När thaisläkten ska med på utflykt

[Herr Chang]

Hej Rospigg,

“Jag brukar ofta få höra att det blir som det blir med planeringen när en thailändare är inblandad.”

Jo tack, nu blir det lite OT men jag måste ändå säga att det värsta jag vet kan hända är när jag planerat en utflykt. Plötsligt, utan att jag blivit konsulterad, dyker det upp lite thaisläkt som förväntar sig få följa med på utflykten. OK, det finns väl plats för dom också… Det blir också en del besök här och där som jag inte hade tänkt mig, men det är oftast roligt.

Men halvvägs in i utflykten kommer gamla mormor på att hon vill åka hem. Och då måste vi bara enligt alla andra thailändare åka hem. Jaha?

Herr Chang har talat.

[Lung To]

@Herr Chang wrote:

Hej Rospigg,

“Jag brukar ofta få höra att det blir som det blir med planeringen när en thailändare är inblandad.”

Jo tack, nu blir det lite OT men jag måste ändå säga att det värsta jag vet kan hända är när jag planerat en utflykt. Plötsligt, utan att jag blivit konsulterad, dyker det upp lite thaisläkt som förväntar sig få följa med på utflykten. OK, det finns väl plats för dom också… Det blir också en del besök här och där som jag inte hade tänkt mig, men det är oftast roligt.

Men halvvägs in i utflykten kommer gamla mormor på att hon vill åka hem. Och då måste vi bara enligt alla andra thailändare åka hem. Jaha?

Herr Chang har talat.

Kanske ni kan starta ett nytt tråd eftersom det här börjar spåra ur…

Känner igen den där… när vi skulle åka en tripp till norra Thailand… men då ska kompisens farmor med systern också åka.. vi skulle ha åkt till Burma och kolla lite men halvvägs resan tanterna börjar gnälla att de är trötta…orkar inte mera….. :spiderman: :angryfire: . Då var det bara vända minibussen och åka hemåt…..blev aldrig nån Burma eller Chiang Rai….sista. Annat var det med svärmorn hon åkte med överallt var vi bestämde…..aldrig nån gnällande.

[Thaisambo]

@Lung To wrote:

Kanske ni kan starta ett nytt tråd eftersom det här börjar spåra ur…

Känner igen den där… när vi skulle åka en tripp till norra Thailand… men då ska kompisens farmor med systern också åka.. vi skulle ha åkt till Burma och kolla lite men halvvägs resan tanterna börjar gnälla att de är trötta…orkar inte mera….. :spiderman: :angryfire: . Då var det bara vända minibussen och åka hemåt…..blev aldrig nån Burma eller Chiang Rai….sista. Annat var det med svärmorn hon åkte med överallt var vi bestämde…..aldrig nån gnällande.

Okej för urspårning…. Nille kan kanske göra någon lämplig relokering av inläggen.

Ang Chiang Rai så har vi varit där (tillsammans med min bror och hans thailändska hustru).
Dom ville åka tåg eller nåt dit, men jag kollade avståndet och sa “nej, absolut inte i den här värmen”. Vi tog flyget istället och det var nästan två timmar mellan Suvarnabhumi och ChiangMai med gamla propellerplan (Bangkok Airlines tror jag det var). Men funkade bra och vi var fyra dagar uppe i ChiangRai, hälsade på hos “Longnecks”, “Golden Triangle”, Mae Sai m m. Sen flög vi tillbaka till Bangkok.

Förresten var flygbiljetterna bokade från början från Sverige över Internet, priset kunde kanske varit lite lägre eftersom dom inte var ombokningsbara, men det var inte så farligt ändå.

[Herr Chang]

Ja, nu skapade jag en ny tråd av detta eftersom jag tycker ämnet i sig är intressant.

Jag får bekänna att jag är lite kluven över detta fenomen. Dels är det så att jag sällan blir informerad om vad som kommer att ske. Jag instruerar fru Chang att hyra in en bil för morgondagen eftersom jag vill åka till ett antal ställen jag vill se. Jodå, detta fixar fru Chang, men det blir också en massa diskussioner på thai (som jag icke förstår) om vad farangen ska hitta på imorgon.

Nästa dag kommer bilen som planerat, och plötsligt anländer ett antal släktingar som ska följa med. En total överraskning för mig… de första gångerna blev jag något upprörd. Hade liksom tänkt mig en resa tillsammans med endast fru Chang och chaufför. Det eventuella tidsschema man tänkt sig spricker förstås, då det måste stannas här och där för till exempel toalettbesök. Och har man ändå stannat kan man lika gärna passa på att äta lite…

Å andra sidan måste jag säga att jag fått en del helt oväntade upplevelser av Thailand på dessa utflykter. Vilket jag faktiskt uppskattat. Det är också fascinerande att se gruppdynamiken bland ett antal thailändare i olika åldrar. Så jag har väl nästan gett upp försöken att styra och ställa med utflykterna i Thailand.

Herr Chang har talat.

[Rospigg]

Här är Rospiggens åsikter i stort lika som H.C.

Det finns en mängd olika tappningar av detta fenomen. En stor skillnad är väl att farangen oftast har en annan tanke/avsikt med resan än thailändaren. Ganska ofta vill kanske farangen åka och titta på något som har väckt dennes intresse. Att uppleva något sevärt mera än att bara ha sett en bild av detsamma. För thailändaren ligger inte detta så högt på intresselistan. Där är det den sociala gemenskapen, att få prata och känna riktig närvaro i annan miljö än den hemma som lockar. Matstunderna är i det närmaste heliga. Ju flera som kan åka med dessto roligare. Farangen upplever detta mindre intressant då tiden för resmålet krymper till ingenting. Mäster skräddare född i Thailand lyckas bara ( i bästa fall ) få till en tummetott av det hela och förstår inte farangens besvikelse över ett missat resmål när alla har det så trivsamt. Att farangen har stått för notan i restaurangen och den inhyrda minibussen glöms snabbt bort.

Frågan är varför dessa resor inte kan göras vid en annan tidpunkt än när farangen kommer på besök?

Jag har flera gånger, likt H.C. , haft önskemålet att enbart resa med familjen – men icke.

Skall man titta eller uppleva något så är det ibland lättare att göra det själv än att blanda in familjen då man får halva släkten på köpet. Det är inte alltid till någon större fördel att vara gift med en thailändare som många helsvenska familjer tror. Tänk vad mycket du får vara med om, tänk vilken god mat du får och tänk så bra du kan få bo…..sett av de som bara har bott på förstaklass hotell och inte vet mycket om den andra sidan av Thailand….och det är många.

[gosatta]

fast det låter mest som ett vara-gift-med-thailändska problem, för folk som är gifta med en thaikille tror jag inte det ser likadant ut. För oss som åker med och/eller hälsar på thailändska vänner finns inte problemet heller, visst kan man åka med familjen när dom ska någonstans men sanolikheten att mormor, kusin och han som bor på hörnet skulle haka med om 3 – 4 30åringar ska dra till låt oss säga samed ja det händer aldrig. och då får man njuta av alla fördelarna som kommer med att resa med en thailändare utan att få en hel släkt på nacken 🙂

[Mojay]

Kan bara instämma i föregående talare, detta är pest och pina.

