Tror ni på reinkarnation?

[Rosarin]

Hej!

Försöker att sätta mig in lite mer i buddismen och dess synsätt på olika saker.

Så har jag funderat lite över det här med återfödelse, reinkarnation.
Såg ett program på thailändsk tv där en munk berättade för en kvinna om hennes tidigare liv, som om det var det mest självklara som fanns. Dessutom berättade han ganska detaljerat om och vart hon hade levt tidigare.

Vad har ni för tankar om det här med tidigare liv eller vad som händer när man dör?

[lottrik]

Jag är i alla fall öppen för tanken, det finns ju flewra ingångslägen till frågan. Läser en del antroposofisk litteratur och även där finns den tanken.

[jb]

Buddhismen har många goda sidor.
Men är man död o borta, då är man.

[Wallberg]

Jag tror inte på det men jag ändrar mig gärna om någon kan bevisa att det finns.

[Mango]

Oj, den stora frågan! Vad händer efter detta liv? Jag tror ju inte att man försvinner helt, men att födas på nytt? Nja.

En spågubbe jag var hos sa att jag var en prinsessa i mitt förra liv. Roligt att höra, men vet inte om jag tror på det.

[Tijas]

Själv tror jag på det Bibeln talar om, jag tror att man lever ett Evigt liv tillsammans i himlen. Yes I do! 🙂
Så mitt svar, blir väl Ja, jag tror på ett liv efter döden. :king:

[Rosarin]

Vad söt du är Mango, du är fortfarande prinsessa ju. 🙂

Så här tror jag i alla fall: (med risk för att låta som en komplett coconut)

Jag mailade mina tankar till en kompis som bor i London förut och jag klipper in det här. Det blir på engelska, hoppas att det är ok.

I believe there is a “law of the universe” and it says that all the bad things you send away always comes back at you but stronger. Some call it karma or dharma.
So if you think bad or someone or do bad things towards someone, it will strike back at you sooner or later.

I believe that the soul comes from the “light of pure love”, and that also is the creative and healing force within all living things.
Here in asia some call it ki or chi, and in europe and the western world some like to call it God, Jesus, our heavenly father or Allah.
For every life the soul lives on earth, it learns more and more, almost like a puzzle.
Before the soul comes to earth it signs some kind of contract with its guide, and is given a task or mission to learn in this life.
Sometimes I think the human mind is limiting the souls good intentions by its logical thinking and rationalizing thoughts.
Then not all humans are interested in the spiritual and perhaps is not meant to be in this life. Perhaps some of us are preparing for something in the next life. I don’t know.
When the soul finally is fully learned of what is meant for it to learn it goes back to the “light of pure love” and becomes one with it. It “uploads” all the knowledge and wisdom it has collected during all the lives it has lived on earth so the “light of pure love” becomes wiser and wiser.

This is just how I feel. I don’t know where I got it from but it feels ok for me.

Anyone agree or disagree?

Så…välkomna med tankar. 🙂

[Thaisambo]

Jag för min del undrar mest hur det kommer sej att människan överhuvudtaget kommit in på såna här idéer om återfödelse, reinkarnation etc. Det är egentligen ett väldigt långsökt tänkesätt.

Det där med Jesu ord om att “var och en som tror på mig, han skall icke förgås utan hava evigt liv” associerar jag inte till något reinkarnationstänk – den tanken förekommer inte ens hos kristendomen tror jag. Det innebär bara att en person som uppfyller det kriteriet ska inte bli bortglömd, dvs det är minnet av denna person som lever “för evigt”. Och det stämmer på sätt och vis när det gäller Jesus och hans tolv apostlar och även en del övriga gestalter i Bibeln. Vi har ju inte glömt bort dom ännu utan berättelserna fortsätter.

Liknande är det förresten i andra religioner också utan att det har med kristendomen att göra. Profeten och hans lärjungars minne lever vidare i vilket fall som helst.

