Min och Mingkhwans story

[Farang_bhaa]

Jag skriver denna story under Pseudonym och jag hoppas ni har överseende med mitt sätt att skriva då jag själv tycker att jag har svårt att utrycka mig i text. Händelserna i storyn hände för några år sedan och namnen är fingerade då jag inte vill hänga ut någon nu levande person. Jag själv är sedan en tid tillbaka medlem under ett annat namn här på forumet men vill vara anonym då detta är svårt för mig att skriva.

Första egna resan
Jag hade tidigare besökt Thailand två gånger med mina föräldrar men det här skulle bli det första besöket på egen hand. Jag och en god vän som liksom jag var 20 år gammal hade åkt till Australien på en work and holiday resa men efter två månader down under bestämde vi oss för att spendera en månad i Thailand. De tre fösta veckorna var precis som en vanlig semester där vi besökte Bangkok, Kho Tao, Kho Phangan och Kho Samui. Efter Kho Samui reste vi till Ao Nang och det var där mitt liv skulle förändras totalt.

En kväll när jag och min vän vi kan kalla honom för Jon besökte en irländsk pub i Ao Nang såg jag den vackraste kvinna jag någonsin sett. Hon satt med en grupp unga thailändska killar jag tog på egen hand kontakt med sällskapet för jag va bara tvungen att prata med denna underbart vackra flicka. Vi pratade ett tag och hon berättade att hon hette Fatima och var 22 år gammal. Jag reagerade på namnet som jag trodde det var ett muslimskt namn då hon var buddist.

Nästa dag besökte jag och Jon samma pub men kunde inte se Fatima någon stans så jag pratade med en av servitriserna som vi talat med kvällen innan om hon viste vem Fatima var och till min lycka det gjorde hon. Så hon ringde Fatima och undrade om hon ville komma ner till baren och det ville hon. Fatima dök upp med en kompis som hette Nong, och var en extremt högljudd kvinna. Fatima försökte under kvällen få mig att bli intresserad av Nong men det ville jag verkligen inte. Jag och Fatima hade en trevlig kväll på en bar på stranden och tillbringade senare natten tillsammans. Jag förstod inte vid den här tiden att Fatima var en bargirl något som jag senare skulle förstå.

På morgonen skulle jag och Jon åka vidare till Phi Phi och när vi tog avsked grät Fatima och mitt hjärta brast vid synen av tårarna. Jag lovade henne att jag skulle komma tillbaka till Thailand för att se henne vid ett senare tillfälle. Redan på vägen till Phi Phi förstod jag att jag hade gott och blivit förälskad i denna underbara flicka. Tidigt nästa morgon sms:ade vi med varandra när min kompis fortfarande sov och hon frågade om jag inte kunde komma tillbaka till Ao Nang och impulsiv som jag är sa jag ja. Redan samma dag tog jag en båt tillbaka och lämnade jag Jon på Phi Phi. Han blev ju förståeligt nog mycket irriterad men jag som var så upp över öronen förälskad märkte inte detta. Den kvällen spenderade jag i Fatimas sällskap men var tvungen att återvända till Phi Phi nästa dag då jag och Jon hade ett flyg att passa i Phuket då vi via Kuala lumpur skulle flyga hem.
Fortsättning följer.

/Farang_Bhaa

[Farang_bhaa]

Hemkomsten till Sverige
När jag kom hem till Sverige var det juni och en underbar sommar. När jag kom hem fick jag flytta hem till mina föräldrar och mitt gamla pojkrum då jag vid tillfället inte hade något eget boende. Väl hemma Saknade jag Fatima mycket och skaffade mig ett telefonkort för att kunna ringa henne billigare. Jag skaffade mig genast ett jobb för att kunna få ihop pengar för att återvända till henne. Jag jobbade mycket intensivt och varje dag ringde jag henne och vi pratade i oftast i timtals.

Under den här tiden hände flera saker som borde ha fått mina varningsklockor att ringa. Flera gånger kunde det gå 2-3 dagar då jag inte kunde nå henne. Och när jag väl fick tag i henne efter dessa tillfällen av frånvaro fick jag höra alla möjliga historier så som att mobilen var borta eller att hon varit i Phuket med tjej kompisar. Men eftersom jag vid det här laget var så förälskad i henne kom jag med undanflykter till mig själv och sa aldrig ifrån.

Hon bad mig några gånger om pengar men under den här tiden skickade jag aldrig mer än 3000 bath. Efter att hon första gången fick pengar av mig sa hon att hon skämdes inför sina vänner för att jag var så snål. Men jag försökte förklara för henne att jag inte hade mycket pengar och att de pengar jag hade var jag tvungen att spara. Vi planerade att besöka hennes far som hon sa bodde i Hua Hin när jag kom till Thailand nästa gång. Efter tre månaders intensivt arbetande kund jag äntligen återvända till Thailand.

