SKRÄMMANDE info om adoptionerna 1975-1977

[Rosarin]

Hej!

Hittade ett jättelångt inlägg om adoptionerna från Thailand.
Jag vet att det är jättelångt men läs det, det är så SJUKT!
Jag vet att artikeln är gammal, från 2004, men tänk så många vi är ändå.

N’Ekachai frågade i en annan tråd om hur många vi är. Han menade kanske oss på forumet men enligt den här artikeln är det alltså närmre 900st barn som har adopterats från Thailand till Sverige med falsk identitet.

FAAN (förlåt) , men nu kan jag faktiskt inte hålla tårarna borta längre….
Det känns bara som om att det aldrig någonsin går att hitta sanningen i det här.
Och där sjönk ju chanserna att hitta sin thailändska familj också…

Date : 2004-05-31
A young Thai Girl search for her roots in Thailand :
Anybody who could provide information may contact –

The photograph of Maria-Elsa: inset – when she was 10 to 12 weeks old.
This is a heart wrenching story of a young Thai girl named – Maria-Elsa, who is at present 27 years old, living in Sweden and she is searching for her roots in Thailand. She was adopted by a Swedish family when she was less than six weeks old and brought to Sweden and now she is grown up and searching for her biological parents in Thailand.

Maria-Elissa wrote to “Asian Tribune” and sought our assistance to locate her biological parents and her roots in Thailand.

“Asian Tribune” undertook to assist her on humanitarian grounds and we appeal to those who might be able to provide some form or … any form of information that might lead to locating Maria-Elissa’s biological parents or members of her family or her biological roots – to contact “Asian Tribune” and leave the information.

After checking the credibility of the information “Asian Tribune” would revert back to contact those provided the information for further developments.

Given below is the first person testimony of Maria-Elissa : My name is Maria-Elissa – I am 27 years old, said to be a Thai, but brought up in Sweden when I was just a baby less than six weeks old, and I am now a Swedish national and live in Sweden.

I was adopted from Thailand in April 1977, during the height of the period when babies were kidnapped by the notorious gang of Pongsawat and Choulay and sold to innocent and unsuspecting Europeans families, especially from Sweden, who visited Thailand with the noble idea of legally adopting Thai babies with the consent of the biological parents and the approval of the Government of Thailand.

I presume that everyone in Thailand must have probably heard of this scam by a few notorious gangs long before.

It is learnt that between 1975 and 1977 nearly 900 Thai children were taken for adoption just alone in Sweden, unfortunately I am not aware of the adoption details of Thai babies in the other European countries for the corresponding period.

Out of the 900 cases of adoption in Sweden from Thailand, just 5 of those adopted children are aware of their real identities and the rest – 895 children are searching for their identities, their biological and genetic roots. Absence of information regarding the biological background of these said 895 children, who were adopted from Thailand points only to one plausible conclusion – probably they were all kidnapped and sold with fabricated identities.

Unfortunately I am one of them and with a made up identity.

In 1977, I now learnt that, many Swedish people, who visited Thailand for child adoption ended up falling into the trap laid by Pongsawat and Chou lay’s organizations and ended up paying huge sum of money for adopting a This baby.

I understand that the scam of selling Thai babies to foreigners was brought to the notice of the Thai Government. Subsequently, in April 1977, according to my information, Government of Thailand deployed their Military Police to Bangkok airport, to arrest those involved in the smuggling arrangements of Thai children and to stem this inhuman practice of stealing and smuggling babies abroad.

Unfortunately, it is said that the Gang got the wind of it and got wiser than the Thai Government and they got hold of those Military police officers to help them with the smuggling of the babies. According to arrangements, smugglers have to hand over the babies to the Military police outside the airport and they will bring them inside the flight and hand them over to the Swedes who have paid money for adoption.

My adopted mother and 3 more ladies from Sweden said to have got their babies delivered inside the plane and that was the last plane that left Bangkok airport with babies in 1977.

It must be clearly stated that none of these ladies had any idea that the babies were stolen from their biological parents. They all were of the impression that since they could leave the airport without any problem and as the adoption papers too were in order, the unsuspecting Swedish families who came to adopt Thai babies unsuspectingly thought that everything was done legally, rightly and correctly.

When I started trying to investigate about my background, I have heard so many different stories as to, – “who I might be? – during these years, and I don’t know which one to believe – probably none of them.

I have taken up this matter with the Swedish Government. Though they were aware of the ongoing baby sale scam in Thailand, they did not venture out to stop such practices. Many of the children who were adopted from Thailand are today suffering due to lack of identity crisis to different diseases, such as psychosomatic illness and self-hate, because of the lack knowledge about their true biological background.

There is no way in the world you can just pick a baby from one side of the earth and bring it for adoption and expect the said child to feel “at home” on the other side of earth. It is being today already proved by medical science. There are so many little things that create a person, and when you do not know anything about your background, you become totally rootless, overwhelmed with a feeling of nothingness and you need roots to go on with your life.