Problemet finns som tur var inte nu, när jag bor här men tidigare då jag bodde i Sverige och vi semestrade i Thailand.

Inte nog med att man var snäll att åka och besöka fruns familj, man fick ju också stå för alla kostnader och för underhållningen.

Det spelade ingen roll vad jag sa till min fru, jag försökte få henne att förstå att detta var faktiskt min semester också vilket jag själv vill styra en del över.

När jag hade planerat klart resmålet med frugan, bokat bil för hämtning nästa morgon så kom det alltid, familjen, släkten och ytterligare grannar skulle med. Vi fick alltid trängde in oss, 10 personer i en minibuss, men 7 platser, trångt och bökigt. Alltid skulle det sjungas och pratas vilt.

Alltid samma visa dessutom, mitt resmål, som jag planerade innan med min fru, besöktes aldrig, fick alltid höra, men min bror vill så gärna åka hit och min syster har aldrig varit här. Vad tusan hände med min semester då?

Allt detta stannande. ätande och handlande, och självklart var det jag som betalade för något som jag absolut inte ville vara med om.

Och min fru var värlsmästare på att utpressa mig, hon ställde helt enkelt frågan, inför hela familjen, varför vill du inte att min familj ska förlja med, vad svarar man på det?

Enda fördelen var att thailndare inte gnäller så mycket på långa resor, men jag fick dock aldrig, säkert 10 tal gånger, besöka det resmål jag ville åka till.

[Phonthaisongthaisilk]

Kan väl säga att det är precis samma sak med mina Thaisemestrar, har nu i tre års tid varit i Thailand sammanlagt ca,
6 mån. Tycker det är en ganska lång tid då mina intressen någon gång skulle kunna infrias. Men nej då ! Åka och hälsa på släkten i Kalasin eller i Kungthep det är OK ! Att åka till Mekongfloden för att fiska mal, det verkar ta mig fa… helt omöjligt. Att sitta i buss flera timmar för att springa runt och kika på guld är även det helt Ok. Sen är det ju detta med att det är självklart vem som tar notan, bensinen samt allt runt omkring . Men jag måste nog i alla fall säga som så ,
Thai är experter på att leva på andras bekostnad, det tycker jag mycket illa om, just nu håller jag på att avvänja äldsta flickan denna otrevliga sedvänja(vi bor nu i Sverige). Det funkar inte i Farangland utan man blir bara väldigt illa omtyckt.

Men vad fa…. Min familj ger så otroligt mycket positivt i andra änden , massor med kärlek, god mat, glada miner .m.m
🙂 Något som man inte var bortskämd med tidigare med ett liv med bara Faranger :cheers:

[Thaisambo]

@Phonthaisongthaisilk wrote:

Men vad fa…. Min familj ger så otroligt mycket positivt i andra änden , massor med kärlek, god mat, glada miner .m.m
🙂 Något som man inte var bortskämd med tidigare med ett liv med bara Faranger :cheers:

Man biter inte den hand som föder en heter det ju och det ska man minnas. Det betyder mycket mer än man tror vid ett första påseende – och att man kommit ifrån det i farangland – ja, gissa varför!

[Phonthaisongthaisilk]

Mmmmmm jag har ju sett den bilen ,,,,, ingenting för Thaisläkten 🙂

Jag tror faktiskt inte att dom tror att jag älskar dom alla , tycker den ena brodern är en riktig utsugare, och det vet han men skite…. blankt i det så länge det går att tjäna Easy bath. 🙁

[Phonthaisongthaisilk]

@Thaisambo wrote:

@Phonthaisongthaisilk wrote:

Men vad fa…. Min familj ger så otroligt mycket positivt i andra änden , massor med kärlek, god mat, glada miner .m.m
🙂 Något som man inte var bortskämd med tidigare med ett liv med bara Faranger :cheers:

Man biter inte den hand som föder en heter det ju och det ska man minnas. Det betyder mycket mer än man tror vid ett första påseende – och att man kommit ifrån det i farangland – ja, gissa varför!

Vet inte riktigt vad du menar ??? Jag föder hela familjen känns det som , visst jag får mycket tillbaka i form av skratt , kärlek ,glädje och det är inte fy skam´. Hoppas bara att jag inte “blir biten” av de jag föder. Skulle kännas djäkl… surt
att bli blåst efter vad man gjort av kärlek till denna kvinna .

[Thaisambo]

@Phonthaisongthaisilk wrote:

@Thaisambo wrote:

@Phonthaisongthaisilk wrote:

Men vad fa…. Min familj ger så otroligt mycket positivt i andra änden , massor med kärlek, god mat, glada miner .m.m
🙂 Något som man inte var bortskämd med tidigare med ett liv med bara Faranger :cheers:

Man biter inte den hand som föder en heter det ju och det ska man minnas. Det betyder mycket mer än man tror vid ett första påseende – och att man kommit ifrån det i farangland – ja, gissa varför!

Vet inte riktigt vad du menar ??? Jag föder hela familjen känns det som , visst jag får mycket tillbaka i form av skratt , kärlek ,glädje och det är inte fy skam´. Hoppas bara att jag inte “blir biten” av de jag föder. Skulle kännas djäkl… surt
att bli blåst efter vad man gjort av kärlek till denna kvinna .

Det är inte alls fråga om någon blåsning, det vore ju att “bita handen som föder en”. Nej, men det här är det vanliga patriarkala stuket. Vi har själva haft det mycket länge, en bra bit in på 1900-talet.

Det är emanciperingen i historiskt sett sen tid som förändrat det där – tidigare var “far i huset” kung i sitt eget hus och skulle passas upp! Det är det Du får nu. Bara att vara glad och ta vara på det – nästa generation lär inte få uppleva det…

[Lung To]

Mina svågrar vägrar ta pengar ifrån mig. De anser sig själva ha så mycket pengar att de behöver inga allmosor från en farang och för det jag är mycket glad. Det är bara svärmorn som får lite pengar från frugan ibland.

[Phonthaisongthaisilk]

🙂 Vill inte vara “Kung i Huset” Jag är en “trogen make” vilket inte alla faranger i Thailland kan skryta med. Jag vill bara ha respekt för den person jag är, inte för att jag är rik i deras ögon. Jag älskar och är trogen min hustru, det är även av den anledningen jag ibland känner mig “utnyttjad” på ett synnerligen fult sett. Inte av min hustru, det försvann direkt när hon förstod mina “ärliga asikter” i vårt förhållande. Som tur är så börjar detta klinga av i hela Thaisläkten eftersom dom verkar förstå att jag inte är nån dumskalle, eller så är det för att dom gillar mig och inte vill “blåsa” mig , vad vet jag.

