Forum Replies Created
-
AuthorPosts
-
tack för svaret :), ska kolla runt lite 🙂
Hej ,
vi gillar att ligga på stranden ( jag är ganska kräsen att det ska vara fint vatten, annars badar inte jag ), shoppa , planerar att gå på någon djurpark eller något liknande, rida elefant osv 🙂
Vi eller rättare sakt jag väljer bort Phuket pga att jag var där under tsunamin, har varit tillbaka en gång efter men vill inte dit igen, eller har rätt så blandade känslor så vi har bestämt att känner jag för att åka dit när vi är i Thailand så gör vi det, men jag vill absolut inte beställa en resa dit. Vi har pratat lite om Hua Hin också.Kram Sofie .
Hej ! Jo man undrar egentligen vad svenska ambassaden & UD höll på med ! När vi kom hem från Thailand så vaknade jag kl 7 på morgonen 3 dagar i rad och hörde hur min mamma grät och skrek när hon pratade med UD i telefon. Och jag har även skickat brev till Göran Persson men fick bara tillbaka att den personen sitter på den platsen och den andra på den , menar jag va 15 år då, då skiter jag väl i vem som sitter vad utan ville bara ha ett “Förlåt” eller erkännande på att dom gjort fel !
Jag & min familj var tillbaka i Phuket 1år efter, men alla tog de olika, min syster slutade äta så hon fick läggas in med dropp, men morfar grät och kunde inte sova om nätterna. Själv tyckte jag att det var skönt att komma ner! Det var verkligen det bästa jag gjort tyckte jag då.. men hade jag fått välja nu så hade jag nog väntat 1år. dom säger ju att man inte ser något efter tsunamin, men vi som var där märker skillnaden.
Första hjälpen vi fick av svenskarna var när vi landade i Köpenhamn och det var kläder och dom erbjöd sig att köra oss hem.
Kram Sofie@pellevsl wrote:
Hej Sofie, och tack för din berättelse om vad du upplevde den där morgonen.
Själv var jag och min familj i Bangkok, så nära men ändå så långt borta. Tankarna var många, hur skulle vi kunna hjälpa till, vad har hänt med våra vänner i Phuket, ja inte bara våra vänner, utan alla, vad kan vi göra, vad sjutton kan vi göra, maktlöshet är namnet på känslan.
Min dåvarande fru satt sig ner och kontaktade sitt Skandinaviska nät i BKK (SVEA och liknande) och vi for runt i BKK på sjukhus för att hjälpa till, men vad kunde vi hjälpa till med? Fanns ingenting vi igentligen kunde göra, vi var maktlösa. Vi fick höra att en massa Svenskar var drabbade och att många vart slussade upp till Thammasat University i Bangkok, där registrering av namn och så vidare skulle ske. Vi plockade ihop allt vad vi hade i huset i form av mat, kläder och annat vi kunde tänka oss behövdes, sen åkte vi dit och erbjöd oss att hjälpa till. Danmark och Norges ambassad var väldigt organiserade därute, medans Svenska ambassaden lyste med sin frånvaro. Istället satt där en kvinnlig Thailändsk Löjtnant från Thailänska Armen, som kunde prata lite Svenska och som informerade oss om att det fanns ingen från Sverige där, så hon gjorde vad hon kunde och ritade en Svensk flagga och satt sig ner på en plast stol med papper och penna och samlade namn. Vi satte oss med henne och lastade upp en massa snus, hårt bröd och kaviar på bordet, för det kunde jag i varje fall hjälpa till med, och det kom en Svensk kille som hade blå-märken över hela kroppen, såriga ben och sönder rivna shorts och fråga om han fick ta en prilla, och det fick han ju självklart. Ta hur mycket du vill.Jag har tänkt så mycket på det här efteråt, vart någonstans var vår beredskap? Vi Svenskar som ska vara bäst organiserade på allt? Vart var vår ambassad personal? Vart var dom som kunde hjälpa till? Under dessa år efteråt har jag inte kunnat släppa att en kvinnlig Thailänds svensk-språkig Arme soldat tog på sig själv att organisera Svensk registrering av drabbade på kris centret i Bangkok. Jag ringde min pappa i Sverige som var pensionerad gammal SAS anställd och bad honom att ringa sina gamla vänner på SAS och fråga när plan kommer till BKK och Phuket för att hjälpa drabbade hem. Svaret han fick var att dom var redan organiserade (sedan några timmar efter vågorna slog in, för på SAS visste dom vart Phuket och Thailand låg samt hur många Svenskar som troligen var här) och hade ett antal redan kris-om-konfigurerade plan samt besättningar som stod och väntade på Arlanda redo att flyga ner, men hade inte fått OK från regeringen att lyfta än. Dom hade inte fått OK från regeringen att lyfta för regeringen tyckte att det var rese-arrangörernas ansvar att ta hem folk som hade drabbas på deras res-mål….Smaka på det svaret, för det har jag smakat på i 4 år, och det smakar dåligt.
