Svensk tjej på thaiboxningsläger i Norra – DRAMA

[googoo]

Är sedan drygt en månad tillbaka från min tredje och åtta månader långa vistelse i Thailand som har kommit att förändra det mesta i mitt liv. Som för så många andra här. Har läst igenom många andra trådar och kände en stark inspiration till att skriva om mina upplevelser där borta.

Åkte till Thailand i början av september för en då planerad resa på sex månader, som efterhand kom att förlängas till åtta. (Ville egentligen stanna längre, men när jag försökte gick det inte att boka om biljetten.) Min lösa plan var från början att jag skulle träna thaiboxning på ett camp i en by utanför Ubon Ratchathani i ca tre månader och sedan resa runt resterade tid, men väl på plats trivdes jag så bra att jag stannade nästan fem. Under den här tiden inledde jag något slags förhållande med min tränare (jag vet, otroligt dumt!) som inte alls var lika seriös från min sida som från hans. Mer om det snart.
Under hela den här tiden var de fasta personerna som tränade på gymet jag, Peter (en svensk kille som kom dit veckan efter mig), Tey (en 15-årig thaitjej som tränat där ett år) och några yngre småkillar. Tiden däremellan kom och gick det olika faranger, i snitt var vi kanske 3-4 faranger samtidigt. Jag och Peter kom att stå varandra väldigt nära under den här tiden, ganska naturligt eftersom vi spenderade en så intensiv tid tillsammans och det var skönt att kunna prata med någon som verkligen förstod precis vad man menade både språkligt och kulturellt. Det blev många aspekter av den thailänska kulturen som vi diskuterade i hängmattan/på bussen/under joggingturen osv. Tey blev den andra som kom att stå mig nära, om än på ett helt annat plan. Hon pratar väldigt grundläggande engelska, men tillräckligt för att vi med kroppsspråk förstod varandra hyffast bra.
Problemen började i och med att jag insåg att jag inte kunde fortsätta förhållandet längre, det var som sagt inte alls menat som någonting djupt seriöst från min sida, han å sin sidan hade börjat prata om giftemål och barn. Det hade uppenbarligen skett en grov miss i kommunikationen angående kulturer på den fronten, och jag ville inte att det skulle bli värre än det redan var. I och med att campet var på hans gård hade vi bott tätt inpå hans familj under hela den här tiden, och jag tyckte väldigt bra om dem. (Däremot hade jag och Peter en del åsikter angående den lata mentaliteten, ingen av syskonen gjorde egentligen någonting för att hjälpa till varken med hushållssysslor eller med inkomsterna trots att de kunde.) Det som hela tiden hade fått mig att skjuta upp beslutet var att jag inte ville förstöra relationen med hans familj, samtidigt som det naturligtvis blev svårare ju längre tid som gick.

För att göra historien ännu besvärligare hade jag sedan en tid börjat känna ett viss intresse för Teys storebror. Ni hör ju, bara tanken är helt absurd och bäddar för allt dåligt man kan tänka sig på den thailändska fronten. En balansgång som hette duga hade krävts för att ro i land hela det skeppet. Och det lyckades inte heller. Nu får jag det säkert att låta som att hela ansvaret låg på mina axlar, men så var det faktiskt inte. Det var många incidenter, jag var tvungen att åka till Laos för att förnya visumet och ta en paus från allt, men när jag sen kom tillbaka brakade helvetet lös. Jag bestämde mig för att lämna campet för gott och åka med Peter upp till Chiang Mai en vecka. Väl där ringer då Sang, Teys storebror, till mig. Bör påpekas att detta är första gången vi egentligen pratat direkt med varandra. Vi fick knappt något sagt heller eftersom han inte kunde någon engelska alls, men jag lyckades förklara på dålig thai (eller isaan rättare sagt) att jag skulle komma tillbaka till stan med Peter om någon dag. Peter skulle åka tillbaka för att säga hej då på campet och sedan ta med sig sin thailändska flickvän ner till Koh Samui för att fortsätta träna där. Väl tillbaka i staden (en mindre stad utanför Ubon alltså) ber jag då Peters flickvän ringa upp Sang och fråga om han vill följa med oss ut och dricka öl på kvällen. Han tackar ja, och på den vägen blev det sedan VI. Den första kvällen slås jag av problematiken med att han inte kan någon engelska, och jag knappt någon thai, men trots det går det och vi har lärt oss efterhand båda två. Två månader hann vi spendera ihop innan jag nu var tvungen att åka hem igen, efter löfte att komma tillbaka senast i december. Det är de två bästa månaderna i mitt liv! Just nu sitter jag ensam i Oslo och försöker uthärda tillvaron, söker jobb och sparar kronor.

Jag lider kanske inte riktigt av samma farhågor om att bli blåst på pengar som många män gör när det gäller thailändska kvinnor, men istället då kanske av den bild att thailändska mäns favorithobbie är älskarinnor och prostituerade. Jag är inte speciellt svartsjuk av mig och tror mig kunna lita på honom, men det finns alltid ett “men” med någonstans i tankarna. Vad vet jag om vilka friheter som anses acceptabla när jag trots allt befinner mig på andra sidan jorden?

Hur pass seriös är det att han tar med mig hem för att bo hos familjen och sedan säger att jag är den andra kvinnan han presenterat hemma, den tidigare var mamman till hans son på 4 år. (Hon var otrogen när de bodde i Bangkok så han tog sonen med sig och åkte hem.) Ska kanske sägas att jag är 21 och han 28.

