Detta ämne har 33 svar, 12 deltagare, och uppdaterades senast för 12 år sedan av 
-
Inlägg
-
-
Hejsan på er.
Jag önskar att få kontakt med köpare av bostäder helst hus med leasingavtal, varför söker jag det?
Jo, jag har själv ett leasingavtal på en fastighet, men tyvärr så kan jag ej använda eller utnyttja denna.Varför kan jag inte det?
Min fd flickvän har brytit sig in i mitt hus och bor där, med hjälp av både rättssystemet och polisväsendet så kan hon bo kvar i huset utan att jag kan göra något.Och då brukar folk säga till mig, att jag förmodligen har gjort något fel och hon har rätt! Men det är så att jag är inskriven med leasingavtalet och med mitt namn i Land Office på fastigheten, så allt är korrekt.
Därför skulle det vara otroligt viktigt att få höra om någon annan har samma problem som jag, det är viktigt att vi tillsammans sätter tryck på det korrupta systemet.
Hör av er till mig maila eller ring mig Kjell +46 733 12 72 10.
-
-
Det är liknande i Sverige också när det gäller bostaden vid en separation. Bostaden går till den som har störst behov/nytta av den.
Men Du ska naturligtvis inte betala för något som du inte har tillgång till – om allt är riktigt så borde ju leasingavtalet övergå på fd flickvännen också, som därigenom övertar betalningsansvaret för det, affären borde ju avslutas och det är tydligen där det brister eftersom Du sitter kvar med leasingavtalet.
Det här har inget att göra med något ställningstagande om ena eller andra parten har bättre rätt till bostaden utan just bara att det hela ser ut att ha blivit hängande. Och det kostar väl Dig pengar kan jag förstå, då är det bättre att föra över leasingavtalet på fd flickvännen eller säga upp det så du slipper betalningsansvaret när Du nu av någon anledning inte får disponera bostaden enligt avtalet.
-
Jag håller med Rospigg att det första du bör göra är att säkerställa att ditt leasingavtal faktiskt är korrekt skrivet och få råd om vilka lagliga möjligheter du har att avhysa din f.d. flickvän. Du bör därför kontakta en jurist för att få råd om hur du bäst går vidare. En juristbyrå som har gott rykte men som jag inte använt själv är Isaan Lawyers http://www.isaanlawyers.com/. Kontakta Sebastien med ditt ärende och be om råd.
En intressant fråga är om du är formell ägare till huset och om ägarskapet registrerats hos Amphurkontoret? Nästa fråga är om du köpt huset och leasat tomten av ett byggbolag eller om din f.d. flickvän köpt marken med hjälp av dina pengar. Vidare är det intressant att få vet var ditt hus är beläget i en by på landsbygden, t.ex. i Isaan eller i ett Moo Baan (inhägnat område) vid någon turistort. Svaret på de frågorna är av intresse för andra forummedlemmar med leasingavtal och det är därför jag ställer dem.
Ett annat ärende, som dock inte är av exakt samma art som ditt, läste jag om på ThaiVisas Isaan Forum förra året. Det var britt som byggt ett hus på sin flickväns mark och som helt enkelt hyrde en bulldoser och demolerade huset när förhållandet sprack.
http://www.thaivisa.com/forum/English-Guy-Bulldozes-House-t163365.html
Göran
-
Exempel på problem…
Herr A är svensk och är tillsammans sedan några år med fru B som är thailändska. Herr A har beslutat sig för att leasa en markbit och bygga ett hus i Thailand. Herr A finner den markbit han vill leasa och bygga sitt hus på. Herr A eller fru B känner inte markägaren sedan tidigare och Herr A beslutar sig för att skriva marken på fru B och sedan leasa den av fru B. Herr A betalar nu 1,000,000 baht för markbiten till markägaren som sedan skriver över marken på fru B.
Herr A och fru B går till en advokatbyrå som skriver ett 30 års leasingavtal på marken med 30 + 30 års förlängning. Detta leasingavtal registreras på ”land office” och förs in på Chanoten, lagfarten, helt enligt thailändsk lagstiftning. Herr A leasar nu marken från fru B.
Som kuriosa står det i leasingavtalet att herr A redan betalat fru B för samtliga 90 år i förskott. 600,000 baht för de första 30 åren samt 200,000 baht för varje 30 års förlängning. Totalt 1,000,000 baht, samma som herr A betalade för marken till markägaren.
Efter en tid bestämmer sig herr A och fru B att gå skilda vägar. Nu vill inte fru B leasa ut marken längre till herr A trots att det bara gått 5 år av de totala 90 åren. Hon går till en advokatbyrå och stämmer herr A med tyngdpunkt på att leasingavtalet är ogiltigt och att herr A skall lämna marken omgående.
Stämningen gäller följande. Fru B har aldrigt fått betalt för de leasingavtal hon singerade då hon leasade ut marken till herr A. Herr A har givetvis betalt för marken direkt till markägaren men herr A har aldrig betalat 1,000,000 baht till fru B den dagen då leasingavtalen signerades.
Herr A kan inte bevisa att han betalat för leasingen till fru B. Han kan inte heller bevisa att han betalat leasingen i förskott till fru B då fru B inte signerat något sådant kontrakt.
Herr A kan inte säga att marken ”igentligen” tillhör honom och han betalade direkt till markägaren. Utlänningar inte får ”äga” mark genom bulvaner i Thailand.
I detta fall kan det hända att fru B vinner i rätten mot herr A och herr A blir av med sin leasing av markbiten.
-
Lawinthailand wrote:[…] Som kuriosa står det i leasingavtalet att herr A redan betalat fru B för samtliga 90 år i förskott. 600,000 baht för de första 30 åren samt 200,000 baht för varje 30 års förlängning. Totalt 1,000,000 baht, samma som herr A betalade för marken till markägaren.
quote]
Är summorna som nämns baserat på något särskilt eller bara tagna ur luften? Skulle man isf kunna lösa detta problem genom att herr A och fru B kommer överens om en leasingavgift för de 30+30 åren på tex 100 bath vilket fru B även signerar ett kvitto på att hon har fått?
