Giftermål enligt svensk lag i thailand med thailändska?

[krillenummer1]

Hej Allihopa!

Jag hoppas ni kan hjälpa mig med en fråga jag tänkt på länge.

Jag vill gifta mig med min flickvän i Thailand. Hon säger att gifter vi oss där så gifter vi oss enligt thailändsk lag, vilket betyder att hennes lån, då blir mina lån – då man betraktas som en och samma person. Alla hennes saker är mina, och alla mina saker är hennes. Hon vill därför inte belasta mig med hennes tidigare skulder (hus och sjukvård för hennes son som har leukemi).

Finns det något sätt vi kan gifta oss enligt svensk lag? Vilket i sig skulle innebära att hon står kvar som ensam låntagare, och jag inte får hennes skulder på mig? Man vet aldrig vad som händer, och jag vill inte stå där med hennes skuld senare om hon vill skilja sig.

Tacksam för svar!

Mvh,
Kristoffer

[Thaikonsult]

Det går lika bra att gifta sig i Sverige enligt svensk lag.

Mvh Thaikonsult

[Thaisambo]

Ni kan skriva avtal om den här saken, pre nuptial agreement, dvs motsvarande äktenskapsförord. Avtalet inregistreras på Amphur Office i samband med att äktenskapet i Thailand inregistreras och detta avtal klargör vad som är Sin Sua Tuan, alltså tillgångar och skulder som endera parten för med sej i boet.

Begreppet Sin Sua Tuan finns i den thailändska äktenskapsbalken och innebär att den egendom m m som endera parten medförde vid äktenskaps ingående fortsätter att vara enskild egendom, det är det som förvärvas under äktenskapet som räknas som gemensam egendom.
Men det är svårt att reda ut vad som är enskild egendom och vad som är gemensam egendom i ett äktenskap och det är därför det är viktigt att detta regleras genom avtal (äktenskapsförord), pre nuptial agreement, i samband med äktenskapets ingående så att det blir tydligt bortom varje tvivel.

Man bör anlita en professionell jurist för upprättandet så att tekniska oklarheter inte skrivs in (så långt möjligt, även jurister kan begå misstag, men är dock utbildade på området med avtalsskrivning).

Det är inte speciellt stora skillnader mellan thailändsk och svensk rätt på det här området, kanske är thailändarna mer byråkratiska och mindre benägna att klara ut formella brister och oklarheter när dokumentationen brister.

Ett äktenskap gäller under thailändsk lag i Thailand och svensk lag i Sverige. Det är en familjerättslig handling och det spelar ingen roll i detta perspektiv var det ingåtts.

Skriv avtal (med juridisk hjälp) och inregistrera likalydande (certifierade, översatta och legaliserade) äktenskapsförord / pre nuptial agreement i båda länderna på det sätt som föreskrivs i respektive land. Då har ni klargjort frågan om vad som är enskild och vad som är gemensam egendom med all önskvärd tydlighet.

[stgrhe]

@Thaisambo wrote:

Men det är svårt att reda ut vad som är enskild egendom och vad som är gemensam egendom i ett äktenskap och det är därför det är viktigt att detta regleras genom avtal (äktenskapsförord), pre nuptial agreement, i samband med äktenskapets ingående så att det blir tydligt bortom varje tvivel.

Jag vill understryka det som Thaisambo skrivit ovan att ett äktenskapsförord, för att det skall gälla i Thailand, måste registreras samtidigt som man registrerar äktenskapet. Det går alltså inte att registrera ett äktenskapsförord i efterhand.

[islander]

@krillenummer1 wrote:

Hon säger att gifter vi oss där så gifter vi oss enligt thailändsk lag

Är det nödvändigt att registrera äktenskapet? Det är väl mest kanske mest aktuellt om ni ska flytta till Sverige eller du vill söka uppehållstillstånd med hänvisning till din Thailändska partner..

Det är många som bara genomför den buddisiska cermonin och därmed anser sig gifta…

[gomi]

Planerar man att skaffa barn så underlättar det att man har registrerat äktenskapet, då slipper man svenska faderskapsprövningen om man vill att barnet ska få svenskt medborgarskap bl. a.

[Thaisambo]

Det är i regel en stor fördel att göra alla detaljer helt klara i såna här sammanhang, att stanna någonstans i en gråzon familjerättsligt bara för att det är bekvämt är sällan någon bra idé på lång sikt.

Antingen är man gift eller också inte – det som ligger mellan dessa båda ytterligheter är halvmesyrer som kan ge problem senare i något sammanhang. Och man ska givetvis ta vara på möjligheten att dokumentera ordentligt (och få det officiellt godkänt) hur det är tänkt att det egna äktenskapet ska fungera och vilka grunder det ska bygga på.