Fortsättning följer.

/Farang_Bhaa

[Farang_bhaa]

Jag känner att jag behöver på förhand förklara att jag under den här perioden i mitt liv begick många misstag som jag i dag ångrar mycket djupt. Men jag hoppas att ni här på forumet kan ha överseende med dessa moraliskt tvivelaktiga handlingar och jag vill säga att jag numera tar avstånd från all form av nyttjande av droger. Men jag hoppas att jag med hjälp av min strory ska kunna avskräcka åtminstone någon från att begå samma misstag som jag har gjort.

Andra resan
När jag återvände till Thailand bytte jag flyg i Bangkok för att flyga vidare med Air Asia till Krabi. Vi hade redan innan avresan gjort upp att hon skulle möta mig på flygplatsen. Så att jag skulle hitta till var hon bodde jag visste visserligen i vilket område av Ao Nang som hon bodde men jag visste inte vad hotellet hette då hon ofta bytte boende. Efter att jag klivit av flyget väntade jag vid ingången till flygplatsen men hon var inte där och jag väntade nog i cirka en timme och blev samtidigt mer och mer orolig. Så efter en bra stund tog jag en taxi till Ao Nang och det området där hon bodde.

Väl där så fick jag hjälp av en trevlig kvinna som jobbade på det hotell utanför vilket jag hamnat och fick låna en telefon av henne. Till slut fick jag tag i Fatima och vi möttes upp utanför en närliggande 7/11. Efter som jag vid det här laget var överlycklig över att se henne var jag inte upprörd över att hon inte hämtat mig på flygplatsen även om jag var sårad.

Senare på kvällen var det dags för utgång på en av stadens nattklubbar med Fatima och hennes kompisar. Under den kvällen bad Fatima mig att köpa drinkar till henne och alla hennes kompisar. Men eftersom jag inte förstod Thailändsk kultur så sa jag nej men jag kunde köpa en drink till henne.

När vi kommit tillbaka till hotellrummet som vi delade var Fatima upprörd och vi började bråka hon var upprörd därför att jag inte ville bjuda hennes kompisar på drinkar. Något som jag försökte förklara med att mina pengar inte skulle räcka om jag skulle bjuda alla hennes vänner. Jag förstod ju mig inte vid tillfället på kulturen i landet. Hon sa att hon inte ville se mig mer och jag blev då mycket upprörd och började då slå knyt näven i väggen flera gånger. Då kom Fatimas vänner in i rummet då de trodde att jag slog henne men blev nog förvånade när de såg en farang iförd endast kalsonger som slog näven i väggen och jag har i efterhand fått höra av en av tjejerna att det var utomordentligt komiskt att se (och tydligen sexigt också!). Skulle för övrigt aldrig kunna slå en kvinna hur upprörd jag än var. Jag kan ju tillägga att en stor anledning till att jag blev så pass upprörd var att jag hade åkt över halva världen för att vara med henne och det visade sig att hon inte ens ville ha mig. Efter att hennes kompisar pratat med henne och en natts sömn så var tydligen händelsen glömd från hennes sida.

Nästa dag blev jag bjuden på ett litet rosa piller som hon kallade för yah bah jag fattade inte vid tillfället att det var methamfetamin. Korkad som jag var rökte jag pillren för alla andra i rummet gjorde det ju. Jag vet otroligt korkat men ibland begår man misstag och det är lätt att vara efterklok.

Vi rökte ofta yah bah under den första tiden och jag fattade nog inte vilka risker jag tog eller så underskattade jag nog riskerna både att bli arresterad och tillbringa en lång tid i thailändskt fängelse och riskerna för hälsan med beroende mm.

Efter ett tag slutade mitt kontokort att fungera i alla ATM maskiner men som tur var funkade det inne på bank kontoren så att jag kunde ta ut pengar där. Så under en period var jag utan pengar och kunde då inte köpa mat. Men blev bjuden av Fatimas vänner något som jag sedan bjudit tillbaka. Två av hennes vänner lånade dessutom pengar av mig som jag sedan aldrig fick tillbaka. Men återkommer till det senare…

Fatima var faktiskt riktigt ärlig när det kom till vissa saker hon sa vid flera gånger ”You good boy. I am bad girl. I am bad for you” men jag sa alltid att hon hade ett gott hjärta och jag älskade henne otroligt mycket. Hon hade dessutom många mycket fina egenskaper och det var snarare alla hemska händelser i hennes liv som drev henne att ljuga om flera saker. Jag utelämnar flera saker som hon berättat för mig då jag anser att det inte vore rätt av mig att skriva dem här utan de är saker som jag tar med mig i graven.