Men återfödelse? Det bygger väl på att varje levande väsen antas ha en själ, som är odödlig och således måste ha någonstans att leva vidare om värden för tillfället blir obrukbar, dbvs avlider. Hinduismen har ett sånt tänkesätt, men även en möjlighet att slippa ifrån detta eviga återfödande genom att uppnå högsta nivån och därefter uppgå i Nirvana, dvs evig ro.

[lottrik]

Jag är inte helt expert på ämnet men tror snarare att det handlar om ande än själ. Ande och reinkarnation var på kristendomens dagordning fram till någon gång på 800-talet om jag förstått rätt. Då hade man ett kyrkomöte där man slog fast att människan inte består av själ, kropp och ande utan bara själ och kropp, anden ströks.

[Rosarin]

@lottrik wrote:

Jag är inte helt expert på ämnet men tror snarare att det handlar om ande än själ. Ande och reinkarnation var på kristendomens dagordning fram till någon gång på 800-talet om jag förstått rätt. Då hade man ett kyrkomöte där man slog fast att människan inte består av själ, kropp och ande utan bara själ och kropp, anden ströks.

Intressant att de bara beslutade det så där. hux flux….
Undrar hur de kom fram till att ande var ok men inte själ…och hur de skiljde på de olika begreppen.
Tänk att ha varit en fluga på väggen under det mötet… :p

[richie]

Det mesta inom kristendomen har kommit till på det sättet.
Eftersom påven betraktas som guds ställföreträdare på jorden har de alltid haft fullmakt att hitta på lite vad som helst. Ofta saker som gett dem än mera makt över pöbeln.

[jb]

Det är väl helt enkelt så att folk inte kan acceptera att när de dör, så är det inget mer.

[Herr Chang]

Hej jb,

“Det är väl helt enkelt så att folk inte kan acceptera att när de dör, så är det inget mer.”

Exakt min tanke!

Själv har jag inga problem med min tro på att det tar slut när man dör, fast det är i och för sig lite deprimerande. Men att för den skull ändra min uppfattning… nej knappast.

Jag ser religioner och diverse livsåskådningar som rent önsketänkande… åtminstone vad gäller vad som händer efter döden.

Herr Chang har talat.

[Thaisambo]

En gång i tiden hette det att det där med att ha en själ var det som skilde människan från djuren. Naturligtvis kommer det från kristendomen och som det heter “.. var och en som tror på mig, han skall icke förgås utan hava evigt liv” så ska man dessutom vara troende för att ha en själ och därmed rätt till “evigt liv”.

Innebörden av detta är synsättet att de som inte är troende kristna av “den enda, rena, sanna och rätta läran” inte är människor. Det gör att just de kristna är värst av alla jordens folkslag på folkmord och utrotningskrig mot “hedningarna”, därigenom uppfyllande det kristna budskapet “… gån för den skull ut och gören alla folk till mina lärjungar, Döpande dem i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Och se, jag är med er i alla dagar intill tidens ände”.
Alltså, det handlar om “Gudi behagliga gärningar”.

Och tron på själen som symbol för evigt liv.

I hinduismen ser man det på ett annat sätt, där har allt levande en själ och man återföds i en hierarki om och om igen tills man slutligen uppnår Nirvana och således slipper kretsloppet. Den intressanta skillnaden är att hinduismen inte innehåller något inslag om att man måste pracka på alla andra sin religion för att de skall få en själ och således uppnå människovärde (och rätt till ett evigt liv, som hinduismen inte ens ser som idealt önskvärt).

Religiöst svammel och drömmar? Förmodligen. Åtminstone med nutida synsätt och krav på konkretisering – man tar inte längre emot vilket svammel som helst och det är bra det – hur skulle det annars se ut om man okritiskt svalde all reklam och propaganda som vi bombarderas med dagligen? Men det fungerade förr – eller också miste man huvudknoppen ifall det kom från kristna!

