detta inte var civilpoliser, nej detta var journalister.Vad som sedan hände den här dagen kommer jag knappt ihåg. Jag vet att Jive med fru kom för att stötta oss och jag vet att vi började kontakta vänner och släkt till Larsa i Sverige. Men detaljer kommer jag inte ihåg.
Vad jag dock kommer ihåg var att jag nästan kände skam för att jag inte grät eller kände mig speciellt ledsen.Några timmar senare var vi fortfarande kvar på kontoret och jag satt framför datorn.
Jag gick in på några lokaltidningars hemsidor och de hade alla bilder på Larsa liggande på golvet i sitt rum. Ingen, absolut ingen hade dock samma bakgrundshistoria och ingen hade dessutom den sanna.Jag önskade just i denna stund att Larsas barn och syskon aldrig skulle få se dessa foton.
Regnet
Dagen efter vaknade vi tidigt på morgonen och bestämde oss för att åka till ett tempel.
Frugan är mycket religiös av sig och jag själv har alltid trott på en högre makt.Kombinationen av detta har gjort att vi både besöker tempel då och då, samt bevistar kyrkan i Sverige och i Thailand när ”anden” faller på.
Det var en mycket varm septemberdag och solen stekte på oss när vi klev ur bilen vid templet på soi Wattbonn.
Vi klev in under det plåttak där jourhavande munk satt och väntade på besökare.
Vi satte oss ner framför munken och frugan talade om vad som hänt och varför vi var där.I samma sekund som munken började läsa sina ramsor kom det ett enormt regn.
Vattnet slog stenhårt på plåttaket och ljudet var öronbedövande, min fru tittade på mig och jag på henne. Vi visste att vi båda just då tänkte samma sak, Larsa var med oss i denna stund, och jag grät som ett barn.Epilog
Det är nu ett år sedan detta hände och livet är tillbaka i det vanliga igen.
Känslorna inför denna händelse är fortfarande mycket blandade och självklart känner jag stor sorg och saknad, samtidigt som jag också känner mig lite arg på Larsa.
Låter kanske hemskt att skriva så men så är det och jag försöker intala mig själv att dessa känslor är en naturlig del av sorgearbetet. Men vad vet jag.Bouppteckning pågår i Thailand och hur detta skall gå kanske kan bli en ny historia så småningom.
Fon har flyttat till Malaysia då hon inte vågade stanna kvar i Thailand. I Thailand finns ju Larsas ande eller spöke som hon själv uttryckt det till en väninna.
Hon har ännu inte betalat tillbaka pengarna hon lånade av Larsa.
SLUT
-
-
Tack Vaxet för att du delar med dig av detta. Jag tror det är bra att sanningen kommer fram även om den är din. Du framstod som en god vän sist det skrevs om Larsa här så du är nog nära verkligheten med din historia.
Jag har träffat honom och några av hans svenska vänner i Sverige även om jag inte kände Larsa speciellt väl. Jag kan förstå att dödsstöten kom när han var i Sverige på begravning. Må han vila i frid.
Faktum är att jag ALDRIG hört om några fridfulla separationer i Thailand. Det är fantastiskt tills det skiter sig.
När alkoholen går in går förståndet ut.
-
-
-
-
-
-
http://www.thu.se/thailand/5.html
Vad ska man säga,,, hoppas Lasse har det gött nu
-
-
@Mortimer wrote:
Hoppas ni nu fattar att ni inte skall undvika två saker i Thailand
Förhållande med thaibrudar och business med thailändare
Den som följer dessa råd kommer alltid klara sig, för er andra finns det bra ett slut
Vi skall alltså INTE undvika förhållanden samt business med thai?
För om vi undviker förhållanden och business med thai så finns det bara ett slut…?Om du menar det jag tror att du menar, så är det bland det dummaste jag läst.
Om du menar det du skriver, så fattar jag ingenting. -
@Mortimer wrote:
Hoppas ni nu fattar att ni inte skall undvika två saker i Thailand
Förhållande med thaibrudar och business med thailändare
Den som följer dessa råd kommer alltid klara sig, för er andra finns det bra ett slut
Ja, jag håller med dig, det är ju farligt att leva eftersom man kan dö – hemska tanke!
Göran
-
-
-
-
-
@Myran wrote:
@Mortimer wrote:
Hoppas ni nu fattar att ni inte skall undvika två saker i Thailand
Förhållande med thaibrudar och business med thailändare
Den som följer dessa råd kommer alltid klara sig, för er andra finns det bra ett slut
Vi skall alltså INTE undvika förhållanden samt business med thai?
För om vi undviker förhållanden och business med thai så finns det bara ett slut…?Om du menar det jag tror att du menar, så är det bland det dummaste jag läst.