-
-
-
@sukhoi wrote:
Jo, men jag tänkte väl mer på hur andra kan undvika att hamna i Kjellands situation.
Det bästa för att undvika sådant här är att inte köpa ett hus. Hyr ett hus! :drunken:
-
Hejsan på Er.
Jag måste tacka er alla för det stora intresset som finns för det här, kanske det till slut om alla trycker på så blir det en ändring på deras syn på oss faranger vid ett bostadsköp, och jag ska försöka redogöra så gott det går i den här härvan.
Min flickvän och jag separerade i Sverige, vi bodde tillsammans i 3 omgångar 2 månader åt gången, sedan fick hon bo i en egen lägenhet. Därefter så reste hon till Bangkok och bodde hos sina släktingar ett tag. Sedan så bröt hon in sig i mitt hus, vilket finns inspelat på band när hon säger till min advokat att hon tagit bort mina lås och flyttat in i huset som finns på Phuket.
Jag kontaktade polisen när jag åkte till Phuket och förökte få dom att ingripa mot henne, men dom bara skrattade och gjorde ingenting.
Sedan efter någon månad, mars 2007 så fick jag tid till Court House, vi träffades med advokater, och helt plötsligt så säger folket från Court House att det inte går att ta någon dom idag utan vi kallar det för en förlikningsdag. Inget hände utan dom meddelade en ny tid till Juli 2007.
Jag åkte dit igen och satt en hel dag i Court House, svar fick jag i Augusti. det blev ingen dom den här gången heller utan domaren sade att ingen av oss parter kan kasta ut den andra, jag trodde inte det var möjligt, jag är ju utkastad och har inte haft tillgång till mitt hus med mark.
Leasingavtalet är registrerat i Land Office och i mitt namn, är det godkänt i Land office som har en kontrollerande uppgift så tycker man att det ska vara OK. Jag har leasingen skrivet på både marken och huset. Jag är inte formellt ägare på huset, utan har leasingavtal på både huset och marken.
Fastigheten köptes genom min fd flickvän, då var vi ett par så jag kan inte se att det skulle kunna vara något fel i det, vi är inte gifta. Ska tilägga också att hon försökt att sälja allt under 2007, men ej kunnat göra det, därför att det står i mitt namn, det har Land Office sagt till och min advokat.Jag hoppas med det här att det hjälper andra att vara ytterst vaksamma och noggranna vid bostadsköp/leasing.
Hoppas också att ni som har eller känner till något annat fall som är liknande hör av sig till mig.
Hälsningar
Kjelland@stgrhe wrote:
Jag håller med Rospigg att det första du bör göra är att säkerställa att ditt leasingavtal faktiskt är korrekt skrivet och få råd om vilka lagliga möjligheter du har att avhysa din f.d. flickvän. Du bör därför kontakta en jurist för att få råd om hur du bäst går vidare. En juristbyrå som har gott rykte men som jag inte använt själv är Isaan Lawyers http://www.isaanlawyers.com/. Kontakta Sebastien med ditt ärende och be om råd.
En intressant fråga är om du är formell ägare till huset och om ägarskapet registrerats hos Amphurkontoret? Nästa fråga är om du köpt huset och leasat tomten av ett byggbolag eller om din f.d. flickvän köpt marken med hjälp av dina pengar. Vidare är det intressant att få vet var ditt hus är beläget i en by på landsbygden, t.ex. i Isaan eller i ett Moo Baan (inhägnat område) vid någon turistort. Svaret på de frågorna är av intresse för andra forummedlemmar med leasingavtal och det är därför jag ställer dem.
Ett annat ärende, som dock inte är av exakt samma art som ditt, läste jag om på ThaiVisas Isaan Forum förra året. Det var britt som byggt ett hus på sin flickväns mark och som helt enkelt hyrde en bulldoser och demolerade huset när förhållandet sprack.
http://www.thaivisa.com/forum/English-Guy-Bulldozes-House-t163365.html
Göran
-
Hejsan på Er.
Jag måste tacka er alla för det stora intresset som finns för det här, kanske det till slut om alla trycker på så blir det en ändring på deras syn på oss faranger vid ett bostadsköp, och jag ska försöka redogöra så gott det går i den här härvan.
Min flickvän och jag separerade i Sverige, vi bodde tillsammans i 3 omgångar 2 månader åt gången, sedan fick hon bo i en egen lägenhet. Därefter så reste hon till Bangkok och bodde hos sina släktingar ett tag. Sedan så bröt hon in sig i mitt hus, vilket finns inspelat på band när hon säger till min advokat att hon tagit bort mina lås och flyttat in i huset som finns på Phuket.
Jag kontaktade polisen när jag åkte till Phuket och förökte få dom att ingripa mot henne, men dom bara skrattade och gjorde ingenting.
Sedan efter någon månad, mars 2008 så fick jag tid till Court House, vi träffades med advokater, och helt plötsligt så säger folket från Court House att det inte går att ta någon dom idag utan vi kallar det för en förlikningsdag. Inget hände utan dom meddelade en ny tid till Juli 2008. Nästa tidpunkt blir i Hovrätten inom 8 -12 månader räknat från Augusti 2008.
Jag åkte dit igen och satt en hel dag i Court House, svar fick jag i Augusti. det blev ingen dom den här gången heller utan domaren sade att ingen av oss parter kan kasta ut den andra, jag trodde inte det var möjligt, jag är ju utkastad och har inte haft tillgång till mitt hus med mark.
Leasingavtalet är registrerat i Land Office och i mitt namn, är det godkänt i Land office som har en kontrollerande uppgift så tycker man att det ska vara OK. Jag har leasingen skrivet på både marken och huset. Jag är inte formellt ägare på huset, utan har leasingavtal på både huset och marken.