Some of these Thai adopted men and women do not live no longer. According to the information I received, a man hung himself up in a tree, because he couldn’t deal with the stress of not knowing who he was. A girl tried to kill herself several times, but couldn’t make it, so she ended up in the mental hospital.

Some of these men and women who are supposed to have a better” life in Sweden, are unable to come to terms with the life over here. They cannot work with piece of mind, they cannot concentrate on their studies, they cannot lead a happy and contended life, because of the questions about their identity keep on looming large in their mind and they have come to saturation point and they are unable to take it any more.

There are a few who managed to overcome the questions of their identity and tread on without any problem seemingly with ease. Well, congratulations to them, but I am not one of them.

The question of identity fully occupies my mind and the mind keep on yearning for a confirmation of my true biological identity.

Many including me are interested in knowing from which part of Thailand we all come from? Whether our biological parents are still alive? Why they chose to give us for adoption? Whether they gave us for adoption with their full consent? Or we were stolen from our biological parents and sold for adoption by the greedy agents?

That is why I am writing this brief resume about me. This is written with the fervent hope that it might lead me to get in touch with my biological parents. I wish to get in touch with my parents in Thailand. I am not leaving any stone unturned in my search for my parents.

My adoption papers were said to be fabricated by one or some unscrupulous agents. The Thai name for me found in the adoption papers too is not genuine, must have been baptized by the spurious agent/s. Also the Thai family name too is made up by some people in Thailand, who must have got paid to sign the papers.

Yet I still l need to know who I am. This is an unending search until my biological parents are located, found and confirmed conclusively.

I am at times worried that maybe my biological parents are thinking about me everyday?

Maybe my mother asks herself everyday what happened to her baby?

Who took her, and why?

Maybe she wonders if I am alive, or maybe she doesn’t wonder at all.

Maybe she is dead… I don’t know, but sometimes I can feel in my heart that they live – at least my father …..? It’s a strange feeling, and I am not quiet efficient to explain it, but sometimes I feel inside me that he is still alive and I do so much want to find him and see him.

Can you help me with that?

I contacted the man who helped my adopted mother in Sweden to adopt me in 1977. He fled the country in 1977, to Sweden on the same aircraft as my mother returned back to Sweden with me – a small bundle with flesh and blood lying in her lap – strangely enough but could get the grasp of those memories as I was too young to understand what was happening around me —

My mother and the other Swedish ladies were told not to speak to him, look at him or show that they recognize him at all during the flight to Sweden, otherwise he could have been arrested and thrown into a jail for lifetime.

I don’t know if he kidnapped me, but the story he told me, while visiting him in Phuket – where he stays nowadays, is the same story he has told my friends who were also adopted from Thailand in 1977. So, he is probably lying, or maybe he just can’t remember.

The story he told me goes something like this:

“You were found in Phatalung by a taxi driver. This man – I did try to find him during a few years, but they said he had died – brought you up to Bangkok where he left you in an orphanage, where we took care of you until the day your mother from Sweden came to adopt you.”

Isn’t it strange that he told the same story to the other Thai adopted men and women?

There was this team from Swedish Television who went to Thailand to make a documentary about the kidnappings of children. They did some research for me and said that this taxi driver probably is the man himself, telling me the story that’s why he couldn’t find the taxi driver no more. The team made this 2 hour long documentary that was sent on Swedish Television in 2002 about two friends of mine, Sawitri and Malinee – both were adopted too via Pongsawat and Choulay.

Sawitri and Malinee never found their parents, but they did find out that they had double identities, and that the signatures on the adoption papers where made up, and also that the men and women, who were said to have placed their signatures on the adoption papers, never did this at all. They were completely surprised, and wondered what kind of person who had stolen their identities to sign false documents. So it is such a mess.

Maybe you don’t want to help me with this, but I think that maybe that my photograph as a baby published here might try to kindle your memory. Maybe someone, who still recognizes me as a baby, sees the pictures and contacts “Asian Tribune” for further information.

I know this may sound odd, and maybe you just think that I should be grateful, living in Sweden. And yes, I am. But I still can’t go on with my life, because my brain is in such a mess with all these thoughts whirling inside my head and I just can’t drop it. It is too important to me.

Will you please help me?

Please, keep in touch.

Best Regards,

(sgd.) Maria-Elissa – Sweden.

– Asian Tribune –

[Nille]

Trist läsning kan jag hålla med om. Dock, det bekräftar att det finns mycket info där ute.

Jag tror ni kan vara i behov av varandra.

Jag vart mycket imponerad av denna kvinnas jakt på sin identitet. Hon har funnit reda på en hel del. Undrar vad som har hänt sedan 2004?

Svenska myndigheter borde pressas till att ta mer ansvar. Att hjälpa till för att trycka för att ni får tillbaks era thailändska medborgarskap borde inte vara det största problemet.

TILLSAMMANS ÄR NI STARKARE.

Ps. man kan ju undra om det inte borde finnas ett register om vilka alla är någon stans?

