Jupaporn – The story

[jjonsson]

Hur den här historien kommer att sluta det får vi se.
Kanske blir detta en blog som kommer att bli den mest tårdrypande och vackra kärleksblog som skådats eller så kommer den att landa som en platt pannkaka och lämna krossade drömmar efter sig.

I vilket fall som helst så kommer jag att lära mig en hel det på vägen dit och kanske kan jag genom att dela med mig av mina erfarenheter på vägen hjälpa någon, slå hål på några fördomar som jag själv hade, alla tveksamheter och frågor jag ställs inför och hur jag gjorde alla mina rätt och alla mina fel.

Var snäll och läs med öppet sinne… det är och kommer aldrig att vara min mening att förolämpa någon

På väldigt kort tid har min värld fått sig en omskakning som heter duga.

Välkommen till Jupaporn – The story!

[Nille]

Vi ser fram mot ett lång story med lyckligt slut. Lycka till!

[Rosarin]

Åh vad spännande!

Vad modig du är som vill lämna ut/dela med dig med oss.

Håller alla tummar, det vet du!

Kör så det ryker! *klappar händerna i förtjusning*

Rosarin 🙂

[jjonsson]

Tack Nille jag hoppas också…
Och lång blir den förhoppningsvis… livslång hoppas jag 🙂

Rosarin min klippa och mentor i allt det här, Tack!
Du har rätt… nu kör vi så det ryker!

[jjonsson]

Allt började en sen kväll på en datingsite.
Efter ganska långt medlemskap och flertalet dater började jag tröttna…
Normalt skulle jag aldrig ha svarat på det här meddelandet.
Varför skapa en relation med en thailändska eller en ryska som bara är ute efter pengar…

Den här var så uppenbar också, jag menar JupaPORN… och en thailändsk tjej på bilden som är så vacker att att man nästan trillar av pinnen… Looking for a nice man in Sweden 5000 miles south of Trollhättan.
Yeh, right, den gubben går inte, min plånbok är tom och jag är inte ute efter sex, dessutom, varför “plocka” hem en thailändska, jag är 33 och smal inte 45 och gubbsjuk… Det finns så många snygga svenskor…

Just den kvällen hade jag bara så tråkigt, kolsvart, 5 grader och regn.
Jag blinkar tillbaka… kan i alla fall snacka lite med henne tills hon ber om pengar…
Varför tror vi män alltid att vi har kontrollen och är sååå smarta 😉

Oj, där kom visst ett mail; Hi –how are you.
Jag svarar och efter en stund så kommer hennes ”riktiga” mailadress.
Varför ber hon mig inte om pengar?!?
Vi har ju skickat 5-6 mail nu.

Jag kommer på mig själv kolla i Google Earth var hon bor någonstans…
Söker på Google på Jupaporn, resultaten visar ju inte direkt på en lista med söta thailändska flicknamn snarare på sidor som bekräftar min fördomar…

Kommer på mig själv att trivas i vår mailkonversation…
Låten som spelas just nu kan vara en tillfällighet men texen i Coldplays ”what if ” kan också vara menad, ”Every step you take, can be youre biggest misstake, it could bend or it could break, but thats a risk you will have to take…

Går och lägger mig den natten med hennes sista mail ekandes I huvudet…

I am realy glad to get your mail and your address. I do

I have to go..bye for now
Hugs
Jupa

HJÄLP! Vad gör jag nu!?
Det här blev inte riktigt som jag tänkt mig från början…

[Hakan]

Den här storyn kommer jag slaviskt att följa! : )

[jjonsson]

Vaknar morgonen efter … hennes mail fortfarande I huvudet och ett nytt från henne i inkorgen.
Måste få lite mer koll på det här… Google…. Thailand, vad är det för land egentligen.
Jag vet ju att det säljs en hel del sex där, att svenskar turistar där som galningar…
Vilken tidsskillnad snackar vi om? Kan hon med stort H verkligen finnas 15 flygtimmar bort i ett annat land i en annan kultur och med ett annat språk…
Visst har jag väl lyckats ta svåra vägar genom livet förut, trampat på en del minor men det här är sjukt. Det finns inte en chans att detta kommer att sluta bra, jag struntar i att svara bara…
Hon hittar säkert någon snubbe som ger henne pengar och så blir hon nöjd….och jag slipper fundera mer… Så får det bli… jag går ut och går en sväng i stället!

Kommer in igen 5 grader i luften och regn har gjort mig genomfrusen, känner mig trött i det förbannade svenska mörkret…

Denna Jupaporn vägrar försvinna… want to meet a nice man to share everything with me…to laugh and cry…make a lucky family together.
Varför kunde hon inte bara be om pengar….

Googlar reda på tidsskillnad, hittar http://www.thailandsforum.se försöker läsa mig till hur lurad man blir av thailänskor för att kunna avsluta relationen och känna att jag gjort rätt….
Verkar som det finns en hel del intressanta saker att lära sig här, är thailand så fantastiskt, rätt många som verkar väldigt lyckliga, verkar inte som att någon blivit så där fantastiskt jätteblåst på pengar som jag skulle behöva läsa om… Vad gör man föresten i sverige? Där är 28 grader och ljust tydligen…

Rosarin skulle aldrig acceptera en svordom i en tråd har jag lärt mig så det blir ingen här i tråden men i verkligheten kommer dom på löpande band allt blev plötsligt sååååå komplicerat. Registrerar mig som medlem, surfar på thailand under tiden som jag väntar på att bli godkänd som medlem.
Hittar sidan http://www.thaiforlovers.com/index.php oj, det var ju precis vad jag behövde. En sida som får mig att fundera på att skriva thai i mailet till henne som jag inte skall svara på, eller skall jag…

Funderar på tidsskillnaden hittar sidan http://www.resbort.com/Fakta/tid.htm med massor av intressant läsning. Buddism… hmm logisk…sund…
Går in på dating siten igen… hennes profil är bottagen… hon är borta.
Gott!!! Slipper jag oroa mig mer…. Hon fanns alltså inte på riktigt…
NEJ!!! Hon är borta……!!!
Varför denna rädsla för en thailänska som bara skulle blåsa mig ändå?…

[Rosarin]

Åhhh vilken störtskön tråd!!!

Jag lääääääängtar efter att få läsa fortsättningen*fnissar*

:bounce: :cheers:

[jjonsson]

Ok Rosarin här kommer den 😉

Mamma brukar alltid ha synpunkter på tjejer i min närhet, dessutom brukar (har hon alltid) hon dessutom ha rätt. Kommer aldrig att erkänna det för henne så om hon skapar ett konto här radera det här inlägget tack!
Det är inte utan en klump i halsen jag på något sätt lägger fram Jupaporn som någon mailkompis i thailand…
Guud va roligt, dom är vekligen jättetrevliga och nu kan du ju åka dit och se thailand och ha en guide med dig, dom är dessutom jättesöta och rara tjejerna där…

Men vad är det med folk, försöker ni komplicera allt så mycket ni kan för mig eller?
Kommer på mig själv skriva ett mail till henne och frågar var hon tog vägen på datingsidan.

Bättre stöd får jag hos en kompis som menar på att det där måsta vara en fotomodell, Vad tror du själv lixom, Om jag skulle dejtar den vägen från det landet hade jag helt klart lagt en en bild på nån skitsnygg snubbe…
Just det! Så måste det vara, här sitter hon och ljuger mig rakt upp i ansiktet med en bild på en supermodell, visste att man inte kan lita på thailändskor!!

Får ett mail från henne med bilden hon hade på datingsidan bifogad… HEHE… hur dum får man vara.
Mina 11 år i IT branschen och du tror du kan lura mig med ett fakefoto, i vista kan jag bara högerklicka och välja egenskaper så kan jag se EXAKT vilken proffskamera man har fotat modellen med.
EZ4500 visar sig vara en helt vanlig digitalkamera för vem som helst.
Nu börjar jag bli riktigt orolig över det här…

Vad skriver hon om i mailet då?
I am realy glad that you wait for my mail. I have finish my

---

.com because I think it is enough with YOU..

Hmm… hon har alltså moral, vem har inte det!?! Sen att jag fortfarande är kvar på —.com innebär väl inte att min moral är sämre…eller… inte kan väl en thailändska ha bättre moral än vad jag har…eller…

Får godkännande mailet från http://www.thailandsforum.se bra då kanske man kan få svar på lite frågor.

Skriver ett inlägg får svar och känner mig först placerad i facket thairaggare.
Ok så bara för jag är svensk kille så skulle det innebära att jag ”raggar” thailländskor.
Det känns lite fördomsfull för sån är inte jag…
Att mitt huvud sen är fullt med fördomar när det gäller thailand och thailändskor och placerade Jupaporn i ett fack slår mig först senare.
(Tråden hittar du på http://www.thailandsforum.se/forum/viewtopic.php?t=1633 )
Det visar sig sen under dagen att Rosarin, som svarade först, skulle komma att bli den jag nu vänder mig till med frågor och som finns där för mig som ett oerhört stöd. **KRAM PÅ DIG**
Jupaporn… porn betyder gåva… oj… kanske inte vad jag skulle gissat på… lite pinsamt…

Vad som slår mig också är hur otroligt välkommen jag känner mig, SÅNT stöd VILKA människor det finns här!

Kanske skall man satsa på att rädda denna fattiga lilla outbildade flicka…. För det är väl så det är eller…

[larbejo]

Hej! Jag har läst din intressanta historia,och vet hur du känner dej.Jag har gått igenom samma fas själv. Jag hoppas verkligen att du hittat en ärlig tjej.Dessvärre blev jag lurad. Trodde jag gjorde allt rätt,chattade med henne,besökte henne ,chattade flera veckor,men blev blåst på biljettpengar,mm. “Min” thaitjej var också 27 år,hade en ekonomisk examen,var oerhört trevlig,charmig och snygg.Om du kontaktar mej kanske jag kan ge dej råd,att slippa gå i de värsta fallgropar mm. Men som sagt det kan ju vara en juste tjej ,vem vet?

[jjonsson]

Aj då… låter inte så trevligt, skickat ett Pm till dig med lite frågor…
Ja jag hoppas verkligen också att det är en reko tjej det här…
Men om inte annat så har jag fått dödat en hel del fördomar, lärt känna underbara människor och kommer att åka till Thailand ändå för att se detta underbara land och uppleva denna underbara kultur…

[jjonsson]

Sitter och pratar med min bror, vi kommer in på engelska varianter eftersom han just nu har en doktorand tjänst i engelska.
Erkänner att jag är lite imponerad av hennes engelska som faktiskt är rätt bra…
Men antar att det kan bero på att hon i februari tar sin bachelors degree i engelska….

– F-n brollan, då är hon mer välutbildad än dig, hur skall du fixa det..**HEHEHE**

Ouops! Hmmm… aj aj aj… nu skall vi se…

Känns som att fördomarna försvinner en och en här…
Känns som jag har fått en stor fet smäll av världens största handflata…
Känns som om min värld som tills nu varit trångsynt och som nu öppnat sig, och framför mig…thailand… Jupaporn!

Kollar flygresor, och kan konstatera att det finns en hel del bra flygpriser att hitta.
http://www.flygstolen.se http://www.luftgrop.se
Stannar upp lite efter att ha kommit på mig själv toksurfande i flera timmar och har hunnit sätta mig in i vad som krävs för att någon från thailand skall kunna följa med hem och bosätta sig här…
Hittade det svenska konsulatet i Thailand på http://www.swedenabroad.com/Page____16270.aspx

Laddade ned språkkurs på http://www.byki.com
Kan veckodagarna nu:
วันจันทร์
อังคาร
วันพุธ
วันพฤหัสบดี
วันศุกร์
วันเสาร์
วันอาทิตย์
Oj, har glömt att ge katterna mat… när åt jag själv föresten… fasen… vem har släppt bomben i mitt kök…

Går ut i regnet för att ta en bild på mitt hus för att visa henne hur det ser ut där jag bor….
Har ställt om klockan på skrivbordet till att visa Bangkok time…

Skriver det längsta mailet hitills bifogar bilderna, drömmer mig i väg, har haft den bärbara datorn vid sängen några dagar nu av någon konstig anledning….

Har märkt att jag ibland tänker på engelska när jag skall skriva….
Fortsättning följer på denna spännande och skrämmande historia….
Måste lära mig färger och djur på thailändska….

[Rosarin]

Åhhh du är ju helt uppöveröronen KÄÄÄÄÄÄÄÄR!!!!!

Grattis, det känns ända hit hur det riktigt strålar om dig där i vintermörkret.*ler*

Och du…..glöm inte att äta…och katten *vrålar av skratt*

Kram 🙂

[Harensjo]

Jag se oxå fram emot att följa ditt äventyr! jag önskar dig all lycka! Om du har några frågor kan du alltid höra av dig. 5 år här i Thailand har gett mig lite ideer hur folk funkar och tänker.

[jjonsson]

Rosarin vad menar du?? …Vilken katt…. Har jag en katt…. Fasen… jag har ju två…**LER**

Klart att jag är kär, eller tror jag eller jag vet inte kan man bli det via Internet?!
Jo det kan man nog…

Larbejo, RESPEKT!! till dig, tack för samtalet med dig och tack för din tid, ovärderlig!
Är så glad över att det inte var samma tjej! Blev lite nervös där!

Härensjö, Tack! Jag lovar att höra av mig!

Är det föresten någon i forumet som bor i ChonBuri?

[jjonsson]

Så, då har jag surfat runt på thailänska datingsidor och jag hittar henne ingenstans. Phu!
Men holy mother of god! Vilket otroligt vackert folk… helt tagen!
Vilken sten har jag bott under?!?!
Måste bara komma ihåg att rensa länkarna från jobbdatorn, vissa sidor var inte så där seriösa om vi uttrycker oss på det sättet…

Fotot var ju som sagt inte samma tjej och lugnet sänker sig lite…
Men jag har inte fått något mail från henne vilket bekymrar mig lite…
Skickade ett enkelt till henne; ผมคิดถึงคุณมากเลยครับ

Man befarar alltid det värsta alltid… varför är det alltid så?!?
Nu har hon hittat en annan som plockar hem henne hit tidigare, visste att det inte var äkta osv…

Som ni hör finns en liten underton av fördomar kvar faktiskt, men dom kommer att försvinna den dag hon och jag landar på svensk mark och lever lyckliga i alla dagar…

Kanske hon jobbar, kanske hon inte har råd till Internet caféets avgifter, Ingen vän att låna datorn hos… Kanske har hon hela dagen försökt att få tillfälle att maila men inte hittat det….
Precis som jag väldigt gärna skulle vilja mata katterna men helt enkelt inte hittat tiden **LER**

Det här var en sak som jag tyckte verkade väldigt konstigt, varför har hon ingen dator?!
Men här har jag lärt mig en del intressanta saker om fallgropar….
För mig är det konstigt att hon inte har dator och skulle känna mig tryggare i att hon hade det, MEN om hon haft det borde jag blivit mer misstänksam förstår jag nu…. Inte lätt…

Familjen, familjen åter familjen förstår jag på alla jag pratar med… Vilka är dom vad gör dom, foto?
Här hemma rör det mig inte alls vad dom gör, om hennes pappa är VD för Volvo är det naturligtvis trevligt men jag bryr mig inte alls om han så är arbetslös eller vad det nu kan vara.
Misstänksamhetsvarning utfärdas tydligen om man inte får veta något om familjen eller om man när man är där inte får träffa dom…

Så nu skall jag försöka vara mer intresserad av hennes mamma ett tag, hon bor nämligen hos sin mamma då hennes föräldrar är skilda…
Vem vet i februari kanske jag dejtar hennes mamma i stället för det är henne jag vet mest om…

Sen kan jag verkligen rekommendera en tråd i forumet där man berör en hel del om vad man inte skall göra i Thailand, handlar en hel del om fötter och att inte trampa på mynt vilket jag slipper oroa mig om just nu här framför datorn, men en hel del om ex. att aldrig tala illa om kungen eller Buddha och annat som kan vara bra att veta i mailandet… och dessutom veta den dagen jag sätter min 46 or på thailändsk mark för den dagen är inte långt borta….!
http://www.thailandsforum.se/forum/viewtopic.php?t=119

Mina vänner! Nu skall jag inte trötta ut er med mer utan vänta i mörkret på mail från Henne.
Mmmm Rosarin det stämmer… jag skrev Henne med stort H… dra vilka slutsatser du vill av det…**LER**

Sen vill jag bara säga TACK till alla er som hjälper mig i allt detta!

Tack också till alla som läser… 126 visningar idag… bugar, bockar och rodnar!

ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅT TILL ER ALLA!!!

Om jag inte ”råkar” skriva något mer idag…. Man kan ju få ett mail… vem vet!?!

[Nille]

Underbart att läsa. Har nästan glömt bort hur det var de där första åren efter man hittat Thailand, eller den där andra dimensionen i livet, kanske skulle vara en bättre beskrivning.

Oavsett vad som händer. Ta med dig den här lyckan. Då kan du aldrig gå lottlös ur detta. Se fram mot hennes nästa kontakt. Hoppas du får telefonnummer snart, så du kan ringa när du blir orolig.

[jjonsson]

Det hade varit trevligt med ett telefonnummer, ställde faktiskt frågan till henne i förra mailet jag skrev… som vi ännu inte sett något svar på…

Om jag får ett mail med hennes telefonnummer så säger jag till…
Hett tips då är att tokköpa teliaaktier så kan ni leva lyckliga resten av era liv i Thailand 🙂

Skall kolla lite trådar på att ringa billigt faktiskt…. såg att det fann några..

[Nille]

VoipDiscount är överlägset. Vi har kört det länge nu. 100 kr i kvartalet för obegränsat (nästan) med samtal till både fasta och mobila telefoner i Thailand. Man kan köra p2p också. Det var Dudde som tipsade

[jjonsson]

Kanon, tack!
Sorry allihop, det vart visst ingen idé att köpa telia aktier…:)

Alltså skulle inte jag sluta skriva i den här tråden idag ….**LER**

[Rosarin]

Du sKOJAR…. min kompis som jobbar i en hotellreception här på ön är precis från Chonburi!!!!!! *skrikskrattar*

Är Chonburi en stor stad? Jag har ingen aning.
Hon kanske vet vem det är..*fnissar*

[jjonsson]

Nej det är sant….!!!
OCH JAG HAR FÅTT TRE MAIL NU !!!

Kommer på mig själv lite här nu…
Rosarin, varför satte jag klockan på 03.00 och sitter och skriver på detta forum kl 03.14 !?! **LER**

Måste läsa mailen nu, det var en massa bilder också!
Strax tillbaka…

[jjonsson]

Nu har ialla fall katterna fått mat… skall till mamma över nyår så även jag kommer väl att få mat **LER** Men sömnen … klockan är nu 04.40 på morgonen, hur skall jag fixa det här?
Får väl sova på nyårsafton, oj måste komma ihåg att raka mig, hur blev jag skäggig…!?!
Hon skulle vara bortrest några dagar nu, kanske man kan bli lite normal igen…

Men jag bryr mig inte just nu… hade fått tre mail från henne nu och en hel del bilder…
Bilder på denna ängel som faktiskt verkar vara den samma som var på mina första bilder jag såg… hon påstår sig ha tagit bilderna på hennes hus och på sig och sin mamma (JA, hennes mamma, GOOD sign om jag förstår det rätt!!)

Naturligtvis kör jag min lilla koll igen på dom här bilderna… Tagna med Nokia N95… hmm då stämde det i alla fall. Jag får inget mobilnummer i mailen, mobilen är borttappad sedan två dagar… mysko…eller varför det…eller? Hänger inte upp mig för mycket på det just nu…

Blev lite förbryllad dock, i mitt förra mail skrev jag att -if therers anything I can do for you please don be afraid to ask… naivt… kanske men jag får skylla väl skylla på att jag är blond… VARFÖR!?! Ber hon då inte om pengar till en ny mobiltelefon… dom hade hon fått direkt… JAJA jag vet…. Skicka inga pengar… men jag kunde ju köpt en till henne i Thailand och hon kunde hämtat den i nån butik eller nåt, det borde väl kunna funka…!?! Det måste jag kolla…Återkommer i den frågan…

I mailet innan så skrev hon också att hon kan tycka att det ibland är svårt att skriva på engelska och tänka på thai, så jag bad henne skriva det hon inte kunde säga på thai, har nämligen hittat siten http://www.thai2english.com/ där jag kan översätta thai till engelska.

GÖR INTE detta om du vill hålla distans till den du mailar med… Thailänska fraser från en underbart vacker kvinna bränner direkt in i hjärtat… OUCH! Dom här förbaskade kontaktlinserna får ögonen att tåras… det har inte med något annat att göra…bara så ni vet!!

Hon åker som sagt i väg några dagar nu över nyår to celebrate new year… det här gör mig riktigt ledsen för med allt surfande så har jag lärt mig att tom tideräkningen är annorluda, (man utgår från buddhas födelse som var 543 år efter kristus) I Asien firar man dessutom inte nyår som vi gör eller…
Hittade det här klippet:
Det thailändska nyårsfirandet är delat mellan tre olika kulturer, religioner och datum: Det västerländska nyåret firas traditionellt den sista december men i Thailand firar man också det kinesiska nyåret som i år, 2006, infaller i slutet av januari. Till de två nyårsfesterna måste man lägga till det thailändska nyåret som i år infaller i april och betyder flera dagars buddistiskt nyårsfirande i hela Thailand.

Känner mig lugnare nu…
Inser att jag antingen sitter och skriver bruksanvisning för att undvika att bli bedragen av en av världens skickligaste kvinnor eller en historia om hur Robin Hood fick sin Marion till slut.
Helt ärligt har jag kommit på mig själv ha en riktigt good feeling about this…
Jag har bilderna på henne och hennes mamma, bilderna på hennes hus, kök och vardagsrum, hennes adress, det hon sagt hitills har jag inte lyckats avslöja trots att jag är så smart som jag är **LER**

Så nu sitter jag här klockan börjar närma sig 05.00, ett nytt år är på ingång.

2007 skall gå till historien som det absolut värsta i mitt liv med undantag för slutet av december.
Det var då ett ljus med namnet Jupaporn började lysa i mitt hjärta.
Det var då jag kom att slå hål på en massa fördomar och min värld blev dubbelt så stor.
Det var då jag hittade thaiforum på nätet och alla er helt underbara människor!
Tack för att ni finns där för mig!

Kan man hitta kärleken på nätet!?
Vänskap är också en känsla och om man kan känna så starkt som jag gör för många av er här utan att ha träffat er eller ens veta vad ni heter på riktigt eller vart ni bor, ja vad är det då som säger att man inte skulle kunna göra det!?!
Ett riktigt gott nytt år till er alla!

[Tony_h]

Kul att läsa detta, jag blir nostalgisk ibland när jag läser din berättelse. Jag har förmodligen förträngt en hel del men jag hade mycket fördomar och hade blivit matad av råd från massa besserwissers som ställde till det första gången jag åkte till Thailand och träffade min nuvarande fru. Frugan och jag har snart 10 års jubileum nu. De flesta misstagen gjordes första året, mest p.g.a. missförstånd. Vi kan bara skratta åt det nu för tiden, men det kunde hetta till ordentligt i gräl på den tiden. Lycka till och Gott Nytt år. :cheers:

[Nille]

@Rosarin wrote:

Du sKOJAR…. min kompis som jobbar i en hotellreception här på ön är precis från Chonburi!!!!!! *skrikskrattar*

Är Chonburi en stor stad? Jag har ingen aning.
Hon kanske vet vem det är..*fnissar*

Chonburi heter provinsen där städerna Chonburi, Pattaya, Sattahip, Sriracha för att nämna några ligger. Wiki Chonburi

[jjonsson]

10 år! Gattis!!
Önskar fortsatt lycka och välgång för er!

Önskar att jag om 10 år kan skriva om mitt 10 års jubileum och skänka hopp till någon vilsen förälskad själ !!
TACK!

Gott nytt på dig också!

[Enis]

Underbar tråd :cheers:

Må lyckan stå dig bi.

[jjonsson]

Tack Enis…
Det hoppas jag också, och det verkar som att det verkligen går åt rätt håll…

[ThaiJanne]

Hoppas verkligen allt går bra för dig och detta är en reko tjej.
Men (bli inte sur nu) du måste ändå va bered på att det finns en viss risk att så inte är fallet.
Ju större förhoppningar man har desstu tyngre “smäll”.
Talar av egen erfarenhet.
Så ta det hela med ro och först och främst träffa henne (när ska du ner förresten.

[jjonsson]

Hoppas det också… det är ingen fara, sur blir jag inte, det är bara bra att du säger så, när man är mitt i allt kan det vara svårt att se båda sidorna och precis som du säger man kan fall hårt… tyvärr är det väl så att jag redan kommer att landa ganska hårt om det skulle vara så….
Min plan är att åka ned slutet februari början av mars och jag försöker att se det som att om det nu inte skulle vara som jag tror och hoppas så kommer jag att upptäcka ett underbart land och få en fantastisk semester och det är ju aldrig fel…

[ThaiJanne]

Bra det är helt rätt inställning.
Själv åker jag ner 14 feb och stannar till 14 mars vem vet vi kanske gar vägarna förbi varandra. :colors:
Alltid bra att träffa folk som kan ge lite tips på diverse saker (min 10:e resa).

[jjonsson]

Vem vet… skickar ett pm till dig när jag vet mer om mina resplaner…

[jjonsson]

Usch, det är faktiskt lite blandade känslor i kväll….
Mobilen som var borta sedan två dagar, hennes resa, att hon skall vara borta 3-4 dagar för att fira nyår. Jag kan inte sätta fingret på mina känslor…
Svartsjuk för att jag kanske tror att hon inte alls är med sin mamma under nyår… Nej jag tror inte det faktiskt, även om jag funderar i dom banorna så kan jag inte riktigt placera mig i facket ”svartsjuk kille” men och andra sidan det finns en massa saker i allt det här som jag inte känner igen mig i.

Kanske kan det vara så enkelt att jag saknar henne…
Kanske så enkelt att jag känner mig osäker på allt just nu och att det är det som spelar in…

Hittade en massa detaljer på korten, väskor som återkom på olika bilder och klockor, allt talar för att det är samma tjej på alla bilder… jag håller på att blir galen på vissa plan tror jag.
Varför i *%&%¤#%& kan inte thailand ligga på vägen hem från jobbet så att man kan ta svängen om, det hade varit så mycket enklare då….!!

Jag har sänkt värmen i huset med 2 grader, lagt ut en av mina gitarrer till försäljning, hoppat över att ta ut rikskuponger och slutat röka för att snabbare ta mig till thailand och henne. Gränsen går vid att sälja bilen och åka kollektivt….
MEN jag måste dit och jag måste träffa henne…

Att mamma som alltid är så kritiskt till alla jag träffar har slagit upp thailand i en atlas, kontaktat resebyrån angående priser på resor, helt plötsligt har koll på en förbaskad massa fakta om thailand och HELA tiden påpekar hennes utseende i termer som fantastisk, docka, helt otroligt vacker och helt fantastiskt roligt med henne…gör inte saker lättare…

Satt och pratade med min bror till 06.30 på morgonen om olika kulturer och farsinationen över att thailändska inte har tempus i sin grammatik (jaja jag vet, men ni som följt historien vet att han har en doktorandtjänst i engelska, det har vissa bieffekter…men vi älskar honom ändå) i alla fall så blir jag plötsligt väldigt varse om att allt det här med kultur byte känns så helrätt eftersom det nya verkar stämma så bra med hur jag är som person, men jag börjar fundera i banor som gör mig rädd också.

Kommer jag att kunna förstå hur hon känner, kommer jag att kunna stötta henne på rätt sätt, kommer hon att kunna förstå mig, hur stor kommer språkbarriären att vara…

Jag kan ju inte gärna förlita mig på en person på forumet (du vet vem du är och tack för hjälpen!) och kontakta honom så fort vi får språkproblem.

Det känns inte riktigt som en lösning att… Jag förstår inte riktigt vad du menar hjärtat men jag kan lägga en ny tråd på forumet och återkomma till dig om hur vi skall lösa detta… Nej men se det inte så, dom brukar vara ganska snabba på att svara så det skall nog ordna sig…

För första gången i all det här känner jag mig lite rädd och tillbakadragen…
Vad håller jag på att göra…
Kollar på bilderna igen, läser mailen från henne, hittar svaret….
Du håller på att göra rätt… så enkelt är det…

Hatar att min inkorg är tom på mail från henne just nu…

[Malee]

Missförstå mig rätt nu, men jag reagerar på den försvunna mobiltelefonen. Den försvann när du frågade om telefonnummer va? En 27-åring som pluggar, sjunger i bar och jobbar deltid med något annat har telefon.

Antingen är hon blyg och inte vill prata med dig än eller också är det något som inte stämmer. Även om hon har tappat telefonen finns säkerligen telefoner i hennes närhet, mamma, jobbet osv. Bli inte arg på mig – var bara försiktig med ditt hjärta!

[Rosarin]

Hej!

Jag förstår din frustration…..jag hade nog klättrat på väggarna och varit färdig för “vadderade rummet” vid det här laget *skrattar*

Hon har ju verkligen tagit ditt liv med storm och vänt upp och ner på hela din tillvaro och nu är hon borta några dagar och då kommer saknaden.

I såna här situationer vanjer man sig så snabbt vid att få bekräftelse nästan varje dag, det kan vara ett mail, ett sms, ett samtal eller så och det blir lite som ett gift. *ler*

Det är sååå OLIDLIGT och det kryper i hela kroppen av rastlöshet, liksom bitterljuvt när man kastas mellan hopp, förväntan och förtvivlan men på ett skönt sätt..*tror det kallas passion*

Så när du skriver att du känner “svartsjuka” så är det kanske snarere att du försöker behålla lite koll på vad som händer i ditt liv just nu. (inte alls konstigt, snarare naturligt!)
Känns som om du greppar efter något fast i tillvaron eftersom allt annat bara snurrar, som om du stsår med boxningshandskar och försöker få grepp på nåt som är halare än en ål—*skrattar*
Då är doktorander i familjen inte alls nåt dåligt…*skrattar*
Tänk på att du har slutat röka också…vilket inte gör saker och ting lättare.

En annan sak som faktiskt oroar mig är det som Malee var inne på…mobilen!
Nog fasen finns det mobiler i hennes närhet.
Oavsett hur fattiga folk är här så har de ALLTID mobil! Jag är själv förundrad över fenomenet.
Kanske är hon blyg som Malee säger.

Hoppas att det finns en naturlig förklaring på det hela.*ler*

Stor kram Rosarin 🙂

[jjonsson]

@Malee wrote:

Missförstå mig rätt nu, men jag reagerar på den försvunna mobiltelefonen. Den försvann när du frågade om telefonnummer va? En 27-åring som pluggar, sjunger i bar och jobbar deltid med något annat har telefon.

Antingen är hon blyg och inte vill prata med dig än eller också är det något som inte stämmer. Även om hon har tappat telefonen finns säkerligen telefoner i hennes närhet, mamma, jobbet osv. Bli inte arg på mig – var bara försiktig med ditt hjärta!

Jag blir absolut inte arg, anledningen till att jag försöker skriva om det här och att göra det så öppet jag kan är för att få precis såna kommentarer som dom du skriver… jag är jättetacksam för detta Malee, verkligen! Ser fram emot fler kommentarer som den här!
Och jag skall försöka vara försiktig med mitt hjärta, tack för omtanken!

@Rosarin wrote:

En annan sak som faktiskt oroar mig är det som Malee var inne på…mobilen! Nog fasen finns det mobiler i hennes närhet.
Oavsett hur fattiga folk är här så har de ALLTID mobil! Jag är själv förundrad över fenomenet.
Kanske är hon blyg som Malee säger.

Hoppas att det finns en naturlig förklaring på det hela.*ler*

Faktum är att det där med blygheten faktiskt slagit mig, jag är inte helkaxig inför att prata med henne heller om jag skall vara ärlig…
Sen vet jag inte om jag hade tappat bort min mobil, om jag skulle ge henne numret till min mamma, vän eller till mitt jobb…
Och jag skulle nog känna mig ganska obekväm i att ringa till hennes jobb eller till hennes mamma för den delen …
Men visst, en aning skumt är den, det går inte att komma i från…
Och jag hoppas också att det finns en naturlig förklaring….

Det kan ju faktiskt vara så enkelt och otroligt dålig timing men att hon faktiskt HAR tappat bort den….

Vi får helt enkelt avvakta och se…. och hoppas naturligtvis…

[Rosarin]

Hej hej!

Har just pratat med min kompis som är från Chonburi.
Hon sa att det fanns 2 st universitet i Chonburi och undrade så klart vilket hon gick på. 🙂

Annars tyckte hon att det lät som en fin historia och önskade lycka till.

Lovade att framföra det och nu har jag gjort det.

/Rosarin 🙂

[Pia]

Herre j-r det känns som jag sitter på din axel och är lika nervös, jag.
Om man ändå var lite synsk för jag vill veta hur det går för er och det vill jag veta NU.
Håller verkligen tummarna för dig eller rättare sagt för er…..
Du skriver väl en gång till idag, så jag kan lägga mig med lite ro i själen. Nä skämt åsido men jag följer dig slaviskt det ska du veta….
Väntar och väntar …………

[jjonsson]

Tack Pia… det känns tryggt att ha dig på min axel…:)
Bra påpekande där… vi gör n efterlysning:

Finns det någon i forumet som är synsk så skicka ett pm till mig så tar jag och Pia kontakt med dig, Tack på förhand!

Klart jag kommer att skriva mer i kväll… men ro får vi vänta med till i morgon när hon är tillbaka från sin lilla tripp…
Eller i alla fall får jag vänta med att få ro… det är som Rosarin skrev innan jag behöver ett vadderat rum just nu…

[jjonsson]

En tanke slår mig rätt hårt, får mig att skämmas lite…
Är fördomar, misstänksamheten och spekulationerna MIN privata egendom i allt det här.

Just nu sitter kanske en helt vanlig thailänsk tjej framför sin dator hos en kompis.
Inloggad på svenskforum.th och skriver fortsättningen på jjonsson – The story

Senaste inlägget är gjort av siriporn som skriver:

==

Jupa! han låter väldigt trevlig men precis som du skriver så verkar han väldigt på när det gäller att få ditt telefonnummer och jag förstår din oro över att åka till ett annat land, en annan kultur och jag förstår också din oro över dom historier vi hör om svenskar som verkar så trevliga men blir helt omvända och tjejer vi vet som farit illa efter att de kommit till sverige.

Jag hoppas och tror inte att han är sån men det skadar inte att vara lite försiktig i det här och Ja det kanske var lite förhastat att ge honom din adress och namnet på din skola men gjort är gjort.
När det gäller telefonnumret så kanske du skall vänta med att ge honom det, säg att du tappat mobilen och att han får det när du köpt en ny och så berättar du för honom att du kommer att åka i väg så där en 3-4 dagar.
Om det är sant det han skriver till dig så kommer han att förstå och vänta på dig, är han bara ute efter sex eller inte är den han utger sig för så kommer han att välja någon annan men då vet du ju att han inte var det du letade efter… tufft kanske men det finns fler svenska män i så fall som du kan få det bättre med.

Det som oroar mig lite är att han inte skickat sin adress, vill han kanske inte att du skall veta var han bor!?
Sen skriver du att du inte har fått hans telefonnummer, låter lite konstigt för mig för om han vill att du skall skicka ett sms eller ringa så borde du väl ha fått det i så fall.

Men jag hoppas att det är seriöst och vi håller tummarna för dig… Var rädd om dig bara!

Kram Siriporn

==

För vad är det som gör att bara jag skulle vara den som är misstänksam eller fördomsfull!?!
Om hon nu är en bra tjej som vet vad hon vill och är seriös så kanske hon också sitter med en rädsla över att falla platt i de drömmar som denna svensk just nu låter henne bygga…

Skulle känna mig så förbannat dum om det var så när jag sitter och zoomar bilder för att kolla klockor, jämför väskor, analyserar texter och fullkomligt letar efter hennes missar… som vi ännu inte sett…
Hellre trygg i lögnen än sårad av sanningen kanske vore på sin plats nu innan jag får börja käka piller och gå i terapi…
Hur är dom thailändska mentalsjukhusen föresten?! dyra eller?

I dag passerar vi nämligen dag 3-4 och hon kommer förhoppningsvis hem till sig…
Jag kan åter igen få mail från henne och känna mig mer lugn…
Eller ja… förmodligen kommer det att ta henne si så där ett dygn till att läsa alla mailen jag skrivit nu när hon har varit borta… så vi får väl ge henne lite extra tid…

En annan sak som jag funderade på och som etsar sig fast i den positiva hjärnhalvan …
Jag tar gärna emot reflektioner och intressanta konstateranden på den här biten…

Bland korten hon tagit är ett kort på hennes kök…
Och jag kan bara känna två saker…

ETT: Det känns inte som att en bedragerska skulle skicka en bild på sitt kök till sitt offer.. eller?
Jag menar hur jobbar dom då?
… well Jupa… its time… send him the kitchen picture… now you got him!

TVÅ: Om det skulle vara så att det är så… då kommer jag att beundra henne I resten av mitt liv för hennes otroliga intelligens och för att hon förmodligen är den skickligaste bedragerskan på den här planeten… Respekt!

Om inte annat så får resonemanget mig att känna mig lite tryggare i det här.

I morgon (eller kanske i övermorgon) handlar förhoppningsvis min text om hennes svar i mailen…

Good Night Jupa! Where ever you are…

[jjonsson]

Idag känner jag mig lite extra glad över att skriva här, gissa varför!
Ungefär vid lunch tid dök det upp, mailet från henne låg och bara glänste i min inkorg…I am back…

Dessutom fick jag ett spännande svar här på forumet…
Jag har två synska personer som skall ge sin åsikt i allt det här… oj vad spännande!

Marlee och Rosarin som varit lite tveksamma i tråden kring det där med mobil telefonen men ändå hade vissa funderingar kring hennes blyghet verkar ha väldigt rätt i det här fallet.
Hennes mening i mailet ”snälla försvinn inte ifrån mig när du hör min engelska” går direkt in i hjärtat och bekräftar helt klart hennes osäkerhet kring det här.

Fick jag hennes mobilnummer….?
Ja det fick jag, och hennes mobil var hos en kompis… hmm kanske den var kanske inte men jag bryr mig inte riktigt om det faktiskt, jag har hennes nummer och jag förstår hennes oro kring engelskan…

Har jag ringt henne…!?!
Varför undrar ni det…!?!
Nej, det har jag inte, jag börjar fasen bli lite nervös nu i allt det här… hur är min engelska? Bränner jag i väg världens förolämpning det första jag gör… Visar jag henne respekt i det jag kommer att säga… kommer vi att förstå varandra över huvud taget!?

Jag som var så stor innan i allt det här… hur blev jag så liten?!?

På så kort tid har jag gått från Mr stencool som bara drog i väg en blinkning till en thailänska som bara ville åt mina pengar men som jag ändå kunde snacka med lite, hade ju ändå inget annat att göra…
Till att sitta och fundera på hur jag skall göra ett så bra intryck jag bara kan, att det här är alldeles för viktigt för att sabba, tänk igenom, inget illa om kungen, inget illa om Buddha…

Laddade ned programvara för att ringa thailand på http://www.voipdiscount.com/en/index.html
Som verkar vara det bästa och billigaste sättet att ringa och skicka sms till thailand.

Jag är SÅ nervös nu… men i morgon ringer jag… eller i övermorgon…kanske…eller nej det får bli i morgon eller nej eller jo… i morgon ringer jag….

[Nisse]

Denna har jag följt ett tag. Absolut trevlig story även om jag tycker du kanske går händelserna lite väl i förväg. Nu börjar du nästan koka så jag lägger mitt veto för vad det är värt. Det handlar ju inte om att avslöja henne som bedragerska utan ha öppna ögon. Det är svårt att vara objektiv när man sitter i smeten själv, tror du håller med om det.

Du läser mellan raderna, drar slutsatser, och är där inte speciellt objektiv även om du försöker framstå som om du är det. Grattis, du är kär. Glöm inte bort känslan!

Antingen är det en scam, eller inte. Oavsett betyder det inte att det blir ni, eller inte. Läs på dig hur en date scam fungerar och kolla hur väl din story stämmer med det. Behandla det (om det är en scam) som ett annan historia för nu.

Många Thailändare är MYCKET bättre på att skriva och läsa engelska än att prata språket. Det tar tid att skriva. Tror verkligen inte att personen skulle vara tillräckligt blyg för att hon inte pratar bra engelska, för att inte prata live med dig. Det här med telefonen är fortfarande besynnerligt.

Skicka alla dina detaljer till henne, adress, telefonnummer, och be henne kontakta dig. Om inte annat kan hennes minsta tvivel vara bortsuddat (även om jag verkligen inte tror hon tycker detta går henne ur händerna på något vis). Har hon eller någon kompis hängt på en datingsajt så vet hon hur sällan man kommer till detta läge. Unikt läge och det känner hon nog. Inte så säkert att hon är pessimistisk.

Tanken har aldrig slagit dig att hon kanske redan har en pojkvän och funderar på att byta upp sig? Att det är därför hon inte vill lämna ut NÅGOT nummer, ens till kompisar? Kanske bättre hon ringer dig?

Ni MÅSTE definitivt prata med varandra annars är det risk för att du analyserar sönder denna möjlighet.

[boes]

Nisse ! – Väldigt bra svar och funderingar.
Jag var i början fascinerat av historien, men det verkar väldigt naivt att bli förälskat i ett foto från en tjej han mött på en datingsite.
Jjonsson formulerar sig som en välutbildat person men känslolivet befinnar sig på tonårings nivå.
Jag följer hans inlægg naturligtvis – men tror det är en “and” Jag har en känsla av att han är exibitionist…..
:tard:
Sorry- but thats my impression so far !

[jjonsson]

@Nisse wrote:

Det handlar ju inte om att avslöja henne som bedragerska utan ha öppna ögon. Det är svårt att vara objektiv när man sitter i smeten själv, tror du håller med om det.

Håller med dig fullständigt och faktum är att jag tyvärr lagt lite väl mycket fokus på bedragerskan i stället för att våga för att vinna…
Ögonen är vidöppna nu…

@Nisse wrote:

Du läser mellan raderna, drar slutsatser, och är där inte speciellt objektiv även om du försöker framstå som om du är det. Grattis, du är kär. Glöm inte bort känslan!

Tack! Det skall jag inte, nej det är nog så att jag kanske inte är så objektiv som jag själv tror att jag är många gånger.. därför är det så bra och underbart med alla kommentarer här.. skulle inte klarat mig utan er!

@Nisse wrote:

Läs på dig hur en date scam fungerar och kolla hur väl din story stämmer med det. Behandla det (om det är en scam) som ett annan historia för nu.

Bra idé, hittade en bra sida om detta…
http://www.thailandpi.com/background-in … friend.htm
Fans en hel del fall som var rätt intressanta faktiskt.
Sen har vi ju din nystartade tråd:
http://www.thailandsforum.se/forum/view … =7357#7357
Där kan vi ju fortsätta diskussionen kring detta, mycket intressant…

@Nisse wrote:

Skicka alla dina detaljer till henne, adress, telefonnummer, och be henne kontakta dig. Om inte annat kan hennes minsta tvivel vara bortsuddat (även om jag verkligen inte tror hon tycker detta går henne ur händerna på något vis). Har hon eller någon kompis hängt på en datingsajt så vet hon hur sällan man kommer till detta läge. Unikt läge och det känner hon nog. Inte så säkert att hon är pessimistisk.

Alla detaljer skickade… 🙂

@Nisse wrote:

Tanken har aldrig slagit dig att hon kanske redan har en pojkvän och funderar på att byta upp sig? Att det är därför hon inte vill lämna ut NÅGOT nummer, ens till kompisar? Kanske bättre hon ringer dig?

Jo den tanken har absolut slagit mig, det är få tankar som inte slagit mig i allt det här. Men jag har faktiskt hennes nummer nu och jag har hennes adress sedan en tid tillbaka, men visst det kan ju absolut vara så…

@Nisse wrote:

Ni MÅSTE definitivt prata med varandra annars är det risk för att du analyserar sönder denna möjlighet.

**LER** Ja att analysera sönder saker får jag nog räkna till en av mina styrkor eller svagheter kanske… Jag skall försöka få till lite mer verkstad i det här tror jag…

[Pia]

Snälla, rara du, RING…. Lova att det första du gör imorgon bitti är att ringa henne eller ännu bättre , stig upp vid 3-4 tiden i natt och ring henne.
Du ger både mig och dig själv ett magsår om du drar ut på det :clock:
Dessutom så kommer du att kunna klura ut hennes avsikt när du pratar med henne
ja, du det finns hur många argument som helst för att ringa ….

Kram och en stor lyckospark där bak :wav:

[jjonsson]

Usch! Jag vill ju inte gärna ge dig magsår, räcker att jag har det 🙂
Jag har faktiskt försökt att ringa i dag, men får någon konstig typ av upptaget ton, skickat ett sms också men inte fått ngt svar… Kan var något med nummret kanske, eller att jag inte använt programvaran jag ringer från innan… men men, jag fortsätter att försöka, hon har ju alla mina nummer nu också, vi får väl se om hon kanske ringer mig.. vem vet?

[realdexter]

Tack Nille för att du nämnde den här tråden i veckobrevet!!

Har läst jjonssons trådar och måste erkänna att jag har fått blinka bort en och annan tår i ögat (ja, jag vet att jag är blödig). Förstår din oro jonsson och håller tummarna för att det går bra för dig!!

[jjonsson]

Tack realdexter!
Det var nästan att jag fick en tår i ögat av ditt inlägg där… är också ganska blödig…

[jjonsson]

Inga mail i dag, inget sms, mailet jag fick senast innehåller en mycket speciell mening som en god vän till mig uppmärksammar och som vi skattar gott åt i början men som gör mig lite orolig…
To meet eye mot eye… kan känna att det krävs en del alkoholkonsumtion och ett grymt sammanträffande för att slinta på det sättet…
Slår bort tanken, har lovat att sluta analysera och sluta att försöka avslöja…

I dag faller snön… det får mig att tänka mer på henne eftersom hon verkligen vill se snön.
Inget mail i inboxen i dag, skickar ett sms till henne bara för att kolla numret igen…
Mobilen ringer en kvart senare, okänt nummer… svarar men det är ingen där…

Antingen var det hon eller så missade chansen att bli erbjuden ett par kalsonger helt gratis av någon halvkäck försäljare. Jag går på linjen att det faktiskt var hon.

Kopplar upp datorn och ringer…
Signalerna går fram växlar till någon thailändsk låt och hon svarar, hello…..
Det är en så skum känsla… Hennes röst går direkt in i hjärtat, men hon hör inte mig… skit…. Samtalet bryts… jag ställer om linjeingången i datorn försöker igen, hello…. Och hon säger mitt namn…
Nu vet jag att det är hon, men hon hör fortfarande inte mig skit… Skickar ett mess till min älskade och bästa vän Christina…Snälla säg att du är vaken!… Måste testa headsetet genom att ringa henne från datorn.

Christina sover aldrig länge, förutom i dag… oväntat…
Måste få till det där med headsetet!!! Idiot varför testade du inte detta innan…. Du är bara så in i… skit samman jag ringer från den vanliga telefonen…

Om någon här har koll på vad det kostar att prata med thailand från en svensk fast telefon i 1 timma och 17 minuter så snälla håll det för dig själv.

Hon svarar !!! Det är hon och vi har tagit ett steg till i allt det här ”It’s a moment”… vi pratar… vi upplever en språkbarriär som känns som Berlinmuren, jag hör henne bläddra i papper som jag tror är förberedda meningar… ibland bläddras lite i en ordbok, hon är jättesvår att förstå…

Jag beundrar hennes mod för att prata med mig, hennes vilja att hitta lösningar, hennes ansträngningar för att få allt att funka… Hon är verkligen helt fantastisk på det sättet.

Jag inser också att språket är ett problem, det kommer inte att bli enkelt allt det här, jag undrar om jag kommer att klara mig utan dom där lite djupare diskussionerna.
Hur kommer vi att kunna prata oss fram till lösningar, hur kommer vi att lyckas lösa problem som ingen av oss förstår.
Det blir ju lite svårt att finnas där för någon om man inte förstår vad problemet är…
Jag inser först nu hur komplicerat det kommer att bli…
Naiv eller envis, döm själva, men jag tror att det finns en lösning, jag vet bara inte vilken…

Men jag vi hittar varandra direkt ändå… det finns en känsla som jag inte kan beskriva eller ta på.. Det finns en connection! Vi har riktigt roligt i samtalet och skrattar mer än jag gjort på länge, och vi skrattar tillsammans inte åt något egentligen. Knaggliga långsamma meningsutbyten men vi förstår ändå, hon är fantastiskt rolig….
Hon bläddrar och hittar en mening i blocket om hur vacker min mamma är…
Jag bläddrar i ordlistan på datorn försöker bygga en mening av thaiorden, gick ju käpprätt åt skogen, i gratis versionen är man begränsad… veckodagar och färger har jag ingen användning av, det finns en lista: ”på hotellet” men känslan av att det kan bli väldigt jobbiga missuppfattningar kring det ämnet gör att jag väljer bort den också.

Polite conversation låter bättre, håller luren vid datorn och den frågar henne hur hennes familj mår…
Inser när jag hör den meningen att alternativet att snabbt lära sig thai verkar en bit bort…

Hon har släkt i sverige tydligen, kanske tar mina mail svängen om någon svensk liten ort innan dom anländer hos mig, vem vet och det förklarar ju i så fall eye mot eye… helt plötsligt känns thailand rätt nära.

Det är söndag, snart eftermiddag och jag har bott vid datorn alldeles för många dagar nu.
Jag måste gå ut, måste få frisk luft, rensa min hjärna…

En vän sa till mig att du har precis öppnat pandoras box. Skulle verkligen vilja vara i dina kläder nu.

Och det känns verkligen som att det stämmer otroligt bra på något sätt…
Boxen är öppen och mina kläder är fantastiska att vara i just nu…

[realdexter]

Grattis då!! Nu skulle jag inte vilja byta teleräkning med dig…

[Nille]

Voipdiscount tillåter även telefon till telefon (P2P) samtal. Alltså du ringer upp 2 nummer, mottagaren och ditt eget. På så vis ringer man utan headset. Bättre sent än aldrig…

[jjonsson]

Ja men tack för tipset :bounce: … det var ju underbart att veta…**LER**
Jaja, i vilket fall som helst var samtalet värt var enda spänn!

Någon som är intresserad av att köpa något jag har i mitt hem?!
Ni får det billigt! :colors:

[ThaiJanne]

För fasen sälj din gitar och åk nu.

[Pia]

ÄNTLIGEN “ryser” jag gläds verkligen med dig !!Nu kan jag andas ut “fnissar” och börja se fram mot vår egen resa om 3 veckor…..

Kan du inte berätta lite om dig själv, visserligen så känns det som jag känner dig lite efter att ha följt dig här, men allt vi vet är ju egentligen att du är 40 år och smal samt att du är upp över öronen kär….

Ha det gott din kära lilla klockarkatt :love7:

[in-ka]

detta med språkbarriär förstår jag fullständigt, jag har samma problem jag är absolut ingen hävert på engelska men min förhoppningsvis blivande kvinna är 7 resor sämre, så hon bläddrar flitigt i lexikon och kämpar, det viktiga är att tänka positivt när det blir missförstånd (för det blir det) detta har jag/vi gjort upp, och du jjonsson du kan nog tjäna en slant på att skriva ner din berättelse och sälja till nån tidning, det är mycket underhållande att följa denna tråd, lycka till i fortsättningen (2mån kvar tills jag träffar min blivande)

[Pia]

FÖRLÅT, förlåt och åter förlåt , när jag går in för att se om du har skrivit nåt mer så ser jag vad jag själv har skrivit 40 år när du faktiskt bara är 33 år. Vi får hoppas att det bara är jag som har läst det 💡
Har jag läst dig rätt så går du inte upp i spinn för min liila fadäs..

[jjonsson]

@Pia wrote:

FÖRLÅT, förlåt och åter förlåt , när jag går in för att se om du har skrivit nåt mer så ser jag vad jag själv har skrivit 40 år när du faktiskt bara är 33 år. Vi får hoppas att det bara är jag som har läst det 💡
Har jag läst dig rätt så går du inte upp i spinn för min liila fadäs..

Oroa dig inte Pia, du som följt tråden har ju sett att jag har blivit benämnd som tonåring också så det jämnar väl ut sig tror jag… :bounce:

[Gunnar]

Trollvarning – men ganska roande iaf. :flower:

[jjonsson]

@in-ka wrote:

så hon bläddrar flitigt i lexikon och kämpar, det viktiga är att tänka positivt när det blir missförstånd (för det blir det) detta har jag/vi gjort upp

Det var skönt att läsa att det inte bara var vi som kommunicerade så…
Jag är fortfarande rörd över denna vilja och jäkla anamma som hon visade i dag och modet.. fantastiskt… Några mer tips där på vägen när det gäller kommunikationen kontakta mig gärna!

Tack för dina värmande ord och jag hoppas dina två månader här går fort… Lycka till i alla fall!

[in-ka]

min kvinna har ingen dator, hon bor i norra thailand i hennes by finns det bara en dator som en trevlig engelsman nyligen skaffat, så vi “pratar” via sms hon skickar 2st varje dag ett när jag ska till att vakna och ett när jag brukar vara på väg hem från jobbet och jag skickar 3-4, du har det säkert lättare om hon har tillgång till dator,

[boes]

jjonsson – Glöm inte att läsa “Thailand fever” skrivit av Chris Pirazzi och Vitida Vasant.
http://www.thailandfever.com
En genial bok om skillnaderna mellan väst och öst. Skrivit på engelska och Thai.
Läs den innan du resar härut – och läs den sedan tillsammans med Henne.

[jjonsson]

@boes wrote:

jjonsson – Glöm inte att läsa “Thailand fever” skrivit av Chris Pirazzi och Vitida Vasant.
http://www.thailandfever.com
En genial bok om skillnaderna mellan väst och öst. Skrivit på engelska och Thai.
Läs den innan du resar härut – och läs den sedan tillsammans med Henne.

Tack boes!
Det stod så här på sidan:
You’ve met the perfect Thai woman. You’re dizzy with joy as her exotic world swirls around you. You’ve heard so many horror stories, but your heart tells you that she’s for real. You want to understand her mysterious ways, and you wish she could understand yours. Now, there’s help.

Snacka om att du slog huvet på spiken!
Hoppas inte det tar allt för lång tid innan den dimper ned i brevlådan…

[Pia]

HALÅÅÅÅÅ Herr Jonsson ….., idag är det ny dag och du har inte skrivit nåt :dark1: :clock: :dontknow:

[jjonsson]

Någon dag kommer vi att samtala, inte bara prata… Det är min fasta övertygelse!
Helt ärligt känns den dagen betungande långt bort just nu.

Tre timmar samtal i dag och jag vet att hon skall köpa smink, och hon vet att jag skall jobba i morgon…
Det kommer att kräva en del jobb det här…

Idag bläddrade jag mest, försökte hitta thai ord för att visa att jag också ville försöka och att på det sättet kanske bryta en barriär… tror faktiskt det lyckades lite…
Vissa engelska ord kund bokstaveras för att vi skulle förstå, det visade sig vara ett långsamt men effektivt verktyg.

Tystnaden och väntan mellan allt bläddrande frös till is när hon berättade när hon var gift…
Hur skulle jag få henne att förstå att jag inte kunde tycka att detta var ok, att jag hade funderat så mycket på henne, att jag blev förbannad och varför jag blev förbannad… att hon på något sätt krossat mitt hjärta även om jag inte träffat henne… kändes lite löjligt.

Att jag skulle behöva skriva avslutet på thailandsforum på det här sättet…
Inte att jag kunde få fram vad jag menade på thai för där blev allt fel, att tala långsamt på engelska är otroligt svårt i det här läget…

M-E-R-R-Y, I am MERRY, happy, enjoy! Nu fattar jag precis vad in-ka skrev, missförstånd kommer det att bli och vi måste lära oss att skratta åt dom… men oj, vad lätt det är att saker går riktigt fel.

Men det här blev ju rätt roligt faktiskt och samtalandet gick lättare efter den fadäsen.
På något sätt gick det mycket bättre i dag faktiskt. Så jag försöker ändå se det som ett steg i helt rätt riktning, mycket tack vara min thaiordlista tror jag, det var min tur att inte kunna, min tur att missuppfattas och min tur att våga.

I allt bläddrande efter thai-ord finner jag stor förståelse för det jobb hon lägger ned..
Men jag sitter just nu med starka tvivel på hur detta kan gå, allt jag vill säga, förklara och berätta.
Allt jag vill att hon skall veta men vi är SÅ långt ifrån att nå fram.
I want to go sweden, see snow.
I want to go thailand, see you.

När allt jag skulle vilja förklara är hur konstigt allt det här är, hur fantastiskt jag tycker det är, hur det kunde blivit som det blev, hur framtiden skall se ut, familj, barn, liv, hur galet det är att vi inte träffats.. Vem hon är vad tycker hon om att göra, vad vill hon med sitt liv…

…och vi snackar om snön och jobb i tre timmar, det ju det jag mest av allt vill bort från just nu…
Snart åker jag upp till tjejen på Thairestaurangen här i byn med en lista på vad jag vill säga och ber henne ringa!

Fast vid närmare eftertanke så måste vi ju hitta en väg och vi verkar lika envisa båda två så det skall nog lösa sig…
Vi kan ju inte gärna be tjejen på thairestaurangen bo ihop med oss.

I morgon kommer vi och komma en aning längre när vi pratar, nästa gång lite till.
You can´t hurry love….

Glädjande ser det ut som om första ”Dejten” blir i Mars i alla fall…

Och JanneJ.. gitarren är kvar, det är aldrig försent att börja spela…

[ThaiJanne]

Hehe jag gjorde ett försök men la ner det för några år sen.
Kul att det går framår sakta men säkert skicka PM när du vet datum.

[in-ka]

hej jjonsson
skoj att det går framåt, och bra att du tänker på att det BLIR missförstånd, sms-ar ni? det är ju annars bra för då kan hon ju bläddra i lexikon i lugn och ro,

[Nille]

Som sagt var, ett gigantiskt steg framåt tycker jag det låter som. För en vecka sedan var det ju värsta gissningsleken 🙂

Kul att du åker ner i Mars. Du får komma upp till Stockholm för forumträffen som sker antagligen helgen 15/16 februari, för en försmak. :cyclopsani: Mer om det senare.

[boes]

Hej jjonsson
Den där med att blanda in tjejen från den lokala thairestaurangen och låta henne ringa, tycker jag du ska glömma – det kan bli helt fel. Tro mig – jag gjorde det mistag själv för år tillbaka. Mistro och jalousi är välutvecklade egenskaper hos Thailändare – more or less.
Däremot kan hon ju lära dig fraserna, som du så själv kan framföra.
Det hela blir mkt enklare när du har Henne framför dig och ni kan använda er av kroppspråket också. :love8:
btw: âr billjetten bokad ? :color:

[Rosarin]

WOW!!!!

Jisses vad det har hant grejer!!!
Min dator kraschade och jag ar i Bkk nu och flyger till Sverige i morgon.
Har varit en svang till sjukhuset med dottern och rant pa ambassaden och fixat pass som en galning.

Forlat..nog om mig nu handlar det ju faktiskt om JJOHNSSON och JUPAPORN!

Vad haftigt att ni har PRATAT *ler stort av lycka*.
Underbart ju!

Kanns helt overkligt ju! Har hangt med i din otroliga drom, har kant hur du har slitits mellan hopp och fortvivlan, analyserat ihjal varenda ord hon har skrivit..*asg*, och nu har ni antligen pratat!

Kanns sa himla kul att fa ta del av dina upplevlser.
Kan inte tacka dig nog for att du delar med oss. 🙂

Kor sa det ryker sa vi va? *fniss*

kram Rosarin 🙂

[goldennafets]

Säger bara…lycka till jjonsson.
Hoppas du har samma “tur” som jag haft.
Träffade min tg för snart två år sedan o hon kunde så gott som ingen engelska. Sedan dess har jag varit hos henne ett antal gånger i norra Thailand och hon hos mig i Sverige.
Vi har blandat Thai / Engelska / Svenska med kroppsspråk, o det har mestadels fungerat. Naturligtvis med vissa förvecklingar o missförstånd.
I dag är vi gifta o hon bor hos mig med UT-visa, samt skrev i förmiddags in sig på SFI för att lära sig svenska.
Ett gott hjärta…..förnuftighet…..ärlighet..etc kan man inte lära sig.
Det är oftas medfött.
Men ett språk, lär du dig på ett år eller två.
Hoppas ni får det bra när ni träffas för första gången….o åter igen…
lycka till !!!!!

[flor]

Kan bara säga lycka till. Är själv gift med en Thailändska sedan några år, detta trots alla varningar om lycksökerskor från Thailand,. Kan bara säga att jag aldrig haft det så bra som jag har det nu. Lycksökerskor fins det säkert här likväl som på många andra ställen i världen. Bara att hålla ögonen öppna och huvudet kallt så ordnar sig det mesta. Har nu flyttat hit till Thailand och trivs än så länge väldigt bra. än en gång lycka till flor

[pellevsl]

Vi vantar har……Har det inte hant nagot an?? Inte ens ett SMS som vi kan fa hora om?