Fastigheten köptes genom min fd flickvän, då var vi ett par så jag kan inte se att det skulle kunna vara något fel i det, vi är inte gifta. Ska tilägga också att hon försökt att sälja allt under 2007, men ej kunnat göra det, därför att det står i mitt namn, det har Land Office sagt till och min advokat.Jag hoppas med det här att det hjälper andra att vara ytterst vaksamma och noggranna vid bostadsköp/leasing.
Hoppas också att ni som har eller känner till något annat fall som är liknande hör av sig till mig.
Hälsningar
Kjelland -
Hejsan.
Jag tackar dig för dom fina infallsvinklarna som du lägger fram, hoppas verkligen att det kommer lagändringar på dom här fastighets/bostadsaffärerna dom är idag gjorda för många problem.
Jag förstår att det är så här dom vill att även mitt leasinkontrakt ska fall in under. Att man som utänning inte kan äga något, och det gör inte jag heller.
Jag har ett leasingavtal som är mycket klar i texten, att när man undertecknar avtalet som uthyrare av mark och hus så har man också i samma stund kvitterat och mottagit pengarna för arrendet i 30-års tid.
Man kan inte missförstå detta. Men ändå så tittar inte rättsystemet på det.Hälsningar
Kjelland@Lawinthailand wrote:
Exempel på problem…
Herr A är svensk och är tillsammans sedan några år med fru B som är thailändska. Herr A har beslutat sig för att leasa en markbit och bygga ett hus i Thailand. Herr A finner den markbit han vill leasa och bygga sitt hus på. Herr A eller fru B känner inte markägaren sedan tidigare och Herr A beslutar sig för att skriva marken på fru B och sedan leasa den av fru B. Herr A betalar nu 1,000,000 baht för markbiten till markägaren som sedan skriver över marken på fru B.
Herr A och fru B går till en advokatbyrå som skriver ett 30 års leasingavtal på marken med 30 + 30 års förlängning. Detta leasingavtal registreras på ”land office” och förs in på Chanoten, lagfarten, helt enligt thailändsk lagstiftning. Herr A leasar nu marken från fru B.
Som kuriosa står det i leasingavtalet att herr A redan betalat fru B för samtliga 90 år i förskott. 600,000 baht för de första 30 åren samt 200,000 baht för varje 30 års förlängning. Totalt 1,000,000 baht, samma som herr A betalade för marken till markägaren.
Efter en tid bestämmer sig herr A och fru B att gå skilda vägar. Nu vill inte fru B leasa ut marken längre till herr A trots att det bara gått 5 år av de totala 90 åren. Hon går till en advokatbyrå och stämmer herr A med tyngdpunkt på att leasingavtalet är ogiltigt och att herr A skall lämna marken omgående.
Stämningen gäller följande. Fru B har aldrigt fått betalt för de leasingavtal hon singerade då hon leasade ut marken till herr A. Herr A har givetvis betalt för marken direkt till markägaren men herr A har aldrig betalat 1,000,000 baht till fru B den dagen då leasingavtalen signerades.
Herr A kan inte bevisa att han betalat för leasingen till fru B. Han kan inte heller bevisa att han betalat leasingen i förskott till fru B då fru B inte signerat något sådant kontrakt.
Herr A kan inte säga att marken ”igentligen” tillhör honom och han betalade direkt till markägaren. Utlänningar inte får ”äga” mark genom bulvaner i Thailand.
I detta fall kan det hända att fru B vinner i rätten mot herr A och herr A blir av med sin leasing av markbiten.
-
-
Det skulle eventuellt gå att få hjälp via rättsskyddsmomentet i hemförsäkringen, men Aldéns advokatbyrå har gjort en undersökning av hur detta gäller i sådana här affärer. Resultatet är inte speciellt uppmuntrande:
http://www.alden.se/rattsskydd.htm
Jag vet inte om det finns någon någorlunda normal rättsskyddsförsäkring som täcker sådana här situationer, man måste tydligen leta rätt på någon försäkringsgivare som kan ge en sådan specialförsäkring, men det är ju så dags nu när man sitter i smeten!
I alla fall är det värt att kolla just det egna försäkringsskyddet eftersom reglerna varierar lite mellan olika bolag.
-
Då jag bor på Phuket så skulle det vara intressant att veta vem som är din advokat och vem som är hennes advokat? Om du inte vill berätta detta har jag dock all förståelse.
Att man träffas första gången för att förlikas i ett civilrättsmål i Thailand är normalt. Jag antar att du har överklagat domen från “Court of first instance” och det kommer att ta upp till 12 månader innan fallet tas upp i “Court of appeal” i Bangkok.
Här sker ju ingen rättegång där man kan närvara i person utan man väntar bara på en dom från “Court of appeal”. Även denna dom går att överklaga till “Supreme Court” i Bangkok.
Kan du styrka att du betalade henne för leasingen den dagen hon signerade leasingavtalet/kvittot med ett bankkuttag/bankväxel/banköverföring att hon mottagit betalningen. Annars kan ju som sagt avtalet vara ogiltigt om hon inte fick betalt enligt avtalet/kvittot.
-
-
Denna frågeställning ger mig direkt två funderingar.
1. Om det finns ett underskrivet avtal som säger att man emottagit likvid. Så skall väl det, precis som i Sverige, innebära att man erkänt emottagandet av betalningen med sin namnteckning.
Detta oavsett om det finns checkar, avskrivna skuldsedlar, banköverföringar eller uttagskvitton med mera.
Om man sedan har ändrat namn på Land Office bör väl detta utgöra bevis två på att likviden är erlagd.2. Om det föreligger en tvist, som ännu inte är avgjord, så bör väl den som, tills annat är bevisat, är registrerad hos Land Office vara den som har egen rätt till egendomen.
