- This topic has 20 replies, 13 voices, and was last updated 16 years, 11 months ago by
.
-
-
Fru Changs son har en flickvän från bergen i norra Thailand, hon tillhör tydligen Hmong-folket. De går i samma klass på vad jag tror är något slags tekniskt gymnasium i Chiang Mai. Strax efter jag och fru Chang anlänt meddelades det att flickvännens mor är sjuk, åtminstone är hon inlagd på sjukhus.
Man bestämmer då att vi ska åka till Mae Hong Son (cirka 300 km norr om Chiang Mai) så att flickvännen kan ge sin mor lite stöd. Jag tillfrågas senare (som en ren formalitet), men visst, varför inte? En liten utflykt är aldrig fel!
Vi har tillgång till vår excellente chaufför Khun Go, som i år har ett större fordon. Plats för elva personer… fast vi blir bara sex som åker. Jag och fru Chang, son Chang med flickvän och så Khun Go plus hans… ähum… väninna.
Ja, det är väl ganska glatt humör när vi åker. Här fru Chang med son:
Det är ganska kurvig väg från Chiang Mai till Mae Hong Son, så ganska snart välter vår kylhink. Ingen större skada skedd dock, alla Beer Chang är intakta! Det fanns förstås fler burkar, men det tog sin tid innan det föll mig in att ta fram kameran.
Son Chang somnar kvickt vilket roar flickvännen.
Av någon anledning är det populärt att bränna av bergssluttningar.
Vi stannar för att äta, men son Chang är fortfarande trött.
Jag upptäcker till min förskräckelse att fru Chang har foppatofflor på sig.
Typisk slingrande väg. Det påstås att det är 1800 kurvor mellan Chiang Mai och Mae Hong Son. Det var i varje fall väldigt få raksträckor.
Ännu en liten paus, och där träffar jag detta sympatiska thaisällskap.
Man vill gärna bjuda mig på något, och vad sägs om halstrad småfisk? Det var faktiskt mycket gott.
Inte nog med det, man häller också upp lite Lao Kao (eller något motsvarande) till mig.
Jag är mycket rörd av denna generositet.
Jag funderar på vad jag ska ge i gengäld, och det får bli ett paket Prince Light. Jaja, några rökare fanns det ju i gruppen, och det är väl lite intressant att prova svenska cigaretter.
En hel del vackra vyer finns det också, även om inte bergen gör sig riktigt med min enkla kamera. Får väl skylla på lite dimma också.
Det är nästan mörkt när vi anländer hotellet i Mae Hong Son. Vi tackar hakancnx för tipset om Panorama Hotel. THB 500 per natt och lätt att hitta dit då det ligger längs huvudgatan.
En lustig detalj från hotellrummets toalett. Det fanns förstås standard västerländsk klosett, men urinoar brukar jag inte se på hotellrummens toaletter.
Det är inte aktuellt att besöka sjuka modern denna fredagskväll, däremot är det förstås nödvändigt att gå ut och äta något. En ganska typisk måltid för vårt sällskap:
Efter måltiden måste vi handla lite. Till exempel måste hotellrumskylen fyllas med lämpligt antal Beer Chang.
Tillbaka till hotellet. Vi har alltså hyrt tre rum, och efter att ha fyllt kylen sitter jag själv i mitt och fru Changs rum. När det börjar kännas ensamt så tar jag nyckelbrickan och går ut för att träffa de andra. Efter att ha stängt dörren märker jag det inte finns någon nyckel på nyckelbrickan.
Jag kliver först in i fel rum bredvid, där det sitter en förvånad farang. Ber så mycket om ursäkt och går vidare till nästa rum. Där sitter hela gänget. Fru Chang meddelar att det är hon som tagit av nyckeln från nyckelbrickan och lagt den någon annanstans i rummet. Hon medger att hon borde talat om det för mig, men exakt varför hon gjort detta framgår inte…
Jag får då gå ner till receptionen och be dom komma med upp och öppna åt mig. Gentleman som jag är undviker jag att nämna fru Changs roll i det hela. Receptionisten är dock förvånansvärt förstående och följer med mig för att öppna upp.
Fru Chang har fortfarande inte producerat någon godtagbar förklaring till detta märkliga beteende. Hmm…
Jaja, nu var det fixat. Jag känner för lite biljard, och jag får tillåtelse att gå ut själv. Ganska nära hotellet hittar jag ett biljardbord. Dessutom en mycket trevlig svensk från Västerås.