Sofie, din berättelse väcker många minnen av dom där dagarna, om blåslagna och gråtande Svenskar som förlorat anhöriga, tappat flygbiljetter, pass och pengar och jag kallsvettas bara jag tänker på hur organiserade vi var dom där dagarna. Och hur organiserade är vi idag? Prova och ring Svenska Ambassaden i Bangkok idag och se hur många levande människor som svarar i telefon och hur många som kan ta emot kris samtal från panikslagna Svenskar om vågorna slår in igen. Där finns enbart en förinspelad telefon svarare som informerar om visum intervjuver och dylikt, och den pratar ett par tre olika språk innan man kan trycka sig fram till vad man nu ska till, tar säkert 5 minuter innan du får ett tryckval där man kan nå en levande människa. Det är konstigt hur lätt vissa av oss glömmer, men jag glömmer inte.Kommer det att slå in dylika vågor igen? Kommer det att komma jordbävningar som kan skapa förödelse eller skapa dylika vågor i denna del av världen igen? Svaret är i varje fall för mig självklart. Bara förra veckan gungade skyskrapor i Bangkok igen och Burma som ni vet nyligen har haft sin beskärda del av naturkatastrofer, ligger bara stenskast från dom Svenska turist parasollen i Khao Lak och Phuket.
Två månader efter vågorna slog in, var jag tvungen att åka ner till Phuket och se med egna ögon hur det stod till med “mitt” Phuket och träffa mina vänner som klarade sig. Där fick jag höra berättelser om hur Svenska beredskapen fungerade i efterdyningarna av vågorna, som fick ytterligare hår att resa sig på mina armar. Den Svenska hjälpen som fanns att tillgå i Phuket bestod igentligen eller åtminstonde i stor del av Svenska långtidsboende in Phuket, som gick man ur huset för att hjälpa till och som skulle ha tapperhets medaljer i mina ögon. Men deras story ar inte min att berätta.
okej, hade ju inte planerat att åka just nu tyvärr, håller på och plugga och avsluta det först nästa sommar!
det va så lite så,ibland känner man bara att man vill “tala” ut !
den är nu snart 3 år o 5 månader sedan men ändå känns det så nära… jag kan fortfarande inte förstå vad som hände …Jo jag planera Au Pair i Thailand, men kanske inte i år, har två år kvar i skolan men hade gärna velat sticka så fort jag gått ut !
Pratade egentligen om att testa på det nu över sommaren men det är lite försent att bestämma nu. så får se till nästa sommar 🙂hehe okej 🙂 . Jag har hört många som säger att Hua Hin är väldrig likt Patong.
Jag vill ha ett boende som det inte bor så mycket människor på, ganska litet, nära stranden & all shopping !
Vi tänkte stanna i Hua Hin i 23 nätter tror jag vi räknade ihop de på och är redo iallafall att betala 8000kr.
Jag är ganska kräsen så vill ha bra kvalite på rummet och hotellet/guesthouse. Vi pratade först om att åka till Jominten, min mamma var nere där i julas och hon sa att det var absolut inte som Patong…
I Patong bodde vi på världens bästa guesthouse, The Beach House som det hette, låg bara 3 meter från standen och 5 min till shoppingen… Jag vill ha det så som man hade i Patong. Men i och med att detta hände så känner jag att jag inte vill åka dit igen !
Vi tänkte också övernatta några nätter i Bangkok, du har kanske inte något tips på ett bra hotell där nära mycket mycket shopping :)?
kram -
AuthorPosts