[Herr Chang]

Vad som stör mig mest är mentaliteten hos en del thailändare att “allt ditt är mitt, och allt mitt är ditt”. Mycket bekvämt när man själv just inte har någonting, men den rike farangen har…

Ett litet banalt exempel är när jag sitter på verandan i fru Changs hemby med en Beer Chang och en cigarett. En granne dyker upp, och han tar ogenerat för sig från mitt cigarettpaket utan att fråga. Detta irriterar mig, men jag säger inget. Detta händer flera gånger med olika personer, och till slut måste jag beklaga mig för fru Chang som då levererar en rejäl utskällning till alla berörda.

Numera frågar man först om man får ta en cigarett, vilket jag oftast beviljar, och dessutom säger man tack efter man tagit den. Det är få som behärskar engelska, men i denna situation är det tillräckligt med gester.

Det är väl inte för mycket begärt att allt inte ska tas för givet?

Herr Chang har talat.

[Phonthaisongthaisilk]

@Herr Chang wrote:

Vad som stör mig mest är mentaliteten hos en del thailändare att “allt ditt är mitt, och allt mitt är ditt”. Mycket bekvämt när man själv just inte har någonting, men den rike farangen har…

Ett litet banalt exempel är när jag sitter på verandan i fru Changs hemby med en Beer Chang och en cigarett. En granne dyker upp, och han tar ogenerat för sig från mitt cigarettpaket utan att fråga. Detta irriterar mig, men jag säger inget. Detta händer flera gånger med olika personer, och till slut måste jag beklaga mig för fru Chang som då levererar en rejäl utskällning till alla berörda.

Numera frågar man först om man får ta en cigarett, vilket jag oftast beviljar, och dessutom säger man tack efter man tagit den. Det är få som behärskar engelska, men i denna situation är det tillräckligt med gester.

Det är väl inte för mycket begärt att allt inte ska tas för givet?

Herr Chang har talat.

Du har fel i en punkt (tycker jag)
Allt ditt är mitt , men det som ev. är mitt ,det behåller jag för mig själv.
Ta tillex detta med födelsedagspresenter, I Thailand där firar man ju inte födelsedagar,
Jag fyller alltid år när vi är i Thailand.
Min fru fyller i Sverige , och där firar man alla födelsedagar mycket stort 🙂
Ett tack för maten hör inte till kulturen herr Chang, i alla fall enligt min hustru. Man reser sig ,rapar och ev pruttar som tack !! 🙂

[Thaisambo]

Hm, enligt min sambo är det där med att bara ta för sej ett fattigdomsbevis och är skamligt, men vi ska inte säga något, då är man snål och inte som man ska vara mot medmänniskorna. Det är småsaker och behöver inte förstoras upp. Normalt frågar man alltid och man tackar alltid, det är normal artighet och normalt folkvett. Men ifall någon nallar i smyg kan hon ilskna till ordentligt. Hon har en äldre syster (60-70 år) i byn som bara är skinn och ben, tydligen medellös och lever “på nåder” på det andra kan sticka till henne, både mat, cigaretter och – framförallt – sprit. Hon verkar behöva alkohol i kroppen för att överhuvudtaget fungera vad jag förstår, det är väl därför jag får den här bilden.

Och den här systern kan få lite grann av vissa saker bara hon inte tar för mycket, nån sorts defacto överenskommelse. det är inte så långt från situationen när vi äter kyckling ute då och då. Några av byns hundar känner lukten men lägger sej på behörigt avstånd. Ibland får dom något avätet ben sig tillslängt, men lika ofta (eller oftare) efteråt på särskilt anvisad matplats (en lerkruka, där servering görs genom att resterna, ben och sånt, rakas ner). Hon hjälper även de mindre och svagare hundarna att få ha maten ifred genom att jaga bort de större och starkare busarna och har en egen “favorit” (vi äger inga hundar utan det är grannens hund egentligen, men den hänger alltid hos oss när vi är där).

Det där med att rapa och prutta som tack för maten har jag inte stött på. Tror inte man ser det så värst mycket annorlunda i Thailand heller – nån som råkar ha lite gasbildning skrattar man åt och så är det inte mer med det.

Men det är möjligt att det är menat som en artighetsbetygelse, jag minns att min historielärare berättade om sånt från gammal tid, vikingatid eller möjligen sen medeltid. Man skulle visa att man var mätt och belåten och att maten var god etc, att man hade försett sej ordentligt och därför skulle det rapas och pruttas.

F ö har jag själv större problem med gaser i Sverige än i Thailand – men när man tänker på det så är det nog avsevärt mindre nu med thaimat än tidigare kost – det här har med vilket slags mat man äter att göra och thaimaten verkar inte ha särskilt gasbildande effekter, den är “snäll” mot våra magar!

[Phonthaisongthaisilk]

Intressant detta med Thaimaten, jag äter mig alltid mätt på djäkligt god mat men håller vikten utan problem. Kan säga att jag föredrar Thaimat vare sig jag är i Sverige eller i Thailand. Håller vikten samt att magen mår bra 🙂

[stgrhe]

Det verkar som om tråden börja hamna lite vid sidan om ämnet. Om det ursprungliga ämnet är uttömt vore det bättre att starta upp en ny tråd.

Göran

[Phonthaisongthaisilk]

Precis så har jag lagt upp det ett par gånger ” Nu vill jag åka på semester till Nong kai, bara du jag och barnen”
Vi hyr en minibuss , eller en buss med chafför, Svar: Ja vi frågar Zeb om han är ledig(min frus bror). Nej !Svarar jag,
bara familjen ! Tycker du inte om min familj, jovisst gör jag det , men inte hela dygnet runt, Varsågod !du kan åka själv , kanske du vill titta på ny tjej, “lite ung tjej va,”..

Nån som känner igen denna högst intelligenta diskussionen ??? 🙂

Ridån ner :scratch: Ingen semester i år heller , sitta i byn eller åka med hela djäv…….a släkten!

[Thaisambo]

Släkten/byn är viktig och man kan inte riskera att stöta sej med den. Den är en egen ekonomisk enhet (klan om man så vill) och självklart är man osolidarisk om man går utanför enheten. I gengäld är man tillförsäkrad hjälp etc om man bidrar till sammanhållningen, tänk på De Tre Musketörernas devis – En för alla och alla för en. Feodal- eller bondetänk – men visst är det så här och det ger en ekonomisk/social grundtrygghet. Och i Thailand finns i princip inget annat. Följer man inte det är det kört. Utstött, fredlös, lyst i bann – vad som helst!

Brodern har ju redan investerat i tillhandahålla resursen för gruppen och gruppen hjälper honom naturligtvis att få enkonomi på det genom att använda den när behovet finns. Självklart ska han ha sin inkomst och uppdraget kan inte läggas ut på någon annan på grund av enklavens solidaritet. Annars är det ett utflöde av resurser som utarmar enklaven eftersom resursen att hantera behovet redan finns inom enklaven.

För Dig är det semester – för henne handlar det om att värna om enklaven och dess fortbestånd.