[Jon]

Personligen ser jag det som att man “lever vidare” genom att alla människor man någonsin haft nåt att göra med under sitt liv har på nåt sätt blivit påverkad av en. På så sätt lever man kvar i deras personligheter, som i sin tur påverkar andra människor. Och på tal om själ så tror jag själen och medvetandet är samma sak, och uppstår ur det kvantfält som bildas då fler än en partikel somverkar som en enhet (läs: människokroppen). Då kroppen dör och detta upphör så upphör även medvetandet, eller “själen”.

(Detta resonemang leder ju till att betydligt mindre komplicerade saker än en människokropp även dom har medvetandet, om än väldigt väldigt begränsade. Men det är ju en helt annan diskussion!)

Och nu har jag lyckats göra två inlägg på detta forum som jag följt sedan i somras. Inläggen är inte särskilt frekventa, men det kanske blir mer framöver! 🙂

[Bulten]

ouch, så nu har jag läst gamla trådar som jag inte läst tidigare igen…. sorry Rosarin

iaf så fick jag låna en bok av en arbetskamrat nån gång på 90 talet, och den handlade om en kvinna som under hypnos berättar om sina tidigare liv, om jag minns rätt så hade hon även ritat en teckning innifrån ett hus där hon fött barn ( minns ej om det var privat hus eller sjukhus / sjukstuga) hon sökte i sitt nuvarande liv upp detta hus och det visade sig att teckningen stämde, och hon besökte även sina egna barn från sitt förra liv då de var i livet men hon hade dött som ung mamma då.

Författaren heter Jenny Cockell –> http://en.wikipedia.org/wiki/Jenny_Cockell

Du bara måste få tag på hennes böcker Rosarin, den jag läste var helt fantastisk och sätter detta med reinkarnation i ett helt nytt ljus hos de flesta gissar jag. Tror att det var hennes första bok jag fick låna, men minns inte titeln.

Fler böcker i ämnet –> http://www.eva-lena.se/bok7.htm

[stgrhe]

För de av er som är intresserade i ämnet skulle jag vilja rekommendera att ni läste boken “Many Lives, Many Masters” av Dr. Brian L. Weiss.

Brian Weiss är en amerikansk psykiatiker som i många år använt hypnos i sin behandling av personer som varit i behov av någon form av mental vård. Det var under en sådan behandling som han gjorde en häpnadsväckande upptäckt och det är det den här boken, hans första, handlar om.

Till skillnad mot diverse oseriösa veckopressartiklar handlar det om i Weiss fall om en seriös forskare och läkare.

http://www.brianweiss.com/

http://www.brianweiss.com/thebooks.html#mlmm

Läs boken och begrunda!

Göran

[Herr Chang]

Tja, för den som är intresserad kan jag rekommendera denna bok som ganska övertygande krossar myten om en gud eller andra högre väsen som absurt nog skulle styra och ställa med våra liv:

Richard Dawkins: The God Delusion
ISBN 978-D-618-91824-9

Vad gäller människors nedärvda beteenden vill jag också uppmuntra till läsning av denna klassiker:

Richard Dawkins: The Selfish Gene
ISBN 0-19-286092-5

För övrigt anser jag att vad som framkommer under hypnos bevisar just ingenting… lika lite som jag skulle tro på en narkomans hallucinationer.

Herr Chang har talat.

[Nille]

Drömmar är delvis sanna och summerar ofta dagen så varför hypnos inte skulle kunna få fram annat än svammel kan jag inte förstå? Brukar prata med mina barn när de pratar i sömnen, ibland kan man få dem att svara ibland inte. Nu har de visserligen aldrig försökt prata om sina tidigare liv men ändå :cyclopsani: Detta har jag svårt att tro på men skulle gärna övertygas att göra så. Tack för alla bokrekommendationer.