Vad är det som felar här, är det avtalen som inte är korrekta eller uppfyllda, exempelvis att avtalen säger att “Betalning skall styrkas av bankinsättning”.
Förstår inte att detta ens ska behöva bli ett rättsfall då det finns avtal.
-
@Mojay wrote:
Förstår inte att detta ens ska behöva bli ett rättsfall då det finns avtal.
Hur mycket avtal, kvitton och annan bevisning det än finns så måste man som utlänning ha rimliga förutsättningar att kunna driva en eventuell rättstvist med framgång.
Annars är sådana här rättshandlingar tekniskt sett praktiskt taget värdelösa oavsett innehåll, i så fall fungerar inte rättssystemet utan djungelns lag gäller – äta eller ätas.
Vad som är av intresse är belysning av i vilka situationer som en utlänning nått någon som helst framgång i rättsfrågor och varför han nådde det – samt inte minst, att det inte är fråga om något mystiskt undantagsfall med dunkla omständigheter.
Tydligen kan det förekomma att thailändare i förhandling eller förlikning kan vika ner sej. Varför då? Redan det faktum att utlänningar inte får äga fast egendom i Thailand gör att utgångspunkten när tvisten inkluderar fast egendom blir svag – rätten kan avfärda alla frågor på området direkt med hänvisning till att de saknar rätssverkan på grund av att grundläggande rekvisit (möjlighet att äga fast egendom) inte finns.
Utlänningens rätt i Thailand ser inte ut att vara mycket bättre än livegnas (trälars) rätt under vikingatiden. Och rätt i samhället (exempelvis rösträtt och annat) var i Sverige även i historiskt sen tid knuten till jordinnehav innan allmän rösträtt infördes, dvs om man inte ägde jord var man i praktiken rättslös.
Visst går det att se paralleller med gamla tiders synsätt även i vårt eget land, det här är mycket intressant även på ett generellt plan. Och att förstå detta utmejslar en förståelse och kunskap om hur man ska hantera varje situation på bästa sätt för att klara sej i tillvaron. Man ska inte behöva bli inträngd i ett hörn utan utvägar.
-
Tyvärr är många av uppfattningen att om man har ett singerat leasingavtal på 30 år som är registrerat hos “land office” (inskrivet på “chanote title”) sitter man 100 procent säker i 30 år. Tyvärr är inte detta sant. Även om det är signerat att den som leasar ut marken har mottagit/kvitterat beloppet. Man måste ju betala också… Detta gäller inte enbart om västerlänningar leasar mark av thailändare utan även leasing mellan thailändare.
Det kan vara en historia enligt följande tex från en före detta flickvän.
“Han lovade att han skulle betala mig så snart jag singerat leasingen. Efter signeringen gick han till banken. Han kom dock tillbaka från banken och sade att pengarna han överfört från Sverige inte hade kommit ännu. Jag litade på honom och han lovade att betala mig senare. Nu har det gått 1 år och jag har ännu inte fått betalt. Han har nu lämnat mig och vill kasta ut mig från mitt eget hus.”
1. Leasa inte marken från din flickvän. Lease den direkt av markägaren. Låt inte din flickvän köpa den först med dina pengar och sedan lease ut den till dig. Blir med stor sannolikhet problem vid en eventuell separation.
2. Är väl helt ok att leasa om ens flickvän har en bit mark i hennes hemby, men vill man bo granne med henne och svärmor om förhållandet tar slut. ÄVEN DET BÄSTA FÖRHÅLLANDET KAN GÅ I STÖPET!
3. En lägenhet under “Condominium act” är nog ett säkrare alternativ. Kan kanske till och med bli en bra investering på lång sikt.
Lite kuriosa för de intresserade. Vissa gör enligt följande. (I grova drag så ni behöver inte rätta mig… 🙂 )
1. Marken och huset ägs av ett thailändskt företag, ett “company limited”.
2. Dina aktier i detta thailändska bolag ägs av ett BVI bolag (“Offshore company limited”, registrerat på Brittiska Jungfruöarna, British Virgin Islands, som du äger till 100 procent och kontrollerar, med en “nominee director” som signerar för dig)
3. Resterande aktier ägs av ett thailändskt “Holding” Bolag som kontrolleras av en thailändsk internationell/välrenomerad advokatbyrå. (finns även 3 individer med obetydliga aktieposter)
4. Man hyr huset av det thailändska företaget så att det thailändska företaget har en väl fungerande/vinstdrivande rörelse.Fördelar: Ingen kan bevisa att du äger huset i Thailand vid en eventuell separation. Ditt BVI bolag äger alla dina aktier i det thailändska bolaget. Du kan sälja hus och tomt genom att sälja dina aktier i BVI bolaget. Du sover gott om natten även om du skaffar dig flickvän/pojkvän eller gifter dig.
Nackdelar: Kanske inte så prisvärt för den mindre investeringen. Uppstart ca: 150,000 Baht. Årskostnad från ca: 60,000 Baht och uppåt.
-
@Lawinthailand wrote:
Tyvärr är många av uppfattningen att om man har ett singerat leasingavtal på 30 år som är registrerat hos “land office” (inskrivet på “chanote title”) sitter man 100 procent säker i 30 år. Tyvärr är inte detta sant. Även om det är signerat att den som leasar ut marken har mottagit/kvitterat beloppet. Man måste ju betala också… Detta gäller inte enbart om västerlänningar leasar mark av thailändare utan även leasing mellan thailändare.
Ja detta skulle vi kunna diskutera i evigheter. Jag anser att du har hlt fel på denna punkt ett 30 årigt kontrakt är 100% säkert.
Men har man inte sett till att alla avtal är klara med flickvännen eller det företaget man leasar från har man ju gjort fel i läge ett. Men om leasingen är registrerad av myndigheten finns där idag inga vägar för flickvänner, företag eller andra att bryta den leasing som finns.
