[gorlvel]

Tack Nille!
Jag har accepterat domarens förslag att barnet för närvarande ska ha sitt boende hos sin mamma eftersom barnet ammas. Men vi är båda två som har vårdnaden över barnet, inte bara hon.

[gorlvel]

@Nille wrote:

Men det låter ändå som goda nyheter i sammanhanget. Myndigheterna verkar ha läst hennes ambitioner. Det är nog trots allt så vanligt bland “vissa” grupper att man inte köper det längre med hull och hår.

Vi gjorde inte framsteg i Familjerätten. Hon accepterar ingenting som jag säger och är redo bara att möjligtgöra umgänge mellan barnet och mig max 3 timar, en gång i veckan. Och umgänget måste bli i mitten av stan inte i mitt hem. Familjesekreterarna försökte att förklara att det finns bättre sätt att samarbeta men hon stannade kvar på sin ”bäst för barnet” berättelse.

Verkligen hopas jag att till slut Tingsrätten ska göra slut på den här maktspel från hennes sida och berätta att i Sverige gäller ”vad är det bäst för barnet” inte ”vad är det som mamman eller pappan önskar”.

Var som helst det ska bli en dom efter september så vi få se…hon har ljugit så mycket om mig så de som läste stämningen undrar hur det är möjligt att en ”så sjuk man som jag är” är inte stängt i ett mentalsjukhus eller liknade. Kanske T-rätten ska skicka mig i en sådan institution, vem vet!?
:scratch:

[gorlvel]

@Nille wrote:

Hur gick det i rättegången och hur ser er relation ut nu?

Kort: hon stämde mig och sökte ensamvårdnad, Tingsrätten trodde inte på henne och har beslutat att det är inte så bra för barnet och har skickat oss tillbacka till Familjerätten på samarbetssamtal och utredning av 4 månader. Jag sökte det här samtal och utredning från början men hon ”ville inte träffa mig alls”. Nu hon måste.

T-rätten har beslutat att umgänget mellan mig och barnet måste börja ”nu, på en gång” så nu efter några månader har jag börjat träffa barnet igen. Det var jävligt skönt att träffa och leka med barnet igen!

Jag hopas att TL ska börja tänka själv utan att lyssna på dom andra runt om henne. Annars det ska bli mycket jobbigt för alla, med mycket onödiga finansiella konsekvenser för mig och för henne.
Jag är absolut inte redo att lämna barnet att leva utan pappa så vi få se vad händer efter.

[gorlvel]

Kanske nu vet jag varför hon gör allt…

Eftersom ”Att den utländska personen har utsatts för våld eller kränkningar i förhållandet, farit illa i förhållandet anses emellertid inte ensamt vara tillräckligt för att uppehållstillstånd skall beviljas (Regeringen)”, nu T måste få ensamvårdnad och som ensamstående föräldrar till ett barn som är svensk medborgare försöka få tids obegränsat UPT eftersom detta är en stark anknytning till en person i Sverige!

En annan sak: SCB:s undersökning – kvinnor som hade farit illa i förhållandet och hade blivit utsatta för våld:

– De vanligaste formerna av kränkning var att kvinnan getts fula
tillmälen, att hon kränkts ekonomiskt, att mannen hindrat hennes
kontakter med andra människor och att mannen fick kvinnan att känna
sig rädd för honom.

– Kvinnorna från Polen, Thailand, Ryssland och Iran var
överrepresenterade bland kvinnorna som farit illa under sammanboendet.

– Ungefär en fjärdedel av kvinnorna kände till minst en annan kvinna
som hade kommit till Sverige på grund av anknytning till en här bosatt
man och blivit illa behandlad i förhållandet.

NO COMMENT, eller!?

[gorlvel]

Ja Nille, jag vet att Pappaliv är bättre plats, men jag tror att många som kommer här läser inte Pappaliv.
Därför vill jag informera alla här hur det är om man väljer fel kvinna!

IAF, som har jag skrivit i början: Jag önskar att ni alla lever en riktig bra lång liv tillsammans,
alla ni som har hittat en riktig thaitjej att leva med i ett riktigt förhållande, fyllt med kärlek och respekt.

