Fråga om leasingkotrakt på ett område

[Nisse]

Hej, är på väg att investera i ett boende här i LOS. Det gäller ett område som marknadsförts som bostadsrätter. Enligt kontraktet äger man rätten till sin lägenhet även om det handlar om leasing.

De boende leasar sitt ägande i detta upplägg. 30+30+30. Alla husägarna står alltså på leasingkontraktet. Man leasar boendeytorna, inte de gemensamma ytorna som man istället betalar avgift för att bruka (överkomligt).

Området har funnits i över 10 år och verkar mycket välskött.

1. I den sämsta av värdar hur lång tid kan man räkna med att man har sitt boende kvar?
2. Hur skall ett kontrakt vara utformat för att skydda båda parter?
3. Kan verkligen alla lägenhetsägare stå på leasingkontraktet? Betyder det inte att man måste dit och skriva om varje gång det säljs och behöver man inte signera det isf?

Man pratar inte om några usufructs eller superficies i kontrakten (kankse ok, jag är inte så påläst.

Vad kan gå fel? Och hur borde upplägget vara för att vara vattentätt åt båda hållen?

[maprao]

@Nisse wrote:

Hej, är på väg att investera i ett boende här i LOS.

Vad kan gå fel?

Precis allting kan gå fel. De kan försöka få ut dig redan nästa vecka!

Ett område där jag har vänner har existerat snart 10 år. Nu har förvaltningsbolaget brutit strömmen och vattentillgången är mycket ojämn. Man tvistar bl a om ägarförhållanden till marken och om avtalen är till 100% giltiga.

Det är några thailändska advokater som försöker blåsa utlänningarna och själva ta över hus och mark.
Innan jag sett utgången av detta skulle jag inte råda någon utlänning att investera i Thailand.

Enda undantagen är om du har thailändsk fru som du litar på och hon köper en tomt som är belägen minst 20 mil från närmaste släkting eller om du gillar spänning och har gott om läropengar.

Kj

[li12na]

Här lurar faror bakom varje hörn! Gå inte in i projektet! Något vattentätt kontrakt är inte möjligt att skriva med det upplägg som Du beskriver. Skall ett liknande område fungera behövs åtminstone en separat chanote för varje markbit. (tomt) Upplägg på 30+30+30 år har inget stöd i nu gällande lag i Thailand om leasing är aktuellt. Riskerna är stora, säkerheten obefintlig! Avstå!

[Thaikonsult]

Jag håller med tidigare inlägg – avstå.

Mvh Thaikonsult

[stgrhe]

@Nisse wrote:

Hej, är på väg att investera i ett boende här i LOS. Det gäller ett område som marknadsförts som bostadsrätter. Enligt kontraktet äger man rätten till sin lägenhet även om det handlar om leasing.

De boende leasar sitt ägande i detta upplägg. 30+30+30. Alla husägarna står alltså på leasingkontraktet. Man leasar boendeytorna, inte de gemensamma ytorna som man istället betalar avgift för att bruka (överkomligt).

Området har funnits i över 10 år och verkar mycket välskött.

1. I den sämsta av värdar hur lång tid kan man räkna med att man har sitt boende kvar?
2. Hur skall ett kontrakt vara utformat för att skydda båda parter?
3. Kan verkligen alla lägenhetsägare stå på leasingkontraktet? Betyder det inte att man måste dit och skriva om varje gång det säljs och behöver man inte signera det isf?

Man pratar inte om några usufructs eller superficies i kontrakten (kankse ok, jag är inte så påläst.

Vad kan gå fel? Och hur borde upplägget vara för att vara vattentätt åt båda hållen?

1) Boendeformen “bostadsrätt” existerar inte i Thailand så upplägget är felutformat från första början.

2) En hos land office vederbörlig registrerad leasing gäller i högst trettio år. Ett avtal som stipulerar en leasingperiod om 30+30+30 år strider alltså mot lagen. Fundamenta i alla former av avtal är att man aldrig kan avtala om något som är lagstridigt. Jag skulle tro att det tom finns grund för en leasingtagare att stämma markägaren för bedrägeri eftersom denne “sålt” en produkt som inte finns (olaglig).

3) Det är ytterst märkligt att alla hyrestagare (leasing) finns med på samma avtal. Ett avtal är ju en överenskommelse mellan två parter och det skulle i det här fallet betyda att alla hyrestagarna ses som ett kollektiv och således gemensamt ansvarar för allas skyldigheter men också allas rättigheter. Det är ett ytterst märkligt arrangemang måste jag tillstå.

4) Att ingå en leasingöverenskommelse är en flerstegsprocess:

a) Först överenskommer man om vad det är man skall hyra och villkoren för detta.

b) Sedan tecknas överenskommelsen ner på ett dokument, underteknas av båda parter vars signaturer måste bevittnas av minst två utomstående. Leasingavtalet kan vara på engelska, thailändska eller tvåspråkigt men inget annat språk är giltigt enligt thailändsk lag. Om avtalet är tvåspråkigt bör det finnas en paragraf som säger vilket av språken som har tolkningsföreträde i händelse av konflikt mellan språken.

c) Nästa steg är att man gemensamt, både markägaren som leasingtagaren, går till land office och där fyller i den blankett som tillhandahålls och som ligger tillgrund för vilka villkor som registreras på lagfarten. Det är alltså av yttersta vikt för leasingtagaren att han / hon säkerställer att alla viktiga villkor kommer med (rätt till andrahandsuthyrning, överlåtelserätt, arvsrätt osv). Det här dokumentet är på thailändska så man bör som leasingtagare ta med sig sin jurist.

d) Sista steget är att personalen på land office registrerar leasingen, leasingavgiften betalas (för hela perioden – inte årsvis eftersom leasingtagaren då får betala för leasingkostnaden två gånger om), avgifterna till land office betalas varefter lagfarten lämnas ut och de registrerade uppgifterna på lagfartens baksida verifieras (viktigt). Lagfarten är markägarens egendom men leasingtagaren bör få en kopia.

Göran

[Nisse]

Tack för alla svaren. Ägandet känns ytterst osäkert baserat på det som kommit fram här.

Så med ett bra kontrakt och otur kan jag iaf garanteras 30 års leasing?

[Author]

Posts