Mentalsjuka och funktionshindrade i Thailand

[Rosarin]

Hej!

Har funderat på en sak….

Vad händer med thailändare som blir mentalt sjuka i Thailand?
Finns det hjälp för dem att få eller stänger de in dom längst in i huset för att de inte ska synas?

Ingen särskild anledning, bara undrade.

Ser inte heller så många utvecklingsstörda här heller?
Tänker på alla dessa giftga sprayer och rengöringsmedel med som finns i Thailand.
Även DDT är ju tillåtet fortfarande i Thailand.
Det MÅSTE ju påverka blivande mödrar som t ex jobbar som städerskor på hotell mm.
En gång när vi var och badade vid en pool så fick alla gå därifrån för att de skulle spraya gräsmattorna med gift för att ta död på alla djur.
Gästerna reste sig tacksamt och gick därifrån men hotellpersonalen stod så klart kvar och jobbade som vanligt ett par meter bort från giftmolnet.

Bara lite tankar så här en fredag…

Rosarin

[jjonsson]

Ja det där är skumt och faktiskt en sak som slog mig när jag var där…
Inga rullstolsburna på gatan, handikappade, utvecklingsstörda… vart är dom…

Det måste ju finnas massor i ett land som har så många invånare…

Såg i och för sig en eller två blinda killar som gick runt och sjöng i högtalare, men det var det enda….

Men vart är alla andra???

[Rosarin]

Joo “blindisarna” som sjunger har vi här också och en del krakar utan ben och armar sitter och tigger på backen på kvällarna, men annars ser man inte till så många andra.

Finns det skolor för utvecklingsstörda barn i Thailand?
Har aldrig hört talas om dessa i så fall.

Vet att Kung B har sponsrat en del projekt vad gäller autism. Hans barnbarn (han som gick bort i tsunamin) var autistisk men annars har jag inte hört något om andra projekt.
Antar att det inte är så utbrett som det är i Sverige.
Har dock sett att de säljer rullstolar, rollatorer och gå-käppar på apoteken i stan.

[Hakan]

Många hamnar på Sritanya Hosptial (ungefär som Beckomberga).

[jjonsson]

Men dom kan ju inte sätta alla på den instutitionen eller….

Vad jag inte får i hop är alla olyckor jag såg i trafiken….
Detta i kombination med antalet rullstolar/kryckor som var =0

Något stämmer inte…?

[Rosarin]

Oj då…så det finns ett “Beckomberga” även i Thailand!
Låter ju bra! :p

[Nille]

Sant. Jag vet inte hur många som reflekterat över detta men visst är det som så att man lätt kan vaggas in i tron att i Thailand finns det verken handikappade eller förstånshandikappade. Min teori är att man gömmer dem i garderoben – att de är skam för familjen.

Det finns naturligtsvis massor av vårdhem utöver det mest kända som Håkan nämde!

Någon som vet hur det fungerar, hur folk tänker om detta?

[Thaisambo]

Jag har också funderat på det där lite grann….

Social omsorg överhuvudtaget är inte väl utvecklat i Thailand och långt ifrån den nivå vi är vana vid i Sverige, jag har heller inte hört talas om nämnvärt med t ex den filantropiska verksamhet som förekommer i bl a USA och där är grundvalen för att obemedlade överhuvudtaget ska få tillgång till grundläggande social omsorg, skolor, barnhem, sjukvård etc.

Institutionsvård finns säkert, men uppenbarligen förbehållet de besuttna, de som kan betala för sej. Kan tänka mej runt 1000-2000 baht om dagen för en plats inklusive omsorgspersonal.

Det borde finnas viss statistik hos Inrikesdepartementet, som visar förekomst av olika grupper av funktionshindrade och således kan användas för behovsanalys.

Thailand ratificerar FN:s konventioner om mänskliga rättigheter och gör säkertligen inte som tyskarna gjorde med sin “problemlösningsstrategi” – utrotning med andra ord.

Men det är mycket vanligt i alltför många länder att funktionshindrade göms undan i institutionsvård, i hemmen etc och således osynliggörs. I flera religioner är det av gammalt ett straff att få ett på något sätt skadat eller ofullgånget barn – det är en skam och vanära för familjen och döljs eller mörkas så långt som möjligt. Det är inget man lyfter fram och förevisar helt enkelt och det är inte länge sedan funktionshindrade även i Sverige hölls inlåsta på institutioner och inte släpptes ut i samhället överhuvudtaget. Utvecklingsstörda och andra som ansågs mentalt onormala tvångssteriliserades ända in på 1950-talet, under senare år har svenska staten utbetalat stora summor i skadestånd till dessa människor som ersättning för lidandet de utsatts för.

Det här har mycket med rashygien och rasrenhetstänket att göra, vilket utvecklades under framförallt 1800-talet och tillämpades systematiskt under första halvan av 1900-talet, bl a i form av judeutrotningen som iscensattes va tyskarna.

