husbygget 1 1/2 år senare..

[klangsap]

Huset i Thailand är klart, tomten, läget allt är så otroligt fint. Det finns möjlighet att öppna en verksamhet. Vi kan bo här nere halvårsvis, det som är drömmen. Om det inte vore för att något känns väldigt, väldigt fel så skulle allt vara fantastiskt. När jag kommer ner så har maken (som varit nere i 10 månader och byggt huset) blivit en ”riktig” thailändsk skitmake (som jag tror vi alla har sett eller hört talas om, generalisering, yes!) Det är en lång historia och så krånglig att jag inte kan återge allt så här rakt upp och ner. Numera exmaken hade helt enkelt träffat en ny och blivit kär. Vilket inte är konstigt, det kan hända även den bästa. Det kunde ha varit jag.
Exmaken valde att låtsas som att allt var helt okey alternativt inte förstå någonting. Så fort jag försökte prata eller komma med några ”krav” så blev det automatiska svaret/hotet –Allt är mitt och du får ingenting. Okey, stora problem… hur ska jag lyckas lösa det här på bästa sätt. Eftersom jag troligen håller på att förlora allt och inte ville pytsa in ett enda öre till så slutade jag betala av de lån (thailändska) vi tagit på en del av husbygget och på en begagnad, svindyr, bil. Det innebar förståss att läget blev ännu mera låst.

Till slut var det bara att inse fakta, det här går inte och åka därifrån.
Vi pratas fortfarande vid på telefon lite då och då. Ofta säger han –Du ska få din del, jag har inte ett svart hjärta, förlåt mig osv. Jag tror nog att han under sina klarsynta stunder faktiskt menar vad han säger. Problemet är att han har sänkt priset på huset, som nu är till salu, till en struntsumma. De pengarna kommer nätt och jämt att räcka till de skulder han har. I sann thailändsk anda så kan han inte ta ett ”vanligt” jobb. Inte sluta bjuda allt o alla på Changbeer i obegränsade mängder. Inte förstöra sin ”jag-har-bott-i-sverige-och-är-rik” image. Det skulle ju innebära att han tappar ansiktet, och det går ju inte. Hellre sätter han sig mer och mer i skuld och kommer närmare o närmare en ofrånkomlig katastrof.

Har jag varit ovanligt naiv?
Både ja och nej.
Jag har definitivt lärt mig att allt inte är svart och vitt. Det finns så många gråa nyanser med. Många gånger har jag själv tänkt din idiot, när jag träffat eller hört om de män som förlorat allt i kärlekens namn. Vilket jag inte längre gör.
Vi har, bortsett från de ”vanliga” thailändska ”vardagslevnadssätt” som ibland drivit mig till ett milt vansinne, haft ett riktigt kärleksfullt och mycket bra 10-årigt äktenskap. Jag kan ärligt säga att det inte fanns några varningsklockor.
Jag tror även att om inte detta hänt så hade vi fortfarande haft det bra tillsammans.

Det jag vill säga med min berättelse är nog att även om det finns kärlek, gemenskap osv så kan vad som helst hända och när något händer så förlorar farangen ALLTID.
Bara man tänker på att det kan hända och tar med i beräkningarna att man faktiskt kan förlora allt så tycker jag ändå att man ska satsa om det är det man vill.

Jag har nu släppt taget om det som hänt. Pengar kommer o pengar går, jag klarar mig alltid

Jag vet att Chon (exmaken) inte kommer att läsa det här men jag vill ändå säga att jag är evigt tacksam för att jag vågade ”hoppa”. Jag vill tacka för den ”resa” vi har gjort tillsammans, även om det slutade tråkigt så har det varit fantastiska år. Jag vill tacka dig för vår son.

Slutligen undrar jag om någon vet varför man (tror det är fler än jag) år ut och år in hyser en otrolig hat/kärlek till allt thailändskt och Thailand, vad som än har händer. Skumt.

[Herr Chang]

Hej klangsap,

Tack för din uppriktiga berättelse! Lite deprimerande läsning, men ändå intressant att få veta lite om vad som kan hända mellan farangkvinna och thaiman. Bra dock att du inte verkar särskilt bitter över det inträffade, det vore nog ganska meningslöst.

Vad gäller hatkärleken till Thailand så vet jag inte riktigt. Ena stunden är man entusiastisk över hur smidigt och intressant det är i Thailand, i nästa stund fylls man av förakt över hur klantigt thailändarna sköter en del saker. Utan tvivel känner thailändare i Sverige något motsvarande. Det blir väl så när två länder är så olika.

Herr Chang har talat.

[boes]

Hi Klangsap,
Riktigt trakig historia,
Kanner med dig – har upplevat nagot liknande efter 6 goda ar. Ute av oga = ute av sind.
Tydligen en gold digger !
Men det finns annat an gold hunters i Thailand, sa bit ihop och kom vidare med ditt liv. Det tycks som om du har overblicket.
Good luck !!!!
Boes :thumbleft: :thumbleft:

[Rospigg]

Verkligen trist att läsa. Herr Chang sammanfattar ganska väl vad jag tycker. Starkt att du inte gräver ned dig och glömmer resten av livet, som ändå finns någonstans bakom de grå slöjorna.