[Rosarin]

Vet inte om det finns register…

Det var ju efter 1977 som alla adoptioner började dokumenteras….innan dess var det ju fritt fram…

Jag mår verkligen skitdåligt att sån´t här….bara gråter och gråter…

Jag trodde att jag kunde acceptera men det är väl bara att erkänna att det kan jag inte…inte helhjärtat i alla fall.
Varje gång jag läser sånt här och får mer och mer info rivs såren upp igen..

Ska försöka kontakt den här tjejen som har skrivit artikeln.
Hon är visst vän med Sawitree på ffat, hon som var med på tvprogrammet som gick, “Barn till varje pris”.
Tydligen hjälpte tv-teamet henne också men vid sidan om programmet.

Uppenbarligen VET inte thailand något om detta eller så vill de glömma…

Närmre 1000 barn…..så sjukt….

Tror ni att svenska ambassaden i Bkk kan tillsätta någon större utredning kring detta tillsammans med thailändska myndigheter?
Kanske att de kan erbjuda något slags “paket” för oss 900st.
Oavsett om vi är intresserade eller inte så tycker jag personligen att möjligheten ska finnas att få tillbaka sitt thailändska medborgarskap tillsammans med någon slags dokumenterad utredning eller åtminstone vilka åtgärder som vidtagits.
Det tycker jag att de är skyldiga oss, både Thailand och Sverige.

Är det för mycket begärt?
Ska prata med min gamla granne.

Som jag förstår det så finns det ju inga bevis. Allt är borta eller uppbränt och ingen vet eller kommer ihåg.

Det ENDA som finns dokumenterat kvar är de adoptionshandlingar som VI har, så vad ni än gör, håll hårt i de dokument ni har.
De är det enda som bevisar att vi är adopterade från Thailand till Sverige.
Ingenting annat finns.

[Janni]

Jag kan inte föreställa mig hur jobbigt detta måste vara för alla de som föll offer för detta. Jag vet själv inte vem min biologiska far är. Mamma var i Grekland, åkte hem och märkte att hon var gravid. Mannen fick hon aldrig tag i igen och visste skulle det inte vara en omöjlighet att söka upp honom men det är jag inte intresserad av, då jag har, enligt mig min riktiga pappa här.
Det skulle vara lärorikt att se den där dokumentären. Går sådana att få tag i på något sätt?

[Marcus Ekaxai]

Har varit i kontakt med myndigheterna och frågat och de säger att det är problematiskt att kunna göra något då det saknas uppgifter och handlingar. Detta beror på att adoptionerna gjordes privat och därmed finns inga register att hänvisa till. Än värre blir det då personen i fråga som ansöker om medborgarskap inte har kvar några thailändska handlingar som styrker dennes tidigare medborgarskap eller födelseort/land.

Så som P’R säger håller hårt i era thailändska handlingar!!!

I en svensk synvinkel tycker man nog att det borde kunna anordna något tillstånd ändå men i Thailand då papper är ett måste på allt så blir det en helt annan femma, då pappersbevis måste finnas och finns inte detta blir den berörde behandlas som vilken annan “utlänning” som helst. Men ingenting är omöjligt i Thailand som de flesta redan vet som bor här och jag tror att om fler går ihop och tillsammans gör en ansökan om medborgarskap med de handlingar som varje individ har så kanske en röst kan höjas. Problematiskt blir det dock då som K’Sawitree och K’Malee då det redan finns en innehavare i Thailand som har den identitet som man själv tror sig ha. Då finns det inget som stödjer ens tidigare medborgarskap eller ens sin egen tillhörighet till Thailand.

Mycket sorgligt men jag tror det finns hopp ännu….

[Nille]

Jag tror också det finns hopp, framför allt att förenkla processen för att ni skall få tillbaks era medborgarskap. Dimplomatiska påtryckningar. Thailändska medier. Bla bla bla.

Herregud, det var ju mer eller mindre statlig business detta!?

[Marten_G]

Nille
Herregud, det var ju mer eller mindre statlig business detta!?

Är det därför jag inte kan hitta att Thailand skrivit på några internationella konventioner
som reglerar föräldraansvar med barn mellan länder.

Fortsätter man i samma anda, men med en annan inriktning?

Tacksam om någon annan hittar något som visar att Thailand skrivit på.

**********************

[Rosarin]

Har också letat Mårten men har inte hittat nåt.

En annan märklig sak slog mig just….
Det är bara KILLAR som har hittat sina familjer.
Inte en enda tjej som jag känner eller vet om har hittat sin biologiska familj i thailand.

Dessutom är andelen killar av de ca 900 barn som kom inte så stor.

Vad kommer det sig att det är så tro?

De killar jag vet som har hitta sina familjer är, Ekachai, Tim, Anders (spårlöst försvunnen) och Micke (sanuk).

Annars ingen annan….

Skumt va?