Det har med missforstand, ar nagot du kommer att fa lara dig och leva med helt enkelt. Ett par dagar sen fick jag en 1,5 liters vattenflaska i huvudet. Tjong i pannan sa det bara… Helt utan anledning. Jag sag nog ut som ett frage tecken, men min van var tvarforbannad och sa att jag ska tammesjutton inte prata skit om hennes familj…..?????….. Nar allt kom ikring sa visade det sig att hon hade missforstatt ett samtal jag hade med en Schweizare om att ett par Isaan bilmekaniker, som forsokte blasa mig och hennes pappa pa ett cylindertopplock. Ja det kan handa saker helt utan anledning, sa det ar bara att smila och spela med.

[Rosarin]

Jjonsson:

Hallooooj vannen!!!!

Vi vantar med spanning pa fortsattningen. *ler stort*!
Finns har i medgang OCH motgang, det vet du.

Skot om dig.

Vantar pa flyget till Sverige nu. Finnair sms:ade att flyget var forsenat. 🙁
Men vad tusan gor det…jag har inte brattom.

Kram sa lange.

Rosarin 🙂

[realdexter]

Nu är det helg jjonsson!!! dags att vända på dygnet, ladda telefonen, ta fram allehanda lexikon, ringa o prata i timmar!!!

[jjonsson]

Ber om ursäkt till er alla för dröjesmålet!

Nu har jag handlat för första gången i Thailand.
http://www.flowers2thailand.com/default.asp
Fantastisk sida måste jag säga, en bukett till riktigt bra pris, levererad och mitt kort översatt till thailändska utan extra kostnad.

Så in i bänken spännande
YES! Adressen stämde, hon hade fått blommorna…
Fantastiskt kul och dessutom så blir jag ju lite tryggare i att det faktisk är rätt adress jag fått.
Jag vet jag är misstänksam… förlåt…

Men jag fick det mest underbara mess tillbaka:
Man blir rörd över jobbet man kan se i meddelandet:

Thank you flowers for me.
I am feel surprice and very well…
You are singular in my heart!

Tror att det är det bästa messet jag fått i hela mitt liv!

Mars känns för långt bort!
Skall kolla efter sista minuten i februari också…
Jag behöver åka i morgon…
Ringde resebyrån, reser en del i jobbet så förväntar mig för en gång skull en liten specialare, hon skulle kolla sista minuten i februari…

Igår pratade jag med… hennes syster… hon var bättre på engelska…
Vi hade en bra diskussion men jag vet inte riktigt varför jag pratade med henne egentligen.
Men jag bara log och var artig och stolt över att en släkting till henne pratade med mig.
Hennes pojkvän var tysk… ok trevligt….engenniiiiiiiaa, ok ingenjör, låter bra!
Någon sort naiv tro om att blir introducerad i släkten gjorde mig rätt lycklig faktiskt.

Det finns så mycket jag vill säga och så mycket jag vill att hon skall förstå, men att be hennes syster berätta för henne kändes ändå lite fel om man säger så…

Tidsskillnaden känns mer påtaglig nu när vi ringer varandra, jag jobbar när hon är ledig, hon jobbar när jag kan ringa, hon sover när jag är vaken och tvärt om…
Ibland är hon vaken till 03.00, ibland står min klocka på 04.00
Jag försöker ringa på min lunch men behöver ju äta också.

Våra samtal blir bättre och bättre, vi har lärt oss hantera fördröjningen, hon lär sig mer och mer engelska, eller jag tror att hon vågar prata mer nu, hon kan mer än vad hon tror.
Det känns inte alls lika tungt att prata som i början.

Kvinnor verkar ha gemensamma drag oavsett land och kultur:
Hon blev väldigt glad för blommorna, men kan inte köra bil och prata med mig i telefon samtidigt.
Idag (igen) har hon varit på department store, shopping!
Hon vill bara duscha klart, please 30 minutes (30 min!! undrar när hon började duscha?)
Hon har huvudvärk.
Verkar vara en helt frisk kvinna med andra ord… :compress:

Förmodligen har hon kommit på det samma, att vi män inte förstår alltid , tror att allt är hemma med en blomsterkvast och ringer och kör bil samtidigt för att vi tror vi kan.

Precis som flor skriver så finns lycksökerskor överallt i världen, det vet jag av egenerfarenhet att det stämmer levde ihop med en sådan ett tag. Men jag har otroligt svårt numera att tro att Jupaporn är en av dem, eller ja det är klart att vi alla vill vara lyckliga, men inte lycksökerska på det negativa sättet.
Det var väldigt roligt att läsa att det gick så bra för er och jag hoppas kunna skriva ett liknande inlägg inom ganska snar framtid.
Tacksam för inlägget om petflaskan där också pellevsl, nu är ju jag en tvåmetersmodell så att få en en petflaska i huvudet av henne tror jag inte att jag riskerar…
fast nu när jag tänker på det så träffar den ju riktigt illa (läs mitten, vilket inte är good news på oss killar) på mig om hon skulle göra det, inget illa om familjen alltså… skall komma ihåg det

Goldennnafets, tack för din lyckönskning och du har så rätt i den mening:
Ett gott hjärta…..förnuftighet…..ärlighet..etc kan man inte lära sig.

Realdexter checklist:
Telefon laddad – check
Lexikon – check, English-Swedish, Thai-Swedish all checked
Konto på Internettele: -loaded € 50, check
Varma kläder – check
Gott humör – check

Before weekend checklist complete…

Hoppas du har kommit ”hem” nu Rosarin efter din lilla försening!

I senaste samtalet frågade hon om min vikt!?!
Min längd och om om det verkligen var så att min mamma tyckte att allt detta var ok.
Dessutom ville hon veta vilken veckodag jag var född på och verkade väldig fundersam när jag visste vilken månad och datum men inte om det var en söndag eller tisdag… vem har koll på det?

När vi pratade så fanns 8 personer i hennes hus (kl 01.00 på natten!?!)
Her family… som hon sa…
Hmm… jag är fasen helt slut kl 01.00 på natten har man 8 släktingar på besök då…?!?
På sin höjd kanske Christina skulle känna för en fika på söndag… Kanske hänger hennes sambo på…
Annars är jag gärna för mig själv, kollar Tv och slappar lite, det är ju ändå helg…
Det finns en del skillnader… spännande, helt klart….

Mina avslutande ord till alla er mina vänner blir orden hon avslutade vårt senaste samtal med…

Dont forget blanket, sweden very cold, I care you!

[ThaiJanne]

“You are singular in my heart!”
Så underbart jag är glad för din skull och vill att allt ska gå vägen.

[Nille]

Mysigt att läsa. Jag hoppas att du dyker upp i stockholm den 16e, det skulle vara kul att träffa dig.

[jjonsson]

Nille och JanneJ…
Har ni läst Håkans tråd om forumberoende… :cheese:
Underbart att ni läser och kommenterar klockan är 24.15 en fredag!
Eller ja… fasen jag skriver ju tillbaka … tänkte inte på det… :cherry:

Klart jag satsar på den 16:e Nille!
Det gör väl alla här!

[Nille]

Laddade ned King Naresuan 1 men upptäckte att min thai var sämre än vad jag misstänkte. Oavsett Sebastian sover i mitt knä, frugan är lyrisk över filmen, jag skäms… knappar dator (bärbar i soffan)

Härligt då ses vi den 16:e 💡

[flor]

Skulle också vilja vara med den 16 men har ju lite långt att åka så det går nog inte. Ska gå ut med hunden nu klockan är 9 och det är redan 30 grader varmt, är inte ett dugg avis att byta mot snö eller regn och slask.Efter 6 månader här ångrar jag inte något längtar bara efter några typiskt svenska saker som pölsa, hårt bröd ,ost som smakar något annars allt bra ha de gott flor

[flor]

Vill bara tillägga att jag tittar på min fru som fortfarande sover och blir lika varm i hjärtat som när jag första gången såg henne, antar att det betyder att jag är LYCKLIG

[boes]

Citat: “Någon sort naiv tro om att blir introducerad i släkten gjorde mig rätt lycklig faktiskt.”
När hon väljar att introducera dig för släkten ( mamma & Papa) och det kan ta lång tid) ja då förväntas det att något händar rätt snart. Som du vet så dater man på olika sätt i Falangland og i Thailand.
Jag hoppas du snart kan komma igång med “Thailand fever”, som tveklöst vill ge dig svar på många spörsmål.

[jjonsson]

Undrar vad som dröjer med Thailandfever, för jag behöver verkligen den boken nu.
I och med att vi pratar mer och bättre nu och vi ligger väl på ungefär 4 timmar i snitt om dagen…
Så kommer vi in på mer konkreta saker och vi båda börjar utvärdera mer och mer vad allt det här innebär. Och precis som beoes säger skillnaderna på mig som farang och henne…
(första gången jag kallar mig farang! Kändes lite bra på något sätt!)

I går lät hon lite ledsen och jag mitt flarn ville ju godhjärtad som jag är visa att jag minsann inte är killen som bara finns i medgång utan i motgång också… Ville inte riktigt ge mig på punkten att hon säger I am ok, men jag hör att hon är ledsen… I dont know how to explain..!
Try, I care you, I dont want you to be sad, I care you.

Ok, I…have…headache…below head… only woman…..you know?!

Bra jobbat mannen! Hoppas du kan hjälpa henne med det. :blackeye:
I vilket fall som helst så var det den mest underbara beskrivning jag har hört på ”det kvinnliga problemet”

En stor skillnad verkar vara just familjebiten..
Hon verkar ha en familj på 8 personer lite från och till i hennes hus…
Hon har bil och jobbar för att betala hus och bil, inga pengar över till annat, låter väl i och för sig logiskt den situationen finns ju här också…

Men hon är orolig över att om hon följer med mig och hälsar på mig i sverige kan hon inte betala huset och bilen i Thailand, nej det är väl sant i och för sig… ganska logisk…

And you know, I worrie, i cant pay ticket to sweden, expensive for me…sorry
Jo det fattar jag och jag hade väl inte räknat med annat än att jag skulle ta den konstnaden när det blir aktuellt, men…

Men om man bor 8 pers i ett hus från och till och kan väl hon inte vara den som står för alla fiolerna eller. Låter ju förbannat orättvist för mig…

Eller är 6 st bara på tillfälligt besök hos henne och hennes mamma?
Dessutom är jag ju tveksam till att hon med sitt jobb kan dra runt det där själv….

Vad tjänar en tjej som sjunger thailändsk country på en pub 7 dagar i veckan?
Jaja, jag kan ha missuppfattat henne… hon kanske snackade om sin del och sitt ansvar…

Sen kommer jag ju aldrig ifrån att försörja hennes familj i Thailand till viss del om jag fattar det hela rätt. Pensions system finns ju inte och hennes mamma kommer att bli gammal… så är det väl…

Allt blev i alla fall lite mer komplicerat just nu, på något sätt hade vi nog glömt att vi lever våra liv i en verklighet också, jag har jobb här och hus här, hon har jobb och ett liv där…

Man tänker mycket på språket nu.. svarar på msn på engelska ibland, kommer på hur hon egentligen menade igår… Ser att vi svenskar inte alltid är så haj på språket själva…Lindex – Trosor halva priset, avdrages i kassan. Så kan väl inte skriva… eller?

[boes]

Hello JJ.
Nu ringar väl alla larmklockorna ! Eller dom borde göra det!!!
Dina funderingar är helt korrekta.
Ta Henne till Sverige och garantera hennes uppehälle i 3 mån. Betala av på bil och hus och lite extra till familjen…..
Nästa blir förmodentligen att du ska skicka pengar till billjetten eller annat.
Neka till detta – åka hit en längre tid och se hur hon fungerar i verkligheten. Se om allt stämmar med den bild hon givit dig. Hon kanske är vacker som en dröm på foto, men… ! U never know. Varför är hon single förresten?
Jag önskar dig all lycka med ditt förehavande. Låt oss veta när något nytt händer….
Good luck

[boes]

Citat: Vad tjänar en tjej som sjunger thailändsk country på en pub 7 dagar i veckan?
Det kallas här Karaokee – bar och är Thailändska mäns lekplats. Ofta en sorts pick up plats för Thai män , som vill ha kvinnligt sälskap .
Inget ställe för utlänninge.
Sorry mate !!!!!!
Rätta mig om jag har fel !

[jjonsson]

@boes wrote:

Hello JJ.
Nu ringar väl alla larmklockorna ! Eller dom borde göra det!!!
Dina funderingar är helt korrekta.
Ta Henne till Sverige och garantera hennes uppehälle i 3 mån. Betala av på bil och hus och lite extra till familjen…..

Hello Boes.
Tack för ditt inlägg!
Jodå… alarmklockorna ringer allt…
Fattar jag rätt när du menar att jag skall ta hit henne, betala för bil och hus och som du skriver lite extra tillfamiljen i tre månader?
Kommer hon att kunna vara ledig från jobbet i 3 månader?
Om hon slutar jobbet har hon förmodligen inget kvar om hon åker tillbaka, för det får man ju ha i beräkningen också…
Alltså jag lever inte på ruinens brant men jag tänker ju inte sitta och betala samma hus och samma bil som hennes systers tyska pojkvän också betalar om du förstår vad jag menar.
Eller det är kanske så det funkar…?!?

Att skicka pengar för biljetten kommer jag inte att göra oavsett.
Jag hämtar upp henne i så fall..

Sen det där med Kareokebaren låter ju sådär…
Jag hoppas jag kan rätta dig där och att hennes countrybar är så mysig och trevlig som det ser ut på bilderna på henne när hon är på jobbet….

[realdexter]

Ge inte upp jjonsson!! Det är väl ganska självklart varför en thailändsk tjej går med på en datingsajt.. givetvis för att få det bättre ekonomiskt ställt tillsamman med en farang. Det tycker jag är helt OK.

Jag hittade en engelsk dokumentär på Pirate Bay som skulle kunna vara tagen direkt från din historia, ladda hem och titta på den!! Jag har bara lyckats få hem del 2 ännu, den tog ganska lång tid att få hem, men jag seedar den nu så den ska nog gå att få hem rätt snabbt. Här är länkar till den:

http://thepiratebay.org/tor/3939393/LRG_My_Boyfriend_The_Sex_Tourist_PART_1__C4__British_Documentary

http://thepiratebay.org/tor/3941072/LRG_My_Boyfriend_The_Sex_Tourist_PART_2__C4__British_Documentary

Sen kan du ju läsa Private dancer oxå, om du inte redan gjort det. Den finns här:

http://www.thaibits.org/details.php?id=239

[Pia]

Hej på dig jjonsson.
larmklockor eller ej, måla nu inte fan på väggen innan du har träffat henne.
Min spontana tanke var precis som Boes, tyvärr.
Men så tänkte jag så här , att om du åker ner så får du känna vad din magkänsla säger, du behöver väl inte ta fram den stora plånboken med en gång :wave:
hoppas innerligt att detta är på riktigt och att det stämmer för er båda när träffas.
men du ska veta att vi är många som följer dig på avstånd….LYCKOSPARK från mig till dig

[jjonsson]

Tack realdexter, laddar för fullt nu, men 1:an är precis som du säger svår…
Och ge upp gör jag inte… det skall till mycket mycket mycket mer för att jag skall ge upp det här.

Du har rätt Pia, stora plånboken behöver ju inte tas upp med en gång…
Och måla fan på väggen gör jag inte, precis som jag försöker att inte glorifera och sväva iväg åt det hållet heller.

Jag är öppen för alla svängar på den här krokiga vägen och kör för fullt…
För det är inte farten som dödar, det är det plötsliga stoppet!

Men det skadar ju inte att ha lite koll och ta det lite försiktigt i alla kurvor.
Finns det varningsskyltar på vägen så finns dom där av en anledning!

[boes]

Citat: “Fattar jag rätt när du menar att jag skall ta hit henne, betala för bil och hus och som du skriver lite extra tillfamiljen i tre månader?”
Om hon åker till Farangland i 3 mån, har hon ju ingen inkomst, men kvar sina utgifter – vem betalar andra än du….. :colors:
Jag hoppas allt ska gå väl för dig/er-verkligen !

[pellevsl]

Gott Hopp JJ,

Det behover ju inte vara en K.O.K bar, det kan faktiskt vara en Thai Country Bar, dvs troligen da en Mowlam Bar dar hon underhaller. Det finns nagra stycken ratt sa bra dylika barer, bland annat Tawandaeng Carabaou pa Petchburi Road och Isaan Tawandaeng tvars over gatan, ocksa pa Petchburi Road. Bada stallena har sangerskor som inte ar tillgangliga enligt K.O.K stil. Finns valdigt manga dylika stallen men som vasterlanning ar det inte sa ofta man hittar dit. En sangerska pa dessa stallen tjanar val en THB 8,000-9,000/manaden + tip, som ar den igentliga inkomst kallan. Tip (dricks), pa nagon av dom tva ovanstaende Mowlam barerna kan kanske uppga till en THB 6-800 per kvall om hon ar riktigt bra. arbetar hon pa en mindre Mowlam bar sa har hon ca. THB 4-5,000 i manaden + tip, och tip kan kanske var en 200 per kvall.

Om hon daremot arbetar pa en regelratt Thailansk K.O.K bar, sa ar det inte mycket skillnad mellan det eller om hon arbetade pa en Gogo bar pa Soi Cowboy eller Soi Nana.

Att det ar en 6-8 personer hemma hos henne 01:00 pa natten, ar helt vanligt och inget speciellt att oroa sig over. Hon har ju nyss slutat jobbet och det ar hennes tid att umgas och kaka mat med slakt o vanner. Dvs helt vanligt a’la Thailand.

Jag har inte last tidigare i din blogg, om du vet varifran Thailand din van kommer fran. Ar hon fran Bangkok eller kommer hon fran Isaan eller vad? Om man vet var hon kommer fran, sa ar det lattare att tyda hennes vanor och lattare att ge lite rad.

[Anders_37]

Det är ju bara att se på sin egen situation.
Jag kan inte klara mig själv i ett annat land utan inkomst i 3 månader.
Då har jag ingenstans att bo när jag återvänder.

Om dessutom biljetten kostar flera månadslöner blir det ju rätt svårt.

Hon behöver inte vara en bedragerska för att hon nämner dom små problemen, bara naturlig försiktighet.

Jag bjöd in min fru på besök i 3 månader först.
Vi ville båda ta det lite varligt.
Hade ju bara umgåtts ett par veckor där nere.

Vill man vara försiktig kan man ju åka ner och hjälpa till med ambasadbesök och biljetter.
Kanske känns olustigt att skicka biljettpengar.

sedan förlängde vi det till 6 månader.

Sedan efter att vi var säkra började vi med alla papper för uppehålls tillstånd.
Och nu har hon bott här 2 år.

[Hytonsson]

Fängslande story detta!!
Åk ner o träffa henne några veckor, visst det kostar några spänn o du får ju stå för fiolerna hela tiden men om du menar allvar med detta så.. Och funkar allt så är det bara början, så vänj dig vid tanken. Och nej, jag menar inte att hon lurar eller utnyttjar dig.
“Thailand Fever” är verkligen ett bra tips, läs så fort du kan!
Lycka till, verkligen!!

[pellevsl]

Tjena igen JJ,

Jag maste nog ratta till tidigare uppgifter lite, jag har kikat runt lite hur mycket en sangerska tjanar pa lite olika barer och pubar, och det ar faktiskt mer an vad jag trodde och vad jag namnde tidigare (mycket inflation in Thailand, alla far hogre lon hela tiden utom jag). Hursomhelst, en tjej som sjunger pa Tawandaeng Carabaou (se ovan) tjanar idag ca. THB 20-30,000/manad och far ungefar THB 6-700 per kvall i tip. En sangerska pa Tawandaeng raknas som “liten superstar”. En tjej som sjunger 7 dar i veckan pa en bar som Titanium tjanar lika mycket men dricksen delas med bandet (5 st), ca. THB 2-300 per kvall. En som sjunger pa ett hotell, (naturligtvis lite beroende av vilket hotell, ca.4*) tjanar ca. THB 30,000 per manad + tip. Utanfor Bangkok i fororterna, sa galler samma siffror som i mitt tidigare inlagg. Men en sangerska pa resturang Vientiane pa Sukhumvit soi 36, tjanar ca. THB 6,000 i manaden + tip, eftersom det ar mera en traditionell Mowlam bar och dom ar inte varst proffessionella (aven om dom sjunger battre an mig). Generellt, om stallet din van sjunger pa ar populart samt om det frekventeras av falanger, sa kan hon tjana upp emot dessa siffror, sa naturligtvis kan hon med dessa pengar ta hand om familj samt betala bade hyra och bil.

[jjonsson]

Vi diskuterade hennes lön, inte alls lika tabu att fråga i thailand så som vi har det i sverige.
Kändes dumt att ställa frågan men hon berättade så nöjt vad hon tjänade och vad lönen var och den tip hon får och att den kan variera från kväll till kväll…

Dessutom stämmer den väldigt bra in på din rättelse pellevsl.
Snabb matte och faktiskt går det ihop med huset och bilen, inte mycket över sen men det har hon ju sagt också.
Verkar som att hon har den bättre sortens jobb när det gäller sångerskor, för hon blev nästan lite förnärmad när jag talade om Karaokee bar.
No, no, no I sing Country, pop and jazz…
Have real man playing guitar.

Sen när det gäller Tip så kan jag bara konstatera att efter att hon sjöng lite för mig i går i telefon när jag inte fattade vilken låt hon menade så hade jag lagt mig på en miljon baht i tip till denna helt magiska röst. Nu är väl jag partisk i och för sig men hon sjöng otroligt bra…

Jag är fortfarande tagen av filmen ”My boyfrend the sextourist”.
Visst kan man kanske se det som att tjejerna får det bättre om de lyckas träffa en farang som tar väl hand om dem men, vägen dit, risken dom tar…
Skäms över att vara man just nu, att riskera att förlora ”pengar” den insatsen är ju löjlig i jämförelse.

Vinner jag i postkodlotteriet åker jag ner och ”köper” alla för en kväll och bara går på bio.
Jag vet vi ser det inte på samma sätt, deras mål är att hitta lyckan precis som alla andra men jag har svårt att förlika mig med det ändå…
Rekommenderar dock dokumentären där del två är den som handlar om Thailand.

I dag hade vi en mer allvarlig diskussion där vi försökte se lite mer ”realistiskt” på vår relation som egentligen är rätt konstig. Två människor som inte ens träffats och som riskerar att ge varandra falska förhoppningar och löften som senare inte kan infrias. Jag berättade om min oro och hon om sin.

Hon var rädd för att lämna sin mamma själv, hon är enda dottern.
Jo jag vet jag skrev om hennes syster innan men jag måste ha missuppfattat henne där. I mailen har hon skrivit att hon inte har syskon… Nu visade det sig senare att hon hade en nära vän som hade en skönhetssalong som hon kallade för sin syster eftersom hon kunde prata med henne om allt.
Återigen, öppet sinne inga händelser i förväg…

I vilket fall förstår jag hennes oro. Hon säger att hon inte kan lova att hon vill stanna i sverige, men hon vill gärna komma i tre månader och se hur det kan bli.
Sund inställning, känns bra att hon har den faktiskt.

Jag berättar om min oro för allt kring thailand och hur det ”kan” funka med thailändska kvinnor och faranger. Att jag inte vågar lova något och att jag verkligen vill komma och hälsa på henne.

Att jag inte skulle vara främmande för att flytta till henne i Thailand och bo där gör henne väldigt glad och jag blir mer och mer inne på att byta kultur, har varit trött på sverige ett bra tag nu, kanske det är just detta som är meningen med allt det här.

Att hon vill till sverige, vad är det som säger att det är så självklart att det skulle vara så?
Läget vänder och det är dags att kolla vad som krävs för mig att bo och leva där.
Att jag handlöst skall kasta mig ut, våga för att vinna och satsa fullt ut på det okända.
Funderingarna kring allt det här tar upp den mesta tiden som jag inte hade över innan…

Men dialogen har blivit mycket bättre och mer realistiskt och förstående nu. Naiviteten som fanns från båda hållen med åka till sverige och åka till thailand och ingenting var omöjligt har blivit till en diskussion där vi båda tar det lite varligt, tar en sak i sänder och börjar med att jag kommer ner och hälsar på, träffar henne och ser landet, som jag faktiskt inte varit i.

Det känns lite som att vi har hittat varandra på ett mycket bättre sätt nu.
I går förstod hon till exempel att det tar 15 timmar att flyga till Thailand i 913 km/tim.
Bara den biten är ju faktiskt viktig att förstå. Vi bor inte nästgårds det krävs en del för att få ihop allt.
Även om allt känns lite svårare och mer komplicerat nu så känns det så mycket bättre när vi ser mer praktiskt på allting. Vi känner oss nog lite tryggare i varandra nu.

Vi pratar väldigt mycket nu… (undrar hur det egentligen är det där med strålning i telefoner)
Vi börjar veta mer och mer om varandra och hennes omtänksamhet och varma personlighet gör sig påmind varje minut.
Varje samtal börjar med att hon kollar av att jag ätit frukost, vad jag ätit och sen också att jag skall äta lunch och vad jag skall äta. En ruinkoll på hur många mackor jag käkat till frukost hör också till.

I går pratade jag lite snabbt med hennes mamma i alla fall som åkte med en bit på väg till jobbet för att handla. Savadii går alltid hem och tur är väl det för det var ungefär det vi kunde säga varandra.

Sökte på Internet efter ett sätt att fylla på hennes mobil som tydligen har ett abonnemang som heter true. Hittade ingen möjlighet att fylla på den, skrev ett mail till dom för att fråga.
Verkar inte som att det där med att tanka mobilen via nätet riktigt funkar som i sverige.

Senaste inläggen vi haft handlar ju rätt mycket om pengar och lön, och faktum är att den frågan inte är avgörande här men nog så viktig. Visst kommer det att kosta att åka dit, betala hennes bil och hus osv. Jag måste kunna ge henne det hon behöver i livet (både för hennes och min egen skull).
Jag har visserligen haft svensk sambo som kostat mer i månaden än vad hon kommer att göra på ett halvår men jag måste känna mig säker i allt det här… jag måste kunna ge oss en ekonomiskt trygghet. Känner mig lite orolig över detta faktiskt.

Men så kanske jag bor i Chonburi i framtiden, datoriserar lite, skriver lite, säljer grönsaker på torget eller vad man nu kan göra. Hennes lön och min lön ger oss en ok tillvaro….
Jag vet att det kanske inte funkar så men det är ju alltid kul och vända på allt.

Hoppas posten funkar bättre i Thailand…. Väntar fortfarande på boken ”Thailandfever”….

[Malee]

Din historia verkar gå åt rätt håll – Lycka till med kärleken!

Tänkte ge ett praktiskt tips: Bra sätt, dvs billigt, att ringa mellan de två länderna finns här: http://www.thaitelephone.com Du kan betala på nätet.
Vill du har förklarat hur man gör får du besöka min blogg där har jag ett inlägg som förklara ingående hur man gör.

[jjonsson]

Det går verkligen åt rätt håll både med diskussionerna som inte alls är lika knaggliga längre men också men relationen mellan oss.
Även om vi mest pratar om vad vi skall göra på dagarna och vad vi ätit så har vi en riktigt bra dialog numera.
Hennes ”syster” som skulle åka med sin tyska pojkvän hem till tyskland hade problem med papper och kunde inte följa med honom. Hon är rädd för att om hon skulle vilja åka till sverige att hon skulle få samma problem som henne. Jag blev inte klar över problemet, bara att det var problem med ”documents”. Men vad jag förstår så finns det en hel del punkter som det kan bli problem med.
Bokblads nya tråd http://www.thailandsforum.se/forum/view … =7891#7891 kommer att bli väldigt intressant att följa och Marten_G s dokument har jag kollat igenom för att få ett bättre grepp om vad som krävs kring allt det här…

Verkar vara en liten resa i sig det här och jag börjar bli lite orolig över att jag inte skall duga i allt det här när och om det blir aktuellt.
I och med att jag lite vänt frågan också och funderingar kring att jag skulle bosätta mig där så har jag försökt att hitta info om vad som krävs för att gå den vägen.

Hittade en gratis e-bok som verkar helt suverän på
http://www.slottochkoja.se/gratis-bok-o … ende-1.php
Ger en hel del råd om att köpa hus utan att bli blåst, tips när det gäller jobb, företag och flytt…
Det fanns också massor med information om hur företags strukturen skall se ut om man vill starta ett företag, hur man behåller sin rösträtt, skatter och hur det fungerar med barnbidrag.

Thaitelephone som malee tipsade om verkar överlägset mobilvägen.
True mobile som hon har fick jag svar om inte kunde fyllas på via Internet och efter koll på andra operatörer verkar det som om det här inte är ett sätt man tankar på i thailand.

Thaitelephone har dock den servicen…
Skrev ett mail till dom och undrade om man på något sätt kan få ihop det med nuvarande abonnemang som hon har i dag, behålla nummer, koppla tjänst till befintligt nummer. Får se vad dom säger. Jag har ju absolut ingenting emot att ex. tanka på hennes mobil eller liknande för att hjälpa henne men har fortfarande principen att INTE skicka några pengar.

Men forfarande sker kommunikationen per telefon via http://www.voipdiscount.com
Ip telefoni blir ju svårslaget när det gäller kostnaderna….

Avståndet mellan oss känns värre och värre för varje dag som går. Dagarna rör sig knappt framåt, resebyrån hittade en resa den 15 februari till kanonpris men jobbet har ännu inte gett ok på semester och det ser mörkt ut. Målet att försöka vara oumbärlig på jobbet blev till en otrolig nackdel just nu.
Timmar känns som år, Mars känns lika långt bort som slutet av vintergatan.

Försöker lära mig att lyssna på thai musik, även om jag är allätare när det gäller musik så är min skivsamling mer åt det tyngre hållet med Mustasch, Zeppelin, Black Sabbath, In flames….
Ganska långt ifrån med andra ord… MEN jag hittade en artist palaphol som funkar.. man måste ju börja någonstans… Den här låten är ju faktiskt riktigt bra http://www.youtube.com/watch?v=bdJNn_j0s1U
Sen är det ju kanon med texten som rullar… då kan man ju yla med lite i låten och det känns nästan som man är lite grym på thai!

Önskar er alla en trevlig dag,
ขอให้วันนี้คุณมีความสุขมากๆ

[Nille]

@jjonsson wrote:

Hittade en gratis e-bok som verkar helt suverän på
http://www.slottochkoja.se/gratis-bok-o … ende-1.php
Ger en hel del råd om att köpa hus utan att bli blåst, tips när det gäller jobb, företag och flytt…
Det fanns också massor med information om hur företags strukturen skall se ut om man vill starta ett företag, hur man behåller sin rösträtt, skatter och hur det fungerar med barnbidrag.

Vissa av råden tror jag man avråder från. Personligen ser detta ut som en sajt vars enda intresse är att få dina kontaktuppgifter för vidare bearbetning off-line, så att säga. SMART.

Det skall bli intressant att se om de har några böcker kvar till dig. Det skall också bli intressant att se hur lång tid det tar innan de ringer dig. När de gör det – notera vilken mäklarfirma det är!

Är jag pessimist eller är jag…. :bigsmurf:

[jjonsson]

Jupp, du är pessimist… :albino:
Men det är väl bra att någon är det… balans är aldrig fel…
Namn och email har dom ju på mig numera… får se om dom hör av sig…
I så fall noterar jag naturligtvis…
Boken får man som e-bok så den har jag redan fått…

Ni kan ju testa med den här länken också som är direkt till boken.
Sen vet jag inte om den bara funkar på min dator eller om den är tidsbegränsad eller så…
http://clicks.aweber.com/y/ct/?l=FQup3&m=9fJIdJeStD5zz&b=USp.PQtaZpvyU1lMSRhGnA

[ThaiJanne]

Tråkigt med jobbet.
Kul att ni brjat få lättare att prata iaf.

Ang musik http://www.youtube.com/watch?v=sSRw3EwxX34

sen Carabao :bounce:

[jjonsson]

Janne:J
:cheers:
Verkar som om allt finns i Thailand!

Det här var ju inte så tokigt, riktigt coola killar!

Rock on dude!!

[boes]

Tyskland vill numera att 3- måns turist visum ansökare från Thailand skall kunne prata tyska!- T¨nka om det motsatta skulle bli obligatoriskt för att få ett Thai visum ! :bom:

[realdexter]

@boes wrote:

Tyskland vill numera att 3- måns turist visum ansökare från Thailand skall kunne prata tyska!- T¨nka om det motsatta skulle bli obligatoriskt för att få ett Thai visum ! :bom:

En idé för den nya regeringen i Thailand – inför nya bestämmelser för tyskar som söker turistvisum!! Att kunna prata och helst även läsa thai.

Gud vad skönt det skulle vara att slippa alla tyskar…

[boes]

Har bara bra erfarenheter med tyska turister här på hotellet. Det finns tyskar och tyskar liksom det finns svenskar och svenskar.Men försök se litet allvarligt på saken. Det är protektionism så det förslår.

[jjonsson]

Underbart krav… :smurf:
Men hur fasen har man tänkt att kolla det då från tysklands sida, hur mycket skall du kunna och vem avgör?
Gör du någon typ av prov eller hur funkar det rent praktiskt?!
Låter ju helt fantastiskt att man kommer på en sån regel!?!
Krav på språkkurs när man kommit till tyskland känns ju som en lite smidigare regel eller?

[Hytonsson]

Deutchland uber alles…rätt järvt av ett sånt land att införa något sådant :bom:
Bara för thailand att införa samma sak för tyskarna :cheers:

[Pia]

💡 Jjonsson, precis idag har jag “levt” med dig i 3 veckor och det har ju faktiskt hänt en hel del.

snacka om att ha blivit beroende av en berättelse som är så spännande och dessutom sann och dessutom pågående och dessutom ja,allt…

Hoppas inte att du kommer att tröttna på skriva , för då kommer vi att bombadera dej med PM :cheers:

hoppas du får en bra vecka, själv längtar jag till torsdag då det äntligen är dags för vår månad nere i asien…

[Rosarin]

jjonsson, hur går det?

Väntar med spänning på forsättningen..*ler stort*
KRAM

Rosarin 🙂

[Gunnar]

jjonsson

Skrev ett mail till dom och undrade om man på något sätt kan få ihop det med nuvarande abonnemang som hon har i dag, behålla nummer, koppla tjänst till befintligt nummer. Får se vad dom säger. Jag har ju absolut ingenting emot att ex. tanka på hennes mobil eller liknande för att hjälpa henne men har fortfarande principen att INTE skicka några pengar.

Det dom säljer är inte simkort utan telefonkort ….

Men du kan köpa ett utav deras i-Talk kort som du kan knyta till hennes mobilnummer.
Då behöver hon endast slå accessnummret i Thailand följt utav ditt nummer.
Det går att knyta 3 olika telefonnummer till i_Talk kortet.

Tjejen övervakar dom som jobbar med supporten på Thaitel så jag har lärt mig en del…

[Pia]

HALLÅÅÅÅÅJJONSON
Var är du ???Det har väl inte hänt dig nånting ??? :wav:

[Bokblad]

Kul och intresant tråd men den är lång att läsa…
:downtown:
Lycka till med kärleken!

[jjonsson]

Pia, det är så trevligt att ha levt med dig i tre veckor också och jag kommer inte att tröttna på att skriva, det är ett av mina sätt att hantera allt det här utan att bli galen…

Tack Gunnar! Då skall vi koppla på det där på hennes nummer direkt.
Har nämligen inte fått svar från thaitelephone i frågan ännu… Vet du om det går att sms:a med prefix också eller måste sms ligga utanför?

Det blev ett litet uppehåll här eftersom det helt plötsligt blev lite oväntade vändningar i livet omkring mig. En vän behövde hjälp och denna vän har alltid funnits för mig i motgång och det var min tur att ”betala tillbaka”. Jobbet är inne i de två mest krävande veckorna på året och sen lägger jag en del tid i telefon med Thailand också… :colors:

I vilket fall…
Jag satt och funderade på min naiva relation jag har, hur konstig den är och hur hårt jag (och hon) riskerar att landa. Jag har sett ett flertal kort, jag har hört henne prata och resonera men vi har faktiskt aldrig träffats och jag har aldrig varit i Thailand.

Christina (min stöttepelare) och jag hade ett långt samtal kring det här med falska förhoppningar, känslor via Internet och hur man egentligen borde hantera allt. Hon sa en sak som var ganska intressant faktiskt…

-Men vad är det som säger att det är den andra vägen som är den rätta för att hitta den riktiga kärleken. Här lär du känna en person och älska en person för hur den egentligen är som person. Visserligen vet du inte något om kroppsspråk och om den rent fysiska attraktionen, men du lär känna en person för den hon är, inte hur hon ser ut. När allt kommer omkring så är ju det det viktigaste, eller hur…

Jag tycker att det är ett intressant resonemang!
Fortfarande är jag rädd för att ha för stora förhoppningar även om jag med säkerhet kan säga att Jupaporn är den mest underbara människa jag lärt känna….

Christina också fast som vän.
(Christina läser nämligen på det här forumet som gäst… så det är bäst att vara tydlig…)

Jag skräms en aning över mina tankar om att mitt sverige plötsligt inte har lika mycket att erbjuda längre, att jag inte har något som binder mig kvar här och att jag just nu inte alls vill vara i det land jag bott i så länge. Ännu mer skrämd blir jag över tanken att det land jag vill till och som jag just nu skulle ge allt för att befinna mig i är ett land jag ännu inte sett på riktigt.

Jupaporna hade ett förslag att om det nu var så att vi kunde hitta varandra i verkligheten och att jag kunde tänka mig att flytta så kunde vi bo i Chiang Rai provinsen, där kunde till och med vara så kallt ibland att man behövde ha tröja!!
Kanske skulle jag känna mig mer hemma där då och inte längta hem allt för mycket.

Bra gulligt av dig att tänka så hjärtat… funderade jag i morse när jag skrapade rutorna i mörkret och frös, det är precis det här jag kommer att sakna….

Vissa saker oroar mig med henne, jag vill gärna hjälpa finnas där för henne om jag kan på något sätt.
Do you need anything…
I need to shower, thank you for care about me..
Is there something I can do for you, something you need…
No Im ok, need shower..

Föreslår lösningen med att tanka hennes mobil via Internet….
Problemet som jag nu skall slåss med är att när jag föreslog detta så vägrade hon tvärt. Det är inte alls nödvändigt, du behöver inte betala mina samtal. Jag klarar det, inga problem….Dont worrie, im ok.
Härligt, i början var problemet att hon skulle ta mina pengar, nu vill hon inte ha dom… Blir så trött på mig själv ibland… för nu är jag inte heller nöjd….. :bigsmurf:

Dagens missuppfattning får bli:
What are you doing?
I am writing… diary you know (vet inte hur man skall beskriva den här storyn annars)
Oh…I know, I have when eat to much Mango…

Medierna har talat, ni minns kanske medierna som vi efterlyste i ett annat inlägg och som hörde av sig. Jag räknas till skeptikerna här.
Men jag kan inte förneka att de saker som kommit fram i deras berättelse får en liten isning att gå igenom ryggraden. Det finns saker som de inte borde veta…
På det sättet borde dom ju också ha rätt i det dom säger om Jupaporn och mig.
Att vi är uppriktiga i det vi skriver och känner och att medierna får en bra känsla kring vår relation.
Det känns väldigt bra att läsa.

Jag blir komplett galen av att ha ett distansförhållande med en person jag inte ens träffat och som bor 10-15 flygtimmar i väg från mig.
Det här är definitivt ingen nyttig tillvaro…

Ibland kan jag svära över kvällen i december på datingsiten… allt hade varit så förbaskat mycket enklare om jag inte varit där och om mina fördomar bara gjort att jag nonchalerade denna thailänska som just nu kastat om hela min värld…

Jag känner mig som den där scenen från sällskapsresan när han skriker från balkongen….
“Måtte djävulen ta alla fruntimmer”

Varför måste kvinnor vara så förbaskat underbara i bland…

[jjonsson]

@Bokblad wrote:

Kul och intresant tråd men den är lång att läsa…
:downtown:
Lycka till med kärleken!

Tack Bokblad!
Ja det där med längden, jag håller med…
Någon som har en smart idé….

[Gunnar]

jjohnson , nej det går inte att använda i-Talk kortet för att sms’a men ett sms till sverige kostar bara 2 baht om jag inte minns fel..

[realdexter]

@jjonsson wrote:

Dagens missuppfattning får bli:
What are you doing?
I am writing… diary you know (vet inte hur man skall beskriva den här storyn annars)
Oh…I know, I have when eat to much Mango…

Underbar missuppfattning… dagens skratt!!! Tack för den jjonsson

[Cathy]

Herregud vilken historia (positivt). Har nu suttit och gått igenom allt. JJONSSON, du verkar ju vara riktigt kär i denna Jupaporn och att du vill kunna lita på henne så att du kan släppa taget om den biten… Önskar dig all lycka och följer spänt din resa :flower:

[Bokblad]

Jag hoppas du inte tar illa upp när jag säger att jag varit där flera gånger i livet där du står idag.

Jag känner igen mig i den där förälskelsen, galenskapen när man sträcker ut sin hand mot den man älskar för att upptäcka att det är en bildskärm. Man rör vid bildskärmen och känner distansen till det ansiktet man håller så kärt.

Sen så finns den där rädslan där att kunna lita på det man tror är den stora kärleken i ens liv. Man vill bryta upp sitt gamla liv. Rädslan kommer krypande, lämna tryggheten. Vilken trygghet? Man har ju bara sigsjälv och vet inte vad som kommer att hända. Man kastas in i tänkande på framtiden. Hur är mitt liv, vad är mitt liv? Vad är livet utan kärlek? Var står jag idag?

Själv blir jag lika förvånad varje gång. Tryggheten finns inte runt mig i allt det materiella. Tryggheten finns inom mig. När jag tar steget ut bort från rädslan det är då äventyret tar sin början. Så har det varit varje gång.. Varje gång möter jag nya människor i mitt liv, underbara människor som också är trygga med sina liv.

Trygghet liksom rädsla smittar.

[pellevsl]

@jjonsson wrote:

@Bokblad wrote:

Kul och intresant tråd men den är lång att läsa…
:downtown:
Lycka till med kärleken!

Tack Bokblad!
Ja det där med längden, jag håller med…
Någon som har en smart idé….

En smart idé, for att komma till skott sa att saga:
SAS flyger ARN-BKK ett par tre ggr i veckan och Thai flyger 5 ggr i veckan (tror jag). Forutom dom sa finns det ett antal andra bolag som kan se till att du far traffa damen ASAP.

Summa sumarum: Nagra val valda ord fran Hollywood:
(There are moments in a mans life when a man has to do what a man has to do / Zeb Macahan) samt (sometimes you just got to say what the f..ck, and make a move / Tom Cruise i Risky Business)

[Svenne Farang]

Vilken fantastisk story. Nu har jag sträckläst hela tråden, puh.

OK, mitt intryck nu är att du måste resa till Thailand för att träffa henne. Det låter mer rimligt än att bjuda hit en “okänd” person på tre månader. Det som förvånar mig lite när jag läser din story är att du verkar se det nästan som ett jobb eller något, det där med att resa till Thailand. Du verkar hellre vilja att hon ska komma hit. Gosse, en semester till Thailand är ju kanon, skönt väder, sol och bad, god mat, spännande kultur och så då körsbäret ovanpå glassen – Jupa. Skaffa lite semester nu och ÅK.

[Bokblad]

@pellevsl wrote:

@jjonsson wrote:

@Bokblad wrote:

Kul och intresant tråd men den är lång att läsa…
:downtown:
Lycka till med kärleken!

Tack Bokblad!
Ja det där med längden, jag håller med…
Någon som har en smart idé….

Summa sumarum: Nagra val valda ord fran Hollywood:
(There are moments in a mans life when a man has to do what a man has to do / Zeb Macahan) samt (sometimes you just got to say what the f..ck, and make a move / Tom Cruise i Risky Business)

:cheers:
Se till att komma till skott nu innan den blir jätte jätte lång… tänk på det är inte längden som är avgörande.
Lycka till med resan!
:flower:

[millicentia]

Jag tycker inte J ska stressa utan ta den tid det tar. Det känns ibland som om man läser en roman, man faktum är att detta faktiskt är verkligehet

Den här historian har inget slut…än iaf…jag är lika ivrig som alla andra att få en fortsättning, men jag tycker samtidigt att det nog är bäst att J får ta en sak i taget oavsett vad vi här vill..

Februari/mars låter väl som en super tid att åka ner…

Lycka till J…jag håller på er…

:love1:

[jjonsson]

Mitt 100:e inlägg på thailandsforum… firar med en semla… :cheers:

Respekt Svenne farang för att du plöjt dig igenom allt från början, hade nog inte jag orkat…
:bom: Men du har en poäng i att jag nog sett det som ett jobb att åka dit.
Skall försöka att se det lite lättare, katter, hus, barn, jobb, semesterdagar löser sig förmodligen.

Sometimes you just got to say what the f..ck, and make a move / Tom Cruise i Risky Business
Helt sant… kast sig ut I det okända, våga för att vinna…
Dessutom verkar det ju som att de flesta vill få mig ut ur landet så snabbt som möjligt om man skall tro alla inläggen här… :bounce:
Vilket jag tror är det enda raka just nu…
Och resan kommer jag aldrig att ångra att jag gör, det är jag helt övertygad om.

Gillar egentligen inte Celine Dion men måste ändå hålla med Christina om att texten är rätt talande för mig just nu: http://www.youtube.com/watch?v=RhtdXu1rc_0

Cathy skriver huvudet på spiken när hon skriver om att jag verkligen vill släppa den där biten med oro.
Någonstans är det den som gör att jag just nu håller på att bli smått galen här hemma…
Efter en diskussion med mamma och bekanta om alla praktiska saker, och en diskussion med chefen i går under firmafesten (alkohol bör i bland betraktas som ett verktyg), gör att resan ser ut att kunna gå riktigt snart, redan den 8 Februari om jag nu har kvar min deal med resebyrån, men det tror jag att jag har.

Jag är på väg till Bangkok för att mötas av ett ansikte jag aldrig sätt i verkligheten, en personlighet jag lärt mig att älska.
Hon gör det samma när hon sätter sig i bilen och kör mot Bangkok för att hämta mig.
Ingen av oss vet vem vi kommer att lära känna på riktigt under den kommande veckan…

Precis som bokblad beskriver så vacker i ett svar här, man sträcker sig mot skärmen…
Det är ju faktiskt så det är… det är det jag har, just nu…

Jag lämnar ett land jag känner utan och innan, ett språk jag behärskar och människor jag känner.
Helt ensam landar jag i ett land på andra sidan jordklotet där jag inte känner någon, inte kan språket, inte känner till kulturen…. Men jag känner mig inte rädd…
Jag blir återigen imponerad av drivkraften som finns i kärleken…

Millicentia tar mig en aning i beskydd och får mig att tänka till, för det är ju faktiskt så att man inte behöver stressa på allt och att man skall ta en sak i taget… läste något thaiordspråk som var:
การก้าวช้าไม่ได้ทำให้คุณไปไม่ถึงจุดหมาย
Going slowly doesn’t prevent one from arriving.

Så är det säkert, därför är mitt första mål med att åka ned att se vad det här kan innebära.
Jag blir galen i ett vakuum som gör att jag inte kan ställa upp för och nackdelar.
Inte kan fundera kring vad som skulle vara enkelt och vad som skulle bli svårt.

För jag vet inget om det jag befinner mig i just nu…
Det måste jag ta reda på och jag måste göra det nu.
Med alla er i ryggen och framtiden framför mig så känner jag mig tryggare och starkare än någonsin.

Den största rädslan för mig är inte längre att hon inte kommer att vara den jag tror hon är utan att hon skall vara precis så som jag tror…

[Gunnar]

เมื่อเดินทางไกลให้เริ่มต้นที่ก้าวแรกอย่างรอบคอบ

:bigsmurf:

[Rosarin]

Jjonsson…juuuhuuuuuu?!?!?

Vad hander

Har du bokat biljett annu? *ler*

Skriv garna en rad nar du har tid och lust.

Kram Rosarin 🙂

Gunnar:
Jag (och fler med mig tror jag), kan inte lasa thaibokstaver sa du far valdigt garna oversatta det du skrev i ditt senaste inlagg, tack 🙂

[Rosarin]

Jjonsson:

Forlat om jag later tuff men…jag kanner otroligt mycket “men tank om” och “vad hander ifall…”hos dig just nu..

Kanns som om du analyserar lite for mycket och letar problem som faktiskt inte FINNS just nu!

Sa klart att du ar nervos infor att traffa henne men risken finns ju att du inte ens kan ta till dig allt vackert, fint och bra som hon AR, for att din hjarna ar full av analyserings-mekanismer och andra “katastrof-scenarion” som du bygger upp.

Hur var det nu med magkanslan vannen? Har du glomt den? *ler*

Forsok att koppla bort hjarnan lite mellan varven och forsok att finna lite gladje och lycka i allt det fina och bra som du faktiskt har fatt uppleva hitills!

Har du testat att meditera?
Du behover inte sitta och humma i kryptiska kroppsstallningar for att meditera..*fnissar*
Vi ar olika, en del ar aktiva och mediterar bast nar de t ex stadar..eller tranar hart pa gymmet,….andra ar mer stillsamma och finnes mest ro pa en bergstopp med milsvid utsikt.
Vi ar olika, inget ar fel, det galler bara att hitta sin grej.
Vad som ar ratt for DIG kan ingen annan saga, varken din mamma eller din basta van.

Sa LITA nu pa dig SJALV jjonsson for du KLARAR ju det har !!!
Du har ju allting i dig redan..modet, styrkan, omtanken,….
glom bara inte att VISA det!

Tank pa vad min kompis sa!

Jag tror det har gar bra…:)

[jjonsson]

**SMACK** Sa det och kinden värker fortfarande….

Du har en vass höger Rosaring ***LER***
Men som vanligt rätt.

Jag SKA lita på mig själv och magkänslan är just nu att det är helrätt.

Det blir ingen resa den 8:e i alla fall.
Hon tar graduation test de sista två dagarna jag är där….
Hade jag inte läst Thailand fever från pärm till pärm så hade jag nog inte fattat att det vore helt otänkbart för henne att ha mig som gäst och att sedan lämna mig helt själv…
Så vi tar det lite längre fram och så ser jag fram emot forumträffen i stockholm den 16 i stället 🙂

Meditera, Why not… hur lär jag mig det, Tips idéer, forumtråd?

[Rosarin]

Ah neeeeej…..jag menade inte ALLS att smacka till dig vannen…det VET du *ler sa jag far kramp i kinderna*

Menade bara att du inte ska ga dar hemma och analysera sonder dig sjalv och allt omkrin dig…
Man skapar sig latt vanor och sen kan de bli svara att gora sig av med… 🙂

Vill bara att du inte ska glomma MAG-KANSLAN, det ar ju trots allt DEN som avgor sa ofta..
For hur manga ganger har man inte statt dar och tankt “jag visste val

Jag har en bra kansla om det har och det verkar du ha ocksa vannen..:)

Vi aker hem omkring den 10:e tror jag, inget klart annu.

/Rosarin 🙂

ps. Rangeextender ftw, nu kan jag ocksa surfa!!! jippiii
!

[Nille]

Det måste nog vara rekord med 100 inlägg på så kort tid – och vilka inlägg sedan. Du kommer in som gubben i lådan och kan knappt stava till Thailand och så kommer du med allt detta!!

Det skall bli trevligt att träffas!

[jjonsson]

Rosarin, jag har en helt underbar känsla kring allt det här!
Analysera är ibland en styrka jag har, ibland en svaghet och i detta fallet har du rätt, här är det en svaghet.

Ja du Nille, livet har sina vändningar.
Ditt inlägg får mig att tänka på vad som egentligen har hänt i mitt liv sen den där kvällen i december.
Och precis som du skriver så har jag ju bara varit i kontakt med Thailand i en dryg månad just nu och då bara den här interaktiva vägen.
Det har varit den mest omtumlande och fantastiska tid jag upplevt i mitt liv!
Och det mest spännande är ju att resan egentligen inte har börjat än…
Idag kan jag faktiskt stava till ประเทศไทย och har lärt mig en hel del om landet, kulturen och människorna och mycket tack vare er.
Just när jag sitter och skriver här sådär en månad efter mitt omtumlande möte med Jupaporn så är jag så otroligt glad att jag inte lät mina fördomar hindra mig, att jag hade modet att göra mitt första inlägg här och att jag gått vidare i relationen med henne.

Och nu var jag tvungen att äta en semla till eftersom Jupa och jag precis passerade 10.000 visningar.

Voip discount är nog också otroligt lyckliga över detta eftersom vi hörs varje dag när hon åker till jobbet och varje dag när hon åker hem, samtalsrekordet i dag är en bit över 5 timmar.
Vilket blir otroligt svårslaget med tanke på vår tidsskillnad på 6 tim, någon av oss får alldeles för lite sömn och det är för det mesta hon som drabbas.

Thailand fever som jag fick tips om i ett inlägg här kan varmt rekommenderas, den ger svar på otroligt många frågor och ger en ärlig och uppriktig bild av båda sidorna både för och nackdelar.
Jag har faktiskt skickat ett ex till henne också så att hon kan läsa om oss ”västerlänningar” och våra konstiga vanor. Den här boken kommer att hjälpa oss att undvika många missuppfattningar.
Konceptet med varannan sida på thai och varannan på engelska garanterar också att man förstår vad som står i boken. Förståelse för vår olikheter som vi faktiskt har…
Hur kan man bo 8 personer i ett hus?! Verkar ju helt vansinnigt att aldrig få vara i fred?
Hur kan man bo på 8 olika ställen med 8 hyror, Verkar ju helt vansinnigt när man kan hjälpas åt?

Ju mer jag läser om thailand och ju mer jag pratar med henne så inser jag att min personlighet mer tillhör sättet de tänker på och jag känner mig nästan född i lite fel folkslag ibland.
Tankar värderingar och synsätt hon har stämmer så mycket bättre för mig än våran mentalitet gör många gånger.

Jag har valt att betala en del av hennes student, jag vet vad jag sagt… jag kommer aldrig att skicka pengar, jag vet, jag vet, jag vet….
Men vi har pratat om allt mycket noga och det var inte hon som bad mig om pengar utan jag som gjorde detta helt på eget initiativ.
Graduation som är på annan ort och hotell och att göra sig fin i håret går på 2.500 baht, för jag var ju naturligtvis nyfiken på vad saker kostar, precis som hon.
Vi talade inte mer om det utan efter samtalet gick jag in på en tjänst som heter http://www.ikobo.com som jag hittade.

Vad som verkade bra med den här tjänsten är att man använder VISA prepaid.
Nu när jag lägger första ordern så skapas ett kort och skickas till henne som hon kan använda i vilken ATM som helst för att ta ut pengarna. Därefter (om det blir något därefter) så kan man ”fylla på” kortet. Första svängen med kostskapande osv var lite krånglig och omständlig, men konceptet verkar helt ok och det är kul att testa olika tjänster.

3.000 baht för att bli lite varm i hjärtat och känna lite nam jai (generositet).
Jag ångrar inget…. Det känns riktigt bra!

Gunnar ditt inlägg: เมื่อเดินทางไกลให้เริ่มต้นที่ก้าวแรกอย่างรอบคอบ
Det jag kommer fram till är något liknande efter mycket jobb:
När du skall göra en resa måste du tillåta den att börja men var försiktig !?!?

Jag bara längtar efter att få göra story nummer II i sann Enis style, fotoblog med andra ord.
Varenda centimeter av min resa skall dokumenteras i ord och bild.

Dagens tanke:
Ett foto kan redigeras i Photoshop och behöver inte heller föreställa den person man tror att det är.
En vacker själ, omtänksamhet och fantastisk personlighet kan inte redigeras.
Hennes foto må föreställa världens vackraste varelse.
Men hennes personlighet är ljusår vackrare än det.

[Gunnar]

Gunnar ditt inlägg: เมื่อเดินทางไกลให้เริ่มต้นที่ก้าวแรกอย่างรอบคอบ
Det jag kommer fram till är något liknande efter mycket jobb:
När du skall göra en resa måste du tillåta den att börja men var försiktig !?!?

När du ska färdas långt var försiktig vid första steget.

[b-tung]

Då är det ytterligare en som har sträckläst din story :bigsmurf:
Kommer med spänning att följa din blogg, såg att du har betalat pengar för första gången!!
Ska återgå till tidiga sidor för du har verkligen snappat upp massor av intressant thaifakta, och allt detta på så kort tid.

Go for it, låt dina känslor styra och var inte så analyserande. Går det åt pipan så gör det….Men då har du i alla fall varit i Thailand och varit med om en häftig upplevelse

mvh Björn

[pellevsl]

Hej igen Jjonsson,
Be inte om ursakt for att du har hjalp damen med lite pengar, det ar ingen som forberar dig, och om det ar, sa har dom inte mer i hjarnan an vad som ryms i ett snappsglas.
Sjalvklart ska man hjalpa nar man kan, men det far inte ga till overstyr. Men vad handlade det igentligen om for pengar? THB 2,500, dvs Sek 500, ja vada da? Bjud en dam pa en kopp kaffe och en mazarin i Svedala sa ar du halvags.
Nae, 8-9,000 SEK och du har en biljett med SAS, till framtiden, tur o retur, (finns kanske billigare satt ocksa). Och skulle du sen valja och stanna harnere, sa finns det helt enkelt varre stallen att hamna pa, och skulle det ga sa daligt att hon krossar pumpen pa dig, (vilket jag inte tror), och med risk for att jag aker pa en tjotablangare fran andra forum vanner, sa maste jag konstatera att TH ar ett bra land att ha brusted hjarta i ocksa.

[ThaiJanne]

jjonsson vill bara säga det att jag är grymt imponerad.
Mycket imponerande kunskap du sugit åt dig på så kort tid man skulle nästan kunna tro att du bott i Thailand flera år. :cheers:
Lycka till med allt.

[Emil]

jjonsson glöm inte av alla hjärtans dag bara 😛 14 feb

[jjonsson]

Tack Janne:J blev otroligt glad över ditt inlägg, värmer verkligen!

Emil, Klart jag inte glömmer Alla hjärtans dag. Kom ihåg att beställningen skall vara flowers2thailand tillhanda senast den 10:e för att hinna leverera senast i morgon alltså!

Och sen, en sådan bra jämförelse det där med Kaffe och mazarin för det stämmer ju verkligen.

Det finns en hel del saker som är väldigt olika mellan oss men som har charm vilket är tur.
Det där som vi diskuterat här tidigare om att ha ett öppet sinne för missförstånd är det som måste få bli ett A och O i våran relation.

Det känns som att vi nu har en lite djupare relation (även om vi inte träffats) att vi båda har frågor vi vill ha svar på men som varit svåra att formulera eller som varit svåra att ställa de första samtalen.
Det som får mig att fundera en del är framför allt att de frågor jag tycker är obekväma ser hon som självklara och tvärt om, exempel…

Jupa: Hur mycket tjänar du och hur mycket har du på banken, vad kostar ditt hus och bil?
Jag: Hrrmmsknsdbyuiwdb, Eh.. vad menar eller jag tjänar väl eller jag eh… ganska ok.

Vad är det som gör att vi hyshhyshar om vad vi tjänar och som gör frågan så obekväm?

Jag: Jag måste få fråga dig… varför vill du åka till sverige?
Jupa: Varför frågar du det? Det tycker jag är en dålig fråga.

Jahap… kan ju vara att hon missuppfattade frågan men jag valde raskt att fråga om hur det var med hennes mamma i stället.

Jag: Ok så du är och shoppar lite, köper du något roligt då?
Jupa: Nej inte i dag, bara vatten på flaska och tamponger.

Tack för info! Det hade funkat att du svarade –Nej inte idag bara vatten.

Jupa: Idag skall jag äta lunch med en pojkvän!
Jag: Trevligt, vad skall ni äta?
Jupa: Hmmm… trevligt…. bryr du dig inte om mig längre, älskar du mig inte?

Oj, jag visade ju att jag litade på henne och att jag inte ville att hon skulle känna sig instängd…eller?

Jupa: Om du vill gifta dig med mig så kostar det 1.000.000 baht
Jag: Eh… ok… bra då vet jag…

Och om jag ringer tillbaka inom 10 minuter så ingår en potatisskalare eller?

Jag vet att det handlar om hemgift det bara känns så avigt det där med att så som jag ser det ”köpa” en människa för det är så det känns.
Just det här med att man inte blandar ihop kärlek och affärer är och kommer att bli en halvklurig fråga för mig och jag kommer att ha lite svårt att komma in i det tänket.
Försöker se det som att det är en finns tanke att dela med sig av allt.
Ibland rör det sig om pengar ibland om annat, no big deal!
Tre (långa) sekunder senare säger hon att hon bara skojade, för henne är kärleken viktigare än pengarna… phu!

Det finns hinder på vägen som snarare blev en lättnad för mig.
Av olika anledningar kan hon inte och vill hon inte lämna thailand just nu.
För mig är det litet men för henne är det stort.
Jag vill verkligen följa mitt löfte här och vara ärlig och skriva om allt, men av respekt till
henne kan jag inte säga vad just detta är… tyvärr…

Det innebär att den första svängen ned dit så kommer jag att åka hem själv.
För mig känns det faktiskt rätt skönt att inte ha det hängande över mig, det finns ju faktiskt en möjlighet att vi inte hittar varandra ”in real life”, inte för att jag tror det, jag är övertygad om att jag kommer att få det väldigt tufft med att komma hem efter den resan och känna mig mer ensam än någonsin.
Men hellre det än att hamna i en pressad situation när jag är där.

