Vakumet efter hemkomsten från Thailand

Forsta gangen jag var i Thailand stannade jag i 1 manad.
Jag grat i stort sett hela flygresan hem, men varst var det i starten….ville inte tillbaka till Sverige…jag var ju hemma….hade antligen kommit hem igen..
Hade forsokt hitta min mamma da, men utan resultat.
Allt hade gatt at skogen, ingenting stamde.
Minns hur jag stirrade ut genom flygplansfonstret genom tararna pa ett nattupplyst Bkk och tankte att “dar ute finns hon och nu ar jag pa vag ifran henne…en gang till..”

Forsta tankarna nar jag landade pa Arlanda var…”Oj, vad alla ser arga ut”.
Sen fortsatte det, forutom att det var jattekallt….”Vad rent det ar overallt pa vagarna”, och “men var ar alla manniskor”.
Allt kandes tomt och ode…..”dott” pa nagot vis. Vadret hjalpte inte heller till…en mulen regnig julidag.
De forsta dagarna packade vi upp och fixade i ordning efter resan men inget kandes kul.
Tittade pa mina fina skor som jag var sa lycklig over nar jag kopte pa MBK…men de kandes inte alls lika roliga och fina nu.

Forsta kvallen fick jag ta ner duntacket och sedan akte de varma strumporna fram. Minns att jag tyckte det var valdigt kallt.

Nagra dagar efter hemkomsten skulle jag ta tunnelbanan till stan.
Minns att jag tankte “Men herregud, vad har hant med de har manniskorna?, de ser ju sjuka ut..”
I mina ogon da, sa var de “Arga, trotta, gra, ledsna, gapiga och skrikiga, ibland utatagerande pa ett nastan agressivt satt”, mm
De unvikande blickarna och ett kroppssprak som sade “kom inte hit!!!”,
Ingen pratade med nagon, om de inte kande varandra sen tidigare, de flesta bara stirrade rakt ut i luften pa nagot konstigt satt.
Ville nastan ga och krama om en del for jag tyckte de sag sa ledsna ut.
Gloden i ogonen, livsgloden gick pa nan slags sparlaga och i mangas ogon syntes den inte alls langre.

Min overgripande kansla var..”Hur kunde det bli sa har?” och “varfor?”

Dagarna gick och jag kande mig fortfarande ledsen…grat ibland och langtade mest “hem” hela tiden..
Sen plotsligt mitt i alltihop borjade en tanke att vaxa…
Tanken pa hur jag skulle komma tillbaka.
Jag borjade jobba extra, tog alla pass som fanns, “work hard and save money”, tankte jag.
Til slut sa min chef till mig att jag borjade se trott ut och jag minns att jag svarade “jaa men jag sover ju bara 5 timmar per natt nufortiden, resten av tiden jobbar jag eller tranar jag”.
Allt jag tankte pa var hur jag skulle komma ifran Sverige och tillbaka till Thailand igen.
T o m traningen som tidigare var min favoritsyssla pa fritiden blev lidande.
“Med lite meditation sa klara man ju somnbristen galant” tankte jag.

Sa har holl jag pa i nagra ar, sparade semesterdagar, jobbade overtid, kopte inte sa mycket nya klader m m. Allt for att komma tillbaka till Thailand sa snabbt som mojligt.
Jag at hur mycket nudlar som helst, nastan som pa studenttiden *skrattar*, nudlar kostade ju inte sa mycket och sen kunde jag ju tanka och latsas att jag var i Thailand nar jag at dem..

Helt GALET, forstar jag ju nu i efterhand men just DA kandes det ju ratt.
Jag SKULLE hem till varje pris, jag skulle hem och leta efter min mamma!

Jag skulle ta hand om henne ifall hon hade det svart och om hon var gammal, hon skulle fa bo hos mig, det var planen.
Vi hade ju sa mycket att ta igen.
Ego som jag var, hade jag inte en tanke pa at min mamma kanske inte ALLS ville traffa MIG…..

Ja vakum var ett bra ordval. Precis vad jag kände i min egen själ när jag kom hem i jul 07 efter har varit nere i Thailand för första gången – det blev en resa direkt till efteråt – i nov-dec – och nu ska vi ner igen i maj….phu. Jag och min rese kompis hade det väldigt svårt att koncentrera oss på arbetet efter första resan och när jag kom hem efter arbetet satt jag mest och tittade på alla de foton jag tagit och drömde mig tillbaks. Vad är det Thailand gör med oss? Men efter den andra resan så kände jag mig lite mer samlad när jag kom hem.
Visserligen så ville man tillbaks igen men känslan var inte lika panikartad som efter första resan. Det är väl så att alla dessa intryck och människor man stöter på påverkar en ganska så mycket utan att man egentligen reflekterar över det – förrän man kommer hem. Jag minns att det var något liknande när man var i Grekland första gången på 80 – talet. Men som sagt var Thailand känns väldigt magnetartat, just nu.

Hej Andromeda64 och valkommen till forumet.

Ja, panikartat var ocksa ett bra ord. Precis sa kandes det.