[Herr Chang]

Sanningen om reinkarnation lär vi väl aldrig få…

Då tycker jag det är intressantare att en del väljer att tro på det. Då frågar jag mig, till vilken nytta?

Är det viktigt att veta om man var bonde eller greve på 1700-talet? Skulle det påverka ens liv idag? Finns det någon slags skrytfaktor inblandad?

Herr Chang har talat.

[ragson]

Jag tror det handlar om rädsla för att dö. Vi vill hitta nån annan, högre mening med att finnas till. Det räcker inte att bara valsa runt här på jorden, äta, jobba, sova, para oss, osv…
Alla religioner har ett sorts skydd för att vi inte ska må dåligt för att vår tid är kommen, att det tar slut. Reinkarnation är ett, komma till himlen är ett annat.

[Rospigg]

Jag tror på vetenskapen. Om man i den här tråden med reinkarnation menar att människans minne skulle överleva döden ( då den mänskliga kroppen delar upp sig och ruttnar ) och ha ett medvetande så tror jag inte på det.

Däremot så kan jag tänka mig att delar av minnet kan fortsätta att finnas. Tänk hur det är i en dator när man raderar en fil. Nu är den borta tror den okunnige. Men, nej det är den inte. Hur man än gör så finns den kvar på olika ställen.

På ett liknande sätt tror jag det kan vara med det mänskliga minnet, eller om man föredrar att kalla det själen. Kroppen består av atomer, elementarpartiklar och energi. Dessa delar sig vid döden. På ett likartat sätt blir det med minnet tänker jag. Det delar upp sig i mer eller mindre små delar men kan i dess minsta delar inte förstöras.

När det omedvetna minnet inte delar upp sig på ett “normalt” sätt så blir det ibland problem för oss levande människor och då kan vi uppleva dessa som spöken eller andar.Det är ungefär den världsbild jag har nu.

Intressant med olika vetenskapliga teorier om medvetandet och minnet. Här kommer ett par länkar som till vissa delar berör ämnet.

http://www.hypertexter.se/kultur/debatt/morkenerg3.htm
http://www.vof.se/folkvett/20033parapsykologin-och-dess-kritiker—ris-och-ros

d

[stgrhe]

@Rospigg wrote:

Jag tror på vetenskapen. Om man i den här tråden med reinkarnation menar att människans minne skulle överleva döden ( då den mänskliga kroppen delar upp sig och ruttnar ) och ha ett medvetande så tror jag inte på det.

Däremot så kan jag tänka mig att delar av minnet kan fortsätta att finnas. Tänk hur det är i en dator när man raderar en fil. Nu är den borta tror den okunnige. Men, nej det är den inte. Hur man än gör så finns den kvar på olika ställen.

På ett liknande sätt tror jag det kan vara med det mänskliga minnet, eller om man föredrar att kalla det själen. Kroppen består av atomer, elementarpartiklar och energi. Dessa delar sig vid döden. På ett likartat sätt blir det med minnet tänker jag. Det delar upp sig i mer eller mindre små delar men kan i dess minsta delar inte förstöras.

När det omedvetna minnet inte delar upp sig på ett “normalt” sätt så blir det ibland problem för oss levande människor och då kan vi uppleva dessa som spöken eller andar.Det är ungefär den världsbild jag har nu.

Intressant med olika vetenskapliga teorier om medvetandet och minnet. Här kommer ett par länkar som till vissa delar berör ämnet.

http://www.hypertexter.se/kultur/debatt/morkenerg3.htm
http://www.vof.se/folkvett/20033parapsykologin-och-dess-kritiker—ris-och-ros
d

Intressant inlägg Rospigg. Jag har haft liknande funderingar men är ändå ambivalent till frågan om reinknation. Det finns mycket som talar emot men vetenskapen är också en färskvara. Mycket av det som är “sant” idag var falskt igår därför att det inte var vetenskapligt belagt. Sedan finns det sådant som talar för och därför kommer jag inte att, som vissa, kategoriskt säga att reinkarnation inte finns. När döden inträffar kommer jag att få veta eller så blir det svart.