Jag är mycket förvånad över utvecklingen i detta som beskrivs i denna tråd, finns där ett leasing avtal så är det ett solklart fall och polisen burde snarast reda ut detta och avhysa obehöriga från marken.
Ni bör nog skaffa bättre rådgivare som inte bara vill ha betalt men som kan visa resultat! Finns rent för många i Thailand som vill hjälpa till att skinna dig på så mycket pengar de bara kan.
W
-
-
@Rospigg wrote:
Bara en sak.
Alla de som skrivit i frågan har utått från svenskt tänkande och svensk logik. Betänk att thailändsk logik fungerar ( ganska ofta ) på ett helt annat sätt – och är det ofta, då faller våra spelregler.
‘
Mycket, Mycket bra skrivit har har vi roten till många problem..W
-
@Wallberg wrote:
@Rospigg wrote:
Bara en sak.
Alla de som skrivit i frågan har utått från svenskt tänkande och svensk logik. Betänk att thailändsk logik fungerar ( ganska ofta ) på ett helt annat sätt – och är det ofta, då faller våra spelregler.
‘
Mycket, Mycket bra skrivit har har vi roten till många problem..W
Rättssystemet fungerar helt enkelt inte enligt vårt sätt att tänka och så som vi tror och tycker att det ska fungera. Jag skrev tidigare i tråden så här: @Thaisambo wrote:
Hur mycket avtal, kvitton och annan bevisning det än finns så måste man som utlänning ha rimliga förutsättningar att kunna driva en eventuell rättstvist med framgång.
Thailändsk rätt bygger på andra grunder än de vi använder i Europa, vilket tekniskt sett är ett rättssystem med grunder i romersk rätt.
Och den som inte är thailändare ses som potentiellt brottslig och kriminell – det räcker att vistas i landet. Jämför gärna med hanteringen av de burmesiska flyktingarna, som behandlades som potentiellt gravt belastad kriminell ohyra av värsta sort!Att vara thailändare tycks inte vara så mycket bättre, systemet har en rejäl anstrykning av kvarlevande feodalvälde med livegna undersåtar för länsherren, men längst ned i social rang står förstås utlänningen, särskilt om han inga pengar har. Skillnaden är bara den att thailändaren är född och uppvuxen in i det systemet, och fullt anpassad efter det så han är försiktig med vad han gör, utlänningen klampar i klaveret och sätter sej socialt i smeten utan att riktigt ha fattat att ingen hjälp finns att få när man hamnar i nöd.
Bäst är att som utlänning helt och hållet undvika situationer där man kan hamna i nöd, som det här med olika rättssituationer, där rättvisan inte fungerar som vi trodde.
Det är lärorikt att läsa historiska skildningar från Kina och Japan, även från mongoltiden, för att förstå synen på den enskilda människans rätt – det är inte mycket mer än rätten att gå i främsta ledet, dvs kanonmaten som ska offras och jämna vägen för armén.
-
Wallberg – Vem har gett dig felaktig informaton om att ett 30 ars leasing-avtal alltid ar sakert? Jag hade precis som Kjelland problem med mitt som skulle vara jattesakert med mitt namn pa chanoten och hela paketet. Gjorde precis som advokaten sade. Mitt leasingavtal blev sedan avbrutet efter jag forlorade mot mitt ex. i domstol. Overklagade en gang sedan orkade jag inte langre. Detta hande for lite mer an fyra ar sedan. Inte exakt som Lawinthailand forklarade men ganska nara. Tomten var ju inte jattedyr och huset som vi byggde var anda en mardrom dar det mesta gick sonder och taket lackte hela tiden. Nu hyr jag en lagenhet pa arskontrakt.
-
Kan du ge oss utslaget från domstolen. På vilken grund blir kontraktet uppsagt? Hade du tolk närvarande vi domstolsförhandlingarna?
Skulle vara intressant att läsa dom papperna misstänker att ditt ex har gått bakom ryggen på dig och hävdat att du vill cancelera kontraktet. Men du har väll en översättning av dokumenten så där står väll anledningen till uppsägningen.
W
-
Hejsan igen.
Det är intressant för mig att imtresset är så stort för det här leasingproblemet, men fortfarande finns det ingen som har eller kan uppvisa samma problem med ett leasingavtal som jag har.
Skulle verkigen uppskatta om någon kunde höra av sig till mig, om någon vet om att det finns andra med samma problem. Varför vill jag ha tag i fler? Jo det har att göra med att svensk-tv kanske kan tänka sig att följa med och närvara i rättegången och då skulle det vara bra med fler fall som är liknande.
Jag tror själv att det är väldigt många som har problem i Thailand, det är ca 8 – 10.000 per år från sverige som köper bostad i Thailand. Självklart uppstår det problem när man inte får köpa med lagfart
Sen måste jag skriva igen att jag har ett fullständigt giltigt avtal, som är registrerat i mitt namn i Land office.
Jag har kontaktat flertalet experter som arbetar med sådana avtal och dom säger att allt är enligt Thailänsklag, helt korrekt.Avtalet är väldigt tydligt skrivet, att när man undertecknat som uthyrare(markägare) så har man också mottagit betalningen för 30 års hyra, man vore analfabet om man inte kunde läsa och förstå det, sedan står det väldigt tydligt att jag som hyr allt, inte ska ansvara för att uppvisa kvitto för betalningen. Vem skulle skriva under ett sådant avtal om man inte fick betalt samtidigt.
Min advokat i Phuket är Somsak Eaksisomboon i företaget Vimami. Hennes advokater vet jag inte vilka dom är eller vilket företag dom kommer från.
Ni som har liknande problem, hör av er till mig. Ring om ni inte vill skylta som jag gör.
Hälsningar
Kjelland
0733-127210. -
@kjelland wrote:
Hejsan igen.
Det är intressant för mig att imtresset är så stort för det här leasingproblemet, men fortfarande finns det ingen som har eller kan uppvisa samma problem med ett leasingavtal som jag har.
