ta inte barnet från björn-mamman

@dream tours wrote:

hej mod lägg ner denna tråd jag tror ingen är intreserad därför inget som blir positivt mvh…………… skrota den nu…

Hej dream tours,

Tråden behöver väl inte läggas ner… ett intressant ämne!

Nu när vi är i Chiang Mai träffar jag fru Changs son 19 år från tidigare äktenskap dagligen. Jag vet inte om jag kan säga att jag älskar honom, men vi kommer i varje fall bra överens. Och kommunikation på engelska har äntligen lossnat, tidigare var han för blyg för att säga något.

Men något substitut för riktiga pappan blir jag nog inte, även om det är en riktig skitstövel som inte bidrar med en satang till sonens utbildning och annat.

Herr Chang har talat.

Håller med, mycket intressant ämne, från båda sidor.
Styvföräldrar, plast pappor och plastmammor eller vad vi nu vill kalla det.
Det måste finnas massor med par där den ena parten har barn, såväl svensk som thailändskt.

Jag tycker också det är ett intressant ämne eftersom det berör många och med tiden kommer att beröra även fler.

Jag tycker också ordet ‘älska’ är felvalt. Älska någon gör man från hjärtat och det är något som inte kan ‘påtvinngas’. Däremot måste man acceptera det faktum att kvinnan har ett barn och ta till sig situationen – man måste ‘köpa hela paketet’. Sedan är det en fin balansgång eftersom barnet(n) inte valt styvpappan, det har mamman gjort.

I mitt fall rör det sig om två barn, en nu 16 årig tjej och en snart 10 årig grabb. Grabben har accepterat mig i papparollen medan tjejen inte gjort det. Så för tjejen fungerar jag snarare som en manlig motpol till mamman och som mentor, vilket fungerar alldeles utmärkt. För grabben har jag accepterat att han ser mig som sin ‘pappa’ och då blir självklart mitt agerande mot honom annorlunda än det mot tjejen. Grabben är inte heller sen att kopiera mig vid tid och annan.

Dock, jag kan inte säga att jag älskar barnen som vore de mina egna. Det handlar snarare om respekt och omsorg för varandra och accpetans.

Göran

Hej Dream tours, vad kul att du är tillbaka! 🙂

Vet du en sak?

Väldigt intressant ämne det här som jag tror inte har behandlats så mycket innan.
Så, vad bra att du tog upp det! 🙂

Jag har ingen egen erfarenhet av att ha en relation med någon som har barn sedan tidigare men jag har pratat lite med kompisar både i thailand och sverige om det.

Jag tror att det handlar om vart man är i livet själv och vad man har för tankar om relationen till sin partner först och främst. Man får ju som Göran skrev acceptera hela paketet med allt dess innehåll, även barnen.

En väninna till mig i Sverige, en ganska trasig tjej på insidan, träffade en kille som har barn sedan tidigare. Allt var toppen men hon kände att just då var hennes eget behov att få vara Nr.1 för någon i livet allt för stort så hon bröt med killen. Hon klarade inte av att konkurrera om pappan, även om hon är mycket väl medveten om att pappans kärlek till sitt barn är helt annorlunda än hans kärlek till henne.
Egoistiskt kan man tycka men hon var helt enkelt inte redo för barn på det sättet.
(Kan tillägga att hennes ex-kille hade varit otrogen med flera olika tjejer när dom var ihop.)

Att ha barn medför ju ett visst ansvar, en viss osjälviskhet och att sätta sig själv åt sidan, även om barnen inte är ens egna.
Sen är det ju skillnad att bara träffa bonus barnenibland och att leva med dem permanent. Det är kanske lättare att bara träffa dem ibland och “göra roliga saker” varje gång, än att alltid “vara en förebild” och en del i deras uppfostran osv.
Alla är inte beredda på det.

Men är det skillnad på svenska bonusbarn och Thailändska bonusbarn?

Hej Rosarin,

Du har helt rätt i att det antagligen är mycket lättare med bonusbarn om man bara träffas ibland. Vi är i Thailand en månad nu, och fru Changs son är i och för sig närvarande nästan dygnet runt. Men det har gått ett år sen förra besöket…

Och så är han ledig från skolan, vi är på semester och gör roliga saker nästan jämt 😉

Vet inte hur det skulle fungera med permanent boende tillsammans.

Herr Chang har talat.

Hmmmmm

Björn-mamman i thailand finns hon…..är väl i allmänhet mormor, morfar, farmor farfar eller någon annnan släktning som får ta hand om avkomman……

“mamman” och ev “pappan” kommer seda hem vid någon av nyåren gullar lite med sitt barn några minuter för att sedan försvinna ut och festa med alla andra hemkommna kompisar….

@Enis wrote:

Hmmmmm

Björn-mamman i thailand finns hon…..är väl i allmänhet mormor, morfar, farmor farfar eller någon annnan släktning som får ta hand om avkomman……

“mamman” och ev “pappan” kommer seda hem vid någon av nyåren gullar lite med sitt barn några minuter för att sedan försvinna ut och festa med alla andra hemkommna kompisar….

Ungefär så tänkte jag med

Det här är en av de saker som farsinerar mig mest….

För så ser det ju ofta ut, eller hur… men inte blir det mindre sanuk bhun khun för det.
Mina föräldrar tog hand om mig så därför måste jag ta hand om dom.
Men tog dom egentligen hand om dig?
Frågan går inte att ställa….för svaret är ju naturligtvis ja även om det är nej egentligen.

@Enis wrote:

Hmmmmm

Björn-mamman i thailand finns hon….

Jag har också lite funderingar om hon finns. Jag vet inte hur det fungerar i Bangkok men i övriga delar av landet finns hon nog i mindre omfattning. Bland de lägst utbildade och där det bara erbjuds arbete på fälten åker ofta mamman och arbetar på platser där det erbjuds andra jobb. Om det är omtanke på barnen eller sig själv vet bara mamman själv.

Det är därför inte så stor skillnad om mamman följer med en farang till ett annat land eller är 60 mil hemifrån och arbetar. Hon träffar nog barnen lika sällan vilket alternativ hon än väljer. Ringa och prata med barnen kan hon göra var hon är bor.

Älskar mina bonusbarn? Nej, men jag gillar dem. Sonen studerar på universitet och honom träffar jag bara någon gång i månaden. Det fungerar ganska bra. Han är dock lat och hjälper till alldeles för lite hemma enligt min uppfattning. Flickan, 17 år, bor hemma och vi kommer mycket bra överens, hon ser nog mig som en bra pappa. Jag tror därför det är individuellt om det är bättre att träffas någon gång om året eller bo ihop permanent. Stämmer personkemin så gör den. Barnens biologiska pappa har bra arbete och bostad cirka 10 mil från vårt hem. Dottern har mycket liten kontakt med honom, sonen ingen alls. Han är en svikare för dem i o m att han var otrogen mot mamman.

🙂