Nang Rong (Buriram)

[farang82]

Jag tänkte bara kolla av ifall det inte råkar vara någon härinne runtomkring Nang Rong (Buriram-provinsen)?
Jag har ingen aning ifall detta var rätt forumkategori kring just detta, men jag chansar…
Jag söker speciellt er som bott här ett tag och har anammat “det hela”, som “rollen” som farang och försöka “smälta in” i samhället. Går det ens, förövrigt? =)
Jag har själv en flickvän härifrån sedan 9 år tillbaka, som jag besöker minst 2 ggr per år (1 månad åt gången). Daglig kontakt via div. medier förövrigt. Nu så väntar vi ett barn tillsammans och vi känner oss mer än överlyckliga.
Det hade varit jättetrevligt att träffa någon med mer erfarenheter kring allt detta. Hela livssituationen m.m.
Jag känner mig både överlycklig och orolig på samma gång. Fler med samma erfarenheter?

[Illuvatar]

Jag söker speciellt er som bott här ett tag och har anammat “det hela”, som “rollen” som farang och försöka “smälta in” i samhället. Går det ens, förövrigt? =)

Finns säkert diverse åsikter om detta. Jag bodde själv i Bangkok i några år, och fick barn där med min thailändska fru. Att försöka assimileras för att bli ‘thai’ är poänglöst. Om du bor i Thailand i 50 år så kommer du fortfarande att vara ‘farang’ för det mesta. Men man kan ändå bygga ett bra liv i Thailand (med lite träning). Att lära sig språket och kulturen underlättar. Irritationsmomenten har en tendens att byggas upp över tiden. Så småningom når de flesta nog en gräns där man antingen förlikar sig med nackdelarna eller flyttar hem. Men livet är kort, så lika bra att testa vilken kategori man tillhör om man har möjligheten.

Nu så väntar vi ett barn tillsammans och vi känner oss mer än överlyckliga.

Grattis till barnet! Men hur tänkte ni framåt? Vill nån flytta, eller du ska träffa barnet 2 mån om året?

[farang82]

Tack för dina synpunkter och information. Jag förstår att vi västerlänningar alltid kommer ses som faranger, oavsett ifall man skulle lära sig thai flytande och anamma hela kulturen. Skulle man försöka vara “thai” så skulle det nog bli mycket skratt, visserligen =)
Jag tänkte mer kring tips & råd på saker och ting som man kan göra i vardagen för att det skall “flyta på” i ett thai-farang relationship, sk. “do’s” and “dont’s”. Att hjälpa till med vardagssysslor i hemmet kan vara lite klurigt exempelvis. Som svensk är man ju uppfostrad att fördela sysslor, jämlikhet m.m., medan synen i Thailand är annorlunda. Säkerligen individuellt hur det fungerar i olika familjer visserligen, men jag får nästan onda blickar ifall jag drar fram dammsugaren i tjejens hem =)
Att åka iväg och göra ärenden (handla, skjutsa personer) är helt OK och vanligt förekommande för min del, men att ställa sig och laga mat är no-no. Vi är ju inne på det nionde året, som sagt, och jag lär mig nya saker hela tiden, och mycket av detta är det som gör att jag finner Thailand och kulturen så spännande och attraktiv. Respekten för de äldre och hur man umgås med varandra inom storfamiljen och grannar emellan, hjälper varandra sinsemellan m.m.
Allt jag nämnt ovan vet jag att det diskuteras friskt om i andra trådar och forum, samt att det finns böcker på området, men det är skönt att få ge ens personliga upplevelser till känna.
Det mesta lutar ju åt att tjejen flyttar till mig i Sverige, men även här känner jag en viss rädsla. Skulle jag vara thai och flytta till Sverige, så skulle jag nog tycka det var jobbigt. Att flytta från Sverige till Thailand känns enklare, även om jag inte har direkt objektiv syn på det hela, men omställningen känns nog jobbigare för thai>sverige än sverige>thai. Säkerligen individuellt även här, så klart.
Men precis som flera andra så får vi testa. Några veckor till att börja med, så får vi se.
En dröm hade ju fått vara att bosätta sig i Thailand, men jag får nog invänta pensionsålder först, dvs. 30 år till =)

[Author]

Posts