En dag besökte vi hennes kompis familjs hem och där fanns en liten treårig pojke som hon påstod var hennes kompis kusinbarn. Vi skulle tydligen vara barnvakter åt honom. Jag kan säga redan nu att inga droger nyttjades i hans närhet så vitt jag vet i alla fall. Efter att han bott hos oss i tre veckor började jag ana att pojken faktiskt var Fatimas son och det var många kvällar som jag satt barnvakt medans hon var någon annanstans. Under den här perioden förlovade vi oss dessutom och vi tänkte gifta oss i alla fall jag sen om hon verkligen ville det eller inte vid den tiden kommer jag aldrig få veta.

Fatima hade vid det här laget börjat få mycket ont imagen och det hade hon varje dag. Jag misstänkte att det berodde på att hon hade slutat med yah bah något hon inte hade slutat med men det trodde jag i alla fall. Vi besökte sjukhuset i Krabi två gånger men de kunde inte se vad som orsakade smärtan.

En kväll när jag var ensam med pojken knackade det på dörren och utan för stod Fatimas Tom boy kompis och hennes flickvän. De kom in och berättade att alla pengar som de lånat av mig egentligen lånats av Fatima. De berättade att hon hade försökt använda mitt konto kort men misslyckats och det var därför det inte fungerade i bankomaterna längre. De berättade dessutom att hon sålt tillbaka förlovningsringen till butiken och de visade kvittot. Dessutom berättade de att pojken var Fatimas son. När jag senare konfronterade henne med detta förnekade hon allt. Men förälskad som jag var valde jag att strunta i detta. Jag valde istället att intala mig själv att hon gjorde detta för att hon var fattig vilket var sant och på så sätt ursäktade jag henne.

Efter att vi bott tre månader ihop var jag tvungen att åka hem till Sverige för att jobba ihop mer pengar.

Fortsättning följer.

/Farang_Bhaa

[Nille]

Välkommen till forumet och tack för att du delar med dig! Ser fram mot fortsättningen.

[stgrhe]

Jag kan bara hålla med Nille. Det verkar som om du haft en onödigt spännande resa och det skall bli intressant att läsa om fortsättningen.

[Farang_bhaa]

Ett avsked
Väl hemma i Sverige igen började jag genast att jobba för att finansiera nästa resa och ett eventuellt bröllop. Redan efter en månads arbetande hade jag köpt flygbiljetterna. Tanken var att vi skulle gifta oss och att hon senare skulle komma hit för att komma bort från barerna. Så här i efterhand kan jag inse hur korkad jag var som trodde att det skulle funka men är man naiv och förälskad så är man. Efter att jag varit hemma tre veckor berättar Fatima att hon är gravid. Hon säger då att hon vill göra en illegal abort. Hon sa då till mig att det skulle kosta 15000 bath och jag får skicka pengarna till henne trots att jag ville behålla barnet. Jag har i efterhand fått reda på genom andra bekanta att hon inte var gravid utan använde pengarna till att köpa yah bah.

Under min tid i Sverige pratade vi i telefon varje dag och varje dag berättade hon att hon hade ont i magen. Helt plötsligt slutar hon svara i telefon och jag blir förstås orolig. Efter några dagar svarar hon dock och jag hör direkt att något inte står rätt till. Hon låter mycket sjuk och berättar att hon har äggstocks cancer. Jag blir förstås förkrossad vid detta besked. Hon säger då att hon ska opereras i Surat thani hospital men att läkarna säger att hennes prognos ser god ut. Jag börjar vid det här laget naturligtvis fundera på att åka ner direkt men hon sa då till mig att det ska jag inte göra.

Det går sen en dag då jag inte får tag i henne och efter två dagar ringer en av hennes vänner upp mig och ger mig beskedet att min älskade flickvän bara har två veckor kvar att leva enligt läkarna. När jag får det här beskedet bryter jag ihop totalt och hamnar skakande på golvet av sorg. Samma dag bokade jag om min flight och flög nästa morgon till Bangkok. Jag vet nu i efterhand hur rädd min mor var att hon aldrig mer skulle få se mig.

När jag kom till Surat thani blev jag mött av Fatimas syster som tog med mig till sjukhuset. Synen som jag möttes av skulle jag aldrig kunnat förbereda mig på. Hon var så mager att jag först inte såg att det var hon det enda som avslöjade att det var hon var hennes vackra ögon. Hon såg nog förtvivlan i mitt ansikte och gav mig då fingret. Läkarna i Surat thani kunde inte göra något för henne så de frågade om jag var beredd att betala för att försöka se om dom kan göra något för henne på ett annat sjukhus. Jag svarar förstås att jag gör vadsomhelst för att hjälpa henne.
Nästa morgon så kör Fatimas bror sin pickup till sjukhuset och Fatima får åka på flaket med sin syster. Flaket hade tak för övrigt. Vi streckkörde sedan hela vägen till Hat Yai och det stora sjukhuset där. Hur många timmar det tog kan jag faktiskt inte säga men jag minns att jag va den enda som grät. Hennes syskon höll sorgen på insidan.