Ska man förändra det så är det inte längre fråga om semester, det är fråga om att bilda en ny enklav och ta hand om den. Och det är kanske den naturliga vägen, att skapa ett eget revir och markera ut det. Man kan se det som att saker och ting kommer i lite fel ordning numera för den civiliserade människan i förhållande till det biologiska processförloppet och visst syns det genom frustrationerna som uppstår.

[stgrhe]

@glegolo wrote:

@Rospigg wrote:

Här är Rospiggens åsikter i stort lika som H.C.
.

Läste bara fram till hit bland inläggen, men men men,,, vad händer???? är jag lyckligt lottad eller?? Eller är det rent av så att de utav Er som råkar ut för detta kanske inte pratar med Era respektive. Ni bor ju härnere eller ni är ju åtminstone gifta med Era respektive Thai. Vi vet väl att detta händer?? OK att det händer en eller 2 gånger, men sedan öppnar man väl mun och pratar och meddelar sina ambitioner med resorna.

Detta låter väldigt konstigt i mina öron måste jag säga. Ett tips kanske inte kunde skada; Säg att ni vill åka med just de och de människorna i den och den bilen, Denna gången är det INTE läge att ta med fler på resan, Vi skall stanna i så och så många dagar, veckor och vi skall besöka de och de platserna etc… Jag garanterar ni får inga problem alls!!!

Glegolo :sunny: :sunny: :sunny: :sunny: :sunny: :sunny: :sunny:

Jag tycker också det är ett märkligt beteende. Det skulle aldrig förekomma att liknanade överrasking skulle hända i vår familj. Och om nu någon utanför kärnfamiljen får tillstånd att följa med oss någonstans så är det på min och min frus villkor – vi bestämmer, det vet alla och rättar in sig i ledet.

Göran

[Phonthaisongthaisilk]

@jaiburiram wrote:

@Thaisambo wrote:

Du är härlig du ! Här i kommunen finns ett antal familjer med samma namn. Alla är släkt. Dock värnar varje familj om sitt liksom i Sverige. Mor, far, barn. Eventuellt farmor & farfar eller mormor & morfar. Samhörighet utöver detta kommer inte på fråga.
En av dessa familjer har tydligen monopol pa posten som VD for tessaban. De ager ett stort antal anläggningsmaskiner samt några byggnadfirmor. Inte delar dom med sig till övriga släktingar utan att få fullgott arbete i utbyte.
Det är inte fråga om att gynna någon bror, syster, svåger eller svägerska som gör dåligt arbete eller ebjuder urusla produkter. T.ex. att hyra ut en 30 år gammal Datsun pickup till samma pris som en ny Toyota Vigo. Det finns för många som inte är bra i Isaan. Klankänsla är för sådana som familjen Chidchob och deras kompis i LamPlaiMas som är vår nuvarande trafikminister. Och även i dessa fall begränsas samhörigheten till att gälla dem som topparna i klanen har nytta av.
När det gäller en farang så är det nästan utan undantag han som får stå som garant. Även i Soi Dao skulle jag tro.

“utflöde av resurser” ? Jag har aldrig sett några resurser utöver mina egna och du kan tro att de skulle flöda om jag inte sade “STOPP”.

Ja du !
Visst har du rätt i att det finns för många som inte är bra här i Isaan, detta med att ta för sig gäller ju faktiskt inte bara
i förhållandet Thai-Farang det gäller i lika stor del Thai-Thai. Min familj är gnaska driftiga, bla annat så odlar svärmor egna Thai -grönsaker, hon vattnar ,hon rensar och fixar. vad händer sen? Jo, andra Thai i byn går bara in i landet och plockar åt sig (utan att fråga).
Min fru upplyser mig att det visst inte är OK att bete sig på detta sätt ,men för att inte framstå som ogin så säger man inget utan håller god min i elakt spel. Att ta för sig är nog tyvärr något som ligger i människans natur, Thai kanske bara har lättare för det 🙂

[Herr Chang]

@stgrhe wrote:

Jag tycker också det är ett märkligt beteende. Det skulle aldrig förekomma att liknanade överrasking skulle hända i vår familj. Och om nu någon utanför kärnfamiljen får tillstånd att följa med oss någonstans så är det på min och min frus villkor – vi bestämmer, det vet alla och rättar in sig i ledet.

Göran

Ja Göran, visst kan man slå näven i bordet och säga typ “det är jag som betalar, så det är jag som bestämmer!” vilket jag gjort ett fåtal gånger. Närvarande thailändare blir dock då så sorgsna och tysta att jag försöker undvika denna metod. Men ibland blir det bara för mycket…

Bättre då att försöka manipulera på andra sätt.

Herr Chang har talat.

[banphe]

Ja många av dessa saker som berättas känner man igen.En gång när min fru hade fyllt år hade vi fest och had lånat in bord o stolar.festen var lyckad o dan efter fanns det väl ca 40 öl kvar.Skulle väl iväg på något ärende o kom tillbaka efter några timmar,då hade hennes bror plus några vänner druckit upp all öl utan att fråga eller ens spara en till mig,bara en hög med tomburkar o ett gäng leende glada grabbar som sa att ölen va slut o undrade om jag inte skulle åka o köpa lite mera,då sa jag va jag tyckte o sen dess frågas det innan det tas något.Nu för tiden när han har han bira eller whiskey med sig när han kommer.Det är samma sak med att låna ut saker o ting,kommer det tillbaka oftas inte o gör det det är det trasigt. :scratch: 💡

[Thaisambo]

@Herr Chang wrote:

Bättre då att försöka manipulera på andra sätt.

Herr Chang har talat.

Finkänsliga sublima antydningar kallas det ja….. Kan säkert fungera så också, men sambon gör nu inte så, hon spänner ögonen i den arme syndaren, blir riktigt svart i blicken och visar tydligt sitt missnöje. Och syndaren riktigt kryper ihop och blir en blöt disktrasa. Funkar alldeles utmärkt i en äldre-yngre relation i Thailand!

Ungefär som lärarinnan i småskolan en gång i tiden när något av barnen gjort något dumt och “sårat fröken”,

Du får testa hur det går med det sublima stuket!