Skulle verkigen uppskatta om någon kunde höra av sig till mig, om någon vet om att det finns andra med samma problem. Varför vill jag ha tag i fler? Jo det har att göra med att svensk-tv kanske kan tänka sig att följa med och närvara i rättegången och då skulle det vara bra med fler fall som är liknande.
Jag tror själv att det är väldigt många som har problem i Thailand, det är ca 8 – 10.000 per år från sverige som köper bostad i Thailand. Självklart uppstår det problem när man inte får köpa med lagfart
Sen måste jag skriva igen att jag har ett fullständigt giltigt avtal, som är registrerat i mitt namn i Land office.
Jag har kontaktat flertalet experter som arbetar med sådana avtal och dom säger att allt är enligt Thailänsklag, helt korrekt.Avtalet är väldigt tydligt skrivet, att när man undertecknat som uthyrare(markägare) så har man också mottagit betalningen för 30 års hyra, man vore analfabet om man inte kunde läsa och förstå det, sedan står det väldigt tydligt att jag som hyr allt, inte ska ansvara för att uppvisa kvitto för betalningen. Vem skulle skriva under ett sådant avtal om man inte fick betalt samtidigt.
Min advokat i Phuket är Somsak Eaksisomboon i företaget Vimami. Hennes advokater vet jag inte vilka dom är eller vilket företag dom kommer från.
Ni som har liknande problem, hör av er till mig. Ring om ni inte vill skylta som jag gör.
Hälsningar
Kjelland
0733-127210.En sammanfattning för att se om jag har fattat det rätt. Du köper hus med din flickvän. Skriver mark och hus på henne. Sedan leasar du huset (och marken?) från henne. Förhållandet tar slut. Hon bor fortfarande kvar i huset fast du vill att hon ska flytta ut eftersom du har ett giltigt lease. Hon vägrar. Du kontaktar polisen. Dom skrattar åt dig. Du kontaktar advokat och går till domstol. I förlikningsdomstolen(“Court of first instance”) kan dom inte ställa ut en dom för att ingen av er har rätt att kasta ut varandra!? Nu har ärendet gått upp till “Court of appeal” och du väntar på dom därifrån mellan April 2009 – Augusti 2009. I Court of Appeal så kommer ingen av er att närvara. Du funderar på att ev överklaga en negativ dom till Supreme Court och isåfall försöka ta med svensk tv?
Då verkar det som det bara är att vänta på domen eller att flytta in i huset redan nu. Domen i första instansen sa ju att ni båda får bo där om jag fattat det rätt. Det senare alternativet kan visserligen vara livsfarligt beroende på vem din fd flickvän är och vilka hon känner.
-
Det som är knivigt är säkert förhållandet att hon är ägare till fastigheten medan Du hyrt fastigheten på viss tid av henne.
Ingen tycks bestrida sakförhållandet, båda har tillträdesrätt till fastigheten, för Din del under den avtalade leasingtiden. Rättens tanke ser ut att vara att ni ska kunna samsas under gemensamt tak även fortsättningsvis precis som ni avtalat, i och för sej innebär det då att ingen rätt kränks.
Det Du vill är att fastighetens ägare ska nekas tillträde till sin fastighet under den tid leasingavtalet löper. Huruvida ägaren nekat Dig tillträde till fastigheten i strid med leasingavtalet framgår inte, men det är inte uppenbart att så är fallet.
Det ser ut att vara så att leasingavtalet saknar överenskommelse om hur ett förtida upplösande skulle gå till och dessutom är det nog så att ägaren inte har resurser att lösa in leasingavtalet med återbärande av återstående outnyttjad leasingavgift, dvs återköp av leasingavtalet.
Ni borde förhandla om det här för att försöka hitta en lösning som fungerar, rättsväsendet verkar inte kunna göra så mycket mera än att titta igenom Ert avtal och se om ni överenskommit något om förtida upplösning. Finns ingen sådan överenskommelse kan rätten nog inte göra mer än att föreslå att ni fullföljer avtalet så som det är sagt från början, på annat sätt lär man inte kunna lösa frågan om lika rätt. Vill ni göra på något annat sätt är det upp till er själva att komma överens om det.
Det är så här situationen är om jag fattat det hela rätt. Och slutsatsen får nog bli att det är viktigt att man i sådana här långa avtal också skriver in någonting om att förtida upplösning ska vara möjligt och hur det i så fall ska gå till.
I Sverige förekom tidigare liknande ärenden, där man kunde förhyra eller leasa mark i t ex skärgården på 49 eller 99 år mot en fast, årlig, avgift. Penningvärdesförsämringen under framförallt andra halvan av 1900-talet gjorde att de här markavgifterna snabbt urholkades till rena struntsummor, kanske 500:- per år för en attraktiv skärgårdsö i Stockholms skärgård, där avtalet ingåtts på 1930- eller 1940-talet. Sådana avtal har med hänvisning till oskäligheten i en del fall kunnat permuteras eller jämkas och även kunnat sägas upp i förtid utan att det varit något sagt om förtida lösen.
De kända expropriationsärendena i Stockholm för en del år sedan som hamnade i Europadomstolen är andra liknande ärenden i kategorin, det handlade om ägarens rätt att fritt förfoga över sin egen mark i de fallen.Men detta gäller svenska/europeiska förhållanden och koppling till folkrätt och mänskliga rättigheter och är juridiskt besvärliga frågor att reglera. Hur detta kan tänkas hanteras i Thailand vet jag inte. Och knuten i det här fallet är att leasingavtalsinnehavaren upplever sin rätt att disponera fastigheten under avtalet kränkt samtidigt som ägaren troligen saknar ekonomisk möjlighet att lösa avtalet (om det nu finns någon vilja till det).
-
Hejsan igen.
Jag tackar ännu en gång för ert visade intresse av leasingproblematiken.