[Marten_G]

Jag kan ju bara referera till mitt eget fall, när den lilla föddes.
Det kändes olustigt och jag blev misstänksam direkt.
Både på BB och Amphur “som låg i en annan provins” var man
liksom ovillliga att skriva in mitt namn som fader.
Istället fick jag erbjudande om att byta tjej.

Kan det vara så, att det är bara thai–thai som räknas och att thai–falang räknas
som oäkting, därför denna ovillighet?

Och då kommer ju nästa fråga: Har dessa flickor som “såldes” via adoption
och som inte kan hitta sina rötter, en falang som pappa kanske?

Bara spekulationer, men ändå

******************************************

[Rosarin]

Bra fråga Mårten.
Jäkligt intressanta tankar du har där. Tack för stöd och info.
Låter ju helt sanslöst i mina öron om det skulle vara så.

En annan tanke jag har haft är ju ifall de i pojkarnas fall hoppas att de någon gång ska återvända och kanske försörja/ta hand om sina familjer i Thailand.

Kanske hoppas de på att pojken ska söka sina rötter och komma hem med en gedigen västerländsk utbildning och ett välbetalt jobb. En dotter däremot anses kanske mer vara en “kostnad”.
Känns helfel att tänka så men tyvärr är det nog inte helt otroligt att det kan vara så.

Nu talar vi om Thailand för över 30 år sedan och det verkar helt klart som om att det fortfarande finns en del som tänker så.

[Marten_G]

Varför jag funderat lite är ju vår situation här hemma.

Jag fick höra det första hotet från spaderdam att dra tillbaks till
Thailand redan i nov 2007. Då googlade jag och hittade detta forum.

Och det som lät märkligt då i mina öron var, att hon skulle dra med pojken som är thai–thai,
men lämna den lilla kvar hos mig. Hon ammade fortfarande då.
Och att hon aldrig ville se mig eller den lilla mera.
Bara för att jag tyckte hon skulle sluta spela kort.

Jag tyckte det var mycket märkligt eftersom en mamma brukar normalt strida
för sina barn. Men här så skulle jag lämnas vind för våg med en liten.
Att jag sedan fått bevittna detta förfarande i 2 andra förhållanden är ett stort ?
Det är 5st barn som lämnats, 2 i det ena förhållandet och 3 i det andra, i det sista
med 2 olika svenska fäder.

Men eftersom hon kommit in i den svenska svängen via SFI har hon ändrat sitt
beteende och nu var det eget boende med barnen som stod på tapeten i höstas.
Tyvärr så har hon nog bitit sig själv i tungan, genom att lyssna på sina “systrar”

Sedan har jag ju också kommit i kontakt med vad jag kallar trafficing “turist/besöks visa”
Senast för ca: 3veckor sedan, där 2st pinglor kom hit. Vad det pratas om, är att de kommit
hit med sk. arbetskraft invandring 6mån. Och en koll på Mig-verkets sida där man redovisar vilka yrken
som kan vara aktuella för detta visum, hittar jag inte massage eller thaimassage. :scratch:

Största markanden när det gäller detta är nog till andra asiatiska länder.

Under 60-70:talet var ju USA aktivt i Thailand via U-Tapo Sattahip, och man förlägger
även nu många permissioner från hangarfartyg i tex. Pattaya.

Ett sådant besök skulle ju teoretiskt kunna generera över 5000 barn.

Men som sagt bara teorier.

***************************************

[Mojay]

@Marten_G wrote:

Jag kan ju bara referera till mitt eget fall, när den lilla föddes.
Det kändes olustigt och jag blev misstänksam direkt.
Både på BB och Amphur “som låg i en annan provins” var man
liksom ovillliga att skriva in mitt namn som fader.
Istället fick jag erbjudande om att byta tjej.

Kan det vara så, att det är bara thai–thai som räknas och att thai–falang räknas
som oäkting, därför denna ovillighet?

Och då kommer ju nästa fråga: Har dessa flickor som “såldes” via adoption
och som inte kan hitta sina rötter, en falang som pappa kanske?

Bara spekulationer, men ändå

******************************************

Har hört att fadern blir bara inskriven på födelseattesten om paret är gifta. I annat fall skall man i domstol begära att bli inskriven som fader.

Detta gäller inte bara faranger utan också thailändare.

Min frus förra man, thai, blev inte inskriven som fader för deras två barn utan han var tvungen att vända sig till domstol för att få bli inskriven som fader. Skälet till det var att dem var bara gifta enligt thaimaneer, alltså bröllop utan registrering.

Däremot om paret är gifta så blir han automatiskt inskriven, oavsett om det är hans barn eller inte, och måste på nytt gå till domstol för att befria sig från faderskapet om han nu inte är far till barnet.

[Marten_G]

Om det är så att man i Thailand börjar övergå till databaserade system när
det gäller registrering, så kommer ju inga falanger kunna att bli reggade som
fäder eftersom deras system endast accepterar thailändskt personnr.
Så var det i vårt fall när den lilla fick sitt slutgiltiga person/födelsebevis.

