Ja, det är vi medvetna om. Med facit i hand var det förstås en väldigt dålig idé, det tror jag alla är överens om. Frågan är hur det ser ut på sikt. Kommer detta göra det omöjligt att ansöka igen resten av livet? Finns det någon chans för oss? Vi kan som sagt lämna Sverige tillsammans, men inte för evigt. Ska vi ha barn och liknande är det Sverige som gäller. Eller inte alls, men det vore fruktansvärt sorgligt.