PS: jag har kontaktat Åke och jag är på väg till Tingsrätten nu…vi få se…

[gorlvel]

Nu är det så här:

1.Eftersom TL har ljugit för mig i tre år, nu ljuger hon alla möjliga runt om sig: Socialen, Familjerätten och Polisen… och INGEN KAN/VILL STOPPA HENNE!!!
2.Det spelar ingen roll att jag har armen av personer bakom mig som kan vitna om allt, INGEN VILL LYSSNA PÅ DEM!
3.Det spelar ingen roll att jag har TVÅ före detta som jag har barn med och som säger att jag är en PERFEKT pappa till våra barn och är absolut inte aggressiv person, INGEN LYSSNAR PÅ DEM!

Jag undrar nu: hur är det möjligt att alla är på hennes sida????
Jag har skrivit och ringd alla institutionen att hjälpa barnet att få kontakt med sin far och syskon och övertyga TL att det är absolut inte bra för vår dotter att leva utan pappa, men UTAN RESULTAT!

Svaret är: ”mamman vill inte att du träffar barnet eftersom är du en aggressiv person! Och du kan få träffa din dotter i en rum i Socialen med en socialarbetare som skulle sitta med dig och kontrollera din beteende”!!!!!!!!!!

Vet inte vad ska jag säga… kanske drömmer jag allt den här s…t, kanske vaknar jag snart…
Men om drömmer jag inte, då är det något JÄVLIGT FEL MED DEN HÄR SWEDISH SOCIETY !!!!

PS: Svenska Rikets Lag: ”Barnets rätt beskrivs som ett grundläggande skydd för barnets behov av en känslomässig relation till båda sina föräldrar…”
NO COMMENT !!!

…

[gorlvel]

Så här ”funkar” 5 kap 1 § Brottsbalken av Svenska Rikets Lagen(tyvärr!).

Anmälan för förtal:

”…varje gång jag kontaktat Socialens Barn och Ungdoms Enhet eller Familjerätten angående hur ska vi ordna umgänge mellan mig och vår gemensamma dotter, hör jag att T säger-ljuger till dom att jag är en ”aggressiv och farlig person, att jag har kastat saker och mat på henne och vår dotter, att jag har dragit undan stolar för henne då hon skulle sätta sig och då skulle ha ramlat”, och sådana saker som dessa har hon ljugit om.
Jag försäkrar att dessa lögner inte har någon grund:

1. jag är absolut inte aggressiv person och har ingenting med aggressivitet att göra; både i mitt privata liv och i samhället!

2. såna händelser som hon berättar har aldrig hänt, jag har aldrig rört T på ett aggressivt, farlig eller negativt sätt och har aldrig visat aggressivt beteende mot henne; absolut inte mot vår dotter!

3. T har inget vittne/läkarintyg eller något bevis för något som hon åklagar mig för!

För mig är det här mycket seriöst och alvarligt problem:
Jag är säkert att hennes mål med sådan lögn är att utpeka mig som olämplig far till vår dotter i Socialens och Familjerättens ögon och på en indirekt sätt försöka ”övertala” dom att rekommendera ett umgängesförbud till tingsrätten och på sånt sätt att göra omöjligt alla kontakter mellan vår dotter på en sida och mig och barnets syskon på den andra sidan.

Jag förstår nu att: T medvetet ljuger så att hon ska ha fördel framför rätten och har satt både mig och vår gemensamma dotter i en hemsk situation redan innan ens den rättsliga processen (vilken jag planerar att gå vidare till) har börjat.

T vet att rätten inte kommer att tro på hennes lögner utan bevis eller något vittne och försöker nu att på alla sätt få Socialen och Familjerätten att tro att jag är olämplig och att hon ska försöka att vända de båda myndigheterna mot sin sida och att ja ska framstå som en farlig och aggressiv person för vår dotter.