Ska försöka förklara igen hur avtalet är upprättat, och hur det ligger till med Thailänska tjejen.
Jag har varit upp i Court House 2 ggr, sista gången var det som vi kallar för tingsrätten och nu är det Hovrätten som jag väntar på. Hoppas för guds skull att dom är läskunniga eller inte sitter med blinda ögon och döva öron som förra gången.1. Jag upprättade detta avtal ihop med de bästa advokaterna med tanke att en sån här sak skulle kunna hända. Där thailänska kvinnan ser möjligheten att bara tjäna pengar. Med andra ord “man” är bara ihop så länge som det behövs, sedan bryter man förhållandet.
2. Avtalet säger att hon har inget att göra i huset, även om vi skulle vara tillsammans så kan hon inte hävda någon rätt till boende i huset, utan den rätten är till fullo i mitt avgörande. Domare i Thailand vill inte läsa en sådan paragraf eller försöka förstå utan säger att vi inte kan kasta ut varandra, mycket märkligt jag har förvägrats att bo i huset av henne, inför min advokat och poliser mm.
3. Hon har brytit in sig i huset genom att ta bort mina lås från dörrarna och port. Det finns inspelat på band där hon säger i mycket klar stämma att hon klippt av mina lås och tagit bort låsen för att sedan flytta in i huset. Hon bodde själv i en egen lägenhet/bostad i Sverige men försvann till Thailand.
Visst är väl det konstigt att detta inte ens gäller, fast advokater intygar att detta är äkta med Thai tolkning och bevisning. Inte ens det lyssnar en domare på.4. Jag har begärt att hon ska lämna huset många gånger t.o.m med handräckning/delgivning och även det nekar hon fast jag har hennes undertecknande att hon mottagit detta brev.
Samtidigt så begär hon 3 miljoner Bath för att släppa in mig i huset igen. Så genomskinligt, men det tycker inte domarna, underligt!5. Frågan är? Är ett leasingavtal bara ett spel för att lura oss utlänningar! När alla experter säger att avtalet är helt korrekt, och ändå så fungerar det inte, om man inte betalar ännu en gång, och så får man nog bara fortsätta med. Skulle det inte vara så otroligt korrumperat så tror jag att rättsystemet kunde utläsa avtal som dom ska läsas och inte blunda för paragrafer som ska skydda en leasingtagare.
Hoppas och tror fortfarande att det finns fler som hamnat i samma båt som jag, hoppas därför att någon eller några kan höra av sig till mig.
Hälsningar
Kjelland -
Det handlar i mycket om att förstå och få kläm på hur thailändsk rätt fungerar och den kunskapen har inte jag, sitter inte heller i den här båten, där det gäller att hävda ett avtal.
Men när rättsväsendet är inblandat…. Vi har i Sverige ett system där man kan få rättsbiträde, i vissa fall på samhällets bekostnad. Om vi bortser från själva sakfrågan och diskussionerna kring den och dom så är det så här att det ingår i rättsbiträdets roll att förklara för klienten och få klienten att förstå hur domstolen resonerat och varför man kommit fram till den slutsats man gjort. Rättsbiträdet ska ha en sån kompetens att han kan förklara vad som egentligen hänt för sin klient och varför resultatet blivit som det blivit på ett för klienten begripligt sätt. Rättssystemet är ett skrå för sig och lever i sin egen värld, ofta svårt att förstå för lekmän, och därför är det bra att sådana här krav ställs på en fackman (dvs rättsbiträdet).
Det är med andra ord efter det här synsättet och den här praxisen som man ska förvänta sej att det är rättsbiträdet som ska förklara och ge de avvikelser Du påpekar ett vettigt innehåll. Men det gäller det svenska rättssystemet det. Hur man gör i Thailand vet jag inte, men det kan väl inte vara så att inte heller Din advokat har kläm på hur domstolen resonerar? Nog tycker jag att advokaten ska kunna förklara domssluten för Dig – han är ju utbildad för det! Om det är så att domstolen bortser eller ignorerar vissa faktorer som Du anser väsentliga så ska advokaten kunna bringa klarhet i varför det är så, veta vad som ligger bakom. Det har knappast med att Du är utlänning (från thailändsk sida sett) att göra, rättssystemen bryr sej inte om sånt. Man isolerar detaljer på ett för vanliga dödliga nära nog absurt sätt och behandlar varje detalj för sig – en teknik för att kunna hålla en enhetlig och konsekvent hantering i olika mål, det bidrar till att det är svårt att förstå det juridiska resonemanget.
Den som borde vara bäst lämpad att förklara resonemangen och vad som egentligen hänt är Din egen advokat. Har han inte gjort det? Det låter inte så direkt och det är inte bra, det är ju därför Du driver målet vidare, det brister helt enkelt i förklaringen av domstolens resonemang och hur thailändsk rätt fungerar.
Det är klart att det finns en rättspraxis och någon sorts ordning, prejudicerande domar och annat, så att det finns en vägledning om hur man hanterat liknande mål och vad det är man dömt efter och det är ju just sån information Du nu söker på forumet med att fråga efter andra som råkat ut för liknande saker. Kolla med advokaten om det finns något slags rättsdatabas och information om liknande mål också med domsskäl redovisade! Sånt är ju vägledande!
-
Hejsan Thaisambo.
Jag är tacksam för det svar jag får av dig och den information du delger.
Som jag förstår så verkar det vara så att du inte suttit med i ett rättssytem i Thailand eller så har du haft en enorm tur.
Jag kan intyga att det är är en enorm skillnad om du är thailändare eller inte. Ingen som inte varit med i en rättsprövning skulle säga något annat, jag har alltså varit med 3 ggr, vi utlänningar har en mycket mindre chans att vinna ett mål.
