[Rak chang]

Sukhoi:

Jag menar bara att du i nästan varenda tråd du har skrivit i har berättat att du håller på med psykologi, du kallar dig även beteendevetare i din profil.
Det verkar vara viktigt för dig att få bekräftelse för detta för du gillar uppenbarligen att berätta om det och referera till dina kunskaper i jakt på ytterligare bekräftelse och trovärdighet.
Dock inte via titlar men gärna etiketter. My misstake.

Du är kanske inte är den enda som sysslar med psykologi, psykoanalys och psykosyntesen på det här forumet men det är inte lika viktigt för alla att poängtera det jämt och ständigt i jakt på trovärdighet.
Sånt tyder i de flesta fall på att man kanske inte är en så väldigt intressant person i övrigt, förutom just att man kan det man kan, man är inte så mycket annat än sitt jobb. Själv väljer jag att se människan, oavsett profession och man behöver inte vara beläst upp till tänderna för att få uppmärksamhet. Livsöden är som oftast mer intressanta än resultat från studier.
Livet består ju av så mycket mer, det kan vi väl ändå komma överrens om?
Det var så jag menade, ser inget paradoxalt i det.

Jag kallade dig bakåtsträvare för att du verkar vara en smula trångsynt i ditt tänkande. Tycker att jag har beskrivit det här ovanför redan.

Jag är ingen arg person men det finns en del saker som kan reta upp mig. Får väl jobba på att inte låta dessa saker trigga migr i framtiden. I övrigt är jag en mycket harmonisk människa.
Hur är det själv? Är du en arg människa? Du verkar ju inte så jäkla trevlig i dina inlägg du heller.

Ser inte heller att den här diskussionen leder någon vart och jag har inget mer att säga dig.

Angående mitt konstaterande.
Man kan inte alltid referera tilt sakliga fakta och grunder för att veta.

En del bara vet – andra inte.

Men visst är det läskigt när det stämmer?

Adjö.

[Rak chang]

Sukhoi:

Ursäkta men vem tror du att jag är?
Populär-psykologi? Dr Phil?? Giftemålet?
Tror du tar dig vatten över huvudet den här gången.

Du har ingen aning om vem jag är och ändå sitter du och drar slutsatser och gör antaganden som den översittare du är.
Akta dig för att göra dina fantasier till verklighet.
Jag kanske har mer utbildning i psykologi och psykoanalys än du, läskigt va?

Intresssant att du väljer att gömma dig bakom titlar, etiketter och annat skit för att framstå i bättre dager än andra.
Utbildning i psykologi gör väl ingen till en bättre människa även om du är en sån som tycks tro det.
Sitt inte där och oj:a dig och skaka på huvudet. Tror du inte att jag ser?
Verkar vara viktigt för dig med titlar och certifierade kunskaper.
Det är vanligt att det blir så, när man inte har så mycket annat. Själv föredrar jag intressanta personer framför de som kastar fram sin titel som om det vore ett annat ord för “hej”.
Förändring är det som skrämmer människan mest och bakåtsträvare som du är känns du lika trångsynt som katolikerna som brände häxor på bål förr i världen.
Likadant som Nazisterna gjorde med sina nazi jugends, de ger sina medlemmar en känsla av gemenskap, identitet, en tillhörighet, ett erkännande, då de tar på sig sina nazikostymer.
Likt förbannat är det dessa uniformer och etiketter som får människor att sluta tänka själva och släppa allt mänskligt ansvar som individer.
Allt går inte att kategorisera och specifikt “artbestämma” enligt analyser och vetenskapliga bevis. Inte ens du kan det.

Jag gillar inte dig Sukhoi, jag är ingen hymlare, jag står för vad jag tycker.

Har hört mycket gott om det här forumet men det känns som en snörplig början. Får se vart det leder.

/rak chang

[Rak chang]

Sukhoi:

Är det inte så att du lever tillsammans med en f d prostituerad kvinna och är det inte så att du har svårt att acceptera hennes förflutna?
Är det så att du har svårt att tampas med din kärlek till henne samtidigt som du önskar att hon hade haft en annan bakgrund än den hon har.
Vad tror du om att sluta straffa dig själv och framförallt henne för saker som ingen kan ändra på idag.
Gårdagen kommer aldrig tillbaka så varför plåga både henne och dig med att dra upp saker som bara sårar och förstör förtroendet mellan er.

Antingen kör man sitt race utan att visa minsta intresse av andra så länge det inte gynnar en själv. Minsta motgång tas som ett nederlag och så fort någon ifrågasätter eller säger emot tas det som stor kritik som sedan skakas av med “du fattar ju ingenting” eller ” du har ju ingen koll”. För själv kan man ju bäst och vet mest om allt.

Eller så kan man gå genom livet med ett ödmjukt, prestigelöst öppet sinne och dela med sig av sina känslor och erfarenheter för att hjälpa andra samt lära sig av andras liv och erfarenheter.
Det finns alltid en anledning till varför männskor gör sina val i livet oavsett om de är bra eller inte så bra.
Ger man inte så kan man ju inte förvänta sig att få något heller, säger sig ju självt.

Man väljer själv, allt är ok.

Är det inte hög tid att förlika sig med där man har gjort som man inte är så stold över? Alla har ju sånt.
Gårdagen kan man inte göra något åt, bara att acceptera och gå vidare.
Alltför många lever destruktiva liv och kan inte ta sig ur det.
Gamla saker gnager, ältas om och om igen och folk plågar sig själva under alltför stor del av sina liv.
Vissa saker behövs så klart bearbetas men man bestämmer faktiskt själv hur länge det ska pågå.
Varför gå och må dåligt i flera ÅR för att man inte kan släppa saker som ändå inte kan göras ogjorda eller ändras på.

Se ner på folk som inte har samma referensramar som du?

Hur många av oss har inte kommit till Thailand med utbildningar och erfarenheter långt över vad “killen som säljer donuts på stranden” ens kan fantisera om. Men efter några samtal och några donuts har jag fått insikt i hur hans dagar ser ut av evigt tjatande på turister, barn som ska köras till skolan, donuts som ska hämtas och förvaras så de håller hela dagen osv.

Ta ansvar för de val du har gjort. De är en del av dig och de har påverkat och gjort dig till den du är här och nu. Acceptera “din skit” för vad den är. Skyll inte på andra eller på omständigheterna runt omkring, du hade ett val . Ibland är man inte redo att ta sitt ansvar där och då men utan den erfarenheten hade du ju inte varit du som du är idag.

Lär dig att släppa det som gör så ont som du ändå inte kan ändra på …Först då kan du leva här och nu.

[Author]

Posts