Därför söker jag hjälp från Svenska Rikets Lag som har mojlighet att sätta gränser och stoppa henne att sprida falska uppgifter och rykten om mig och skydda mina mänskliga rättigheter och att den rättsliga processen ska börjas med rättvishet…”

Har bifogat 2 listor av kontakt personer som kan bevittna allt som T ljuger och som kan bevittna om allt.

Och, jag fick det här svaret från kammaråklagaren:

”Förundersökning inleds inte.
Det kan antas att åtal för det anmälda brottet inte skulle komma att ske till foljd av en bestämmelse om särskild åtalsprövning. Något väsentligt allmänt eller enskilt intresse åsidosätta inte genom att förundersökning inte inleds…
…Förundersökning inleds inte betyder att polis och åklagare inte kommer att utreda det som har anmälts och att åklagaren därför har avslutat handläggningen av ärendet. Om det senare kommer fram nya uppgifter i ärendet, kan en förundersökning komma att inledas…”

Vad kan man säga… bara TACK FÖR HJÄLPEN, från mig, min familj och speciell från min lilla dotter som kan inte träffa sin pappa!

[gorlvel]

Tack för texten Åke från Pappa-Barn!

Jag tror att en stämning från min sida är en måste annars ska jag tappa bort all kontakter med min dotter.

Ska börja med förtal anmälan mot henne so vi få se…

[gorlvel]

Hej jjonsson,
Jag behöver båda och: att få hjälp om tvist och att skydda mig och barnet från
Socialen, Familjerätten och barnets mamma.
Vet du nån som kan hjälpa mig?

[gorlvel]

Nu är det dags för mig att söka akut hjälp!
Vet nån här vem eller vilken organisation kan hjälpa mig?
Mycket tacksam i forhand!

[gorlvel]

Hej Birger och Mr Singha och tack att ni har skrivit.

Jag vet att hon är i mycket bättre situation men jag måste göra allt, för bebisens skull!
Jag vill inte träffa min dotter efter 20 år (om jag lever då) och måste förklara varför jag har inte reagerat.
Nu är det på gång en utredning vid socialen och familjerätten, polisen jobbar med min anmälan mot henne (Egenmäktighet med barn, eftersom vi har gemensamvårdnad) så vi få se vad händer. Vi hade ett avtal (Jag, TL och 2 kvinnor från familjerätten) att hon ska lämna bebisen på lördag, söndag och onsdag. Hon gjorde inte det så jag väntar på någon resultat nästa vecka.

Vet nån vad är det som jag kan göra mer?

[gorlvel]

Tack Nille, jag hoppas det också.

[gorlvel]

Hej Nisse och välkommen i den här diskussion.
Nej, du framkommer absolut inte som arrogant; jag vill gärna lyssna på alla som har något att säga.
Jag är inte perfekt och jag kan göra fel också – fel som ni andra kan se men inte jag.

Jag har europeisk bakgrund; bor i Sverige i 10 år. Som person är jag mycket flexibel och har anpassad mig i
Sverige mycket, mycket bra. Accepterar dom andra som dom är och har absolut inte nån problem att acceptera en annan kultur.

Problemet med TL är att jag har planerat ett seriöst förhållande med henne, ett liv ”förever” här i Sverige;
hon har planerat att fixa permanentvisum, pengar och hus till sin pappa + 6 syskon i Thailand. Eftersom jag inte var
redo att bygga huset hon bestämde sig att hitta en annan man som vill göra det. Det är allt.

Ja, vuxna människor borde kunna komma fram till en lösning tillsammans och det är sant. Men bara om båda två vill; hur kan jag
hitta låsning med en person som vill inte ens prata med mig och har annorlunda planer? Jag gjorde allt för oss, för henne och för
vår förhållande: visum, flyg, har skickat pengar till Thailand, hon hade min bankomat kort och hade mojlighet att ta ur pengar
varje gång hon behövde något. Hon hade maximalt ”freedom” att göra allt som hon vill, att träffa alla dom som hon vill. Vi har inte
missat nån Thaifest i 1,5 år vi levde tillsammans. Jag har ALDRIG slågit henne eller gjort något sånt. Räcker det inte att visa hur
mycket jag respekterar och litar på henne!?