Direkt efter och lite innan jag åkt till Chiang Mai var det ganska spänt mellan mig och Tey eftersom det var sådana problem mellan mig och tränaren, och jag antar att hon säkert tog tränarens parti i den mån hon nu förstod vad det handlade om. Senare när jag väl började träffa Sang var det han som lobbade för att relationen mellan oss skulle bli som förut igen och tvingade mig praktiskt taget att ringa och prata med henne.

Både jag och Sang grät natten innan jag for. När jag sen skulle åka hem blev det Tey, Sang och deras morfar som följde med mig till bussen mot Bangkok. Sang ville inte att jag skulle fälla fler tårar eftersom det inte fanns någon anledning att vara ledsen, jag skulle ju komma tillbaka, heller hur? Samtidigt som han själv hade svårt att hålla dem tillbaka när jag väl satt på bussen.

Jag vet inte vart jag vill komma med allt det här babblandet, stackars er som tvingar er igenom det här. Det är bara så mycket, så mycket som hände under den här tiden och det är så svårt att förklara att det är skönt att få skriva av sig.
Det har utelämnats kanske 75% av alla detaljer, förhistorik osv osv, det skulle vara helt omöjligt att skriva ner allt. Just nu är det enda centrala för mig att jag vill tillbaka… Min plan för framtiden skulle isåfall bli att ev. plugga till sjukgymnast på någon universitet i Thailand, förena nytta med nöje så att säga.

Nej, nu är det nog ändå bäst att gå och sova, måste söka fler jobb imorgon.
God natt.

[Nille]

Välkomment till forumet skall du vara googoo och tack för att du delar med dig. Det kan definitivt vara en knepig balansgång iband.

En fördel du har är att du kan plugga på distans från Sverige, dels komvux för att kompletera universitetsbehörighet, dels faktisk plugga på Universitet eller Högskola. Det låter som en bra plan tycker jag – förena nytta med nöja. Uppe i Isaan kommer du leva som en drottning på studiemedlet. Mest bredbandet som kan bli ett problem…. ?

[jjonsson]

Mycket intressant läsning och förstår att du har en del huvudbry kring allt det där.
Jag översatte din tråd till engelska för Jupa för att kunna förstå hur kulturerna ser på problematiken.

Att thaimännen har kvinnor som hobby råder inget tvivel om, Isaan män menar hon på är mer pålitliga generellt än övriga thaimän.
Sen handlar ju allt om person, det är nog viktigt att du direkt gör klart att du aldrig kommer att acceptera en andra kvinna.
Men det anses som helt ok att en thaiman har flera “fruar” bara han har råd med det och kan ta hand om dem.
Annars vänder han sig till prosituerade. Kvinnor däremot får bara ha och skall helst bara ha haft en man.

Förhållanden är lite annorlunda mot sverige. Samboskap är inte riktigt ok i den thailändska kulturen även om det accepteras mer och mer och framför allt acccepteras för att vi är faranger.

Om vi skulle gissa kring problematiken kring din tränare så är det nog så att han uppfattar dina signaler som redo för giftemål och barn medans det från din sida inte alls är meningen. Med tanke på thaikulturen så ser han dig säkert som en thaikvinna och en thaikvinna har ju bara en man att visa intresse för eller hur…

Jag gillar beskivningen såpopera för det är en klockrenbeskrivning av thailand i bland.
Ingen säger egentligen vad dom menar eller så säger dom det och tar i så man tror en sak men som sen inte visar sig stämma utan bara var en sak de sa för att rädda någon släktings ansikte.
Har själv varit i den snurran och har aldriog blivit så yr i huvet någon gång i mitt liv.

Vi har beslutat oss för att inte köra thaikultur och inte svensk, vi skapar en egen att leva efter som automatiskt blir en mix.
Vi hade också en hel del språksvårigheter i början men det är det minsta problemet, dag för dag kommer ni att kunna prata bättre och bättre med varandra…

Det kommer säkert att ordna sig för dig, inget snack om det, du verkar ha viljan och den är den viktigaste.
Jag ser fram emot att följa dig framöver…

Lycka till!

Johan

[Rosarin]

Hej Googoo!

Forstar dig sa val, kanner verkligen din kluvenhet.

Kanner nastan tanken “Men hur tusan kunde det ga sa har?”

Men man rar faktiskt inte over vissa saker som hander i livet.

Du kommer till ett nytt land, ny kultur och som vasterlandsk kvinna (galler aven manga vasterlandska man) sa ar det latt att bli betagen av all vanlighet och alla leenden.
Kanske var du i en situation i livet da du behovde uppskattning och att fa bli sedd?
I sa fall ar det annu mer forstaeligt.
Finns inga ratt och fel i din historia och jag tycker att du ar lite val hard mot dig sjalv, vannen.

Man kan faktiskt inte ra over vad man kanner, eller ibland inte kanner.
Livet kommer inte med nagra garantier aven om manga skulle onska det. Man stalls infor provningar som vander upp och ner pa hela ens varld och sedan ar det upp till en sjalv att gora det basta av sitationen.
Du verkar ju ha kommit ut ur din provning med ett annat satt att se pa livet och det kanske var just det som var tanken. 🙂
Hur kande du innan resan?
Vad hade du for mal och plan da?
Som du bekriver har du ju ett mal, du vill plugga till sjukgymnast och jag hoppas verkligen att du kommer att fa gora det!
Kanner en malmedvetenhet som kanske inte var lika tydlig innan och det ar val nagot bra, eller hur? 🙂

Skont att du far skriva av dig, tror att du behovde det.

Onskar dig all lycka till och du kommer sakerligen att atervanda till Thailand ratt sa snart.

SKot om dig nu!

/Rosarin 🙂

[Author]

Posts