Lite frustrerande är att jag kunde kanske stuckit nu i alla fall om vi haft samtalet innan.
Hennes dilemma med att jag skulle komma var nog inte hennes student utan mer på hennes oro för att inte kunna åka med tillbaka men att hon var rädd för min reaktion där.
Spekulation, det behöver inte vara så.

Men men… Nu satsar vi på slutet feb/början mars i stället. Inte mer att göra.
Det är just det här som jag tycker är så lurigt och ovant i våra samtal.
Jag vet aldrig egentligen vad som ligger bakom för man kan inte alltid säga rakt ut.
Hon tycker väl förmodligen att det är konstigt tvärtom.
Nu är vi i alla fall på det klara med att vi kan inte ha saker hängandes i luften det kan bli ordentligt fel
När vi har en relation som ser ut som vår.
Den här biten kommer att bli svårare för henne än för mig…

Hennes bankomatkort har kommit fram och jag väntar med spänning på att se vad slutsumman blev med alla växlingskurser och avgifter.
Hon har lovat att kolla så snabbt som möjligt.

Hon är verkligen urusel på att ringa när hon säger att hon skall…
Om jag ex säger; men då ringer jag dig när jag är på väg hem från jobbet, så gör jag det annars säger jag att jag ringer dig senare.
Det här börjar bli ett jobbigt dilemma för mig, man är ju mer eller mindre bänkad vid telefonen för att snabbt kunna ringa upp via datorn.
Vad är det som är så svårt med att passa tider…
Svensk kultur, otroligt svår att ”stoppa undan”

Dessutom kommer ju farbror orolig på besök och jag gillar inte honom.

[Nille]

Haha – härlig läsing!

Thaitime måste du vänja dig vid. Jag kommer snart kan verkligen betyda när som helst. Ett nej är ett nej men ett ja kan vara både ja, nej och kanske. Börjar man 8 kommer man antagligen mellan 8-10 och inte alltför stressad över det – alla gör så (nästan).

Tycker det är perfekt att ni redan nu vet att du kommer åka hem själv denna gång – egentligen – allt annat vore ju lite konstigt att ha bestämt redan nu, eller hur…

Det skall bli trevligt att träffas nästa helg (forumträffen) och jag hoppas du kommer till Thailand igen när jag är där nästa gång – efter sommaren :rr:

[jjonsson]

Kanske rent av nyttigt att lära sig thai time i all skandinavisk stress :shaking2:

Det skall bli riktigt trevligt med forumträffen och jag ser verkligen fram emot att få träffa dig
in “Real Life”, känns som om alla mina bekantskaper är virituella just nu…

Och det känns faktiskt riktigt bra att vi båda vet lite vad som gäller, annars spekulerar man och funderar på två olika håll, skapar sig bilder och förhoppningar eller för den delen känner sig pressad och inte vet hur man skall säga det till den andra…

Efter sommaren säger du… det får man se till att kolla på… hade varit riktigt trevligt! :thumbleft:

[Svenne Farang]

Månadsskiftet februari/mars är ju snart, håll ut bara. Försök att “vila i ovissheten” – för det är thailändare bra på och västerlänningar urusla på. Du måste verkligen resa! Annars kommer du gå och älta det här hela livet. Dina frågetecken kommer att rätas ut när du väl träffar och umgås med henne.

Det där med thaitid får man vänja sig vid. Jag tycker själv det är ganska skönt att det inte är så noga. Ett litet råd om det här med telefoner och thaitid, lämna inte era telefonnr till thailändare, försök undvika det. Det blir bara så att de kommer att ringa er mitt i natten här i Sverige när ni ska upp och jobba dagen därpå. Och det kommer att vara alla möjliga konstiga telefonsamtal som vanligtvis slutar med att de behöver pengar. Det kan komma samtal långt efteråt också, du kanske har glömt den där semestern för två år sedan och nu bor du ihop med en svensk tjej. Kan bli lite pinsamt om det plötsligt ringer någon thaibrud kl 3 på natten. Eller skaffa ett speciellt SIM-kort bara för thaikontakter.

[ThaiJanne]

sanuk= roligt för er som inte vet.

Känner igen mig jag med vad dessa båda herrar har skrivit är dock inte gift (än).
Men har haft en tgf innan som var raka motsatsen mot min nuvarande underbara flickvän.
Nån “mittemellan” kanske finns men jag har inte träffat någon.
Mycket mycket bra tråd.

[Rosarin]

Hej Mojay!

Valkommen till forumet! *ler*

Tack for att du delar dina erfarenheter.

Jo, det finns sannerligen olika typer av thaikvinnor och det ar jattebra att ni berattar for jjonsson sa att han far annu mer kott pa benen tills han ska aka.

Jo, du jjonsson…var ar du vannen?
Vi sitter har och vantar pa mer *fnissar*

Vi aker till Thailand idag, har packat och fixat det mesta klart.
Ville bara skicka en tanke innan vi aker och du VET vad jag har for kansla ang. det har..eller hur?*ler*
Det kommer att ga jattebra!
Maste rusa, ses senare.
Kram kram Rosarin

[Nille]

jjonson, trist att du vart sjuk och missade forumet. Hör av dig om du passerar Stockholm jag och flera är tillgängliga på kort varsel. Hur går det med kärleken?

Glöm inte att logga in från Thailand så vi vet vad som händer :cyclopsani:

[jjonsson]

Håller med Nille, det var riktigt trist att jag missade forumträffen, hade varit riktigt trevligt…
Hade verkligen sett fram emot forumträffen efter alla inlägg och kommentarer så skulle det vara så kul att träffa alla virituella vänner i verkligheten.
Jag hoppas ni hade trevligt mina vänner!

Självklart hör jag av mig, händer ju lite titt som tätt att jag åker till stockholm.
Och uppdateringar kommer att ske från Thailand, det lovar jag!

Tiden som gått sedan mitt sista inlägg med hjärtans dag och allt gör att jag känner mig mer deprimerad än någonsin. Jag vet att jag inte skrivit på länge men det känns lite som ett vakuum nu innan jag reser dit, vi pratar i telefon varje dag och vi trivs väldigt bra med varandra,
Förmodligen för att jag känner mig mer ensam nu än innan jag träffade Jupa.
Det är en väldig skillnad på att vara själv och att vara ensam.

Jag öppnar mailen på alla hjärtans dag och det fanns tre kort som är så helt fantastiska.
Hon är SÅ vacker… min Nang fah (Ängel)
För varje dag som går och vi pratar blir hon vackrare och vackrare.
Avståndet mer och mer smärtsamt…

Texten i mailen lyder:

You may only be one person to the world but
You may also be the world to one person.

Jag var rätt tidigt på jobbet… som tur var för jag tycker att det känns lite dumt att lipa på jobbet, allra helst om det är folk runtomkring…. Man är ju ändå 33 och man….

Fantastiska inlägg i tråden av Mojay, Svenne Farang och Janne:J
Detta verkligen bekräftar min känsla kring allt det här och Det verkar som att den fråga jag skrev in till thaiforum som ett första inlägg stämmer med era kommentarer.
Min fråga ”Hur bra kan hon vara” verkar besvaras i era inlägg, och Jupa är inte bara bra, hon är helt fantastisk. Så jag skall gå in och besvara jjonsson på den.

Så mycket i den här situationen som nu börjar kännas helt rätt och säkert.
Mycket beror på synpunkter, inlägg och tips från alla er här som gjort att jag kan föra diskussionen i rätt riktning och ställa rätt frågor. Dessutom har vi ju levt med varandra i telefon nu ett tag.

Vi lär känna varandra och förstå varandra på ett själsligt sätt och skönheten kommer verkligen från våra personligheter och inte från hur vi ser ut.

Sen finns det andra saker.
Hon har en släkting i sverige, cousin som hon säger, men det där har jag kommit på under resans gång att young sister, onkel, cousin osv kan vara en person som är nära, inte så som vi ser det att det är en kusin, farbror eller syster. Denna ”cousin” bor inte så långt från mig.

I alla fall så är det dags att bli bjuden på thaimat hos hennes kusin vilket känns fantastiskt bra.
För att få kusinens telefonnummer på rätt sätt erbjuder hon sig att jag kan få logga in på hennes e-mailkonto.
Jag tackar nej, dels för att jag känner att det känns lite väl men också för att skydda mig själv en aning. Jag menar jag vore ju rätt puckad om jag trodde att jag skulle vara den enda som svarade på hennes profil på datingsiten… Ibland vill man bara inte veta…
Men erbjudandet i sig skänker en trygghet i att hon har förtroende för mig vilket känns otroligt bra.

Flera gånger så har hon sagt att när jag kommer och hälsar på så skall hon ta mig på en guidad tur I Pattaya. Jag har aldrig förstått det där.
Med all respekt för er som bor i pattaya det är inte så jag menar, men det är ju en ort som har blivit rätt ”påverkad” av oss västerlänningar om jag fattar det hela rätt, och som hon säger, we can walk Night Street.
Varför vill hon ta mig dit?
Med tanke på ”the bad question” om varför hon vill till sverige måste jag samla lite mod innan jag frågar: Why you want to go to Pattaya?
Oh nothing darling, we can go Phuket!

Men det är ju också en turistort…
Hjärtat jag vill ju till thailand för att se din kultur, Isaan där du föddes, din stad ditt jobb…
”Oh, many many many farang darling….!”
I read book, farang like to kiss and hug in public.
In Thailand we do only in room or pattaya or phuket or other farang city.
If we go to Pattaya we can hold hands in street and kiss.

Just det ja, så var det ju… inte pussa, inte krama, inte hålla handen, inga fötter, kungen är bra, presidenten är bra, skrynkla inte sedlarna med kungen på, buddha är bra…

Alltså ärligt, hur skall jag kunna gå igenom allt det här, äntligen få träffa henne på flygplatsen efter alla dessa månader och alla dessa känslor.
Gå fram hålla händerna mot varandra…sawadii…och buga för att sedan skall vi gå med behörigt avstånd till hennes bil…

Nu vill ju inte jag hångla upp henne i brygga (ursäkta ordvalet) heller för det är inte den typen av kille jag är men hur fasen skall jag fixa det där…

Dagens horoskop för mig…
Your mind is racing like a Nascar driver right now.
You can’t quite see what is coming around the bend but you don’t care,
you can’t wait to get there.

Skall man börja tro på horoskop nu också?
För ni kommer ni håg dom svenska medierna?!
Här kommer nästa sväng ifrån den andra dimensionen.

I veckan besökte Jupa en ”gypsy” som hon kallar det.

Så här sa hon:
Hon ser en kvinna som krossat hans hjärta och gör det lite svårt för honom att lita på kvinnor igen, men hans känslor för dig är riktiga och ärliga. Han har förtroende för dig men tvivlar ibland för han är rädd för att hans hjärta skall krossas igen.
Ditt liv kommer att ändras i April.
Om ni vill kommer ni att ha det ni behöver, hus, bil och ni kommer ni att kunna bli väldigt lyckliga med varandra och finna kärlek och lycka.
Vägen är inte helt rak i början men kärleken till varandra gör att ni lyckas om ni vill.

Resan börjar närma sig.
Planeringen av veckan jag är där har börjat. Vi kommer att flyga till Phuket för att hälsa på hennes kompis (young sister) och då är det jag hon och hennes mamma. Varken hon eller hennes mamma har flugit någon gång så det kände jag bara att de måste få göra.
Sedan skall vi upp till Khon Kaen (isaan) för att hälsa på hennes farföräldrar som bor där, det är för övrigt där hon är född.

Bestämt är också att jag kommer att åka tillbaka till sverige själv.
Jag kommer att ha alla papper med mig när jag åker ned så att allt är klart för visumansökan.
Men jag åker som sagt hem själv och hon flyger sedan hit själv när visumet är ok och hon känner sig redo. För det är ju som diskuterade när vi talade om det här, det kan ju faktiskt vara så att det finns en mikroskopisk chans att vi inte finner varandra i verkligheten, så för att inte hamna i någon pressad situation någon av oss så gör vi så här.

Jag känner mig både glad och osäker med alla involverade släktingar.
Glad för att hon talar om mig och vill att jag skall träffa alla men också osäker eftersom jag vet att träffar man släkten är det lite mer allvarligt än här hemma.
Vad kommer dom att tycka och tänka, kommer vi att tappa ansiktet båda två, kommer någon att ringa zoo när dom ser mina 2 meter lekamen….

Spännande och underbart…
Vad är deras syfte med att träffa mig och varför undertecknar Jupa numera sms:en med Jupa Jonsson?
Kommer jag omedvetet att hamna som centrumfigur i ett Isaan wedding med 300 gäster?
Huka 2 meter kropp för att gå på toa, hur roligt kommer det egentligen att se ut?
Kommer hennes mamma att bo i gästrummet hemma hos mig om ett år?
Vad gör jag om dom serverar medium rare kyckling och kranvatten?
Hur varmt är egentligen 38 grader celsius?
Är det sista gången jag ser sverige som det enda land jag vill leva i?
Är detta mitt nya liv?
Vem är jag nu?
Vem är jag när jag kommer hem (eller bort) igen?

Den här resan är inte bara en resa till ett annat land, den är en resa till ett annat liv….

[in-ka]

hej jjonsson
den resa du ska göra nu gjorde jag den 1 nov “min” kvinna bor utanför Khon Kaen ca 10 mil nord ost, jag kan lova att det blir ditt livs överaskning, så jätte-häftigt det kändes vi var i det närmaste gifta kändes det som, blev upptagen i familjen med öppna armar, nu ska jag dit igen tyvärr blir det till phuket (mina barn ska med) jo det blir förståss skoj för min blivande livskamrat att flyga (första gången) och komma till turistgettot, om jag åkt själv hade jag nog åkt till hennes by igen (mycket häftigare)(så anorlunda mot swerige), lycka till i fortsättningen mvh ingvar

[Pia]

Hej på dig Jjonsson

Har nu kommit hem efter 4 veckor i Asien och det är trevligt att få se att du fortsätter att skriva, försökte att komma in på sidan från Kambodja men det tog så lång tid ….när vi kom till Thailand så ska jag i ärlighetens namn erkänna att jag bara tänkte tanken på att läsa om dig men jag kom aldrig till skott….

När var det du skulle åka ??
Resfeber ???……

[jjonsson]

Hej Pia och alla mina andra vänner!

På något sätt känns det väldigt märkligt men otroligt kul att få skriva just det här inlägget….

Den 25 december 2007 klockan 23.11 fick jag ett mail från en viss Jupa,
den person som skulle komma att förändra mitt liv helt under de månader som gått, det vet alla ni som följt den här tråden.
Från den dagen har jag fått omvärdera mycket i mitt liv och i mitt tankesätt.

Jag visste inte när jag började att skriva i den här tråden hur allt skulle sluta, det vet jag fortfarande inte…
Nu vet jag skall till ett land jag bara hört talas om, en kultur jag läst mig till och en kvinna som är Hon med stort H
men som jag aldrig träffat på riktigt.
En resa som inte ens fanns innan den 25 december 2007.

Varför är då detta inlägg extra kul…
För att allt är spikat…!

Avresa onsdag den 12 mars 2008 Avg Från till Ank Flight Flygbolag
10:50 Göteborg Arlanda Stockholm 11:45 SK152 SAS SAS
14:00 Arlanda Stockholm Bangkok 06:00 +1 TG961 THAI AIRWAYS Thai Airways

Hemresa fredag den 21 mars 2008 Avg Från till Ank Flight Flygbolag
00:45 Bangkok Arlanda Stockholm 06:05 TG960 THAI AIRWAYS Thai Airways
08:10 Arlanda Stockholm Göteborg 09:10 SK2151 SAS SAS

Jupaporn – The story tar en helt ny vändning och jjonsson:s liv likaså.
Snart kommer jag att kunna vara någon som faktiskt varit i thailand.
Vara en som kommer hem med erfarenheter i bagaget.
Vara en som kan skriva att jag faktiskt träffat den där underbara Jupa.

TACK alla mina underbara vänner!
Tack för alla era svar, era erfarenheter och era hejarrop!
Utan dom och er hade jag aldrig vågat göra det jag gör nu!

[boes]

jjonsson
GOOD LUCK from here !

[Pia]

Ja,du käre jjonsson nu har det gått en vecka sen du skrev sist……
du börjar väl inte tröttna ??
Jag kan i och för sig förstå om du sitter hemma i kammarn och håller på att äta upp dina naglar…för nu närmar sig ju resan..9 dagar kvar eller hur ??
Ska Jupa möta dig i Bangkok eller ska du ta dig själv till hennes hemort, och hur långt är det dit så ifall ?
Jag kan nästan känna hur dina ben ska skaka när du går ur planet..
Men som du vet så hoppas och tror jag att det här kommer att gå kanonbra.
Vi hörs…

[jjonsson]

Jo det blir en del väntan och längtan…
Nej tröttna på att skriva kommer jag inte att göra…

Men på något sätt känns det som ett litet vakuum nu och jag vill inte bara skriva för skrivandets skull. Jag skulle kunna mata på tråden med alla diskussioner vi har i telefonsamtalen numera, om hur vi funderar kring vår framtid och hur vi känner inför vårt möte, men det blir nog ganska tråkigt att läsa om tror jag…. det händer ju inte så mycket annat just nu.

Men jag kan meddela att efter att hon kollat upp att jag var född i tigerns år så kände hon sig nöjd. Att det innebar att jag var född på en torsdag var helt fantastiskt och jag fick “confirm” flera gånger att jag var född just det datumet det året… torsdag är helt otroligt bra, det gör mig så lycklig…. Jaha!? Så bra!?
Vad var det med det? Hon pratade om att det hade något med lärare att göra och sedan om att det gjorde att Tigern passade så bra i hop med Apan som hon är (FÖDD I APANS ÅR…Inget annat)
om det hade varit en tisdag eller onsdag…. no good… Kan någon förklara det här så vore det intressant…

Annat blir det ju med storyn när jag kan berätta om mit första möte med Thailand och Jupa.
Bilderna, intrycken känslorna….
Jag har ännu inte bestämt mig för om man skall fortsätta skriva i den här tråden eller starta en helt ny The story II, kom gärna med förslag och synpunkter om det.

Jupa kommer att möta mig på flygplatsen kl 06.00 på morgonen.
Med sig har hon en kompis eftersom hon aldrig varit på en flygplats förut…
Det känns för övrigt väldigt tryggt att vi börjar med Bangkoks flygplats då så att vi inte tar någon stor flygplats till att börja med… :bom:
Men hon har lovat att ha en skylt som det står “Giant” på så att jag kan hitta henne….

Hon bor ca 45 minuter söder om Bangkok med bil.
Om benen kommer att skaka…. ja du…. fy fasen!
Tröstar mig med att mina svenska spiror skakar nog lika mycket som hennes thailändska…

[b-tung]

Stora applåder från mig till er båda, och glöm inte att skriva även när du är i Thailand…..Vet att ni vill ha quality time rör er själva men vi är faktiskt ett helt forum som kommer att längta efter livstecken från dig när du är der nere :sunny:

Lycka till Björn

[Herr Chang]

Hej jjonsson,

Mycket spännande att det närmar sig!

Och ja, jag tycker nog att dina framtida erfarenheter från Thailand förtjänar en egen tråd.

Hoppas att du kan sätta mitt cyniska jag på plats med en tråd där allt faller ut som du önskat!

Herr Chang har talat.

[jb]

En vecka kvar bara, jjonsson! Hur känns det i magen? :drunken:

Kan bara instämma med Björn – vi är extremt nyfikna och kommer att köra forumserveren varm i väntan på nytt från fjärran.

Är säker på att allt kommer att gå bra, du har lärt dig otroligt mycket på “resan” hittils, det kommer bli så oerhört mycket mer på riktiga resan.

Ha en riktigt bra resa! :sunny: :salute:

[Nille]

@Herr Chang wrote:

Hej jjonsson,

Mycket spännande att det närmar sig!

Och ja, jag tycker nog att dina framtida erfarenheter från Thailand förtjänar en egen tråd.

Hoppas att du kan sätta mitt cyniska jag på plats med en tråd där allt faller ut som du önskat!

Herr Chang har talat.

Japp, instämmer med detta. Jupaporn the story förtjänar ett avslut i och med din avresa till LOS. Vi ser fram mot => JJonson – In Thailand

[Lasse]

……
Men om man bor 8 pers i ett hus från och till och kan väl hon inte vara den som står för alla fiolerna eller. Låter ju förbannat orättvist för mig…
…….
Eller är 6 st bara på tillfälligt besök hos henne och hennes mamma?
Dessutom är jag ju tveksam till att hon med sitt jobb kan dra runt det där själv….
…….
Sen kommer jag ju aldrig ifrån att försörja hennes familj i Thailand till viss del om jag fattar det hela rätt. Pensions system finns ju inte och hennes mamma kommer att bli gammal… så är det väl…
?[/quote]
Jag pratade men två systrar som båda, sedan mångar år, har lämnat Isan för att kunna hjälpa till att försörja sina föräldrar och småsyskon.
Den ena började i en skofabrik, träffade en “världsvan” storstadskille på fabriken, blev gravid och killen stack. Hennes lösning blev att föräldrarna fick ta hand om barnet och hon fick lite mera press på sig att skicka hem pengar.
Idagsläget tror jag de båda försöker skicka hem 5000 Baht var i månaden vilket inte alltid går. Är nog oftast svårt p.g.a av hyran i Bangkok.

Familjen har fått det bra ställt. Köpt motorcyklar och tittar nu på att skaffa ett annat hus med mera mark eftersom just bristen på mark att odla på gav dom brist på mat att äta och inget att sälja.
Som jag förstår har det fått det enormt bra nu, jämfört med förr.
Men, föräldrarna har börjat gnälla och kräver mer och mer. Både att de kommer hem oftare och att de kommer med mera pengar.

Men, som jag upplever det på vad de säger, så har de en oerhört stor kärlek till sin familj, föräldrar och småsyskon. Så även om de är lite arga verkar det inte ens i tankevärlden finnas något tanke om att inte hjälpa till så mycket de bara kan.

För mig låter det orättvist men för dom normalt. Dessa 5-10.000 Baht i månaden verkar räcka väldigt långt.

[Nisse]

jjonson borde ha landat nu! Antagligen inte bara jag som håller tunmmarna och med spänning väntar på ett livstecken – LIVE from LOS!

:thumbright:

[millicentia]

Jag håller tummarna och tänker på dem varje dag. Jag vill sååå gärna att det ska funka irl oxå…

Kanske är det ett gott tecken att han inte hör av sig :thumbleft:

[Tony_h]

Han borde landa ungefär vid midnatt svensk tid. Tror knappast att han kopplar upp sig på nätet direkt. Han lär ha en del annat att tänka på. Vi är nog många som går på nålar och är nyfikna på hur det går för honom nu. Ser fram emot den nya storyn; “jjonsson i Thailand” hoppas jag i alla fall. Lycka till jjonsson, vi håller tummarna för dig! :wave:

[Nille]

Skickade precis ett par SMS till honom och hälsade honom välkommen till Bangkok. Om 4 timmar kliver han ut i en het fuktig och kokande gryta. Och massor av – MISTER WHERE YOU GO?

Mitt andra SMS bad om en kort lägesrapport jag kunde klistra in här på forumet. Jag har en känsla av att han kommer ha annat att göra en stund, än att jaga internet.

Som er andra ser jag fram mot nästa tråd men känner att denna lever tills den tråden startats. :tongue:

[millicentia]

Skickade precis ett par SMS till honom och hälsade honom välkommen till Bangkok

Om du SMS:ar igen, hälsa från alla oss här och säg att vi tänker på dem båda två och hållar tusentals tummar sammanlagt…; )

Och rapport kommer säkert…men de behöver nog lite tid för varandra innan han slänger sig över internet… 💡

[jb]

@Tony_h wrote:

Tror knappast att han kopplar upp sig på nätet direkt.

Va fan, fattar han inte hur vi väntar? :happy11:
Får snart börja tugga på frugans naglar.

[Nille]

Jag mottog ett SMS från jjonson 06.24 Thailändsk tid.

Hej slog precis på telefonen. Hade gått 10 meter på Thailändsk mark.

Minuter kvar tills jag ser henne. Benen skakar.

Hälsa alla!

Ps. Det här är magiskt

Jag svarade förstås. Sa att han inte behövde vara blyg för att uppdatera över sms 🙂

[Rosarin]

AHhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh vad spannande!!!!

Pratade med honom pa msn i forrgar och da skulle han ut och shoppa presenter till hela hennes familj.
Tror han skulle kopa en whiskey till hennes farbror for det tyckte han om, sa han.

En thai-kompis till mig foreslog choklad eller kaviar (*skrattar*) men jag vet inte vad det blev.

Jjonsson…vi ar har…tanker pa dig..onskar er ALL lycka i varlden!

BAOTA-KRAM

Rosarin 🙂

[Hakan]

Den här storyn är bättre än vilken film som helst, och nu på morgonen halkade man rakt in i biljakten…
Jag tror den här dagen och några till framöver kommer slå rekord i antalet inloggningar :cheers:
Starkt jobbat jjonsson :thumbright:

[Pia]

kan bara hålla med….

Måtte detta bli bra, herre gud vad jag håller tummarna och samtidigt väntar på “uppdateringar”..

Tusen lyckosparkar från mig…

[Gunnar]

Inte ofta dom är sena till Thailand …, 06:24 då har jag ofta redan suttit i taxin , brukar ha bråttom !!
Arrival
Airport: (BKK) Suvarnabhumi Airport

Bangkok, TH
Scheduled: Thu – Mar 13, 2008 6:00 AM
Actual: Thu – Mar 13, 2008 6:13 AM

Hoppas att han blev mött utav rätt tös ….

[Christajna]

Hej allesammans!

Mitt namn är Christina, god vän till Herr jjonsson. Har haft äran att bli nämnd i flertal av hans inlägg.

Jag vill skriva och hälsa från jonsson. Han ringde precis från Thailand och har det så bra!

“Är det så bra som vi hoppades” frågade jag spänd och menade givetvis angående Jupa och inte bara Thailand som semesterort.

“Det är bättre… Bättre..” får jag till svar och han låter väldigt upprymd och glad!

Jag tror vi kan dra den slutsatsen att detta bådar mycket gott! :colors:

Dom satt i bilen, förstog aldrig vart, då mottagningen var väldigt dålig. Han fick ringa flertal gånger då det bröts.

Men allt jag ville veta och som är viktigt är att han mår bra, och har det toppen. Jag är väldigt väldigt glad för min bäste väns skull!

Detaljerna får jag nog när han kommer hem!:-)

Ps: Ni har fått 3 nya medlemmar minst idag. Dock är 3 av dom 1 enda, nämligen mig. Jag råkade först registrera mig som född innan 1995. Sedan skrev jag yahoo.com istället för .se. Kunde då inte komma åt något aktiveringsmail. 3:e gången gillt!:) Så om någon läser som kan detta, så det var inte min mening att skapa 3 nya användare!:-)

[millicentia]

yesssss :cheers:

[Nille]

Ni är fantastiska båda två tycker jag det låter som.

Jag fick rysningar över hela ryggen när jag läste:

“Är det så bra som vi hoppades” frågade jag spänd och menade givetvis angående Jupa och inte bara Thailand som semesterort.

“Det är bättre… Bättre..” får jag till svar och han låter väldigt upprymd och glad!

Jag skall bli munk och lära mig skaffa dessa rysningar när jag behöver dem.

[Rosarin]

Nille:

Jag ros ocksa nar jag laste de dar meningarna! Ar sa himla glad for deras skull!

Blev lite nyfiken pa hur du kopplade ihop munkar och rysningar? *ler*

Christina, hjartligt valkommen till forumet! 🙂

Halsa J&J jonsson *fnissar* sa mycket fran oss nasta gang ni pratar.

Skot om dig!

Rosarin 🙂

[D200]

Har följt tråden och jag måste bara säga att man blir så j-a glad när man läser att det rullar på, känns bra och verkar vara över förväntningarna.
Bara det nu rullar på åt samma håll får man hoppas!

Varje ny sån här story tar lite udden av allt prat om import-tjejer och allt tjat om prostitution så fort Thailand kommer på tal.
Jag är lika glad varje gång nån får upp ögonen för vad som finns i det förlovade landet…och det är inte bara tjejer som luras – helt klart! 💡 :cheers:

[Rosarin]

@D200 wrote:

Har följt tråden och jag måste bara säga att man blir så j-a glad när man läser att det rullar på, känns bra och verkar vara över förväntningarna.
Bara det nu rullar på åt samma håll får man hoppas!

Varje ny sån här story tar lite udden av allt prat om import-tjejer och allt tjat om prostitution så fort Thailand kommer på tal.
Jag är lika glad varje gång nån får upp ögonen för vad som finns i det förlovade landet…och det är inte bara tjejer som luras – helt klart! 💡 :cheers:

Hej och valkommen till forumet D200!

Ja visst ar det en harlig trad! 🙂
Kul att du tog dig igenom alla 12 sidorna *ler*!

Ha en fin fredag!

[Christajna]

Hej igen allesammans!

Jag tycker det är så fantastiskt vilken värme och gemenskap det finns härinne! Tack för välkomnandet Rosarin!

Jag har läst tråden innan, utan att bli medlem. Har dessutom följt “tråden” på väldigt nära håll med tanke på att jag och Herr jonsson är väldigt bra vänner. Jag vet att han har känt ett väldigt stort stöd här och fått mycket positiv respons och bra tips och råd. Jag förstår verkligen vad han menar!

Så en sådan :sunny: till er!

Jag blev så glad när han ringde idag men det var oturligt att det var så knackig mottagning stundtals. Han pratade en del innan han nog förstog att jag inte hörde mer än var 7:e ord. Det gör mig lite ledsen att missa vad det var han sa! Jag kände ju en blandning utav förväntansfullhet/spänd/nervös/glädje och hans första avrapportering kändes viktig. Nåja, nu vet jag att han har det väldigt väldigt bra i alla fall! Och han kommer ringa igen!

Jag är även väldigt glad för att Jupa verkar vara en fantastisk människa. Och nej, jag har ingen befogenhet att lägga mig i min väns val av partner, men självklart känner man sig som vän trygg i att han verkligen verkar ha hittat någon som man vet är bra. Jupa verkar vara en väldigt varm och omtänksam kvinna!

Ja ni.. Jag babblar på. Från en avrapportering till er så sitter jag här med en tendens att sväva iväg. Kanske just för att jag gläds med honom så otroligt och detta har för mig varit en väldigt stor sak också.Man har följt det så nära och länge. Jag var jätteglad när han skulle resa men självklart orolig också. Jag kunde inte somna förrän sent den midnatt när han landade. För vi vet väl alla att kärlek är underbart, men när den inte funkar är det ett högt pris i form av ett krossat hjärta. Jag vill inte se min vän med det, så jag var ju lite orolig….

Men efter hans telefonsamtal förut idag, kan jag nog börja slappna av..:-)

[Tony_h]

Jaaa vad härligt att höra att det är bra och samtidigt få positiva vibbar från jjonsson. Tack för rapporteringen, fick nästan tårar i ögonen av rörelse. :wave:

[ThaiJanne]

Fasen vi missade varandra precis jonsson jag åkte hem på kvällen den 13 mars, men men så går det nät man inte är så aktiv på nätet när man är på semester (jag alltså).
Men men jag är väldigt glad över dig och väntar med spänning på fortsättningen.

[Christajna]

Hej igen!

Nu är jag här för tredje gången och idag har jag pratat med Herr Jonsson igen!

Han hälsar att dom fungerar väldigt fint ihop! :cheers:

Och att hans intryck är: “Jag vill aldrig åka hem!” 🙂

Idag pratade jag också med Jupa för första gången. Han lämnade över luren till henne utan förvarning, för han visste att då hade jag blivit för nervös.

Och nervös det blev jag! Haha, jag är väl ganska haj på engelska men var livrädd att jag skulle lägga orden fel eller inte förstå.

“Hellooooo. How are you?”

Redan när hon sagt det så försvann alla mina engelskakunskaper och jag började staka mig… Haha, men det gick bra!:-)

Och hon var väldigt rar och charmig, bra jobbat Jonsson! Hehe…:-)

// Christina

[Hakan]

@Christajna wrote:

Och att hans intryck är: “Jag vill aldrig åka hem!” 🙂

hahaha….den och “Aldrig mer Mallis” har man hört några gånger nere i Thailand. Välkommen till forumet Christajna :flower:

[Tony_h]

@Christajna wrote:

Han hälsar att dom fungerar väldigt fint ihop! :cheers:

Och att hans intryck är: “Jag vill aldrig åka hem!” 🙂

Underbart att läsa. mina kompisar fick nästan tvinga med mig tillbaks till Sverige när jag hade varit i Thailand första gången. Saken vart inte bättre av att tjejen jag vart kär i (min fru nuförtiden) sa “varför ska du åka hem om du inte vill, du kan stanna här och bo med mig” då fick man en smärre kortslutning i hjärnan. Glömmer aldrig dom minnena. Låter som vår käre jonsson också blivit förtrollad. Väntar med stor spänning på fortsättningen. Lycka till grabben. :thumbright:

[pellevsl]

Nah men snalla Herr J.Jonsson, nu far du faktiskt skarpa dig. Det finns fullt av Internet cafeér har i BKK och vi vantar alla pa nyheter och detaljerade beskrivningar om hur allt har urartat sig. 💡

“Vill aldrig aka hem”, na du, det tar nog ett tag innan man langtar hem, sjalv sa har den kanslan inte infunnits sig an, och jag har varit har ett tag.
Forst och framst vill jag hora om kanslan nar du landade och kom ut pa flygplatsen och gick in i “vaggen”. Det forsta intrycket jag kommer ihag fran nar jag kom hit som 16 aring 1982 och kom ut pa Don Muang, var att skjortan kleta fast sig pa kroppen och att jag tankte att hur sjutton ska jag klara av detta, halv-eskima som man ar… Och jag hade inte en flicka som stod och vantade som jag aldrig har traffat, sa jag kan tanka mig att din skjorta var nog ratt blot av bade varmen och stressen.
Nar du sen traffa Khun Jupa, vad hande? Kom igen nu J.Jonsson, hitta en dator och hor av dig.

[jb]

Har precis kommit hem efter ett par dar utan internet, och vilka härliga nyheter! :sunny: :sunny:
Starkt jobbat, jjonsson. Jag ser verkligen fram till att höra mer. :cheers:

[Pia]

Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag läser rapporterna om att han har det bra och att allt funkade när han kom ner.
Men för sjutton jjonsson, ta dig tre minuter och skriv till oss… :thumbright:

[realdexter]

@pellevsl wrote:

Nah men snalla Herr J.Jonsson, nu far du faktiskt skarpa dig. Det finns fullt av Internet cafeér har i BKK och vi vantar alla pa nyheter och detaljerade beskrivningar om hur allt har urartat sig.

Jag är böjd att hålla med pellevsl i det han skriver här… jjonsson, det finns faktiskt mer i livet än nöjen.. Man måste faktiskt tänka på sina medmänniskor oxå, tänk att du har ett helt forum som ivrigt väntar på info.

[pellevsl]

Jaha, i brist pa annat sa far man val skriva en egen bok har da, nu nar man har snabbat sig hem fran middagen for att man ska kunna lasa om Jupaporn och J.Jonsson, och hur mycket finns det att lasa har da???? Men na da, “jag ar inte bitter”, som Tony Rickardsson :king: skulle ha sagt. Kanske J.Jonsson och Jupaporn har dragit norrover och dar ar det langt emellan Internet cafeérna, i varje fall 300-meter i Isan. (Ja, J.Jonnson det dar var en pik)

Idag vart jag lite rord faktiskt. I gar kvall sa namnde jag just den har traden till min Pappa (pensionerad utlands Svensk som bor i Thailand och som har bade levt och verkat i BKK i manga ar), och nar jag kom hem i eftermiddags, sa namnde Pappa att han hade last traden fran borjan till slut och slutligen faktiskt klammt fram en liten tar nar han satt och laste “the 12 page story om J.Jonsson och Jupaporn”. Hur manga grabbar har inte kannt sig som J.Jonsson?
Jag kommer ihag en vad en SAS flygvardinna sa till mig en gang, “om du bara visste hur manga Svenska vuxna karlar som sitter pa flygtoaletten och grater nar dom lamnar BKK”. Ja, det ligger nagot i det, det ar nagot visst med det har landet som tilltalar oss, och det ar inte bara vackra damer, det ligger mera bakom som jag inte kan satta tummen pa riktigt.
Hursomhelst, numera har dom fina toaletter pa SAS flighten fran BKK (A-340), sa man kan till och med ta med sig en Gin-Tonic och satta sig dar och begrunda bade utsikten och framtiden.

[Rosarin]

Hej, “jjonsson och Jupa-ganget”!

Borjar ocksa undra hur det star till dar “pa de rosa molnen” dar Jjonsson och Jupa svavar omkring…

Jorden anropar jjonsson!!!!!! Hallaaaaa……(inget svar)…..

Han sa att de skulle till nagot “turistigare” stalle sa att de kunde halla handen nar de gick omkring for det kunde de inte gora overallt.
Sen skulle de upp till Isaan, dar han skulle traffa hela familjen. (farmor,farfar, farbror, kusiner m fl.)

Sen vete tusan men visst skulle han bara stanna 7 dagar och det har redan gatt 5.

Himla tur att vi har Christina har som kan uppdatera oss om laget for Herr Jjonsson och hans Jupa.

Fler lagesrapporter emottages med gladje *fnissar*

[sukhoi]

Mmm…biter lite på naglarna jag med. :albino:
Men samtidigt så kan man ju förstå att man, i jjonssons situation där man bara har sju dagar på sig, inte vill ägna en enda sekund framför datorn. Jag minns själv hur de 16 dagarna bara försvann i en blinkning första ggn jag var och hälsade på i Thailand.

[ffgh]

@pellevsl wrote:

Jag kommer ihag en vad en SAS flygvardinna sa till mig en gang, “om du bara visste hur manga Svenska vuxna karlar som sitter pa flygtoaletten och grater nar dom lamnar BKK”

Jag var nog en av dom efter min första long-stay (-88). Typ; Varför, varför, varför är jag tvungen att återvända till kalla Hudik efter ett halvår i världsklass i Bkk/Fun City…??? Fysiskt ont i kroppen i taxin ut till Don Muang.
Visserligen slut med flickvännen… men icke förty…

Nu efter typ 50 landningar i BKK är läget lite annorlunda. Nu gift med 3 barn – fortfarande glädje vid landning dock!

JJ – en landning för dig – berätta!!

// ffgh

[Lasset]

Ja nog har man haft thailandsabstiniens och klämt några tårar ibland. Nu vill man ju höra hur det går för pöjken jjonsson och han rosa moln, gissa om han får ågren när han ska hem, om han åker hem. :shaking2:

[Rosarin]

Hej hej!

Gissa vad?!

Jjonsson ploppade just in pa MSN och sade hej! Han och Jupa satt pa ett internetcafe i Chonburi for tillfallet och han har det JATTEBRA, sa han!

Det forsta han sa efter alla heeej och sant var: ” Jag sitter har med min framtida fru!”
Sen blev det en massa grattis och hjartan till dom fran mig *ler*.
Jag sa aven hej till Nong-Jupa!! *weeee*

Sen fragade jag ..”Nar ska ni gifta er da?” och da kom svaret snabbt som blixten ” Sa fort vi kan!”.

Sa jag antar att man kan saga att Jjonsson och hans Jupa ar lyckliga.
Passade pa att halsa fran alla och jag sa att vi ar MANGA som undrar hur det ar med dom.

Han halsade tillbaka och sa att han ska skriva ALLT nar han kommer hem!

/Rosarin 🙂

[Tony_h]

Jippi vad kul. Trevliga nyheter, äntligen lite nyheter. Tack för rapporten vännen. :thumbright:

[Gunnar]

Hemresa fredag den 21 mars 2008 Avg Från till Ank Flight Flygbolag
00:45 Bangkok Arlanda Stockholm 06:05 TG960 THAI AIRWAYS Thai Airways
08:10 Arlanda Stockholm Göteborg 09:10 SK2151 SAS SAS

Undrar om hemresan är ombokad ? eller är han på väg hem redan nu ?

[jjonsson]

Ja nu blev det i alla fall så att jag åkte hem, men inte med torra ögon om man säger så.
Hade jag kunnat boka om så hade jag gjort det.
Jag ber hundra tusentals gånger om ursäkt för dom minst sagt urusla uppdateringarna.
Mina 7 dagar har varit mycket intensiva och jag har åkt runt som bara den för att träffa kompisar, släktingar och vänner till Jupa.
Enda gången jag haft tillgång till Internat var en liten kort stund i Chonburi innan shopping inför hemresan och uppdaterade då snabbt Rosarin via MSN.

Min story om den fuktiga väggen, värmen vännerna maten kommer…
Har försökt att skriva lite då och då och skall sammanställa allt till en story.

Nu sitter jag i alla fall hemma i mitt kök igen.
Efter att ha lämnat värmen och det fantastiska folket för +1 grad snö, en sur passkontrollant, inget sawadii ka där inte…

Jag känner mig ordentligt trött efter resan och det känns otroligt tungt att ha den man älskar så långt bort.
Och den som jag numera VET att jag älskar på riktigt!

Precis som Christina skrev innan så var allt så mycket bättre än vad jag någonsin kunde önskat.
Både Thailand och Jupa…
Hon är en fantastisk människa och vi vet båda efter denna veckan att vi är menade för varandra.

Pratade precis med Jupa nu och saknaden känns väldigt tung just nu för båda…

Skall efter detta inlägg kontakta en medlem på forumet för att få hjälp med UT.

Jag kan väl också tycka att det är läge att ni får se henne mig och oss… eller?

[ThaiJanne]

Fasen vad skönt att höra att allt gott bra och att det sluta lyckligt.
Oj vad vacker hon va. :cheers:

[Pia]

Jävlar i havet och fåglar på land, vad snygga ni är !!!
Jag får gåshud över hela kroppen, när får vi komma på bröllop??? :bounce:
Ja, du vännen du ska veta att vi är många som har gått och undrat och loggat in här hur många gånger som helst för att kolla hur du har haft det…..
jag önskar dig all lycka och det är bara att börja spara , både pengar, övertid och gud vet vad så att du snart kan åka ner igen…

Pia

[Gunnar]

Ovanligt vacker ung dam ! Ta väl hand om henne ! :thumbleft:

[sector]

Detta är en otrolig historia. Tack för att du vill dela med dig. Detta bevisar att kärleken finns för alla om man tittar ut i världen.

[Tony_h]

Vad fina ni är tillsammans, det är otroligt egentligen vad som kan hända tack vare internet. :sunny: förstår att det känns jättetungt och ensamt, samtidigt som du måste vara lycklig över att det visade sig vara bättre än dina förväntningar. Jag önskar er all lycka i framtiden, mina ögon höll sig inte direkt torra heller när jag lästa ditt sista inlägg här. Ett stort grattis.

[jb]

Hej o välkommen tilbaka jjonsson.

När jag ser bilden förstår jag hur svårt det måste ha varit att åka hem. Vilken fantastisk vacker kvinna. Och efter din beskrivning, inte bare på utsidan.

Otroligt glädjande att höra att allt gick bra och att du åkte trots tidigare små rödflaggor.
Den som vågar vinner.

Önskar er all lycka till framöver.

[Nille]

Bara att stämma in med de andra. Fantastiskt att se er på bild första gången, och tillsammans dessutom. Fasen vad kul att det gick som de gick. Välkommen hem. Även om hon är där och du här måste det vara en härlig känsla du går och bär på nu.

Välkommen till klubben på riktigt får man väl också lov att säga.

[Magnus74]

Fan vad skoj. Hon var riktigt söt. Grattis. Nu är det min tur åka dit och känna samma kärlek. Ibland är livet bra härligt.

[Rosarin]

Heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej!!!!

Valkommen hem! 🙂

WOW!!!!!!!!!!!!, vad fina ni ar, KLOCKRENT, VARLDSKLASS for tusan!!!! *ler*
Ghaaaaaaaaaaaaa, ryser verkligen nar jag ser er!!
Sa vackra ni ar tillsammans!

Inget snack om saken att ni ar amnade for varandra, ar sa glad for er skull!

Halsa blivande FRU J. Jonsson (haha, det blir ju J. Jonsson for henne med ju *fnissar*) sa mycket fran oss!

Och du vannen….du har en FENOMENAL magkansla…, glom inte bort den!

BAOTA-KRAM Rosarin 🙂

[D200]

Pratar oxå med en i Thailand men är lite avis på det klockrena i er historia som det verkar. Dit vill vi nog alla innerst inne. Besvarad kärlek och allt det där. Istället för en massa trassel och sånt.

Hoppas för allt i världen att ni får det bra och kommer dit ni vill!

💡 :cheers: :sunny:

[b-tung]

:hello1: :hello1: :hello1: :hello1: :headbang: :headbang: :headbang: :hello1: :hello1: :hello1: :love4: :love4: :love4: :love4: :love4: :love4: :love4:

Världsklass på denna historia.

Lycka Till

💡 💡 💡

[boes]

Ja- oxå härifrån : välkommen i klubben !
Hoppas verkligen allt ska gå bra för er oxå i fortsättningen.
Dette har varit en fantastisk bra och lärorik tråd och vänner der bäste : DETTE ÄR BARA DEL 1
STORT GRATTIS
:wave: :wav: :wav:

[Isaan bo]

@jjonsson wrote:

Ja nu blev det i alla fall så att jag åkte hem, men inte med torra ögon om man säger så.
Hade jag kunnat boka om så hade jag gjort det.
Jag ber hundra tusentals gånger om ursäkt för dom minst sagt urusla uppdateringarna.
Mina 7 dagar har varit mycket intensiva och jag har åkt runt som bara den för att träffa kompisar, släktingar och vänner till Jupa.
Enda gången jag haft tillgång till Internat var en liten kort stund i Chonburi innan shopping inför hemresan och uppdaterade då snabbt Rosarin via MSN.

Min story om den fuktiga väggen, värmen vännerna maten kommer…
Har försökt att skriva lite då och då och skall sammanställa allt till en story.

Nu sitter jag i alla fall hemma i mitt kök igen.
Efter att ha lämnat värmen och det fantastiska folket för +1 grad snö, en sur passkontrollant, inget sawadii ka där inte…

Jag känner mig ordentligt trött efter resan och det känns otroligt tungt att ha den man älskar så långt bort.
Och den som jag numera VET att jag älskar på riktigt!

Precis som Christina skrev innan så var allt så mycket bättre än vad jag någonsin kunde önskat.
Både Thailand och Jupa…
Hon är en fantastisk människa och vi vet båda efter denna veckan att vi är menade för varandra.

Pratade precis med Jupa nu och saknaden känns väldigt tung just nu för båda…

Skall efter detta inlägg kontakta en medlem på forumet för att få hjälp med UT.

Jag kan väl också tycka att det är läge att ni får se henne mig och oss… eller?

Ett uppehållstillstånd UT kan ta upp till 1 år, det söks hos
Migrationsverket. vilket jag betvivlar dom godkänner. Ja
föreslår att du söker ett 3 månaders besöksvisum som du
sedan förlänger med ytterligare 3 månader i Sverige. Det
söks o avgörs av ambassaden i Bangkok. o tar en vecka
Men detta är endast mitt förslag. Om du snabbt vill träffa din
tgf. igen. Grattis till din date.

[Herr Chang]

Måste nog hålla med Isaan Bo, UT efter endast 7 dagar tillsammans lär man vara skeptisk till på Migrationsverket.

Jag tycker också att det känns mer rättvist mot damen om hon kommer till Sverige första gången på ett tidsbegränsat besöksvisa. Hon kan då sedan återvända till Thailand och begrunda om hon verkligen vill bo i Sverige permanent.

Herr Chang har talat.

[freddan_gbg]

Och känns det rätt så kan ju hon via ett ombud lämna in ansökningshandlingarna på ambassaden, så slipper ni ju vänta ett par månader.

[Isaan bo]

Idag är väntetiderna långa på UT Mig-verket dom har fullt upp på
grund att halva Irak kommit o andra halvan är på väg förutom
dom 3 som Finland tar emot. I övrigt håller jag med Changen.
Ni hinner nog uppleva alla kulturkrockar som kommer ske, när
livet blir vardag igen o då kan ett begränsat Visa vara guld värt.

[Anders99]

Hej

Jag halkade in på detta forumet på ett bananskal och har nu läst igenom hela tråden – vilken fantastisk berättelse! :cheers:

Stort grattis JJ och jag önskar er båda ett långt och lyckligt liv tillsammans! :love3:

Mvh

P.S. Fortsätt gärna skriva och berätta hur saker utvecklar sig!

[realdexter]

Stort grattis jjonsson!! Det är inte ofta verkligheten överträffar sagan, men här är det ju verkligen så. Vilket vackert par ni är, underbart söt tjej!!

Lycka till i fortsättningen!!

Ps Hur gick det med rökningen nere i Thailand??

[clas391]

Det verkar helt uppenbart att du har hittat en bra thaikvinna, släpp aldrig henne, du kommer nämligen aldrig att finna något bättre, om du så söker jorden runt tusen gånger, jag kan lova av egen erfarenhet. Jag minns fortfarande hur det känndes att resa tillbaks den där första gången, att passa på telefonen, vänta att hon skulle ringa, vad är klockan? kan jag ringa snart? vad gör hon nu? Du skulle sett mina tel räkningar. Jag minns också alla dumma missförstånd, som ledde till onödiga gräl,vill därför uppmana dig att skaffa en mycket bra bok, thailandfever tror jag att den hette, skriven på eng o thai den har hjälp oss många gånger. Trots alla år ligger det fortfarande ett thai sve lexikon på köksbordet, inte för att det behövs snarare som ett minne av tiden som var,även om jag ibland tittar i det, behöver ännu putsa mina kunskaper i thai, tänker nämligen om några år bosätta mej permanent i frugans hemby, där vi har ett hus sedan några år tillbaka. Nu sitter jag här och gaggar, men det känns skönt att se er tillsammans, vilka minnen man får, och vilka härliga stunder som väntar dej och din Jupa. Fixa ett tre mån besöksvisa förläng det med yttrligare tre mån sen kan ni söka ut, det kommer inte att bli några problem, förutom väntetiden, men då åker du klart till Thailand igen. Ni kan ju inte vara från varandra, eller hur? Som en liten parantes åker jag och min Jai till Thailand den 1:e apr för att bla träffa en liten dam född den 14/12-07….. vårt första barnbarn. Vart fasen har alla åren tagit vägen?

[Hakan]

Vilken pingla, jättesöt. Det låter verkligen som att du har fått jackpot, Grattis!!
Verkligen kul att höra att allt gick bra med resan, vi var många på forumträffen som var nyfikna på din resa, synd att du inte kunde komma. Hoppas att NI kan dyka upp på nästa : ))

Ha det bra /Håkan

[Rosarin]

Clas391:

Valkommen till forumet och grattis till ert forsta barnbarn! 🙂

Jo, Jupa-traden har fortrollat oss allihop. Det ar som att fa folja med i en nutidens saga som bara blir battre och battre.

Jjonsson:

Hur gar det med Jet-lagen? Gar du fortfarande pa thai-tid? *ler*

kram kram 🙂

[Svenne Farang]

Fantastiskt! Grattis! Ser fram emot att få höra mer om din resa. Hur gick det med listan? :sunny:

[jjonsson]

@Håkan wrote:

Vilken pingla, jättesöt.

Tack Håkan rodnar lite här, vad tyckte du om henne då? Visst är väl hon också jättesöt! :happy7:

Jetlagen har lagt sig och saknaden blivit större, efter inläggen om UT och besöksvisum så börjar jag väl så smått inse att besöksvisum är det som måste till just nu. Det kanske inte är den långsiktigt bästa lösningen men efter flera och långa samtal med Jupa är vi båda helt på det klara med att vi inte kan vara i från varandra, det här måst lösas snarast.
Ett problem i det hela är naturligtvis det att efter hemkomsten är plånboken allt i från välfylld och det krävs i alla fall stålar till flygbiljetten för henne hit, men det skall väl lösa sig på något sätt…

Rökningen funkade kanonbra realdexter hoppas det går bra för dig också!
Det fanns en cigg jag saknade dock….

Svenne Farang, listan ja…. den som var en feglista blev en “Wild and crazy lista”
Åkte utan Vaccinationer, mediciner eller annat jag hade med….
Listan blev…
1. Väska med lite kläder och för att packa allt jag köper
2. Pass
3. Biljett
4. Tandborste, tandkräm

Jag måste säga att i all förtvivlan i att komma hem hit utan henne till sura passkontrollanter, dövstumma medpassagerare och minusgrader och snö så fanns var det HELT fantastiskt att komma hem, logga in och se alla era inlägg från er som följt tråden sedan starten med alla frågetecken och tvivel som funnits men också se alla “Nya” medlemmars inlägg.

Det finns alltså personer som plöjer igenom den här tråden från början till slut, mycket imponerande och rörande!
Sector, Clas 391, Anders99, D200 Hej och varmt välkommna (har jag glömt någon, förlåt och välkommen!)

Clas391 skriver om Thailand Fever som är precis som han säger en bibel i den här typen av relation.
Därför vill jag belysa denna ännu en gång i tråden även om vi haft den uppe förut. Den ÄR guld värd.
Jag har läst den pärm till pärm och Jupa också. Det finns visserligen en del saker som inte stämmer i våran relation.
Tror framför allt att det kanske beror på att vi är yngre och Thailand precis som alla andra länder förändras.
Man ser också att Thaitjejer och killar strävar efter vårt västerländska sätt att vara och bete oss, men också att relationer mellan västerlänningar och thai blivit allt vanligare genom åren och man har helt enkelt blivit tvungen att rucka på traditioner och regler.
Ex. var det helt ok för mig att krama henne på flygplatsen, hålla henne i handen, pussa hennes panna på stan även i de mer traditionella områdena och inte bara Pattaya. En snabb puss var också ok men att kyssas helt uteslutet.

Med tanke på Pelle VSL:S inlägg om männen som gråter på toa efter att ha lämnat Bangkok så kan jag bara instämma…
Det är den värsta fighten jag någonsin gått ombord på i hela mitt liv…
Varenda ven i huvudet tömdes på blod, hela vägen till gaten var en enda dimma…
Uppe i luften, jag lämnade hennes land, nedanför trodde jag mig själv kunna se hennes hus, gatorna vi gått på, städerna vi varit i… Om planet störtade nu så visste jag i alla fall att kärlek finns och jag skulle för alltid komma i håg vart jag hittade den…

Först nu förstår jag innebörden i “one night in Bangkok makes a hard man humble”
ALDRIG har jag varit så liten…

Pia när det gäller bröllop, mmm, vi snackar om en Isaan tjej.
Det innebär att hela byn deltar i bröllopet, och sedan alla 703 medlemmar här… (Oj vad det ökat Nille, eller?)
Det blir väl en del stålar misstänker jag…
Med tanke på att hon är enda dottern, hyfsat välbärgad familj och att hon är universitetsutbildad kommer det förmodligen
att bli en sinsod (hemgift) som just nu är några ljusår från mitt sparkonto just nu…
Löser sig ekonomin via en trissvinst i dag eller ett bidrag från någon miljonär som gråtit i tråden så är ni alla hjärtligt välkommna på bröllop så fort det bara går…

Till er som läser tråden och som exempelvis D200 och som har kontakt med en thailänsk tjej.
Lycka till! Ni kommer förmodligen att hitta något ni aldrig trodde var möjligt att hitta.

Jupa ville egentligen aldrig hitta en farang boyfriend jag aldrig en thai girlfriend.
Nu står vi här och vi har funnit att det är en perfekt matchning… varför….

Jupa säger:
Becourse farang husband have responsebility and take care of wife and family.

Jag säger:
Becourse thai wife have responibility and take care of husband and family.

Även om det kommer att finnas missuppfattningar och kulturella skillnader som kommer att ställa till det i bland.
Öppet sinne och förståelse för vandras kulturer…
Vi är två helt olika världar men som tillsammans är/kan vara nyckeln till fullständig lycka i livet!

Citerar Jb:
Den som vågar vinner!

[jb]

@jjonsson wrote:

Jupa säger:
Becourse farang husband have responsebility and take care of wife and family.
Jag säger:
Becourse thai wife have responibility and take care of husband and family.

Amen brother!

[pellevsl]

Antligen sa ar man hemma framfor datorn och far lasa lite om vad som hant och vad ser man, inte bara ett svar, utan ocksa ett foto med bade Khun J.Jonsson och Khun Jupa. superlacker ar hon verkligen, Khun Jupa, staende ovationer fran Pelle har i Ban Nok Nonthaburi :cheers: :cheers: :cheers: :thumbright:
Hoppas du kan overtyga Khun Jupa att skriva en rad har i traden sa vi far onska henne personligen lycka till ocksa. Superstory J.Jonsson, hoppas du haller lite liv i traden aven om ni redan har hittat varandra sa att saga, och vi ser nog alla fram emot en detaljerad reseskildring.

[Cathy]

Hihi vad kul att ni fick träffas till slut och att ni klickade! Jättesöt tjej! Önskar er all lycka i framtiden! :flower:

[Premium]

Vill bara lyckönska er i framtiden!! Har nu suttit och streckläst hela natten…den här berättelsen är bättre en den bästa bok…har själv börjat göra lite trevande steg men den här läsningen gör att man blir modigare…Tack..

[Tony_h]

Premium, välkommen till forumet ska du vara. Bra kämpat att läsa hela tråden i ett sträck, men den är fascinerande. Jjonsson här fick du ett uppslag, skriv en bok, en novell om hela storyn med alla intryck och händelser så tjänar du ihop till biljetten flera gånger om. Personligen tror jag att den skulle kunna sälja bra. 💡

[Glyn]

En bok kanske är att ta i, men någon slags novell i lämplig veckotidning skulle det definitivt kunna bli! Du skriver ju riktigt bra och “innehållet” i novellen är ju förstklassigt! Man blir ju riktigt tårögd när man läser dina rapporter.

Jag önskar att mina egna kontakter med en thailändska här i Sverige skulle få ett lika lyckligt slut, men så blir det tyvärr inte.. Det finns tyvärr inte plats för en man i hennes liv för närvarande. Snart åker hon hem till Thailand och kommer troligen inte tillbaka :shaking: :shaking:

[pellevsl]

Tja varfor inte J.Jonsson, har har du chansen att fixa Sinsoden, en bok eller en novell. Kanske Vant i Hacken (Hant i Veckan for er som inte forstar skoj) koper in hela storyn sen kan du sitta pa den kritvita beachen i Koh Samet och bara njuta med Khun Jupa i flera ar. 💡
Sjalv ska jag spendera nagra dagar efter Songkran pa Koh Samet, och sitta under palmerna och lukta pa blommorna och kanske en eller annan Gin Tonic, och onska jag kunde skriva som J.Jonsson och ha framtiden avklarad.
Forresten, vad heter du J.Jonsson? Det kanns som om jag stammar :shaking2: nar jag uttalar din ID. (Johan, Jonas, Johannes, Janne, eller??)

[Spiritfish]

Wow, har plöjt igenom hela tråden nu. Och helt sjukt vacker hon är! Helt otroligt att du lyckades hitta en sån pingla. Det som övergår mitt förstånd är hur hon kunde vara singel? Hon verkar ju vara en riktigt fin och omtänksam person.

Grattis mannen! Ta hand om henne, sådana kvinnor växer inte på träd för oss västerlänningar.. 🙂

/Nicholas.

EDIT:
Glömde även att säga att även jag fick en lite tår i ögonen. Att läsa denna tråden var som en nosalgi trip på hur allt var första gången, allt man funderade över, var rädd över, hjärtat som bultade, allt det nya osv.. Du fick mig att känna tillbaka till den tiden, vad man hade för förhoppningar och glädjen över att vara i Thailand.

Kommer inte ihåg vem som skrev det men han gjorde någon träffsäker kommentar om första gången man kom till Bangkok och slogs av “väggen”. Helt sjukt vad jag kände igen mig där, kommer ihåg första gången jag satte min fötter på Thailänds mark, var 2002 och jag var 20 år. Hade stått på fabriken och jobbat ihop pengar till en 3 månaders resa i Sydostasien men som blev till en 3 månaders resa i Thailand istället.. 😉 Var i princip första gången jag hade rest utomlands och dessutom var jag helt själv i ett främmande land. Det var verkligen äventyret kan börja. Och det första som möter mig var “väggen” av fukt, värme och illaluktande soppor och avgaser. Trodde jag allvarligt skulle dö. Kommer ihåg att gick omkring på någon gata i BKK och bara kände att jag klarar mig inte längre, lyckades ta mig in på en resturang som hade AC och bara satt där och pustade och frustade och funderade över va f-n jag gjorde. Men jag överlevde det och har haft en underbar tid i Thailand sedan dess.