[klangsap]

Åh, vad jag gillar det här forumet! Känner igen vartenda ord och kan inte låta bli att skratta :cheers: Men just då, fast i ”släktträsket” kändes det inte allt för kul.
Första gången jag var hemma i byn, med släkt omkring mig dygnet runt, tog det ett par veckor innan jag fick tuppjuck och meddelade att jag måste åka till Hua Hin för att få en paus.
Det tog ca två veckor att få exmaken att förstå varför jag över huvud taget ville åka iväg.
Den stora dagen kom och den lånade bilen var full av…. släkt. Flaket täckt med bastmattor att sova på, resan till Hua Hin tog hela 1,5 timme, helt naturligt låg hälften och sov. Jag hade på fullt allvar väldigt svårt att hålla mig från att börja gråta. Jag försökte återigen förklara att jag vill åka bara du och jag, jag vill vara ensam med dig till mannen. Det slutade med att tio par ögon, oförstående stirrar på mig, exmaken säger sorgset att jag inte gillar hans familj.
Vi åker förståss allihop och jag kan bara sammanfatta resan som den mest misslyckade hittills. Till kommande resa, vis av erfarenhet, krävde jag redan i Sverige att jag skulle tillbringa var tredje vecka i Hua Hin, på hotell, själv. Till min stora, stora glädje och förvåning fanns det helt plötsligt ”svenkhus”, farangrestauranger och faranger som badade i havet i den lilla byn (vem kunde tro att man skulle bli så glaaad över en ”svenskby”). Efter att ha bearbetat och övertygat exmaken och släkten om att jag kunde cykla till stranden/restaurang själv utan att någon kusin/syster behövde åka med så blev livet så fantastiskt mycket mer bra. Jag följde fortfarande med på div släktresor/träffar och det är ju helt ok, när man vet att ”andningshål” finns.

Nu lite OT. Som sagt jag skrattar gott åt allt ”typiskt thailändskt” som jag läser om här. Fast jag var gift med en thaiman (Ifall nu någon tror att det är skillnad på thaikvinnor/thaimän, menar jag.) så måste jag säga att nästan allt ”konstigt” stämmer på honom också. Tysta leken, att man helt plötsligt kunde bli matad, att aldrig erkänna ett fel, att bara ”försvinna” och sova utan att säga något (i Sverige, tex om vi hade gäster hemma). Däremot hade han och jag väldigt lika syn på vad som skulle vara i div köksskåp osv medan hans systrar, när de var på besök tex kunde trycka in kastrulllock i besticklådan. Innan någon nu protesterar så vet jag förståss att alla inte är så här 🙂

/Klangsap, (väldigt svensk och väldigt självständig, visade det sig :salute: )

[Thaisambo]

Jag känner egentligen inte alls igen mej i det här med att hela släkten ska vara med överallt. Sambon vill inte ha en massa släkt kring sej jämt och ständigt och tycker att det bara är skönt att vara “själv” i Sverige – jag är lite orolig eftersom hon är ensam hemma hela dagarna medan jag jobbar – men ingen fara. Hon får ringa hur mycket hon vill till sina vänner i Thailand för mej ifall hon behöver nån att prata med – ändå går det bara åt 100-150:- i månaden totalt för telefon. Det är ingenting, jag har haft egna barn hemma tidigare (numera vuxna och utflugna) och då gick det åt tio gånger så mycket i månaden på telefonen – låt vara att vi idag har en teletaxa som gör att det kostar mindre än hälften att ringa en thailändsk mobil jämfört med en svensk.
Men vi har inte egen bil i Thailand, det är lite opraktiskt och bökigt när vi ska nånstans, vi får slå följe med nån. Huruvida det blir någon lösning på detta på något sätt återstår att se, i varje fall är privattaxi betydligt billigare än att hyra bil. Önskvärt är emellertid en lösning där vi får egen, större, självständighet och oberoende enligt sambon.

Så det finns thailändare som trivs med att vara “själva” också och inte nödvändigtvis släpa på släkten i tid och otid. Och, inte minst, det är fullt accepterat. Det är ingen som propsar på att åka med eller surar eller bubblar nån sublim antydan om att “du tycker visst inte om min släkt” och dylikt. Sånt är jag förskonad från.

Visst finns det släkt som vill till Sverige för att t ex utbilda sej inom svensk-thailändsk handel och ekonomi, men det har inte varit tal om att vi skulle bidra till resor och sånt. Det får de intresserade ta själva “för dom har så gott om pengar själva ändå” påstår sambon. Jag vet inte riktigt hur mycket det ligger i det där, men ok, hon vet mer än jag om det. Och någon inneboende i Sverige är inget problem att ordna plats för. Än har ingen dykt upp från Thailand heller (förutom min bror och hans familj häromåret), vi får se hur det blir framöver.

Men det är ingen känsla av att någon skulle vara påträngande eller ta sej överdrivna friheter på det hela taget.

[klangsap]

Vill bara förtydliga lite. “Släktproblemet” fanns bara när vi var nere i Thailand. I Sverige var han väldigt annorlunda och inte alls i behov av vare sig släkt eller vänner, mer än “normalt” vill säga. Det var nog därför det blev lite av en chock första gången vi var där en längre tid :silent:

/Klangsap

[Rospigg]

Ha ha ha, en av de bästa trådar på lange.

Tänk så mycket sanningar som presenteras. Att thaifamiljer ( 50% + 50% ) kan vara så olika varandra. Det som är en sanning och något av en vardag för den ena är raka motsatsen för den andra. Verkligen roligt att läsa om skillnaderna.

För min egen del så vet jag att min fru är urdålig på att planera allt vad som kan ingå i en resa. Inget lokalsinne över huvud taget eller större intresse av att titta på saker. Så är jag intresserad av att titta på något får jag tänka ut allt själv från Sverige. Inte alltid det lättaste. Då kommer påpassligt den närmaste släkten till hjälp. De hittar och kan, dessutom så har vi ju så trevligt tillsammans. Min fru älskar att ha släkten nära sig och störs inte för en sekund. Hu, så tråkigt att sitta vid en restaurang och titta när solen övergår till att bli en måne och höra vattnet skvalpa och Ingen att prata med, tycker hon.

Själv önskar jag inget annat än att slippa Bangkoks och övrigt buller samt släkten för en tid. Vantrivs i byhålan efter en vecka.

Hade nu besök av en familj ( tredje besöket på mindre än en vecka som också hade karaktären av mindre fest ) där mannen berättade att släkten får bara besök två, på sin höjd tre dagar. Sedan åker han och sambon alltid ut till Kho Chang och öarna där utanför helt ensamma i några veckor. Släkten skall inte komma med. Aldrig! Det är detsamma som en förstörd resa.

Rospigg som nu funderar på en resa i all ensamhet.

[Herr Chang]

Hej Thaisambo,

Visst är det kanske helt enkelt så att fru Chang inte är stark nog att säga nej när diverse släkt vill följa med. Och att hon tycker det är enklare att ställa mig inför fullbordat faktum hellre än att informera mig i förväg.

Jag är förstås öppen för diskussion om vad ska göras, men gillar dock inte när planer ändras, och jag får veta först i sista sekunden. Det är rent ut sagt oförskämt… speciellt om det är jag som betalar.

Herr Chang har talat.

[Thaisambo]

@jaiburiram wrote:

Jag har för mig att Martin Ljung fick en enkel resa till Ultima Thule som present när han fyllde 50. Kanske något för dig !

Jodu….

[googlemap:1p6hy6fw]http://maps.google.com/maps?f=q&source=s_q&hl=sv&geocode=&q=Ultima+Thule&sll=83.753911,-34.980469&sspn=3.488934,41.308594&ie=UTF8&filter=0&rq=1&ev=zi&ll=83.676943,-30.673828&spn=3.531727,41.308594&t=h&z=5[/googlemap:1p6hy6fw]

Ultima Thule
Schmitt’s Islet‎
Discovered in 2003, this islet is a prime candidate for the northernmost landmass on Earth (Ultima Thule) http://wikimapia.org/1991106/Schmitt-s-Islet.

