Det är ett av de måsten av klassisk reselitteratur för en ryggsäcksluff eller rundresa i Sydostasien.
Somerset är en skarp iakttagare och samtidigt målar han upp ljuvliga karaktärer.
Författaren besöker här både Siam, Vietnam, Kambodjas Angkor tempel och Burmas Pagan.
Man småler sig igenom hela boken, har man redan varit i Bangkok ja då kan man känna igen hans skildringar av khlongerna, dvs kanalerna.
Så här säger Somerset bla om Bangkok,
“Man kan inte värja sig för en känsla av olust inför dessa moderna storstäder i Östern. Alla är varandra lika med sina raka gator, sina arkader, sina spårvägar;dammet och det bländande solskenet;vimlet av kineser;den intensiva trafiken,det aldrig tystnande gatularmet. De har ingen historia,inga traditioner, ingen konstnär har någonsin målat dem, någon skald har aldrig gjutit ett ett gudomligt vemodsskimmer över allt detta livlösa tegel och murbruk. De är glittrande och ytliga och lika overkliga som kulisserna i en operett. De har ingenting att ge en. Men när man lämnar dem är det med en känsla av att någonting har undgått en, att de har någon hemlighet man inte fått ta del av.”
“Men om man försöker komma åt hemligheten glider den alltjämt undan och man undrar till slut om den inte helt enkelt ligger i att dessa platser är omgivna av Österns mystiska skimmer. Därför att de bär namnen Rangoon, Bangkok, eller Saigon, därför att de ligger vid de stora brusande floderna”
Somerset beskriver även The New Road, Oriental. Ja, man undrar om det verkligen gått över 70 år sen han var där. Det är inte svårt att känna igen känslan. Samma känsla har han även för de andra platserna som han besöker. Dock är han inte alltid så väldigt beläst på fakta o detaljer.
.
.