Som en ”tack för allt” jag har fick bara s…t från henne. Som min sambo/partner eller älskad person hon existerar inte längre.
Jag är 100% säkert att lösningen hade varit intensiv familjerådgivning, inte att flytta isär.
På andra sidan är jag 100% redo att samarbeta om allt som handlar vår dotter, respektera henne som min dotters mamma om hon
respekterar maximalt vår dotter och dotters behöv i livet, om hon respekterar svenska lagen och allt lagen säger om barnets rättigheter.
Har hon samma inställning som jag? Jag tror inte det. Hon har kommit i Sverige av materiella skäl till nytta för henne och hennes familj
i Thailand utan att tänka på något annat eller behoven för vår gemensamma dotter.

Nisse, jag har totalt 24 år erfarenhet att bli pappa (har 2 barn till, med 2 mammor) och jag vet vad det är som behövs i eras liv. Som jag
har redan skrivit, hur är det mojligt att jag har mycket bra relation med mina 2 st före detta (en svensk, en utländsk kvinna) som säger
att jag är deras ”bäst vän” om jag är så elak person?

För mig är det självklart att vi båda måste växa in insikten att vi båda behövs i vår dotters liv, att ni båda är viktiga oavsett det faktum
att vi inte vill leva med varandra. Därför mina andra barn är lyckliga, därför mina andra barn t.ex. fyrar sin födelsedag och Jul tillsammans
med mig och deras mammor, därför dom säger att deras mamma och pappa är dom som är bästa i världen.

Jag tror att den här TL har ett stort problem att acceptera att det är Sverige som hon lever i och i Sverige alla barn har mammor och pappor
och att båda två tar hand om sina gemensamma barn, inte bara en av dom. Och att här i Sverige tänker vi vad är det som är bäst för barnet,
inte för henne eller för mig.

Jag har pratat med Socialen och dom har lovat att en kurator ska prata och förklara till henne alla regler som gäller här i Sverige och jag
hoppas på en positivt (för barnet) slut på den här situation.

MVH

[gorlvel]

En härlig och underbar GOD JUL önskar jag till alla!

Göran, gosatta och Nille, jag har läst allt ni har skrivit och accepterar att nu är det bäst om man kan lugna när sig,
släppa tankarna på en ny kvinna och trygga sin framtid först.
Jag är 39årig, dricker inte alkohol (5-6 st öl per år), rökar/snusar inte och är en absolut drogfri person. Jag är stark,
har inga psykostecken och inga suicidtankar. Om det var bara min relation med TL i bilden jag skulle ha hoppat over
och glömt henne länge sen.
Men problemet är vår dotter. Jag och dom andra i familjen är så emotiva att vi inte kan
sova och äta normalt; vi tänker på bebisen varannan minut. Jag har ordnat med socialen att träffa bebisen 2-3 timmar
3 dagar i veckan och efter varje träff när det är dags att lämna lilan tillbaka till hennes mamma, vi sitter hemma utan
att kunna prata med varandra med en enorm känsla att någon har stulit en del av vår ”familjkropp”. Det gör ont. Jag undrar
nu vad är det som jag måste göra att lugna när familjen; är det bättre att kämpa vidare och göra allt att bebisen stannar
här Sverige med boende 50/50% mellan mig och mamman, eller att släppa allt och vänta i 20 år kanske att prata och
förklara till lilan alla hennes ”varför”… Vet inte, kan inte hitta en bra låsning just nu, kanske ni har den?

Något annat: Igår fick jag information att hon och hennes familj i Thailand kan göra en registrering av bebisen i sin
famljeregister i Thailand och sen bebisen kan få thai-medborgarskap (tar 4-5 månader tid). Sen kan hon med dessa
dokument försöka skaffa en Thai-pass till bebisen här i Thai-ambassaden i Stockholm.
Har någon hört om den här mojligheten, kan någon berätta kan det bli så här?

[gorlvel]

Ughhh…. Dom är redo att göra allt möjligt….
Det är bäst att ringa UD och Thai-ambassaden och prata med dom.
Tack för alla information som jag fick från er.

[Author]

Posts