Haller med dig om att man sansar sig lite efter nagra vandor men suget finns anda kvar dar, i alla fall.

Tackar, tackar – tänkte att jag skulle börja skriva lite här nu, i detta fina forum, eftersom jag nu har varit några gånger i Thailand – och fler resor blir det, hoppas jag.

Det är nog rätt ord för tillståndet man befinner sig i , hemkomsten till Svedala är ju inte kul , jag menar det börjar redan när man kommer till flygplatsen i mitt fall landvetter,för det första tar bagaget lång tid o få ut ,o så får man möta en griniga flygplatsanställda som inte har tid :angryfire: .
Hemma tittar man på foton man tagit där,alltid lika kul o drömma sig tillbaka.

Vakum, tomhet, ensamhet och trötthet.

Jag har lämnat ett land som gav mig så mycket, människor som ville mig så väl.
Jag fick alltid den bästa platsen, den finaste biten kött på fisken av antingen Jupa eller hennes mamma.
You ok, you ok, you ok….
Jag kunde inte deras språk, dom kunde inte mitt.
Men aldrig att jag kände mig ensam, alla fanns alltid där för mig på ett ärligt och uppriktigt sätt.
Oavsett om det var familjen vi måltiden, någon på gatan eller i butiken.

Vi kramade aldrig om varandra som vi gör i sverige, ändå känns det som jag stod närmare dom jag
sawadiiade i Thailand än dom jag kramat om i sverige.

I 10,5 timmar satt jag bred vis ett svenskt par på flyget.
Hej, inledde jag, hej fick jag tillbaka….
2,5 timmar senare berättade kaptenen om att arlanda hade snö.
Sa han att det var snö i sverige frågade jag fast att jag hört vad kapten sa.
Ja.
Ok, där dog den diskussionen, resten av resan var konversationen mellan dom.
Ensamheten i kombination med en vacker soluppgång i höjd med Moskva fick mig att känna tårarna bränna.

Vad var jag på väg tillbaka till, vad reste jag i från, jag satt på planet till sverige men hade inget logiskt svar på varför.
Däremot fanns det hundra logiska svar på varför jag skulle stannat i Thailand.

Sawadii kha, mind youre head och högra foten ut från planet som var det sista som håll mig kvar i landet jag inte ville lämna.
Kyla, tysta människor, snö -4 grader.
Passkontrollanten beavarade knappt mitt hej.
Hennes ögon spaglade en bitterhet som jag aldrig sett förut, eller kanske inte bara lagt märke till innan jag varit i thailand.
Uppfattades hon som skitsur för att alla thailändare är så glada eller är det så här vi ser ut här?

Just nu kan jag inte svara på din fråga Nille hur jag hanterar det efter hemkomsten.
För jag kan inte hantera det, jag har fullständig panik över att ta mig tillbaka.
Alla mina tankar kretsar kring hur snabbt jag kan få i hop stålar.
Vad kan säljas, kan huset belånas mer, varför vinner aldrig jag på triss…

Kanske kommer jag att kunna hantera det efter ett tag, men just nu finns bara sorg och panik över att jag steg på TG960 för att åka tillbaka till något jag inte längre kan känna mig hemma i.

Jag har bara varit i thailand 1 gång men jag känner ändå vakuumet som ni pratar om. Jag känner igen vad du säger Rosarin. I 2 månader har jag samtidigt som jag pluggat heltid till ingenjör (maskinteknik) på universitet också jobbat heltid nätter. Dygnen är 00-08 jobba, 08.30-12 sova, 13-18 eller 19 plugga och sen kanske träna och förhoppningsvis hinner man sova 1-2 timmar till innan dygnet börjar om på nytt. Allt för att spara ihop så mkt pengar som möjligt!
Tur att man tar examen snart och nästa vecka har man bara examensjobbet kvar 🙂

@teddy wrote:

Jag har bara varit i thailand 1 gång men jag känner ändå vakuumet som ni pratar om. Jag känner igen vad du säger Rosarin. I 2 månader har jag samtidigt som jag pluggat heltid till ingenjör (maskinteknik) på universitet också jobbat heltid nätter. Dygnen är 00-08 jobba, 08.30-12 sova, 13-18 eller 19 plugga och sen kanske träna och förhoppningsvis hinner man sova 1-2 timmar till innan dygnet börjar om på nytt. Allt för att spara ihop så mkt pengar som möjligt!
Tur att man tar examen snart och nästa vecka har man bara examensjobbet kvar 🙂

Hej och Valkommen till forumet Teddy!

Ja, fy tusan! Man klarar av langt mer an man tror om man bara vill aven om det inte alltid blir sa himla sunt..
Grattis till den kommande examen och bra kampat!
Hoppas att du kan komma ivag pa resan snart!

/:)

13 timmar studier +jobb per dygn ? det är väl inte så mycket för en ung & frisk människa ?

Man klarar av långt mer än man tror –körde 80 timmars veckor för ett antal år sen.
Men det är klart man får inte hålla på allt för länge .