Men det konstiga är att nu möts jag aldrig av “väggen”. Man har väl blivit härdad förmodar jag, när man var 20 var man vek.. hehe.. Fast samtidigt saknar jag den tiden, allt var nytt, man var lurad som en liten bäver men samtdigt var det ett stort äventyr. Nu har Thailand blivit mitt hem, man är van över allt. Man reagerar inte över något. Det har blivit vardag över det hela. Som hemma i Sverige. Lite tråkigt tyvärr.

Men det var därför det var så kul att läsa din tråd, det fick mig att minnas tillbaka till den tiden. Jag tackar så mycket för att jag fick följa med på din resa. Lycka till i fortsättningen. :sunny:

[Spiritfish]

Föresten förstår att funderar mycket på hur du ska kunna sköta det praktiskt nu, om du ska flytta till Thailand behöver du ju ett jobb osv. Tyvärr är ju verkligheten att man behöver pengar för att allt ska funka. Om du är smart, har lätt för matte & psykologi och är ganska målmedveten skulle du kunna testa att börja lira poker på internet. Jag vet att det verkligen inte är politiskt korrekt att ge sådan här råd men om du är målmedveten går det att vinna en hel del.

Själv har jag varit en yrkespelare på heltid sedan Mars 2004, började innan pokerboomen så hade bra timming. Men det finns fortfarande extremt mycket dåliga spelare på nätet. Och om du spelar “live” så är spelarna ännu sämre. Jag skulle personligen tror att det i dagsläget finns över 1000 personer bara i Sverige som har pokern som heltids jobb. Så det går helt klart att tjäna en hel del. Det vore ju perfekt för dig att kunna bo i Thailand och få din inkomst från pokern isåfall. Själv har jag bott här snart i två år och funkar riktigt bra. Är grymt nöjd med livet just nu.

Om du funderar att testa ska du inte spela en enda hand för pengar innan du har läst på ordentligt. Köp lite pokerböcker, läs på dessa forum, http://www.twoplustwo.com” onclick=”window.open(this.href);return false; och http://www.pokerforum.nu” onclick=”window.open(this.href);return false; (twoplustwo är bäst men skönt att få en svensk vinkel på det genom pokerforum).

Egentligen rekomenderar jag inte någon att börja spela poker om du inte är grymt intreserad eller har stor motivation. Varje dag ser jag folk förlora väldigt mycket pengar. Skulle tror att 90% förlorar pengar, 8% vinner ok(mig själv) och 2% vinner riktigt mycket. Men jag känner att du kan vara grymt motiverad för att det kan vara din möjlighet för dig att bo med din käresta och därigenom göra att du satsar seriöst och långsiktigt. Och inte satsar någon hundring då och då som dom flesta gör som förlorar.

[proppen]

Skön tråd det här , önskar er all lycka .

[Enis]

@Spiritfish wrote:

Kommer inte ihåg vem som skrev det men han gjorde någon träffsäker kommentar om första gången man kom till Bangkok och slogs av “väggen”. Helt sjukt vad jag kände igen mig där, kommer ihåg första gången jag satte min fötter på Thailänds mark, var 2002 och jag var 20 år.

Här kanske: :scratch: enis-year-one-t1857.html dink

Nå jjonsson….hur går det, blir det någon turist på besök i svedala snart?

/Enis

[Luttrad]

Det blir lätt för mig att skriva mitt första inlägg på detta forum i denna trevliga tråd!

Det är bara att gratulera och önska lycka till!

mvh.

Luttrad.

[jjonsson]

När jag åkte var det slutet på den här tråden.
När jag kom tillbaka skulle en ny tråd skapas.
Men det här har blivit mer än en tråd, den vägrar släppa mig och lever sitt eget liv, inläggen fortsätter…

Jag har levt med den här tråden sedan alla mina funderingar kring thailand och Jupa började, skrivit om alla tvivel all glädje och all oro, det har blivit en tråd som blivit en del av mig.
Jag kan inte även om jag försöker att släppa den, låta den vara och skriva en ny.
Det skulle vara att lämna en del av mig bakom mig.
En fantastisk del av mig och det skrämmer mig.

I slutet av december visste jag att Thailand var ett land till höger om afrika.
I dag vet jag en hel del mer och hela tråden innehåller denna fantastiska resa…
Rörande är när det kommer personer som plöjer hela tråden mitt i natten,
lägger sitt första inlägg i den och som får en styrka att våga i sina relationer… otroligt….
En kick är också att höra att skapar nostalgi att läsa mina inlägg, riktigt kul.

Frågorna fortsätter…
J i JJonsson står för Johan
Hon kommer i Juni på besök till Svedala…
Hålla liv i tråden känns som ett måste numera….
Jupa kommer säkerligen att kunna kommentera i tråden en vacker dag.

Och om du kommer att göra det Jupa, vill jag att du skall veta att den här tråden har en stor del i att jag vågade gå vidare med dig.
Att jag vågade åka och att jag vågade chansa.
Den här tråden är historien om dig och om mig, mina tvivel och min rädsla.
Precis som du tvekade jag inför det okända, hade fördomar och tvivel.
Jag hoppas att den dag du läser det här, att du förstår.
Alla inlägg fick mig att närma mig dig mer och mer, fick mig att förstå mer och mer om dig, ditt land, din kultur och förstå att du var en väldigt speciell människa.
Jag är väldigt lyckligt lottad!

I kväll har jag ett hål i mitt bröst, där mitt hjärta satt, ett hål där det regnar in i natt.
Saknaden är fruktansvärd stundtals. Det smärtar bara mer när jag tittar på foton från vår vecka och videofilmerna skall vi inte ens tala om, dom låter jag helt bli.
Det enda som existerar är att ta mig tillbaka, jobbet känns helt meningslöst, helgerna bortkastade.
Hela tiden hittar jag nya saker att sälja i huset, nya jobb som kan vara intressanta för att dra in extra pengar, varje kväll lägger jag timmar på att hitta flygbiljetter.
Ibland känns det som att jag inte kommit hem, det som var mitt hem finns inte längre.

Vi pratar varje dag fortfarande och det känns annorlunda när vi talar nu.
Förut fanns en tvekan hela tiden, en fundering på vem personen i luren var.
Nu vet man och det gör det hela SÅ mycket svårare och mer känslosamt.
Jag är så mycket mer ensam nu än tidigare.

Börjar repa mig efter resan, tror att jag gick på adrenalin hela den veckan.
Kände exempelvis aldrig av någon Jetlag, allt kom när jag kom hem.

Nu är jag på banan igen, dags att börja skriva igen…

[sukhoi]

Shakespeare skrev för länge sedan något väldigt vackert ” Journeys end in lovers meeting” . Denna tråd och min egen situation har dock fått mig att inse att Shakespeare bara hade till hälften rätt. En resa må ha avslutats, men bara för att låta en ny, mycket mer spännande, starta. Lycka till med din nya resa jjonsson, och tack för du låter oss följa dig en bit på vägen.

[Lorentz]

Hej JJonsson! vilken bra story du har.
Jag är en flitig läsare av detta forum och blev nyligen medlem. Har läst din story från början, och måste säga att den är välskriven och mycket liknande min egen story….
Hoppas du inte tar illa vid att jag berättar min story i din tråd……
Jag är en van resenär till Thailand sen 2000, och ser det som mitt andra hem, jag kan och vet mycket om Thailand “men” man lär sig något nytt varje gång och jag är som en svamp när det gäller information/samtal om Thailand.
Jag tyckte det var besvärligt att hitta den rätta i Sverige så jag började kolla kontakt sidor på nätet, och jag föll för TLL “Thai Love Links” (jag gillar ju thai tjejer). Det blev många tjejer så det gällde att sålla ordentligt (har fortfarande kontakt med 2 tjejer som är mycket goda vänner). Jag fick kontakt med min tjej augusti 07, till en början med lite e-mail och MSN med webcam (ett stort plus om man vill lära känna någon på nätet). Det blev till en daglig kontakt via MSN, med och utan kamera, samt med SMS och telefon samtal. Jag blir störtförälskad i denna tjej och jag skickar till och med pengar till henne (för diverse utgifter hon har) hon bad aldrig om det, men jag gjorde det lite för att testa henne också (om hon är seriös i vårat “förhållande”).
Det blev jobbiga 4 månader med daglig kontakt och en längtan som bara växte med tiden, själv så visste jag att jag inte kunde ta ledigt förrens i december för att åka till Thailand, och jag visste inte hur länge jag kunde stanna heller.
I november var det klart, jag skulle komma i mitten på december och stanna i “80 dagar” nu gällde det att fixa boende och planera vart man ska åka (alltid lika jobbigt, men lärorikt). Och vad händer när vi träffas??? ska vi bo tillsammans eller var för sig?. Och är vi lika kära när vi träffas i verkligheten?.
Det blev underbart, från de att hon mötte mig på flygplatsen och det 80 dagarna tillsammans med resor och otaliga besök hos familjen, till smärtsamt farväl när det var dags att åka hem (vilket var det värsta jag varit med om).
Jag går inte in på detaljer om henne, eller vad vi gjorde i LOS, det får bli en senare berättelse, med bilder.

Att komma hem till Sverige utan min underbara tgf var fysiskt och psykiskt jobbigt, tillbaka till jobb och vardag, man känner en tomhet eller ett vacuum (som tas upp i en annan tråd). Det har nu gått 4 veckor och saknaden är fortfarande enorm, vi har daglig kontakt och planerar för besöksvisa i maj eller juni…..
Man ser resor på internet till Thailand varje dag, och längtar tillbaka. Det är nog tur man har ebb i kassan och inse att det är bättre att vänta några månader så har man sin älskade här…(worth waiting for).

Tack för ett bra forum samt en bra tråd….

[Pajsan]

Oh, my good!!!!
Vilken story!!

Hittade denna tråd i eftermiddags och kunde bara inte slita mej, tog ca 3,5 tim o läsa med div små pauser… Tårögd jag med, precis som så många andra..
Fantastisk historia, den underbaraste roman jag läst o så e den “på riktigt”. Lovely!!

Önskar er all lycka och välgång i framtiden! 8

Kramar!

[Tony_h]

Lorentz och Pajsan välkommna som medlemmar till forumet ska ni vara. :cheers:
Ett lite försenat välkommnande jag vet. Lorentz vi ser fram emot din berättelse med bilder framöver.
Pajsan bra jobbat att läsa hela tråden i ett sträck, men den är omöjlig att motstå. :thumbright:

[jjonsson]

Oj vad tiden går snabbt…
Dags att börja skriva igen skrev jag senast… vad hände där egentligen….

Huvudet är fullt med tankar och en massa funderingar för mig och Jupa.
Jag har haft en blandning av depression och maktlöshet sedan hemkomsten.
Att man kan längta så efter ett land, helt otroligt….
Hjärnan fungerar inte längre och saknaden är otroligt stor varje dag.
All min tid går åt till att sätta mig in i hur vi skall få i hop allting.

Vi kan inte släppa varandra, längtan gör oss galna och vi kastas mellan lycka, panik och oro inför framtiden.
Hur söker man Visum vad är bäst UT eller visum, varför tar allt så förbannat lång tid, ingen vill köpa min gitarr men den gamla kylen gick samma dag jag satte ut den på blocket, varför i h**vete var den där el avstämningen tvungen att komma just nu, varför har jag varit så vuxen så att jag låst allt kapital i pensionsförsäkringar och i huset, oja vad duktig man kunde vara då…
VAR!?!?! finns nyttan i det nu….
Kanon när jag blir gammal men vem bryr sig, om jag inte kan bo med henne snart kommer jag aldrig att bli gammal….

Nu skall jag i alla fall åka igen…
Slutet av maj, början av juni bär det av igen…
Hemresan har jag sällskap av henne och hennes mamma.
Ja, hennes mamma följer med, sanuk bun khun….:)
Skall faktiskt bli riktigt trevligt att få besök här hemma och vi skaffar visum för tre månader som vi sedan förlänger med ytterligare tre om inte allt går åt pipan.

Hon har valt att sälja sin bil för att få loss lite pengar.
Kan inte låta bli att bli en aning varm i hjärtat eftersom jag vet vad den betyder för henne.

Lagom till att man lagt alla papper på den gula lådan eftersom garant papper skall vara i original, ändras proceduren på ambasaden när det gäller visum sökningar…
Verkar i och för sig inte vara något större förutom att man nu skall boka tid via ett callcenter och att det nu heter visum för att besöka pojkvän, flickvän eller annan vän, och lite annan formalia…
Se: http://www.swedenabroad.com/Page____16270.aspx” onclick=”window.open(this.href);return false;
En spännande nyhet är kopian på flygbiljetten som skall bifogas men man skall inte betala biljetten förän man fått ok på visum, hmmm, vem har tänkt till här…. Sponsrade av flygbolagen eller ett beslut taget en bastukväll med kollegorna…

Jaja, ingen större skillnad… bara att rätta in sig i ledet och le….

Sommaren verkar vara på väg med stormsteg, är det jag som lever i en egen värld och inte märker vad som händer utanför, men allt har visst blivit grönt medans jag sov…
Jag hoppades att hon skulle få se allt slå ut, värmen som kommer smygande, allt det gråa som sakta försvinner och ersätts av färger, sakta målas dag för dag…
Ljuset som varar längre och längre för varje dag…

Men i år ser inte jag heller allt det där.
Till skillnad mot alla andra år är jag inte här längre.
Jag har ett annat land i tankarna och är för upptagen för att se.

Ibland förbannar jag det faktum att jag åkte dit.
Alla pratade om den andra dimensionen, det fantastiska med thailand, beroendeframkallande….
En klar överdrift… trodde jag.
Men landet borde ha en varningstext från socialstyrelsen…

Ibland förbannar jag att jag svarade på det där mailet i december, att jag inte bara lät mina fördomar ta överhanden och bara strunta i ”thailändskan som bara ville ha pengar” och som nu plötsligt blivit den som förändrat allt i mitt liv som blivit allt jag lever för just nu…

Jag känner mig så trött på avstånd och byråkrati…
Jag längtar efter den dag vi sitter i soffan med en film, en chipsskål och barnen lagt sig och vi pratar om den tiden då vi längtade ihjäl oss efter varandra och inte hade något klart, när vi sökte visum, intervjuerna för att få UT…

Jag hoppas den dagen kommer snart…

[Cathy]

Viljan finns där, ha tålamod bara. Förstår att den dagen känns långt borta när allt ni vill är att få vara med varandra men den kommer. Önskar er alla lycka! Och håll oss uppdaterade :flower:

[Nille]

Det blir bra det här Johnsson. Vi känner väl till det vakum du befinner dig i. Vakumet kan du inte påverka bara vänja dig vid.

Skratta dig ändå lycklig över att det är billigt att ringa utomlands nu för tiden och att din familj är vid god hälsa.

Jag håller tummarna för att allt går som planerat och att jag snart får träffa Juppa :cheers:

[Vaxet]

Har själv också varit med om att känna detta vacum som det innebär att leva i Sverige, men ha tankarna i Thailand. Men som sagt om villjan finns så löser sig detta så småningom.

Kul att Nille skrev om telefonräkningar, när jag träffade fruvax första gången och var tvungen att åka hem till Svedala, uppgick första månadens räkning för telefon på 6547 svenska pengar. Opps……………………….värt var enda öre dock.

Trevlig historia och fantastiskt målande berättad, lycka till!

Vaxet

[boes]

Jonsson – du klarar detta !
Jag var genom samma himmel och helvete för ett antal år sedan, när jag hade träffat fru Boes och jag var 1 mån i Thailand och 1 mån i Sverige (pendlade månatsvis) 2 år i sträck medan jag avvecklade Sverige och byggde upp i Thailand – Nu lekar livet – vi har kommit till “chips & TV & prata om barnens framtid – stadiet” Ni kommar dit oxå – tro mig – även om det kommer att kräva lite arbete.
Men det verkar som du har kapacitet till det ! Att lyckas med Asien kräver att man har tålamot och insikt.
Good luck till er 2 from fam Boes

[Emil]

@jjonsson wrote:

Oj vad tiden går snabbt…
Dags att börja skriva igen skrev jag senast… vad hände där egentligen….

Huvudet är fullt med tankar och en massa funderingar för mig och Jupa.
Jag har haft en blandning av depression och maktlöshet sedan hemkomsten.
Att man kan längta så efter ett land, helt otroligt….
Hjärnan fungerar inte längre och saknaden är otroligt stor varje dag.
All min tid går åt till att sätta mig in i hur vi skall få i hop allting.

Vi kan inte släppa varandra, längtan gör oss galna och vi kastas mellan lycka, panik och oro inför framtiden.
Hur söker man Visum vad är bäst UT eller visum, varför tar allt så förbannat lång tid, ingen vill köpa min gitarr men den gamla kylen gick samma dag jag satte ut den på blocket, varför i h**vete var den där el avstämningen tvungen att komma just nu, varför har jag varit så vuxen så att jag låst allt kapital i pensionsförsäkringar och i huset, oja vad duktig man kunde vara då…
VAR!?!?! finns nyttan i det nu….
Kanon när jag blir gammal men vem bryr sig, om jag inte kan bo med henne snart kommer jag aldrig att bli gammal….

Nu skall jag i alla fall åka igen…
Slutet av maj, början av juni bär det av igen…
Hemresan har jag sällskap av henne och hennes mamma.
Ja, hennes mamma följer med, sanuk bun khun….:)
Skall faktiskt bli riktigt trevligt att få besök här hemma och vi skaffar visum för tre månader som vi sedan förlänger med ytterligare tre om inte allt går åt pipan.

Hon har valt att sälja sin bil för att få loss lite pengar.
Kan inte låta bli att bli en aning varm i hjärtat eftersom jag vet vad den betyder för henne.

Lagom till att man lagt alla papper på den gula lådan eftersom garant papper skall vara i original, ändras proceduren på ambasaden när det gäller visum sökningar…
Verkar i och för sig inte vara något större förutom att man nu skall boka tid via ett callcenter och att det nu heter visum för att besöka pojkvän, flickvän eller annan vän, och lite annan formalia…
Se: http://www.swedenabroad.com/Page____16270.aspx” onclick=”window.open(this.href);return false;
En spännande nyhet är kopian på flygbiljetten som skall bifogas men man skall inte betala biljetten förän man fått ok på visum, hmmm, vem har tänkt till här…. Sponsrade av flygbolagen eller ett beslut taget en bastukväll med kollegorna…

Jaja, ingen större skillnad… bara att rätta in sig i ledet och le….

Sommaren verkar vara på väg med stormsteg, är det jag som lever i en egen värld och inte märker vad som händer utanför, men allt har visst blivit grönt medans jag sov…
Jag hoppades att hon skulle få se allt slå ut, värmen som kommer smygande, allt det gråa som sakta försvinner och ersätts av färger, sakta målas dag för dag…
Ljuset som varar längre och längre för varje dag…

Men i år ser inte jag heller allt det där.
Till skillnad mot alla andra år är jag inte här längre.
Jag har ett annat land i tankarna och är för upptagen för att se.

Ibland förbannar jag det faktum att jag åkte dit.
Alla pratade om den andra dimensionen, det fantastiska med thailand, beroendeframkallande….
En klar överdrift… trodde jag.
Men landet borde ha en varningstext från socialstyrelsen…

Ibland förbannar jag att jag svarade på det där mailet i december, att jag inte bara lät mina fördomar ta överhanden och bara strunta i ”thailändskan som bara ville ha pengar” och som nu plötsligt blivit den som förändrat allt i mitt liv som blivit allt jag lever för just nu…

Jag känner mig så trött på avstånd och byråkrati…
Jag längtar efter den dag vi sitter i soffan med en film, en chipsskål och barnen lagt sig och vi pratar om den tiden då vi längtade ihjäl oss efter varandra och inte hade något klart, när vi sökte visum, intervjuerna för att få UT…

Jag hoppas den dagen kommer snart…

Jag åker tillbaka 1 jun. Du kan höra av dig om du har tid, så kan jag och tjejen titta förbi och ta en öl någonstans. Fasen vilken bra story det här är!

[jjonsson]

Tack Emil, jag skall naturligtvis höra av mig….
Tyvärr fortsätter tröttheten och vakumet så vi får väl se vad som händer med allt.

Idag testade vi det nya fina systemet hos ambasaden för att söka besöksvisum.
Alla papper finns hos henne nu inklusive den där nya kopian från passet som visar
att jag varit i Thailand, man skall ju numera bifoga kopia på in och utresestämplar.

Hon fick tid att lämna in sina papper den 16 juni!?!
Om inte jag minns fel så är väl vänte tiden för att komma på intervju för UT 3-5 veckor.
Logiken får jag inte i hop. Det handlar om att lämna in papper..
Call centrets nummer nås bara från thailland så jag fick helt enkelt ta och komponera ett
mail för att få reda på om detta verkligen stämmer…

Känns en aning tröstlöst eftersom allt ändras hela tiden.
Det är ju faktiskt en sak man lärt sig i hela den här storyn att det som är i dag kan se helt anorlunda ut i morgon.
Det är ju första gången man gör allt det här också vilket många gånger blir frustrerande.

Postgången till thailand på ca 12 dagars väntan så kunde man ju bokat tiden innan man skickade om man nu vetat att väntetiden skulle vara så lång, men och andra sidan tillkom ju callcentret den 1 maj.

Kanske borde man ansökt om UT direkt i stället eftersom nu har det ju gått några månader sedan man pratade om det först, har man kastat bort den tiden också på att bara vänta på att få vänta.
Vi skall ju i genom den vändan också… :pale:

Kom upp i tid i morse i alla fall, lagom för att se att vägen asfalteras och blockerar min väg ut, finns bara en… den här dagen börjar bra, måndag…
Känner mig som Jesus när han hade som mest ont…

Har i alla fall skaffat 3 abonnemagn till mobilen och en tilläggstjänst som heter global.
Nu kan jag ringa henne direkt från mobilen och slippa att alltid ha närheten till datorn.
Kostnaden ligger på 69 öre i minuten vilket får anses som överkomligt.
Dom har en skypetjänst också med vad jag fattade det som på henne så var det dyrt att mobilisera via internet för henne…
Men skall testa att köra denna också…

Någonstans ser jag i alla fall vår framtid även om vägen dit känns krånglig och snårig ibland.
Men vi kommer att nå dit…
En dag kommer vi att sitta tillsammans och ha “kommer du ihåg diskussioner”
Dessutom är det fortfarande en otroligt lärorik resa fortfarande….
Även om avståndet mellan och mitt andra hemland känns alldeles för långt i bland…

Hoppas ni alla har det bra i vår/sommar värmen :flower:

[sukhoi]

Ja ge inte upp (känns iofs som en ganska onödig förmaning)! Jag kände samma frustration som dig när man var mitt uppe i pappersexercisen, men när det väl var klart så slogs jag av hur förvånansvärt smidigt det egentligen hade gått. Idag ska vi upp på sta´n o fixa med försäkringskassa, SFI och id-kort, så man drunknar snart i papper och myndigheter, men det är det värt! Förra svängen vi va ute o sprang var mödan värd bara för att se hennes min när hon fick smaka på en lakritspuck :tongue:

[Nille]

Jag kan trösta dig med att 1 månad är en ganska kort väntetid. Förr var det inte ovanligt med väntetider upp till 6 månader.

hang in there!! :faroah:

[boes]

Hej jjonsson,
Du förmulerar dig bara för bra !
Det kommer att gå bra ! Tålamod !
Det skulle ha varit samma sak i Thailand – men värre….. Byreaukrati så det baskar! om du skulle ha etablerat dig här.
Good luck och upp med humöret ! :thumbright: :thumbright:

[islander]

@Nille wrote:

Jag kan trösta dig med att 1 månad är en ganska kort väntetid. Förr var det inte ovanligt med väntetider upp till 6 månader.

Du tänker på uppehållatillstånd, nu var det ju “bara” besöksvisa” och mer än en månads väntetid är ju en stor försämring jämfört med innan..

[Nille]

@islander wrote:

@Nille wrote:

Jag kan trösta dig med att 1 månad är en ganska kort väntetid. Förr var det inte ovanligt med väntetider upp till 6 månader.

Du tänker på uppehållatillstånd, nu var det ju “bara” besöksvisa” och mer än en månads väntetid är ju en stor försämring jämfört med innan..

Å fasen! Shit! Sorry.

Jösses – snacka om osmart lösning på problemet. Undrar om svenska turistrådet var med och tog beslutet? Lite Thailändskt över den lösningen… :blackeye:

[jjonsson]

Då var man tillbaka (hemma) igen, efter några dagar på Kho Samet för att komma i fas från Jetlagen och en tidig morgon på ambasaden för att lämna alla papper för besöksvisa så sitter jag just nu i en lägenhet i ChonBuri.
Efter att pappren lämnats in så känns det som att all stress och planering man haft den senaste tiden är till ända och alla funderingar och problem ligger på ambasaden och därmed är det inte längre någon idé att fundera med. En lite lurig sak med besöksvisat i vårt fall var att husboken behövdes, något som jag inte trodde var nödvändigt för besöksvisum men som tydligen behövdes för att bevisa hennes och hennes mammas relation. Som tur var hade hon tagit med denna och vi åkte några våningar ned för att dra en kopia och sedan upp till 20 våningen igen. Allt var klar på ambasaden på ca 1 timma, förmodligen snabbare än så om vi kopierat husboken i förväg. 23:e vet vi om allt är ok eller inte.

Kan inte greppa hur jag så snabbt lyckades få ihop pengar till an andra resa, fixa semstern så att den stämde med ambasaden, sätta mig på flyget igen och nu är jag här… Kommer inte ens i håg när jag satte mig på fösta flyget när jag landade när jag åkte hem igen och när jag var hemma. Dimman, vakumet eller vad man nu skall kalla det för är det märkligaste jag varit med om i hela mitt liv. Samtidigt som jag inte tycker att jag hunnit med något har jag hunnit med allt….

Att hela tiden umgås med hennes släkt gör mig inget man känner sig alltid väl omhändertagen och hennes släkt är väldigt duktiga på att ändå lyckas hålla vår västerländska distans. Ibland känns allt väldigt väldigt äkta mellan alla här och ibland är allt som en enda såpopera. Jag har personer jag inte delar värderingar med men dessa personer ingår i släkten och då måste man “Wear mask” vilket gör att jag känner mig lite osäker på vad som är äkta och inte. Jag har också förstått att man gärna drar till väldigt mycket i överkant om man kan. 1000 Baht blir gärna en miljon och kan man “save face” så drar man utan tvekan till med en lögn vilket höll på att ställa till det ordentligt för oss eftersom hon fått reda på fakta av en släkting som givit faktan för att rädda ansiktet på en i sin släkt och därför sa hon sanningen fast den var ingen sanning fast lögnen var inte hennes utan hennes släktings…. :scratch:

Har i alla fall lärt mig att aldrig dra förhastade slutsatser om att någon far med osanning även om det faktiskt är så.
Systemet med överdrifter och lögner är fantastiskt komplicerat och även om jag aldrig kommer att acceptera lögner så måste jag lära mig att vara lite mer försiktig i min bedömning, allt är inte alltid som det verkar.
Känner mig väldigt konfunderad över “den här filmen” ibland.

Den här gången bor jag i lägenhet och inte i hotelll vilket jag starkt kan rekomendera. 600 Baht per natt och khao paden man får till frukost kan jag lika bra käka på stan. Dessutom blir det lite som att bo i hop på riktigt. Man kommer också mycket närmare “det riktiga” thailand känns det som. De fem stjärnorna, swimingpoolerna och de välpolerade ytorna lyser med sin frånvaro vilket är precis så jag i alla fall vill ha det.

Det skall bli väldig spännade att få reda på vad hon tycker om sverige och resan dit. Jag visste ju själv inte vad jag skulle tycka om thailand första gången jag var här och jag hoppas att hon skall känna för sverige som jag känner för thailand.

Det verkar som att det något hänger i luften är när det gäller politiken, jag har varit alldeles för frånvarande för att kolla nyheterna de senaste månaderna men släkten diskuterar väldigt mycket politik nu till skillnad mot när jag var här första gången.
Bensinpriset som nu är väldigt nära 50 baht och diskuteras hela hela tiden….

Nu stundar min första bilkörning i Thailand och vi åker till Tiger Zoo och någon Garden av något slag…
Hur var det du sa Nille Bara tuta och köra…. hoppas du har rätt….

[Tony_h]

Lycka till jjonsson, och kör försiktigt.

[Nille]

men Johan då – du glömmer att berätta om bröllopet!!

[Rosarin]

VA??

Brolopp!?!?!, NAR DA???? *ler stort*

Har inte varit sa aktiv pa ett tag har pa forumet, har haft fullt upp med en hel del annat.

Tanker pa er Jjonsson, tro mig, NASTAN varje dag faktiskt!

kram Rosarin

[Spiritfish]

Bröllop? Whoohoo.. Här går det undan.. :santa:
När åker ni till Sverige om dom får visumet?

[jjonsson]

Just det ja, du har rätt Nille, vi gifter oss ju faktiskt i Khon Kaen, vissa detaljer glömmer man lätt av i alla starka intryck :drunken:
Isaan wedding och det första förslaget på datum var den fredagen den 13:e, men jag kännde att den där dagen känndes fel.

Bilkörningen gick för övrigt helt ok, helt otroligt hur så många bilar och motorcyklar kan flyta SÅ bra. Fast att vi har mindre bilar i sverige så var det nog ändå smidigare här. Nilles tips höll hur bra som helst… bara att kasta sig ut och köra järnet!
Backspeglarna var oubärliga och en viss oro i Centrala Chonburi nattetid, många med stadiga promillen som racade på …
Aningen för fulla för att uppfatta det röda skenet på stolpen framför…
Men thailand är verkligen skitkul att köra i.
Kännde mig hur trygg som helst, en munk har nämligen ritat med SPRITPENNA I TAKET på bilen och det skyddar oss!

Hon och jag kommer så otroligt bra överens och vi delar trots kulturskillnader så fantastiskt mycket värderingar och intressen.
Thailand växer sig starkare och starkare för varje dag som går och viljan att bo och arbeta här likaså.
Vi kollade faktiskt på hus i går och körde en tur i Chonburis industriområden för att jag skulle se vilka företag som finns.
Onekligen skulle det finnas en hel del som skulle vara mycket enklare om vi valde att bo här framöver.
Men också en hel del som försvårar. Hennes möjligheter att arbeta är helt klart större här, mina möjligheter också om man försöker bortse från fantasilönerna och kan nöja sig med lite mer rimliga pengar, bra kan man leva ändå.

Sen har jag upptäkt en hel del väldigt jobbiga saker i kulturen.
Saker dyker liksom bara upp och helt plödsligt sitter jag i bilen på väg till något som hon och hennes mamma pratat om. OK, så vi pratar liksom inte om vad vi skall göra… eh det där funkar lixom inte riktigt för mig, ett litet hörn skulle jag vilja vara med på. Jaha vi blir alltså 15 personer på den här middagen… vem betalar… jaha jag anade just det för splitta notan finns det väl inget thaiord för.. och vem är han… jasså en kompis till din kompis som sitter där borta, fasen vad han äter mycket… Hur vet din mamma om det där, jaha ni pratar om allt. Pratar ni verkligen om ALLT, ok vad trevligt det skall bli att träffa henne i morgon… inte pinsamt alls. Du, jag funderar på om vi kommer att hinna för nu säger du att vi skall åka om 20 minuter jag tror att det är 5:e eller 6:e gången du säger det…
Jasså det var stängt nu när vi kom fram, vad gör vi då? I morgon, men jag ville ju… ok vi tar det i morgon.

Den 30:e bär det av hemmåt igen och ja då följer hon med, om visat går igenom, men det hoppas jag skall vara lugnt.
Och hennes mamma följer också med ja, för jag misstänker att någon som läser funderar kring….:)

I morgon åker vi uppåt mot Khon Kaen och denna gången blir det ingen racerfärd som förra gången.
Nu skall vi stanna och kolla olika ställen på vägen, kanske stannar vi någon natt innan vi kommer upp dit.
Kanske Härensjö vill svinga en Bägare med oss i Nakon Rachima?

Den här gången känns det verkligen som att våran resa verkligen börjat på riktigt.
Vi har gott om tid på oss och hon kommer att följa med tillbaka för att få se mitt land.
Efter att vi sett varandras länder och stött på varandras kulturer kan vi diskutera framtid på allvar.
Just nu är jag bara säker på att det är vi.

Vart vi landar här i livet gör mig inget.
Jag ser fram emot den soluppgång över Moskva som förra resan fick mig att gråta av sorg och ensamhet kommer förmodligen att få ögonen att tåras av lycka den här gången.
Den soluppgång som jag nu skall dela med min nya familj i mitt nya liv.
Livet kommer aldrig att bli det samma igen för någon av oss…

[Emil]

grattis! Här går det undan. Lär nog dröja innan jag och min tgf gifter oss. Bara jag som lyckats ha tur och hamna med thailändare som betalar för sig vid middagen 😛 Min dam kommer troligtvis i oktober om det går bra på ambasaden.

[Rosarin]

Ahhhhhhhhhhhhhhhhhhh Jjonsson vad kul!!!

GRATTIS och halsa Jupa sa mycket!

BAOTA-KRAM

Rosarin 🙂

[realdexter]

Härligt jjonsson!! och stort grattis!

Lycka till med allt!

[Pia]

GRATTIS !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
jag blir alldeles tårögd……kommer ihåg när jag började läsa dina inlägg och hur besviken jag blev om du inte hade varit inne och skrivit….
och nu är du snart gift med Jupa, helt otroligt, jag frågade ju skoj när vi får komma på bröllop….
Du tar väl massa bilder, så det känns lite som om vi vore med??
grattis i massor och ge din blivande/nygifta? älskling en kram.

[Smurf1975]

Hej Alla

Jag är ännu en av de som läst genom denna tråd (sträckläsning), känner mig lite trött men ville ändå tacka för allt jjonsson skrivit och allt stöd han fått. Jag sitter nu i situationen att jag ska åka till Thailand och träffa min flicka (i Udon thani) i Augusti. Vi träffades via nätet och jag var väl lite mer för tanken att träffa en thailändska (som är även är uppfostrad där). Aldrig har jag längtat så att sommaren ska gå så fort. Vi pratar varje dag via telefon eller msn (webcam chat). Antar jag kommer gå genom alla svängningar som du gått genom och har med detta funnit en viss “tröst”

Låt det bli Augusti NUUUUU

Tack för mig

[Hakan]

Hej Smurf1975 och välkommen till forumet.
Förstår att du längtar till augusti : ) Lycka till!

[jjonsson]

Tack alla!
Pia jag är ledsen, det blev lite för mycket för mig att komma till thailand och förstå vad jag missat i livet, träffa henne och sedan åka där i från. All min tid hemma har gått åt till att ta mig hit igen och att hämta mig från dessa starka upplevelser.
Nu när allt är klart hoppas jag kunna vara mer aktiv på forumet, sen är det faktiskt så att vi bor väldigt nära varandra och det skulle vara trevligt om du ville ta en fika med mig och Jupa när vi kommit hem.
;assor med bilder finns naturligtvis…
Smurf1975, imponerad att du läst hela på en gång och jag önskar dig all lycka i framtiden, du vet vart jag finns om du undrar över något…Snart är augusti här….

Vi kommer till Khon Kaen vid 7 tiden på morgonen.
Jag känner mig rätt trött efter att ha kört hela natten, vi skulle lämnat Chonburi vi 18 tiden men i vanlig Thaistyle så lämnade vi
runt 23.00, vägarna får anses som bra efter som jag bara slog i chassit på bilen si så där 6 gånger.
Vilket gjorde svärmor en aning irriterad..
Lyckades också bli stoppad av polisen två gånger och fick böter båda gångerna pga avsaknad framskylt.
Första gången 100 Baht andra gången 400 baht, framskylten fanns med var inte fastmonterad eftersom vi bytte i chonburi.
Nu är svärmor mer än irriterad, onödiga pengar, det gillar hon inte…
Tror att vi bytte skyltar pga av skatt men vet inte.
Efter lite mingel så får jag reda på att de vill att vi skall ha bröllopet i dag eftersom teachers day är en bra dag.
19.00 är den tid som gäller för att det är en “bra” tid.
Känns som att man skulle behöva några timmars sömn nu för att vi skall upp igen vid 12.00 och åka in till stan och fixa kläder
whiskey och allt annat som behövs.
När jag vaknar skulle jag behöva sova si så där en 32 timmar nu blir det max 4, kommer att se ut som en Panda.
Vit kostym och svarta ringar runt ögonen.

När jag vaknar är huset fullt av kvinnor som förbereder allt som har med mat och dekorationer att göra.
Vet inte om min entre i bara kalsonger var uppskattad eller inte men den skapade sannerligen en hel del diskussioner.
Om vad vet jag inte, en smäll i huvudet och DARLING YOU CAN NOT!!! tar jag på mig och går in och tar en dusch.
Jag häller det iskalla vattnet över huvudet och hör farang, farang, flang law, falang law.
Fortfarande dimmig efter i går om än lite mer medveten efter några skopor vatten.
Vi åker ned mot city, vi har en pickup idag och jag väljer att sitta på flaket för jag känner att det är något man borde ha gjort
när man är här. I efterhand inte borde gjort… hon kör “lungt” ca 100 km/h på skumpiga svängiga Khon Kaenvägar.
Efter 2 mil är vi framme, nu är jag inte bara trött utan mörbultad också…
Vi väljer kläder, saknas ca 8 cm i ärm och tio vid anklarna, det gör inget säger hon, du är snygg.
Hon blir magisk i sin klänning, den passar dessutom….
1,5 timmar make up som hon sen gör om för att hon inte är nöjd, men hon säger inget till salongen för hon har greng Jai
ok, så vi betalade för ingenting…. vi väntade i 32 gradig fuktig hetta, svettades och led för ingenting, vi kunde sovit 1 timma längre…

Cermonin skall vara vid 19.00 eftersome det var en bra tid.
På väg hem ber hon mig att köra lite fortare klackan är redan kvart i fyra. Varför? Cermonin är flyttad till 17.00 helt plödsligt.
Drar på och är hemma igen vid 16 stressar på, är klar, cermonin flyttad till 19.00, vem bestämmer hela tiden… en munk så klart…:)
Har varit här tillräckligt länge för att vara med på att ingenting är permanent i Thailand.

19.00 kör vi i alla fall i gång…
En hop med människor tar ned mig för en grusgång där jag får bli stående. I min for korta kostym, 6 kuvert som skall lämnas vid olika stationer. Eftersom det faller lite regn har jag fått ett lila barnparaply. Så här står jag i en 3 nummer för liten kostym 6 kuvert i fickan två meter falang med ett lila barnparaply… mitt ute på vishan i norra thailand… känner mig fantastiskt snygg inför mitt bröllop.
En sak som farsinerar mig är thailändares förmåga att lösa alla situationer, även om lösningen inte alltid är som tänkt eller den mest sofisktikerade så finns det alltid en lösning…

Jag får vandra till station 1 som innebär fottvätt, station 2 silver dörren och station 3 gulddörren, varje station ges två kuvert med pengar i. Och sedan träffar jag bruden…
Vi har en helt obegriplig cermoni, vita duttar färg i pannan, snören över allt. Jag sitter helt stilla i buddhahälsningspose med ett ägg och ris och bananblad. Efter vattenstänk, babypuder på kinderna och obegriplig indisk sång binder alla på bröllopet trådar kring våra handleder som skall sitta kvar i tre dagar för att skydda oss.

Efter cermonin går vi runt och fotograferas och det verkar som om allt är klart. Jag går på whiskeyn som finns i 33 cl flaskor med kapsyl.
Mao mak mak, och en fest som heter duga….

Herr och fru Jonsson och svärmor.

Söndagen gick till hemfärd från Khon Kaen till Chonburi.
Ett stop i Korat och en middag med Härensjö vilket var otroligt trevligt. En magisk restaurang i Korat som jag inte minns namnet på. Glöm inte att kolla Härensjös blog också finns en hel del info om thailand och korat där.
http://harensjo.blogspot.com” onclick=”window.open(this.href);return false;

Vi fortsatte sedan våran resa tillbaka till Chonburi för några timmars sömn innan vi i dag åkte till ambassaden för att få ja eller nej på visum.
Efter ca 40 minuters köande och flera bistra miner på thailändare som tyrärr inte fått något visum för att åka gick hon nervös fram till luckan. Saker kan ju ha gått fel, stavninger tomma fält klarar jag att gantera både henne och hennes mamma… jag var någ mer nervös och känslan man hade när man som barn väntade på att gå in till tandläkaren kom över mig. En känsla jag inte kännt på 20 år… Jag ser henne vända sig om le och ge mig tummen upp… allt är klart för resan till sverige och ännu en fas i vårt förhållande står framför dörren…
Hennes leende på ambasaden när hon tar emot sitt pass med det svenska cisumet i är en bild jag kommer att bära med mig i graven…

Återigen slår mig tanken hur fantastisk resa jag gjort på en så kort tid, allt jag fått gå igenom allt jag fått lära mig, allt stöd jag fått när jag tvivlat, alla jag träffat och hur jag fått lära mig att man aldrig kan veta vad livet har att ge.
Jag vet fortfarande inte var jag är, vad jag vill göra när jag blir stor eller om jag kommer att lyckas, men det spelar inte så stor roll längre, jag har henne och hon har mig, och det är ändå inte målet som är det viktigaste utan vägen dit.
Ta vara på livet och ta chansen, den kanske aldrig kommer igen…

[Emil]

Hehehe här går det undan. Lika bra att ta allt på en gång så är det klart! :geek: Stort grattis JJonsson och Jupa.

[Hakan]

@jjonsson wrote:

Så här står jag i en 3 nummer för liten kostym 6 kuvert i fickan två meter falang med ett lila barnparaply… mitt ute på vishan i norra thailand… känner mig fantastiskt snygg inför mitt bröllop.

hahaha….grattis till allt

[Tony_h]

Hahaha kliva ut i kalsongerna, det brukar inte vara populärt, även om jag inte förstår vad det ska vara så stor skillnad mot att gå i ett par rena fina kalsonger gentemot badbrallor eller shorts.
:blackeye:

Ett stort Grattis! Johan och Jupa. Härligt att ni är gifta och snart på väg till Sverige.
:sunny:

[Harensjo]

Jag hade en riktigt trevlig kvall har i Korat nar ni var har. Jag hoppas vi kan gora om det snart igen. Halsa alla sa gott och ha en bra resa hem till Sverige. Se till att svarmor far anvandning for de svenska orden hon larde sig 🙂

[Smurf1975]

Tack så mycket 🙂 och jag kommer säkert tillbaka med fler frågor framöver

Grymt glad över att läsa om ert giftermål. Min sötnos visste precis om stället ni gifte er på. Hon var även glad för er skull.
SKön bilresa ni måste ha haft. Jag har bokat bilj för flyg nu till denna resa.

Kör hårt! Kanske kan komma o hälsa på på andra sidan sve då ni kommer hem. Jag brukar jobba en del i era trakter-

[jb]

Mycket mycket grattis Johan, det är helt otroligt vilka äventyr du kommer ut på. :thumbright: :thumbright:

Mycket modigt, du är härefter känd som Johan The Brave. :king:

Härligt att höra att visum nu är avklarat, ser mycket fram till att träffa er båda tillsammans nästa gång.

[Glyn]

Tusan också! Mitt tangentbord mår inte bra av så mycket tårar! Stort grattis från en som hoppas på en liknande utveckling tillsammans med min nyfunna tirak.

[boes]

Hej Jupa och Jonsson och start grattis !
Ungefär samma procedur för oss – men i Udon Thani.
Roligt skrivit och som vanligt kunne man inte låta bli att knipa en liten tår !

[richie]

Verkligen stort grattis!

Snabba ryck med, varför vänta?
Är nog inte så modig själv, eller åtminstone mer försiktig. 🙂
Dock är det bara timmar kvar till avresa nu för min del.
Hoppas jag får det lika trevligt som dig.

Lycka till!

[leo]

Mina varmaste gratulationer till bröllopet! Må lycka och välgång kanta er väg. Må ni äta många chips tillsammans framför TV:n.

Det du har skrivit är verkligen en live love story. Utan att hittills ha kommenterat dina engagerande inlägg har jag följt dig (er) från första början och skrattat, gråtit och lidit åt vad du upplevt.

Din exakta iakttagelseförmåga och utmärkta formuleringskonst borde göra att du kan slå dig ned var som helst och tjäna hyfsat med pengar på att skriva böcker. Jag tror att många gärna skulle läsa vad du skriver i fortsättningen – och betala för det. Därmed menar jag inte att du ska sluta skriva om dina upplevelser av och i Thailand på detta forum, utan ser fram mot att du nu får mer tid för oss när allt det stökiga är över och ni kan ägna er åt chipsen och TV:n tillsammans.

Om det är något i luften som surrar….

[Emil]

@richie wrote:

Verkligen stort grattis!

Snabba ryck med, varför vänta?
Är nog inte så modig själv, eller åtminstone mer försiktig. 🙂
Dock är det bara timmar kvar till avresa nu för min del.
Hoppas jag får det lika trevligt som dig.

Lycka till!

Lycka till i Thailand. Jag har följt din tråd här på forumet och jag hoppas att du skriver om hur det går där nere. 😛

[S-a-i-l-o-r]

Hej å hå alla glada!
Har sträckläst hela storyn och måste säga att som novell är den riktigt bra. Men som levnadsöde??
Man blir fascinerad av att alla står i kö och applåderar en person som, om jag förstått det rätt aldrig varit i Thailand, efter ett par månader internet umgänge åker ned och gifter sig.
Ni som bor eller vistats mycket i Thailand borde känna till det underliggande skälet till att hundratusentals flickor/kvinnor via dating- sajter söker västerländska män för giftermål och en chans att lämna en tröstlös framtid.
Kärlek?, till vad?, livet?. Man skulle kanske kunna kalla det en form av stark överlevnadskänsla.

Och det mina damer och herrar drar vi med vårt sociala och ekonomiska övertag växlar på.
Visst tusan kan den typen av möten sluta i ett härligt livslångt förhållande. Men tyvärr är verkligheten annorlunda.
Ett förhållande bör grundas på ömsesidig respekt och förståelse och för det behöver man lite längre förspel än i denna saga.
Men jag önskar verkligen att herr och fru JJ får en ljus framtid.
Lite motsägelsefullt måste jag tillstå att de gör en tokhärlig satsning på sig själva.
Det påminner om de helt blint galna förälskelser som jag upplevde som grön 17-årig sjöman i Sydamerika och Indonesien.
Man lärde sig så småningom att inte vrida på hela känslopaketet, men tufft var det.
Var för övrigt första gången i Bangkok 1969, Klong Toey och Mosquito Bar, vi som var där glömmer aldrig.
Frid över ditt minne. Jag skulle kunna skriva en hel bok om alla självupplevda kulturkrockar.
För att vända på ett gammalt ordspråk “man lever så länge man lär”.
Sug på den…..

แล้วพบกันใหม่
S-a-i-l-o-r

[Emil]

@S-a-i-l-o-r wrote:

Hej å hå alla glada!
Har sträckläst hela storyn och måste säga att som novell är den riktigt bra. Men som levnadsöde??
Man blir fascinerad av att alla står i kö och applåderar en person som, om jag förstått det rätt aldrig varit i Thailand, efter ett par månader internet umgänge åker ned och gifter sig.
Ni som bor eller vistats mycket i Thailand borde känna till det underliggande skälet till att hundratusentals flickor/kvinnor via dating- sajter söker västerländska män för giftermål och en chans att lämna en tröstlös framtid.
Kärlek?, till vad?, livet?. Man skulle kanske kunna kalla det en form av stark överlevnadskänsla.

Och det mina damer och herrar drar vi med vårt sociala och ekonomiska övertag växlar på.
Visst tusan kan den typen av möten sluta i ett härligt livslångt förhållande. Men tyvärr är verkligheten annorlunda.
Ett förhållande bör grundas på ömsesidig respekt och förståelse och för det behöver man lite längre förspel än i denna saga.
Men jag önskar verkligen att herr och fru JJ får en ljus framtid.
Lite motsägelsefullt måste jag tillstå att de gör en tokhärlig satsning på sig själva.
Det påminner om de helt blint galna förälskelser som jag upplevde som grön 17-årig sjöman i Sydamerika och Indonesien.
Man lärde sig så småningom att inte vrida på hela känslopaketet, men tufft var det.
Var för övrigt första gången i Bangkok 1969, Klong Toey och Mosquito Bar, vi som var där glömmer aldrig.
Frid över ditt minne. Jag skulle kunna skriva en hel bok om alla självupplevda kulturkrockar.
För att vända på ett gammalt ordspråk “man lever så länge man lär”.
Sug på den…..

แล้วพบกันใหม่
S-a-i-l-o-r

Jag håller inte med om det där. Många söker säkert ekonomisk trygghet och letar efter en falang p.g.a det, men jag har träffat ett antal kvinnor i thailand som har det bra ställt men endå dejtar falanger. Deras förklaring till det är att dom tycker vi ser bättre ut och sedan har jag hör att dom ofta har svårt att lita på sina thai killar eftersom många tydligen handlar med glädjeflickort. En anna sak jag har hör också är att vi tar hand om familjen mer än vad många thai killar inte hade gjort. Jag har till och med blivit erbjuden att bli försörjd av en thai dam om jag flyttar dit.

[Rosarin]

Ahhhhhhhhhh!!!

GRATTIS Johan och Jupa!!!!

WOW vilken SAGA….det ar ju helt enormt….ar SA HIMLA GLAD FOR ER SKULL!!!!!

BAOTAKRAMAR till er bada

fran Rosarin m familj 🙂

[jjonsson]

@S-a-i-l-o-r wrote:

Och det mina damer och herrar drar vi med vårt sociala och ekonomiska övertag växlar på.
Visst tusan kan den typen av möten sluta i ett härligt livslångt förhållande. Men tyvärr är verkligheten annorlunda.
Ett förhållande bör grundas på ömsesidig respekt och förståelse och för det behöver man lite längre förspel än i denna saga.

แล้วพบกันใหม่
S-a-i-l-o-r

Hej S-a-i-l-o-r
Välkommen till storyn och tack för dina raka och ärliga kommentarer.
Jag tror precis som du säger att det här är helt galet, men jag måste ändå försvara mig mig att när saker känns rätt så vet man.
Själv kan jag inte sätta pekfingret på vad det är som gör att jag gör dom här galenskaperna…

Min uppfattning är denna.
Det finns två generella kategorier när vi snackar om thaikvinnor.
Den ena är den som till vilket pris som helst vill ha en falang till försörjning.
De stävar efter ett ekonomiskt oberoende, vilket det ofta blir när en någorlunda tät falang flyttar till thailand.
Det spelar ingen roll om kärleken finns från hennes sida eller inte comfort går först och den ges via ekonomiskt bistånd.
Om han är är mycket äldre, inte ser bra ut osv spelar ingen roll.
Att hitta en falang med pengar löser såväl hennes problem som hennes föräldrars problem.
Hon löser sin egen välfärd och kan visa sanuk bun kun mot sina föräldrar.
Priset för hennes del är relativt litet.
Enklaste och smidigaste vägen till detta – hitta en falang.

Den andra kategorin:
Hon är trött på thaimän som aldrig är trogna, hon vet inte hur många kvinnor han har vid sidan om.
Varje kväll är han ute och dricker Whiskey med andra män och hjälper sällan eller aldrig till hemma med familjen.
Han drar ju in pengarna och det är hans enda uppgift, resten är hennes.
Hon kan inte säga något om vad hon tycker för då tar det två sekunder så står hon där med två barn, utan jobb och en man hon aldrig kommer att se igen och som barnen aldrig kommer att få se igen.
Den här kvinnan vill ha en trygghet i en man som hon vet stannar kvar även om det blåser.
En man som ser henne och ingen annan, en man som hjälper henne och familjen på fler sätt än bara genom pengar.
Den mannen är en falang efter ytterst få thaimän skulle stämma in på dessa kriterier.

Precis som med allting annat handlar det naturligtvis om person…

Måste bara passa på också att berätta om en grej som jag tyckte var rätt kul här.
Vi shoppade loss lite i Bangkok när vi var där.
Man fick 15% rabatt om man tackade nej till bärkasse, varför…. Växthuseffekten!
Genom att tacka nej får vi ordning på växthuseffekten.

Alla ni som varit i Bangkok gör nog precis som jag… garvar.
Problemet ligger nog inte riktigt i bärkassarna…
Vi tackade naturligtvis nej till bärkasse och gick ut i den rena lufter till de etanoldrivna bussarna med katalysator…. :clown:

Vi har nu tre dagar kvar till hemresa och det börjar pirra…
Hon har aldrig flugit och aldrig besökt något annat land.
Jag pirrar för jag vill ju naturligtvis att hon skall tycka bra om mitt hemland och trivas där.
Även om jag helt är inne på att sälja hus och hem och bosätta mig här…
För mig finns ingen som helst hemlängtan, jag kan faktiskt inte komma på något vettigt argument till att inte bo här.

Tack återigen för alla lyckönskningar och jag önskar alla som är i samma situation som mig all lycka i världen!

Tack leo för att du tror att jag kan skriva och försörja mig på det, det hade ju varit det ultimata om det vore så…
Då hade ju framtiden varit klar :joker:

Nu stundar lunch och upphämtning av flyckbiljetter och bröllopsfoton…

[Emil]

Har berättat för min tgf om den här storyn och hon tycker det låter väldigt intressant, så nu har hon tvingat på mig att översätta den till engelska åt henne 😛 Jag tror inte hon fattar vilket projekt jag har framför mig. Jag översätter tills jag tröttnar sedan får hon väl börja studera svenska om hon vill läsa klart!

[Nille]

@Emil wrote:

Har berättat för min tgf om den här storyn och hon tycker det låter väldigt intressant, så nu har hon tvingat på mig att översätta den till engelska åt henne 😛 Jag tror inte hon fattar vilket projekt jag har framför mig. Jag översätter tills jag tröttnar sedan får hon väl börja studera svenska om hon vill läsa klart!

Emil, gör inte översättningen svårare än vad den behöver vara: här har du tråden översatt – lite swenglish men det kanke du kan leva med http://translate.google.com/translate?u=http%3A%2F%2Fwww.thailandsforum.se%2Fforum%2Fviewtopic.php%3Ff%3D32%26t%3D1638%26start%3D255&hl=sv&ie=UTF8&sl=sv&tl=en” onclick=”window.open(this.href);return false;

[S-a-i-l-o-r]

Hej jjonsson
Jag måste börja med att säga att jag inte är ett dugg orolig för din skull. Av storyn förstår man
att du har en bra och sund magkänsla. Det jag var förundrad över var, att det fanns så få inlägg som belyste naiviteten’s konsekvenser och fallgropar. Jag menar att det borde finnas gott om medmänniskor som upplevt den andra sidan av myntet. Men det är väl helt enkelt så att det är lättare att flyta nedströms än emot. Min avsikt är inte att ge utlopp för negativism, utan bottnar i ett djupare engagemang för mänskliga relationer. Anledningen till att jag över huvudtaget skriver de här inläggen är att jag helt enkelt blev berörd av din story och att den väckte gamla minnen.
Jag tillbringade mina 10 första yrkesverksamma år med att flänga runt jordklotet ett antal varv. Bott i Japan, åkt motorcykel genom sydamerika och i sista stund hoppat av ett stundande bröllop i Mexico m.m. m.m. Lärde mig snabbt att vara ödmjuk och ta seden dit jag kom.
Nog om detta, känner att jag börjar glida iväg på en helt annan story. Får väl dra i gång en egen blog. Börjar förstå varför din story växte och att det är beroende framkallande att skriva.
Ha det bra och hälsa den charmanta fru Jonsson (ไหว้ Jupaporn).
เคารพนับถือ // S-a-i-l-o-r

[jjonsson]

Det finns förmodligen en hel del personer som sett den andra sidan av myntet.
Min story kunde ju lika bra ha varit en story om den sidan om jag haft otur.
Förmodligen är det väl så att har man blivit blåst eller haft otur är det ogärna något man
skapar en story eller en blog om, man sitter nog gärna tyst i det läget vilket är väldigt synd.

Personligen så har jag blivit kontaktad av personer som råkat illa ut och som kontaktat mig “vid sidan om” den här storyn.
Vissa berättelser är riktigt hjärtskärande.
Jag skulle verkligen se fram emot att läsa din blog, vad som gjorde att du ställde in bröllop i sista sekund mm..

Det var rätt kul att läsa den här storyn på engelska.
Rätt imponerande översättning ändå, richies kommentar blev rätt kul – Fast jerk, why wait?

Nu räknar vi timmar innan avresa, i natt thailänsk tid flyger vi till vårt andra hem.
Ett hem hon aldrig sett och jag är väldig väldigt spänd på hennes reflektioner och tankar kring sverige.
Nervös naturligtvis att i inte skall motsvara de förväntningar hon ha och att huset och mitt liv inte skall stämma
överens med hennes.

Det är med stor sorg i hjärtat som jag lämnar thailand och alla jag lärt känna här.
Jag kan inte se någon som helst anledning att åka, allt jag en gång ville visa henne känns oviktigt…
Kom på mig själv att fundera på vad straffet i thailand är för att stanna och medvetet missa flighten hem.
VARFÖR åker man här i från….

[Rosarin]

Hej Johan och Jupa!

Forstar dig sa val att det ar svart att lamna Thailand.

Hur kanner Jupa, som har sin familj och sina vanner har?

Vore jattekul om hon ville beratta lite om hur hon upplever Sverige. Jag tror sakerligen att det finna nagot att lara av hennes forsta intryck.

Halsa sa gott och jag hoppas att ni far en bra resa.

Kram Rosarin 🙂

[Pia]

Hej på er, nu skulle jag tro att ni har kommit hem….Det kanske tar ett par dar innan ni har tid för forumet :thumbright: Det hade varit jättekul att få träffa er, vi kanske kan få bli extraföräldrar till Jupa? Vi är ju lite äldre än er 46 resp. 50….men vi går ju inte precis runt med rullatorer :cheers:
Jag är så j-a glad för er skull, tänk att ni är gifta och att ni är här båda två, helt underbart…..Hoppas nu bara att det blir varmt och gott , för jag kan tänka mig att det blir en del kulturkrockar för er och ska det då oxå vara kallt, hagelskurar och driv-is så underlättar ju inte det för jupa direkt.
ha det riktigt bra och som sagt träffar er jättegärna, när som helst.
Kramar pia

[realdexter]

Stort grattis Johan och Jupa!!

Det här har verkligen varit en underbar tråd och jag hoppas att vi får vara med er och följa er lycka även i framtiden!

[pellevsl]

Kor Sadaeng Kwuam Jin Dee Khun Johan och Khun Jupa, (betyder gratulerar till vigseln eller något liknande, tror jag).

Här går det undan vill jag lova, snacka om Carpe Diem, men varför göra i morgon, vad som kan göras idag! (Tänk om mina lokal anställda tänkte likadant, då vart det broar byggda i Thailand på rekord fart).
Mysigt att det gick vägen efter allt och för oss som har följt med på resan sedan ditt första inlägg, tycker inte det var en dag för tidigt överhuvudtaget, tvärt om.
Sista flygresan hem antar jag att du inte satt på flygplans-toaletten med tårar i halsen i varje fall, skulle vara lycko-tårar då kanske. Hoppas Khun Jupa (och Khun Mää också för den delen) tycker om gamla Svedala, men det gör hon säkert. Hon får garanterat en upplevelse när hon ser att ni kan dricka vattnet direkt från kranen hemma, det och avsaknaden av kvällsmörker verkar vara det som gör största intrycket, i varje fall enligt min flickvän som besökte Sverige för första gången nu i Juni. Jag ska skriva ner en reseskildring i en separat tråd om Oils första resa till Sveala när jag får tid, men hon har ännu inte sett en klar stjärnhimmel, det och snön och kylan har jag sparat till vi åker hem en sväng i vinter och förhoppningsvis spenderar en helg på Is-hotellet i Jukkasjärvi, då ska hon få lite nya intryck att smälta (eller frysa kanske). Vi kanske skulle ha en bokad forum träff på Is-hotellet en helg i Januari??? Vilken grej!!! Hundspann ut på någon islagd sjö och pimpel fiske efter Röding, sedan varm glögg och stjärn-skådning med Norr-sken betraktat från en bivak urgrävd från en snödriva, sittandes under en Renfäll medans Vargarna yler i bakgrunden!! Då skulle aktier på dun-jackor, Kraft underställ och fleece tröjor i damstorlekar garanterat stiga i höjden 💡

Igen, gratulerar och hälsa Khun Jupa välkommen till Sverige.

[Smurf1975]

Men hur går det nu då?

[jjonsson]

Ja du Pellevsl…Tack!
Man kan aldrig ångra det man gjort bara det man inte gjort….
Dessutom finns det en speciell känlsa som infinner sig när man vet att något är rätt, man kan inte sätta fingret på den men den finns där och den är tydlig….
Kvällsmörkret har hon inte vant sig vid ännu och sömnen för hennes del inträder någon gång vid 03 tiden.

Ja herregud hur går det nu…
Till att börja med känns det så otroligt konstigt att hon ligger där bredvid när jag vaknar, att hon lagar mat vid min spis och sitter i min soffa och kollar på min tv. Låter kanske en aning löjligt men det är så otroligt konstigt…
Thailand som förut var en vidrig dokumentär på SVT och som handlade om pengagalna fruntimmer och gubbsjuka västerlänningar finns nu mitt i mitt vardagsrum och jag stortrivs…

Kylan verkar inte bekomma henne (än 🙂 och hon stortrivs i sverige, allt är så rent och fins och jag fick tom skäll när jag spottade ut en körsbärskärna genom bilrutan härom dagen, detta rena land måste man vara rädd om.
Hennes mamma verkar trivas väldigt bra hos sina släktingar.