Min advokat säger precis som du sade, att man får glömma hela västerlänska tankesättet, och det innebär att man inte tar fasta på 100% iga bevis, utan bortser från dessa, utan rättssytemet tar fasta på påhittade händelser eller förvanskningar som motparten ej kan bevisa, t.e.x att man är gift med motparten, fast man inte är det, att man använt huset till förbjudna verksamheter, om man då frågar motparten, när hände det? Ja då kan man inte svara på det, eller vem såg eller kan intyga att nått sånt hänt så finns det ingen som kan det! Sådana saker tar rättsystemet fasta på ändå, saker som aldrig hänt. När t.o.m Land Office själva säger att jag har helt korrekt leasingavtal, finns inga fel.
Det är vad som händer när man inte är thailändare. Rättssystemet är så korrupt att man som utlänning har mycket svårt att får rätt, även om man har 100% rätt enligt alla experter och vissa inom rättssystemet själva säger.Tro mig att min advokat har förklarat för mig hur det är. Och det som egentligen återstår för mig är att muta en del människor inom polis och rättsväsendet, att ljuga, förvanska och vittna om saker som man helst inte vill göra, men så är det ETT thailänska rättssystemet fungerar.
MEN FORTFARANDE, SÅ HAR INGEN HÖRT AV SIG TILL MIG OM LIKNANDE PROBLEM.
HAR INTE DETTA HÄNT FÖRUT MED LEASINGPROBLEM, DÅ BLIR JAG VÄLDIGT SNOPEN, OM JAG ÄR DEN FÖRSTA?Hälsningar
Kjelland -
Du har ju anlitat advokater m m i avtalsskrivningarna och dessa har i så fall misslyckats med sin uppgift om de inte klarat av att ge dej det rättsskydd du behövde.
Men jag har frågat några om familjerättsliga avtal, det är inte enkelt att få till och de både drar sej för det och vill ha hutlöst betalt – det är varningssignaler. Att man inte ens kan producera en familjerättslig standardmall utan måste ta sånt som specialjobb med en massa utredande och översättningskrångel plus certifieringssystemet som dessutom fördyrar.Och så fungerar det ändå inte när det behövs. Precis som Du vill jag se exempel på andra som kommit i kläm och särskilt när de fått den här administrativa mödan, som varit menad att ha rättsverkan, att fungera. Det här påverkar naturligtvis möjligheten att ingå fungerande avtal med thailändare generellt över hela linjen och därmed också möjligheterna att hantera internationella (bilaterala) avtal. Thailand har inte många sådana avtal – “kulturkrockar” kan man kalla det, men thai är också “det fria folket” med allt vad det innebär kulturellt. De är autonoma helt enkelt och det är en företeelse som jag stiftat en del bekantskap med i livet tidigare (inom den olympiska idrottsrörelsen före Samaranchs tid) och det är inte lätt att hitta fungerande former för samverkan med en autonom partner.
-
-
@kjelland wrote:
Hejsan Thaisambo.
Jag är tacksam för det svar jag får av dig och den information du delger.
Som jag förstår så verkar det vara så att du inte suttit med i ett rättssytem i Thailand eller så har du haft en enorm tur.
Jag kan intyga att det är är en enorm skillnad om du är thailändare eller inte. Ingen som inte varit med i en rättsprövning skulle säga något annat, jag har alltså varit med 3 ggr, vi utlänningar har en mycket mindre chans att vinna ett mål.
Min advokat säger precis som du sade, att man får glömma hela västerlänska tankesättet, och det innebär att man inte tar fasta på 100% iga bevis, utan bortser från dessa, utan rättssytemet tar fasta på påhittade händelser eller förvanskningar som motparten ej kan bevisa, t.e.x att man är gift med motparten, fast man inte är det, att man använt huset till förbjudna verksamheter, om man då frågar motparten, när hände det? Ja då kan man inte svara på det, eller vem såg eller kan intyga att nått sånt hänt så finns det ingen som kan det! Sådana saker tar rättsystemet fasta på ändå, saker som aldrig hänt. När t.o.m Land Office själva säger att jag har helt korrekt leasingavtal, finns inga fel.
Det är vad som händer när man inte är thailändare. Rättssystemet är så korrupt att man som utlänning har mycket svårt att får rätt, även om man har 100% rätt enligt alla experter och vissa inom rättssystemet själva säger.Tro mig att min advokat har förklarat för mig hur det är. Och det som egentligen återstår för mig är att muta en del människor inom polis och rättsväsendet, att ljuga, förvanska och vittna om saker som man helst inte vill göra, men så är det ETT thailänska rättssystemet fungerar.
MEN FORTFARANDE, SÅ HAR INGEN HÖRT AV SIG TILL MIG OM LIKNANDE PROBLEM.
HAR INTE DETTA HÄNT FÖRUT MED LEASINGPROBLEM, DÅ BLIR JAG VÄLDIGT SNOPEN, OM JAG ÄR DEN FÖRSTA?Hälsningar
KjellandHelt rätt så handlar det Thailändska rättsystemet inte enbart om rättvisa.
Det spelar ingen roll hur många advokater man har, eller om man är thai eller utlänning, det är andra saker som påverkar rätten.
Man ska föra sig väl, kunna prata själv, eller genom en annan respektabel person, för sin sak på ett smart sätt.
Har själv haft problem med rättvisan en gång på grund av ett skadeståndsanspråk, för en rent löjlig sak, på 20 000 Bath.
Första gången jag var där hade jag en advokat med mig och det sket sig totalt, jag var skyldig och skulle betala.Andra gången jag åkte dit hade jag en god vän, en lärarinna från en privatskola med mig som talade för min sak istället. Det slutade med att hela processen vända och jag behövde inte betala en enda bath.
Har en tidigare bekant, svensk, som för en 15 år sedan processade angående vårdnaden om sitt barn med en Thailändska. Han vann det målet överlägset eftersom det målet lades upp genom att trycka ned den thailändska kvinnans livssituation ekonomiskt, utbildningsmässigt med mera så det slutade med att Svensken fick ensam vårdnad om barnet.
-
Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