Hej..känner att jag måste få vädra vad jag kännde efter min första resa till thailand som varade i 2 månader och mesta tiden var jag på kohsamui..efter att jag landat på (ett då soligt)och relativt varmt arlanda så kom tankarna och känslorna..och efter ett par veckor här hemma så fick jag nog(jag är inte säker)en rejäl deppresion och började på alla tänkbara vis fundera ut hur jag snabbast skulle kunna återvända..jag känner mej inte längre hemma här i sverige..jag återvände till ingenting..jobbet på det stora projektet var slut..lägenheten uppsagd..ingen flickvän..och liten inkomst..men en sen kväll satt jag och vädrade mina kännslor för en vän som sa..varför gör du inte som många andra och börjar jobba rotation i norge och pendla mellan dom olika länderna? Hmm..vilken idee..jag började mailbomba alla bemaningsföretag som har hand om norge jobb och blev lovad ett arbete efter ganska kort tid..Lyckokännslorna bara svallade över mej..nu kunde jag ju snart återvända..men den lyckan blev kortvarig..det visade sig att dom lovat förmycket och mattan drogs bort under mina fötter och jag ramlade rätt i backen igen..nya tårar och en massa försök att ta mej tillbaka igen..även desperata försök på detta forum..Det var bara att sätta sig vid datorn igen och börja om..fick så slutligen tag i ett stort miljö företag i Norge i slutet av den här veckan som sa..Vi har jobb till folk med din bakgrund..jag blev över lycklig..tills han sa att..men tyvärr..vi kan inte erbjuda boende till dej då vi har fullt på våra briggar..men fixar du ett boende så är det klart..haha lätt tänkte jag..började ringa runt till alla som hyr ut rum i norge..men det var ju ett hopplöst projekt..lägenheter finns ju..men varför ska jag betala 8000 nkr i hyra för att jobba där?hela vinsten äts ju upp och då kan man inte pendla Thailand-Norge..efter 2 dagar i telefon med alla möjliga och omöjliga hyresmäklare gav jag upp..ringde upp chefen i går(fredag) för att berätta att..tyvärr jag hittar inget..då säger han…BRA att du ringer..vi har löst det åt dej och du får ett rum via företaget och dessutom så ska jag till en stad nära dej på måndag..så du slipper komma hit för en första träff..vi kan träffas i din stad istället..sen börjar du nästa vecka och jobba..Jag skulle vilja kunna dela med mej till er vad jag kände då..NU känner jag att det kanske löser sig som jag vill..ska försöka få börja jobba 4-4 för att på sikt kunna börja pendla..och jag känner hur deppresionen börjar släppa och Thailands glädjen återvända../per

Kom “hem” igår kväll efter 4 veckor i Hua Hin där vi har vårat hus.
Huset luktade konstigt och allt kändes annorlunda. Det var inte den sköna känslan som det brukar vara när man varit borta några veckor eller en helg. Ingen “hem ljuva hem”.
Eller hem förresten…
Detta var 3:e vistelsen och ända sedan vi var där första gången har det mesta handlat om hur och när vi kan åka igen. Sverige är inte längre hem utan som maken uttryckte sig igår -ett arbetsläger.

Det senaste året har varit kämpigt då vi har jobbat som två galningar båda två.
Maken jobbar borta på veckorna (traktament ger många extra tusenlappar varje månad)
Jag har pusslat ihop barn, hund med att jobba så många nätter som möjligt. Många veckor har jag jobbat 70 timmar.
Det känns så korkat egentligen att jobba sig halvt fördärvad bara för att få några veckor i Thailand. Men å andra sidan så har jag varit trött i många år, långt innan första Thailandsbesöket.

En kväll tillbringade jag och sonen på 9 år själva hemma medan maken och dottern drog iväg på en nattmarknad.
Jag och sonen spelade fotboll. Han pratade länge om detta och jag märkte att han tyckte det var en betydelsefull händelse för honom, värd att minnas. Riktig kvalitetstid.
Själv hade jag en konstig känsla efteråt, fan…jag orkade spela fotboll. Jag hade energi till att umgås med mitt barn. Kan inte minnas när det skedde sist.

I HH sa jag att nu dröjer det nog två år innan nästa resa. Jag orkar inte jobba som jag har gjort längre. Ändå är nästan det första vi gör när vi kommer hem att kolla efter nya resor.

Drömmen är att stanna i ett år men vi vet inte hur vi ska bära oss åt. Varenda nerv i min kropp skriker efter att få varva ner och umgås mer med barnen. Ett år i Thailand behöver vi allihopa just nu. Hade barnen varit mindre så hade jag inte tvekat en sekund. Då hade vi fixat det på något vis, ingenting är omöjligt.

Hur jag hanterar hemkomsten….
Tja, klockan är snart 12:30 och jag sitter fortfarande i morgonrock, oförmögen att göra något annat än sitta vid datorn och läsa om Thailand.

@KP wrote:

En kväll tillbringade jag och sonen på 9 år själva hemma medan maken och dottern drog iväg på en nattmarknad.
Jag och sonen spelade fotboll. Han pratade länge om detta och jag märkte att han tyckte det var en betydelsefull händelse för honom, värd att minnas. Riktig kvalitetstid.
Själv hade jag en konstig känsla efteråt, fan…jag orkade spela fotboll. Jag hade energi till att umgås med mitt barn. Kan inte minnas när det skedde sist.