Han vill att vi ska spela lag mot andra länder. Tja, varför inte? Först spöar vi Thailandsparet i tre raka.
Sedan får två grabbar från USA också stryk i tre raka. Har tyvärr ingen bild på dom, men här en på en trevlig dam från Kanada. Vi hade en intressant diskussion om farangers attraktion till thaidamer… Jag minns icke detaljerna, men hon hade lite svårt att förstå varför man väljer en thaidam, med kulturskillnader och allt. Jaja.
Tillbaka till hotellet för att sova! På lördag morgon ser jag detta utanför fönstret. En lite märklig konstruktion. Även på söndagen jobbade man där.
Det visar sig att modern redan är utskriven från sjukhuset, så det blir till att besöka henne i hembyn uppe i bergen! Det går väl hyfsat med Khun Gos fordon. Kurvigt, men välgjord väg.
Högt upp i bergen stannar vi vid ett ställe med en massa TV och radiomaster. Tydligen en sändarstation.
Varför stannar vi här? Fortsättning följer i denna tråd.
Herr Chang har talat.
-
Vi stannade alltså för att nu blir vägen grusväg och alltför gropig för Khun Gos fordon. Släkten har lovat att komma och hämta oss med fordon lämpligare för denna väg.
Det visade sig bli en väntan på några timmar innan släkten dök upp, men vi hade inga problem med att få komma in på området och vänta där.
Vi fick till och med komma in i kontrollrummet och titta. Personalen var mycket vänlig och bjöd på vatten, vilket förstås accepterade tacksamt. Senare föredrog jag dock medhavd Beer Chang.
Mycket master var det, hoppas jag inte blev bestrålad alltför mycket 😉
Paraboler fanns det förstås också.
Intressanta konstverk i stenplattorna utanför byggnaden.
Hundarna svalkar sig under huvudbyggnaden.
Andehus finns givetvis på området.
Och här sitter vi och väntar på trappan in till stationsbyggnaden.
Nu blir det hiju kao! Man är förstås förberedda och har med mat, så det blir en liten måltid på trappan.
Det fanns som sagt ett antal hundar på området. De skällde förstås rejält när vi kom, men jag skällde tillbaka (så att säga, typ “HÅLL KÄFTEN HUNDJÄVEL”). Och då blev dom ganska beskedliga. När vi åt stod dom och dräglade efter dom eventuella smulor som skulle bli över.
Så kommer då äntligen släkten i två bilar.
Dags att hoppa upp på flaket!
Det är som sagt ganska skumpigt, så det gäller att hålla i sig ordentligt. Och observera det något märkliga men mycket vackra landskapet.
Mina öl välter ut igen…
Men lite extra skum kan man väl stå ut med.
Vägen snirklar sig fram i det fantastiska landskapet.
Vi passerar en annan bil.
Minst sagt märklig vegetation.
Det går både uppåt och neråt.
Stämningen på flaket är god! Fru Chang borde kanske överväga byxbälte nästa gång 😉
Hur långt är det kvar tro?
Jag tror vi närmar oss!
Och här har vi ju byn.
Vi blir förstås observerade när vi anländer.
En tyvärr suddig bild, men det är flickvännen som frågar om sin mor.
Det är inte många hus i denna lilla by.
Arne, denna gris behöver sminkas tror jag!
Svinstian.
Ett typiskt hus i byn.
Hönsgården.
Det är ingen som har något mot att bli fotograferad.
Vad är detta tro? Kanske för att torka tvätten?
Undrar vad stenarna har för syfte? Ligger dom bara där? Jag får medge att jag var lite passiv under detta besök och frågade inte om mycket, nöjde mig med att fotografera.
Det är som synes väldigt kuperat i dessa bergstrakter.
Här ligger en gris och juckar i gyttjan. Man tyckte det var väldigt roligt när jag på skämt sa att grisen höll på med chuck wow…
Nu får jag veta att modern inte finns i denna by. Var är hon?
Fortsättning följer i denna tråd.
Herr Chang har talat.
-
Jaha, det visar sig att modern finns hos en av sina andra döttrar. Som bor i en by ganska nära sändarstationen där vi just satt och väntade… Det blir till att åka tillbaka!