Undrar om inte den mentaliteten som ditt ex uppvisar kan ligga latent hos en del thai i Sverige och efter en tid kan vakna till liv igen i Thailand. Bara en fundering. Vad skulle hända om han kom tillbaka, rent teoretiskt, skulle han bli den trevlige då?

Hoppas att du orkar kämpa på.

[gosatta]

10 bra år är alltid 10 bra år! det är längre än väldigt många förhållanden får!

trist när allt går så fel! men du verkar ha en sund inställning till livet!

[Rospigg]

gosatta!

Gäller det 13 år också? I så fall måste jag ha missat något väldigt viktigt. Jag skulle gärna byta bort minst hälften av tiden. Kämpar vidare på grund av barn.

[gosatta]

om det var 13 BRA år så hoppas jag verkligen du ska kunna se tillbaks till dom med glädje när allt skit är löst! har läst lite om din story och förstår att det blir fruktansvärt mycket värre med barn inblandat!

[Malee]

Trist. Tycker inte alls du låter naiv, däremot klok! Han låter personlighetsförändrad, det kan man inte veta i förväg.

Hoppas allt blir bra för dig i framtiden, lycka till.

[Nille]

Alltid tragiskt att läsa. Tack för att du kommer ut med det.

Man vet ju inte att man sitter säkert förrän läget är testat i skarp miljö, i.e. partnern kan komma undan med tillgångarna. Själv skarar jag på huvudet åt de flesta som säger – det skulle aldrig kunna hända mig.

Det låter som om du går vidare, bra. Som du nämde, ni har en son tillsammans och det går ju inte att värdera i pengar. Hoppas maken inte kliver ur hans liv.

Träffade han en lokal kvinna kanske det kan bli intressant att se vad som händer med deras förhållande när pengarna tar slut. Detta är ju inte nödvändigtsvis ett thai/farang problem.. Hoppas du står upp när han kommer krypande.

[klangsap]

Tack för svaren!

Det känns jättebra att ha fått ur sig historien, det var nog precis vad som behövdes.
När Chon kom till Sverige slutade han tvärt dricka (alkohol, öl) röka och spela (faktiskt lite tråkigt ibland :drunken: ) Han var inte pigg på att träffa andra thailändare och nu i efterhand förstår jag att det var hans sätt att få förhållandet att fungera (då ölsinnet inte var det bästa när vi var kvar i Thailand). Att han inte vågade chansa. När vi var i Thailand på semester drack han öl ungefär dygnet runt, vilket jag tyckte var semesterokey. När han åkte ner för husbygget så började givetvis drickandet igen, men även spelandet, rökandet, ljugandet. Det i kombination med 10 månader, katastrof!
Under de klara stunder han hade när jag kom ner sa han flera gånger att han inte klarade av livet i Thailand, att han ville lämna allt och åka tillbaka till Sverige. Jag tror att allt det här återigen har med jag-kan-inte-tappa-ansiktet att göra.
Om han skulle komma tillbaka till Sverige så tror jag nog att han skulle kunna gå tillbaka till det ”snälla”.
Kruxet är att han även gjort annat oförlåtligt och att han aldrig kommer komma till Sverige igen. Det här oförlåtliga innebär att han och sonen inte kan träffas och det är det som är värst. Sonen kommer så småningom givetvis vilja träffa sin pappa igen och jag gör mitt bästa för att upprätthålla kontakt så gott det går. De pratas vid per telefon, sonen (5 ½ år) går på thailändskt hemspråksundervisning. Jag pratar helskruttig thailändska hemma så att han inte ska glömma och vi ska försöka åka ner till Thailand så mycket det går. Vi åker nu den 6 maj till Phuket i 3 ½ vecka :cheers: .

Än en gång tack för forumet, det är guld värt att kunna skriva av sig och få respons!

[Nille]

Lite OT här, sorry – Oj, det kommer bli en jätteutmaning för dig att behålla Thailändskan för sonen. Tappert att du försöker. Du borde få extra stödtimmar tycker jag – har du kollat upp om det är möjligt? Det handlar ju inte bara om språket utan om identitet med.

Jag har sedan jag kommit hem funderat på att starta upp en thailändsk barngrupp som kan mötas någon gång i månaden, precis som vi gjorde i thailand med svenskan. Tror man kan få ekonomisk hjälp för detta i Sverige. Vart bor du?

[klangsap]

Hej Nille,

Ett OT-svar.
Jag vet, ett ganska dödfött uppdrag. Men vi får försöka så långt det går.
Dessutom, för att sonen ska få fortsätta på hemspråket så måste vi prata thai hemma till vardags. Det hjälps inte att jag förklarat att jag är usel på thai och dessutom uttalar allt fel. Nu sitter jag hos sonen hemspråksfröken en halvtimme i veckan och försöker lära mig… Vi säger iallefall så mycket vardagsgrejjer vi kan på thai, typ brääng fan maaii och sai sua paa.
Hade varit kanon med en thai-barngrupp. Bor i Sjöbo Skåne, lite väl långt bort (Men är från Huddinge, kanske ska fundera på en flytt, hmm).

[Author]

Posts