Definitivt en exotisk och ovanlig upplevelse för thaisläkten! Särskilt med enkelbiljett!

[klangsap]

Stgrhe wrote:

Jag tycker också det är ett märkligt beteende. Det skulle aldrig förekomma att liknanade överrasking skulle hända i vår familj. Och om nu någon utanför kärnfamiljen får tillstånd att följa med oss någonstans så är det på min och min frus villkor – vi bestämmer, det vet alla och rättar in sig i ledet.

Göran

Hej Göran, Är det verkligen på både din och din frus villkor? Du låter så militärisk, eller något sånt. Kärnfamilj, tillstånd och rätta sig i ledet gulp, nästan lite scary :silent: Det är nästan så jag undrar om du någonsin låter saker och ting bara hända, utan att spaltatupp hårdföra regler.

/Klangsap, som inte kunde låta bli (jag menar inget illa) :blackeye:

[Thaisambo]

@Herr Chang wrote:

Hej Thaisambo,

Visst är det kanske helt enkelt så att fru Chang inte är stark nog att säga nej när diverse släkt vill följa med. Och att hon tycker det är enklare att ställa mig inför fullbordat faktum hellre än att informera mig i förväg.

Jag är förstås öppen för diskussion om vad ska göras, men gillar dock inte när planer ändras, och jag får veta först i sista sekunden. Det är rent ut sagt oförskämt… speciellt om det är jag som betalar.

Herr Chang har talat.

Det är säkert på det viset! Hon är vad jag förstår inte gammal nog att axla släktens ledarroll ännu, utan förväntas rätta sej efter vad de äldre säger och inte ifrågasätta det. Säger gammelmormor att hela släkten ska åka med så blir det så med andra ord.
Vi har bara en son i 30-årsåldern på nära håll (i och för sej har han familj och barn), men han har varken tid med eller är intresserad av åka med på ditten och datten, han klarar sej. Sen finns några “systrar” som det heter, men dels är jag inte säker på om de verkligen är systrar i egentlig mening, kan ju vara kusiner, sysslingar, bryllingar eller nåt. Men så gott som alla är yngre – det finns en som är äldre, men hon är inte riktigt i stånd att ta vara på sej själv så det räknar man inte med. Dessutom har dom sitt också att tänka på (men flera är ogifta och rejält sugna på en läcker farang förstås, det är byflickor, inga bartjejer, jag har fått frågor om nåt kan ordnas, men det är ju inte helt okomplicerat).

[Thaisambo]

@jaiburiram wrote:

Thaisambo ! Bor vi verkligen på samma planet du och jag ? Shangri La ligger på månen. Isaan ligger NO om Bangkok.
Norrtälje är en idyll NO om Stockholm. Åkersberga ligger i Roslagen.

Jo, det stämmer väl bra. Nu vet jag också var Napho i Buriram ligger! :cheers:

[googlemap:3lf44h24]http://maps.google.com/maps?f=q&source=s_q&hl=sv&geocode=&q=Napho,+Buriram,+Thailand&sll=37.09024,-95.712891&sspn=49.624204,82.617188&ie=UTF8&ll=15.645085,102.950027&spn=0.029713,0.04034&t=h&z=15[/googlemap:3lf44h24]

Lite kul måste man ju ha!

[klangsap]

Glegolo,

Det var faktiskt enbart Görans (i mitt tycke) militanta ord jag opponerade mig mot, inte själva åsikten. Jag fattar att vi alla har olika sätt att hantera olika situationer och inget är väl mer rätt eller fel, huvudsaken är ju att man mår så bra som möjligt.
Vill även säga till Göran att jag har all respekt för dig och ditt kunnande och läser med glädje det du skriver (för det mesta :compress: ). Då kan man ju fråga sig varför jag angrep? Ja, inte vet jag det bara kom… tyckte det lät så hårt bara.

/Klangsap

[Rospigg]

klangsap.

Det kanske är så att stghre ” Göran ” är lite av en patriark och van med att få sina order utförda och att det kom till uttryck här, dock som undertoner.

Rätta er efter mina beslut annnars djädrar annamma…. att sitta och diskutera vad var och en skulle önska och hoppas ger ingenting, så det blir som vi ( jag – Göran ) har bestämt.

Jag vet inte om det är så hos Göran. Alla har ju olika sätt att uttycka sig och olika kraft i orden. Mig behagar de sällan lyssna på i den utsträckning jag önskar fast jag säger nej. Fast ibland får de också bita i det sura.

Jag, familjen och systern skulle ta tåget upp till norra Thailand. Är det inte bästa att beställa biljetter till natt-tåget med sovmöjlighet i tid, sade jag. Inget problem, finns massor av plats för det är så lite turister, sade systern. Det är bara att åka till stationen och köpa biljetter. Jag tyckte och sade att det var väl ändå klokt att ringa och kontrollera i förväg, ni thailändare älskar ju att ringa och prata så gör det nu. Men tror ni att någon ringde? Nej då, det gjorde man inte.

Så stod de där i biljettkön med 7 kolli bakom sig på vagnar och får höra att det finns inga platser. Många turister som har bokat och köpt sovplats. Övertalning av farangen att ta någon sittplats hela natten slutar med att farang Rospigg vägrar och hela sällskapet tvingas återvända flera mil. Varför ringde ni inte, sade jag åter utan att få svar. Tyst som i en öde kyrka.

[stgrhe]

Svar till flera:

Jag vet inte om jag skulle vilja kalla mig partiak eftersom jag inte har behov att att få min vilja igenom till varje pris och dessutom egntligen aldrig haft ambition av att nå chefsställning inom yrkeslivet. Jag har haft ett antal chefsposter och att vara chef ger i sig ingen speciell tillfredsställelse tycker jag. Det är jobbets innehåll som räknats och därför har jag också tackat nej till flera erbjudanden genom åren att klättra på karriärstegen.

Vad jag syftade på i det tidigare inlägget var en kommentar till någons inlägg där det nämndes att kärnfamiljen, frun, mannen och barnen, diskuterat att göra en utflykt tillsamman och det helt plötsligt kommer fler som vill fara med. Om vi då vore i samma situation och då låter några följa med så får det bli på våra villkor, det var det kommentaren avsåg.

Jag låter mig aldrig hunsas här i Thailand och att lisma skulle heller aldrig falla mig in. För mig framstår det, när jag läser några inlägg, dock som om några av forummedlemmarna närmast fjäskar för hustruns släkt och vänner, vilket för mig är ett fullständigt främmande beteende. Visa respekt och vördnad till de som förtjänar det, ja, men i övrigt betackar jag mig.

