Thailands Rond 5: Kan detta få bli den sista ronden?

[Rosarin]

Dagens långa inlägg från the Nation:

COMMENTARY
Round Five: Can we make this the last round?
By Tulsathit Taptim

We have fallen as a nation, and getting up together is all we must do

The close call could not have been closer. But having relied on miracles to get back from the brink, Thailand now has to muster every ounce of collective determination and ability to forgive and forget in order to deal with the seemingly indelible scar of the last few days and get forward as a nation. It will be a long road of rehabilitation, if rehabilitation can really begin at all, that is.

It’s an irony that, to sympathizers of the red shirted protesters, they came to rally in Bangkok because they felt alienated, and now they have to go back home having alienated themselves through aggression that for some time made everyone fear for a civil war. The government, having politically benefited from the red shirted protesters’ self-alienation, now has an ironic job of quickly fixing what must be a deep sense of isolation. Prime Minister Abhisit Vejjajiva has rightly approached the crisis with “Everyone is a Thai” principle, and now he has to implement that philosophy post-crisis to heal national wounds.

Nobody has been the winner, and the nation as a whole has been down for a nine count. While Abhisit has come through a major challenge and should be commended for his cool-headed response to a series of emergencies, which could have easily degenerated into something much worse, the next challenge is simply bigger. He more or less has won over some neutrals, but unless he seriously reaches out far beyond his political comfort zone, rehabilitation will prove very difficult indeed.

For the red-shirted movemet, it has been a campaign of a frustrated, angry young man who turned to violence when all else failed. Further autopsy is needed to determine if that angry young man was also badly confused. Was he really upset with the Privy Council and honestly convinced that a constitutional monarchy democracy can still drive Thailand but for some manipulative advisers to the King? Did he or did he not love Thaksin Shinawatra? Was he campaigning for the rich fugitive whom he liked as a leader, or was he fighting for real values far beyond that highly-controversial politician?

Whatever the answers, the angry young man may have only been temporarily subdued after making a big blunder. The “victory” declared after the cancellation of the Asean summit in Pattaya was apparently mistaken as a license to up the stakes and run amok. What the angry young man did not realize was that, as he seemingly was chasing his opponent around the ring, he totally lowered his own guards. He forgot the rules of the game and the rest is history.

Will he get even angrier when waking up from the daze? To understand that angry young man is as difficult as making him understand you back. It’s Abhisit’s duty to find out if a political movement seen as deeply associated with Thaksin Shinawatra in fact possesses some other driving energies that everyone may have overlooked.

As for Thaksin, his calls for HM the King to intervene at the height of the crisis still had the characteristic doubled meanings. The former leader may have been shocked by how fast things were deteriorating and thus probably come back to his senses. Or it could have been just another one of his politically-motivated statements that couldn’t be taken too seriously. After all, with the rampaging red shirted protesters looking up to him as the ultimate idol, Thaksin was in a better position than anyone else to calm them down.

Rehabilitation without Thaksin’s involvement will be difficult, though still possible. Rehabilitation with Thaksin’s sincere participation will make things much easier, though the scenario is far less possible. He has become even more adamant than before that he was a victim of a anti-democracy conspiracy and never admits that he has been a big part, if not root cause, of the Thai crisis.

The wounds will leave a deep scar. Although in terms of casaulties the Black Songkran is less cursed than the October 6 bloodbath, the 1992 May Crisis and last year’s October 7 infamy, we all know that this could have easily been the worst of them all. It’s simply a close call of the kind that makes people with common senses review their own acts, not others’, in its aftermath.

It’s our duty to find hope when desperation seems to prevail. We can take heart at the way troops generally handled the situation, and how the majority of the protesters at Government House responded to the setbacks and sacrificed “victory” for common interests. Some good principles have seemed to exist on both sides, and merging them instead of making them clash is the only way forward.

Extremely difficult as it looks, we don’t have other choices. Reconcilation has been a fashionable word for too long, during which both sides of the divide were firmly on their toes ready to pounce on each other. As a result, we have fallen as a nation, and only through realising this can we get up together again.

[Rosarin]

Läser samtidigt på the Nation att ett community med muslimer i Bkk har gått ihop för att be Kungen av Dubai att INTE välkomna Thaksin tillbaka till Thailand.
På första sidan står även att USA fördömer våldet och vandalismen gjorda av Thakisn-anhängare.
Lite längre ner står det att ASEAN-chefen gärna ser ett slut på Rallyt i Bangkok.
(Tror jag det, han är väl glad att medlemmarna kom hem ordentligt…)

Verkar som om världen har fått nog som sagt.
Tanken kanske är att markera att den här sortens demonstrationer inte går hem.
Thailändska regeringen kanske också vill visa att de har stöd internationellt också.
Tre internationella kommentarer på The Nations första sida. Knappast omedvetet.