Efter detta har arbete med respekt för allas lika värde och rätt oavsett ras, religion, kön, etniskt ursprung, funktionshinder etc kommit igång men fortfarande rör det sej om stolta deklarationer, manifest och konventioner som fastlagts på högsta politiska nivå i olika sammanhang. Genomslaget för detta förändrade tänkesätt är i praktiken fortfarande begränsat hos den stora massan, mobbning, förtryck, översitteri och allmän mänsklig dumhet förekommer överallt än idag!

[jjonsson]

@Nille wrote:

Sant. Jag vet inte hur många som reflekterat över detta men visst är det som så att man lätt kan vaggas in i tron att i Thailand finns det verken handikappade eller förstånshandikappade. Min teori är att man gömmer dem i garderoben – att de är skam för familjen.

Det finns naturligtsvis massor av vårdhem utöver det mest kända som Håkan nämde!

Någon som vet hur det fungerar, hur folk tänker om detta?

Så har jag funderat också i alla fall då det gäller dom förståndshandikappade…
Lite så som man gjorde i sverige förr…
Det här får bli dagens samtal med frugan om hur thailand fungerar…

När det gäller funktionshindrade så måste det ju i så fall finnan en hel del inrättningar i så fall:
Klippte detta ut en annan tråd ang songkran 2008:
“The Nation” 09 lokal tid nu 276 döda och 3992 skadade under festligheterna…

Då snackar vi bara Songkran! Med tanke på ämnet vi diskuterar här så kan man ju anta att av de 3992 skadade har inte alla “plåstersår” som läkt på en dag eller två, många av dessa borde ha fått
skador som medför ex amputation, rullstol resten av livet osv osv…

På ett år borde dessa människor vara fler tusen… men var är dom?

[jjonsson]

Svarar på mitt eget inlägg här :geek:
Dom är hemma…

Så Nilles teori är inte fel för det gäller även förståndshandikappade…
Jag frågade varför inte man ser ex CP skadade eller med Downs syndrom..hon svarar
Becourse they shy, social dont exept and people will gossip…
Enligt frugan finns det två huvudsakliga anledningar till att dom inte syns…

1 Som alltid, pengar, det är så enkelt att en rullstol på 30-50.000 bath helt enkelt inte kan köpas av alla eller rättare sagt av väldigt få!
De flesta olyckor där man blir skadad på det sättet är motorcykel olyckorna.
De som gör motorcykel gör ofta det för att dom inte har råd att ha en bil.
I och med att dom är fattiga saknas försäkring och därmed är man låst till ett liv i hemmet…
Dte gör att vi inte ser dom!

2 Snacket, det snackas om en person som kommer i rullstol eller som är utvecklignsstörd, “social dont exept” som hon sa… det gör at dom är blyga eller inte orkar med snacket som blir och där med håller sig hemma i stället… när det gäller barn som är handikappade läser jag mellan raderna:
Dom är blyga och orkar inte håra snacket och håller/gömmer sina barn hemma…

Vad som är fruktansvärt tråkigt är det jag stötte på när jag under en kort period i mitt liv arbetade med förståndshandikappade…
Många var sk instutiontionsskadade…dvs att man tagit skada av, blivit skadad av miljön.
Många av dom jag arbetade med hade varit inlåsta och gömda under sin barndom vilket skadat dom mer än själva sjukdomen dom hade….
Kanske hade dom lyckats leva ett någorlunda vanligt liv med sitt handikapp men upplevelserna från att bli undanstoppad gömd och inspärrad hade gjort dom till mentala vrak…
Mycket tragiskt!

[Marten_G]

När jag bodde 1år i Maptaphut utanför Rayong, så åkte jag dagligen förbi
2 instutitioner som ligger på var sin sida om Sukumvhit.
Enligt den pampiga skylt som finns vid infarten, så var det
instutitioner för barn som varit utsatta för sexuelt våld, trafficing mm.
Drottningen av Thailand stod som beskyddare.
Pojkar på ena sidan o flickor på den andra om Sukhumvit.
De jättelika områdena var omgärdade av en hög tegelmur, så man kunde tro
att det var fängelser. Men när man kör på Sukumvhit så kan man se över muren.
Jag såg aldrig några barn som var ute o lekte eller annan aktivitet när jag
åkte förbi där.

När frågade folk så fick jag i princip inget svar. De visste inte sa de.
Men en person förklarade senare för mig att det var barn med HIV som
hölls inspärrade där. Barn till missbrukare, prostutierade osv.

***********************************************

[KP]

En anledning kan ju vara att barn/vuxna med autism inte alltid är helt lätt att handskas med. De kan ha långa perioder då de inte vill gå ut över huvud taget och då kan det kännas lättsammast att stanna hemma.

Jag hade ett intressant samtal med en läkare igår som nyss hade varit på en föreläsning.
Där hade de diskuterat vikten av D-vitamin och att vi här i Sverige inte får i oss tillräckligt. I Somalia fanns tydligen inte autism och de kallar det för “svenska sjukan” varpå en koppling till brist på D-vitamin kunde göras (inte enbart naturligtvis då förlossningsskador kan vara en orsak).

Kan alltså vara så att det inte är lika vanligt med tex autism i Thailand pga solen?

[Author]

Posts