Göran

[Thaisambo]

Att vara patriark innebär inte att man gör det till en prestigesak att bli åtlydd till varje pris, det är snarare en infrastruktur där det är en självklarhet att patriarken önskan är lag och skall följas och, inte minst, är något som inte kan ifrågasättas.

Don Corleone är ett bra exempel även om det fanns en krets kring honom (brödraskapet) som tog hand om de som inte passade in i det patriarkaliska mönstret och således såg till att patriarkatet försvarades och upprätthölls.

Man kan naturligtvis ha en patriarkalisk läggning och när man inte får det positionella erkännande som man behöver så blir det naturligtvis mentalt jobbigt och det uppstår svårigheter att samsas med omgivningen. Då mår man rätt säkert inte särskilt bra heller.

[klangsap]

Rospigg,

Jomen visst det är säkert så.
Själv är jag snäll, snäll och får till slut storspel = skriker och blir vansinnig.
Inte den mest lyckade kombinationen i en thaisläkt. Har bla skällt ut en syster och fast vi nu kan ses under ordnade former så är relationen för alltid förstörd. Exmaken lärde sig iallefall att jag menade allvar när det blev riktigt allvar. De första gångerna försökte jag vara svenskt trevlig och ”vara med” under samtalen med familjen i byn. Men jag insåg ganska snabbt att inte en människa brydde sig och roade mig därför själv så gott det gick och jag kan nog inte påstå att jag efterkommande resor försökte så värst mycket heller.
Apropå tåg, så sa jag en gång (under en ”jag-måste-åka-härifrån-nu-attack”) att jag kan ta bussen till Hua Hin. Det går inte, det är för långt till stationen. Okey, då tar jag tåget istället. Nej, det går inte. Varför då? Nej, man kan inte åka till Hua Hin härifrån. Nehej, varvid jag packade lilla väskan gick iväg till stationen väntade, klev på tåget och åkte till Hua Hin.
Två dagar senare tog jag tåget tillbaka. Maken som innan absolut inte kunnat låna någon bil, hade i samma sekund jag ”försvann” (jag sa att jag skulle till stationen när jag gick iväg, men det var ju ingen som trodde mig) fixat fram en bil, varvid han och släkt åkte runt och letade efter mig i Hua Hin :scratch: . Inte heller det ”korrekt” att bara pysa iväg. Men det medförde faktiskt till viss del en ny respekt från en del. En del struntade ju fullkommligt i vilket.
Jag tror nog stghre retar mig just för han låter så patriarkisk (herregud, slappna va liksom), ingen bestämmer över mig-känslan infinner sig direkt.

Ha det så bra 🙂

[Thaisambo]

Kristendomen är ju till sitt väsen patriarkalisk pch jag kan för allt i världen inte låta bli att recitera Jesu ord när han skickade ut sina lärjungar – de blev därigenom hans apostlar eller budbärare. Matteusevangeliet 28:18-20 är det kristna patriarkatets fundamentaltes, både instruktion och belöning finns i den:

Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: “Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.
Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn
och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”

(nya bibelöversättningen)

Det här visar på varför brödraskapet som upprätthåller patriarkatet behövs och även på varför farangen i Tahiland har svårt att upprätthålla rollen som “far i huset” och blir frustrerad. Man ser var det brister och varför. Oavsett om man talar om Jesus eller Don Corleone.

Det är absolut inte riktat mot Göran, det är flera som visat såna här tendenser till frustration här på forumet och inte är riktigt tillfreds med tillvaron, att läsa såna här tankar kan hjälpa att förstå vad det är som hänt och hur man (kanske) kan hantera det.

[norpan10]

till thai sambo, det var den värsta rappakalja jag hört i hela mitt liv.

[Rospigg]

En del av problemet ligger nog i att thailändaren inte tar sig tid till att lyssna och förstå när man säger något. Man är mera rastlös än svensken i gemen och pratar gärna i mun på varandra. Den som pratar mest och högst får oftare sin vilja igenom.

Jag har själv blivit uppfostrad till att vara en god lyssnare och inte bara prata på. Det fungerar inte särskilt bra i Thailand vill jag påstå. Man skall vara lite som i Engelska riksdagen. Att prata på och hela tiden kommentera högt vad talaren säger. Till min nackdel är att jag inte har så stark röst. Jag är van från svenska förhållanden att ett nej alltid är ett nej, utan en massa undantag. Även med svagare röst.

Jag har varit självpåtagen ungdomsledare en tid och även haft rollen som arbetsledare. Då var det aldrig problem att få sina order utförda. I Thailand hör detta till undantagen.

Jag tänker just nu på svågern. En benig smal och senig liten man, knappt högre än 155cm. Men vilken röst. Det är som åskan dundrar, och det med allt thailändskt oljud runt omkring. Han älskar sin röst och slutar aldrig när han har kommit igång och fått någon som lyssnar. Tror sig kunna det mesta. Gissa vem som brukar få sina order utförda utan problem :-).

[Thaisambo]

@norpan10 wrote:

till thai sambo, det var den värsta rappakalja jag hört i hela mitt liv.

Det kan du knappast säga när Du själv helt saknar substans och innehåll i Ditt eget inlägg!

Det är en meningslös “one-liner” och varför du ville föra fram det går ju inte att utläsa. Du får gärna lägga ut texten mer och lägga fram egna hypoteser om Du vill.

[Thaisambo]

@jaiburiram wrote:

Men snälla nån ! Göran klarar sig bra själv !

Det är jag fullständigt övertygad om och jag tycker inte att det handlar speciellt om Göran överhuvudtaget. Det är klart att alla vill ha ett ord med i laget och bli respekterad för den man är.

Det thailändska samhället har en mycket tydlig hierarkisk struktur även på familjenivå och i familjesammanhang ser ålder ut att vara den starkaste styrande faktorn.

För en farang som kommer in är det naturligtvis inte så lätt att hitta rätt position i en sådan invuxen hierarkisk struktur – och man kan säkert vara thai och få samma problem i en ny familj. Social ställning påverkar naturligtvis också hur relationerna blir och växer fram vid förändringar.

[Herr Chang]

Ja Thaisambo,

Det är något av ett dilemma hur man ska kunna passa in med thaisläkten. Ska man vara så mycket thai man bara kan, eller ska man bete sig som man gör i Sverige?

Efter ett antal besök i fru Changs hemby har jag kommit fram till att det nog bäst att vara den man är, dvs svensk. Meningslöst att försöka låtsas vara thai, för det blir man ändå aldrig. Jag behärskar icke thaispråket, och få släktingar kan säga något på engelska, men fru Chang kan förstås hjälpa till ibland. Om hon har lust…

Det är inte perfekt, men det fungerar någorlunda. Och bättre ska man kanske inte vänta sig.

Herr Chang har talat.

[Thaisambo]

@Herr Chang wrote:

Ja Thaisambo,

Det är något av ett dilemma hur man ska kunna passa in med thaisläkten. Ska man vara så mycket thai man bara kan, eller ska man bete sig som man gör i Sverige?