Kollar jag här i Swedala på pojkens personbevis, så har ju både pojken o spaderdam svensk persnr
medan pappan finns reggad med thailänskt id-nr hos skatteverket .

*********************************

[jjonsson]

@Marten_G wrote:

Om det är så att man i Thailand börjar övergå till databaserade system när
det gäller registrering, så kommer ju inga falanger kunna att bli reggade som
fäder eftersom deras system endast accepterar thailändskt personnr.

Rent programtekniskt brukar inte detta vara några problem att lösa.
En person med danskt personnummer som skall vara med i ex ett svenskt lönesystem får personnummer:
555555-5555
Så jag kan tänka mig att det blir en liknande lösning i så fall…

Sen kan det ju vara andra problem som föreligger.
En thai i sverige utan sista 4 siffrorna kommer inte in i systemen med ex 731221-5555
Då skulle inte ex kontrolluppgift vilket man enligt lagen skall kunna lämnas och då slår systemen bakut.

Så det skulle vara om det finns någon lag som förhindrar det.
I thailand lär det väl funka med 780618-฿฿฿฿ :blackeye:

[Marten_G]

Thailand har följande utseende ang id-nr
X-XXXX-XXXXX-XX-X alltså 13 siffror. Och vilka som är checksiffra är ett ?
Och det var fält-indelat så också.
För att skriva in fader krävdes ett id-nr av detta slag.
Eller för att huvudtaget bli inskriven i detta register, krävdes 13 siffror
De damer som arbetade på Amphur var tillmötesgående, vi provade med
olika dummys, de ringde även vad jag tror till Laksi.
Så efter att de skrivit ut dokumentet, så stoppade vi in det i
en skrivmaskin, och jag fyllde på med mitt namn o persnr.
Men i dataregistret finns ingen info om mig.

Bya-mannen som sedan kom och skrev på, han hade däremot ett
erbjudande om att jag skulle byta lady, till en barnlös tjej som han kände.

**********************************

[Rosarin]

Intressant.

Kommer direkt att tänka på städerskan på ett hotell pappa bodde på i PAttaya när han skulle hämta mig.
Hon var ju gravid och när han berättade att han skulle hämta ett barn så erbjöd hon ju direkt sitt eget barn i magen utan att tveka.

Känns ju som om det var lätt att hitta barn att adoptera om man var farang på den tiden.

Frågan är ju om det var lika lätt att stjäla och kidnappa barn?

Vore intressant att höra något från Tim och de andra killarna som har hittat sina familjer.
Vad har sagts om hur allt gick till?
Det är naturligtvis känsligt men det kan också vara till hjälp för oss andra som är födda samma år och som har adopterats på samma sätt.

Jag har ju tack vare tesabaan på Samui fått tag på mitt 13-siffriga thailändska id-nummer vilket känns jättebra.
Det har underlättat att ha det bl a senaste vändorna jag har varit på Laksi District office.

[Marten_G]

Rosarin, jag hoppas att jag inte gör dig ledsen eller sårad med mitt spånande.

Men när en sådan sak uppdagas så måste man hitta en syndabok.
och då heter det att barnen kidnappats och stulits, medan man
i själva verket varit fullt medvetna om vad som föregåtts.

Under 70-talet så borde största anhopningen av falanger vara just
jänkare på permission. Då borde det också tillverkats ett antal
sk. oönskade barn. Dessa köptes upp för en billig penning och såldes
vidare dyrt med falska dokument.

En teori bara.

******************************

[Marten_G]

Nille ang. den svarta ekonomin

Era spekulationer är nog inte ens i närheten av sanningen.

Eftersom det ser ut som gör i Thailand, så kanske mammor tvingats
lämna iväg sina barn, genom hot, falska löften, trakasserier, påtryckningar osv.

Här har ju bya-mannen stort inflytande, han vet ju allt vad som
sker i den by han basar över.

Att sedan över 900 barn skeppas över i “privat regi” bara till Swedala
utan thailändska myndigheter skall ha kännedom varifrån barnen kommer,
har jag svårt att tro.

Hur många barn skickades till andra länder?

**************************************

[Thaisambo]

@Marten_G wrote:

Hur många barn skickades till andra länder?

Vi talar ju om jordens folkrikaste region – Sydöstasien – och det är känt att det finns överbefolkningsproblem. Att överhuvudtaget ha någon myndighetskontroll på befolkningen, t ex antal m m, är en relativt ny företeelse och det vi sett i pressen rör huvudsakligen Kina, övriga länder i Sydöstasien har vi historiskt sett mycket lite information om över tiden.

Att man i nutid uppmärksammat att kineserna t ex dränkt oönskade barn (speciellt flickebarn) för att bli av med dem kan uppfattas som en antydan till att detta förfaringssätt varit hävdvunnet som folkmängdsbegränsningsmetod. Idag gör man bland annat propaganda för bruket av preventivmedel och har särskilda belöningar för familjer som frivilligt begränsar antalet barn. Just Kina är av stort intresse för omvärlden som en av de starkaste världsresurser som finns på jorden, såväl ifråga om folkmängd som landareal och tillgång till naturresurser – det finns en enorm potential, som just börjat blomma ut. Det är därför världens ögon fokuseras på Kina.