Får rysningar i hela kroppen när jag läser det, känner verkligen igen mig : )

@Håkan wrote:

@KP wrote:

En kväll tillbringade jag och sonen på 9 år själva hemma medan maken och dottern drog iväg på en nattmarknad.
Jag och sonen spelade fotboll. Han pratade länge om detta och jag märkte att han tyckte det var en betydelsefull händelse för honom, värd att minnas. Riktig kvalitetstid.
Själv hade jag en konstig känsla efteråt, fan…jag orkade spela fotboll. Jag hade energi till att umgås med mitt barn. Kan inte minnas när det skedde sist.

Får rysningar i hela kroppen när jag läser det, känner verkligen igen mig : )

Visst är det trist.

I morgon börjar jag jobba igen och jag är livrädd att jag ska bli lika trött igen. Jag hänger mig kvar i känslan jag hade i Thailand där tiden och orken fanns och där jag kom ihåg varför jag skaffade barn.

Nu bara några dagar sen jag kom hem från thailand efter att spenderat en månad med flickvännen och bl.a hennes familj. Det hjärtslitande farvälet är nog det minnet som sitter på min hornhinna mest, då vi stod på utanför suvarnabhumi flygplats och hon tog taxin hem.. ögonblicket gick så fort, ögonen fylldes direkt efter separationen med tårar som jag verkligen höll tillbaka med all min kraft när jag vände och gick, sneglade över axeln mot taxibilen, men riktade blicken snabbt tillbaka i min gångriktning. Efteråt fick jag höra att hon skrek mitt namn från taxin just efter det tillfället, men jag hörde det inte, jag var allt för fast i mitt eget huvud.
På planet hem satt jag bara i min walkman trots att jag tröttnade på all musik, bredvid mig en sur dansk äldre man som påminde mig om hur många västerlänningar är. Jag ville bara somna, men jag visste att det skulle serveras mat inom kort. Då slår det också mig att den tid utan västvärlden är den tid jag kan ta det lugnt och faktist slippa oroa mig och få ångest över vardagliga bekymmer.. Varje gång jag såg en farang under resan, så fick jag en slags ångestkänsla, men det var inte ofta, det kändes som om de turister jag såg i thailand var på besök i mitt land och förpestade det.. så var det nog självklart inte, men jag vet att en del västerlänningar kommer till thailand och ser ner på folket och bossar runt som om de vore så mycket bättre än alla andra och det gör mig rent av upprörd.
När jag kom hem så var det -10 grader och massvis med snö, vackert, men känslan av att allt var så dött gick som en rysning längs min ryggrad.. Fa-an tänkte jag “inte igen”.. Anledningen till att jag åkte nu var för saknaden av tjejen efter att jag blivit så deprimerad att skolan fått lida för det (träffade henne i juli/aug).. tanken var att komma tillbaka till sommaren igen, men det gick inte. Och nu var jag hemma igen.. Första dagen ville jag bara lägga mig ner i sängen och gråta, istället satt jag mest tyst och spelade på min gitarr som jag faktist längtat efter, men när jag väl spelar på den är det något annat som betyder så mycket mer. Som 20 åring är det inte vanligt att göra sådana saker som jag gjort för en tjej, många vill festa och slira runt.. men kärleken är det som alltid betytt mest för mig, så kommer det alltid vara. Jag hoppas att hennes visum går igenom och hon kan stanna med mig igen snart och under en längre tid..”cus waiting on love aint so easy to do” Jack Johnson – Sitting, Waiting, Wishing.

nu blev detta en riktig jobbig uppsats, skönt att skriva av sig lite.

Jag har varit hemma lite mer än en vecka nu, och jag mår inte bra. Jag hälsade på min flickvän i Sattahip i två veckor. Henne mötte jag i Sverige förra året då hon var här och hälsade på vänner, vi blev fort ett par och har sms:at och ringt varandra dagligen sedan dess. Det här var min första resa till henne i Thailand, och det var på många sätt fantastiskt. De första dagarna efter hemkomsten till Sverige gick bra, jag hade tur i oturen, bilen jag jobbar i blev krockad då jag var där nere, så jag slapp nattpassen dagarna efter hemkomsten, hade haft svårt att hålla mig vaken om jag hade jobbat dessa idiotiska pass jag skrev upp mig på i brist på bättre vetande. Jag fortsatte med drönarlivet några dagar i Sverige… I början frös jag inte heller, det har kommit smygande. Tycker jag mår sämre och sämre, vaknar konstiga tider med värk och frossa, svettas, magen fungerar dåligt…
I Thailand fungerade magen perfekt, och jag åt det mesta var som helst om tjejen gjorde det.
Vi var till Bangkok och lämnade in visumansökan, men har inte fått svar ännu, det är nog en orsak till oron i mig, att inte veta hur det skall gå, längtar att ha henne hos mig, och arbeta för framtiden med henne.
Jag har ingen lust att göra något fast jag borde ta mig för att börja samla ihop pengar på jobb till hennes eventuella biljett. Känner mig trött, och det svider i ögonen hela dagen fast jag sover mer en tillräckligt.
Har aldrig känt så här efter att ha kommit hem från en semesterresa, tvärtom har jag tyckt det varit skönt att vara tillbaka. Vore en lättnad om nån kände igen sig i mina symptom och lämnade nåt meddelande, annars kanske jag borde gå till doktorn, jag kan ju faktiskt ha en infektion eller nåt, inte bara i vakum efter hemkomsten.