Den enda som inte trivs är jag med tanke på att jag måste masa mig upp och ge mig i väg från allt det här för att ta mig till jobbet.
Hennes fundering kring vindkraftverk och att hon trodde att det var för “bird protection” får mig att små le varje morgon jag passerar men det är också den enda gång jag ler till jag kommer hem.
Inga kunder ringer och inga kollegor är kvar, där sitter jag ensam på mitt håll och hon ensam i mitt hus. Ingeting hon tänker på enligt henne själv eftersom hon har fullt upp med allt som måste göras, men det är nog en aning greng jai i det där för hon måste fasen känna sig ensam om inte annat….

Efter jobbet har jag därför försökt att ta lite turer och visa mitt land.
Hennes totala pokerface får mig att fundera på om hon gillar det hon ser eller inte.
Samtalet med mamman när hon kommer hem och jag hör henne berätta om allt hon sett gör att jag fattar att hon uppskattar turerna, men det vore trevligt med någon typ av reaktion när vi åker ut…

Sibyllas köttbullar var ingen hit, lite konstigt också att dom inte hade chili vid borden…
Att man sedan behövde betala dryga 25 baht för att kissa på restaurangen är en sak som fortfarande kommer upp och som nog skapade en mycket stor förvåning vilket jag kan förstå med tanke på toaparadiset thailand.

Varje dag är mer spännande än den förra men som tidigare så fattar jag inte varför jag sätter mig på planet hem (eller bort) från thailand. Varje dag vill jag tillbaka och det finns inga som helst argument för att vara här förutom möjligtvis pensionssystemet och föräldraledigheten…
ICA kärringarna verkar surare än tidigare, alla små duttar med regn gör mig galen inget går att planera, jag parkerar upp en hyfsad måltid inklusive biran och det är inte en jäkel som varnar mig eller tar hänsyn i trafiken dessutom kör alla på fel sida här…. eller…

Mamma är SÅ överlycklig och vill att hon skall vara hos henne på dagarna när jag jobbar, skit jobbigt med tanke på att hon borde ta avstånd från svärdottern, dom skall liksom inte komma överens har jag för mig.

Jag börjar redan oroa mig över hur det skall gå när hon måste tillbaka.
Inte oroa mig över att vi lever skilda åt utan mer oroa mig över att jag kommer att göra något dumt som att säga upp mig och följa med, eller sälja huset för att dra härifrån….

Och livet har bara börjat… känns konstigt att födas när man är 33 år gammal…

[S-a-i-l-o-r]

Hej igen!
Härligt att höra ifrån dig. Förstår din situation fullt ut . LIvet är en enda lång “rollercoaster”. För f.. man, det är dags att leta efter arbete i Thailand alternativt jobba ett halvår i Sverige. Låt dig inte luras av alla “måsten”. Den stora hemligheten med livet är att få harmoni i tillvaron inte att leva efter skapade behov. Tyvärr tar det oftast en livstid att komma underfund med detta. Själv flyttar jag ner för gott inom 3 år.
mvh Bengt

[Rosarin]

Satt just funderat på hur Jupa skulle känna ang. kylan, maten, de mörka kvällarna och Sverige överhuvudtaget.

Förstår att det är svårt att lämna din älskade och masa iväg till jobbet när du helst bara vill vara med henne.
Har du thaikanaler på tv:n i Sverige?

Ang. turerna och hennes pokerface, så är min känsla att hon bara sitter och tar in alla intryck….låter intrycken skölja över henne…både positivt och negativt
…precis som du också gjorde när du var till Isaan för första gången?..*ler*

Hon är ju i en värld som hon aldrig har sett eller känt till och jag förstår om hon tycker att alla ser sura och ledsna ut.
Minns du vad min kompis sa om att din flytt till thailand?
Hon sa: “Han är beredd att flytta till henne, han kommer att flytta….han är ju redan där.”

Förstår din känsla kring att livet börjar vid 33 års ålder, som en AHA-upplevlese kändes det för mig. *ler*.
Man får sig en ordentlig “reality check” och man tvingas mer eller mindre, på ett positivt sätt, att sätta sig ner och fundera på vad livet egentligen handlar om och vad som verkligen är viktigt för en.

Vad vill jag? Hur vill jag ha det? Hur vill jag att min familj ska ha det?
Är jag lycklig här? Vad är lycka för mig?
Vad gör mig glad?

Tycker det känns underbart att du får fundera över detta redan vid 33 års ålder och dessutom med din älskade Jupa vid din sida. Tänk alla de som “vaknar upp” bra mycket senare i livet och som känner “varför vågade jag inte tidigare”.

Alla kommer någon gång till den punkten då de är redo att ta nästa steg i livet. Det behöver inte handla om några stora saker, man kan känna att man är klar med en gammal känsla som har gnagt länge, vänner som inte längre känns som vänner, en chef som snällt har jobbat med samtidigt som man har lidit i det tysta osv.

Det handlar på något sätt om att man blir redo att AKTIVT göra ett val, att aktivt välja att gå vidare, utvecklas, flytta, gifta sig, byta jobb.

Känns som om du är där nu och jag är ganska säker på att du litar på din magkänsla mer nu än du gjorde tidigare.
Den har ju hjälpt dig rätt så bra hitills, eller vad säger du? 🙂
Så känn efter vännen, du kan ju det här nu! 🙂

Ang. din mamma som gärna vill spendera så mycket tid som möjligt med Jupa.
Min starkaste känsla jag känner är nyfikenhet. Att hon är nyfiken på Jupa och att hon så klart vill lära känna henne bättre och faktiskt kanske lära lite av hennes sätt att se på saker.
Dock känns det som om din mamma är lite rädd att ni ska försvinna till andra sidan jorden, dvs. vääääldigt långt ifrån henne. Hon tänker nog lite på kommande barnbarn också. Det blir ju en bit att åka för henne om hon ska sitta barnvakt en kväll! *fniss*

Hon försöker kanske att ta hand om Jupa så att hon ska trivas så bra i Sverige, att ni väljer att stanna?
Kan ha med det där om att de inte ska komma för bra överrens som du känner.
Jupa håller nog god min oavsett vad hon tänker när hon är med din mamma, men min magkänsla säger att ni nog kommer att flytta till Thailand så snart det går.
Inte riktigt ännu, men ganska snart. 🙂

Sköt om er och hälsa så gott!

Rosarin 🙂

[Tosse]

ganska ny här..

Efter att sträckläst den här makalösa historien kan jag inget annat än att säga GRATTIS.
vart nära att få en tår i ögat både en och två ggr under resans gång..
Vilket äventyr och som du sa det kunde lika gärna slutat illa men du vågade och du vann..

några grupper min flickvän fick mig att uppskatta:

kala

TAXi

och loso

lycka till i framtiden :thumbright:
:thumbright: :thumbright:

[Packan]

Sådär. Nu har jag läst igenom tråden (började vid 17-tiden).

Vilken fantastisk historia, du verkar vara mycket modig -vilket jag beundrar! Nu har du fått belöning för det :salute:
Önskar er all lycka i framtiden, hur det än blir med boende (vart ni hamnar).
Lite flera bilder ifrån dina resor vore inte fel, förresten.

Känner igen känslan som ni beskriver som ett “vaccum”, efter hemkomsten. Ångesten är helt vidrig.
Jag återvänder till Thailand 9e september, och dagar känns som månader just nu, usch!

Ännu en gång, lycka till!

Edit:
Även jag får väl erkänna att tårarna inte var långt borta stundtals.

[b-tung]

Fortfarande lika härligt att följa era liv. Lycka till med allt

Björn

[jjonsson]

I dag styrde vi kosan mot migrationsverket… i Göteborg har vi två.
50% chans 100% fel, men vi hann till det andra kontoret… som tur var…
Mannnen i motagningen verkade njöjd över att alla papper var i orning.
Jag höll tummarna för att vi inte var för sent ute.
Alla talar om att det räcker att du är en dag sen så är det kört och hon får åka hem.

Han rekomenderade att vi skulle komma tillbaka i september, beslut som dessa tar de under tiden man väntar och på max 20 minuter, dom flesta brukar komma bara en dag eller två innan hemresa.

Återigen blir jag påminnd över att jag borde leva mer i nuet… planering i detalj och funderingar på den exakta framtiden kan förändras på en dag.
“Om problemet är sådant att det går att lösa finns ingen anledning till oro efter som det finns en lösning.
Om problemet inte går att lösa finns heller ingen anledning till oro eftersom det inte finns någon lösning”

Besluten som fattas i ett förhållande som detta kan förändras över en natt, får hon förlängt ser de närmsta tre månaderna helt annorlunda ut än om hon inte får förlängt det är alltså helt omöjligt att planera något som stäcker sig framåt i tiden.

På eftermiddagskvällen gör vi något som får mig att fundera en hel del på relationer.
I december träffade jag min fru via Internet som en virituell person och på vägen till att förstå om hon fanns på riktigt eller inte lärde jag känna en massa fantastiska vänner, även de virituella och “Internetpersoner”.

Jag slöt upp med Nille, Tony och Jb i stockholm en fantastisk sommarkväll i stockholm, de var inte längre polare på nätet som jag aldrig träffat, dom fanns och det känndes som att vi kännt varandra länge!
På väg hem från KhonKaen i Thailand i en stad jag aldrig besökt möter jag upp Michael Härensjö även han virituell tills den sekund jag tar hans hand och hälsar.
Men det kändes som att vi var polare sedan lång tid tillbaka och som tyckte att det var kul att träffas igen efter “alla dessa år”.

Idag åkte vi och fikade och pratade med Pia och hennes man.
När vi sitter i soffan med kaffet och diskuterar om norra thailand, södra thailand om hur sveriges regnperiod sträcker sig över si så där 344 dagar av årets 365 slår det mig att vi inte längre är “inlägg”, Pia sitter där, hon pratar med Jupa!
Vi är inte längre alias i en tråd på ett forum.
Vi är Pia Johan och Jupa samlade i ett vardagsrum, jag är hos en person jag aldrig träffat förut men som jag känner så väl…..

Det är farsinerande att en tråd i ett forum kan förändra ens liv.
Leda dig mot den du skall leva ditt liv med.
Skapa en helt ny bekantskapskrets…
… och förändra ditt liv för alltid…

[Rosarin]

WOW…….ryser som vanligt när jag läser dina inlägg….

Johan,
Du bara kom in i våra liv med ett vidöppet sinne och ett hjärta av guld!
Du låter oss följa med på en resa som är som känslornas berg och dal bana, vi kastas mellan hopp och förtvivlan mellan raderna och jag tror inte att någon som har läst den här tråden inte vet vad MAG-KÄNSLA innebär nuförtiden! *fnissar*
Ditt öppna sinne har så klart öppnat upp för många andra. Ditt sätt att tänka och se på saker har säkerligen fått poletten att trilla ner hos många.
Om ni bara visste hur många liv ni har berört och inspirerat! Har inte en enda kompis här nere som inte har hört talas om “Jupa- the story” ! Som ringar på vattnet! *skrattar*

Stämmer så väl som du skriver…du och Jupa är verkligen på riktigt även om det ibland är svårt att riktigt greppa det.
Det är som att två stycken sagofigurer eller karaktärer ur en film, plötsligt har stigit ut ur boken/filmduken och lever bland oss andra.
Ni har satt djupa spår på detta forum och även i mångas hjärtan, i alla fall hos mig och min familj.

Den här sagan kommer jag att berätta för mina barnbarn, var så säker! 🙂

Önskar er alla lycka i världen, vore förbaskat kul att få träffa er i verkliga livet någon gång! :p

[Tosse]

amen.. :salute:

[Pia]

Rosarin, Kunde inte ha skrivit det bättre själv ;o)
Det kan inte finnas nån av oss som har läst tråden som inte berörs av historien…….Tänk då hur det kändes att få sitta där och se och prata med denna underbart vackra och trevliga tjej !! Hennes underbara skratt som bara smittar av sig ( ursäkta Johan, du är oxå jättetrevlig ) under kvällens gång så kom kartorna fram och hon berättade hur det ser där uppe i norr ( för en som tyvärr bara varit nere i södra delen )…..
Jag ser redan fram mot att få träffa er igen, Johan !
Ge Jupa en stor kram från oss !!!!

[jjonsson]

Tack för senast Pia och vi ser verkligen fram emot att få träffa er igen, planeringen kring thaifood kvällen pågår för fullt!
Nästa sväng till thailand kommer vi att ta inrikesflyget till dig Rosarin…. inget snack.

Vi är i ett litet dilemma just nu… även om hon inte gillar regnet som kommer av och till varje dag här så vill hon bo i sverige.
Den omvända problematiken gör sig påtaglig eftersom jag vill bo i Thailand.
Förmodligen så kommer det hela att lösa sig en kall november dag när rutorna på bilen skall skrapas, men det är inte säkert.
Hon verkar trivas med tystnaden och lugnet att komma i från att det bor massor med folk i huset.
Det som var min rädsla tidigare, att hon skulle känna sig ensam, visar sig nu vara en av de saker hon uppskattar.
Det kallare klimatet bekommer henne inte heller, än så länge…

Jag är i stort sett alltid sen till jobbet, dels för att vi diskuterar våra länders olikheter långt in på nätterna men dels för att det är så otroligt svårt att åka på morgonen och lämna henne.

Rosarin skrev ett inlägg i tråden “Vad är det som tar sådan tid på ambassaden”.
Ett inlägg som handlade om väntan på visum och väntan på uppehållstillstånd.
Att vi som väntar får stå ut med rätt mycket väntan på resans gång.
Jag har velat kommerntera länge men tiden räcker inte alltid till.
Men jag skulle vilja säga att väntan på visum och tider är bara en del i svårigheterna på vägen till målet, i alla fall för mig.
Det jag tycker är svårast är inte bara tiden utan henne utan också tiden med henne.

Det finns inte ett ögonblick eller en sekund när jag tittar på henne och kan tänka på bara lycka.
Jag skulle vilja det, men i bakhuvudet finns alltid tanken på att visumet kommer att gå ut, uppehållstillståndet kanske inte kommer att förlängas.
Bilderna av ett avsked på flygplatsen inför hennes resa hem i ensamhet gör sig ständigt påminda.
Hennes ensamhet och allas funderingar när hon återvänder hem skrämmer mig mer än min egen ensamhet.
Att få hålla om henne i väntan på ett sista utrop mot gaten och veta att hon måste gå ombord….
Varje dag gör situationen sig påminnd och den kommer att finnas där en dag… en mardröm som kommer att infinna sig med 100% säkerhet, det upplever jag som allra jobbigast.
Först den dag när jag vet att den inte finns något tvång på hemresa eller något beslut i vårt förhållande som kan påverkas av andra kan jag pusta ut och släppa loss, men innan dess är det näst intill omöjligt.

Just nu tittar hon på youtube, jag hör hennes skratt och hon ropar med jämna mellanrum att jag måste kolla på olika saker som hon hittar om thailand. Återigen så blir jag lycklig över att höra henne skratta och att ropa på mig och åter igen skrämmer den tystnad som kommer att infinna sig när hon åker tillbaka.

Båda är smärtsamt medvetna men ingen pratar om det, vi försöker febrilt att leva i nuet och ta tillvara den fantastiska resa vi gjort och den lycka vi har, ingen vill visa sin oro för den andra parten.
Relationen är djupare och insatserna högre än innan vi levde tillsammans.
Då var hon en röst i en mobiltelefon, inte steg i trappan, en person i soffan, någon som hänger tvätt, någon som hälsar mig välkommen hem…

Men vi vet också att vi kommer att stå där… en dag… tillsammans … för alltid…

[Spiritfish]

6 månader i Sverige och 6 månader i Thailand tror jag är optimalt om ni kan få ihop det rent praktiskt!

[Nille]

Samma hos oss, den som det drar minst hos är hos min fru. Får hon bestämma blir vi nog kvar i Sverige. Det optimala är förstås mycket tid på båda platser men jag tror ända man bara kan ha ett hem, speciellt när man har familj med barn.

[erikh]

@jjonsson wrote:

I kväll har jag ett hål i mitt bröst, där mitt hjärta satt, ett hål där det regnar in i natt.
Saknaden är fruktansvärd stundtals. Det smärtar bara mer när jag tittar på foton från vår vecka och videofilmerna skall vi inte ens tala om, dom låter jag helt bli.
Det enda som existerar är att ta mig tillbaka, jobbet känns helt meningslöst, helgerna bortkastade.
Hela tiden hittar jag nya saker att sälja i huset, nya jobb som kan vara intressanta för att dra in extra pengar, varje kväll lägger jag timmar på att hitta flygbiljetter.
Ibland känns det som att jag inte kommit hem, det som var mitt hem finns inte längre.
…

Detta var fint skrivet och beskriver naturligtvis hur jag har det.
Tack

[jjonsson]

Tack erikh.
Vi är nog många med mig som känner och lider med dig.
För tillfället finns mitt liv inom en armlängds avstånd, men det är nu.
Vare sig vi vill eller inte kommer vi att leva åtskilda från varandra inom en ganska snar framid.
Inte förän ett uppehållstillstånd utan tidsgräns finns kommer vårt liv att se ut så som vi vill.

Vi som lever i den här typen av förhållande och alla ni som står inför ett förhållande som vårat har en tuff resa.
Det hade naturligtvis varit enklare på massor av olika plan att välja en svensk tjej.
Samma kultur, samma funderingar, samma språk…
Men det är inte alltid den enkla vägen som är den vi vill ta.
Inte alltid den enkla vägen som är den bästa.
Inte alltid den enkla vägen som ger oss det vi vill ha.

Vad är det då som får oss att välja den här vägen….?

I morse fick jag en dubbelmacka skogaholms med mögelost och jordgubbsylt.
Någonstans hade hon läst om att vi gillar ost och marmelad.
Hon ser förväntansfull ut och nöjd över att ha lyckats få till en farangkulturell sak…
Jag äter, ler och tackar för omtanken, jag börjar bli thai i mitt tänkande.

Den smakar helt vidrigt men kanske är det just det här jag saknat och letat efter, någon som försöker och som vill att just jag skall ha det bra och att just jag skall vara lycklig.
Det lyckas inte alltid men viljan finns där.
Omtanken och bry sig om nivån är något jag aldrig upplevt i mina svenska förhållanden, inte ens i närheten.

Det får mig att försöka göra kao pad, den ser ut som en överkörd hund, men det gör inget säger hon.
Jag tycker mig höra henne kräkas på toa strax efter vi ätit färdigt…måste vara en illusion, hon tyckte ju att den var perfekt. :silent:

De mörkare nätterna underlättar hennes sömn och det känns som hon kommer mer i fas vilket gör henne en aning gladare.
Det är ju än så länge bara jag som vet att dygnet snart kommer att bestå av endast mörker.
Att kylan kommer att smyga sig på och tvinga sig ned långt under nollan.

Hon har hittat youtube vilket glädjer mig väldigt mycket, där kan hon lyssna på musiken från thailand se inslag från tv och titta på dom helt obegrepliga komedierna från isaan.
Ta den här till exempel:
http://www.youtube.com/watch?v=OnywIgptlLY” onclick=”window.open(this.href);return false;
Hon garvar konstant genom hela denna, kanske har någon annan nytta av länken….

Saknaden av thailand gör sig påmind VARJE dag, alla saker jag gör och upplever jämnförs hela tiden med thailand och det är sällan sverige argumenten vinner.
Vissa gånger önskar jag att jag aldrig gjort resan i mars och levt ovetande om landet.
Det hade blivit så mycket enklare då…

Men det är som sagt inte alltid den ekla vägen som är den rätta….

[Tony_h]

@jjonsson wrote:

I morse fick jag en dubbelmacka skogaholms med mögelost och jordgubbsylt.
Någonstans hade hon läst om att vi gillar ost och marmelad.
Hon ser förväntansfull ut och nöjd över att ha lyckats få till en farangkulturell sak…
Jag äter, ler och tackar för omtanken, jag börjar bli thai i mitt tänkande.

Underbart Jjonsson, det där fick mig att tänka tillbaks på snarlika händelser, jag blir rörd.

[Spiritfish]

I morse fick jag en dubbelmacka skogaholms med mögelost och jordgubbsylt.
Någonstans hade hon läst om att vi gillar ost och marmelad.
Hon ser förväntansfull ut och nöjd över att ha lyckats få till en farangkulturell sak…
Jag äter, ler och tackar för omtanken, jag börjar bli thai i mitt tänkande.

:sunny:

[jjonsson]

Allt är helt stilla utan för fönstret, inte en vindpust stör ens den minsta gren.
Solen som är på väg ned färgar himlen alldeles rosa och hon sover på soffan i mitt vardagsrum.
När jag andas in luften utanför påminner den om skolstart.
Jag känner mig ensam även om jag nu är gift med värdens mest underbara människa.
Jag har kännt så länge och funderat på varför…

Någonstans inom mig finns tvetydigheten, att allt jag vill kan bli sant men modet att gå dit finns inte.
Jag vågar inte leva ut i vetskapen att hon måste tillbaka och jag måste stanna här…
Vi kommer att klara av det men för att skona mig själv från allt för stor smärta bromsar jag medvetet.
För första gången o den här storyn känner jag mig riktigt feg…

Thailand, ibland hatar jag landet mer än allt annat och förbannar att jag åkte dit.
Hellre leva lycklig i lögnen än att vara sårad av sanningen.
Det var på många sätt bättre innan jag åkte.

Jag slapp fundera på varför jag bodde i sverige, slapp fundera på att byta jobb, slapp fundera på vart jag ville bo.
Thailand slog sönder hela min tillvaro genom att vara så förbannat jävla fantastiskt som det var och är…

Jag läser om bloggen som Bangkoktjejen hittat och om fördomarna kring thailand och sexindustrin.
Det var enklare att ha den fördomen och att slå i från sig och att tycka att det var svinigt.
Nu när man vet bakgrunden och varför allt är som det är kan man man inte vara så oberörd längre
Man kan inte blunda längre…

Vi pratade nästan hela natten om hennes uppväxt
Den fick mig att skämmas för min egen.

Att inte kunna köpa mjölk, det var för dyrt, och börja jobba vid 11 års ålder, bli bortsjasad av grannen för att man genom att man står på tå på den leriga vägen utanför och försöker se teckat på tvn genom fönstret eftersom tv var inget man hade råd med…
Att känna sorgen med den femåriga flickan som snyftande får gå hem igen vid det tillfället är svårt…men gör att man blir gråtfärdig.

Det får mig att skämmas alla gånger vi talat om pengar
-I thailand handlar visst allt om pengar, hör jag mig säga.
Hon svarar
-Pengar är viktigt för att man skall kunna ha det bra, men du har inte varit fattig så du vet inte hur det är…

Vi har hela tiden talat olika om pengar…
För henne är det överlevnad och för mig är det lyx.
Att ha mycket pengar för henne är att ha det sabai, comfort, att slippa oroa sig för mat varje dag.
För mig en oro över att jag ännu inte köpt en platt tv som alla andra har gjort.

Alla mina 34 år med värderingar och tankesätt finns inte längre.
I mars fyller jag 1 thailändskt år.

[Nille]

Så illa behöver det inte vara, om en 5-10 år har du vant dig :blackeye: . Ditt stora problem är ju att Thailand fortfarande drar (jag gissar). Den är svårare att bita i för den blir du inte av med förrän du gjort den.

[Kilo]

20 sidor av intressant läsning är nu avklarad tillsammans med en frukost, en lunch & lite fika!

önksar er all lycka!

[jjonsson]

Tack!
Och vi lär behöva det.
I dag hägrar migrationsverket och förlängning av visum.
Eller rättare sagt ansökan om UT för besök.
Det är i dag det skall avgöras om hon åker den 27 september (vart tog tre månader vägen) eller får lov att stanna till slutet av december.

Tandläkarkänslan gör sig påmind återigen, sömnen har varit dålig..
Just nu är jag inte värd min lön eftersom jag tänker på allt annat än jobb just nu och att jag skriver här.
Passande nog har flera trådar diskuterat UT för besök den senaste tiden vilket gjort mig en aning mer beläst men också med det en aning mer orolig.
Det finns ju en uppenbar risk att motiveringen inte håller eller att man anser att hon skall bege sig från landet.

Jag hatar alla beslut som hänger i luften och påverkar så stora saker.
Dom känns så drastiska på något sätt….
Inköpen av vinterkläder eller spara pengarna till biljett beror ju på om hon kommer att vara här dom kalla månaderna eller inte.
Planeringen är omöjlig och riskerar att bli felprioriterade…

Hur man än vänder och vrider på det är det ju dessutom bara en förskjutning av problemen till december då hon måste åka hem.
Jag längtar till den dagen då det permanenta UT är utfärdat och man på allvar kan börja diskutera en gemensam framtid med säkerhet, utan att andras beslut riskerar att kasta om tillvaron totalt.

Sällan testas väl ett förhållande så hårt och omedelbart som detta.
Man kastas in i en verklighet av tuffa beslut och tuffa situationer som gör det svårt att “dölja” sina svaga sidor.
Direkt får man reda på vem det är man egentligen lever med, något som skulle ta flera år i ett smidigare liv och ett smidigare förhållande.

I eftermiddag vet vi om vi kommer att stå inför prövningar tillsammans här eller om vi skall prövas på varsitt håll…
Oavsett vilket vet vi båda vart vi ska och vart vi vill…
Dit kommer vi att nå…

[boes]

Lycka till ! Hoppas att du snart kommer med en glädje inlägg .Håller tummarna för er :thumbright: :thumbleft:

[jjonsson]

Det började fantastiskt bra det
Mamman nekades direkt UT och Yupa likaså…
Efter all väntan var jag trött och blev ännu tröttare nör det visade sig att passan gått ut…

Jag förbannade mig själv över att saker och ting inte föll på klantigt i fyllda blanketter eller att jag inte räckte till som garant…
Att vi inte uppmärksammat passen störde mig och att Jupas pass gått ut i september borde innebära mer än problem med UT…

Det fick mig att vakna till och inse att vi höll på att bli nekade felaktigt, 2009 är nästa år inte nu.
Inte fasen behöver passet vara galet då….
Mycke riktigt, passen var ok, däremot började man nu tveka på mamman, var fanns knytningen, var fanns felaktigheten.
Jag förklarade vönligt men bestämt att om jag nu var en lurendrejare eller vad dom nu letade efter så bjuder man väl inte in svärmor frivilligt eller..?

En fråga som hakade upp det hela och som gör att ett definitivt beslut kommer att skickas via post var att de ville ha en kopia på flygbiljetten som underlag…
Vilket jag inte sett eller hört någon annan stans…
Efter lite diskussioner visade det sig att de inte bara ville ha biljettkopia utan en kopia på den OMBOKADE biljetten med hemresa i december.
Det där fick jag inte i hop och får inte i hop…. :scratch:

Det borde ju vara klart att dom får stanna då, annars sitter jag ju i deeep shit med hemresan och i så fall varför fick vi då ingen stämpel i passen…

Varför visa en flygbiljett?
Inte ens på visum att besöka flickvän/pojkvän behövs ju detta.
Dessutom har ju ambasaden redan checkat den biljetten…

I alla fall så är vi glada över att den här dagen är över och hon behöver inte åka den 27:e september…
Så idag är en väldigt bra dag! :cheers:

[Smurf1975]

Ska vara helt ärlig o säga att jag förstår inte vad du skriver denna gång. Jag fattar dock att du är upprörd

[Nille]

Jag vart också lite förvirrad :cyclopsani:

Hur länge får hon/dem stanna?

[jjonsson]

:shaking2:
Vem är inte förvirrad?

Jag vet inte om dom får stanna…
Biljetten skall bokas om till hemresa i december (nu är det en öppen biljett med hemresa 20080927).
När den är ombokad till december skall underlaget på detta faxas till Migrationsverket.

Då tar migrationsverket ett beslut på om dom får stanna eller inte och skickar detta via post till oss.
Då kan vi alla åka dit igen och få stämpel i passet…

Så svaret Nille blir: Jag vet inte…

Och vad händer om dom säger nej och jag helt plödsligt sitter med två biljetter ombokade (på deras inrådan) med hemresa december.

Intressant handläggning!

[Smurf1975]

Skratt… det låter vettigt av dem..

Lycka till!

[Anonymous]

Att biljetterna är ombokningsbara borde räcka som underlag, man vill ju knappast boka om innan man har postivt svar…

[Hakan]

Har en advokat i huset (företagshotell) som bl.a. sysslar med fall med migrationsverket och hon höll på att tappa hakan när hon hörde om fallet. Hon ska kolla litegrann och senare skicka ett mail till mig.

Fick nu svar:
Hon har ringt upp en handläggare och ställt frågan generellt och fått svaret att de vill ha bevis för att man verkligen tänker åka hem då. Följdfrågan “om man får nej?”…..om man får ett nej efter detta så ska det till grova misstankar om att sökanden tänker gömma sig här. Svaret var i princip att det blir inget nej om man kan visa upp en flygbiljett.
Hon tyckte såklart att det var uppåt väggarna men hade lite mer förståelse för det hela efter samtalet. Jag har svårt att återge exakt hur hon menade men kontentan var: “Ta’t lugnt” :flower: !

[jjonsson]

Tack för din hjälp, Håkan, det känns bra att ha detta i ryggen!

Vi valde faktiskt att gå på “ta det lungt” strategin…
Biljetterna är ombokade till den 27 december 2008
För det var ju det dom ville, skulle det sedan (mot förmodan) visa sig att dom skulle säga nej tar vi fram den stora trumman, men jag känner mig lugn och utgår i från att dom kommer att godkänna vår ansökan, annars hade det väl inte varit så att dom bad oss att boka om..

Det farsinerar mig dock att man har så olika sätt att hantera olika fall.
Jag har läst en hel del trådar här och det helt klart uppenbart att det verkligen är fall till fall, frågan är om det alltid är rätt, någonstans borde det finnas en struktur tycker man…

Men det är klart om det är som du skriver att om det finns misstanke att någon skall gömma sig…
Då är ju helt klart thai i riskzonen, hon är ju mycket mycket enklare att gömma en en rysk kulstöterska på 185 med styva 90 kg, så jag måste ändå ha förståelse för migrationsverket :albino:

Nu ligger vi duktigt förkylda vilket är nästa steg i hennes försvenskning, träden som ändrar färg är väldigt farsinerande och skapar mycket diskussioner. Kylan bekommer henne inte vilket förvånar mig men ännu har vi inte kommit under nollan, även om de dagar som varit kallare ger en häftig effekt med att utandningsluften syns som rök… vi andas si så där en 20 minuter innan vi går in igen… hur häftigt som helst :geek:

I går fick jag ett fantastiskt telefonsamtal som påminner mig om hur thai skiljer sig från svensk på ett underbart sätt.
Hej det är simsa sa en kvinna i luren från ett nummer långt upp i norrland…
Simsa är från thailand och vi satt bredvid varandra på väg till Bangkok på min första resa i Mars.
Visserligen pratade vi en del på den resan min inte mer än att det var ett trevligt resesällskap.
Vi bytte nummer eftersom hon hade ett hotell i Chonburi och om det skulle vara så att jag hamnade i problem kunde jag ringa…
Jag visste ju inte i det läget om Jupa verkligen skulle stå på flygplatsen eller om jag skulle vara ensam i Bangkok den dagen så jag tackade och tog emot hennes nummer och hon fick mitt..
Men Simsa hade tänkt en hel del på mig och Jupa och hon vill nu att vi skall flyga upp och hälsa på, bo där några dagar och se norra sverige och varför inte gifta sig i iskyrkan som hon sa….

Jag tänker också på i måndags, 05.45 stiger jag upp för att åka mot södra sverige i jobbet.
Jupas mamma går upp med mig, sitter och tittar ut i köket, “vajket vejdö..”
Mmm, vackert väder håller med, Caffee mai? Nehe inte det…
Tystnad…..
Hejdå!
Kablåd didi!
Kaapom!
Och hon går och lägger sig igen…
Höll hon mig bara sällskap, vad ville hon, varför gick hon upp?

Det slog mig återigen hur fantasktiska människor thailändare är.
Gästfriheten och omtänksamheten är ljusår från oss…
Trots alla utmaningar, kulturskillnader och svårigheter vi har och kommer att stöta på så har aldrig kännt mig så tillfreds i något som jag gör nu!

Och Julen ser det ut som att vi kommer att få fira tillsammans i sverige.
Vi håller tummarna för att den blir vit, så att hon får se snö innan hon åker hem igen!

[Hakan]

Japp, om det blir ett nej, vilket det bara inte kan bli, så lär de största kvällstidningarna vara med på noterna direkt med största säkerhet.
Jag vet dock exakt hur det känns att inte få ett besked som när vi väntade på PUT och att känna att jag inte är betrodd i mitt eget land. Jag själv tog det verkligen personligt vilket naturligtvis är fel men jag kunde inte låta bli. Detta tog några vändor med chefer, bl.a. generaldirektörskan på Migrationsverket med påpekanden om FN’n regler om mänskliga rättigheter (som jag fortfarande hävdar att de bryter emot) och ändring av stad för intervju innan jag var klar : )
Det kommer att ordna sig :flower:

[Hellis]

Johan,

upptäckte denna ömsinta och välskrivna tråd först idag som även jag sträckläst. Iaf det du skrivet. Kommentarerna får jag ta imorgon eller annan dag. Men så mycket vill jag säga även om jag saknar ord pga på det sätt du lämnar ut dig och blottar ditt känsloliv. Oerhört moget och modigt tycker jag. Hoppas verkigen allt går bra för er var någonstans ni än beslutar er för att bosätta er vilket inte är ett lätt beslut – bara det.

“Det finns tydligen hopp, inte bara för mänskligheten – utan även manligheten” Chockdee!

[jjonsson]

Tack Hellis!

Just när det gäller den här tråden så kan det tyckas precis som du skriver att den är modig och utlämnande
Det är nog så att den är det på många sätt men den är också en feghetstråd eller i alla fall en trygghets tråd.

När jag började skriva så såg du säkert att jjonsson inte hade någon som helst erfarenhet av thailand.
Han hade inte ens varit där!
Förmodligen hade relationen med Jupa stupat ganska snart och resan hade aldrig blivit av om inte denna tråd skapats.

Alla här som läser och kommenterar i den här tråden har en del i vår historia och har i mångt och mycket fått mig att agera på olika sätt som lett mig och Jupa dit vi är i dag.
Genom glada hejarrop och sparkar i baken till tröstande och förståelse.

Det finns en fantastisk samling männinskor här som påverkat denna resa mer än dom tror….. TACK!

Det har fortfarande inte kommit något beslut om de får stanna eller inte…
Igår den 27 september löpte deras visum ut, hon som just nu sover bredvid mig är alltså illegal idag.
Eller egentligen inte eftersom handlingarna är inlämnade så är det ju ett pågående ärende och man får lov att stanna under handläggningstiden, men ändå…

Skulle det komma ett nej har vi alltså ingen tidsplanering alls, hon måste åka direkt och biljetterna som nu är ombokade till 27 december skapar ju onekligen ett litet dilemma…
Men jag utgår i från att dom får stanna, kan inte göra annat….

Just den 27 december är ett lite spännande datum eftersom det var just det datum som fick mig att inse att jag var på väg att hamna i något totalt okänt. Den 28 december 2007 bestämde jag mig för att ta hjälp och registrerade mig som medlem här.

Det har varit ett fantastiskt konstigt år.
Hela min bekantskapskrets har ändrats, hela min värld har förändrats.
Jag kommer i håg att in-ka skrev till mig… förbered dig på ett andra hemland.
Vad jag då inte förstod var dels att han hade rätt, men jag förstod verkligen inte då att det som skulle bli mitt andra hemland var sverige.
Thailand skulle komma att bli mitt första hemland och på kort tid peta ner sverige från första platsen.

Det har också varit en svår tid på många sätt, även om förändringarna är positiva innebär förändring alltid förändring.
Att få sin värld totalt omkullkastad och att fundera i helt annan riktning än man gjort i 33 år tidigare kan bli otroligt jobbigt mentalt.
Vissa nätter vaknar jag exakt 03.30 och har panik över vad jag håller på med, vart jag är på väg.
Ett tag vaknade jag samma tid men då med panikångest för att få panikångest.
Jag har ingen lösning på problemen och jag kastas mellan tryggheten jag hade och tryggheten jag kanske kommer att få.
Jobbet känns inte längre meningsfullt, jag skall ju inte vara här så länge till.
Huset som tidigare var mitt hem känns nu bara som en käpp i hjulet på väg till thailand.
Den onda cirkeln bröts den dag hon sov i sängen bredvid mig och jag kunde se vad det var jag ville och vad jag strävade mot.

Alla hinder och svårigheter som kommer framöver kommer att kräva sin man.
Men mannen är onekligen starkare när han har en stark kvinna bredvid.

[in-ka]

hej jj, jag häller med dej i mycket, min älskling ska snart åka tillbaka och jag ska åka dit i mitten av nov då ska vi fixa ut för henne och barnen (2st), vi har väll våra stunder av missförstånd men hon har (tror jag) lärt sej att diskutera och på så sätt lösa tvister, många missförstånd blir det nog i framtiden men som jag sagt tidigare försök tänka positivt om tvistemål uppstår, just nu sitter hon och rensar kal-johan svamp, :salute:

[jjonsson]

Svamp….
Vad är det som är så farsinerande med svamp….
Både Jupa, hennes mamma och släktingarna är helt galna i det där med svamp…
Karl Johan står dessutom väldigt högt i kurs här hos alla… lite kul, varför?

I dag fick vi brev… från migrationsverket…
Brevet är skrivet till henne men på svenska…
Ok nu kanske jag är lite väl grinig men HUR MÅNGA procent av de som tar emot ett beslut från migrationsverket om förlängning om UT för besök kan läsa det där…Engleska kanske… bara en ide!?!
Hänvisningen till utlänningslagens paragrafer kunde ju knappt ens jag förstå men….

Kontentan…
Jupa och hennes mamma uppfyller kraven att få stanna ytterligare 3 månader…
:cheers: :cheers: :cheers: :cheers: :cheers: :cheers:

Spännade dock är det vi diskuterat här med biljetterna.
Som en grund till beslutet nämns just de ombokade biljetterna…
Vet inte hur man skall tolka detta… tror knappast att det är en förutsättning för positivt beslut, men ändå, hur spelar det in, fattar det fortfarande inte men skiter i det just nu…. dom får stanna…

Det nya året får jag gå in i själv men dom finns här under julen, kanske kan få se snön men framför allt uppleva stämningen innan julen, granen, ljusen och all fantastisk mat….

I dag är en bra dag och jag säger som tosse sa i sin tråd….
Idag vill jag f-n krama hela världen!!!!

[Rosarin]

Åh GRATTIS!!

Har inte hängt med så bra i tråden men läste sista sidan nu och kände bara
“ta det lugnt, det blir inget nej!”.

Åh så glad jag är för er skull!

Hälsa Nong-Jupa så mycket och hennes mamma med.

Stor kram Rosarin

[Smurf1975]

Gud va roligt… Då kanske man kan komma förbi o hälsa på någon gång _:)

[jb]

GRATTIS Jupa :queen: o Johan :king: ! :cheers: :cheers: :cheers: :cheers:
Vad kul att höra det gick bra. :thumbleft:
Nu kan ni mysa i lugn och ro och förbereda flytten till Thailand 😉

[jjonsson]

Kommer du på forumträffen smurf1975
Annars får vi väl försöka hitta en tid…

Flytten till thailand… ja du jb, skall bara försöka lära mig lite mer om thaikulturen…
Lärde mig lite nytt i går…

1-2-3-4-5-6-7… tysta leken börjar nu…
Första gången för mig att leka den thaistyle.
Och det är inte som att när jag var liten, då kunde någon göra en min och så blev det lite småfniss här och där.
Nu är det på blodigt allvar, en klar maktdemonstration och med ett enda mål… tiga ihjäl farangen!

I det här fallet kanske jag får skylla mig själv en aning för min klantighet.
Jag la orden fel, hade ironin som underton och lyckades utföra dödssynden…

Rakt emot vad jag lärt mig och rakt emot den simpla kunskap om kulturen jag borde haft.

-Men herregud! det har ju bara varit en massa problem med din mamma, det är ju med henne det blir problem, det har ju inget med oss att göra.

Vad jag menade var det där runt omkring, alla frågor om mamman, hennes problem med språket papper som helt plötsligt inte finns.

Att efter kommentaren delat hennes hjärta i tvenne bitar var det svårt att försöka limma ihop det.
Speciellt efter som jag själv var den som höll i kniven.
Alla förklaringar kring hur jag egentligen menat och att det inte var så farligt, det var ju det runt om kring. Inte hennes mamma som person jag menade….

Martyrernas mästarinna tillbringade natten i tårar och morgondagen i en tidlös blick genom köksfönstret, mina försök att prata var lönlösa och hennes rådjursögon tittade upp mot mig så som offerlammet ser sin bödel i ögonen sekunden innan livet tar slut för att sedan utan ett yttrat ord återuppta studierna av löven utanför.

Tystnaden gör mig galen, inte för tystnadens skull men för att tystnaden beror på ett missförstånd som lätt skulle kunna redas ut om inte den andra parten stängt av sin komunikationsutrustning helt.

Jag försöker att minnas en tråd på forumet om en tupp som gal, tror att det var rosarin som skrev.
Det är inte tuppens galande som stör dig det är tankarna kring tuppens galande som stör dig.
Försöker omsätta det i att det inte är tystnaden som stör mig utan tankarna kring den, kan jag kontrollera mina tankar så kommer det inte att störa mig…
Det går uruselt och blir bara värre trots att jag tom tände rökelse….3 st precis som det skall vara..

Inte förän jag inser att jag är en del i ett spel, en spelpjäs i den thailändska tysta leken börjar jag förstå att det är bara att sysselsätta sig med något annat under tiden.
Filemen jag såg var bra, boken också, gjorde en ganska ok spagetti Bolognese, gick en trevlig promenad, och till slut låg min tandborste med tandkräm på handfatet, precis så som den brukar göra när jag gjort henne extra glad, och tysta leken var över för den här gången…

Det mest farsinerande var att den nu var en lucka i tiden, den hade aldrig existerat, ingen konflikt hade någonsin funnits….

I morgon skall jag testa att leka tysta leken thaistyle på jobbet i vårt budgetarbete, kanske kan ge oanade effekter… den funkade ju hemma….

[Herr Chang]

Hej jjonsson,

Det är inte roligt att råka ut för denna typ av tysthet.

Men som du skriver, det bästa är att sysselsätta sig med annat och allmänt uppträda normalt. Inklusive att säga saker (typ “nu går jag och handlar”) som man vet man inte får svar på, men låtsas som ingenting när man inte får svar.

Om det är till någon tröst kan jag meddela att dessa situationer med fru Chang efter sex år tillsammans blir allt mer sällsynta. Jag har väl lärt mig vad som är olämpligt att säga och göra… och så har förstås fru Chang blivit mer tolerant.

Herr Chang har talat.

[bangkokbusen]

Den berömda tysta leken har man lekt att antal gånger mot sin vilja och efter att ha provat de flesta lösningar att få stopp på den så hittade jag den-Att vara tyst längst-otroligt men sant.
Numera var det många år sen den lektes då man lärt känna varandras ömma punkter bättre.
Eller annars har fru Bangkokbusen gett upp.

[Pia]

Hej Johan

Har inte varit här och skrivit på länge nu….. vad skönt för er, nu kan ni andas ut i några månader till ( kanske andas in oxå…)

läste om tysta leken…. Du Johan, tänk manligt och kvinnligt…..får väl erkänna att den förekommer hos oss oxå angry9:

Ska ni gå på forumträffen ??? Har försökt att bli av med den helgen ( jobbar ) men det ser inte så ljust ut….:-(

Ha det riktigt bra och hälsa hem.

Kramar Pia

[Smurf1975]

Halloj

Jag/vi kommer till träffen i sthlm… Annars kommer vi nog till Trollhättan i November. Ska dit och träffa kund! Då får gumman följa med 😛

[Glyn]

Fascinerande berättelse..

[somnomna]

Ja va ska man säga… hitta den här sidan när jag sökte efter information angående affärsrelaterade frågor och av en slump så fastna jag i den här storyn.. nu 4,5h senare måste jag säga att de e heeelt sjukt bra och framförallt grattis! Skratta gött ett par gånger.. mango diare e ju grym grej 🙂

Aja måste sova nu ska upp och jobba om ett par timmar! får återkomma med mina frågor angående företagande en annan dag.. den här natten blev vigd åt en kärlekshistoria av rang!! Däremot mr jjonsson gillar jag inte att du efter att varit i thailand två gånger kallar sverige som ditt ANDRA land.. 🙂 gillar thailand som faan och vem vill egentligen vara i sverige den här årstidne! men vi ska vara stolta för vårt ursprung!!! nog predikat !!!

All lycka till ER!!!

Andreas

[Spiritfish]

Härligt att du fortfarande updaterar tråden Johan. Och tysta leken har man varit med om några gånger. :geek: Alltid lika skönt när den är över. :albino: Men du får inte ta det så hårt, det är ju för att vi är från två olika kulturer och vad den ena säger betyder något helt annat för den andre. Vore ju konstigt om det inte skulle hända. Men det är klart, att se den man älskar ledsen är inte roligt. Och inte kunna göra något.

Fast det sagt, så är det klart man stör sig på att dom slår helt av och blir en zombie och går inte diskutera ett ord med. Ganska sjukt också att alla thai verkar vara så. Fast när jag tänker efter har jag nog haft samma erfarenhet i Sverige. Fast inte så extremt som här i Thailand. Och som många verkar ha här på forumet.

[Thaisambo]

Jag har naturligtvis också råkat ut för “tysta leken”. Inte så långvarigt dock, det är överkomligt.

Emellertid är det en psykologiskt intressant företeelse, som jag skulle vilja veta mer om grunderna för. Att det är fråga om att sluta sej på något sätt och meditera är ganska uppenbart – ett mycket stillsamt sätt att lugna känslorna, ilska, vrede, sorg eller vad det nu är. Självkontroll och balans, det kan ha religiös grund.

En europe beter sej annorlunda åt, visar sina känslor och sin reaktion, gapar, skriker, slåss, kastar saker i väggen etc och får kanske en himla adrenalinkick. Avslutar med att tömma ett helrör och somnar. Vaknar med bakfylla och huvudvärk ….

Det är viktigt att förstå vad det handlar om. Förmågan att hantera sina känslor genom att sjunka in i sig själv, meditera och vara totalt okontaktbar för omvärlden är frustrerande och jobbig för omgivningen, särskilt om den representerar en urban kultur, har bråttom, brådskande ärenden väntar, det är stress på gång, man missar sista bussen hem etc.

Intuitivt tror jag att det finns studier, uppsatser och beskrivningar av det här inom psykologin för att försöka förklara det här och bidra till en ökad förståelse för företeelsen “tysta leken”. Utlösande faktorer, syftet med den och vilken funktion den fyller. Säkert är det nyttigt att läsa på ordentligt om man kan och ta till sej. Kanske finns det någon som kan bidra med bra läsanvisningar?

[Hakan]

Hemma hos oss så existerar inte den den svenska regeln “Inte gå och lägga sig som ovänner” utan det är då som “Tysta leken” tar sin riktiga början. Hon somnar arg och jag tittar på TV till 03.30 och undrar vad som hände. Dagen efter så är allt bra igen…..jag förstår inget som vanligt men somnar gott nästa natt : )

[jjonsson]

@somnomna wrote:

Ja va ska man säga… hitta den här sidan när jag sökte efter information angående affärsrelaterade frågor och av en slump så fastna jag i den här storyn.. nu 4,5h senare måste jag säga att de e heeelt sjukt bra och framförallt grattis! Skratta gött ett par gånger.. mango diare e ju grym grej 🙂

Aja måste sova nu ska upp och jobba om ett par timmar! får återkomma med mina frågor angående företagande en annan dag.. den här natten blev vigd åt en kärlekshistoria av rang!! Däremot mr jjonsson gillar jag inte att du efter att varit i thailand två gånger kallar sverige som ditt ANDRA land.. 🙂 gillar thailand som faan och vem vill egentligen vara i sverige den här årstidne! men vi ska vara stolta för vårt ursprung!!! nog predikat !!!

All lycka till ER!!!

Andreas

Har sagt det många gånger men måste säga det igen… imponerande att dra igenom hela tråden!
Jag försökte själv för ett tag för jag ville ha lite flashbacks men tröttnade.

Dú har helt rätt, vi skall vara stolta och vi har anledning till att vara det.
Tycker det är bra att få en pekpinne på den punkten.
Thailand är fantastiskt, men det är sverige också… det är lätt att glömma….

Hoppas du hittade affärsinfon…
Och när det gäller sömnen så passar det ju bra att säga SOMNOMNA
Som på svenska är skyll dig själv om jag inte minns fel…..

OJ OJ OJ Håkan om du bara visste… kollade på TV till kl 03.30….***ASGARV*** :cheers:
För det var precis så det var…
Jag försökte också med att inte vara ovänner när man lägger sig…

Darling, in sweden we can not sleep if we are angry on eachother, are you ok?

THAILAND CAN!!!

Och så var det bara att sova….

[somnomna]

Hej igen johan!!

Thailand can!!! så underbart skrattar!!! Aja kom hem nu och ser de har uppdaterats lite sen igår natt.. imponerande! kommer fortsätta följa denna storyn så hoppas du kommer fortsättta uppdatera! och precis som du sa, somnomna på mig 🙂

Nu ska jag se om jag kan hitta några svar på affärsgrejjerna som jag egentligen var här för att få svar på när “ngt förstörde” min planering 🙂

Och två dar till thailand!!! gud så skönt att få sliiiiiiiiippa vårat underbara sverige 😉

Andreas

[Micke063]

Har läst din historia till och från sen den dag jag hittade detta forum. Känner igen mig i mycket av det du skriver och det tror jag ju många andra gör också. Alla tvivel man har, alla förväntningar etc.
Det jag undrar lite om är, du skriver i början “någongång” att hon sa till dig, om du vill gifta dig med mig så kostar det 1 000 000 b. Hur var det med den saken, hur mycket kostade det i verkliga livet?
Jag menar, 200 000 svenska kronor är ju mycket pengar, inget man hostar upp bara så där.
Vidare, du skriver också att hon sålt sin bil för att hjälpa till, vad gick dom pengarna till? Var det pengar till släkt och vänner i Thailand som bodde tillsammans med henne? Alla 8 eller vad det nu var…Eller betalade hon sin flygresa?
Höll på att glömma, gifte ni er på “riktigt” också, dvs med registrering hos myndigheten i Thailand.

Följer din story som alla andra här på forumet och kan bara konstatera, WOW, vilken story, precis som i en sagobok min mamma läste för mig när jag var liten pojk. Men nu från verkliga livet.

Micke

[pellevsl]

Tjena J.Jonsson,
Kul och bli uppdaterad om “Jupaporn-The story”, jag har inte varit inne på länge, men nu fick jag tid igen. “Tysta leken” hoppas den är över, och det är den nog. Jodå, den har man varit med om många gånger sedan man träffade Oil. Fasen va lätt det är att hamna där, men jag har ett hyfsat bra sätt som fungerar för mig. Ett par små kärleks-nyp i revbenen kombinerat med lite fel-uttalad “khooo Thood Maaaklöy Tilak, phom mei lue, ching ching” (översatt: Ursäkta mig så hemskt mycket älskling men jag hade inte en aning, jag lovar) man får göra det ca. 8-10ggr, men sen kommer snart ett litet smile och det är över och man kan försöka att bena ut vad man gjorde för fel den här gången. Utom förstås när det slutade med att hon kastade en vatten flaska “tjong” i huvudet på mig, om du kommer ihåg det inlägget i din story för ett halvår sen, då tog det nog ett par tre dagar och till slut var det hennes föräldrar som förklarade missförståndet för henne. (Puh,, jag klarade mig undan den gången). Kanske har jag en kvinna med otroligt tålamod med mig, men det är väldigt sällan ovanstående bruksanvisning inte fungerar. Och när det inte fungerar så finns det HBO eller Discovery Channel i några timmar sen provar man igen med ovanstående prosedur.

[jjonsson]

pellevsl; gott att du är tillbaka….!
Discovery och History channel…. What can I say… I love!

Ja du Micke… det här kanske blir en story att läsa för våra barn sedan… redigerad naturligtvis :albino:

Många av dina åsikter blev lite jobbiga… för i thailand blir det aldrig som man tänkt sig….

Bilen skulle säljas men såldes sen aldrig utan man tog pengar från något som man kallde för “share”
Jag har än i dag inte fattat vad det där innebar egentligen.
Det verkar vara någon typ av gemenskapsfond som dom betalar in till och som sedan kan hjälpa till vid ekonomiska kriser.
Men kan någon förklara så är jag tacksam!
Den dumma farangen stod ensam kvar och insåg att pengarna fanns där men försäljningen av bilen lades på is…

Bröllopet däremot blev en kompromiss.
På Thaivis betalade jag men på farangvis fick jag tillbaka pengarna, med undantag för fest och guld.
Så halva vägen var..
Nu i efterhand förstår jag att det är just det här som gör att bilden av oss där vi plockar pengar från träden bara späds på, kanske skulle jag göra det annorlunda idag, eller inte, jag vet inte…

Det här får mig att tänka på en annan sak med Thailand, pengar och annat….
Jag upplever många gånger att man aldrig förstår att det finns saker runt omkring som påverkar hur man gör eller vad man inte gör… exempel…

För mig var det gesten att sälja bilen som var fin och ärlig, ett bevis på att man vill uppoffra något och att man ville bidra. Men i thailand är det bara pengarna i den situationen.
Pengarna kom ju från “sharen”…. mmm visst men uppoffringen försvann, att visa att man kunde avstå från något försvann… Men vi tänker inte lika där känns det som…

Exempel två…
Vi måste åka och stämpla i passet.
Nothing we can do other day.
Men migrationsverket vill jag inte ha problem med, jag tycker vi gör det nu med en gång…
Oh You have problem with goverment now?
Nej men jag vill inte ha det heller om man säger så…ok…
Nothing, now you dont have problem you dont worrie, you have to much think

En annan förbaskat intressant sak….
Forumträff… Klart vi åker…
Förutsättning= Att vara i Göteborg kl 18.00, det är det enda.

Frågor från henne:
15.00
När skall vi åka till Göteborg?
Vi skall vara där 18.00 precis som vi talat om en månad nu…
16.30
Min mamma kan inte åka men det gör väl inget
Men varför ska hon inte åka nu då…
Hon vill inte
16.45
Jag skulle vilja stanna hemma för min mamma vill inte åka
Men vi kan väl åka ändå..
17.00
Jag mår inte bra, tror att jag vill vara hemma…
Mmm…

Det slutar med att jag tillslut åker själv…. och ursäkta om jag drar i väg med tankarna här men jag har en känsla av att det här inte kom upp just i dag…. det är bara att nu var det tvunget att sägas med tanke på att tiden rinner i väg…

Vad gör att man väntar in i det sista med allt man måste göra?!?

Vad är det som gör att pengar är det som räknas och inte det som är runt omkring…
Om man fått något kan det ges bort eftersom man fått det, inget har något sentimentalt värde utan värdet i en gåva räknas i pengar inget annat…

Vad är det som gör att man kan tiga ihjäl något och därmed finns det inte…

Vad är det som gör att man inte kan respektera tiden andra har?

Vad är det som gör att vi ändå finner en lösning i slutändan?

Jag måste sluta med en diskussion som visar våra skillnader i tankar på ett annat område…
Det var när vi talade om Tony som nyligen så tragiskt gick bort…
Jag blev tagen och sorgsen när jag fick beskedet eftersom Tony varit ett stort stöd för mig i resan med Jupa, allt från det första thailexikon som han mailade till alla hans uppmuntrande och stöttande PM.
När jag förklarade för Jupa vad som hänt svarar hon bara:
Oh, Maby he want to be bird…
Först fattar jag inte vad hon pratar om och för mig är kommentaren rätt opassande men i efterhand ser jag att det finns en väldigt fin tanke…
Enkel men fin..
Kanske ville han vara en fågel…
Och Tony skulle vara en fantastiskt fågel.. kanske är han det redan.
Återigen är våra olika sätt att se på saker farsinerande och svåra att förstå men med öppet sinne kan man lära sig att se saker på ett sätt man aldrig sett dem förut….

[in-ka]

jag häller med dej i allt du skriver men varför är det bara farangen som måste ha ett öppet sinne och “förstå” thai-lady? det är väll något vi får acceptera bara, snart åker jag till min älskling 1 mån för att fixa bosättning UT för henne och barnen, :salute:

[islander]

@in-ka wrote:

snart åker jag till min älskling 1 mån för att fixa bosättning UT för henne och barnen, :salute:

Vad är väntetiden för intervju nu, såhär års brukar det ju börja “dra iväg” när “alla” kommer tillbaka från sommaren sverige..

[Thaisambo]

Callcentret ska ha fixat det. Intervjun ska normalt genomföras inom några få dagar nu efter inlämnande av ansökan, sen får ni beslut från Migrationsverket inom 3-4 veckor vad jag förstår.

Det är naturligtvis om allt är i sin ordning och det inte finns några osäkra detaljer. Ta med allt som kan ha relevans redan från början så blir det inget bollande som stjäl tid.

[mrMG]

Thailändsk tideräkning och planering (dvs inte så mycket framförhållning) är något som du får leva med om du har en thailändsk partner tror jag.
Iaf så har alla thailändare som jag har haft med att göra varit sådana.

[Mojay]

JJonsson, för att se och förstå alla de frågor du har måste man leva och bo i den Thailändska vardagen.
Där får man sakta svar på alla dessa frågor.

Angående forumträffen så har jag inte varit med om att det skulle fungera så.

Här fungerar det så att om jag inte vill gå på en fest/tillställning eller vad det nu är, så går inte min fru heller. Men om jag vill gå så spelar det ingen roll om min fru inte vill, är sjuk eller har andra hinder, hon följer alltid med ändå, trots ibland mina protester när hon är sjuk. Eftersom vi är ett par så anser hon att det inte ser bra ut om jag eller hon går själva.

Så upplever jag att de flesta här lever efter, jag frågade en god vän en gång varför hon inte kom på nyårsfesten och hon svarade bara att min man ville inte gå. Jag sa att hon kunde ju ha kommit själv och då bara tittar hon på mig som jag inte begrep ett dugg.

[Thaisambo]

@Mojay wrote:

Så upplever jag att de flesta här lever efter, jag frågade en god vän en gång varför hon inte kom på nyårsfesten och hon svarade bara att min man ville inte gå. Jag sa att hon kunde ju ha kommit själv och då bara tittar hon på mig som jag inte begrep ett dugg.

Helt riktigt. Det går inte att samplanera aktiviteter, jag tycker att det är lite jobbigt. Har pratat med henne, men hon reagerar som om jag menar att hon ska ut på grova osedligheter och oanständigheter, milt talat.
I och med att vi kommer från olika kulturer så upplever jag förstås att det är viktigt att samplanera, jag behöver veta och förstå vad hon tycker är kul, samtidigt skulle jag lära mej, det var åtminstone tanken. Men den kunskapen får jag mer av här på forumet trots att forumet inte är nåt riktigt thaiforum utan en hybrid med mest svenskar som har nån form av kontakt med Thailand och folket där. Problemet är bara det att den kunskapen med nödvändighet blir allmän, källan är allmän och inte personlig.

Det är en distinktion mellan rollerna. Hon kan i princip säga och göra vad som helst även om jag uppfattar det som uppåt väggarna, oerhört intensivt framfört. Jag tar åt mej såklart, tar henne på allvar – sen…. Nej, hon väntar sej på något sätt att jag ska uppfatta det som ingenting – därav intensiteten! I praktiken så måste man tydligen uppfatta intensiteten precis tvärtom – det är ett verktyg för att tona ned, inte för att ge eftertryck!
Men man blir alldeles kollrig – vad står på, undrar man!

Felet man gör är att man samverkar, för oss ett sätt att visa att man bryr sej om. Men det är just detta som är bakvänt i Thailand, man ska INTE bry sej, man ska INTE vara orolig osv trots de många gånger starka signalerna. Men man känner själv hur motstridigt det känns, det är dubbeltydigheter man har att hantera och det ställer stora krav på eget psyke, mental och psykisk balans, man får ta det och lära sej att acceptera och förstå de budkap man får. Det tar lite tid. Hon väntar sej helt enkelt att man tar helt och fullt ansvar för sin bit och inte stör henne med konstiga frågor och förslag som hon skulle ta ställning till, det kommer inte på fråga helt enkelt! Hon är med, det är en naturlag på nåt vis.

[Herr Chang]

Det var en period när fru Chang kände sig tvungen att gå med mig varje gång jag skulle på någon tillställning. Och vice versa.

Vi har dock passerat detta stadie nu, och vi gör det vi själva har lust till. Fru Chang går på disko med sina thaivänninor ibland och jag stannar helst hemma (hatar svenskt disko, i Thailand går det an). Jag går på forumträffar och fru Chang vill oftast helst inte gå så då slipper hon.

Däremot accepterar jag inte att hon först säger att hon följer med, men sedan ändrar sig dagen innan. Jag som kanske meddelat många personer att vi båda kommer. Då är det dags att ta till storsläggan:

“Jag förlorar ansikte om du inte kommer med mig!”