Efter ett antal besök i fru Changs hemby har jag kommit fram till att det nog bäst att vara den man är, dvs svensk. Meningslöst att försöka låtsas vara thai, för det blir man ändå aldrig. Jag behärskar icke thaispråket, och få släktingar kan säga något på engelska, men fru Chang kan förstås hjälpa till ibland. Om hon har lust…

Det är inte perfekt, men det fungerar någorlunda. Och bättre ska man kanske inte vänta sig.

Herr Chang har talat.

Det är ju som jag själv det och inte kan jag någon thai heller, jag fattar absolut ingenting av språket, men kan väl kläcka ur mej någon enstaka fras.

Jag låter dom vara bara och sambon är noggrann, ordentlig, sparsam och gillar att pyssla om. I stort sett gör jag ungefär som i Sverige, det är inget direkt problem, fast visst, längsta sammanhängande tiden i Thailand är förstås 30 dagar hittills. Inte upplever jag att dom försöker knäcka mej ekonomiskt eller nåt sånt, det fungerar – någorlunda som du säger. Och jag försöker inte lägga mej i deras förehavanden heller. De ordnar allting på bästa sätt ändå!

[Spiritfish]

Kul tråd!

Personligen har jag inget problem med detta. Desto fler gubbar och gummor desto roligare brukar det bli. Det är ju det som är charmen med Thailand. Det är inte som hemma. I Sverige håller alla på sitt och nåde den som råkar bjuda in en extra person utan att fråga om lov innan osv. Här är det helt ok att folk tar med sig lite folk. Har haft många roliga upplevelser på sådant sätt. Även när jag själv har kommit som objuden “gäst” till andra när dom ska på utflykt. Visst, ibland kan det vara har jag väl också känt av att nu räcker det. Jag vill bara åka ensam med tjejen och svärmorn följer med men det har varit rätt så lugnt ändå. Dom gånger jag verkligen se något speciellt eller om jag vill åka själv osv så tycker jag alla respekterar det. Inte problem alls. Snarare tycker jag det är ett väldigt tjafs om jag är glad, ok osv hela tiden. Kom igen chilla, jag är ok och glad. Ni behöver inte oroa er för mig. Jag är glad om ni är glada typ.

Men tänk på att vi är svenskar. Alla vet väl hur vi är. Vi är ju det folkslaget som verkligen måste ha millimetersrättvisa. Och ordning och reda ska det vara. Att komma hem objuden utan att ringa är ju en dödssynd. Alltså vi är ju formade på ett visst sätt. Inte konstigt att vi tar illa upp om hela tjocka släkten dyker upp när vi hade planerat att åka själva. Men ni får helt enkelt vara betydligt klarare inför era flick/pojkvänner. Om ni vill göra något själv med dem utan tjocka släkten säg till dem i god tid innan dom har sagt till alla andra att ni ska åka. Då lär det ordna sig. Dom flesta Thai funderar inte ens på att inte bjuda in släkten. För dom är det självklart att man tar med morsan eller farsan. Det är som att dricka vatten. Dom ser inte att det skulle vara något konstigt eller att västerlänningen skulle ta illa upp. Men om ni säger till i god tid innan så lär dom respektera er vilja och så får ni som ni vill utan att någon blir ledsen eller besviken.

[Rospigg]

Kanske,kanske vi håller på att glida ifrån pudelns kärna. Det beror på hur man uppfattar tråden.

Jag har inte något större problem med att det följer med några släktingar på en resa. De flesta är ganska trevliga. Problemet för mig är att ju flera släktingar och ju längre tid dessa följer med dessto större risk att den ursprungliga tanken/ syftet med resan uteblir.

Om jag är i Thailand en månad och min fru har tänkt sig att två av dessa bör spenderas i hembyn ( ve och fasa ) så är det inte mycket tid kvar till att göra resor till strandnära platser. Önskemålet är då högre att dessa inte bör avvika alltför mycket från vad man har tänkt sig.

[Thaisambo]

@Rospigg wrote:

Kanske,kanske vi håller på att glida ifrån pudelns kärna. Det beror på hur man uppfattar tråden.

Det är mycket möjligt. Jag tror för min del att det handlar om att farangen också vill vara med och bestämma om hur upplägget för utflykten ska vara, känner sej trampad på tårna och lurad på konfekten när tänket gick ut på att det skulle bli en romantisk weekend eller något sånt.

Och hur det ska gå till när han nu inte riktigt är med i “brödraskapet” som bestämmer hur det ska bli utan snarast fungerar som något slags bihang till sin partner, som ingår i den här trojkan och fogar sej i trojkans beslut om att allihop ska följa med.

Och som faranger har vi lite svårt att hitta det rätta stuket för att beskriva vad vi själva tänkt oss. Det är ju inte en nivå som leder till livslånga konflikter som önskas, det gäller bara situationen för tillfället!

[Micke_Prik]

Har skrattat en hel del genom läsningen av denna tråd. Jag känner igen mig och ändå inte. När familjen ville ut på utflykt så blev det just bara familjen och dom ville visa mig allt möjligt som dom kunde tänkas vara roligt för mig att se. Självklart fick jag stå för pengarna för diesel och mat vilket jag inte hade något problem med. När jag var på besök hos farsans familj i isaan höll jag på att bli galen på folk som inte kunde förstå skillnaden mellan mitt och ditt och en fin tändare som enligt en man i byn inte fanns att köpa i thailand togs i beslag vid ett senare tillfälle när jag inte var med på noterna, givetvis lämnade han kvar sin gamla halvtomma 5 bahts tändare. Jag blev rejält förbannad vid något tillfälle när min fars fru var närvarande och då fick jag höra på omvägar att jag var för “hot in heart”. Det var bara att kapitulera annars hade jag setat på dårhus. Gömma det man tänkt ha för sig själv och bjuda frikostigt på resten. Minns speciellt en fin stor dyr turrian som jag valde ut eftersom jag aldrig ätit en sådan, jag efterfrågade denna senare någon dag efter inköp och fick då till svar att den inte fanns kvar längre den var “dålig” och “bortkastad”. Ingen hänsyn till att jag inte hade ätit en sådan förr utan den mumsades glatt bakom ryggen på mig. Fick känslan av att nu när farangerna hade kommit så var det ju payday. Detta fenomen har jag inte stött på hos min familj i Suphan Buri.

//Micke

[Herr Chang]

Ja Micke,

Vill man ha något för sig själv i lilla hembyn i Isaan får man nog dölja det. Speciellt vad gäller mat och dryck, och särskilt alkoholhaltigt…

Vi bjuder gärna på mat och dricka på en improviserad fest i svärfar Changs hus. Problemet är att en del personer tänker sig att stanna kvar tills all gratisdricka är uppdrucken. Även om det tar hela natten och morgonen…

Vi må ha inhandlat en hel del när vi ända var vid butiken, men det var ju tänkt att räcka ett antal dagar. Fru Changs lösning blir att gömma undan det mesta och sen meddela att tyvärr nu är alkoholen slut. Då går dom hem…

Herr Chang har talat.

[Author]

Posts