Låter som klassiska symptom på en depression. Kontakta din husläkare.

Ja det kanske är nåt fel i kroppen på mig, fick för mig att tidsförskjutningen kan vara boven, har aldrig rest så långt förut.

Har varit i TH 5 ggr varav min senaste vända var en drömsemester: 6 månader i Asien! Spenderade ca 5 mån i LOS och har varit på mååånga sköna och vackra platser. Minnen för livet. Nya bekantskaper, upplevelser som har satt stora spår i min själ. Jag hade bokat hemresan 3 veckor innan mitt under askmolnhistorien, så jag var ju förberedd på att det var dax att åka “hem”. Men hela min kropp sa nej. Nej nej nej nej! Jag tillbringade nästan hela sista dagen poolområdet jag hade tillgång till och mådde otroligt dåligt. En ångest som jag inte känt på många år bara blommade ut. Och jag grät. Låg där med armarna på poolkanten och gömde ansiktet. Var lite pinsamt att visa för de andra gästerna. Men jag kunde inte sluta. Varför? åka hem nu?? det går väl inte? det är ju här jag ska leva!

Flyget gick bra, Qatar airlines. Bra service av personalen och god mat. Men sova gick inte. Allt var bara fel. Kollade på filmer för distrahera mej men kroppen bara skriker “pundhuvud! åk inte till Sverige!” Landade kl 7 på ett soligt och +4 gradigt Arlanda, svinkallt mao. När jag gick i dom otroligt känslolösa korridorerna till passkontrollen och bagageutlämningen så tänker jag hela tiden “va faan gör jag här?” Folk runtomkring mej kändes som robotar, alla anpassar sej till svedalas kyliga beteende på studs. Även jag? Jag vet inte, gick som bedövad. Jag kom tilbax till en grå och trist verklighet som jag alltförväl känner igen. Min kompis hämtade mej och det vart lite bättre med en leende vän som klappar om en. Men det är en sån stor skillnad på livet i här mot i Thailand, för mej kan det omöjligt bli bättre i Sverige. Inte efter denna resan.

Nu går tiden åt att planera nästa vända som innebär att flytta dit ett längre period. Att försöka leva där på riktigt. Det är 4 månader kvar till liftoff. 4 låååånga månader…

Jaha ragson… det låter som ett klassiskt fall av gula febern!

Själv har jag 35 resor till Thailand, och börjar bli mätt. Visst är det roande med fyra veckor där en eller två gånger om året, men det är knappast aktuellt för mig att bo där permanent även fast jag har ekonomisk möjlighet.

Efter lång eftertanke tycker jag faktiskt Sverige är bättre. Svor jag i kyrkan nu 😉 Men alla är vi olika…

Herr Chang har talat.

Jag ser det väl på ett liknande sätt, att det inte blir fråga om någon mera permanent vistelse i Thailand under överskådlig framtid, åtminstone så länge jag har råd. Har en tvåfamiljs fastighet i Sverige och hyresintäkt av den – det är en mycket bra lösning och det går utmärkt att åka iväg några månader på t ex pensionärsvisum. Vintertid är väl egentligen den tid på året då huset behöver en utökad tillsyn pga frysrisker, driftstopp m m, det blir lite bakvänt att koncentrera på den varmma delen av året.

Thailand är politiskt instabilt och man vet inte vad som händer om man binder sej för längre tid i landet, flygbiljettpriset en annan osäkerhetsfaktor, de priserna kan mångdubblas över en natt om de extrema lågpriserna försvinner. Märkligt nog forsätter flygbranschen att leva fast en del biljetter säljs under den nivå som motiveras av bränslet. Att kunna få en så snabb och bekväm resa för ett så lågt pris som 25 öre per kilometer (2:50 per mil) är ofattbart. Och realt sett sjunker de priserna fortfarande.

Men jag känner att det är viktigt att ha beredskap på att förutsättningarna kan ändras snabbt, både resa och politiskt. Då är det bra att ha kvar fotfästet i Sverige.

Ja efter 35 vändor kan jag tro att det börjar bli “långtråkigt”? 🙂
I mitt fall har jag inte kommit så långt än, och jag vill verkligen se om jag klarar av att bo där permanent. Nu har jag chansen. Thailand är ju ett stort land och jag får för mej att nånstans ska jag hitta mitt eget favoritställe. Allt har sin tid, jag har lite flyt för tillfället, just tid har jag gott om. Skulle det misslyckas så har jag en reservplan för att komma tibax till Sverige.
“Gula febern” trodde jag handlade om att man var torsk på thaitjejer? Jag har många fler anledningar än så för att vilja bo i Thailand. Thaitjejer finns det gott om i Sverige om man nu bara är intresserad av sådana. 🙂

Tack. Då är det missförståndet utrett, haha.
Hittade en bra beskrivning här:
http://mangeudon.se/mangeudon/mangeudons-artiklar-och-kaserier/gula-febern-ny/

Ja. För en månad sedan, efter nästan åtta månader i Thailand. Jag skrev lite grand om det.

