Då var den här..

[richie]

Då var den här.. den där fruktansvärda dagen jag aldrig ville skulle komma. Den dagen man ändå vetat skulle finnas där en dag men som man bara skyfflat bort inom sig någonstans i det djupa inre.
Att det gick så fort ändå, det är egentligen ofattbart att en tid som ibland är en evighet kan gå så ofattbart fort.
Det måste nog vara en av de svåraste dagar jag någonsin upplevt, iallafall som jag kan minnas här och nu.

Jag vet att jag inte är ensam om känslan, många är ni som upplevt den tidigare och många kommer få uppleva den igen.
Efter en sömnlös natt tog vi idag tåget ut till Gardermoen för att säga farväl.
9.00 gick flyget och de dryga 4 månader som jag kan säga redan nu varit den i särklass bästa studen i mitt liv är till ända.
Nu väntar minst 90 dagars mörker innan ljuset i livet kan komma tillbaka.
Kan se att det nu är två dagar kvar tills jag har ettårsjubileeum här på forumet, ett år sedan jag inte längre kunde stå emot mina känslor för denna gudomliga kvinna. Så fel man kan ha och så tacksam för att jag verkligen bestämde mig för att lära klänna henne istället för att pga bakgrunden skjuta bort henne.
Tänk så dum och naiv jag var på den tiden, som man slitits mellan hopp och förtvivland, men en sak hade jag åtminstone rätt i och det var att jag funnit någon mera speciell än jag någonsin kunnat föreställa mig.
Det var bara drygt 3 timmar sen vi tog avsked och jag såg hennes rygg skynda iväg mot “final call” och det är en bild som kommer att finnas kvar på näthinnan för en lång framtid.

[Rosarin]

Jeezez vilken känsla det var i dom orden….verkligen LIDER med dig…

Är så otroligt glad för er skull och beundrar ditt mod, att du vågade ta chansen att lära känna och träffa din flickvän.
Så klart känns det tungt nu men oroa dig inte.
Richie….hon kommer snart tillbaka.
Kan tyckas konstigt men jag känner som en bubblande känsla i magen mitt i all vemod, längtan och lidelse.
För mig står det för något bra och positivt.:)

Ja visst har det hänt grejjer för oss allihop här på forumet.
Man samlar på sig erfarenheter, delar och lär av varandra.
Känner igen mig i det du skrev. Jag är nog fortfarande naiv i en dels ögon men magkänslan brukar hålla rätt så bra ordning på mig. 🙂

Som någon så klokt sa. Gör något bra så får du något bra tillbaka..:)

[jjonsson]

Obarmhärtigt så kommer den…

Man vill inte inse förän det är sekunder kvar, först då förstår man.
Ingen som inte stått där kommer någonsin att förstå vad det innebär.
Man skulle ge sitt liv bara för dom där extra minuterna.

Den vidriga tomheten och känslan av att bara lägga sig ned och dö lägger sig efter ett tag men saknaden finns alltid kvar och gör så tills den dag man träffas igen.

Man får låta det ta sin tid, acceptera att saker och ting är som dom är hur hårt det än må kännas.

Få förhållanden får sin prövning så hårt och så tidigt.
Man får försöka se det som positivt, klarar vi det här är det få saker som rår på oss framöver.

Det ger oss en insikt om att vara rädda om och värdesätta det vi har.
En kollega till mig säger:
När jag hör dig berätta om er så känner jag att jag skall nog gå hem och “uppskatta lite”

Jag kommer aldrig att glömma ryggen vid final call.
Jag kommer alltid att uppskatta den tid vi hade tillsammans.
Jag kommer att värdesätta den tid vi får framöver mer än vad jag gjort.

@richie wrote:

Så fel man kan ha och så tacksam för att jag verkligen bestämde mig för att lära klänna henne istället för att pga bakgrunden skjuta bort henne.
Tänk så dum och naiv jag var på den tiden, som man slitits mellan hopp och förtvivland, men en sak hade jag åtminstone rätt i och det var att jag funnit någon mera speciell än jag någonsin kunnat föreställa mig.

Amen brother!

[stgrhe]

Haven tröst bröder! Jag var tvungen att uppleva många hjärtslitande avsked och avskydde situationen varje gång, under flera år innan jag och frun kunde börja leva tillsammans på heltid. Det finns ett ljus på andra sidan av tunnelns mörker, tro mig!

Göran

[richie]

@stgrhe wrote:

Haven tröst bröder! Jag var tvungen att uppleva många hjärtslitande avsked och avskydde situationen varje gång, under flera år innan jag och frun kunde börja leva tillsammans på heltid. Det finns ett ljus på andra sidan av tunnelns mörker, tro mig!

Göran

Tack för dem orden och alla andra.
Ljuset finns där faktiskt och man ser att tunneln tar slut om knappa 2 veckor 🙂
På något sätt har man faktiskt lyckats stänga av under tiden, både på gott och ont.
Då blir man snart glad igen så då får vi spela något man åtminstone ler av.

[youtube:yxz35mkv]http://www.youtube.com/watch?v=VlFLIGxymrM&feature=related[/youtube:yxz35mkv]

[richie]

@stgrhe wrote:

Haven tröst bröder! Jag var tvungen att uppleva många hjärtslitande avsked och avskydde situationen varje gång, under flera år innan jag och frun kunde börja leva tillsammans på heltid. Det finns ett ljus på andra sidan av tunnelns mörker, tro mig!

Göran

Tror inte jag riktigt förstått hur rätt du har förrän nu. Avskeden är otroligt tunga men återkomsten desto bättre. Tänk återigen skall jag få uppleva den lyckligaste dagen i mitt liv.
Det var nog först igår man vågade tro det inte bara var en dröm, att det faktiskt händer nu. Får nypa mig i armen för att verkligen tro det är sant att hon sitter i taxin mot Suvarnabhum. Det är som man dragit ur en propp av instängda känslor, ömsom skrattar man ömsom gråter man av lycka. Sitta still är omöjligt utan far omkring som en jojjo i lägenheten. :bounce:
Det finns sannerligen en hel sol i slutet på tunneln. :sunny:

[Author]

Posts