Effektivt, men bör användas sparsamt…

Herr Chang har talat.

[Emil]

Alltid lika roligt att läsa din story, men väldigt tråkigt att höra att Tony har gått bort. 🙁

Hinner inte översätta eftersom jag har bråttom men, frågade damen vad share är för något och så här skrev hon:

it’s like a group of people bring their money n “share” together….For example, there are 5 ppl wanna “share” ok maybe each people take 5000 thb then it total 25000 thb…..n then one of those member can take that money
but next time…..she can’t and she must take turn to other members

[Enis]

@Emil wrote:

Alltid lika roligt att läsa din story, men väldigt tråkigt att höra att Tony har gått bort. 🙁

Hinner inte översätta eftersom jag har bråttom men, frågade damen vad share är för något och så här skrev hon:

it’s like a group of people bring their money n “share” together….For example, there are 5 ppl wanna “share” ok maybe each people take 5000 thb then it total 25000 thb…..n then one of those member can take that money
but next time…..she can’t and she must take turn to other members

Exaktemente…..ett sätt för de som redan har att suga ur mera pengar ur de som inget har…

[Langrygg]

Oj vilken skönt tråd! Kommer att läsa igenom hela ikväll.

Tysta leken, fan va psykande den är, men som nån skrev innan, låtsas som det regnar funkar rätt bra.

Skriv mer ! 😉

/Långrygg

[jjonsson]

Det var intressant med chare, nu börjar femöringen trilla ned….

Långrygg, jag läste din blogg också, riktigt kul!

Tiden går för fort och det är nu 25 dagar kvar till hemresan.
En tid som kommer att gå alldeles fort fort med tanke på att det känns som om vi landade igår och nu har det gått fem månader.

Julen som alla andra år känts välkommen och en tid då familjen träffas och umgås.
En tid som de nära och kära känns ännu närmare och ännu kärare.
Just nu är julafton den dag då det bara är två dagar kvar till hon åker hem och vi faktiskt inte vet när vi ses igen.
Förmodligen kommer det inte att dröja länge om jag känner mig själv rätt…
Jag försöker slå bort tankarna på hennes 30 minuters aerobicspass framför youtube, hennes förmåga att ställa alla frågor hon funderat på hela livet när det visas en dokumentär om airbus 380, hennes leende när hon köper den där sörjan med gammal fisk, mina skor på morgonen utanför dörren i minus 6 grader, ficklampan i besticklådan….

Naturligtvis försöker man att slå bort den tanken och att ta vara på tiden, försöker att se saker från den ljusa sidan.
Det är lätt att fastna i den mörka, inte bara för att hon åker hem utan också det läge som råder i världen just nu.
Det finns gott om eftertanke på negativa saker just nu…

Ett falang/thai förhållande är mycket mer komplicerat än vad jag trodde.
Att det inte skulle vara enkelt förstod jag redan efter mina första inlägg och svar här, men det är en sak att läsa, en annan sak att vara där.
Även om vi båda är (eller föröker vara) öppna så blir det missuppfattningar och komplicerade situationer som ibland känns mariga att lösa.
Ex, kan jag varna för det engelska ordet Naiv som i vår ordlista var översatt med “dum i huvet”.
När man säger det och dessutom säger det om svärmor (skall tilläggas att det var i all välmening) så ligger man INTE bra till.

Följden blir inte bara tysta leken utan också en MYCKET komplicerad situation där svärmor indirekt tycker att dottern borde välja mor eller man eftersom det kommer att bli svårt att leva ett liv framöver om dotterns man tycker att hon är dum i huvudet.

Fyra bokstäver kan med andra ord vända upp och ned på en hel värld på en sekund…
Förändra svärmor till en levande martyr som känner sig som jesus när han hade som mest ont och dottern till ett nerv-vrak som står inför hennes livs svåraste beslut och som det dessutom inte går att kommunicera med efter som trädet på utsidan fönstret fortfarande efter flera timmar är lika intressant att stirra på, fast den här gången snyftande.

Samtidigt som situationen känns allvarlig så känns den som en ganska välregiserad uppsättning på Stadsteatern, och frågan är hur allvarlig den är egentligen…
Förmodligen får man mer och mer grepp på situationerna med erfarenhet…

Julljusen pryder staden och tanken är att besöka Liseberg och julmarknaden där.
Det hade i och för sig varit trevligt med lite kallare väder och natuligtvis lite vackert singlande snöflingor…
Ljusen imponerar men mörkret gör det inte (jag är i och för sig inte så imponerad heller)
Summer, have day all day
Winter have night all day…. why?

Det där är en grej jag tycker är riktigt kul… dom raka frågorna som ingen kan ge svar på… dom logiska där svaret är självklart.

Dom bor i ett hus….
Varför gör dom det?

Om det är så dyrt varför skall din kompis på disco då?

Du, jag sitter i bilkö så jag blir lite sen…
Varför det?

Fråga dom, fråga henne och fråga den som är först i bilkön, för jag vet inte…
Och behöver vi egentligen veta?

Språkligt börjar det bli rätt kul, man snappar upp ord efter ord och nu börjar man nästa kunna prata lite med svärmor, hon börjar kunna svenska ord och kan kommunicera lite med andra, i alla fall fråga vissa saker…
Många roliga felsägningar blir det…

När jag ser på min tillvaro just nu så skulle jag inte vilja byta med någon, visst är det komplicerat och blir fel i bland men alla ljusa stunder väger upp dom tunga.

Jag blir hela tiden varse om hur svårt det kan vara att vara öppen inför olikheter.
Det är en sak att säga att man är öppen och en annan sak att vara det när det verkligen behövs.

Att vara öppen i ex diskussioner är en sak men att vara öppen när det väl hettar till en annan…

[leo]

jjonsson. Tack för en underbar beskrivning!

Hoppas att all byråkrati snabbt ordnar sig så att du får din Jupa tillbaka till Sverige. För er del tycker jag att PAD hade kunnat hålla alla Thailands flygplatser hela vintern så att Jupa fått stanna hos dig, men å andra sidan hade du då tvingats ha den stundtals tigande svärmodern kvar också…

[DirtMaster]

Kan bara säga woow sträckläste allt igår och den tid det tog var värt varenda sekund alla gånger 🙂

Önskar er all lycka 🙂

Mvh Andree

[jjonsson]

Tack leo och tack Dirtmaster… jag behövde det där just nu…
Vi kan ju hoppas på att oppositionen får för sig att barikadera flygplatsen dom också 🙂

Det är utan tvivel något av det tuffaste jag upplevt i mitt liv…
Om jag visste hur djupa dalar och hur höga höjder den här känslomässiga berg och dalbanan skulle innehålla när jag gav mig in i det här hade jag nog inte vågat köpa biljetten från början…
Det var tur man inte visste…

Men när man väl köpt den så ångrar man inte att man gjorde det, att man vågade så det är väl så man får se det….

Och jag försöker lyfta fram alla positiva saker jag kan…

Janne och Gee, skall bli föräldrar, har ni sett det!
Vilken liten ängel det kommer att bli!

Biljettpriserna faller och det är något som skänker hopp, likaså finns semesterdagar kvar och mina planer är att dyka upp i thailand för att fira årsdagen då vi träffades på riktigt för första gången.
Men det är inget hon vet något om…

Ingen oro på jobbet av lågkonjukturen…

Och sen sätter någon på en skiva med Isaan musik och gitarrer komponerar hennes deprimerande sång om att hennes man som åkt till Bangkok för att jobba och nu sitter hon där och undrar om han ätit mat…. Alla isaan låtar verkar handla om det, men det får mig att fastna i tragiken igen.

Skall hon föresten ta med sig alla dom där jäkla såserna hon har här eller skall jag behöva se dom varenda morgon, eller är dom kvar till hon kommer igen…Eller kastar jag dom när jag lämnar sverige för att vara den som väljer att lämna mitt hemland för oss…

I morgon skall vi handla det som skall med till thailand.
Makrill i tomatsås
Blomkål och Brocoli soppulver
Kantarell sås
Undrar hur många kilo mat thai är flyger fram och tillbaka i alla resväskor…

Jag önskar att jag kunde gå in och läsa Jjonsson the story och se alla hennes funderingar och frågor, se hur hon tänkt och vad hon verkligen tycker… vad hon planerar…

Vi vill i alla fall passa på och önska er alla en underbar Jul.
Var rädda om varandra och det ni har, ta vara på varje sekund…

A bell is not a bell til you ring it,
A song is not a song till you sing it,
Love in your heart is not put there to stay,
love is not love until you give it away

[leo]

jjonsson!

Precis som många andra här på forumet, tänker jag ofta på er och jag blir lika glad varje gång det kommer en välskriven och insiktsfull rapport om utvecklingen.

Vad har gått fel i byråkratin? Varför tvingas ni leva åtskilda när ni är gifta? Det väller in människor varje dag över Sveriges gränser, varför får Jupa inte stanna hos den hon älskar? Är verkligen Sverige så omänskligt?

“mina planer är att dyka upp i thailand för att fira årsdagen då vi träffades på riktigt för första gången.”
Men herregud, det var ju i mars ni sågs på riktigt! Ska ni inte få träffa varandra förrän i mars nästa år? Fy, vad tråkigt det kommer att bli för er båda, lider med er.

Om min thai var lite bättre så skulle jag sätta på mig en röd tröja och uppmana alla Thaksin-trogna att blockera alla flygplatser i åtminstone ett halvår så att Jupa blir kvar hos dig!

Nu vill jag tacka dig för det här året jag fått följa er och tillönska er en alldeles underbar jul tillsammans och hoppas att ni mycket snart återförenas.

Leo

[jjonsson]

Tack Leo, jag hoppas att du hade en underbar Jul…

Sen visste jag att den dagen skulle komma då hon åkte hem, jag visste att det skulle bli tufft.
Men hur tuff den dagen eller dom här dagarna skulle bli kunde jag inte i min vildaste fantasi föreställa mig…

Men nu sitter jag här, utan henne klockan 05.15 en söndag…
Jag vågar inte tänka på hur få timmar jag sovit de senaste dagarna eller hur lite jag ätit….
Jag börjar forma mig själv till ett vrak och det kommer inte att hjälpa någon, men det bara är så…

Natten till den 26 december med klockan tickandes sekund för sekund mot tiden 04.00 då vi gå upp för att åka till flygplatsen kändes helt overklig, hennes svarta hår doftade så där extra speciellt och jag försökte komma på något sätt att spara varje sekund jag hade just då…

I bilen på väg till Landvetter var det svårt att hitta ämnen att prata om, två människor i en bil på väg att göra något som ingen av dom vill göra och skulle göra allt för att slippa är en märklig känsla, om bara den ena parten hade velat, säg att man såg att det fans något bra i att den ena åker, jobb som måste göras eller annat…
Om ingen vill det här, varför gör vi det… för att vi måste…men varför måste vi… för att det bara är så….
Så ja sverige är omänskligt ibland Leo

Väl framme på Landvetter blir allt så definitivt… den flygplatsen där glädjen började i Juni på väg till henne är helt ombytt i sorg att lämna henne… Efter att hon passerat securitykontrollen, springer jag ut till bilen och sätter mig.
Styr kosan mot köpenhamn…

Jag hittar henne i terminal 3 i lufthavnen och det känns som att vi tillsammans stulit dom där sista timmarna från världen som vi egentligen inte skulle få, timmarna som världen hade avsatt för mig att komma hem till det tomma huset och för henne, väntan mellan två flighter…

Tiden då hon var tvungen att gå till securityn kom så obarmhärtigt ändå till slut.
Vad skall man säga till varandra…
Vi var modiga som soldater där vi stod, med tårar brännande innanför ögonlocken.
En tår skulle få den andra att brista och det visste vi så väl.
Ta hand om dig själv glöm inte att äta ordentligt, var hennes sista ord.
Ok darling svarade jag och var tvungen att vända och gå för att jag visste att jag inte kunde stå och följa henne med blicken i kön in till säkerhetskontrollen…

Väl hemma möts jag av saker hon lämnat kvar, hennes rosa sandaler står på utsidan, hennes skor på insidan, några av krämerna finns kvar, alla såserna, bröllopskorten på väggarna.
Först nu inser jag vilken tuff tid jag har framför mig… jag tvivlar på att jag kommer att klara av det här…

Hon skulle ringa mig när hon landade i Bangkok, jag följde planet på Internet och det landade före utsatt tid men hon ringde aldrig…
Jag räknar extra tid med väskor, kanske något strulade kanske …..
Med klockan 7 på morgonen här orkar jag inte vänta och försöker ringa… inget svar på varken hennes eller hennes mammas mobil…
Numret går inte att nå…
Jag lyckas efter en stund hitta ett nummer till hennes tomboy kompis Onanong…problemet är att Onanong inte pratar engelska….
Vi försöker prata thailändska under en halvtimmas tid och när vi lägger på är jag osäker på vad vi kom fram till…
Men jag hoppades att båda parter var överens om att hon skulle försöka ringa till någon där och om det inte funkade så skulle hon åka dit.

Hon ringer! Onanong och jag hade lyckats!
Darling! I know you sleep, i greng jai you…
Omtänksamhet kan vara SÅ fel ibland…

När man skriver så ser man saker och ting framför sig på ett annat sätt…
Vilken hycklare jag är egentligen som säger att jag älskar henne så högt och gav henne ett löfte…
Att ta hand om mig själv och att äta… ett löfte jag brutalt brutit dom här dagarna…

Jag måste gå och äta nu och komma på fötter igen, för henne och för mig själv…
En vrak som bara tycker synd om sig själv kommer dessutom inte lika snabbt till thailand….

[stgrhe]

Jag har läst dina inlägg trots att jag hittade tråden först för någon vecka sedan. Det har varit en intressant läsning där nu först, möjligen andra, kapitlet är avklarat. Du skriver känslosamt och det är mycket i det du skriver som jag känner igen i mig själv. Jag har varit i en liknande situation som du och för mig och min fru blev det tre års väntan innan vi kunde börja bo tillsammans.

Vårt val var att bosätta oss i Thailand och jag hade förmånen att kunna besöka Thailand minst var sjätte till var åttonde vecka så vi kunde träffas ofta, men varje avsked kändes ändå jobbigt med den tomhet som uppstod vid varje uppbrott. Jag är också säker det är flera andra forummedlemmar som gått igenom liknande processer så vi förstår vad du går igenom och kan bara trösta dig med att det blir bra vad det lider även om resan dit kan bli något krokig. Hav tröst min vän!

Göran

[Sunebam]

Att skiljas på flygplatsen är så snöpligt. Gjort det några ggr under dessa 10 år jag varit tillsammans med min fru.
Varje sommar åkte hon hem till Thailand för att vara där 3 månader. Tiden går inte fort hemma ensam.
Hitta på nåt att göra. Sök dig tillbaka till kompisar, ut o sup !!. Gå på Frölunda hockey.. Det är uppiggande.

Bädda inte ner dig i sängen i massa månader. Ut o rör på dig!!

[realdexter]

@leo wrote:

jjonsson!

Precis som många andra här på forumet, tänker jag ofta på er och jag blir lika glad varje gång det kommer en välskriven och insiktsfull rapport om utvecklingen.

Vad har gått fel i byråkratin? Varför tvingas ni leva åtskilda när ni är gifta? Det väller in människor varje dag över Sveriges gränser, varför får Jupa inte stanna hos den hon älskar? Är verkligen Sverige så omänskligt?

“mina planer är att dyka upp i thailand för att fira årsdagen då vi träffades på riktigt för första gången.”
Men herregud, det var ju i mars ni sågs på riktigt! Ska ni inte få träffa varandra förrän i mars nästa år? Fy, vad tråkigt det kommer att bli för er båda, lider med er.

Om min thai var lite bättre så skulle jag sätta på mig en röd tröja och uppmana alla Thaksin-trogna att blockera alla flygplatser i åtminstone ett halvår så att Jupa blir kvar hos dig!

Nu vill jag tacka dig för det här året jag fått följa er och tillönska er en alldeles underbar jul tillsammans och hoppas att ni mycket snart återförenas.

Leo

Instämmer fullständigt i vad Leo skriver… framför allt om vad som gått fel i byråkratin. Gissar att Jupa varit här på någon slags besöksvisum hos dig nu och att hon åkt hem för att få ett riktigt visum (PUT??) så att ni kan vara tillsammans permanent. Det kan ju inte vara meningen att nygifta ska behöva dela på sig och bo på olika håll i världen.

Leo, vill bara kommentera det du skriver om att Sverige är så omänskligt… hur mänskliga är dom i landet vi alla förmodligen älskar mer än vårt moderland… ja, Thailand då. Där hjälper det inte hur mycket du är gift eller hur stor försörjningsbörda du har.. du får inget mer permanent uppehållstillstånd för det, ännu mindre arbetstillstånd… eller hur?

[Alex L]

Ja du jjonsson, hur ska jag börja?
Nu har jag suttit i 3 pass sedan igår morse och läst från början till sida 24.

Vilken Historia !

Du ger mig sådan inspiration till att våga lita på mig själv, gå på min magkänsla och bara slänga mig in i det okända.
Jag har efter 2 resor till Thailand (Den senaste i December 08) bestämt mig för att bege mig till Bangkok för att leva där ett tag. jag har inte en aning hur länge, men det känns som det kan bli just det.
Det krävs mod och tro på sig själv om man som jag ska våga säga upp sig från arbete, åka bort från bekantskap osv. Nog för att motivationen fanns där redan innan jag sprang på detta forum, men din historia ger mig verkligen bränsle att fullfölja mina planer.
Nu åker jag inte för att hitta min framtida fru, jag känner att det kan vänta(född 84).
Men ditt mod i denna historia kan ge inspiration till vem som helst, med vilka drömmar som helst.

Jag har lite svårt att få ner alla mina intryck i text. Tyvärr är vi inte alla lika begåvade i skrivt som du själv :), men jag tror att jag försöker tacka dig för den knuff i ryggen som du gett mig genom tråden här.

Jag vill samtidigt passa på att ge en klapp till övriga medlemmar på forumet. Jag registrerade mig för bara några dagar sedan, men oj oj vilka fina människor här finns. Hjärtliga ödmjuka och hjälpsamma verkar ni vara hela gänget. Jag ser fram emot att kunna komma med egna frågor en vacker dag.

Det har varit ett sant nöje att få ta del av Er historia Johan och Jupa, Tusen tack för det!
jag önskar Er all lycka i framtiden !

Mvh Alexander

[jjonsson]

Alexander!!!
Välkommen till forumet!

Om du visste vad jag rös av att läsa ditt inlägg och vad rörd jag blir över det du skriver.
Precis som du skriver så krävs det enormt med mod att kasta sig in i det okända, jag kan känna känslan av att sitta
på det där planet i Mars, lämna det visserligen kalla men ändå trygga sverige för att ge mig av mot något jag inte visste något om.
Nu var det bara för 10 dagar men ändå, jag hade aldrig varit där och jag visste ju inte vad som väntade mig när jag kom fram.
Än mindre om hon var den jag trodde, eller om om överhuvudtaget stod där och väntade!

Det som gav mig styrkan många gånger när jag tvivlade och modet många gånger när det inte fanns var alla underbara människor här som med sin kunskap och sin vilja att hjälpa till, gav mig den trygghet jag behövde…
Hade jag inte hamnat här hade jag aldrig kommit iväg…
Det känns underbart att du känner så efter att ha läst storyn!
Du får bjuda mig på en Öl när jag hälsar på dig i Bangkok.

Vi finns här för dig när du ger dig i väg och vi håller alla tummarna och sitter redo att dela med oss av alla våra erfarenheter för att hjälpa dig när du behöver det!

Alexander – The story skall bli mycket intressant att följa!

För tror visst att du är duktig på att uttrycka dig i text… läs igenom det du skrev här en gång till så ser du vad jag menar…. :cyclopsani:

[Alex L]

@jjonsson wrote:

Alexander!!!
Välkommen till forumet!

:cyclopsani:

Tack för välkommnandet 🙂

Jag hoppas kunna komma iväg till Mars, efter att ha satt in mig mer i visum och arbetsintyg.
Men, jag ska inte försöka stjäla din tråd med sånt. Så tack igen !

Ölen bjuder jag gladeligen på 🙂

[Rosarin]

Hej Alexander L och varmt välkommen till forumet!

Tackar och niger för berömet…och det tycker jag att övriga medlemmar också ska göra. :cheers:

Kul att du hittade hit.:)

Joo…Johan kan skriva så klockorna stannar. Personligen tycker jag att han ska skriva filmmanus men det får kommer nog när det är meningen. :cyclopsani:

Vad spännande med din resa, det är inte långt kvar tills mars inte.
Håller tummarna att allt klaffar för dig med papper och annat innan du ger dig av.
Välkommen med frågor om du behöver hjälp med något, du vet vart vi finns.

/Rosarin 🙂

[jjonsson]

Klockan är 06.00 när jag väcks av väckarklockan…
Den sista veckan som gått har präglats av ytterst lite sömn, sena kvällar och tidiga mornar, men just i dag skulle jag kunna sova längre, om jag inte lovat att jobba den här klämdagen.
Hennes doft som levt sig kvar på hennes kudde börjar avta, lika bra det kanske eftersom sängkläderna nu bör bytas av hygieniska skäl om inte annat.
Det är bäcksvart ute, när jag äntligen kommit upp ur sängen ser jag ut över ett landskap som våldtagits under natten av -15 gradig kyla och is, motivationen avtar men kortet på henne vid min säng får mig att vilja kämpa igen, för henne och för oss.
Snart skall vi vara tillsammans igen för alltid!
Vi skall hjälpas åt att få den tiden så kort som det bara går.

Efter att ha skrapat rutorna i max 3 minuter tror jag att jag kommer att dö av kylan som nu ätit sig in i märgen.
Som tjänsteman bär jag kläder som är allt annat än anpassat för vädret men snart är bilen varm och jag är på väg.

Temperaturen ökar snabbt i motorn, lite för snabbt…
Jag inser att centersträcket inte borde passerats och kombinationen att det faktiskt inte kommer in varmluft i kupén får mig att inse att jag har problem. Första stoppet och ismassan som finns i kylslangen i motorn vittnar om att Jjonsson inte kommer att komma till jobbet i dag, har han tur kommer det inte att påverka ekonomin allt för mycket, den största oron just nu är att en dyr reparation skall sätta käppar i thailandshjulet…

Ex antal korta sträckor senare och ett stopp för att gå in i en mataffär och få lite värme för att inte förfrysa tår och fingrar, hemma igen.
Tankarna kring vad jag gör i det här landet är oundvikliga.
Om man bara kunde varit lottomiljonär…

Flera gånger har jag grämt mig över att jag skulle vara så fantastiskt omtänksam att bjuda med svärmor.
Dels hade jag nu kunnat ta en tur och returbiljett för pengarna men framför allt så skulle relationen varit så mycket enklare.
Skulle jag gjort om det jag gjort skulle vi åkt hit själva.
Att direkt hoppa in i släkten på det sätt som jag gjorde, ångrar jag bittert, en thailändsk släkt bör man nog hålla på distans så länge det går.

Hennes tillvaro är tuff den också, det är svårt att komma hem och vara gift med en farang.
Alla vänner och bekanta som vill att hon nu skall hjälpa till med diverse saker och pengar, hon har ju tryggat allt nu.
Vi kämpar tillsammans mot två olika kulturer, hon har skaffat två jobb för att vi skall kunna hjälpas åt med ekonomin.
Något som nog är svårt för henne att förklara nu när hon har en husband farang…
Men vi har varandra och ingen annan skall få påverka vårt sätt att ta oss fram dit vi vill, tillsammans är vi starka…

Hennes lilarandiga innetofflor i hallen får mig att tänka på henne igen men den här dagen är jag glad att hon inte är här.
Det här klimatet har onekligen sina nackdelar och det får mig att fundera på om hon verkligen kommer att trivas här när hon väl flyttar hit.

Solen är uppe nu och dom frostbitna träden ser otroligt vackra ut i morgonsolen med den klarblåa himlen som bakgrund.
Inifrån mitt varma hus är sverige vackert.

Jag konstaterar att det är skillnad på att vara själv och att vara ensam.
Jag saknar dig Jupa och önskar att du kunde komma hem nu.
Önskar att du kunde stå där i köket igen och stråla som bara du kan.
Med ditt leende och ditt försök att säga välkommen hem på mitt språk och servera någon mat jag aldrig ätit förut.

Mitt hjärta är som ett öppet sår som vägrar läka innan vi ses igen.
En dag skall vi le åt prövningarna, förstå att det stärkte oss och vår relation.
Jag hoppas den dagen kommer snart.

[Smurf1975]

Usch för pengar.. *Skrapar trisslotter av bara faan* 😛

/ :smurf:

[Nille]

Tack för påminnelsen. Dags att börja köpa lotter igen.

Om inte annat kan det hålla drömmen vid liv…

Realist som jag är har jag en backup plan :geek:

Hoppas bilen är utom fara!

[dream tours]

heJ vill bara tacka för allt och alla fina personer som fins här…. när skriver du mer mvh:dagge

[Rosarin]

Hej Dagge och välkommen till forumet!

Jo, här finns det många med stor kompetens, kunskap och hjärta. 🙂
Kul att du hittade hit, roligt att ha dig här.

/Rosarin 🙂

[dream tours]

TACK DET VAR FINT ATT HÖRA. HAR SJÄLV G STOR ERFARENHET MEN HAFT DEN FÖR MIG SJÄLV. MEN JAG DRÖMMER FORTFARANDE……… MVH:DAGGE

[Rospigg]

Ooooh!

Jag har bara orkat läsa bråkdelen av denna saga. Får gissa mig till resten. Kan nog konstatera att jjonsson är en av de lyckliga som har haft turen och kamma hem en storvinst bland alla nitlotter.

Sedan finns tröstpris också som man kan tvingas ta emot.

[hans1977]

Hej,

Jag hittade hit för ganska många månader sedan, men registrerade mig för bara någon vecka sedan. Kamratskapen lockade mer än skrivklådan, kan man kanske säga… 🙂

Men nu vill jag vara med för att…
@jjonsson wrote:

Jag saknar dig Jupa och önskar att du kunde komma hem nu.

…så vill man ju inte att det ska vara (att hon inte är hemma, alltså).

Som om det inte redan var nog…
@jjonsson wrote:

Temperaturen ökar snabbt i motorn, lite för snabbt…
Jag inser att centersträcket inte borde passerats och kombinationen att det faktiskt inte kommer in varmluft i kupén får mig att inse att jag har problem. Första stoppet och ismassan som finns i kylslangen i motorn vittnar om att Jjonsson inte kommer att komma till jobbet i dag, har han tur kommer det inte att påverka ekonomin allt för mycket, den största oron just nu är att en dyr reparation skall sätta käppar i thailandshjulet…

…men vi får hoppas att det ordnar sig. Hade du åtminstone någon skvätt glykol i kylarvattnet så finns det stora chanser att du bara behöver sitta och vänta på varmare tider.

Sedan tillbaka till det vikiga; dina önskningar. 🙂

Jag tar en kort sammanfattning först. Jag bodde i Thailand, träffade efter ett tag en kvinna som sedan blev min sambo och därefter min fru (budistiskt, statligt och till sist registrerat i Sverige).

Jag fick sedan, någon månad efter brölloppet, jobb i Norge, och vi lyckades på 2-3 veckor stuva in vårt hem hos svärföräldrarna och dra iväg till Norge (min fru utrustad med ett “entry VISA” och beredd att ansöka om ett uppehållstillstånd (som nu är beviljat och giltigt i 5 år)).

Det var tidvis svårt att hålla modet uppe, men vi kom igenom till sist… Det kanske kan fungera för dig också? 🙂 Jag vet inte det, men jag tror att du borde ha samma lagliga rätt som jag trots att vi drog till Norge i stället för Sverige.

Du kan läsa detaljerna om hur vi gick till väga här:
http://www.thaivisa.com/forum/Thai-Wife-Swedish-Husband-Year-t206284.html

Enligt de européiska lagarna ska både visumet och uppehållstillståndet vara gratis och behandlas på raskt sätt (inte express, men raskt…). Då får du mer pengar över för flygbiljetten… 🙂

Lycka till! Hör av dig om det är något som fattas i beskrivelsen!

Jag håller tummarna för att det ska gå fort för dig att uppfylla dina önskningar!

MvH,
Hans

[Rosarin]

Hej Hans!

Välkommen till forumet! 🙂

Kul att ha dig här.

/Rosarin 🙂

[dream tours]

ok förstår att the story är nedlagd synd för jag pers. såg fram emot en story som inte var som 99.9% av alla andras ( min med för den delen ) vad ska vi göra ??????? jobbar med travel experter säger att thailand är borta inom 2-3 år 300% ökning på kambodja säger charter statestik. de 3 stora sharter drog ner hotel bokn. med 50% 2009 mot 2008. en hög chef sa till mig på min fråga. du ska inte göra affärer med ett folk som har gjort löngnen till sin gud………………………………………………………………………………..

[dream tours]

det här börjar ju bli ett enda stort skämt. du har vad jag förstår varit i thaland 2 ggr du är inne och ger komentarer på andra trådar men ger inget svar på din egen som du själv har startat…… du pratar med män som jobbar med thai mm levt i thai 1-12-år avsluta din story först. det är väl så att hennes mor inte tyckte att du inte hadde rätt med deg eller har jag fel………????????????? var en man nu det finns ingen thai tjej som tycker det är intr.med en farang som gråter eller som är för intreserad. jag tror du kan fråga vilken farang som helst här om det…………….. då är man en loser …………. eller har jag fel.

[Nisse]

@dream tours wrote:

det här börjar ju bli ett enda stort skämt. du har vad jag förstår varit i thaland 2 ggr du är inne och ger komentarer på andra trådar men ger inget svar på din egen som du själv har startat…… du pratar med män som jobbar med thai mm levt i thai 1-12-år avsluta din story först. det är väl så att hennes mor inte tyckte att du inte hadde rätt med deg eller har jag fel………????????????? var en man nu det finns ingen thai tjej som tycker det är intr.med en farang som gråter eller som är för intreserad. jag tror du kan fråga vilken farang som helst här om det…………….. då är man en loser …………. eller har jag fel.

Nu tycker jag du är lite väl hård. Jag tycker nog vi kan se tråden om Jupa som ett avslutat kapitel och jag förstår inte varför du måste ha ett avslut på den? Jag får intrycket av att du känner till den här storyn mer än vad du vill säga?

Jag har lång erfarenhet från Thailand. Har sett nötter komma och gå. Vart bor du?

[Nille]

@dream tours wrote:

det här börjar ju bli ett enda stort skämt. du har vad jag förstår varit i thaland 2 ggr du är inne och ger komentarer på andra trådar men ger inget svar på din egen som du själv har startat…… du pratar med män som jobbar med thai mm levt i thai 1-12-år avsluta din story först. det är väl så att hennes mor inte tyckte att du inte hadde rätt med deg eller har jag fel………????????????? var en man nu det finns ingen thai tjej som tycker det är intr.med en farang som gråter eller som är för intreserad. jag tror du kan fråga vilken farang som helst här om det…………….. då är man en loser …………. eller har jag fel.

Dagge, nu uppmuntrar du inte direkt jjonsson attskriva mer, och inte någon annan heller för den delen. Kanske det är dags att du berättar din egen historia?

[jjonsson]

Tack Hans för den länken! kanon!
Dagge, Dagge… storyn är inte nerlagd…
Den fortgår varje dag, varje timma och varje minut….
Den här tråden slutar först om förhållandet kraschar eller om Jupa eller jag väljer att gå till “andra sidan”
Men som Nisse säger så förstår inte jag heller vad du menar med avslut…
Vi är ju inte där än….

Som du vet så finns det vardagar också i ens liv där det inte händer så mycket.
Ni skulle bli uttråkade om jag skrev varje dag om att hon ringer och frågar om jag ätit och jag säger ja det har jag.
Vad åt du, pizza.

Jag skriver inte om jag inte har något vettigt att skriva.

Japp, du har rätt i att hennes mamma är intresserad av degen och den har inte jag…
Det är en av våra största utmaningar i förhållandet… för både henne och mig.

Visst har du också rätt i att jag varit i thailand 2 ggr det har jag aldrig stuckit under stol med…så är det
Jag lär mig under resans gång, de frågor jag kan svara på svarar jag på…
Kan inte se något fel i det…
Kvantiteten besök på västerländska hotell i Phuket behöver inte vara samma som kvalitetsbesöken rakt in i en thaifamilj i Isaan
Om du förstår vad jag menar

Dyker jag på en specifik situation så tar jag upp den här och ventilerar den….

Jag gråter och jag är intressad av att leva ett liv med henne.
Om hon tycker att jag är en loser så kommer hon förmodligen att avsluta förhållandet med mig, men det är hennes val inte mitt….

Det är inte bara jag som valt att gifta mig med en thai, hon har valt att gifta sig med en farang också…. eller hur…

[Hakan]

@dream tours wrote:

heJ vill bara tacka för allt och alla fina personer som fins här…. när skriver du mer mvh:dagge

@dream tours wrote:

det här börjar ju bli ett enda stort skämt. du har vad jag förstår varit i thaland 2 ggr du är inne och ger komentarer på andra trådar men ger inget svar på din egen som du själv har startat…… du pratar med män som jobbar med thai mm levt i thai 1-12-år avsluta din story först. det är väl så att hennes mor inte tyckte att du inte hadde rätt med deg eller har jag fel………????????????? var en man nu det finns ingen thai tjej som tycker det är intr.med en farang som gråter eller som är för intreserad. jag tror du kan fråga vilken farang som helst här om det…………….. då är man en loser …………. eller har jag fel.

Det är 10 dagar mellan inläggen :geek:

[boes]

Det vora synd om ett troll skulle fostöra denna fina tråden ! Nille har verktygen till att rätta till…..

[stgrhe]

Vissa människor är lyckligt lottade här i livet eftersom de både har förmåga att känna intensiv lidelse och smärta, vilket jag menar är helt nödvändiga egenskaper för att kunna känna den djupa och intensiva kärlek som så ofta beskrivs i romaner men som så få får uppleva i livet.

När JJonsson beskriver sin situation är det just sådan lidelse och smärta det handlar om och det är fullt förståligt att många tycker det är trams eftersom de helt enkelt inte har förmåga att sätta sig in i hans situation. De är bara att beklaga för de vet inte vad de missar.

Göran

[Rosarin]

@stgrhe wrote:

Vissa människor är lyckligt lottade här i livet eftersom de både har förmåga att känna intensiv lidelse och smärta, vilket jag menar är helt nödvändiga egenskaper för att kunna känna den djupa och intensiva kärlek som så ofta beskrivs i romaner men som så få får uppleva i livet.

När JJonsson beskriver sin situation är det just sådan lidelse och smärta det handlar om och det är fullt förståligt att många tycker det är trams eftersom de helt enkelt inte har förmåga att sätta sig in i hans situation. De är bara att beklaga för de vet inte vad de missar.

Göran

Klockrent Göran! Spot on!

kram

[Thaisambo]

Det är så många underbara berättelser här på forumet som berör djupt. “De stulna barnens” berättelser om sökandet efter sina rötter sträcker sig över många år, det är gripande berättelser ur verkliga livet och händelser som sker nu.

Att se dessa personliga anteckningar, som vi så generöst får del av från rara medmänniskor, så som “dream tours” gör….. Jag fattar inte, detta går inte att förstå bara, det är helt verklighetsfrämmande – det verkliga livet fungerar inte så. Ibland glädjeämnen och ibland sorg. Vi styr inte det som sker, det sker när det sker och vi hoppas alla skall nå ett lyckligt slut en gång och tänker på er därute i det okända. Man vet inte vad som sker imorgon, men man hoppas och drömmer om en ljusnande, underbar, framtid som skall komma, där alla bitar fallit på plats.

[Spiritfish]

Japp, du har rätt i att hennes mamma är intresserad av degen och den har inte jag…

Fy fan, det låter ju riktigt jobbigt. Urk. Hur kom det fram? :angryfire:

[hans1977]

@jjonsson wrote:

Tack Hans för den länken! kanon!

Varsågod. Hoppas att din nästa pusselbit fanns där någonstans.

@jjonsson wrote:

Jag gråter och jag är intressad av att leva ett liv med henne.
Om hon tycker att jag är en loser så kommer hon förmodligen att avsluta förhållandet med mig, men det är hennes val inte mitt….

Var som du är, tycker jag, oavsett om det rör sig om att gråta, skratta eller något annat. Det finns nog ändå ingen objetiv definition om vad en man är, och även om det finns så spelar det väl ingen roll om du är man enligt den definitionen eller inte? 🙂 Du kan ju vara rätt för henne, och hon rätt för dig oavsett vilket.

MvH Hans

[jjonsson]

Först vill jag tacka alla för ert stöd här, känns fantastiskt, blir verkligen rörd…

Att hennes mamma är intresserad av degen ja, när jag kom på det….?
Det kom jag på när jag förstod att en thailändsk svärmor fungerar så :cyclopsani:
Så jag kanske måste korrigera mig lite där, för hon är inte bara intresserad av degen, faktiskt, men det är en stor del.
Tyvärr känns det som att det är lite väl mycket i bland bara…

Jag tänker inte ens berätta hur mycket pengar min andra resa gick på, då skulle nog Nille banna mig från forumet för alltid tror jag. Men på min andra resa blev det ju en hel del “missuppfattningar” kring bilen som skulle säljas och allt annat som det skulle bidras med för att vi alla skulle hjälpas åt, men där stod man ju ensam kvar med kostnaden.

Huset har 8 personer boendes men hyran går på farangkontot. Eller har gått skall jag säga.
Det är inget jag ser något fel i, hon kunde ju inte jobba när hon var här, så det är ok.
Men hyran behöver ju betalas nu och framåt, vilket det räknades med att jag skulle göra, men sorry.
Bidra kan jag göra men jag kommer aldrig att betala alla utgifter för att någon skall ligga på en sidankudde och käka praliner.

Hennes mamma vill väl natuligtvis säkra sitt fortsatta liv som hon skall ha på sina äldre dagar vilket man får ha en viss förståelse för, men den modernaste bilen behöver hon inte ha ialla fall inte om jag skall hjälpa till.
Bilen dom har ligger på 13.000 baht i månaden vilket är fullkomligt vansinne.
Hur dom löste det under sin vistelsetid i sverige vågar jag inte ens tänka på efter att ha satt mig in i hur det funkar med chare systemet förmodligen ligger vi mer illa till här än vad jag får reda på.
Det är ju lite svårt att ta upp det här med mig eftersom vi från början var överns om att sälja bilen…
Ja ni förstår
Det är ju det här som gör att hennes mamma tänker pengar hela tiden.

Nu har vi löst det så att Jupa har två jobb 7 dagar i veckan och jag försöker göra vad jag kan här.
En del tissel och tassel har det blivit runt henne och hennes två jobb hon har.
Hon är ju gift med en farang och då har man ju inte ens ett jobb när man kommer tillbaka utan lever sabai sudd sudd på pengarna som bara fullkomligt ramlar in på kontot.
Stackarn som fått tag i en husband who dont take care…

@Hans1977 wrote:

Var som du är, tycker jag, oavsett om det rör sig om att gråta, skratta eller något annat. Det finns nog ändå ingen objetiv definition om vad en man är, och även om det finns så spelar det väl ingen roll om du är man enligt den definitionen eller inte? 🙂 Du kan ju vara rätt för henne, och hon rätt för dig oavsett vilket.

Du kan ju vara rätt för henne… precis!
Vad är otroligt svårt i ett förhållande som detta har jag kommit på är att lyckas lista ut vad som är personlighet och vad som är kultur. Förmodligen har hon samma problem.
Att hon tänker konstigt om en sak, är det Jupa eller thailändskan som tänker konstigt?

Det är ju SÅ enkelt att dra slutsatserna på kulturella skillnader och att det handlar om thaikultur och frangkultur.
Men var kommer personerna in?
Det är ju faktiskt Jag och Hon som har ett förhållande.
Att kulturerna kommer att öppna förutsättningar och skapa problem är en sak vi får slåss tillsammans med och mot som personer.

Kanske hon kommer att ge hela sin lön till sin mamma, kanske hennes mamma ser till att hon dejtar thaimän som har pengarna som farangen inte har, kanske hon är i pattaya och tjänar pengar, kanske hon har andra franger vid sidan om mig, thailändskor kan ju funka så har man ju hört….men det behöver ju inte innebära att alla funkar så.

Vårt förhållande skall bygga på en jämnlikhet i insatser, vi skall kämpa lika hårt.
Om biljetten sen kostar 12.000 kr och jag betalar 11tkr och hon 1tkr spelar mindre roll, bara vi kämpat tillsammans för att ta oss dit.

Det finns ingen mattematisk beräkning för ett lyckligt förhållande.

[stgrhe]

I ditt senaste inlägg JJ tar du upp en mycket intressant och kontroversiell fråga men det finns inga generella lösningar utan varje par får försöka hitta sin egen väg framåt.

Jag kan för lite om andra regioner i Thailand men tror mig ändå förstå att kulturen i Issan skiljer sig en hel del mot andra regioner och här är det ju nästan som om varenda byjäntas högsta önskan är att “hitta sin egen farang” för att raskt bygga ett stort hus i byn. I Issansflickans värld ger det ju en enorm status (big face).

Innan jag lät mitt förhållande med min fru gå så långt att det underförstått var så att vi två skulle bli äkta makar, min fru är också från Issan, hade vi många och långa diskussioner om våra kulturskillnader och hur vi såg på familjeförhållandena i våra respektive länder. Vi som faranger måste inse att stöd till föräldrar som är pensionärer ingår i de thailändska barnens roll. Däremot finns det inget som säger att föräldrarna nödvändigtvis måste få mer pengar och en helt annan levnadsnivå bara för att dottern gift sig med en farang. I vår värld ingår ju inte pengar till svärföräldrarna ens i tankevärlden. Här ligger det en skarp skiljelinje mellan de olika kulturerna och vad som passar bäst för det enskilda paret vet bara de.

Personligen skulle jag aldrig bekosta ett hus i Issan, som jag inte hade för avsikt att bo i, något som förvånandsvärt många faranger gör. Jag är också helt iskall när det gäller eventuellt stöd till syskon och andra släktingar – det finns inte ens på kartan. För oss är det kärnfamiljen som gäller samt ett måttligt stöd till föräldrarna – ett stöd som inte är större än vad svågern och svägernskan bidrar med. Dessutom arbetar min fru heltid och hennes lön ingår i det gemensamma hushållets inkomster precis som det brukar fungera i ett svenska förhållande.

Mitt råd till dig JJ är att ni försöker hitta er väg framåt och stå på dig och försvara det du tycker är viktigt. Vad din svärmor tycker behöver du faktiskt inte bry dig om.

Göran

[hans1977]

@jjonsson wrote:

Det finns ingen mattematisk beräkning för ett lyckligt förhållande.

Men några väl genomtänkta strategier för att hantera de där svåra aspekterna av ert förhållande, som du hittills skrivit om, tror jag skulle göra susen… 🙂

Det skulle nog underlätta mycket om ni kunde få henne till Sverige ett par år med så snar verkan som möjligt. På så sätt skulle både du och hon komma på avstånd från många av svårigheterna, samtidigt som ni lär känna varandra bättre och hon får möjlighet att se på er relation utifrån både Svenska och Thailändska kulturella förhållanden.

MvH Hans

[Rospigg]

jjonsson vad är på gång?

hur är framtidstankarna just nu? finns det någon grovplanering på gång eller får dagarna bara komma som de vill?

Hoppas verkligen att ditt förhållande börjar och fortlöper bättre än mitt som inte blev genomtänkt på något sätt och har trasslat nästan hela tiden sedan starten. Håller tummarna och resten av fingrarna också.

Som sagt, svårt att veta om det är Thaikulturen eller tjejen man pratar med. Det snurrar ju till i huvudet ibland på dem, som med tjejen som försökte förklara för mig att vatten egentligen är grönt fast man inte hade möjlighet att se det. Det var bara att titta på torra växter vad som händer ( vad skall man säga…). Det är ju så att vi också har våra fördomar som kanske inte stämmer. Det är troligen bättre att en relation blir bra ( acceptabel ) från början än att man försöker lappa ihop den efter vad tiden går.

Kör hårt men tänk dig för. Lova inget som du inte tror att du kan hålla och håll hårt i plånboken utan att för det skull vara snål. Att bygga hus är inget man måste göra i ett tidigt skede, kaske det räcker med att bygga till vid föräldrarna om det är en bra plats.

[jjonsson]

Tack rospigg och det lovar jag, plånboken hålls det hårt i nu. Men kör hårt gör jag också.
Om man håller hammaren med båda händerna kan man inte slå sig på fingrarna.

Jag lider med dig i det du skriver och om det är någon tröst vet jag precis vad du beskriver fast med en svensk tjej faktiskt.
Egentligen funderade jag redan i början på hur det förhållandet som började så snett skulle kunna funka.
Men man pusslade och trixade av någon anledning ville man få det att fungera, varför vet jag inte idag?
Men jag hoppas att du/ni hittar en lösning som är bra för dig. (Fel läge att säga nu kanske det men det hade faktiskt varit intressant att läsa din story)

Det du skriver får mig att tänka på en sak Jupa sa i början av vårt förhållande som faktiskt är rätt vettigt.
Darling Nobody can be perfekt everybody have habbit no good.
But if you can find person who want to improve about bad habbit you can have good life.

Och kanske är det precis vad man behöver leta efter, inte efter den som är perfekt från början men den som har viljan och
kraften att kunna ändra sitt synsätt och att förändra sina dåliga sidor.

Precis som Hans skriver gäller det att hon kommer hit nu.
Och det besvarar också din fråga om planen nu Rospigg, att hon kommer nu, det är fokus, inget annat.
Dagarna får komma som dom vill utanför det, att hon kommer hit nu är enda prio.

Och för att vara ärlig så är det också mycket den oro som finns just nu.
För en tjej som kommer hem till thailand efter att gift sig med en farang och bott med honom är tillvaron minst sagt pressande.
Inget hon säger rakt ut men magkänsla om saker har jag haft förut.

Hon jobbar som sagt med två jobb och har en farangman som enligt sägen har obegränsat med pengar.
Säkerligen har hennes och hennes mammas tillvaro här diskuterats in i minsta detalj med de äldre och släkten.
Alla mina fördelar är vändna och vridna på, utvärderade och diskuterade.
Det är tid nu att utvärdera vad det är för snubbe dottern gift sig med.

Hon låter trött när jag pratar med henne, uppgiven, att något pressar henne råder det ingen tvekan om.
Ett förhållande på denna distansen under dom här förutsättningarna tär på båda parterna speciellt i dom tunga tiderna när man behöver varandra som mest. Just nu ser jag inte fram emot mycket annat än att få skriva ett inlägg här om att UT är klart och biljetten är bokad.

Vilket hon vet är i april eftersom en spådam hon gick till sa det…. :cyclopsani:

[dream tours]

VILL BE DIG OM URSÄKT JJ FÖR ATT JAG VISADE MIN EGEN BESVIKELSE(BITTERHET)
ÖVERTILL DIG OCH JUPPA….FÖRLÅT MVH:DAGGE

[jjonsson]

Dagge, det förstår jag, tro mig jag vet hur jobbigt det kan vara emellanåt.
I bland är detta det jobbigaste jag gått igenom i hela mitt liv.

Även om det verkar som jag haft otrolig tur (hitills ialla fall)
Dina åsikter och dina erfarenheter kan hjälpa många andra och speciellt mig.
Många gånger har denna tråd styrt mig i från faror och fallgropar som jag ALDRIG
skulle ha sett om jag inte fick allas åsikter i den här tråden.

Så din ursäkt är absolut godtagen, allt gammalt glömt och jag ser fram emot dina kommentarer i den här tråden framöver.

Helst av allt skulle jag vilja se din story när du är mogen för att skriva den!

Lova nu att du tar hand om dig själv!
Hoppas allt ordnar sig för dig
Glöm inte att vi finns här om du behöver oss!

[Mr Singha]

Asian Logic! Har ni hört talas om det? Efter att ha varit gift med en asiatisk skönhet i 13 år måste jag erkänna att jag ofta småler åt många inlägg här. Det är så mycket som känns igen och när man nu har fått lite distans till saker och ting så är det roande att se hur många som om och om igen råkar ut för samma saker. Inte så att jag är skadeglad men ofta vet man inte om man ska skratta eller gråta och oavsett hur många råd folk får så görs samma misstag hela tiden. Jag skulle själv inte ha lyssnat om någon hade berättat om alla problem det medför att vara gift med någon från sydostasien. Det är samma sak hela tiden och i alla länder där. Kulturshock, tidsperspektiv, familj, pengar, pengar och PENGAR! Dom som är med i detta utmärkta forum och tänker efter lite före, dom kan slippa mycket av det värsta om dom tar det till sig. Och jag sitter här idag och tänker på min framtid i Thailand, så småningom, och att jag tänker absoluuuut inte gifta mig igen men rätt vad det är så sitter man väl där igen. :drunken:

[Mojay]

JJ ett gott råd, ligg lågt ett tag vad det gäller att lova och att ge. Tills du och Jupa veta att det är ni två resten av livet. Därefter kan du satsa på er och hjälpa hennes familj, endast mamma/pappa, eller på er två enbart. Det visar sig om hon älskar dig för den du är, då kommer hon hjälpa dig hålla i pengarna, eller för den person som hon har utsett ska försörja henne och hennes familj.

Det är precis som med thailändska män som har pengar som med Svenska, om man har pengar så håller man i dessa och man pratar heller inte gärna om att man har pengar. Det vet alla, även thailändare.

I mitt första äktenskap med en thailändska så fick jag fått lära mig den hårda vägen, om du pratar om pengar så måste du också leverera, vilket gjordes. Den dagen det fanns mindre i plånboken ansåg alla att jag hade blivit snål och inte brydde mig om familjen, spelade ingen roll att jag sa att det var sämre tider.

Om du tar hand om mig och min familj bra, ska jag älska dig tills du dör. Vet inte hur många gånger jag hörde det, men det spelade ingen roll att jag själv mådde dåligt med två heltidsjobb för att få livet att gå ihop, bara familjen fick sin beskörda del varje månad.

Varför skicka 5000 kr i månaden , på den tiden 25 000 Bath, till sin familj som tidigare bara hade 6 000 bath i månaden.

Det är inte heller roligt att bli bjuden på en födelsedagsfest, och när man kommer så var det inte bara familjen utan ytterligare 50 gäster, som alla satt och väntade på att man skulle öppna plånboken för att köpa mat, tårtor, whiskey och öl. Om man inte självmant såg till att be om mer inköp av whiskey när det var slut så var det alltid någon som puffade på en och erbjöd sig villig att åka och handla. Hur välkommen kände man sig då som person. Hade varit bättre och skicka plånboken med bud och stannat hemma så hade man mått lite bättre.

Är du gift med en thailändska så ber inte syskon om pengar de lånar, kan jag låna 30 000 bath, mitt företag ska betala extra skatt denna månad annars kk. Javisst, man lånar ut och sen så slutar personen i fråga att jobba och de 30 000 ser man aldrig mer av och man kan inte be om de heller då min första fru sa att det var ofint när du vet att dom inte har pengar.

ett Thailändskt fenomen är att har man lite pengar så slutar man jobba. Alla mina vänner som har anställda säger likadant. Bättre ge en dagslön på 150 bath om dagen, än att ge veckolön på 1050, för då ser man inte sina anställda på ett par dagar.

Alla lögner om skolor som kostar pengar och motorcyklar som skulle lagas och bufflar, ja faktiskt, som hade dött, sängar som saknades och mamma som skulle till sjukhus med mera med mera. Förvisso kan ju saker och ting vara sant, men det var inga dåliga summor som skulle betalas. En buffel kostade 50 000 bath att köpa ny, vet idag 10 000, sjukhuset kostade 5000 bath om dagen, vet idag 300 bath, motorcyklar hade dem kunnat köpa nya för de summor jag betala. Skolan påstods kosta 50 000 bath per termin och barn, 3 barn, vet idag att dem inte betalade mer än 1500 bath per termin och barn för de skolor som dem gick i.

Man blev helt enkelt lurad och bedragen ända in i märgen.

man brukar ju säga att pengar gör ingen lycklig, det är helt rätt. Det skapar så mycket frustration och olycklighet, bråk och problem så ibland önskar man att man inte hade några pengar alls.

Efter en och annan ytterligare mycket tragiska händelser så lämnade jag min fru. Det gick bara inte och dessutom gick det emot alla mina principer som jag har blivit lärd vid i min uppväxt.

Men, det är aldrig försent att lära sig, mitt andra och pågående äktenskap med en thailändska fick en helt annan vändning.

Jag har ju bott i Isaan nu c:a 4 år och träffade min nuvarande fru här i Isaan, vilket jag varit gift med i över 3 år nu. Hon pratar ingen Engelska, har aldrig varit utanför Isaan och har ingen aning om hur faranger beter sig i Pattaya, Bangkok och Phuket. Det blev en liten annorlunda och en mer spännande inledning på vårt förhållande.

På den tiden pratade jag inte så mycket thai, vilket förvånade henne mycket då hon hade sett på tv att alla faranger pratade klockren Thailändska. Detta satte nivån i början och kändes också som en lite trygghet.

Att träffa en sån här tjej i Isaan var inte enkelt. Jag kunde inte själv bjuda ut henne utan jag gick genom hennes svåger som arbetade på en resturang som jag besökte när jag käkade lunch på jobbet.

Han pratade med tjejen och sedan med familjen som gick med på att jag skulle få komma dit och äta middag en dag, och på den vägen fortsatte det.

Hon var raka motsatsen till min första fru, hon tog hand om pengar väl, ville faktist inte ha för mycket, utan nöjde sig med några tusen bath per månad för att köpa mat m,m till oss.
Då både hennes mamma och pappa var döda så var det aldrig tal om någon Sinsod för familjen, jag köpte lite guld, ringar och gav min fru 100 000 bath i Sinsod. Alla hennes syskon
kom hem till henne och ville vara med och dela på sinsoden, men den gick oavkortat till inköp av motorcykel till mig på min födelsedag.

Detta satte ribban för hennes familj och de insåg hårt men klart att denna farang skulle inte försörja några syskon. Vilket accpeterades efter ett tag, de ville ju ändå se lillasyster lycklig
och det vart deras belöning.

Min fru har alltid sagt att hennes syskon kan jobba, de tjänar inte mycket men om vi ger pengar så kommer de sluta att jobba och den dagen vi inte kan ge något så blir det katastrof i deras liv.

Hon har två barn från ett tidigare förhållande med en thaiman, han klagar på att nu när hon har farangman så kan hon försörja barnen själv, och inte 50/50 som tidigare.
Hon menade då att varför skulle min man försörja dig, varför skulle han vara med och betala för våra barn om du inte bidrar med lika mycket.

Det här kom till min kännedom ett år efter att vi gift oss, jag hade ingen aning om detta men det värmde något fruktansvärt att hon på eget initiativ tagit hand om dessa problem på egen hand och på ett positivt sätt.

Nu har ju min fru inte varit i Sverige ännu, vilket jag bävar för då hon träffar andra thailändskor som vet hur de ska utnyttja sina män, precis som min första fru. Har också bestämt att när vi åker så åker vi max 3 månader och kommer att fortsätta bo i Thailand. Här är vi lyckliga och vi älskar verkligen varandra för kärlekens skull, inte pengarna.

Så med en fot i bägge världar, den onda och den goda är mitt råd till dig JJ, håll i pengarna, avvakta och ge aldrig mer än du absolut behöver och tänk också på om du inte fanns så hade det säkert kunna lösa problemen ändå. För den dagen du inte kan ge den dagen är du en dålig farang.

Ursäkta jag kapade tråden lite, men ville försöka förklara att det är en trådsmal gränsavägning mellan att ta på sig rollen som försörjare, med alla dess konsekvenser, och att inte ta på sig den rollen.

[Nille]

Mojay, detta var ju alldeles för bra för att bara försvinna i Johans tråd – även om den förstås inte blir sämre… :cyclopsani: Är det inte dags för : Mojay – The Story snart?

[Mojay]

Haha Nille, jo kanske.

Samlar nog lite mod för att berätta den, men det finns en hel del att berätta, vilket ni kanske sett i små portioner i olika delar på forumet.

Men den kommer.

[Herr Chang]

Hej Mojay,

Din historia väcker förvisso behov av mer!

Själv har jag erfarenheten att thailändare har en viss förmåga att likställa “lån” med “gåva”… Exakt hur deras mentalitet fungerar har jag inte förstått ännu, kommer väl aldrig att förstå.

Jag har i och för sig inte förlorat några större belopp, och det jag “lånat” ut har trots allt gått till goda ändamål. Men fru Chang skäms över sina bröder, och jag föredrar att inte tänka på det. Men nu vet jag vad som gäller vad beträffar “lån”…

Herr Chang har talat.

[hans1977]

@Mojay wrote:

Så med en fot i bägge världar, den onda och den goda är mitt råd till dig JJ, håll i pengarna, avvakta och ge aldrig mer än du absolut behöver och tänk också på om du inte fanns så hade det säkert kunna lösa problemen ändå. För den dagen du inte kan ge den dagen är du en dålig farang.

Baserat på att jjonsson tidigare skrev att “Jag tänker inte ens berätta hur mycket pengar min andra resa gick på, då skulle nog Nille banna mig från forumet för alltid tror jag”, så tror jag att han redan har koll på läget. 🙂

Jag har, genom det jag hittills hört och sett, kommit fram till att visdom snarare än kunskap är av betydelse. Senast var det han som sa till mig att “man visste ju precis hur det fungerar, men ändå har man hamnat här själv”.

Kvar har jjonsson nu bara att kasta sig i (vilket han ju redan gjort) och se om han kan simma, medan vi får stå kvar på stranden och önska lycka till… 🙂

MvH Hans

[Rosarin]

@Mojay wrote:

Haha Nille, jo kanske.

Samlar nog lite mod för att berätta den, men det finns en hel del att berätta, vilket ni kanske sett i små portioner i olika delar på forumet.

Men den kommer.

Åh Mojay, vad spännande! Ser fram emot att få läsa mer men bara när du känner att du vill och är redo vännen!

Kram
Rosarin

[R1000]

Tack JJ för att du delar med dig av ditt och din thailändska frus fantastiska äventyr 🙂 Hoppas det fortsätter lika bra som det har börjat och lycka till i fortsättningen 🙂

[jjonsson]

Vi hoppas verkligen att det gör det.
Just nu faller snön i stora flingor utan för, dom landar men ligger inte kvar, utan dör obarmhärtigt när dom träffar marken.
Himlen är grå som ett urberg och ligger som en tjock dimma mellan mig och övriga världen och henne.

Livet saknar mening och jag har ingen att prata med om min kommande arbetsvecka.
Ingen som står bakom mig och motiverar mig att ta hand om vardagen.
Hon kan inte åka till mig och jag kan inte åka till henne, vårt förhållande och vår kärlek befinner sig
mitt i en jättehög av svensk byråkrati och det enda som förenar oss är vårt dosiernummer på migrationsverket.

I ett vakum som det här försöker man febrilt att hitta positiva faktorer:
* Man vet ju att det finns känslor annars skulle man inte känna så här
* En prövning som den här i början av ett förhållande är bra, få saker kommer att vara värre i livet
* …
*…
*…

Tiden går i och för sig fortare än vad man tror, och snart är det mitten på mars.
Det skulle vara roligt om UT går igenom i April som spåkvinnan sa, då skall jag åka till henne nästa gång jag är i thailand och ge henne en bath eller två.

Och vem vill föresten byta byta regnet mot en outhärdlig hetta på 37 grader och en svindyr växel kurs.
Betala dyra pengar för 11 timmar bensomnande flyg med jetlag.
Inte en chans!
(Att ljuga för sig själv kan ju också vara en lösning.)

Om man bara kunde fått följa sitt ärende på nätet eller på lättare sätt, så att man visste var det befinner sig just nu och mellan tummen och peken kunna veta ungefär när man kan förvänta sig ett beslut.

Tills dess får vi jobba på, Hon med sina två jobb på sitt håll och jag med mitt.

Glöm nu inte bort att det är kvinnodagen i thailand i dag den 8 mars!

[Mojay]

@jjonsson wrote:

Vi hoppas verkligen att det gör det.
Just nu faller snön i stora flingor utan för, dom landar men ligger inte kvar, utan dör obarmhärtigt när dom träffar marken.
Himlen är grå som ett urberg och ligger som en tjock dimma mellan mig och övriga världen och henne.

Livet saknar mening och jag har ingen att prata med om min kommande arbetsvecka.
Ingen som står bakom mig och motiverar mig att ta hand om vardagen.
Hon kan inte åka till mig och jag kan inte åka till henne, vårt förhållande och vår kärlek befinner sig
mitt i en jättehög av svensk byråkrati och det enda som förenar oss är vårt dosiernummer på migrationsverket.

I ett vakum som det här försöker man febrilt att hitta positiva faktorer:
* Man vet ju att det finns känslor annars skulle man inte känna så här
* En prövning som den här i början av ett förhållande är bra, få saker kommer att vara värre i livet
* …
*…
*…

Tiden går i och för sig fortare än vad man tror, och snart är det mitten på mars.
Det skulle vara roligt om UT går igenom i April som spåkvinnan sa, då skall jag åka till henne nästa gång jag är i thailand och ge henne en bath eller två.