“…Nedslag i den nya verkligheten. Sverige såg vackert ut från luften. Grönt och blått. Jag hade sluppit vintern så när som på någon vecka. Två decimeter snö hemma i Dalarna hade jag tidigare fått rapporter om.
Nu såg jag fram emot att kliva ut från Arlanda och dra i mig den friska svenska majluften.
Hämtning och färd hemåt via Gävle. E4:an. Viltstängsel. Rådjur. Landskapet svischade förbi. Jag trodde det skulle kännas mer efter så lång tid. Inte hade det doftat något speciellt av fosterlandet heller. Inte som den gången efter…”

Läs resten på bloggen.. http://tastelikechicken.blogg.se/2012/may/impact.html

Hej förresten. Länge sedan jag kommenterade något på det här forumet, men följer intresserat. Har mest hängt på det andra med liknande namn.

Hade ett jobbigt Vakuum när jag lämnade Thailand och min ny vunna kärlek i Juni. Lyckades pricka in den kallaste Juni dagen på över hundra år när jag landade i Svedala. Men då visste jag att hon skulle komma efter lagom till min födelse dag i Augusti.

Nu är tomheten värre för Mitt Thailand åkte tillbaka till Thailand efter tre månaders besök som vi båda uppskattade enormt. jag har inget datum för återseende bara att den ligger ca 5 månader bort och jag hoppas att vi då kan ha ett UT. Kanske klämmer jag in en kort tripp men en stram budget. Men gör jag det så blir April trippen som planen är nu lidande på något sätt.

Hittar en del hår som hon tappat och så här långt så har jag sparat på dem som en tonåring. Kollar på kläderna som hon lämnade efter sig dagligen. Allt känns bara som ett enda stort Vakuum trotts att jag visste att de här dagarna skulle komma.

Sverige är inget att ha, så är det bara. Dålig mat, tråkiga människor, kultur, väder osv.. Thailand är njutningarnas land. Åk dit och njut så mycket du kan. Det är inget fel med att tycka att Sverige är skit. Det är ett faktum. Lycka till! :bigsmurf:

Jag kanske är i fel tråd
Men mitt vakum är att min fru måste åka hem och söka uppehållstillstånd
Nu idag är det så tomt
I torsdags när hon reste efter 6 och en halv månad med mej som fick jag kramp i magen
Jag var livrädd
Jag har förut träffat en kvinna från Thailand ..när hon landade i Bangkok dog hon av en propp i hjärtat
Min nuvarande kvinna har jag känt sedan längre tid så ett tag efter så blev vi tillsammans
Vi är gifta sedan i sommras jag har skickat ansökan till mv Men jag förstår inte detta lidande som staten ska
utsätta oss för
Det verkar som en bestraffning för att vi funnit vår kärlek utanför Sverige
Samtidigt som det är otroligt många som slipper detta…

Bossen för ,en kvinna “menar på att pengarna tryter för SFI p.g.a Kärleks invandringen ÄR DET SÅ????

@Skalman™ wrote:

@bsb wrote:

Bossen för ,en kvinna “menar på att pengarna tryter för SFI p.g.a Kärleks invandringen ÄR DET SÅ????

Det tvivlar jag på.
Är det så att pengarna tryter så beror det snarare på våra “kulturberikare” från MENA länderna.

// Skalis

Definitivt så har Du rätt Skalman , löjligt påstående , men fjollpolitiskt riktigt ……Baaaa jag mår illa sa Magnus Uggla .. Det säger jag med ,men av andra orsaker………

Här ska ni få några tips mot vakumet av falukorven.

Det var många år sedan man fick sådant. Nu kan jag tycka att det är riktigt uppskattat att få komma hem igen och göra som nedan tips till er tex:

1, Gå och käka en ordentlig kebabpizza eller annat gott käk som ni suktat efter en månad eller längre. ( Kom inte och säg att thaislaffs är det goaste och bästa maten som finns )
2, Ta ett glas iskall god mjölk som ni inte kunnat dricka på ett tag.
3, Ta ena av dina Sang Som flaskor du köpte med dig hem till någon polare du inte träffat sedan du åkte och sup er fulla tillsammans. (Visst Sang Som är fulsprit, men det är för känslan man dricker råttgiftet )
4, Gå till systembolaget och köp er några riktiga krukor att avnjuta. Chang, Leo och Singha är faktiskt ena riktiga slaffsöl egentligen.

Jag brukar alltid säga följande när jag kommer åter till Sverige:
-Welcome to the amazing Sweden!! No more smiles!!