Det finns ingen som vill köra oss tillbaka, däremot kan man låna ut ett fordon. Vår eminente chaufför Khun Go står här och samlar sig inför uppgiften.
Tja, det går väl bra tills vi kommer till denna backe. Khun Go kör uppenbart för långsamt, så vi blir ståendes mitt i backen med slirande hjul. Påminner starkt om backar på vischan på vintern i Sverige där det blivit lite is.
Dags för en paus och begrunda läget.
Jag försöker nu övertyga Khun Go om att bästa sättet att besegra denna backe är att backa och sen komma med högre fart. Precis som jag skulle gjort med en nerisad backe i Sverige.
Khun Go och övriga är dock mycket skeptiska. Man nickar artigt, men inombords tänker man säkert “är du go eller, falangstolle”. Samtidigt är det viktigt att skydda sig mot solen.
Till slut gör Khun Go som jag säger, och ser man på! Vi kommer vidare.
Khun Go är nu trött på att köra detta primitiva fordon, så han åker först till sändarstationen och byter till sitt fordon. Sen åker vi till den andra byn och där finner vi modern.
Det visar sig att hon varit tvungen att utstå en blindtarmsoperation. Tror jag. Eller någon annan operation där man snittar upp en del av magen. Hur som helst fanns det ingen anledning att stanna på sjukhuset, utan nu är det vila i hemmet som gäller. Fadern är också där.
Han är förstås bekymrad över frugans tillstånd. Men vad jag förstår var det ingen fara, det gör givetvis ont efter operationen, men inga komplikationer.
Här har vi flickvännens syster som dom vid tillfället bor hos.
Det är ju en rätt stor men ganska enkel byggnad. Jag associerar tyvärr till svensk lagård. Jordgolv, och här har vi köket.
Syster, flickvän och fru Chang börjar diskutera med modern. Jag känner att jag är överflödig, så jag går iväg och fotograferar annat.
Som sagt…
Utanför.
Lite annorlunda stil på husen i denna by.
Handarbete.
En pojke och en förtjusande flicka.
Oj, hoppas hon inte sågar sig i foten!
Här försiggår väl just ingenting, någon marknad var det i alla fall inte,
Här är dock Khun Phan spekulant på fina tyger.
Och jag vilar mig efter många foton.
Jaha, så blir det dags att åka tillbaka till Mae Hong Son. Aah… lördagskväll i Mae Hong Son! Vad ska man hitta på? Äta till att börja med förstås…
Vi hamnade visst här, eller bara passerade vi? Minnet är tyvärr dunkelt.
Jag noterar det stora porträttet av kungen. Ack, så lätt att vandalisera för en berusad person. Skulle dock aldrig falla mig in.
Sen blir det väl karaoke, inget värt att visa här. Har inte ens bilder från besöket. Gäsp…
På morgonen vid checkout regnar det kraftigt.
Fru Chang lämnar hotellet. Lägg märke till att de flesta lämnat sina skor här.
Tillbaka mot Chiang Mai! Tydligen finns det två vägar Chiang Mai – Mae Hong Son. På ditvägen åkte vi den östra vägen, och nu åker vi tillbaka på den västra vägen. Den är lika kurvig…
Första stoppet är en något bisarr upplevelse. Det är dimmigt, fuktigt och kallt på antagligen hög höjd. Jag gissar på cirka 12-13 grader. Kändes precis som i Göteborg i november!
Märkligt landskap även här. Är dessa träd döda, eller varför blir thaidamerna så förvånade när dom ser träd på vintern i Sverige?
Rastplatsen.
Och här kunde man köpa mat och dryck och… bensin.
Nästa stopp vid en resort med behagligare klimat. Fru Chang hittar en bekväm plats att luta sig tillbaka på.
Hmm, en takkrona gjord av tomglas?
OK, Mari-Pai Resort.
Några originella statyer.
Dricker Beer Chang gör dom också!
Vid nästa rastställe köper Khun Go en klase bananer. Han tycker väl jag äter för lite.
Jag upphör aldrig att förbluffas över hur lättvindigt thailändare lämnar över sina barn till andra som vill hålla i dom. Som här till exempel fru Chang.
Inte mycket mer att säga om denna resa. Vi anländer hotellet i Chiang Mai utan problem. Återkommer med annan tråd om resa till Isaan när andan faller på.
Herr Chang har talat.
-
- You must be logged in to reply to this topic.