[Ella]

@Nille wrote:

Mycket välkommen till forumet Ella!

Det ser ut som om vi får in adopterade oftare och oftare. Antar att många är i åldern att börja söka.

Som sagt tidigare jobbar vi gärna närmre er på FFAT. Vi kommer inte bli en organisation utan mer en plattform för diskussioner. Fördelen med oss är att det alltid är något Thailandsrelaterat som diskuteras – alltid något att komma tillbaks för. Vi skulle uppskatta en länk från er hemsida till vår adoptionssektion 🙂

Hej Nille och tack för fint välkomnande!

Jag har mailat Jonas Kjellin (ordförande) angående din förfrågan om att Thailandforum länkas från ffat.nu. Tror inte det är några problem, men ja… vi är ju en förening, så jag kan inte fatta några beslut på egen hand. 🙂

Har inte hunnit gå igenom länkar från den här sidan, men ett eventuellt bannerutbyte kan vara av intresse.

Hälsningar
Maria-Elissa

[Ella]

@Ella wrote:

Hej!

Jag googlade mitt namn på nätet och fick upp den här långa tråden. Hade faktiskt glömt av totalt att jag skrev det här e-mailet 2004 till Asian Tribune och bad om hjälp i sökandet efter mina rötter. Såvitt jag minns hände inte så mycket efter att jag skickat iväg e-mailet. Jag hörde inget ifrån the Asian Tribune, men det är ju spännande att – så här i efterhand – få veta att de faktiskt publicerade det jag skrivit.

Hmm.. nu har jag läst igenom hela e-mailet som the Asian Tribune publicerade och dessvärre verkar det som att de skrivit om mitt e-mail till en snyfthistoria. De har dessutom inte använt mina ord och meningar på många ställen utan faktiskt fabulerat ihop vissa stycken. Exempelvis har jag aldrig påstått att den Thailändska militärpolisen var i maskopi med kidnapparna eller att de på något vis emottog stulna barn utanför flygplatsen som sedan gavs till adoptivföräldrarna ombord. Tvärtom, så sympatiserade militärpolisen med det Thailändska folket och befann sig på flygplatsen den där ödesdigra – och sista – dagen som ett plan med thaiadopterade barn ombord fick lämna Thailändsk mark och tog barnen ifrån alla adoptivföräldrar och gav tillbaks till den uppretade Thailändska folkmassan, som letat sig dit. Vad som hände med barnen som återtogs, vet jag inte men enligt Thailändska nyhetsmagasin så publicerades bilder på barnen i månader efteråt, tills allas biologiska föräldrar återfått vårdnaden om sina barn.

Min mamma och två mödrar till var försenade till avgångshallen och fick med hjälp av flygvärdinnorna ta en annan väg för att snabbare komma förbi folkmassorna som samlats och sedan kliva ombord på planet. På så sätt undvek de omedvetet ett fråntagande och var helt ovissa om varför det var så stor turbulens på flygplatsen tills de klivit ombord på planet och fick veta att det bara var dem som hade fått med sig adoptivbarn, medan resten av de adopterade mödrarna ombord hade blivit fråntagna sina barn.Det var också där som dessa tre kvinnor uppmanades – via brev – att inte se åt den här mannen som flydde med samma plan till Sverige.

Jag kan inte svara på varför ingen ifrågasatte det här brevet, men jag förstår idag att moderskänslorna och längtan efter ett barn var såpass starka att de gick över allt kritiskt tänkande och sunt förnuft. Dessutom fanns det ju en svensk kvinna ombord, som var länken mellan dessa mödrar och de här olika männen som skötte adoptionen från Thailändsk sida, samt att alla papper var i ordning så vad fanns det att ifrågasätta…?

Så även om the Asian Tribune publicerat en sanning om vad som hände i THailand 1975-1977, så har de publicerat en sanning med viss modifikation, eftersom de tagit sig friheten att ändra mycket som jag skrev på den tiden.

Hör gärna av er med frågor,

vänliga hälsningar
Maria-Elissa
http://www.ffat.nu

[Ella]

Hej!

Jag googlade mitt namn på nätet och fick upp den här långa tråden. Hade faktiskt glömt av totalt att jag skrev det här e-mailet 2004 till Asian Tribune och bad om hjälp i sökandet efter mina rötter. Såvitt jag minns hände inte så mycket efter att jag skickat iväg e-mailet. Jag hörde inget ifrån the Asian Tribune, men det är ju spännande att – så här i efterhand – få veta att de faktiskt publicerade det jag skrivit.

Sökandet efter mina rötter fortgick hela 2005 och då kom jag slutligen till en punkt när jag insåg att jag antingen kunde välja att leva i ovisshet och må dåligt resten av livet eller uppskatta det jag har här och må bra. Valet blev inte så svårt, även om jag fortfarande undrar vilka mina biologiska föräldrar är, om de lever, om jag har syskon och om de i såfall vet om att jag en gång i tiden var en del av deras familj? Om så bara för några dagar, för jag var inte äldre än tre veckor när jag kom till Sverige, men det här är frågor som jag (förmodligen) aldrig kommer att få svar på.

Jag önskar dock att den som söker slutligen finner. Sedan om det är svaren på livets alla frågor eller på vad som hände i Thailand 1977 eller lyckan inuti så, är det ändå ett svar på något som är alla förunnat.

Hälsningar från
Maria-Elissa
http://www.ffat.nu

[Author]

Posts