[Phonthaisongthaisilk]

Jo, men trotrs att man är gift så kan en kvinna köpa mark i Thailand ,samt att tjänstemannen vid registrering av marken på den redan gifta kvinnan be hennes man (jag) att skriva under en “avsägning av rättigheter på den aktuella marken) . många olika synpunkter finns det tydligen. Jag menar att det bör ju gälla åt “bägge” håll dvs. både för Thailändaren samt Farangen. 🙂

[Thaisambo]

@Phonthaisongthaisilk wrote:

Jo, men trotrs att man är gift så kan en kvinna köpa mark i Thailand ,samt att tjänstemannen vid registrering av marken på den redan gifta kvinnan be hennes man (jag) att skriva under en “avsägning av rättigheter på den aktuella marken) . många olika synpunkter finns det tydligen. Jag menar att det bör ju gälla åt “bägge” håll dvs. både för Thailändaren samt Farangen. 🙂

Skriver ni inget avtal så är det klart att marken ses som gemensam egendom om köpet sker under äktenskapet.

Det här är en gåva till hustrun under äktenskapet för jag förmodar att betalningen görs från gemensamma medel.

Det är nog inte detta som är problemet utan problemet är att utlänningar inte får äga mark i Thailand (med vissa undantag) och gåva mellan makar under äktenskap kan därför inte göras till förmån för utlänningen när gåvoobjektet är mark i landet.

Tanken med förfaringssättet är naturligtvis att skydda hennes möjligheter att bo kvar vid Ditt eventuella frånfälle, men Du ställer alltså anspråk på kompensation i form av något slag av gengåva. Det är en avtalsfråga, som borde hanteras, naturligtvis är det inte meningen att Du ska känna dej förfördelad eller tvingad att gå med på en ofrivillig gåva till hustrun under äktenskapet.

Hur regleringen av frågan mellan makar i ett sånt här fall rimligen ska göras vet jag inte, det är en fråga för en jurist att lösa. Det finns kanske något som kan representera gengåvan efter likarättsprincipen?

[Phonthaisongthaisilk]

Förstår precis vad du menar nu, jo, men tjänstemannen menade att skrivs detta papper inte under så skulle absolut inte min hustru acceptera detta .Thai tyar Thai 🙂 Har man kanske sett detta förr ,Heheh…..

Cynisk kan man ju vara , men i detta fall så var det frågan om min egen frus pengar, som tur är. Jag påpekar återigen att jag avråder från att satsa mer pengar än man har råd att förlora i detta land. 🙂

[Thaisambo]

@Phonthaisongthaisilk wrote:

Jag påpekar återigen att jag avråder från att satsa mer pengar än man har råd att förlora i detta land. 🙂

Visst är det så och det är även viktigt att förstå att detta inte beror på partnern utan att man rent generellt inte får föra ut mer än vad man fört in i Thailand.

Det här är en marig generalregel, som är svår att tillämpa rent praktiskt fullt ut. Den kan sägas gälla för all valuta man en gång fört in i Thailand, vare sig det är i kontanter, uttag i ATM eller bank, överföringar bank-till-bank via Internet etc.

Man ska alltså detaljdokumentera varenda sådan införsel av valuta i Thailand, sen gäller det ändamålet med denna införsel. Signaturen Palmtree beskriver i en annan tråd hur han fört in valuta i Thailand och fått denna införsel klassificerad som investering. Nu behöver han få ut dessa pengar ur landet, men det stöter på problem eftersom investeringsobjektet inte är likviderat och därför försöker han få dessa pengar omklassade till ett lån istället, vilket dock inte lyckats ännu. Då är det ändå en väldokumenterad och tydlig införsel av valuta i det fallet.

Att ha stenkoll på all införsel av valuta i mestadels små mängder som kontanter eller ATM uttag är både svårt och dessutom ansträngande om man ens försöker för att hålla beredskap. Så jag instämmer i det Phonthaisongthaisilk säger, ta det varligt med valutainförsel och räkna med att de pengar som förs in förbrukas för löpande omkostnader och i praktiken inte går att få ut ur landet igen om man inte planerar väldigt noggrannt för ett sådant skeende – och även då ska man räkna med betydande svårigheter att få utförseln godkänd.

Det är något liknande med införsel av lösöre, typ hela hem och sånt. Man får vara väldigt noggrann vid tullklareringen och se till att man får ordentliga papper på alltihop – annars är det inte att räkna med att kunna få ut det ur Thailand igen om det behovet skulle uppstå i framtiden.

Det som kommer in i Thailand stannar där – så enkelt är det!

Varför det är så här är relativt enkelt att inse om man tittar i historieboken och läser på om kolonialmakternas härjningar och utsugning av länderna i Sydöstasien under kolonialtiden, från 1700-talet och fram till 1950-talet. Även Afrika och Sydamerika drabbades svårt från 1500-talet och framåt – i Nordamerika togs strid om detta och resulterade i proklameringen av den amerikanska självständighetsförklaringen den 4 juli 1776, men i själva verket var det invandrade europeer som stod bakom, inte ursprungsbefolkningen.

Detta pågår fortfarande i form av bl a skövlingen av regnskog och vissa tropiska träslag och anses numera som ett globalt problem med – förutom lokala effekter – även klimatologiska effekter genom att jordens ökenområden växer. Utvinningen av olja till lägsta möjliga kostnader är ett annat exempel, synliggjort genom den av BP orsakade miljökatastrofen nyligen i Mexikanska golfen – det betraktas som USA:s största miljökatastrof någonsin.

Det är samma problemställning även om det är i makroformat och det är givet att Thailand inte vill uppleva något liknande.

[Author]

Posts