Om du menar det du skriver, så fattar jag ingenting.Du fattar precis vad jag menar
Den här killens historia är inte på något speciell unik, av någon anledning så spårar medelålders män från mindre städer och byar i Sverige och andra falangländer fullständigt ut i Thailand och gör saker som inte ens en omyndigförklarad barnunge hade gjort.
Även om jag inte kände Larsa (må han vila i frid) så har jag personligen sett liknande fall många gånger, det har alltid slutat på samma sätt. Antagligen så har dom fått åka hem till Sverige, förnedrade, panka, rånade, alkoholiserade och med svansen mellan benen, dom som inte haft något att återvända till i Sverige, har pga förnedringen tagit sina liv på sjaskiga short time hotell i Pattaya, Patong eller Bangkok.
Vad jag försöker säga är att om du inte är streetwise och har den livserfarenheten som krävs att klara i dig i den djungeln som Thailand är så skall du avstå från att har seriösa förhållanden med horor och även göra business med hororna eller deras anhöriga.
Vänd på steken för att förstå det bisarra i deras agerande
Skulle du bli kär i en hora som går på gatan i Sverige och dessutom bekosta en bar, restaurang eller resebyrå och låta henne ha full kontroll över verksamheten och pengarna?
Det är ganska logiskt, om du som medelålders man får sätta på 22 åringar i Sverige utan att betala så kommer du även att göra det i Thailand. Räknas du som oattraktiv hemma så är du det även garanterat oattraktiv efter en 11 timmars flygtur österut. Du är och förblir en gående plånbok för lokalbefolkningen, ju mer du är inställd på att det är så ju bättre kommer du klara dig i ditt nya land.
Cyniskt kommer många av er tycka, kan tyckas men det är tyvärr den bistra verkligheten som många av falangerna vägrar se pga skygglapparna.
Man skall enligt min mening ta Thailand för vad det är,
– man skall garva åt och med thaien
– horor är till för att knullas och inget annat, man skall inte gifta sig, umgås, göra business, köpa hus åt dom
– njuta av maten, spa anläggningarna, naturen, servicen, boendet, golfen etc etcLever du efter de normerna kommer du sällan ha problem
-
Vaxet,
Tack för din enorma styrka att orka berätta “Larsas story”.
Är helt säker på att han uppskattar att du gör det.En otrolig story….och vilken känslomässig berg och dalbana.
Har sträckläst hela storyn.Fy så många gånger han blev sviken, lurad och manipulerad.
Värst av allt var nog sveken från de gamla (s k) vännerna i Sverige och människorna i hans gamla stad.
Tror att det var det som bet mest och det var det som avgjorde i slutändan.
Visst gillade han Thailand men Sverige hade väl alltid funnits där som ett slags “hem att kunna återvända till, en slags trygghet trots allt”.Nu vet jag ju inte ett smack om Lars förutom det du har skrivit men jag kan förstå ifall det var så han kände, det är så jag menar.
Starkt av dig och din fru att aldrig aldrig ge upp och att alltid finnas där för honom även om han betedde sig som ett pucko stundtals. Tråkigt att han inte hade fler vänner som er.
Tack igen för en rörande berättelse.
Sköt om er!/Rosarin
-
Och Vaxet…jag glömde tillägga en sak.
Om ni någonsin hör ifrån den där fröken Fon igen, så hälsa henne att Larsa har gått över till andra sidan i frid och han kan hitta henne oavsett vart hon befinner sig på jordklotet.
Dock tror jag att han låter henne vara…hon har ju sin egen väg att gå…vilket han trots allt respekterar.
Bara min tanke och känsla om det hela, därmed inte skrivet i sten.
/rosarin
-
-
Jag häpnar över din långa kärleksfulla story om Larsa. Jag kunde inte sluta läsa, det här var mer givande än alla dessa dåliga spänningsromaner ihopslagna. Jag kan dock inte tycka synd om Larsa (jag har ingen som helst kunskap om honom och hans företag) och han vore nog glad över att få veta det. Skål till honom för rusen och framgångarna, rasen och stegen upp igen, Jag förstår honom… Respekt. Tack för din historia. Skål.
-
-
-
Oj, dubbelpost.
Varning för meningslös information!
Förresten.. Jabba, Yabba, Ya-baa etc. är inte heroin, det är en centralstimulerande drog som man röker och tillhör amfetaminfamiljen. Den drogen som har smutsar ner Thailand som mest de senaste åren.
Ya-Baa=The crazy-drug (Medicin-Galen, direktöversatt), namnet stämmer överens jävligt bra med långtids effekterna vid missbruk av drogen.Nog med meningslös info, over and out.
-
Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