Och vem vill föresten byta byta regnet mot en outhärdlig hetta på 37 grader och en svindyr växel kurs.
Betala dyra pengar för 11 timmar bensomnande flyg med jetlag.
Inte en chans!
(Att ljuga för sig själv kan ju också vara en lösning.)

Om man bara kunde fått följa sitt ärende på nätet eller på lättare sätt, så att man visste var det befinner sig just nu och mellan tummen och peken kunna veta ungefär när man kan förvänta sig ett beslut.

Tills dess får vi jobba på, Hon med sina två jobb på sitt håll och jag med mitt.

Glöm nu inte bort att det är kvinnodagen i thailand i dag den 8 mars!

Apropå kvinnodagen i Thailand, så har jag inte träffat en enda kvinna, inkl min fru, som vet om det.

Jag har sett få, som kämpar så hårt, att få livet att rulla på, som ni.

Om jag vore dig skulle jag ringa varje dag och fråga immigrationsverket “varför gör niså här, varför håller ni mig och min älskade fru isär”.

Lycka till JJonssson!

[jjonsson]

@Mojay wrote:

Apropå kvinnodagen i Thailand, så har jag inte träffat en enda kvinna, inkl min fru, som vet om det.

🙂 Fick ett mail från blomsterbutiken jag brukar köpa blommor till jupa i… hahaha
Grym försäljningsstrategi, köpte inget… :king:

Tack Mojay för dina ord, får mig att tänka på en textlåt med Olle Ljungström, gillar inte honom egentligen men den beskriver rätt bra väntan på UT:

Gud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
Dom som orkar vänta mer

Mitt hjärtas röst
Kan nog vara ostämt ibland
Instängd i ett bröst
En ambassad som saknar sitt land
Men för blommor, hjärtan ägnar makalösa skränor
För lättsamheten rätt i Christer Sjögrens händer

Vi som krossas,
krossar och går på
små späda barn
med hjärtan som elefanter

Gud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
Dom som orkar vänta mer

[Jim_J]

Hej!

Satt för några nätter sedan och plöjde mig igenom den här tråden med stora ögon, och romantiken bara sköljdes över mig 🙂 Vill tacka dig för en oerhört fin och gripande historia!

Jag drar själv iväg till Thailand den 21:a för att återse min tie rak efter nästan 1,5 år isär. Åker upp till hennes hemby för att träffa föräldrar och hela tjocka släkten, så börjar känna mig aningen nervös inför detta.
Men din historia har lugnat mig lite, och hjälpt mig att inte bara se till problemen utan även möjligheterna 🙂

Tack så mycket, och fortsätt att uppdatera oss om vad som händer och sker i era liv 🙂

MVH Jim

[jjonsson]

Tack Jim!
Det gör mig glad om min story lyckats hjälpa dig.
Hoppas att du har det bra hos svärmor och svärfar och tjocka släkten, det kan ju vara en minst sagt intressant upplevelse det där.

På västkusten intet nytt.
Tröttnade en aning på att inte veta vad som händer sedan hennes intervju.
Ringde migrationsverket, vägrade godta svaret om att det kan ta lång tid eftersom posten går via kurirpost.
Efter många om och men visade det sig att med hennes födelsedata kunde man följa handlingen.
Vilket i tidigare samtal varit fullkomligt omöjligt.
För en vecka sedan landade våra papper i sverige…. :silent:

Nu skall dom sorteras och tilldelas rätt migrationsverk, i mitt fall göteborg.
Där skall ett frågeformulär skickas som jag skall svara på och returnera, hoppas inte man kör med kurirpost i sverige.

Enormt frustrerande är det att man nu genomlidit denna väntan och all denna tid för postgång.
Det hade ärligt känts en aning bättre om det tog tid hos en slö handläggare och inte i posthanteringen.

Just nu är vi fetlåsta, jag kan inte åka till henne, i alla fall inte innan jag fått och returnerat frågeformuläret.
Hon kan inte hälsa på mig, visum får ju inte beviljas om det finns en risk att den som söker visum skall stanna i landet.
Känns som en aning överhängande den risken om man sökt UT.
Men enligt migrationsverket är det ok att åka när jag skickat in frågeformuläret bara jag meddelar om telefonnummer eller e-post där jag kan nås för eventuella frågor.

Hennes förslag om att kanske lägga 5.000 baht på personen som handlägger ärendet för att snabba på det hela lite är ju en ide, men ingen vidare bra.
Så vi fortsätter att ta dagarna som dom kommer.
Hon har fått ett annat jobb som ligger närmare hennes hem, med ett 10 manna band.
Låter som en bättre lösning, gillade inte riktigt hennes pendlingsväg om 6 mil kl 02.00 i den thailändska trafiken.
Speciellt inte efter incidenten med en oförsäkrad motorcyklist som stannade vid ett rödljus med hjälp av hennes bil.

Nu hade hon visst hittat ett jobb till som hon kunde ta, jag beundrar hennes vilja att arbeta i hop pengar.
Det är bara synd att hon är ett ekonomiskt svart hål.
Om det beror på att hon är thai eller kvinna vet jag inte men en smärre ekonomisk katastrof är hon, den saken är klar.

Skickade månadspengen som gick till hennes väns hyra, vännen hade inga pengar, låg väl efter också förmodar jag.
Tyckte att det var godhjärtat så efter att jag var klar med pekpinnen så bestämde jag mig att kompensera vännens hyra genom att skicka denna till henne.
Dom pengarna gav hon till mamma som hade lite ont om pengar, nothing dartling, she is my mom. :pale:
På frågan om pengar till hennes egen hyra svarar hon, Oh, I dont know, maby you can help me.
Min pekpinne om att hålla stenhårt i pengarna just nu, verkade ju ha fått effekt.
Skickar jag 1000 så försvinner 1000, skickar jag 200.000 så kommer 200.000 att försvinna.

Budgetarbetet och hushållsekonomin blir jag chef över, där finns ingen kompromiss, den saken är klar.
Familjen drar in inkomster till samma pengapåse och familjen har utgifter ur den påsen.

Fortfarande är jag trött på att vänta…
Jag är klar med utvärdingen av mitt liv med henne, jag vet att det är hon och jag som skall gå i genom livet tillsammans.
Jag vet att jag inte väljer det enklaste av förhållanden men det är det här jag vill.

Frustrationen i att veta så säkert vad man vill och vad man behöver när man inte just nu kan göra det är skit.
Tålamod är inte min grej, så här låst har jag nog aldrig varit någon gång i mitt liv.
Om bara frågeformuläret kunde dyka upp i lådan… igår.

[Marten_G]

Om jag inte minns fel så tankade “Thaijanne” ner frågeformuläret från nätet,
efter att han pratat med handläggaren på Mig-verket.
Och så tog han “svenljunga expressen” och lämnade in
det på Migverket i Lindome.

viewtopic.php?f=25&t=3058

************************************

[jjonsson]

Så var det nog tack för tipset.
Det är min tanke också…

Forumuläret är redan nedladdat ifyllt och klart, väntar bara på en tilldelad handläggare på MIG.
Tyvärr har vi ju inte ens kommit dit ännu… 🙁

Men om någon undrar så finns forumläret på:
finns på
http://www.migrationsverket.se/blanketter/bob/familj/referensperson_T77_sv.pdf

Frågeformulär om nyetablerade förhållanden
77
Besvaras av den som är partner i Sverige till en person som har ansökt om uppehållstillstånd på grund av anknytning.
OBS! Ska bara fyllas i av personer som fått uppmaning av Migrationsverket att göra det.
Skicka inte in blanketten innan du fått vårt brev!

[Nille]

Vi borde ha ett blankett bibliotek… :cyclopsani:

[Spiritfish]

@jjonsson wrote:

ekonomiskt svart hål.

Underbar kommentar! :santa:

[Anonymous]

I dessa tider när bonusarna ligger i blåserväder så kanske 5K i ett brunt kuvert är välkommet… 🙂 Men vem vågar testa…

Hoppas det reder sig..

//Seaserpent…

[jjonsson]

Ja du, jag kommer inte att testa det bruna kuvertet… 🙂

@Nille wrote:

Vi borde ha ett blankett bibliotek…

mmm…

Men när man skriver om trollen :blackeye:
I dag låg det ett litet vacker kuvert i brevlådan och vi har fått ett eget litet dosiernummer jag och Yupha.

Med vändande post skickades frågeformuläret, inklusive
Kopia på pass och inresestämplar
Personbevis sk. familje bevis
Foton som visar att vi faktiskt träffats.

Nu är vi inne i fas två av längtan och väntan…
Hoppas det inte är allt för långt bort med ett beslut nu.
Det skulle vara underbart att få börja leva sitt “riktiga” liv tillsammans.

[islander]

@jjonsson wrote:

Skickar jag 1000 så försvinner 1000, skickar jag 200.000 så kommer 200.000 att försvinna.
Budgetarbetet och hushållsekonomin blir jag chef över, där finns ingen kompromiss, den saken är klar.

Jo det där känner man igen, hur mycket pengar man kan “spendera” är lika med vad man just har på fickan.
Se bara till att hon snarast involveras och förstår vad allting kostar här, annars gör du dig själv en riktig björntjänst..

[Herr Chang]

Hej jjonsson,

Det var ju goda nyheter! Nu vet jag inte om man ändrat rutinerna, men för oss tog det bara två veckor att få positivt besked efter att jag skickat in skriftlig intervju. Detta var 2005 i Göteborg.

Har alltid inbillat mig att när dom skickar ut skriftlig intervju så är ansökan i stort sett färdigbehandlad, och den ligger högst upp i högen. Men vissa inlägg på sistone får mig att tveka om det alltid är så.

Jag hoppas förstås att det är klappat och klart för er!

Herr Chang har talat.

[Anonymous]

TRevligt att det börjar röra på sig…. Nu skall inte väntan vara lång.

[boes]

:thumbleft:
Haller tummerna for er :thumbleft: :thumbleft: :thumbleft: / boes

[wiz]

Hej….Jonsson….har suttit o läst hela tråden…måste säga att det va mycket faschinerande läsning..jag kände igen mig i mycket det du skriver om har varit gift med min thaidam i 19 år ,så jag vet vilket stök det är med alla myndigheter för att inte tala om dom Thailändska…men det löste sig för oss så det löser sig för er med …och grattis till giftemålet o lycka till :sunny:

[jjonsson]

Tack Wiz och varmt välkommen till forumet!

Jupa börjar få kalla fötter.
När det dimper ned ett papper och det känns som vi kommer någon vart blir ju allting mer definitivt.
För mig är pappret en ren glädjekälla, inget annat.
Men för henne är det säkert delat.

Att hon är glad för att vi äntligen skall kunna bygga ett liv tillsammans naturligtvis men det är ju faktiskt så
att hon skall lämna sitt hem och sitt hemland för att sätta sig på ett plan och inte veta när hon kommer tillbaka igen.
Som enda dottern känns det fel för henne att lämna mamma i thailand för att få det sabai i sverige.
Hon oroar sig över att vara en bra dotter vilket blir än mer pressande i hennes fall, hon är ju enda barnet.

Jag såg mig själv som ganska modig att sätt mig på planet till Bangkok för att träffa henne och thailand första gången.
Situationen känns löjlig i jämnförelse. Jag hade biljett hem och hade inkomst och ett helt forum som bevakade mig, med personer på plats vid eventuell nödsituation.

Hon är utlämnad till mig, ingen inkomst och ett ansvar att ta hand om sin mamma.
Hon äger huset i chonburi att sälja det innebär utkastning av släktingar, ett alternativ = 0
Att ha kvar det innebär en kostnad i månaden på 8,500 baht
Morbrodern står för el och vatten men vem tar kosten… farangen hon gått och gift sig med är inte villig att göra det.
Livet är en aning komplicerat för den lilla ängeln nu.

Genom att vara rätt bångstyrig med att skicka pengar har jag sett en sida hos henne som jag verkligen gillar.
Hon går på alternativa lösningar.
I går diskuterades om vi kunde köpa en nudelshop och intäkterna som kunde komma från den.
07.30 i morse ringde telefonen om en ide på att hennes mamma kunde ju köra en thaimassageinrättning.
Det skulle innebära investering om x baht, intäkter om y bath.
Långt i från en klockren affärsplan men hon försöker.

Det påminner mig om att man har en grym kapacitet när man måste eller är tvungen.
Hjälp till självhjälp är inte helt främmande för mig så hon är inte fel ute.
Kan man hitta ett sätt att göra en liten investering som gör att dom får en bättre tillvaro så hjälper man ju på ett bra sätt och indirekt hjälper man ju sig själv… :scratch:

Men jag avundas inte hennes sits just nu och det känns bedrövligt att inte kunna finnas på mer än telefon.

Vi ser många gånger oss själva som den part som gör uppoffringen genom att vara tvungna att skicka en tusing eller två i månaden och det känns fruktansvärt.
Vi måste acceptera hennes ställning i förhållande till släkten och framför allt till mamman.

Men vem gör den stora uppoffringen egentligen?
Hur stor hennes uppoffring är och vilket pris hon får betala för att leva med mig, börjar jag förstå på allvar nu.

I natt tar hon den årliga turen till KhonKaen och mormor och morfar där för att fira songkran.
Hon åker efter jobbet i natt, ca 01.00
Med tanke på att den thailändska natten är väldigt mörk, trafiken under songkran fruktansvärd och ett politiskt läge i thailand som det känns kan ta vilken form som helst är jag inte helt till freds med att hon gör den här resan.

Hon oroar sig inte ett dugg över varken politiken eller trafiken.
Standard kommentaren för oro blir som vanligt “Nothing darling, Nothing”

Hon firar sin sista songkran i thailand med Mormor och morfar på obestämd tid.
När skall hon få se sin hemby igen?
Kanske är det allra sista gången hon ser mormor och morfar i livet.

[Rosarin]

Åhhh jag bara ryser….

Underbart skrivet!

[Nille]

Som sagt var så länge affärsplanerna inte bara handlar om up front pengar är det en plan. Jag tycker dock att eftersom hennes mamma är förhållandesvis ung och faktiskt klarar att jobba att hon faktiskt borde kunna göra det. Det är där hela historien klingar dåligt – att Jupa redan nu skall försörja sin lata mamma.

Massageinrättningar fungerar säkert som kliniker och salonge i allmänhet, att man hyr ut stolar/platser, eller betalar bra per avklarad kund. Min polare som har tandläkarklinik är mäkta trött på bortskämdakonsulter som kommer och går som de vill. Frugan hans överväger att stänga sin klinik och gå tillbaks till att bli uthyrningstandläkare.

Med detta säger jag, tror hon att hon kan göra pengar på massage, – starta nu att hyra ut sina tjänster! Det lär inte vara svårare än att ha en egen salong.

[boes]

Jag tror pa ideen om hjalp till sjalvhjalp i dette fall.
Ett soupkitchen kan etableras for nagra fa tusen Baht. En massagehistoria ar mkt dyrare.
Har testat modellen sjalv i forsta aktenskab ( noodleshop), men investeringen pa 10.000 THB forsvann ner i davarande, mkt kravande svarmors fickor och vid inspektion sag jag inte skuggan av nagon noodleshop – det var bara en ursakt for att tappa pengar ur the big ATM…. :bounce: Men alla ar ju inte lika, som tur ar :cheers:
Glad pask till alla i Sverige och gott Nyttar i Thailand

[jjonsson]

Fredagar är pest och pina.
Man går mot ensamheten som skall vara en hel helg.
Att äta chips över telefon med den man älskar är inte riktigt vad jag önskat mig av ett förhållande.

Byråkratiska sverige dränks i svensk lådvinsnostalgi och en bitterhet över att livet är.
Självdeklarationen skall vara inne 2 maj och ger en insikt över att man arbetar för staten mellan januari till april.
Trots detta skall man behöva leva isär från den man älskar bara för att den byråkrati man finansierar säger så.

På vägen hem vill jag kräkas över thailand och sverige och helt plötsligt hör jag inte hemma någonstans.
Inte ens dom 17 grader jag har på termometern och en stålande sol kan få mig att känna tillfredställelse just nu.
Funderar att beställa en biljett och skita i vad det kostar, ta mig till Jupa och ha det så som det borde vara, hon och jag.
Vilket, land vilken plats vilken tid, bryr jag mig inte om.

Min 100 åriga granne möter mig som vanligt när jag kommer hem.
Alltid redo med något skämt som:
Finns det en motor i den där.
eller hörde du det om han med hörapparaten..
Iband är det allvarligare, du har kajor i skorsten
eller en av dina pannor ligger inte bra du.

För första gången i mitt liv säger jag, granne, kan du vara tyst en stund!
Jag har blivit kallad till intervju på migrations verket. :silent:

Det var inget brev om intevju…

Du och Jjonsson har lämnat sådana uppgifter om varandra och ert förhållande att det framstår som seriöst. Det har inte framkommit några särskilda skäl som talar mot att ge dig tillstånd. Du får därför ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av anknytning till Jjonsson. Med stöd av Kap. 3 a § första stycket 1 och 5 kap 8 § utlänningslagen.

VÅR VÄNTAN ÄR ÖVER!
Jupa är beviljad uppehållstillstånd och vi kan börja att bygga det liv vi vill ha!

I dag är världens bästa dag! :sunny:

[Nille]

Din berättare där… har du aldrig funderat på att skriva en novel?

GRATTIS :cheers:

Hemma hos mig ser det just nu ut så här :wav:

Då var kapitel 2 avslutat som jag kan se det – so far so good!

[Hakan]

WOW!!! Stort grattis till er båda!
:wav:

[ThaiJanne]

Grattis :cheers: :cheers: :cheers:

[Thaisambo]

Kul och man grattar!

Konstigt, det är bara ett år och tre veckor sen samma sak hände oss…. Hon fick sitt UT den 1 april utan att det var nåt aprilskämt!

Och jag åkte dit och hämtade hem henne – hade bokat resan bara ett par dar innan UT kom, men slängde returen och köpte två enkla hem! Det var faktiskt billigare än att komplettera med en enkel hem för henne med ThaiAir – vi åkte hem med turkarna via Istanbul den 23 april!
:sunny: :sunny: :sunny:

Den blomstertid nu kommer
Med lust och fägring stor:
Du nalkas, ljuva sommar,
Då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
Till allt som varit dött
Sig solens strålar närma,
Och allt blir återfött.

GRATTIS!!!!!!

[Malee]

Stort Grattis och Lycka till med framtiden och kärleken! :flower:

[boes]

Mega grattis och i onskas all lycka till i framtiden :clapping: :clapping: :yahoo: :wav: :wav:
Boes

[R1000]

STORT grattis JJ och lycka till, det ser ut som du har bra flyt :sunny:

[Anonymous]

.

Härligt att ni klarat av kvalet och klivit upp i elitserien 🙂 .

// Skalis

[hans1977]

@jjonsson wrote:

I dag är världens bästa dag! :sunny:

Härligt! Grattis! 🙂

@jjonsson wrote:

Hon låter trött när jag pratar med henne, uppgiven, att något pressar henne råder det ingen tvekan om.
Ett förhållande på denna distansen under dom här förutsättningarna tär på båda parterna speciellt i dom tunga tiderna när man behöver varandra som mest. Just nu ser jag inte fram emot mycket annat än att få skriva ett inlägg här om att UT är klart och biljetten är bokad.

Vilket hon vet är i april eftersom en spådam hon gick till sa det…. :cyclopsani:

Kul det här med att Migrationsverket sitter och läser din tråd så att de vet när de ska bevilja hennes UT… 🙂

MvH, Hans

[jjonsson]

TACK allihop!
Otroligt kul att kunna glädjas med er, och ni fick faktiskt reda på beskedet innan Jupa fick… 🙂
Och man kan ju undra om migrationsverket läst tråden för från att handlingarna kom till sverige gick det ju fantastiskt fort!

Ni som väntat på UT, har ni upplevt samma känsla som jag hade…
Men hjular på gräsmattan, kysser en granne och ringer runt till alla man känner, skriker i trägården!
Den infinner sig någon sorts konstig känsla av -Ja men vad fasiken gör vi nu då?

All denna längtan och väntan är slut nu, hon får komma för alltid och leva med mig.
Allt är över nu! en konstig känsla av vakuum infinner sig.

Hon måste jobba April ut enligt kontraktet med bandet.
Biljett är kontrollerad och klar för hennes resa till sverige.
Besök på ambassaden för att få in UT:t i passet.

Hon känns SÅ nära nu och det känns konstigt.
Kanske kan hon tom komma i början av maj och se alla träden som “dog” i vintras få nytt liv!

Oj vad spännande att få börja leva tillsammans på riktigt!

[Herr Chang]

Hej jjonsson,

Migränverket formulerar sig onekligen lite märkligt…

“Det har inte framkommit några särskilda skäl som talar mot att ge dig tillstånd.”

Ungefär som om man suttit länge och försökt hitta något som talar mot. Så man beviljar motvilligt… Vi fick exakt samma formulering i vårt beslut, så man får väl anta att det är standard.

Hur som helst, gratulerar!

Herr Chang har talat.

[Thaisambo]

@Herr Chang wrote:

“Det har inte framkommit några särskilda skäl som talar mot att ge dig tillstånd.”

Jag tycker inte att det är någon märklig formulering.

Man kontrollerar ju att vederbörande har försörjningen ordnad, inte finns i något belastningsregister m m och att garanten inte har någon märklig historik bakom sej med inblandning i diverse tveksam och/eller illegal verksamhet (eller är känd som “stor” importör av människor, kan tänka mej att det börjar osa katt om vederbörande är inblandad i mer än enstaka ärenden).

Sen bör ju relationen/bekantskapen inte vara alltför kort (och därmed osäker) heller.

Principen är att man är oskyldig och ska medges visum eller UT om inte motsatsen kan bevisas. Man kollar om det finns nån anledning till att önskemålet bör avslös och gör det inte det så tillgodoses det – det är en positiv behandling! Inget avslag utan att det finns anledning – finns ingen så blir det bevillning eftersom Sverige är ett öppet land.

[jjonsson]

Trevlig bekräftelse på att man inte är en gangster med andra ord 🙂

31.000 baht för en “one way ticket”
Can you recive me saturday in Kopenhagen?

Det första som far igenom mitt huvud är shit, hinner jag städa tills dess?
På lördag?

Men det gör mig otroligt glad över att hon verkar längta mer än vad jag gör.
Det är ju ändå hon som köper oneway ticketen från sitt land (det har jag aldrig gjort i hela mitt mitt) det är en stor mental sak, det är hon som sitter med packandet och planerandet men uppenbarligen och med en stor längtan efter mig.

I går stämplades UT:t in i passet i Bangkok.
Detta trots hennes bättre kunnande, läs äldre, vänner talat om för henne att hon måste vänta minst 10 dagar för posten att komma till ambassaden i Bangkok.
Detta var naturligtvis inte sant, så fort ett beslut är taget finns det i Bangkok.

Nu hänger allt på transaktionen av 31.000 baht från sverige, denna kunde man snabba på med en expresstjänst SEB har.
De kunde garantera att den kunde gå på 2 dagar i stället för 3 för 450 kr.
Man av principer betalar jag inte denna hutlösa avgift till en bank som avgiftsbelägger allt, även när de inte gör sitt jobb.
Förvaltningsavgifter på förlustfonder tänker jag när hon frågar om jag inte vill hoppa på deras specialerbjudande på MasterCard och jag lägger på.

Så nu hänger det på transaktionstid, pengarna på hennes konto=hon kommer hem.
Vi räknar med söndag.

Är jag en man av otrolig tur, tanken kan slå mig ibland?

Läste bla tråden:
Pengar eller kärlek viewtopic.php?f=15&t=4292

@Nille wrote:

Tyvärr tror jag inte de “vanliga” söker sig mot farangerna i samma utsträckning

@Spiritfish wrote:

Tyvärr tror jag inte farangerna söker sig mot de “vanliga” i samma utsträckning

Någonstans vill man ju tro, och kanske är det just det.
Mannen som aldrig tänkt sig en thai och kvinnan som aldrig tänkt sig en farang hittade varandra och med det har vi haft en otrolig tur, eftersom det inte tillhör det “vanliga”.

Jag börjar själv reagera i många trådar på saker som inte är rimliga, inte låter bra, fallgropar som är tänkbara.
I bland känns det som jag skriver saker jag kunde sagt till mig själv i början av allt det här.
Saker som visserligen inte stämde i mitt fall men som faktiskt mycket väl kunde gjort det.

I många fall har jag haft “bonnröta” (vet inte vad stockholm kallar det; hyper-tur?)

@Nille wrote:

Då var kapitel 2 avslutat som jag kan se det – so far so good!

Jupp, Kapitel 3 skall just börja.
Med det har jag en hel del problem och möjligheter jag måste ta tag i och försöka lösa om vi skall vidare till 4:an.

Svärmor, är och kommer att bli min största utmaning i det här.

[Anonymous]

Lycka Till!

[stgrhe]

Johan!

Jag hoppas Jupa och du blir lika lyckliga som Lisa och jag.

Liksom Jupa tydligen har, har min fru Lisa också en mycket dominant mor men jag har hela tiden hållit henne ganska kort, visat respekt men aldrig krusat och klart och tydligt (på asiatiskt maner) sagt ifrån när så behövts och markerat avstånd. Det har fungerat mycket bra och som en konsekvens av detta känner Lisa nu en större säkerhet gentemot mamman än tidigare. Tänk dock på att Jupa hela tiden kommer att känna sig som åsnan mellan hötapparna så håll henne informerad.

Om ni båda ännu inte har läst boken “Thailand Fever” så gör det snarast möjligt. Ni båda har ju inte så lång erfarenhet at varandras kulturer så i ert fall tror jag boken kan fungera som “aha-upplevelser”.

Göran

[jjonsson]

Tack Göran!
Thailand Fever har vi läst, båda två, den rekommenderas och faktiskt för alla inte bara för dom som lever i ett förhållande
utan även för dom som vill lära sig mer om kulturen.

HON ÄR HEMMA NU!!

Efter en ganska tung lördag med klockan på 03.00, (fast jag vaknade redan kl 02.00)
börjar allt arta sig.
Att hon var så angelägen om att komma hit och ville komma så fort som inom en vecka, gjorde mig otroligt glad.
Fredags förra veckan fick vi beslutet och nu sover hon i soffan bredvid mig.

Men det är en konstig känsla som jag aldrig upplevt förut.
Jag känner mig bara helt lugn, kanske är det faktum att man blivit hel igen som gör det.

När jag vaknade i morse och såg hennes korpsvarta hår mot den vita huvudkudden visste jag att från och med nu är jag oslagbar. Ingenting kan längre hindra mig, inget kan någonsin tvinga oss i sär.

Trots allt har tiden gått otroligt fort, även om jag aldrig kommer att glömma tiden vi inte fick lov att leva tillsammans.
Det är en tid som lärde mig att uppskatta det man har när man har det, en nyttig läxa.

Vad gäller min utmaning i svärmor är det först och främst den balansgång som Göran talar om som jag ser som den största utmaningen. Att tydligt markera men att göra det på rätt sätt.
Eftersom Jupa är enda barnet spelar jag med en mycket värdefull spelpjäs, gäller att jag väljer syna, höja och bluffa med största säkerhet.
Tro nu inte att jag vill svärmor illa, det vill jag inte, hon betyder faktiskt väldigt mycket för mig.

Det svåraste är att göra det Jupa vill.
Det finns många situationer i efterhand som jag fattat helt fel, där jag egentligen borde sagt nej eller satt mig emot för att Jupa hade velat att jag skulle göra det men inte sagt eller kunnat säga att jag skulle göra det.

Men målar inte fan på väggen, tar sakerna som dom kommer, nu kan vi alla fall ta striderna tillsammans.
Vårt liv kan börja och det känns fantastiskt.

[Mango]

Grattis! Vilken känsla det måste vara att äntligen ha henne hos dej.
Lycka till med ert nya liv. Får berätta för oss hur det fortsätter

[Smurf1975]

Ja verkligen, det där gick ju himla fort på slutet 🙂 Det gör mig jätteglad.

Hoppas du håller din tråd i livet i fortsättningen också!

/Smurf

[jjonsson]

Det är underbart att ha henne här, nästan lite svårt att förstå faktiskt.
Och visst gick det fort i slutet, postgången var faktiskt den största väntebiten konstigt nog.

Det är en märkbar skillnad på hur hon agerar nu och hur hon är.
Hon är lugnare i sig själv och jag har inte vågat fråga henne om vad hon tror att det kan bero på.
Jag tror i och för sig inte att jag skulle få det svar jag gissat mig till heller, även om det var så.
Men distansen till släkten gör henne mer harmonisk känns det som.
Om det är det eller om det är precis det lugn som jag känner efter att vi nu kan börja bygga på riktigt vet jag inte.

Jag ler lite för mig själv när jag tänker på mottagandet på Kastrup.
Fjärilarna i magen, landningstiden förskjuts 10 minuter, dom fick väl göra en cirkel, bagaget kommer, 23 minuter kvar, ja men va -fn, 333 personer passerar mig, besättningen passerar mig.

För en kort sekund slog faktiskt tanken mig att nu hade jag ju skickat biljettpengar och saltat på lite så att hon kunde köpa med sig alla matvaror som man “måste” ha med sig från thailand, 38 kilo snacka om att thai air har Greng Jai.

Så kanske det var en riktigt bra deal för henne, tänker på en kille jag snackat med som stått på en flygplats
just som jag gjorde nu och sett sista passageraren passera och sedan fått reda på att ingen med det namnet varit med på flyget… men det är för en kort sekund, jag vet bättre när det gäller henne, hoppas jag…vet jag…

Till slut så kommer hon då, efter att vi har väntat sedan annandag jul så skall vi träffas igen!!
DÄR ÄR HON, hon nickar mot mig och fortsätter köra bagagevagnen, how are you darling? frågar hon medans vi går sida vid sida mot hissen. Eh, skall jag köra bagagevagnen eller vad är tanken, känner hon inte igen mig eller vad?

Även om jag visste och vet att det fungerar så, så kan jag inte låta bli att känna en aning vemod över att man inte kastar sig in i varandras famn efter så lång tid i från varandra.
Förmodligen så blir hon försvenskad på det planet med tiden, för det är en sak som känns en aning udda för mig.
Eller så blir jag thailändiserad och håller mig passiv på offentliga platser, vi får se med tiden.

Nu ler jag som sagt när jag tänker på det, ler åt hur olika vi är, hur mycket vi kan lära oss av varandra.
Väl i bilen förstår jag att hon saknat mig också… 🙂

[Janni]

Vilken härlig historia du har berättat jjonsson! Har tagit ett tag att läsa igenom hela tråden men nu är jag klar. Får bara önska er lycka till i fortsättningen. Nu kan ni förhoppningsvis börja bygga det liv nu väntat på så länge!

[jjonsson]

Trädgård är underskattat!
Det är jobb med det och den är inte så fantastisk under större delen av året.
Men nu… magisk.
Jupa älskar den, inte så vanligt med trädgårdar på det här sättet, vår är dessutom ordentligt tilltagen med sina 3000 m2

I dag förgyllde hon hemmet efter en tur i trädgården, där hon hittat massor med jättefina gula blommor!
Enkla saker som förgyller tillvaron skall man dela med sig av.

Så jag kände bara att jag måste dela med mig med ett foto på dess underbara MASKROSOR!! som nu förgyller vårt hem! 🙂

[img2:10xi9i70]http://i284.photobucket.com/albums/ll10/jjonsson/20090517002-1.jpg[/img2:10xi9i70]

[Nille]

Dessa fullvuxna “tussilagos” är helt klart underskattade. :cheers:

[Thaisambo]

@Nille wrote:

Dessa fullvuxna “tussilagos” är helt klart underskattade. :cheers:

Håller med….. Amerikanerna gör vin på dom till och med – eller vem det nu är som kommit på att göra MASKROSvin!

Självklart finns recept på nätet!

[Spiritfish]

haha, ja va kul. Det var ju komik på hög nivå!

[Namsai]

jjonson
Du är en otrolig kille
Din story och allt med den vad som hänt och framför allt vad som HÄNDER
Varje dag går jag in och tittar efter något nytt….
Nu när ni är tillsammans vad gör din älskade när du jobbar?
You are :cheers:

[jjonsson]

OJ, tack Namsai!
Och välkommen till forumet!

Precis det som du skriver “vad gör hon när du jobbar” är faktiskt det jag funderar mycket på.
Att det är kirurgiskt rent när jag kommer hem och att jag aldrig behöver stryka skjortor 10 minuter innan jag åker på morgonen tyder på att hon hittat lite sysselsättning 🙂

Men det är just detta som oroar mig lite, sverige skiljer sig markant när det gäller umgänge.
Än har hon inga vänner och om hon har det så är avstånden rätt stora.
Ibland är jag rädd för att hon skall känna sig ensam och uttråkad i hemmet, även om hon just nu verkar gilla läget.

Vi drog ut med bilen en sväng så att hon lär sig att trafiken i det här landet sker på höger sidan.
Om man säger så här, vi kommer att behöva ta åtskilliga turer innan hon åker någonstans.
Hon är en grym bilförare inget snack men rondeller och fyrvägskorningar är nya funktioner i hennes vägtänkande.
“to slide” in i trafiken som man gör i thailand funkar inte riktigt här.
Ett långfinger från en medtrafikant kan man ju leva med men att vänta på klart från “båda” hållen känns som att vi bör ha koll på ordentligt.
“Farang dont have greng jai in traffic sure” sa hon när vi parkerade
Och faktiskt, när man ställer det mot varandra så är thailand nog faktiskt enklare att köra i än sverige.

Tyvärr har hon ju också varit riktigt sjuk vilket medfört att vi inte lyckats masa oss till skatteverket.
Hon behöver dom 4 sista siffrorna för att vi skall in i alla system och kunna börja läsa SFI.

Vi har dock börjat plugga på allvar, hon 10 svenska ord om dagen, jag 10 thaiord om dagen.
Förhör på kvällen.

Hittade en ganska bra hemsida att förhöra sig själv på:
http://www2.nok.se/laromedel/sprakverktyg/2.html
Meningar siffror alfabet som känns som att de kan ha ett bra upplägg.
Jag fick 3 av 5 poäng på meningsbyggnad 🙂 :silent:

Shit vilket svårt språk vi har, ju mer man djupdyker i det ju mer imponerad blir man över de man träffar som fått kläm på språket så snabbt som dom fått, Jupa inkluderad, det går undan.

Jag märker att hon är mycket bättre på “nötande” än vad jag är.
Jag tar ordet, tycker att jag kommer ihåg det efter att ha sagt det 5 gånger.
Tittar i hennes block, första delen av sidan står det han-he, han-he, han-he säkert 300 gånger.
Sidan fortsätter med hon-she, hon-she, hon-she
Måste också försöka hitta ett snyggt sätt att säga till henne att
-“Det är grymt svårt att följa med i en film när du försöker
att läsa den svenska texten och fråga om alla ord i den”

Måste skärpa till mig om jag skall lära mig i samma tempo som hon…hua…

Vem som måste behärska vilket språk bäst återstår ju att se, det är inte självklart att framtiden kommer att innebära min oro för att hon skall känna sig ensam utan hennes oro över att jag skal bli överkörd på sukhumvit road.

Framtiden kan leda vart som helst och det som känns fantastiskt är att vi nu kan prata om det vid köksbordet…
Och snart på annat sätt än thaienglish.
För min engelska som tidigare var riktigt bra har gått käpprätt åt fel håll.
När jag hör mig själv säga “I scare you feel lonly darling” funderar jag på om man inte skulle plugga engelska paralellt med thai…

[Illuvatar]

lol. min engelska har också gått utför sen jag träffade tjejen. men på nåt sätt går det snabbare att prata när man skippar de överflödiga utfyllnadsorden :study:

[flor]

Känner igen det där med titta på film, har hon sett filmen förut börjar hon med att säga vilken som är skurken, har hon inte sett den förut frågar hon oupphörligt om alla ord hon inte förstår, i båda fallen blir filmen mindre underhållande än normalt.

[Janni]

Jag var på film med ett par thailändare. Dom satt knäpptysta under hela filmen. Efter frågade jag.

-What did you think about the movie?
-I didnt understand
-I didn understand to

Hellre att dom är intresserade och vill lära sig…nu va ju iofs detta ett bara ett biobesök. Jag förstå om ni/man blir irriterad om det är ett kacklande brevid sig på varenda film.

[Premium]

Vad skönt det hade varit om vi tog åt oss lite av sättet att köra i Thailand.

Jag är ute i trafiken varje dag och kör ett antal tusen mil per år med lastbil och bil,
om vi bara var lite mer förstående och smidiga som thailändarna skulle allt bli så mycket bättre.

Nästa gång jag kommer till thailand skall iallafall jag testa att köra bil där..

[Smurf1975]

@Illuvatar wrote:

lol. min engelska har också gått utför sen jag träffade tjejen. men på nåt sätt går det snabbare att prata när man skippar de överflödiga utfyllnadsorden :study:

haha.. min med. Jobbigt då chefen e engelsman. Mina kollegor säger att jag ändrar engelska rätt kraftigt.

[Herr Chang]

Jag försöker undvika att titta på svensktextad film med fru Chang i så att säga direktsändning. Många frågor blir det… bättre då att titta via DVR med hårddisk eller på DVD, så att man kan pausa vid behov och förklara ordentligt. Lite frustrerande att slitas mellan intresset av att fortsätta följa filmen och glädjen över att fru Chang försöker utöka sin svenska vokabulär.

Herr Chang har talat.

[stgrhe]

@Premium wrote:

Jag är ute i trafiken varje dag och kör ett antal tusen mil per år med lastbil och bil,
om vi bara var lite mer förstående och smidiga som thailändarna skulle allt bli så mycket bättre.

Då kommer du att få dig ditt livs största överraskning därför att i den thailändska trafiken finns bara en regel: Jag först och alla på en gång!

Jag har tidigare tyckt att Kuwait varit det land där man kör sämst av de länder där jag kört bil och det är ett hyggligt stort antal, men maken till hänsynslöshet som den i den thailändska trafiken finns inte. Det pågår en prestigekamp utav guds våde.

Göran

[Nille]

Jag kan förstå det Premium skrev, visst kan det kan upplevas som om trafiken flyter bättre än i Sverige. Ibland undrar jag hur det gick till att man inte krockat under de 3 år jag körde i Bangkok. Nu blir trafiken bara värre och värre destå längre du kommer från storstäderna men ändå…

Fast i långa loppet fungerar det ju inte med total anarki i trafiken. Det plus det faktum att ett körkort tas på en eftermiddag mot en ringa kostnad av några tusen baht bäddar ju för olyckor. Det är ju bara att kolla statistiken.

Jag vill tipsa om tråden om Thailändska Trafikregler. Sen kan vi fortsätta diskutera trafik där 🙂

[jjonsson]

Thaishopen i Göteborg, en av flera.
Tänkte att jag skulle rationalisera, passerar ändå på vägen hem, men det vart kalla handen på det, hon ville hänga med och hela min plan om att komma billigt och enkelt undan sprack helt enkelt!

Det brukar ta flera timmar att vända och vrida på grönsakerna där, paket ett ser inte lika bra ut som paket två, fast undrar om inte paket ett ändå var bättre än paket tre, bäst att kolla fyran innan vi jämnför med trean och ettan igen.
Innan dess en avstickare till deserterna i hylla ett, chilisåsen i hylla sju, snacksen hylla två, tillbaka till grönsakerna, seasoning såsen i hylla sju behövde vi ju också.
Önskar att dom kunde inreda en lekhage med dagens industri och Internetuppkoppling som man kunde lämna in medföljande farangmän i under tiden som man handlar, jag hade trivts i den.
I dag var jag dessutom kissnödig och det gjorde inte shoppingen bättre.

Men sen hittade jag möjligheter, började kolla in varor och titta lite närmare…
Dom här kinesiska chilikexen hade en intressant text på baksidan:
[img2:2axv8pbd]http://i284.photobucket.com/albums/ll10/jjonsson/20090522003.jpg[/img2:2axv8pbd]

Håller mig till Banan snacksen i kväll, tror jag 🙂

Thaisnacksen, och dom här är riktigt goda, men man kan ju fundera på att barn är en målgrupp.
Inte så där kanon att slänga in en påse med gympadojsfuktuppsamlare i snacksen känns det som
[img2:2axv8pbd]http://i284.photobucket.com/albums/ll10/jjonsson/20090510001.jpg[/img2:2axv8pbd]

Men det får mig att fundera igen på våra olika synsätt.
Någon som läst boken om svenskars paniksyndrom “I trygghetsnarkomanernas land” av David Eberhard
Läs den, har finns allt om hur vi lagstadgar bort alla faror och hur vi själva slutar tänka.
Vi behöver inte avgöra vad som är farligt eller inte längre och vi går rakt ut i vägen efter som det är lag på att bilar skall stanna. En kul jämnförelse och speciellt med thaikulturen i bakhuvudet.

Längtar nästan tillbaka till nästa besök i thaishopen!

[hans1977]

@jjonsson wrote:

Men det får mig att fundera igen på våra olika synsätt.
Någon som läst boken om svenskars paniksyndrom “I trygghetsnarkomanernas land” av David Eberhard
Läs den, har finns allt om hur vi lagstadgar bort alla faror och hur vi själva slutar tänka.
Vi behöver inte avgöra vad som är farligt eller inte längre och vi går rakt ut i vägen efter som det är lag på att bilar skall stanna. En kul jämnförelse och speciellt med thaikulturen i bakhuvudet.

Längtar nästan tillbaka till nästa besök i thaishopen!

Exakt! Ibland kommer jag att tänka på någon av mina bussresor i Bangkok där det kränger och dörrarna öppnas och stängs hela tiden och ibland också ganska oväntat; tänk om den bussresan hade ägt rum i Sverige, och hur många Svenskar hade man kunnat hitta dikena längs den rutten efter det? 🙂
/Hans

[pellevsl]

Tjena JJohnsson, jag har inte varit inne på forumet på ett tag, men det är dunderkul att Jupa äntligen har fått sitt UT och ni får vara tillsammans på heltid. Gratulerar 100%, jag vet hur det känns när planeterna helt plötsligt lines up 🙂 .
Inga mera tårar på flygplanstoaletten :thumbright:

[Anonymous]

Wow jjonsson!

Mina ögon är fyrkantiga efter att ha läst mig igenom ditt senaste ett och ett halvår.

Glädjs med er och hoppas ni får många fina år tillsammans.

Nästa vår hoppas vi på vitsippor iställer för maskrosor hahahaha.

All lycka till er och tack för att du “dödade” min enda två lediga dagar med din story 🙂

[jjonsson]

Sorry Lung Peter, får kompensera dagarna med en öl när vi träffas 🙂
Vitsippor är bättre, hon vart grymt besviken på att dom “krullade” ihop sig när dom sattes i vatten …

Härligt att du är tillbaka pellevsl!
Flygplanstoan var en once in a lifetime… aldrig igen!!

@Hans1977 wrote:

tänk om den bussresan hade ägt rum i Sverige, och hur många Svenskar hade man kunnat hitta dikena längs den rutten efter det?

Vadå, menar du att man kan trilla ut?
Så kan det ju inte vara, någon måste ju ha ansvar för att se till att ingen kan skada sig, eller?
om man trillar ut så måste dom ju ta sitt ansvar, eller hur?
Det kan väl ändå inte vara jag som skall behöva tänka på sånt eller? 🙂

Just nu är jag skit trött på svenska.
800 frågor om han hon den och det, why have about, äta, äta, ätit, har ätit.
Richard Scarry böckerna med vi som bor på landet och vi lär oss ABC är bra, där finns rätt bra upplägg på
hur samma ord och samma bokstäver kan låta olika.
Ett tips för er i samma sits…

I all fall, ville bara dela med mig av ytterligare en kul grej..

Fresh with every flush
Undrar hur hon fick det att funka?
Jag spolade men inte blev det fräschare för det 🙂 :cheers:
När jag förklarade att den skall sitta I toaletten tyckte hon det verkade otroligt ofräsht att ha den där…
Så den åkte i sopen, men lite kul var det….
[img2:1ekyee5k]http://i284.photobucket.com/albums/ll10/jjonsson/20090528004.jpg[/img2:1ekyee5k]

Shit vad jag kommer att ligga risigt till den dagen hon hittar den här tråden och kan läsa den…
Men det är det värt!

[Herr Chang]

Hehe jjonsson,

Man får tänka sig för vad man skriver om frugan och hennes släkt på forumen…

Det må vara hänt att fru Chang ej läser på svenska forum. Men… det finns gott om faranger (som bara läser), som gärna berättar för sin thaifruga vad jag skrivit. Och sen gillar då thaifrugan att konfrontera fru Chang med detta:

“Jaså, jag hörde att din man skrivit det och det om dig och din familj på forumet, hehe…”

Vänta bara tills Jupa börjar på SFI, finns en del otrevliga thaidamer där…

Fast ynkligast är ju de svenskar som aldrig skriver något själva, men gärna snackar skit om andra som faktiskt skriver något.

Herr Chang har talat.

[Thaisambo]

Åja…. Det är som du säger och när du skrivit på forumet så har du förlorat kontrollen över vem som läser och var det hamnar.

Vem som helst kan ta en kopia av det som skrivits på forumet, fixa en certifierad översättning till vilket språk som helst (ifall nu det behövs) och presentera detta för den som berörs. Det kan även publiceras i pressen var som helst.

Det finns ett på sin tid uppmärksammat rättsfall på det här området, som numera börjat falla i glömska. Det är gammalt och från tiden innan det överhuvudtaget fanns några lagfästa regler om hur elektroniskt material skulkle hanteras (det är fortfarande luddigt).

Det handlade om en person som uttryckte en del åsikter och tyckande på ett forum och tidvis gick rätt hårt å t en känd journalist och bland annat kommenterade journalistens ursprung m m i nedsättande ordalag. Någon på forumet läste det där och skrev ut dialogen samt skickade journalisten en utskrift. Det blev rättslig prövning med en hel del invecklade turer och mycket diskussion, men slutsumman blev i alla fall att journalisten tillerkändes skadestånd, dessutom utdömdes böter och så fick han betala rättegångskostnaderna. Det blev dyrt förutom stämplingen som straffad.

Det här är ungefär vad som kan hända. Och det som en gång publicerats på Internet försvinner aldrig, det må gälla bilder, text eller annat. Det kan hamna var som helst och användas på vilket sätt som helst.

Det är som man säger – “Världen vet vad trenne veta”.

[Nille]

Jag tyckte det Herr Chang vidrörde var så intressant att jag skapade ett nytt inlägg om det. Att skriva eller inte skriva, det är frågan…

Thaisambo, du får gärna kopiera ditt inlägg dit, så raderar jag det här sedan. Kan inte flytta det själv eftersom din tidsstämpel är för tidig.

Vi fortsätter den delen av diskussionen där.

[Thaisambo]

@Nille wrote:

Jag tyckte det Herr Chang vidrörde var så intressant att jag skapade ett nytt inlägg om det. Att skriva eller inte skriva, det är frågan…

Thaisambo, du får gärna kopiera ditt inlägg dit, så raderar jag det här sedan. Kan inte flytta det själv eftersom din tidsstämpel är för tidig.

Vi fortsätter den delen av diskussionen där.

Ta och flytta det du, jag kan kopiera texten, men det är bättre med en riktig flyttning!

[hans1977]

@jjonsson wrote:

@Hans1977 wrote:

tänk om den bussresan hade ägt rum i Sverige, och hur många Svenskar hade man kunnat hitta dikena längs den rutten efter det?

Vadå, menar du att man kan trilla ut?
Så kan det ju inte vara, någon måste ju ha ansvar för att se till att ingen kan skada sig, eller?
om man trillar ut så måste dom ju ta sitt ansvar, eller hur?
Det kan väl ändå inte vara jag som skall behöva tänka på sånt eller? 🙂

💡 Du har fattat precis.

Apropå ansvar. Händer det en något alvarligt i Thailand så tror jag att man gör bäst i att inte förvänta sig någon uppbackning från okända människor över huvud taget, speciellt inte om det är ens eget fel.

@jjonsson wrote:

Fresh with every flush
Undrar hur hon fick det att funka?
Jag spolade men inte blev det fräschare för det 🙂 :cheers:
När jag förklarade att den skall sitta I toaletten tyckte hon det verkade otroligt ofräsht att ha den där…
Så den åkte i sopen, men lite kul var det….

En av fördelarna med att ha thailändsk fru… 🙂
/Hans

[yemisi]

Tack Jjonson för din/eran underbara “resa”. :cheers:
Jag har läst igenom hela storyn och jag började runt fem i dag,det har varit helt magiskt.
Jag har fått skratta och varit tårögd.
Jag önskar dig och din fantastiska fru Jupaporn all lycka.
Hoppas att hon kommer att trivas i Svedala,själv vill man ju bara till andra sidan jorden.
Ta han om er och ha det underbart. :sunny:
Yemisi :flower:

[apan]

Stort grattis till er Johan och Jupa att ni har hittat varandra och att ni får faktiskt vara tillsammans från och med nu. Du skriver fantastiskt och det var jätteroligt att läsa igenom hela tråden. Hoppas det kommer mer 🙂

Jag är också gift med thai, träffade min fru på en dejtingsajt precis som du, och det är mycket man känner igen sig i, det är nästan som om vi alla går efter en oskriven manual hehe…
Det var precis så man själv kände sig när man satt på det där flyget till ett land man aldrig varit i till någon man aldrig träffat förut men som man ändå kände så väl, de första dagarna sov man knappt, jag trodde inte att jag hade det i mig att göra någonting sånt, alla trodde jag vag galen när jag berättade att jag skulle dra till Thailand av nämnda skäl. Men jag gjorde det, och nu efter närmare 4 år av fram och tillbaka och byråkrati och alla kulturkrockar som man bara garvar åt efteråt är jag lyckligare än någonsin. Frugan är klar med SFI, vi pratar svenska, hon ska fortsätta studera, vårt liv tillsammans har bara börjat.

Så kör hårt nu men också ta det lugnt, ingen brådska i ett förhållande som ska vara livet ut :wav:

Skriv gärna mer…

[jjonsson]

Apan, du har så rätt, man skall skynda långsamt, det har jag kommit underfun med först nu.
Man vill allt på en gång och man vill det i går, men faktiskt som du skriver så bygger man en livstid…
Och Rom byggdes inte på en dag, inte Bangkok heller.

Yemisi, är inte det dilemmat vi alla hamnar i, att man till varje pris vill dit men att den andra hälften tycker att det här var ju kanon! Här vill jag stanna… jag väntar till februari så får vi se… det löser sig nog då :cyclops:

Men faktiskt så hade hon en dag när hon längtade hem. Saknade sin mamma och saknade maten och umgänget.
Ibland tycker hon att sverige är för tyst, att vi inte är så mycket för att umgås och att man inte har ett 7/11 med tre meters mellanrum.

Vi besökte stockholm, och vi bilade så att hon skulle få se sverige på väg upp.
Jag såg sverige, hon sov…
Högklackat utforskade hon stockholms skärgård och oroade sig på kvällen över att få tjocka ben av allt vandrande.
Skorna tillverkade i thailand höll ungefär första uppförsbacken innan sömmarna gick en efter en.

Det är en aning svårt tycker jag ibland att visa saker som man vill skall uppskattas.
Nu börjar jag att få grepp på att det som innehåller mat och eller blommor kommer att bli en hit.
Utsikter och historiska milstolpar är onödiga stopp om man inte äter samtidigt.
Finns det något matmuseum i sverige, för det hade varit en succé.

Nu börjar jag så smått hitta saker som får mig att sucka…
Vi har ju firat ett år som gifta så det är väl kanske på tiden.
Något som hon för övrigt hade noll koll på.
Det vart väl trevligt att mannen kom med blommor, nice…
Varför slog henne inte ens, men hon gillade blommorna…

Jag börjar bli trött på att bli kontrollerad, inte kring vad jag gör på jobbet eller en oro för andra tjejer det har aldrig varit ett problem. Utan småsakerna som när vi handlade:
– Kan du hämta räkor
– Jag har redan hämtat det
– Var har du lagt dom då
– I vagnen (vart skulle jag ha dom, i fickan)
– Var
-Dom ligger i vagnen, jag har hämtat räkor. (och noterade inte att jag la dom 2 cm från vetemjölet som är i det högra hörnet av vagnen)…
-Var…?

Därefter letas hela vagnen igenom tills man hittar räkpåsen som jag faktiskt hämtat.
VAD är det som gör det?
Omhändertagande i all ära men jag är inte 5 år, säger jag att jag hämtat dom har jag det, punkt!
Kanske en personlig egenskap hos frun eller en generell.
Ibland får jag uppfattningen av att thai män behöver den kollen.
Fråga mig inte varför jag tror det, det är bara en känsla jag har.

Om min bror eller en kompis kommer på besök är hon sällan med.
För det första är det konstigt att man inte äter mat utan bara dricker kaffe.
Hon tar gärna emot besökaren och säger gärna hejdå, men umgänget där emellan är
jag och den som besöker oss utan hennes närvaro.
Är detta något i kulturen?
Jag skulle ju gärna se att hon var med.
Oroar mig för att hon har tråkigt men när jag frågar henne ler hon bara och säger att hon hållit på med sina saker.
Ibland är det svårt att tolka vad som egentligen gäller…

En annan sak… äldre vet bäst!
Varför?!?!
Det spelar ingen roll vad jag säger, inte ens när det gäller mitt lands regler eller mitt lands tankesätt.
Finns det en Cousin (dvs vem som helst som träffat henne 10 minuter) som är äldre så kör vi på det.
Vad är grejen med det då?
Jag behöver ett nytt grafik kort känner jag för det gamla hackar.
Det är rätt blodigt med ati:s värstingkort för 3.500 kr men det som är mindre ligger på 1.900.
Vad är skillnaden och kommer det att passa mig?
I morgon skall jag ringa morfar i Khon Kaen, han är ju ändå typ 70-75 och då vet ju han det… :thumbright:

Vårt liv börjar ta form, hon älskar trädgården och sköter sina blommor som om de vore barn.
När mördarsniglarna börjar äta på dom flyttar hon buddistiskt ned sniglarna till slutet på trädgården, jag däremot delar på dom med gallringsjärnet. En lösning jag gör när jag är själv, dom har ju liv och då dödar man inte även om dom äter hennes barn. Husflugorna verkar dock vara undantagna från den regeln…

Jag känner däremot efter det här året att jag vill att vi skall leva tillsammans men är inte så övertygad om att det faktiskt skulle vara här. Eller rättare sagt, varför är vi här?
Det är mindre och mindre som motiverar att leva i det här landet.
Men det svåra är att göra det som är bäst.
Det rimmar inte alltid med det man vill…

[Micke063]

Läser din story med förtjusning, då du är otroligt duktig på att få det vardagliga i livet till att bli både en spännande och rolig läsning. Ser fram emot att få läsa ännu mera om erat nya liv tillsammans.

Tack
/Micke

[Lelle]

Ja – kan bara instämma, du skriver lysande! I din senaste ¨artikel¨ kan jag bara instämma, och det gäller även män. Träffade en kille (inte på en gaybar inte en katoy) när jag hälsade på vänner som bor på Samui, för fem år sedan, har valsat igenom det mesta som skrivits, med min pojkvän och kan säga att inte mycket skiljer på män och kvinnor från Thailand – samma ¨egenheter¨ gäller. Garvade om det här med vad släktingar säger, i mitt fall – kusinens kusin som hört av en granne vars syster bor med en svensk, att man inte behöver svenskt körkort, även om man bott i Sverige 15 år….. ja men jag har läst tagit reda på vad som gäller – glöm det! .Lelle

[jjonsson]

Micke 063!
Värmer otroligt gott, och idag behöver jag det mer än något annat, tack!

Och Lelle, ja det gäller att ta allt med två ton salt…
Ditt inlägg fick mig att fundera på en sak, kan det vara just det som är problemet med “räkincidenten” som jag skrev om i tidigare inlägg???
Kanske man lyssnar på vad någon säger men litar egentligen inte på det, jag hör vad du säger men skiter i det för att man innerst inne vet att man själv bör kontrollera att det stämmer…först då kan man vara säker.

Efter ett besök i thaishopen för två dagar sedan och därefter ett besök på Willys behöver åka till thaishopen idag igen fattar jag inte.
Men det berodde på de fräscha grönsakerna som kommer in på måndagar.

Tydligen skall vi få besök i morgon, för jag fick en okänd farangman i örat som ville ha en vägbeskrivning hem till mig.
Han kom från göteborg men hans fru vill tydligen träffa de som kom från stockholm och som skulle komma???
Det förklarar ju varför hon försökt baka små konstiga vetesnoddar med kycklingkorv och grishud i 3 dagar.
Resultatet har varit så där och det har fått göras om några gånger vilket gjort mig imponerad av hennes envishet.
Men det är klart när 9(!!!) personer kommer och de flesta thai är äldre vill det ju till att allt är perfekt.

Jag vet att jag i någon tråd skrev att jag gärna ser mer spontanitet tror att det var varför faranger inte hälsar på varandra tråden, men ojsan, menade jag det här?

Dessutom är det tydligen så att två av besökarna är grannar med Yuphas mormor och morfar från byn i Khon Kaen.
Jag har träffat dom fler gånger innan och gillar dom verkligen… mannen är en av de mest vänliga och jordnära thailändare jag träffat, han kramar alltid om mig och verkar inte lägga någon som helst vikt vid titlar och status.
Jag kallar honom “khun James Brown” (skulle ni se honom skulle ni förstå, en thai version av den store ikonen) och är en man jag lär mig älska på ett underligt sätt…

Vi kan nu utbyta en del ord men långt ifrån diskutera, men det bekommer ingen av oss.
Han är det som för mig symboliserar den thailändska människans okomplicerade sätt att vara och vänligheten själv.
Jag lyckas förstå att han arbetat i saudiarabien med att bygga hus, att man äter bröstpartiet rått på en ko om man är slaktare för att det ger styrka och faktiskt kan man se det partiet utskuret i Herr changs tråd Jaså Yasothon om man nu kan titta på bilden av kon tillräckligt länge.
Kanske är vi tillräckligt envetna eller tillräckligt nyfikna för att inte ge upp i de svåra dialogerna, jag vet inte.
Han har varit här en månad och trivs kanon (officiellt), men han ber mig att ta med honom hem om jag skall åka i augusti för han har tröttnat på att vädret inte kan bestämma sig. En sak som stannar mellan honom och mig.

De har hört talas om min grillning så jag skall tydligen grilla fläskfilet i morgon, undrar hu man hinner göra det när gästerna kommer 12.00 och jag slutar kl 16…. :scratch:

Thailändsk planering är otroligt intressant och åter igen kommer de äldre in, man flyttar inget om någon äldre kommer.
Då säger man ja och försöker med bästa förmåga att anpassa sig, handla, förbereda och få till ett niopersonersbord av fyra stolar och ett bord gjort för servering av svensk husmanskost i enlighet med tallriksmodellen, inte 22 olika plockmatsalternaitv som var för sig tar samma plats som en farangportion.

Vad jag hade planerat i morgon?
Nej inget speciellt men tackar som frågar, för det är det ingen annan som gjort…

[Serath]

Helt underbar berättelse/dagbok, Tog lite tid att läsa igenom 31 sidor men väl värt det.

Befinner mig själv i en situation där jag kärat ner mig eller vad man ska kalla det i en söt underbar thai tjej. Känner igen mig på många punkter i dina inledande posts. Osäkerheten om dom verkligen vill ha en relation eller bara ute efter pengar. språksvårigheterna gör ju inte det lättare och man har trampat duktigt i klaveret ett antal ggr, Men samtidigt är det ju väldigt charmerande när man inte fullt ut kan kommunicera, utan får testa sig fram med små steg i taget. Jag har inte träffat henne ännu, Men hon vill att jag skall komma ner och träffa henne samt hela släkten. Men vågar man? ligger nog en bra bit i tiden innan jag vågar ta det steget…. vem vet…

Önskar dig jjonson och jupaporn ett underbart liv, samt vill tacka dig för din öppenhjärtiga dagbok.

[Enis]

mmmm

Flinkar in med dagens gräl med käringen.

Städade runt lite och sorterade en massa papper som låg huller om buller innehållande kludd, telefonnummer etc. Bad frugan nedteckna alla viktiga telefonnummer från dessa papper i en separat bok så de inte skulle försvinna.

Precis så skrek hon och undrade var den där bunten med “skräp”-papper var ….. De har jag slängt

IDIOT fick jag som svar där hade jag det viktigaste telefonnummret kvar.

Varför nedetecknade du inte det med alla andra nummer i anteckningsboken jag gav dig?

Varför det?, det nummret hade inte samma sammanhang som de andra telefonnummrena.

Man slutar aldrig att förvånas trots att vi varit tillsammans i 12 år och hon levt i sverige i 21 år.

/enis

[jjonsson]

Haha, Enis, lappar med telenummer, halt unikt vad det finns många sådana i huset.
Det numret hade inte samma sammanshang…. underbart…

Tack för dina vänliga ord Serath och jag önskar dig all lycka till i din relation också!

@Serath wrote:

Men vågar man? ligger nog en bra bit i tiden innan jag vågar ta det steget…. vem vet…

Det vet du när du vågar ta steget, innan dess vet du ingenting, vare sig bra eller dåligt.
Van gogh sa en bra sak.
Vad skulle livet vara, om vi inte hade mod att prova något?