Vakuum är det första veckan men jag klassar det mer som jet lag då tidsskillnaden är jobbig för min del.
Brukar ta flera veckor innan man ställt om tiden efter vintern i Thailand.
Efter 13 vintar i LOS brukar jag få en mättnad när våren kommer och ser fram emot att får vistas i sval luft igen. Längtan tillbaks infinner sig helt naturligt då höstmörker,regn och kylan anländer.
Båda länder har sina för- och nackdelar men kan man uppskatta de goda sakerna så trivs man riktigt bra i 50/50 upplägget.

Faktiskt härligt att hitta en sån här tråd. Ja, att få känns igen sig såklart, inte att höra att ni mår dåligt då.

Har varit i LOS 2 gånger på egen hand nu (5 ggr totalt), och värst var det verkligen nu efter senaste. Kom hem förra måndagen efter 3 veckor där. Bara tomhet. Tårarna brände bakom ögonlocken när jag skildes åt från tjejen på Suvarnabhumi. Bara vetskapen av att om vår visumansökan nu bara går igenom så kommer hon vara här hos mig innan jul, kunde göra att jag klarade hålla tårarna borta. Hela resan hem satt jag med ångest för att vara på väg åt helt fel håll.
Landade vid 7-tiden på morgonen på ett kolsvart och ödsligt Arlanda. Kallt så in i. Jackan hade jag inte orkat släpa runt heller så den var hemma. Kom hem till min lägenhet som en släkting lånat. Badrummet så skitigt att jag var tvungen att börja städa det innan jag gjorde något annat. Som pricken över i bara, liksom.
Hemma inleddes med 7 nätters jobb direkt, just nu sista timmarna på sista passet för veckan. Har sovit 10-12h om dygnet varje dag för att jag inte vill gå upp ur sängen. All mat smakar skit. Inser bara mer och mer hur mycket jag ogillar svensk mat. För jo, “thaislaffs” (som någon kallade det 😉 ) är den godaste och bästa maten.
Vakum var verkligen ett passande ordval.
Tanken är att åka ner igen i sommar iaf, hoppas på iaf 4 veckor då.

Thailand och Bangkok var min första stationerings ort som utlands svensk. Flyttade dit med familjen, fru (svenska) och fyra barn (1 mån, 2, 6 och 8 år) i januari 1997. Har aldrig haft nått egenligt vacuum efter att vi lämnade Thailand år 2000 (juni), men kommer för alltid att älska det landet, så saknad är väl rätta ordet. Efter det har vi flyttat runt i olika länder, men besökt Thailand 1 till 2 gånger per år. 2006 byggde vi ett hus där. Nu bor vi bara 4 timmars flygresa från Bangkok så man kan i praktiken flyga dit över en långhelg, men Taiwan bjuder på en del också så vi sparer oss till jul/nyår och eventuellt kinesiska nyåret. Så hanterar vi ett eventuellt vacuum. Planerar f.ö inte att flytta tillbaka till sverige, det lockar inte. Bara vara där på sommrarna räcker för oss. 50/50 när man blir pensionär blir nog bra.

Tillbaka i helvetet efter tre veckor i underbara thailand, orkar inte ens skriva, jävligt deprimerande, kärleken kvar där. Skriver mer om jag hämtar mig från chocken

Är också tillbaka till arbete och vardag efter 3 veckor i Thailand (iofs tillbaks till Taiwan), men inte tycker jag det känns som världen håller på att falla ihop bara för det. Fattar inte vad det där vacuumet kommer ifrån för många? Visst längtar man, men jag ser fram emot nästa resa istället för att deppa ihop.

Första gången jag var i Thailand var 2006,jag följde med min dotter o familj motsträvigt,hade nog inte så stor lust. Jag upplevde Thailand som den totala motsatsen till Sverige,om jag gick ut o inte var på gott humör så var det alltid några människor som log o hälsade,kunde vara en ung kvinna,eller en gammal man o det betydde inte mer än att dom var trevliga.Om jag skulle le åt en ung kvinna i sverige så skulle hon titta snett på mej och män kan inte le åt varandra.Jag kan känna en glädje o bli på ett bra humör.Hemresa var inte alls rolig kom hem i vintern med alla måsten och undrade var jag hörde hemma.Jag har en stor familj med barn o barnbarn men har jag någon gång gjort vad jag vill.Året efter ville jag åka tillbaka men hittade ingen o åka med så jag bestämde mej för att åka ensam.Jag hade aldrig åkt ensam fast jag har varit på många ställen.
Jag tillbringade några veckor o träffade en kvinna som jag umgicks med ett par veckor.Vi trivdes jättebra tillsammans å när det var dax att åka hem frågade jag om hon ville hälsa på mej i Sverige.Hon blev jätte glad. Nu har det gått 8 år o vi har bott i Thailand 2 år,vi var tillbaka i Sverige 6 veckor men jag upplever som många andra hur gråa arga ledsna människor vi har i Sverige. jag får genast tillbaka mitt gamla jag och vill tillbaka,sitta på golvet med hennes familj o äta mat sova över tillsammans på golvet.Alla behöver inte varsitt rum.