Den totala folkmängden har över tiden antingen ansetts som “okänd” eller approximerats på ett ungefär. Jag tror inte att det ens idag finns några säkra uppgifter om hur många människor det egentligen finns i Kina. Det ger ett stort mörkertal utanför myndigheternas kontroll och därmed även för det här synsättet att hantera barn godtyckligt – de ses inte alltid som en tillgång utan även som en belastning – de historiska indikatorerna är tydliga alltsedan mongoltidens dagar. Tillgången på människor är obegränsad, långt över efterfrågan, med de följder det har.

Det finns indikatorer som antyder att situationen traditionellt är likartad hela vägen från Nordafrika, Främre Asien, Mellanöstern, Indien, Sydöstasien och Japan, ett synsätt om vilket västvärlden idag har mycket att säga om och önskar en förändring. Barnexporten, som pågått ett tag, är i princip stoppad nu och satt under myndighetskontroll och legalitetsprövning, det är en skarv i övergången till förändring i Thailand som vi ser nu, kring åren 1975-77 och den ambivalens som följer på det för de som befinner sej i den skarven.

Jag har besökt “The Golden Triangle” längst i norr och Opiummuséet där, det är en mycket intressant historik kring opiehandeln och hur den förändrats genom åren. Det är också stora administrativa likheter med barnhandeln och dess utveckling i nutid.

Vi kommer, som Nille säger, inte i närheten av sanningen med att tala om hot, löften, trakasserier, påtryckningar, etc. Jag tror inte det handlar om det, det handlar om nutida förändringar i synsätt och – efter påtryckningar från västvärlden – införande av politiskt grundade förändringar av förutsättningarna för mycket gamla verksamheter. Våra värderingar är inte desamma som de traditionella värderingarna i Sydöstasen, vi måste tänka på det i de här frågorna.

Det handlar om ödmjukhet inför det vi inte riktigt förstår. Och i viss mån också om konsekvenserna av att västvärlden lägger sej i – särskilt det här med jordens överbefolkning som är den stora frågan. Har vi verkligen det perfekta receptet för att hantera det?

[Marten_G]

Saxat från Unicef sida idag

Handel med barn – trafficking
Människohandel – i internationella sammanhang ofta kallad trafficking – är ett växande problem över hela världen. Varje dag förs hundratals barn och kvinnor bort mot sin vilja eller luras av löften om bättre utsikter i ett annat land. De utnyttjas under slavliknande former, inom prostitution och annan exploatering

FN uppskattar att omkring 1, 2 miljoner barn utsätts för människohandel varje år. Bara till Västeuropa kommer mellan 120 000 och 500 000 kvinnor och barn om året.

Så jag vet inte vilka källor du har Thaisambo när du påstår att handel med barn skulle vara stoppad. Möjligtvis
den legala, men den illegala fortsätter i oförminskad takt.

I Asien räknas Kina och Thailand till de största aktörerna. Därutöver är de främsta ……..

http://www.unicef.se/om-unicef/fakta-om-unicef-och-barns-rattigheter/fakta-om-barns-rattigheter/handel-med-barn

Läs själva

************************************************

[Thaisambo]

@Marten_G wrote:

Så jag vet inte vilka källor du har Thaisambo när du påstår att handel med barn skulle vara stoppad.

Det jag syftade på var egentligen i bemärkelsen adoptionshandel, där det numera krävs legalisering genom officiella myndigheter. Men det är möjligt att det fortfarande förekommer svarthandel också. Man kan kanske betänka att legalisering av adoptioner är en relativt ny företeelse.

Jag tror inte att Unicef har tittat på den kategorin alls, det låter inte så på klippet. Men de illegala adoptionerna i den mån sådana fortfarande förekommer kan naturligtvis vara inkluderade.

[Marten_G]

Det är ju förmodligen samma aktörer som ligger bakom den illegala handeln
oavsett om det är illegal adoption eller trafficking.

Nu pratas det om den Ryska Maffians intåg i Thailand. Kanske ett samarbete
på gång med Thailändska Maffian så att Ryssland blir ett transitland för
vidare export till Europa?

*************************************

[Marten_G]

Det är väl av en orsakerna till att Swedala stoppat legala adoptioner mot vissa länder
där det sitter korrumperade makthavare som även styr o kontrollerar maffialiknande organisationer.

******************************

[Thaisambo]

Det är omfattande lämplighetsutredning och långa väntetider på legala adoptioner i Sverige. Vi har något som heter Adoptionscentrum, men på deras hemsida anges att genomströmningskapaciteten är ca 400 barn per år. Jag kan ingenting om branschen att tala om, men intuitivt tycker jag det är väldigt lågt.
Att det är så främjar naturligtvis den illegala adoptionsindustrin, det finns svenskar som gladeligen reser långa vägar och betalar hundratusentals kronor för att få adoptera och slippa de långa väntetiderna. Sådana pengar korrumperar väldigt lätt – och den illegala eller korrumperade adoptionsindustrin lever och blomstrar.