Väl på sjukhuset i Hat Yai så anser jag att jag blev väldigt illa bemött av en av läkarna. Jag försökte nämligen fråga läkaren om det fanns något som dom kunde göra då jag inte kunde fråga Fatimas syskon de talade inte engelska. Läkaren började då på ett mycket otrevligt sätt ifrågasätta vem jag var och varför jag ville veta det. Efter ett tags diskuterade med läkaren och flera intyganden från syskonen att jag var hennes pojkvän och att vi var förlovade så gav han med sig och jag fick gå in på ett kontor med syskonen och prata med läkaren. Han sa då att denna form av cancer var mycket ovanlig hos en 28 åring. Det var första gången jag fick reda på att hon var 28år. Jag brydde jag mig naturligt vis inte om hennes ålder men jag trodde att hon var 22. Han visade sedan hennes röntgenplåtar att cancern hade spridit sig i hela buken som var full av tumörer. Han berättade att det inte fanns något de kunde göra.

Så efter 2-3 timmar i Hat Yai satte vi oss i bilen igen och körde hela vägen till Ra Nong med bara några pauser så att Fatimas bror kunde sova lite innan vi fortsatte. Vi stannade också till hos en man som jag tror var en Ar jarn Pii som gav någon form av natur medicin till Fatima.

Väl i Ra Nong lades hon in på sjukhuset i en stor sal. När jag satt hos henne så stod det stora grupper nyfikna thailändare som heltiden glodde på oss. Jag ville inte att hon skulle behöva dö i en sådan miljö så jag betalade så att hon skulle få ett privat rum så att jag kunde bo med henne. På sjukhuset träffade jag alla Fatimas mostrar jag tror dom var sex stycken och en liten pojke som jag tidigare hade tagit hand om i Ao Nang. Så det var hennes son i alla fall och han hade blivit lite som en son till mig. Jag och Fatima hade sedan ett långt samtal där hon berättade allt som hon tidigare undanhållit mig. Hon hade fyra barn sammanlagt. Under de sista veckorna då jag tog hand om henne kunde hon sitta och upprepa ”I Love You, I Love You” om och om igen så jag vet att hon älskade mig i alla fall. Hennes familj visade ingen sorg över huvud taget utan log hela tiden och pratade om hur jag och Fatima skulle gifta oss. Det var under den här tiden jag fick veta att hon hette Mingkhwan. Läkaren här var mycket mer förstående än i Hat Yai och samtalade med mig och gav mig tröst. Han var den enda personen utom Mingkhwan och en sköterska som jag kunde prata med på engelska.

Jag hade ombokat min biljett när jag åkte till Thailand så att jag kunde stanna i fem veckor eftersom läkarna hade sagt att hon bara hade två veckor kvar att leva. Men när jag var tvungen att åka hem till Sverige igen då jag inte kunde låna mer pengar av mina släktingar jag hade redan lånat allt de hade. När jag var tvungen att åka var det svåraste jag någonsin gjort hon sa till mig när jag åkte att du kommer aldrig att komma tillbaka till mig men jag lovade att jag skulle komma tillbaka. Trots att jag visste att jag aldrig mer skulle få se min älskade Mingkhwan igen. När jag kommit hem till Sverige så pratade jag med henne några minuter varje dag tills jag ringde henne på tredje dagen och hennes brors fru svarade och sa att hon i sömnen stilla hade somnat in under natten. Jag höll senare mitt löfte och besökte hennes familj i Prachuap Khiri Khan där jag tände rökelser vid hennes urna i hennes fars hem.

Trots att det har gått mer än fyra år sedan hon somnade in så har det inte gått en dag utan att jag tänker på min Mingkhwan som jag fortfarande älska lika mycket som den dagen hon tog sitt sista andetag.

/Farang_Bhaa

[Nille]

Du har ett vackert hjärta!

[Farang_bhaa]

Tack Nille för dina ord.

[Danne_BKK]

En stark berättelse, och jag förstår att det finns mycket mer i denna historia.
Tycker som Nille att det är fint att du delade med dig av din upplevelse, finns säkert en och annan som får sig sig en tankeställare som kan vara till hjälp.

Livet är inte bara rosor även om man önskade alla det – och då främst barns barndom!

// Danne

[emnil]

Gripande historia, sträckläste dina inlägg!

[Phonthaisongthaisilk]

En mycket djup historia, det visar även på att trots hur många barkvinnor lever och trots hur förhärdade de blir i sitt känsloliv så är de som oss andra , det finns ett varmt hjärta någonstans därinne, som kan älska då de möter någon som till slut visar sig verkligen älska dem :flower:

[Author]

Posts