Är jag ute och cycklar eller?

Vad säger ni?

[Bangkok Life]

@Rosarin wrote:

Läser samtidigt på the Nation att ett community med muslimer i Bkk har gått ihop för att be Kungen av Dubai att INTE välkomna Thaksin tillbaka till Thailand.
På första sidan står även att USA fördömer våldet och vandalismen gjorda av Thakisn-anhängare.
Lite längre ner står det att ASEAN-chefen gärna ser ett slut på Rallyt i Bangkok.
(Tror jag det, han är väl glad att medlemmarna kom hem ordentligt…)

Verkar som om världen har fått nog som sagt.
Tanken kanske är att markera att den här sortens demonstrationer inte går hem.
Thailändska regeringen kanske också vill visa att de har stöd internationellt också.
Tre internationella kommentarer på The Nations första sida. Knappast omedvetet.

Är jag ute och cycklar eller?

Vad säger ni?

Hej Rosarin!
Nej, jag tror inte att du är ute och cyklar men jag är också trött och irriterad på Thaksin och hans vänner. Någon måste spärra in karln för han såg riktigt galen ut i sitt senaste uttalande.
Tror inte att han är riktigt piggelin faktiskt – han har fått hybris av allt och kan inte släppa det faktum att han blev avsatt 2006 – detta tror jag spökar mest hos honom. Det är så olyckligt för Thailand och dess nuvarande ledare Abhisit som aldrig hinner regera och visa vad han vill göra med Thailand.
Något måste göras – det är helt klart för man har ännu inte löst utbildning och fattigdom….

Ha det gott mvh Susanna

http://www.bangkok-life-susanna.blogspot.com

[dissidenten]

Självklart är vi alla trötta på oron. Jag ser redan framför mig Thailands öde och drar mina slutsatser. Thaksin. Ja, vad ska man säga.. Kanske ska man försöka tänka som thai. Han måste ju ha gjort något bra som ingen annan gjort för att bli så populär bland den fattigare delen av befolkningen eller hur? Att tro problemet är löst bara för att Thaksin och hans anhang försvinner är nog att bita sig i tummen. Folk har blivit medvetna om att saker går att förändra. Försök att stoppa det i tid och längd!! Thaksin tror jag är en ide om ett bättre Thailand för den stora massan utanför Bangkok och enskilda individer är alltid utbytbara om ideerna är tidlösa. Det är en naturlig utveckling. Vi har haft den i sverige en gång i tiden. Våra förfäder fick också slåss för rättigheter och anständighet. Det är därför vi kan sitta här och skriva idag!! Många Thailändare börjar förstå att den här kampen kommer kosta både i liv och annat. Det tror jag är en ny dimension i det hela och illavarslande. Nästa mobb kommer inte med megafoner utan vapen tyvärr. Så mitt tips blir att inte lägga för stort värde i personen Thaksin utan mer hans ideer för folket, det är dom som kommer vinna i längden, inte Thaksin.
Men låt oss hoppas att ett nytt omval legitimerar den röda majoriteten och att det respekteras av dom antidemokratiska krafterna så behöver allt inte bli så eländigt men om inte så lär riktiga radikaler födas i massor. Då blir det garanterat tråkigt vara i Thailand. Synd på ett så fint land. Kuba var också fint en gång.. :salute:

[Malee]

Dissidenten, håller med dig till fullo! Det är dags för utlänningarna att fatta att de röda är de röda och Thaksin är Thaksin.

[gosatta]

däremot begår ju dom roda ett fruktansvärt fel när dom låter Thaksin delta, exakt samma fel som samak och somchai gjorde. . hade dom bara skippat den idioten så skulle dom nog kunna ha haft makten kvar idag. men att luta sig mot en komplett galen kriminell ledare gor det bara varre! efter den senaste tiden hur kommer någon någonsin kunna ta den mannen på allvar?

nej lägg ner borja om på nytt å gor det rätt UTAN Thaksin så kan det nog gå .. men om det nu också dras igång någon terror kampanj av dom roda så är det nog rätt kort . . då är det väl en diktatur Thailand behover.. eller ut med blåtrojjorna å skapa en absolut monarki.,. demokrati är detta land nog inte riktigt moget for.

[Author]

Posts