Ändå försöker man anlägga ett legalt synsätt och syftet med att införa ett legaliseringssystem för adoptioner är naturligtvis gott, man försöker värna om barnen, se till att de får ett gott hem etc. Men det skapar också en motpol, företeelsen illegal adoption.

Man upplever skillnaden väldigt starkt i t ex Thailand, barnen där är “hela byns angelägenhet” – byamannen är den som ytterst ansvarar för dem. Det är ett kollektiv, men samtidigt är släktbanden svaga på flera sätt, t ex dåligt dokumenterade, man vet att alla i byn är släkt med varann men har dålig kläm på hur. Man kommer inte ihåg och firar inte bemärkelsedagar som vi gör, har ingen aning om när mor och far föddes eller dog etc. Ibland vet man inte ens vilka ens föräldrar var och bryr sej egentligen inte om det – det är inte viktigt, särskilt om de gått bort. Lever de är man skyldig att ta hand om dem.

Och missköter sej någon – visar sej vara ett rötägg – kan han helt sonika strykas ur husboken – göras till någon som “inte existerar” eller aldrig har funnits. Utanför byn är det ingen som bekymrar sej. De som har det svårt kanske gladeligen skänker bort sitt barn till någon som är intresserad och verkar kunna ta hand om det på ett bra sätt – som erbjudandet Rosarin berättade om. Några papper behövs inte, särskilt när man saknar tillgång till ett någorlunda allmänt fungerande folkbokföringssystem.

Det är en enorm skillnad mot västvärldens noggranna folkbokföringssystem med även kulturella konsekvenser. Själv tycker jag att det är bra att man försöker hålla ordning på det, men det är fortfarande stora skillnader beroende på var i världen man befinner sej.

[Marten_G]

Var det nått bya-mannen sket i, så var det barnen, i allafall i den by där jag behövde
få papper undertecknade. Pengar o brännvin verkade vara en utlösande faktor för
att han skulle fatta pennan. Och det verkar inte som att det är den enda byn.

Hittade en uppsatts från 2007 vid Mitt-Universitetet ang. födelseregistrering i Thailand.

Det är mycket vanligt att huvudmannen tar pengarna han får av människorna för att inskaffa identitetshandlingar och istället skaffar falska handlingar till personen, för att gå med vinst på mellanskillnaden

http://www.miun.se/upload/Institutioner/SOA/uppsats/c-uppsatser%20ht%2006/Gustafsson,M_Johansson,M_F%C3%B6delseregistrering%20i%20Thailand.pdf

*********************************************

[Rosarin]

Tack Mårten för länken.

Ska läsa igenom den mer nogrannt när tösabiten har somnat här och det blir lite lugnare. 🙂

[Lung Lennart]

Har snabbläst länken först nu och en tanke slår mig. 70-talet var ju en ganska turbulent period i regionen, Pol Pot i Kambodja, Vietnamkrig med mera. Vad är det som säger att inte barn “stals” i länder som Kanbodja, Laos , Bhurma och Vietnam, smugglades in i Thailand för att sedan adopteras bort till Västerlandet som Thailändska barn. Folkslagen går ju inte att skilja utseendemässigt från varandra. Några av de 900 i Sverige kanske i själva verket är födda i något grannland till Thailand.

[Rosarin]

Lung Lennart!

Det skulle inte förvåna mig det minsta om det ligger något i det du skriver.

Handel med barn sker ju fortfarande även om det handlar mer om andra intressen (läs pedofiler och att sälja organ på svarta marknaden).

Av vad jag har hittat och stött på under mitt sökande så har jag förstått att adoptionerna under 70-talet i Thailand var business på ganska hög nivå.

[Ella]

Hej!

Jag googlade mitt namn på nätet och fick upp den här långa tråden. Hade faktiskt glömt av totalt att jag skrev det här e-mailet 2004 till Asian Tribune och bad om hjälp i sökandet efter mina rötter. Såvitt jag minns hände inte så mycket efter att jag skickat iväg e-mailet. Jag hörde inget ifrån the Asian Tribune, men det är ju spännande att – så här i efterhand – få veta att de faktiskt publicerade det jag skrivit.

Sökandet efter mina rötter fortgick hela 2005 och då kom jag slutligen till en punkt när jag insåg att jag antingen kunde välja att leva i ovisshet och må dåligt resten av livet eller uppskatta det jag har här och må bra. Valet blev inte så svårt, även om jag fortfarande undrar vilka mina biologiska föräldrar är, om de lever, om jag har syskon och om de i såfall vet om att jag en gång i tiden var en del av deras familj? Om så bara för några dagar, för jag var inte äldre än tre veckor när jag kom till Sverige, men det här är frågor som jag (förmodligen) aldrig kommer att få svar på.