@Eddie wrote:

Första gången jag var i Thailand var 2006,jag följde med min dotter o familj motsträvigt,hade nog inte så stor lust. Jag upplevde Thailand som den totala motsatsen till Sverige,om jag gick ut o inte var på gott humör så var det alltid några människor som log o hälsade,kunde vara en ung kvinna,eller en gammal man o det betydde inte mer än att dom var trevliga.Om jag skulle le åt en ung kvinna i sverige så skulle hon titta snett på mej och män kan inte le åt varandra.Jag kan känna en glädje o bli på ett bra humör.Hemresa var inte alls rolig kom hem i vintern med alla måsten och undrade var jag hörde hemma.Jag har en stor familj med barn o barnbarn men har jag någon gång gjort vad jag vill.Året efter ville jag åka tillbaka men hittade ingen o åka med så jag bestämde mej för att åka ensam.Jag hade aldrig åkt ensam fast jag har varit på många ställen.
Jag tillbringade några veckor o träffade en kvinna som jag umgicks med ett par veckor.Vi trivdes jättebra tillsammans å när det var dax att åka hem frågade jag om hon ville hälsa på mej i Sverige.Hon blev jätte glad. Nu har det gått 8 år o vi har bott i Thailand 2 år,vi var tillbaka i Sverige 6 veckor men jag upplever som många andra hur gråa arga ledsna människor vi har i Sverige. jag får genast tillbaka mitt gamla jag och vill tillbaka,sitta på golvet med hennes familj o äta mat sova över tillsammans på golvet.Alla behöver inte varsitt rum.

Håller med, inte vill man tillbaks till sverige som heltidsboende. Det räcker med 4-5 veckor på sommaren i sommarstugan. Känner även igen känslan av vara välkommen och bli vänligt och trevligt bemött i dom länder jag bott i, inklusive Thailand, förutom Saudi, där va lokalbefolkningen riktigt nedlåtande mot allt som inte va arabiskt.

@Shovel78 wrote:

Är också tillbaka till arbete och vardag efter 3 veckor i Thailand (iofs tillbaks till Taiwan), men inte tycker jag det känns som världen håller på att falla ihop bara för det. Fattar inte vad det där vacuumet kommer ifrån för många? Visst längtar man, men jag ser fram emot nästa resa istället för att deppa ihop.

Jag tror inte att man upplever vacuumet om man befinner sig i en relation där ens älskade kan flytta med en fram och tillbaka. Utan det uppstår antingen när man är singel och kommer hem till tomhet, viss ensamhet och tristess, eller när som många nykära, måsta lämna sin älskade på andra sidan vår jord.

@Thaiviking wrote:

@Shovel78 wrote:

Är också tillbaka till arbete och vardag efter 3 veckor i Thailand (iofs tillbaks till Taiwan), men inte tycker jag det känns som världen håller på att falla ihop bara för det. Fattar inte vad det där vacuumet kommer ifrån för många? Visst längtar man, men jag ser fram emot nästa resa istället för att deppa ihop.

Jag tror inte att man upplever vacuumet om man befinner sig i en relation där ens älskade kan flytta med en fram och tillbaka. Utan det uppstår antingen när man är singel och kommer hem till tomhet, viss ensamhet och tristess, eller när som många nykära, måsta lämna sin älskade på andra sidan vår jord.

Jo det kan nog vara rätt. Men då är det inte efter landet som sådant man får ett vakum. Då är det en annan saknad :3some:

@Shovel78 wrote:

@Thaiviking wrote:

@Shovel78 wrote:

Är också tillbaka till arbete och vardag efter 3 veckor i Thailand (iofs tillbaks till Taiwan), men inte tycker jag det känns som världen håller på att falla ihop bara för det. Fattar inte vad det där vacuumet kommer ifrån för många? Visst längtar man, men jag ser fram emot nästa resa istället för att deppa ihop.

Jag tror inte att man upplever vacuumet om man befinner sig i en relation där ens älskade kan flytta med en fram och tillbaka. Utan det uppstår antingen när man är singel och kommer hem till tomhet, viss ensamhet och tristess, eller när som många nykära, måsta lämna sin älskade på andra sidan vår jord.

Jo det kan nog vara rätt. Men då är det inte efter landet som sådant man får ett vakum. Då är det en annan saknad :3some:

Helt rätt. Flera nämner vakumet = skiljas från tjejen. Äh, man måste ha ett eget liv också upptäcker man (när man som jag fått mogna ett tag) 🙂 Frugan å jag kör Thailand på vintern, där vi bor tillsammans på 30 kvm. i 3-4 månader. Men vi har många olika intressen även där, och är mycket på varsitt håll (fast vi gillar varandra)

Hemkomna till Sverige bor vi särbo (två 2-rummare 60 kvm.), och kör våra egna liv på vardagar å träffas till helgen och vid andra evenemang/sammankomster. “Hänga” på varandra, det ligger inte för oss. Mitt vakum vid hemkomst till Sverige är mera en omställningsfråga. Men att missa våren med ljuset, värmen, blomning/trädknoppar ! Nä, där går gränsen. Nåt sånt finns inte i Thailand. Bara varmt eller varmare. Inget klagomål dock, då jag älskar Thailand oxå.

:thumbright: