[Ad_Extremum]

Till “Martin_G” och er andra…Vore det inte så tragiskt så skulle det…Exakt likadan är min situation, har dock levt med detta i snart 11 år. Anledningen är: våra barn. Trodde de första 1-5 åren att: “pratar vi bara, så fixar det sig”. En dag för mig kunde se ut på följande sätt (efter casinot i Stockholm öppnades):

Mån – Fre
– upp kl 05:30 köra frugan till hennes jobb (inte om det var: 20 eller runt den 25 i månaden, då var hon inte hemma)
– Hem, duscha, frukost. Köra ett barn till dagiset – hem igen, köra de övriga 2 till skolan.
– Jobba 8 timmar (ungefär vid lunch tid – varje mån-fre – började mina tankar vandra från jobbet, till: “hämtar hon lillfimpen på dagis? Mat? Vem fixar/lagar? Om hon inte kommer hem, vad säger jag till barnen?”).
– 9 gånger av 10 så hämtade jag barnen efter jobbet, köpte, lagade alla mat (+ betalade alla räkningar, påpekade att dagis/frtitids räkningarna kommer i hennes namn….hon sa att hon inte tänker betala dom, betalar inte jag så får jag ordna barnvakt medans jag jobbar…).
– Alltid gått – ensam – på alla föräldramöten, fritidsaktiviteter m m
– Hjälpa till med läxor + lägga barnen.

När sedan helgen kom, så var jag helt, helt slut…..

– Har under åren som gått blivit mer och mer….”inte jag” – måste hålla “skenet” uppe. Vet inte hur många gånger jag har ljugit/skarvat med sanningen inför släkt och vänner.
– Konstant trött…men framförallt ett sådant dj**la hat för den “kvinna” som tog min fru under hennes vingar, kramade ur all livskraft ur henne och lämnade henne som en trasa….Skulle gärna vilja fråga detta skräp till människa en enda fråga: Varför? Tyvärr så lär jag alldrig få ett svar då denna varelse har försvunnit till Norge. Jag och min fru? Gett henne till nyår att få någonslags ordning/struktur i sitt liv. Hon flyttar den 1/1 – 2010. Jag vill kunna leva ett normalt liv de sista 30-40 åren. Inte bara hon är djupt skuldsatt – även jag har under åren som har gått dragit på mig skulder, inte p ga att jag har täckt upp hennes spelande i någon större grad (ca 10-12:000 har jag hjälpt till med under dessa år), nej skulderna kommer från att jag under 11 år betalat varenda räkning, mat, aktiviteter, semester resor, kläder, nöjen – ja, allt. Maffia? Njaa…tror att det är att ge “de små liven” får stor betydelse. Penninglåneri? Ja! Ockrare? Ja! Men aldrig några “hot”, ja förutom 1 gång när jag skulle åka och handla, kommer fram en “lirare” när jag skall sätta mig i bilen och sa att om inte “hon” betalar så får jag betala eller så får hon jobba av skulderna med “hyskan” /ett fulare ord användes). Tittade på honom en långstund, sa därefter till honom att om jag någongång ser honom inärheten av min familj eller där jag bor “så kommer det att sluta väldigt illa” för honom (även där lite andra ord…).

Råd till er alla: Låt “de” inte umgås med den lokala Thai “ligan”, se för fan till att så fort som möjligt:
1. Får ett jobb – bland svenskar.
2. Lär känna svenska tjejer INNAN de lär känna de Thai tjejer som lever här.

Genom att göra detta, så ges de “små liven” chansen att se att världen inte är som deras “vänninor” påstår – de får en annan bild, om de sen väljer att strunta i denna “bild” – fine; då ser du problemen innan de blir så pass allvarliga att den eventuella ekonomiska skadan – för dig och din omgivning – blir minimal men framförallt: du kan lägga dina bästa år på något som är bra för dig…Avslutningsvis; det är absolut inte synd om mig! Det är synd om våra barn som har fått en väldigt skev bild av vuxenvärlden…som tur är så har faktiskt jag och frugan aldrig “bråkat”, kan bero på att jag inte är en svartsjuk person, samt att jag anser det vara helt förkastligt och helt åt helvete att göra modern till våra barn illa + att jag de senaste 8-9 åren varit helt på det klara med att hon är sjuk.

[Author]

Posts