Jag önskar dock att den som söker slutligen finner. Sedan om det är svaren på livets alla frågor eller på vad som hände i Thailand 1977 eller lyckan inuti så, är det ändå ett svar på något som är alla förunnat.

Hälsningar från
Maria-Elissa
http://www.ffat.nu

[Ella]

@Ella wrote:

Hej!

Jag googlade mitt namn på nätet och fick upp den här långa tråden. Hade faktiskt glömt av totalt att jag skrev det här e-mailet 2004 till Asian Tribune och bad om hjälp i sökandet efter mina rötter. Såvitt jag minns hände inte så mycket efter att jag skickat iväg e-mailet. Jag hörde inget ifrån the Asian Tribune, men det är ju spännande att – så här i efterhand – få veta att de faktiskt publicerade det jag skrivit.

Hmm.. nu har jag läst igenom hela e-mailet som the Asian Tribune publicerade och dessvärre verkar det som att de skrivit om mitt e-mail till en snyfthistoria. De har dessutom inte använt mina ord och meningar på många ställen utan faktiskt fabulerat ihop vissa stycken. Exempelvis har jag aldrig påstått att den Thailändska militärpolisen var i maskopi med kidnapparna eller att de på något vis emottog stulna barn utanför flygplatsen som sedan gavs till adoptivföräldrarna ombord. Tvärtom, så sympatiserade militärpolisen med det Thailändska folket och befann sig på flygplatsen den där ödesdigra – och sista – dagen som ett plan med thaiadopterade barn ombord fick lämna Thailändsk mark och tog barnen ifrån alla adoptivföräldrar och gav tillbaks till den uppretade Thailändska folkmassan, som letat sig dit. Vad som hände med barnen som återtogs, vet jag inte men enligt Thailändska nyhetsmagasin så publicerades bilder på barnen i månader efteråt, tills allas biologiska föräldrar återfått vårdnaden om sina barn.

Min mamma och två mödrar till var försenade till avgångshallen och fick med hjälp av flygvärdinnorna ta en annan väg för att snabbare komma förbi folkmassorna som samlats och sedan kliva ombord på planet. På så sätt undvek de omedvetet ett fråntagande och var helt ovissa om varför det var så stor turbulens på flygplatsen tills de klivit ombord på planet och fick veta att det bara var dem som hade fått med sig adoptivbarn, medan resten av de adopterade mödrarna ombord hade blivit fråntagna sina barn.Det var också där som dessa tre kvinnor uppmanades – via brev – att inte se åt den här mannen som flydde med samma plan till Sverige.

Jag kan inte svara på varför ingen ifrågasatte det här brevet, men jag förstår idag att moderskänslorna och längtan efter ett barn var såpass starka att de gick över allt kritiskt tänkande och sunt förnuft. Dessutom fanns det ju en svensk kvinna ombord, som var länken mellan dessa mödrar och de här olika männen som skötte adoptionen från Thailändsk sida, samt att alla papper var i ordning så vad fanns det att ifrågasätta…?

Så även om the Asian Tribune publicerat en sanning om vad som hände i THailand 1975-1977, så har de publicerat en sanning med viss modifikation, eftersom de tagit sig friheten att ändra mycket som jag skrev på den tiden.

Hör gärna av er med frågor,

vänliga hälsningar
Maria-Elissa
http://www.ffat.nu

[Nille]

Mycket välkommen till forumet Ella!

Det ser ut som om vi får in adopterade oftare och oftare. Antar att många är i åldern att börja söka.

Som sagt tidigare jobbar vi gärna närmre er på FFAT. Vi kommer inte bli en organisation utan mer en plattform för diskussioner. Fördelen med oss är att det alltid är något Thailandsrelaterat som diskuteras – alltid något att komma tillbaks för. Vi skulle uppskatta en länk från er hemsida till vår adoptionssektion 🙂

[Ella]

@Nille wrote:

Mycket välkommen till forumet Ella!

Det ser ut som om vi får in adopterade oftare och oftare. Antar att många är i åldern att börja söka.

Som sagt tidigare jobbar vi gärna närmre er på FFAT. Vi kommer inte bli en organisation utan mer en plattform för diskussioner. Fördelen med oss är att det alltid är något Thailandsrelaterat som diskuteras – alltid något att komma tillbaks för. Vi skulle uppskatta en länk från er hemsida till vår adoptionssektion 🙂

Hej Nille och tack för fint välkomnande!

Jag har mailat Jonas Kjellin (ordförande) angående din förfrågan om att Thailandforum länkas från ffat.nu. Tror inte det är några problem, men ja… vi är ju en förening, så jag kan inte fatta några beslut på egen hand. 🙂

Har inte hunnit gå igenom länkar från den här sidan, men ett eventuellt bannerutbyte kan vara av intresse.

Hälsningar
Maria-Elissa

[Author]

Posts