Göran

[Guava]

Jag tror mer att jag hoppas än tror på reinkarnation. Jag hoppas att en fortsättning följer på det liv jag lever idag. Däremot så är jag inte så sugen på Nirvana, bättre då att sitta fast i Samsara i evigheters evighet och försöka vara sådär lagom syndig så att man varken riskerar Nirvana eller att födas som en kackerlacka eller skåning nästa gång.

[kkinnunen]

@Herr Chang wrote:

Sanningen om reinkarnation lär vi väl aldrig få…

Då tycker jag det är intressantare att en del väljer att tro på det. Då frågar jag mig, till vilken nytta?

Är det viktigt att veta om man var bonde eller greve på 1700-talet? Skulle det påverka ens liv idag? Finns det någon slags skrytfaktor inblandad?

Herr Chang har talat.

Om människor tror att de får det bra i nästa liv om de gör gott i detta så är det väl till nytta för alla?

[Hellis]

Deltog och lärde mig en gång i slutet av 80- talet, Bryan Jameisons icke-hypnotiska regressionsteknik (“time-lapping technique”). Seminariet leddes av en svensk vid namn Jan Erik Sigdell, som var utflyttad till Schweiez men numera bosatt i Slovenien. Vi var en grupp på c:a 8 pers och kan väl säga att det var minst sagt spännande redogörelser av såväl sina egna (tre timmars inspelad bandupptagning) som andras (ej inspelade) upplevelser från tidigare liv (?) under denna helg.

Så här förklaras vinsterna med att lära sig mer om denna teknik i Sigdells bok (som jag upptäckte först nu när jag googlade efter uppdateringar) “Emotionell befrielse genom regression”

“Många av oss bär med sig smärtsamma känslor från det förflutna. Sådana känslor, som ofta är omedvetna, komplicerar våra liv till exempel genom att skapa rädslor, blockeringar och oförklarliga fobier eller tvångsmässiga handlings- och reaktionsmönster. Med hjälp av den regressionsmetod som utförligt beskrivs i den här boken, kan klienten återuppliva en traumatisk händelse i barndomen, i moderlivet eller i ett tidigare liv och på så sätt läka de själsliga sår som en gång uppstod. Om dessa dolda minnen blir medvetna och de gömda känslorna frigörs, förlorar de nämligen sin destruktiva makt.”

Se´n är det bara att själv googla vidare…

[Herr Chang]

@kkinnunen wrote:

@Herr Chang wrote:

Sanningen om reinkarnation lär vi väl aldrig få…

Då tycker jag det är intressantare att en del väljer att tro på det. Då frågar jag mig, till vilken nytta?

Är det viktigt att veta om man var bonde eller greve på 1700-talet? Skulle det påverka ens liv idag? Finns det någon slags skrytfaktor inblandad?

Herr Chang har talat.

Om människor tror att de får det bra i nästa liv om de gör gott i detta så är det väl till nytta för alla?

Visst är det till nytta för alla!

Jag tycker dock det bästa är att man gör gott i sitt liv utan några baktankar på belöningar efter döden.

Herr Chang har talat.

[Thailandaren]

Intressant tråd.
Visst vore det väl häftigt om allt inte tar slut efter detta.
Men tyvärr är min teori att “medvetandet” efter att livet tar slut kommer att vara
likadant som “medvetandet” var innan födseln. Som för min del är lika med noll.
Har tyvärr inte varit varken kung eller slav i nåt liv för detta. Vad jag minns…

[Guava]

@Thailändaren wrote:

Vad jag minns…

Det är ju det som är problemet. Minneskortet töms ju när man dör. Ibland funkar inte formatteringen som den ska, det är därför vissa människor kommer ihåg sitt förra liv.

[Author]

Posts