Sen citerar vi lite till tycker jag, pellevsl skrev så här till mig i den här i början av den här tråden:
@pellevsl wrote:

SAS flyger ARN-BKK ett par tre ggr i veckan och Thai flyger 5 ggr i veckan (tror jag). Forutom dom sa finns det ett antal andra bolag som kan se till att du far traffa damen ASAP.

Summa sumarum: Nagra val valda ord fran Hollywood:
(There are moments in a mans life when a man has to do what a man has to do / Zeb Macahan) samt (sometimes you just got to say what the f..ck, and make a move / Tom Cruise i Risky Business)

Så åk, det kommer att vara ditt livs mest spännande resa, tro mig!

[Herr Chang]

Hej Serath,

Visst ska du åka ner och träffa hennes släkt! Det blir sannolikt en fantastisk upplevelse. Enda haken är väl att dom då kanske tror att du i och med besöket är beredd att inom kort gifta dig med damen…

Inga problem om du är beredd på det, annars får du nog stämma av med damen först.

Herr Chang har talat.

[jjonsson]

Serath:s inlägg släpper mig inte, vågar man…

Vissa dagar funderar man mer än andra, mina sådana dagar börjar bli fler och fler.
Jag vet inte om jag skall vara lycklig över att ha funnit thailand, eller om jag skall förbanna landet.
Många här kallar det ett vakuum efter thailand, och det är en bra beskrivning, men hur länge håller ett vakuum, när kommer luften tillbaka och hur får man den att komma tillbaka.

Hur skall man hitta kraften när de värderingar och motiv till arbete och liv förändrats.
Själv har jag blivit mer känslig och blödig, vissa kallar det att bli omtänksam på ett annat sätt än tidigare.
Kanske spelar hjärnan spratt, oavsett gör det världen här hårdare och svårare att hantera.
Det finns en tomhet, saknad och meningslöshet som aldrig fanns där tidigare.

Jag räknar pendlingstiden, 1 timma i bil per dag ger 5 timmar i veckan ger 20 timmar i månaden… vad gör jag med mina 20 timmar i bilen, varför sitter jag 20 timmar i bilen för att åka till ett jobb jag inte vill ha längre för att tjäna pengarna som blev meningslösa efter att ha sett barnen i norra thailand, för att betala skatten för sjukvården som aldrig finns när man blir gammal eller där jag hinner dö innan jag hamnat överst på väntelistan, för att skrapa till pensionen som jag förmodligen kommer att dö i från innan jag fått valuta för de pengar jag skattat in till den.

Efter att jag läst Enis inlägg om Vi syns i nangijala Får man sig en ytterligare fundering på vad man borde göra, vad man borde ha gjort, att man borde bortse från petitesserna som ändå inte kommer om kring när det verkligen gäller.
Men jag anser tydligen att min tid är för begränsad för att jag skall hinna tala om för min fru att hon är en fantastisk människa även om jag vet att min pendlingsväg i morgon kan vara sista gången jag åker hemifrån.

Det slår mig att jag sitter med möjligheter jag inte tar, möjlighet att studera på distans, möjligheten till tjänstledighet och ett hus jag kan hyra ut eller sälja, vilka livlinor man har för att kasta sig ut!
Jag har unika möjligheter och jag borde ta dom så länge dom finns.
Dom ligger där och tittar på mig men jag ser dom inte… varför…..

Jag är för stressad för att se att livet faktiskt rusar i samma tempo som jag.
Obarmhärtig är tiden, sekunderna, timmarna och dagarna.
Men valet är mitt att välja vad jag vill göra med dom.
Jag kan aldrig kräva tillbaka tiden jag utnyttjade på fel sätt.
Hoppas bara att jag hinner göra något med dom nya sekundrarna, minutrarna och dagarna som jag får som en gåva varje morgon jag vaknar, innan det är för sent.

[Nille]

Bra skrivet Johan! :salute:

Vi har så fullt upp med att förverkliga oss själva att vi många gånger glömmer bort att leva :alien:

[Anonymous]

Å herre min ****!!!!!
Vilken historia!
Jag har nu sträckläst sen kl16:30, mina ögon blöder och har stundtals dränkts av glädjetårar för din skull JJonsson!
Mitt hjärta värms av hela den fantastiska resan som du har låtit oss alla ta del av och jag önskar er ALLT gott som finns att få.
Du är en stor inspiration! :flower:

Mvh P

[larbejo]

Hej! Jag har haft kontakt med paret Jupa och Johan och önskar de all välgång i deras liv. Hoppas att allt är ok och att ni kan fortsätta att berika detta forum

[Lasse]

@Herr Chang wrote:

Hej Serath,

Visst ska du åka ner och träffa hennes släkt! Det blir sannolikt en fantastisk upplevelse. Enda haken är väl att dom då kanske tror att du i och med besöket är beredd att inom kort gifta dig med damen…

Inga problem om du är beredd på det, annars får du nog stämma av med damen först.

Herr Chang har talat.

Så var det för mig. Jag åkte glad i hågen till Thailand i påskas och plötsligt så hamnade jag läget att jag nog borde förlova mig och om jag vill träffa henne igen och träffa henne vill jag. Så förlovad blev jag
Nu väntar släkten på giftemålet.

Jag brukar ofta ta på mig 3-4 år innan jag inser att det nog inte är rätt. Svenska modellen.
Att nu kanske slå slag i saken och gifta mig känns konstigt men, kanske är det så att jag behöver få en spark i baken och göra det istället för att dra i 3-4 år och hoppas att jag får en spark uppifrån som säger att det är rätt det här.

[jjonsson]

Tack Suanil!
Jag måste installera en smilies här för “rodnar” för den skulle jag behöva nu.
Du verkar ju själv ha en fantastisk resa att berätta om i din story piya-the-story-t4906.html verkligen jättekul att du började skriva den!

Tack Larbejo för dina ord och jag önskar dig all lycka till med allt du tar dig för framöver

Med tanke på din fundering Lasse på den svenska modellen hastig förlovning och snabbt giftemål.
Så skall man ju känna efter själv vad som är rätt magkänsla är A o O.

Under den här storyn så har jag fått massor med mail med funderingar, påståenden och frågor.
Det finns en fråga som passar rätt bra med tanke på Lasses inlägg det kanske kan hjälpa dig lite i funderingarna:

“Varför Gifte ni er så snabbt?”

En befogad fråga tycker jag, faktum är ju att vi faktiskt inte träffats och känt varandra särskilt länge.
Det här är delar av mitt svar:

Ja jag tror att finns flera orsaker till detta.
Som du säkert läst så pratade vi massor av timmar i telefon och det är faktiskt ett väldigt intressant sätt att lära känna människan bakom, tankar funderingar, viljan att försöka förklara svåra saker och viljan att det skall gå vägen, det är egenskaper som jag älskar min fru mycket för även idag. Jag lärde känna henne som människan bakom ansiktet om du förstår vad jag menar.

Den andra biten är att Yupha kommer från en liten by utanför Khon Kaen i Norra thailand.
Det är en traditionell thaifamilj och helt otänkbart att man skulle tänka sig att hon skulle bo i hop med en man utan att vara gift, thailand har inte sambo förhållanden på samma sätt som vi. Giftemål i thailand är i de traditionella familjerna alltså en förutsättning för att vi skall kunna bli sambos.
Dessutom är vi båda väldigt öppna i de olika kulturerna men det finns saker som bara inte går att kompromissa och giftemål var en sådan bit.
Så respekten mot min andra kultur är en anledning.

Sen finns det en sak jag lärt mig i de relationer jag har haft och där jag levt med andra att det var något speciellt här. Jag hade aldrig tänkt mig att gifta mig med en thailändska, missförstå mig rätt. Men hon lyckades att ta sig in genom den barriären och dessutom få mig att förstå uttrycket “du vet när du har hittat rätt” Med den känslan i hjärtat och magkänslan som var bra, i kombination med allt stöd och all kunskap som finns på forumet så kände jag ingen tveksamhet till giftemålet.
Visst, vi kunde ha väntat men vi hade ändå kommit dit och med det kunde vi lika väl ta det nu…

Sen kan man som du säger att man brukar vänta tills det känns 100% och det är nog vårt sätt att se på det, en sak som jag uppskattar mycket med thailändare är just det här att leva i dag.

Om det känns bra varför vänta, jag ser kompisar planera sina bröllop i flera år för att bli deprimerade över att vädret inte blev bra just den dagen de gifte sig, eller att någon annan detalj inte stämde mot deras förväntningar. I bland har vi för många borde och måsten och det är rätt skönt att kunna slippa tänka svenskt i bland.

[Rob]

“Life is what happens to you while you are busy making plans” – Eller nått åt det hållet 😉

[jjonsson]

Head on the spikers Rob! :thumbright:

Efter besöket av alla hennes landsmän (kvinnor)
Är det som det alltid blir, hon väntar en dag eller två för att det inte skall vara en allt för uppenbar koppling till besöken och diskussionerna där, men sen kommer den alltid, diskussionen om pengar eller hur lite jag bryr mig om hennes släktingar.

Det är i särklass den svåraste diskussionen som finns, dels för att man ser det så olika och dels för att den är omöjlig att få en konkret slutsats på.
Den här gången märker jag dock att att jag inte har samma tålamod längre, kanske för att jag vet att dom suttit och diskuterat oss snåla faranger och förmodligen också fått henne att känna att jag inte gör tillräckligt för henne och att jag är en riktigt fågelskit, varför har du ingen bra man.

Kanske för att jag är trött på att lägga en smärre förmögen het och tid i att bjuda på mat och vara trevlig, när otrevliga diskussioner kommer som ett brev på posten.

Nu vart hon mäkta irriterade på mig för att jag hånade thailändare genom att säga att 5.000 baht är mycket pengar.
“Kanske för någon som lever under en bro” säger hon surt och tittar inte ens på mig utan på den där “dj—la osynliga fågeln i trädet som inte finns utanför…

Men jag försöker förklarar att jag visst tar hand om din mamma, jag betalar ju huset hon bor i.
“Det är huset, det har inget med att ta hand om min mamma att göra!”
Ser det positivt, hon svarar fortfarande, den osynliga fågeln i trädet har inte gjort henne stum ännu.
“Det hade vart enklare med en thaiman, han förstår och man kan prata med honom, du pratar bara skit om ett land du inte besökt mer än två gånger”
Den här gången är hon verkligen arg, så jag försöker att förklara att det är bättre att du säger vad och vem som gjort dig irriterad för jag vill inte ta skiten för att någon thaitant sitter och snackar och tycker saker…

Jag visste ju redan när jag ställde frågan att jag inte kommer att få något svar på den, det vore omöjligt för henne att ge mig det. Jag vet också att det är omöjligt att diskutera vidare kring att ta hand om mamman.
Låsningen är som alltid total.
Jag blir grinig över att hon inte fattar att man måste ha pengar för att ge pengar, av hennes argumant att det är dyrare att leva i thailand, att om jag skulle skicka 5 behövs 10, skickar jag 10 behövs 20….

Vårt förhållande är klockrent, men denna frågan kommer att förbli ett grymt dilemma varje gång den kommer upp.
I alla fall känns det så nu.
Dessutom är man starkt begränsad när man vet att man inte står högst på listan, hur stark kärleken än är så är kärleken till en thailändsk förälder starkare, ett ultimatum är bäddat för förlust.

Men nu är det jag som leker tysta leken efter att ha erbjudit en biljett hem för att träffa den fantastiska thaimannen som förstår. Och nu förstår jag tysta leken, det kan vara ganska trevlig, om man själv är den som är den tysta. 🙂

Lider med att hon är så påverkad och pressad av sin kultur men det får räcka med dom här diskusisionerna nu, jag gör vad jag kan och räcker inte det då kan jag inte göra mer….

Nu skall jag gå och läsa Rosarins tråd om “Lär mig fula ord”….

[Anonymous]

Ja, jag har förstått att de flesta “problemen” handlar om pengar när det gäller thai/farang-förhållanden.
Jag kan ärligt säga att nästan samtliga thai/svenska par jag känner och har känt, så är det alltid ämnet pengar som skapar turbulens.

Det enda jag kan råda dig till är att ta en dag då båda är på bra humör och sätta sig ned och sakligt ta upp den här frågan.
Fråga henne vad just HON har för förväntningar ang. bistånd som skickas till Thailand, och lägg fram din mening.

Jag är väldigt säker på att hon blir väldigt (omedvetet) påverkad av sina kvinnliga bekanta som propsar på att det skall förhålla sig på annat sätt än vad du/ni vill.
Det är ju NI som tillsammans skall skapa en egen tillvaro som funkar för er, att hitta en medelväg där båda är nöjda. :sunny:

[Serath]

@jjonsson wrote:

Serath:s inlägg släpper mig inte, vågar man…

Vissa dagar funderar man mer än andra, mina sådana dagar börjar bli fler och fler.
Jag vet inte om jag skall vara lycklig över att ha funnit thailand, eller om jag skall förbanna landet.
Många här kallar det ett vakuum efter thailand, och det är en bra beskrivning, men hur länge håller ett vakuum, när kommer luften tillbaka och hur får man den att komma tillbaka.

Hur skall man hitta kraften när de värderingar och motiv till arbete och liv förändrats.
Själv har jag blivit mer känslig och blödig, vissa kallar det att bli omtänksam på ett annat sätt än tidigare.
Kanske spelar hjärnan spratt, oavsett gör det världen här hårdare och svårare att hantera.
Det finns en tomhet, saknad och meningslöshet som aldrig fanns där tidigare.

Jag räknar pendlingstiden, 1 timma i bil per dag ger 5 timmar i veckan ger 20 timmar i månaden… vad gör jag med mina 20 timmar i bilen, varför sitter jag 20 timmar i bilen för att åka till ett jobb jag inte vill ha längre för att tjäna pengarna som blev meningslösa efter att ha sett barnen i norra thailand, för att betala skatten för sjukvården som aldrig finns när man blir gammal eller där jag hinner dö innan jag hamnat överst på väntelistan, för att skrapa till pensionen som jag förmodligen kommer att dö i från innan jag fått valuta för de pengar jag skattat in till den.

Efter att jag läst Enis inlägg om Vi syns i nangijala Får man sig en ytterligare fundering på vad man borde göra, vad man borde ha gjort, att man borde bortse från petitesserna som ändå inte kommer om kring när det verkligen gäller.
Men jag anser tydligen att min tid är för begränsad för att jag skall hinna tala om för min fru att hon är en fantastisk människa även om jag vet att min pendlingsväg i morgon kan vara sista gången jag åker hemifrån.

Det slår mig att jag sitter med möjligheter jag inte tar, möjlighet att studera på distans, möjligheten till tjänstledighet och ett hus jag kan hyra ut eller sälja, vilka livlinor man har för att kasta sig ut!
Jag har unika möjligheter och jag borde ta dom så länge dom finns.
Dom ligger där och tittar på mig men jag ser dom inte… varför…..

Jag är för stressad för att se att livet faktiskt rusar i samma tempo som jag.
Obarmhärtig är tiden, sekunderna, timmarna och dagarna.
Men valet är mitt att välja vad jag vill göra med dom.
Jag kan aldrig kräva tillbaka tiden jag utnyttjade på fel sätt.
Hoppas bara att jag hinner göra något med dom nya sekundrarna, minutrarna och dagarna som jag får som en gåva varje morgon jag vaknar, innan det är för sent.

Skaffa mig ett pass iom mitt gamla gått ut, fortfarande jävligt osäker. vill åka men vafan har ju mitt jobb…. det går före fan så mycket annat i livet….. utan jobbet så är ju man än nolla i deras ögon iom man inte tjänar några cash. mitt största problem, Dom tror ju fan man kan bara släppa allt i livet och åka ner……

Försöker köra samma öppna stil utan att verka dryg. Men en annan har ju att tänka på att försörja dom livet ut, inkl deras familj. Alltså jag är inte en jävla loser som vill ta en thaitjel utan att ha planlagt våran framtid där jag kan se en fungerande framtid tillsammans.

Och bortser man från ekonomin så finns ju alltid problemen med om man passar ihop eller inte.

vilket fan som helst, kommer nog att åka ner och träffa/gifta eller vafanken det nu innebär att se henne.

Rädslan att våga eller inte våga är för mig större än ett jävla thai knull för många andra. Jag vill gå fullt ut, men vad innebär det?

[jjonsson]

Ja vad innebär det Serath?
Om man visste utgången på allt man chansar på innan hade det ju varit enkelt, eller hur!

Många slutsatser man dragit under resans gång visar sig en aning felaktiga när man nu sitter med facit i handen.
Kan man göra det gjorda ogjort? Icke!
Det finns en del av dem som måste repareras, andra som faller mellan fingrarna …
Jag har precis som hon missuppfattat och felbedömt, det gör vi båda två.

Om hon råkar göra något galet så är första kommentaren numera:
You can not write about this on thailandsforum!

Yupha undrade för ett tag sedan om jag bara skriver om henne och hennes släkt eller om jag skriver om min familj också.
Tyvärr är det väl så att jag inte gjort det, varför vet jag inte.

Hon har naturligtvis rätt, vad ger mig rätten att om hennes men inte om min…
Så det skall jag naturligtvis göra.

Nu är vi i läget svärmor igen och det är inte lätt.
Svärmor skapar inget annat än problem, hon lägger sig i, ställer krav och om inte kraven passar så slår hon bakut och gör livet surt för oss med bittra kommentarer och med konstigt agerande.
Det som är lite udda är bara det att det är Yuphas svärmor (min mamma) som beter sig som en 5 åring i sandlådan inte min svärmor.

Det får mig att omvärdera min svärmor men tillbaka till det senare…

Mor och son, visst är det en speciell relation, lite som far och dotter.
Kanske är det svårt att släppa sin son helt men det har inte varit så svårt i mina tidigare relationer.
Kanske för att “mamma” relationen kunnat finnas där på ett annat sätt än nu.
Nu kommer Yupha in och tar hand om mig, kanske på ett sätt som vi faranger inte är vana vid, vad vet jag, kanske tar hon en för stor del av min mammas tidigare plats.
Kanske beror det också på att min mamma har en aning för mycket tid som pensionär att vända och vrida på varenda minut. Inte vet jag men en fnurra på tråden har det blivit, och en ganska rejäl sådan.
Vi pratar inte längre med varandra sedan Juli.
Vi är i en låsning och det är inte jag som kryper till korset först, det är hennes jobb.

Det blir naturligtvis rätt komplicerat i vårt förhållande att man inte pratar med sin mamma och inte kryper till korset för husfridens skull, men det finns inte på kartan för mig just nu.
Men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på vad det är som gör att hon reagerar som hon gör.
Avundsjuka, svartsjuka, för mycket tid, att hennes son träffat en thailändska, skillnaderna i kulturen, att hon är uttråkad, att hon är en bitter svensk, att jag inte behöver henne på samma sätt som förut?

När det gäller min svärmor så har jag insett att jag missbedömt det hela rejält.
Visst vill hon att vi skall försörja henne, men det hör ju till kultur och tankesätt och kanske en chansning på att få det man vill ha utan att göra något.
Hon vet ju helt enkelt inte mer än att farangen har ett pengaträd och att det är rätt enkelt att skicka över alla pengar som finns i trädet.
Frågan är fri och man kan inte få annat än ett nej och då får man lösa det på ett annat sätt.
Men varför ta den svåra vägen ut när det finns en enkel?

Klart att hennes dotters man vill dela med sig av sina outtömliga tillgångar, varför skulle han inte vilja det?
Och jag förstår henne, utifrån hennes situation och hennes tänkande.

Men hon har aldrig visat någon agg mot mig, inte ens då jag vägrat hjälpa till med pengar.
Aldrig sagt något med meningen att såra mig eller min familj.
Kanske lider hon i tystnad, kanske pratar hon med andra om hur illa det är, men aldrig har hon låtit det gå ut över oss.

Just nu känns min thailändska svärmor helt fantastisk mot den svärmor Yupha fått.
Frågorna och funderingarna är många som alltid när man är i det förhållande man är och vänder, vrider och utvärderar allt.
Vår kultur är inte klockren, min mamma kräver mig visserligen inte på pengar men just nu önskar jag att det var så enkelt att det var det hon gjorde.
Hennes mamma vill ha pengarna men hon bryr sig om mig även om jag inte kan ge henne pengarna.

Jag kan heller inte låta bli att tänka till på vilken otrolig tur jag haft.
Speciellt när man läser om fem män som väntar på samma thailändska flickvän.
Män som byggt hus och män som förlorat allt.

Kärleken är till viss del blind och hade jag inte haft forumet hade jag löpt en definitivt större risk att råka illa ut.

SFI som jag tidigare var kritisk till och såg framför mig hur vi skulle behöva slåss mot thaimaffior och en halvdan utbildningsform med halvhjärtade insatser, är jag tvungen att backa på.
En mycket tuff utbildning som ställer höga krav och som ger bra resultat.
Yupha är otroligt ambitiös och hon imponerar på mig varje dag med sin vilja att anta utmaningar med ett leende.

Jag själv har inget liv längre, jag arbetar och kommer hem för att förklara regler kring substantiv och hjälpverb och att förklara varför familjen Ek:s hund Kelly ligger I soffan och inte på, för hade det varit sängen hade det ju varit på och sängen är ju en möbel den också.
Efter att vi lärt oss texterna helt utan till är man så trött att man skulle kunna somna stående och klockan är oftast dags för säng för länge sedan.

Det är väldigt lätt och spännande i början med nya kulturers tänkande och tankesätt.
Vi båda är rätt nyfikna av oss.
Jag vet inte hur hon känner det men för min del så börjar jag känna mig vilsen.
Ett öppet tänkande gör att man förlorar sitt fotfäste ibland, just nu vet jag inte riktigt vart jag hör hemma.
Från att veta allt och veta hur det skall vara, går man till det stadie jag är i nu.
Vi skapar vår egen kultur, en mixad variant, men vart hör man då hemma?

Vart tog Winnerbäck vägen när thai thanawut helt plötsligt har bättre låtar.
Varför funderar jag på vad vi skall äta i morgon?
Vad är det som gör att arbetskompisarna är så jäkla noga med tider helt plötsligt? (eller har dom alltid varit det)
Jag börjar tycka att affären är fruktansvärt långt bort.
Julen är inte så viktig längre

Hon tycker att det var märkligt att bussen var sen.
Hon har en åsikt om att det är billigare på willys än på ICA för att hon jämnfört nu, speciellt gurkan skiljer i pris.
Vi kan ta en film i soffan i stället.
Undrar om det är samma cartoons i år på julafton (blir i och för sig förvånad över att det är det men ändå)
Köper man en gran eller hämtar man den i skogen (det är mer än en månad kvar hjärtat, måste vi tänka på det nu?)

I morgon skall jag försöka att reda ut mina egna begrepp.
Det är en svår balansgång att vara öppen för skillnader utan att glömma bort sig själv på vägen.

[Anonymous]

Mycket väl skrivet av dig jjonsson, och du återger en väldigt målande bild av din verklighet.
Jag tror inte att det finns något svar på din fråga, samtidigt som det finns miljoner svar, konstigt och paradoxialt eller hur?
Rent spontant så skulle jag bara vilja råda/påminna dig om att inte glömma bort dig själv någonstans på vägen i din strävan efter att skapa er “mixkultur”.
Kom ihåg att det är Du och din person hon föll för, och densamme som vågade satsa helhjärtat på kärleken och allt som har hänt sedan dess.
Kort sagt, glöm inte bort dig själv på vägen.. 🙂

[hans1977]

@jjonsson wrote:

Jag vet inte hur hon känner det men för min del så börjar jag känna mig vilsen.
Ett öppet tänkande gör att man förlorar sitt fotfäste ibland, just nu vet jag inte riktigt vart jag hör hemma.
Från att veta allt och veta hur det skall vara, går man till det stadie jag är i nu.
Vi skapar vår egen kultur, en mixad variant, men vart hör man då hemma?

Det är i sin ordning. Det blir bättre vart efter. Du kan hitta punkterna där du kan fästa ditt ankare vart efter du hittar gemensamma nämnare. Jag har hittat många saker som varken är universiellt rätt eller fel, och sådant är det ju ingen idé att ha något “facit” för.

Jag vet inte vad problemet är med din mamma, men försoning borde väl vara målet och krypa till korset behöver man väl inte göra bara för att man pratar med varandra ibland? 🙂

Känn efter vad som känns bra! Lycka till!

MvH,
Hans

[stugan5]

Hej Jonsson: nu har jag läst hela tråden idag. ” många timmar”. Vilken resa? Du måste vara kär. Det fick vi bekräftlse längre fram i resan. Hoppas att det löser sig Sverige. Hoppas på fler uppdateringar
You ar a great man. Det kan bli en film av det här om det är någon som är vaken. Hoppas

[Thaisambo]

Ja, Johan, Du får se till att skydda tråden upphovsrättsligt så ni åtminstone får provision om nu nån skulle göra ett filmmanus av den…..

Sagan om Jupaporn kanske vore en bra titel. Det blir en hit på världens biosalonger, ungefär som Borta med vinden på sin tid.

[jjonsson]

🙂 ja tänk om det vore så väl att man kunde gjort en film om det.
Om man hade den möjligheten skulle man kanske kunna finansiera sitt eget uppehälle och några skolor i Norra thailand.
Så idén är inte dum, för det där har blivit lite av en dröm för mig efter att ha träffat barnen där uppe som utan hjälp inte kommer att göra annat än att fortsätta vara otroligt fattiga. Tänk att få chansen att ge dom en möjlighet till förändring.

Jag funderar mycket just nu, kanske är det den mörka årstiden, kanske är det mötet med thailand och tanken på hur ett liv där skulle vara. Kanske är det för att min fru inte alls ser lika glad ut som hon gjorde innan hon började frysa och innan hon började på SFI. Tempot på SFI är mycket högre än vad jag trott och en viss kulturkrock sker även där.

När en svensk lärare sägar att det är bra om ni kan titta igenom sidan 2-104.
Koncentrera er på sidan 50-51, så innebär det att frun lär sig sidan 2-104 som ett rinnande vatten.

Hon lär sig visserligare snabbare än mig och kan nog mer om den svenska gramatikens regelverk än vad jag kommer ihåg men det känns inte riktigt sunt.
Från att vara heltidarbetande (och ibland mer) har jag nu gått till att bli svenskalärare på heltid i kombination med mitt andra heltids jobb. En överdrift naturligtvis men ibland känns det så.

Jag skrev tidigare om att jag känner mig vilsen och att jag någonstans kände mig osäker på mig själv.
Till er som skrev om detta så är det naturligtvis så att jag inte glömmer bort mig själv och min kultur.
Den är en viktig mix i vårt förhållande och jag har märkt att det ger henne en styrka många gånger att stå emot de krav som kommer från thailand.
Men jag är vilsen och det handlar inte om en vilsenhet mellan henne och mig, utan mer om att jag är vilsen i mig själv.

Jag hamnade rakt in i en thaifamilj när jag introducerades till thailand, jag har ju aldrig fått uppleva landet som turist.
I detta blev det en tripp norrut och de flesta av er vet vad en tripp norrut ger.
Den fattigdom och missär som vi vet om, blir mycket mer påtaglig när den finns framför ögonen, och än har jag inte upplevt den riktiga fattigdomen i thailand, den finns än längre norrut och dit skall jag åka när jag får tillfälle.

Det som konstigt nog vände mina värderingar och synsätt var att dom log.
Jag har spenderat tid med åtskilliga människor och träffat ännu fler människor i min vardag, här hemma efter det.
Människor som har mer över än vad som behövs, som har bra jobb och som funderar på om det inte vore bättre att köpa en 50 tummare än en 40 tummare som platt tv.
Men jag har ALDRIG sett någon le som dom gjorde där.

I mitt “uppvaknande” har jag bestämt mig för att ge thailand en chans, ingenting är självklart i ett förhållande med två kulturer. Landet vi skall bo i behöver inte vara sverige, kanske det inte skall vara sverige.

Frågan är var VI har störst möjligheter?
Skall vi vara i sverige där jag sliter för att nå saker som jag egentligen inte vill nå och där hon har en universitetsexemen och därmed möjlighet till ett städjobb.

Allt är inte så solklart längre och solen skiner just nu fler timmar i thailand.

[Lelle]

Intressant om SFI upplevelsen. Min pojkvän upplevde åxå undervisningen som otroligt gramatikfixerad, då jag inte är svenskalärare var nivån så hög att jag inte kunde hjälpa honom, resultatet blev att han tyvärr hoppade av, för att nu ett par år senare göra ett nytt försök på en annan SFI skola som har ett annat upplägg, kan bl a få stödlektioner i uttal, vilket jag tycker är bra då thailändare av förståeliga skäl har svårt med uttalet.

Ja nog verkar mörkret ha gjort sitt i ditt sinne – men det är alltid bra att reflektera. Själv har jag funderat mycket på vad som egentligen finns bakom dessa leenden. För att komma till någon slags insikt så behöver man vara i Thailand ett längre tag, tänker inte rabbla upp en massa insikter från min sida utan de får du upptäcka själv, de blir då dessutom dina egna, det jag kan säga är att gräset är kanske inte alltid grönare på andra sidan, utan strået har växt lite annorlunda bara.
Tycker själv att jag fått en fanstastisk möjlighet/anledning att resa och utforska en annan kultur, sen om ¨hemlandet¨ i framtiden blir Thailand eller annat land fär just framtiden utvisa….

HaDé
Lelle

[Micke063]

Varför inte åka till södra Thailand, lägg dig på en skön strand och bara njut av solen och värmen. Det ska du givetvis också göra ngn gång nu under vintern när vi har det som mörkast och slaskigast här. På sommaren kan man ju jobba och uttnyttja alla långa ljusa kvällar vi har. Upplev paradiset Thailand och inte bara fattigdomen.
Hmm. Och där kan du mkt väl sitta på stranden, med tårna i det varma kristallblå vattnet och knåpa på manuset till såpan/filmen. Kan inte vara fel.

/Micke

[stgrhe]

Johan, det är intressanta och helt naturilg reflektioner du kommer med och för Yupa kan det vara fråga om “sexmånaderskrisen” som gör att “hon ser ledsen ut”. Det flesta som flyttar till ett annat land får ett eller flera bakslag och det är något som man bör ha i åtanke och inget ovanligt.

När det gäller er gemensamma framtid skulle jag nog rekommendera er att ge Sverige några år till så att Yupa lär sig svenska ordentligt. Då får ni ett gemensamt språk som för en av er också är modersmål. Det vore inte heller fel att ge Yupa en chans att studera på universitet och få en akademisk utbildning, något som öppnar många fler dörrar för henne om / när ni flyttar till Thailand.

Diskutera igenom er situation och gör upp några långsiktiga mål med ett antal milstenar som eventuellt revideras allteftersom tiden fortlöper.

Göran

[perpersa]

Jjonsson
Historien du skriver är otroligt bra, mycket personlig o självutlämnande och förb—at rolig att läsa. Man känner igen sig i en massa saker och man förstår en massa annat. Å secken feedback och stöd du får av alla. Vi blir berörda och det är omöjligt att inte kommentera, så det får du på köpet.

Jag känner kanske igen den där vilsenheten, du skriver om.
Jag har en sån period också, en lång en. Undrar om jag förstår dig rätt…
Man omvärderar vad som är viktigt i livet, man jämför kulturerna och Sverige vinner inte alls hela tiden. Man överger det som vart självklart på många fronter och det känns.
Mitt förhållande till Sam gjorde också att jag omvärderade vad ett förhållande ska innehålla, och det förändrade mig mycket.
Sedan måste ju nåt annat få finnas istället, nya åsikter, nåt som fyller tomrummet, nya övertygelser, nya mål.

Jag funderar i liknande banor, och jag vill prova att bo i Thailand, jag vill göra nåt, jag vill va nära flickvännen och hennes underbara familj. Har lärt mig, inte minst här, att det är svårt, att inte va för blåögd. Hur svårt det är att ha ett distansförhållande.
Men man ångrar inte så mycket det man gjort som det man inte gjort, tro mig, det stämmer.
För mig skulle det innebära att jobba som engelskalärare, har ingen utbildning som ger distansjobb eller annat jobb på plats. Har egentligen inga tillgångar som kan bli en grund. Men är kär, nyfiken och vill prova på nåt helt nytt innan jag blir föör gammal(snart 56). Genom att jag ändå lärt känna Thailand bättre än dom flesta andra länder jag besökt så är min nyfikenhet störst på just Thailand. Inblicken i den Thailändska kulturen genom Sam gör mig ännu mer nyfiken.
Så jag vill, vill, vill

Sedan påpekar du att du inte skriver om din egna familj, å jag blir överraskad, -sant. Det som sedan skiner igenom gör att jag vill skriva lite om din mor, eller mittt förhållande till min…
Mina föräldrar gjorde misstag i min uppväxt. Mor gör fortfarande massor med misstag. Men med egna barn så förändras min syn på allt detta. Mina föräldrar gjorde inga misstag mot mig av elakhet, eller illvilja, utan dom var barn av sin tid och hade den tidens kunskaper. Dom gör så gott dom kan.
Så mitt förhållande till min mamma är att alltid förlåta henne, att alltid hålla en dörr öppen, att alltid ge henne en ny chans. Å jag har ju bara henne, ingen kan ersätta min mamma.

Så mitt råd till dig, prata med henne då o då, man behöver inte umgås för det. Men håll ut en hand, tala klarspråk o va ärlig. Men stängs dörren kommer inget gott av det, bara beskt.
Ta parti för din älskade, så klart, stenhårt. Ta ansvar för ditt liv, men livet är för kort att skaffa sig ovänner.
Du är klokare än din mor, agera som det också. Om hon vill förstöra er relation låt henne göra det men sluta inte att hålla ut handen.
Kanske rent av testa att ge henne lite pengar eller nåt fint… do it the Thaiway.

Nu har jag vart så förbaskat förnumstig att jag måste nog kräkas, men som sagt, du skriver så o ärligt att man blir engegerad. Det går inte att låta bli.
Följer skrivandet, tänker positiva tankar till er, må lyckan lysa starkare än bekymren. Det är ett stort jobb att hålla ihop ett förhållande, man måste jobba på det hela tiden.
Å fortfarande nyfiken på Jupas musik…

[thairookie]

@jjonsson wrote:

Jag hamnade rakt in i en thaifamilj när jag introducerades till thailand, jag har ju aldrig fått uppleva landet som turist.
I detta blev det en tripp norrut och de flesta av er vet vad en tripp norrut ger.
Den fattigdom och missär som vi vet om, blir mycket mer påtaglig när den finns framför ögonen, och än har jag inte upplevt den riktiga fattigdomen i thailand, den finns än längre norrut och dit skall jag åka när jag får tillfälle.

Det som konstigt nog vände mina värderingar och synsätt var att dom log.
Jag har spenderat tid med åtskilliga människor och träffat ännu fler människor i min vardag, här hemma efter det.
Människor som har mer över än vad som behövs, som har bra jobb och som funderar på om det inte vore bättre att köpa en 50 tummare än en 40 tummare som platt tv.
Men jag har ALDRIG sett någon le som dom gjorde där.

Jag har heller aldrig upplevt Thailand som turist. Direkt efter landning blev det minibuss, 65 mil i nordöstlig riktning från Bangkok. Ja, de ler och det finns anledning till det. De har något som vi i väst tycks ha glömt bort – varandra. Respekten för varandra och gemenskapen med varandra. Men vi har ju i alla fall facebook och dokusåpor dygnet runt på 50-tummaren… och inte att förglömma, vi samlas ju alltid på julafton och dricker snaps, till och med gammelmormor får ju vara med …

Önskar jag kunde göra något stort, men vet inte vad. Jag gav tjejens son en ny fotboll. Det tog kanske 2 minuter så var där 10-15 barn mellan 3 och 15 år. Sån glädje. Alla fick vara med, även den lite knubbiga. De spelade länge och varje dag efter det.

@jjonsson wrote:

Frågan är var VI har störst möjligheter?
Skall vi vara i sverige där jag sliter för att nå saker som jag egentligen inte vill nå och där hon har en universitetsexemen och därmed möjlighet till ett städjobb.

Vad är det som säger att hon bara är kvalificerad för städjobb i Sverige? Jag tycker att ni skall sikta mycket högre än så. Lägg ribban högt. Ta sats och hoppa. Faller ribban ner kan man alltid försöka igen. Min bästa kompis kommer från Iran, han nedvärderade sig själv på det här viset men jag sa åt honom att sluta med det. Tänk positivt istället och forsätta kämpa. Han sökte väldigt många jobb på sin “rätta nivå” och till slut gav det resultat. Jag är säker på att ribban kommer att ligga kvar även för Jupa.

Tack för en mycket bra tråd. Den har varit inspirerande och ett viktigt stöd för mig. :salute:

[johaseo]

Sååå ruskigt skön och häftig tråd … verkligen lycka till jjonsson och Jupaporn (heter din tjej så??)

[johaseo]

Hej igen jjonsson
Vart ni har bäst chanser? Det är en fråga som leder til många hänsyn MEN framförallt vart vill du att era barn skall växa upp och i vilken skola tycker du det är bäst att det går i? När du har svaret på den frågan är det lättare att fokusera

[jjonsson]

thairookie Tack!
Det gör mig så otroligt glad att få kommentarer som dina.

Johan Seo, ja var har man bäst chanser och var skall barnen växa upp?
Jag tror som thairookie skriver att man skall lägga ribban högt.

Sverige är på många sätt möjligheternas land.
Ett land där en av de mest positiva sakerna är att faktiskt alla får chansen
Alla kan få en utbildning, fattig som rik, oavsett kontakter.
Det är upp till var och en att ta den chansen eller inte.

Yupha (som min fru heter för att svara på den frågan) tar verkligen chansen
hon är väldigt ambitiös och svenskan flödar i hemmet, hennes SFI är klar i mars.
Hon har klarat alla proven och är kvar för att kommunicera mera.

Men jag inte så fanatisk över sverige som jag varit tidigare.
Alla talar om fri sjukvård och fri skola medans vårdens väntetider dödar människor
i väntan på bypass operationen eller skapar onödigt lidande i väntetiden i vårdcentralens
väntrum där du blir sjuk om du inte var det tidigare, höftleden kan du bara glömma det närmsta året.

Skolan halkar efter europa och lärarna är trötta av att ha tappat kontrollen över barnen.
Dagisen stänger och brottligheten ökar.

Jag vet att det finns dom som talar om att det fina är att det är gratis och tillgänglig för alla.
Jag ger mig inte in i debatten, alla har rätt till sin åsikt.

Min åsikt är att den INTE är gratis vill man se vad man betalar finns det på lönespecen efter
Skatt. Vill man ha bra och snabb vård kan man teckna en försäkring för detta och lägga det till
kostnaden.
Säg inte att vården är fri eller att man inte kan få bättre vård om man betalar.
Är du rik kan du köpa dig en plats i vården med en försäkring, visserligen har du då betalat dubbelt
med både skatten och försäkringen men det är din ensak.

Ingenting fungerar längre i det här landet, SJ transporterar mig ynka 50 mil med en försening på
45 minuter av en total restid om 2.45 det är en procentuellt allvalig försening.
5 av de senast resorna har inneburit försening på 30 minuter eller mer, allt från lövhalka till omstart.
Service är obefintlig och biljettpriset motsvarar en thailändsk månadslön.

Men jag är inte bitter, jag bara konstaterar det faktum att vi många gånger lever på att vi
var jäkligt bra på 50 talet men det är dags att “wake up and smell the coffee”
Vi kan inte längre leva på en 60 gammal CV.

Ju mer jag resonerar med folk här och ju mer jag hör hur folk tänker blir jag mer och mer tveksam
till att det här är landet som jag vill leva i och landet jag vill att mina barn skall formas av.
Med det inte sagt att thailand är det.
Jag är inte dum nog att tro att det inte finns problem i andra länder, men som att välja en partner
det handlar om att finna den partner vars svagheter du kan leva med.
Kort sagt skit finns överallt frågan är bara vilken skit som är acceptabel.

När jag hade på mig dom svenska skygglapparna och öronpropparna funkade det mesta och allt var självklart.
Det är det inte längre

Yupha däremot trivs och detta trots -15 grader och 20 cm snö.
Hon känner sig lugn i hjärtat här när hon slipper status fighterna och ingen tävlar hela tiden om
vem som är bäst och ingen ser ner på någon.

Jag blir glad över att hon är lycklig och låter henne leva i lögnen om vad dom bittra kärringarna i
kassan på Coop ser henne som, speciellt om deras man lämnat dom för en thailändska.
Ibland har jag sagt att vissa kollar konstigt på oss bara för att vi är så olika långa.
Jag är ju ändå grymt smal och två meter lång.

Jag är besviken på mitt land och det har kommit efter att jag började i frågasätta och öppna ögonen.

[sukhoi]

Ja, först och främst tack för en fantastisk tråd! Jag har följt den i realtid så att säga, och kan ju bara säga att det är tur att en del vågar mer än oss andra, annars skulle trådar som denna aldrig finnas på offentliga forum!

Angående ditt (jjonssons) sista inlägg vill jag bara säga att om du stör dig på försenad kollektivtraffik så är nog inte Thailand det bästa valet för Dig! 🙂

Jag håller dock helt med om det du skriver om det nya Sverige, och själv skulle jag packa ner frun och sticka till LOS direkt, bara det fanns en realistisk lösning gällande sysselsättning, visum osv.

[stgrhe]

@jjonsson wrote:

Jag är besviken på mitt land och det har kommit efter att jag började i frågasätta och öppna ögonen.

Intressant reflektion Johan, jag började få liknande tankar redan för 25 år sedan.

Astrid Lindgren sa ungefär så här: “Det land jag lever i är inte det land jag föddes i”, kloka ord som leder till eftertanke.

Göran

[Nille]

Amen på det!

[Bulten]

.

OJ OJ OJ !!!!!

Ja jag e ju inte en direkt aktiv person på detta forum, men jag skriver lite då och då OM jag tror att jag har något att bidra med, men annars så hänger jag här för att få information och för att lära mig saker om Thailand och thailändare och kombinationen Sverige/Thailand, och detta forum e en absolut guldgruva för information.

MEN….

Så hur skall man kunna svara på dina (jjonssons) tankar/frågor/funderingar utan att det skall klassas som personangrepp ?

Jag tror att det faktiskt får bli ett litet personangrepp här i början, annars så kan jag inte få fram vad jag hoppas på att få fram. Obs, jag e inte en fantastisk skribent som med en författares språkskicklighet kan förmedla saker exakt som jag menar det utan att missförstånd kan uppstå.

SKÄRP DIG JJONSSON !!!!

Hur är det möjligt att du som skriver så utförligt om dina tankar om turerna kring Yupha, där du ifrågasätter saker med att tänka både på vad som kan vara sant eller falskt, eller vad som kan vara bra eller dåligt med att skapa en kontakt med en thailändska, sedan besöka Thailand en kort tid och därefter alldeles för fort enl min mening gifter dig med en kvinna och nu helt och hållet verkar ha sluta väga för och nackdelar och fundera på saker som kan vara bra/dåliga och endast bestämt dig för att Sverige är helt kasst och duger ingenting till.
Sverige ÄR fortfarande fantastiskt, och du borde veta bättre än att dra upp de sista 3% (uppskattad/påhittad siffra) som inte fungerar i vårt land.
Läs din egen tråd och återskapa den “gamle” jjonssons tankegångar som du hade i början av tråden.
Lyssna på vad du själv skrev och börja ifrågasätta dina egna nuvarande funderingar och påstående om Sverige så som du en gång i tiden ifrågasatte allt med Yupha.
Du skall se att du var inte helt fel ute på den tiden 🙂

Om du hade haft den erfarenheten som de som bott i Thailand i flera år har, så hade du kanske sett att Thailand har massor av problem att erbjuda en icke-thailändare och iofs även dess egna medborgare, och landet utvecklas hela tiden och så som många trådar här på forumet visar, inte bara till det bättre.

Vad är då bra med Sverige ?

Sjukvården är fantastisk — Sverige kan erbjuda en sjukvård som är lika bra som den de bästa länderna i världen kan erbjuda, men man skall komma ihåg att vissa saker är man bättre på i vissa andra länder, och vissa saker som vi kan göra i Sverige kan man inte erbjuda lika lätt i andra länder.
Visst, det finns några som hamnar bland de där 3% som tycker att de inte fått nån hjälp alls, men om du bara visste hur många som får hjälp, och då menar jag allt från snabb enkel medicinering på en vårdcentral till den värsta avancerade vården vid trauma, cancervård eller dessa som föds med missbildningar eller är för tidigt födda.
Otroligt många söker vård för saker de aldrig skulle behövt gå till sjukhus för, och det är den tiden som de tar, som borde vara ämnad för de som verkligen behöver sjukvård. (priset för vår billiga sjukvård kanske?)

Byråkratin / Politiken — Kanske tråkig, men den är mycket mer effektiv än i många andra länder. Korumptionen finns det inte mycket av.

Pressfrihet/yttrandefrihet

Den allmänna ärligheten är rätt så hög, och de flesta är inte ute efter att lura av dig mer pengar än saker kostar. Det finns ju regler för företagen, och så har vi ARN om vi vill klaga.

Skola/utbildning — Vem som helst kan plugga i stort sett hur länge som helst, mot lån/bidrag som alla kan få. Vi kan dessutom plugga utomlands för vissa kurser som är godkända i Sverige

Tryggheten — De flesta i Sverige kommer aldrig råka ut för otrygghet.

Levnadsstandarden — Bostädern, dricksvatten i kranarna tex

Arbetsvillkoren — Reglerad arbetstid 40 tim/vecka, 25 semesterdagar osv. Följer i stort en EU standard, men jag gissar att många EU länder inte e lika bra som vi på detta. LAS, Lagen om Anställningstrygghet.

Trafiksäkerheten — Bara att kolla upp statistiken om tvivel finns.

Infrastrukturen — De flesta kan ta sig fram med buss/tåg/tunnelbana utan större problem.
Kan du inte åka tåg från Göteborg hela vägen till Kastrup utan byten ? Man kan från flera städer i Skåne och Blekinge iaf.
Vägarna håller hög klass och många med mitträcke för ökad säkerhet.
Väl utbyggt nät för internet åt de flesta.

Allemansrätten — Svamp/bär plockningen som har tagits upp på detta forum. Fria fisket.

Föräldraförsäkring/Subventionerad dagisplats (hmm lite irriterande för mig som ej har barn o får betala för andras ungar…. 🙂 ) Men de hjälper helt klart de som skaffar barn vad jag förstått.
Sociala skyddsnätet är bland de bästa i världen.

Renheten — Det är faktist rätt så rent och snyggt i vårt land

Årstidernas växlingar, kom inte å säg att de långa sommarkvällarna är dåliga och att höstens alla färgskiftningar inte e fina, men sedan är du kanske inte en vintermänniska och eftersom du bor på västkusten (har jag för mig) så har du kanske lika grå o blöta “normal”-vintrar som vi i Skåne har.

Jag hade nog kunnat hitta massor av fler saker som är positiva, men slutar nu.
Man/nån skulle kanske istället skriva om det som är dåligt med Sverige, inte bara utefter hur man känner utan det som VERKLIGEN är dåligt, då tror jag inte man hittar så många saker som är bättre på andra ställen när det gäller ens hela leverne, dvs bostad+ jobb +sjukvår och säkerhet osv…

När det gäller Thailand så får man aldrig glömma att för många så är man där för man har semester, och hur många har inte en härlig grundkänsla när semestern har börjat och då beror det inte på var man är, utan för att man kan glömma allt med jobb och stress,
dvs man e ju ofta i Thailand under en period när livet skulle vatt gött var man än befunnit sig 🙂

Hade vi sedan haft en massa pengar eller en säker månatlig inkomst så hade Thailand varit ett ännu bättre alternativ, men har man inte det så skulle jag fortsätta med att ha Thailand som ett semesterställe så ofta man har råd, men i övrigt hade jag hellre bott i Sverige än i Thailand.

oj oj oj vad det blev mycket… jaja, hoppas du/ni förstår vad jag skrivet.

jjonson, försök se mer positivt på allt, och då även i Sverige, så skall du se att livet blir gött att leva 🙂

Lycka till jjonsson och Yupha

ps. Leta inte efter den där lilla fläcken med dåligheter på Sveriges karta, utan se till helheten så skall du se hur fantastiskt Sverige är 🙂

[Herr Chang]

Hej Bulten,

Håller med dig om att Sverige har många goda sidor som man kanske inte tänker mycket på då man ser dom som naturliga.

För mig är det ingalunda självklart att bo permanent i Thailand om möjlighet fanns. Man kan blunda för mycket då man är där på en månads semester, men jag tvivlar på att jag skulle trivas längre perioder.

Herr Chang har talat.

[Nille]

Jag har ju bott ungefär lika mycket av mitt vuxna liv i båda länderna och måste säga att länderna har båda både baksidor och framsidor – skulle vilja säga att de ganska ofta befinner sig på 2 extremer.

Det Bulten pratar om, tryggheten, är ju svårt att inte gilla men somliga av oss lever helt enkelt mer i en skarp miljö. Så vad som gäller för en gäller inte nödvändigtvis andra.

Vill referera till I trygghetsnarkomanernas land av David Eberhard som beskriver ganska bra vad jag känner om vårt fantastiska land.

Vi har ett överdrivet behov av trygghet och vi håller på att bli helt oförmögna att leva våra egna liv! Författaren jämför panikångest på individnivå med panikångest på statlig nivå i Sverige. Det som en gång började som något positivt: större välfärd och mer trygghet åt svensken, har nu helt spårat ur och gjort oss till trygghetsnarkomaner

[stgrhe]

Visserligen var det Johan som började med utvikningen hans inlägg hör ändå ihop med hans tråd eftersom der egentligen rör sig om funderingar om vilket land de som familj framöver kommer att bosätta sig i. Låt oss därför inte förstöra den fina tråden och om någon vill utveckla ämnet boende i Sverige eller Thailandstarta då en egen tråd.

Göran

[jjonsson]

Bra att du styr upp oss Göran.
Jag skall fixa i hop en tråd vi kan föra diskussionen i för den är intressant.
Bulten har poänger och han bidrar till det som jag älskar mest med forum, att man kan samla andra erfarenheter och åsikter och lätt fatta beslut med båda facit i hand.

Idag var ju en helt fantastisk dag, ibland vet man inte om man skall skratta eller gråta eller bara spela menlös.
Egentligen började den i går som en följd av för många sömnlösa nätter.
Jag kan helt enkelt inte sova vilket frun naturligtvis hade en lösning på när vi pratade om att jag såg ut som en Panda.
Ett lila piller, made in thailand. Viss språkförbistring råder.
Insomningstablett eller sömntablett… Är man trött i morgonbitti eller inte.
Känns lite konstigt att behöva ta stöd mot väggarna en halv timma senare… :drunken:

Tur att man kan jobba hemma ibland och tur att det inte var i dag man skulle vara i Örnsköldsvik.
Otur att man vart så grymt puckad att inte googla på namnet och att färgen såg livsfarlig ut.
Återigen lever man i tryggheten där apoteket satt en maxgräns och där doserna behöver 12 dubblas för att ge effekt.
Till motsats mot ziplock påsen hon fått av en kompis med samma problem där halv dos söver en noshörning inför flytten till ett annat zoo.

Idag skulle vi till Asien affären och efter avslutat arbete och en hjärna som började hänga med var jag klar att åka.
Hon kommer ur duschen och undrar vart jag ska. (undrar om hon tog ett piller också)
Men hon skkulle klippa sig och jag skulle köra henne dit.
Eftersom jag hade annat jobb att göra passade det både mig och plånboken bra.
I bilen går instruktionen till ICA, vi har ett behov att köpa blomkål och vitkål och blicken säger att alla kungens hästar inte skulle hindra det behovet.

Försöker lägga min stressade själ en aning åt sidan eftersom jag lärt mig att det finns massor med saker att tycka om, tycka vara fula, tycka vara billiga, dyra och konstiga på ICA. Trots att vi nu passerat dom hyllorna snart ett år.

Väl ute går jag mot bilen. Hon går åt ett annat håll.
Kommer tillbaka med en medelålder thaidam som jag ännu inte klurat ut om hon är frisören eller bara någon vi lekte Taxi Göteborg med. Artighetsfraser utbyts och tystnaden bli påtaglig när de väl lämnar bilen.

Jag hinner jobba hemma i ca 40 minuter när det är dags för jjonssonstaxi att åka och hämta.
Lungnet sänker sig, jag och min dator, hon och sin mat.

Målsättningen var sänggående vid 22.00.
Men som en total överaskning presenterades just ett utdrag ur romanen “Onskan” på tre sidor.
Följdfrågor och en sammanfattning av texten skulle vara tacksamt om jag kunde hjälpa till med.
mmm… och när skall det vara inne undrade jag när jag ställde frågan, egentligen behövde jag inte fråga.

Med tanke på att att dagen i dag har varit fylld med städning, tvättning, plattänger, krämer och en gryta som kokat och krävt uppmärksamhet så är det ju inte förän i morgon bitti den skall vara inne.

Dax att ta ett lila piller och somna under tiden jag läser onskan högt för min 30 åriga fru.
Alternativt konstatera att om man lägger om sina rutiner, kanske man sover utan piller.

[boes]

Klockrent Jonsson !!!
Din vardag liknar valdigt mycket min aven om jag bor med Miss Thailand i Thailand… :sunny:

[Nille]

Vilket lyx! Vilken framförhållning! Hon ber om läxhjälp kvällen innan alltså 😉 Tur att vi inte har något annat att göra än att sitta och vänta på att få hjälpa till; läs: rätta (läs: skriva rent) 3 A4

[Enis]

Som ett svar på de senaste tre inläggen….

VI är en samling mesar…..mig inräknad

:cheers:

[sukhoi]

Räkna in mig till ovan nämnda samling!
Två incidenter bara från igår:
På eftermiddagen åkte vi upp på sta’n för att köpa en moppe åt henne (ja, jag har påtalat vansinnet i att köpa/köra moppe den här årstiden, men hon vägrar lyssna på det örat). På väg till affären noterade jag att hon var väldigt tunt klädd och inte hade några vantar med sig varpå jag frågade hur hon hade tänkt – köra hem moppen i snöoväder utan vinterkläder?

Hennes kväll ägnades åt att laga/äta mat, titta på konståkning (?!) samt att, i ca. 1.5 timme, plocka gråa hår på sig själv med en pincett (detta brukade vara mitt jobb ända tills jag dampade ur och sa ifrån).
När jag själv vid 23.30-tiden, i sedvanlig zombiestil, började förflytta mig ifrån soffan till sängen för att – som jag trodde sova – kommer hon dock, och nu helt plötsligt jättestressad, med uppgiften som skall lämnas in morgonen därpå vilken hon såklart behöver hjälp med.

Både då jag, i det första fallet, undrade hur det kommer sig att JAG reflekterar mer över hennes klädsel än vad hon själv gör, och i det andra fallet påpekade att hon borde överväga en omprioritering ang. sina kvällssysslor bemöttes detta självklart av samma strategi -tysta leken! :cheers:

Uttrycket “Out of sight, out of mind” , d.v.s. det som inte är omedelbart förestående finns inte, måste ha tillkommit i Thailand!
Liknande irritationsmoment skulle i mitt tidigare liv, d.v.s. “pre-thai”, ha gjort mig galen, men på något märkligt sätt verkar mitt psyke ha utvecklat någon form av försvarsmekanism vilken gör att jag numera inte orkar irritera mig mer än ca. 30 sekunder, och dagen efter t.o.m kan skratta åt det!
Visst, kanske ett sådant skratt som Jack Nicholson har då han hugger in badrumsdörren i filmen The Shining, men ändå….

[Rospigg]

Åååå, så det är så det ligger till!

Att jag inte är ensamen om att vara med om thailändarnas sköna förmåga att planera saker. Det råkar bara vara så att jag har lite svårare att dölja bristen på entusiasm och låter det pysa ut lite då och då för att inte överhettas. 🙂

[Thaisambo]

@sukhoi wrote:

…… i ca. 1.5 timme, plocka gråa hår på sig själv med en pincett ……..

Det där känner jag till. Sambon håller inte på med sånt, men en annan vi känner gjorde det där.

Att hålla på med sånt är inte vettigt, det leder med tiden till att håret tunnas ut – kanske inte helt oväntat – och så klagar dom över att de håller på att bli skalliga istället och deppar ihop.

Om gråa hårstån är ett bekymmer så kolla på hårfärgningsmedel istället! Det är en mycket bättre lösning än att sitta och pilla bort håret – hela kalufsen ryker naturligtvis så småningom eftersom hårrötterna störs av den behandlingen och ibland kan följa med ut. Och då blir det väl till att titta efter en passande peruk istället!

[hans1977]

@Thaisambo wrote:

@sukhoi wrote:

…… i ca. 1.5 timme, plocka gråa hår på sig själv med en pincett ……..

Det där känner jag till. Sambon håller inte på med sånt, men en annan vi känner gjorde det där.

Att hålla på med sånt är inte vettigt, det leder med tiden till att håret tunnas ut – kanske inte helt oväntat – och så klagar dom över att de håller på att bli skalliga istället och deppar ihop.

Om gråa hårstån är ett bekymmer så kolla på hårfärgningsmedel istället! Det är en mycket bättre lösning än att sitta och pilla bort håret – hela kalufsen ryker naturligtvis så småningom eftersom hårrötterna störs av den behandlingen och ibland kan följa med ut. Och då blir det väl till att titta efter en passande peruk istället!

Är du säker på det där, eller sitter du där och drar oss i benen? :cyclopsani:

Kan du komma med en referens så får du en guldstjärna. :salute:

MvH,
Hans

[hans1977]

@jjonsson wrote:

Idag var ju en helt fantastisk dag, ibland vet man inte om man skall skratta eller gråta eller bara spela menlös.
Egentligen började den i går som en följd av för många sömnlösa nätter.
Jag kan helt enkelt inte sova vilket frun naturligtvis hade en lösning på när vi pratade om att jag såg ut som en Panda.

Det finns ett ordspråk som säger att det inte är hur man har det, utan hur man tar det, som räknas.

Iaf, glöm inte hälsan! 💡

MvH,
Hans

[Thaisambo]

@hans1977 wrote:

@Thaisambo wrote:

@sukhoi wrote:

…… i ca. 1.5 timme, plocka gråa hår på sig själv med en pincett ……..

Det där känner jag till. Sambon håller inte på med sånt, men en annan vi känner gjorde det där.

Att hålla på med sånt är inte vettigt, det leder med tiden till att håret tunnas ut – kanske inte helt oväntat – och så klagar dom över att de håller på att bli skalliga istället och deppar ihop.

Om gråa hårstån är ett bekymmer så kolla på hårfärgningsmedel istället! Det är en mycket bättre lösning än att sitta och pilla bort håret – hela kalufsen ryker naturligtvis så småningom eftersom hårrötterna störs av den behandlingen och ibland kan följa med ut. Och då blir det väl till att titta efter en passande peruk istället!

Är du säker på det där, eller sitter du där och drar oss i benen? :cyclopsani:

Kan du komma med en referens så får du en guldstjärna. :salute:

MvH,
Hans

Du menar ett sätt att få bort överflödigt hår effektivt…….

I och för sej har jag sett åtskiliga tunnhåriga damer som jag vet har hållit på med sådant plockeri, men tunnhårigheten kan naturligtvis ha andra orsaker.

Inte ens rakning och vaxning får bort det effektivt, dock kan det ta månader innan något märkbart börjar växa ut igen. Det jag kan komma på är möjligen bränning med laser, men det har jag aldrig varit i kontakt med själv, det är speciellt.

[hans1977]

@Thaisambo wrote:

Du menar ett sätt att få bort överflödigt hår effektivt…….

I och för sej har jag sett åtskiliga tunnhåriga damer som jag vet har hållit på med sådant plockeri, men tunnhårigheten kan naturligtvis ha andra orsaker.

Inte ens rakning och vaxning får bort det effektivt, dock kan det ta månader innan något märkbart börjar växa ut igen. Det jag kan komma på är möjligen bränning med laser, men det har jag aldrig varit i kontakt med själv, det är speciellt.

Hehe, ja det kan ju finnas olika aspekter… 🙂 Jag har sett frun hålla på sådär ibland, och jag har varit lite skeptisk, så det hade liksom blivit färdigfunderat om du hade haft en bra referens som beskriver hur man blir skallig av att plocka bort gråa hår.

MvH,
Hans

[Bizzniz]

Phu, nu har jag sträckläst denna fantastiska historia, komisk, känslomässig och ser med spänningsblandad fasa fram emot fortsättning. Jag är också lite oroad för er framtid, men hoppas på det bästa.

[jockebe]

Tack Johan för att du delar med dig av dina upplevelser på ett sätt som berör och lär oss som befinner sig i samma situaton som du har varit.Vad gäller dina senaste inlägg ,så tror jag om man tar in en människa i sitt liv så kommer den att påverka dig ditt sätt att se på dig själv och din omgivning att hon sen kommer från en annan kultur gör inte påverkan direkt mindre.Vad lösningen är vet jag ej men din magkänsla har ju lett dig rätt förut.Men försök att ta det bästa från bägge värdar med dig vart du än väjer att leva ditt liv.Jag försöker att samla mod till mig att starta en egen tråd för att få lite goda råd.har komitt så långt att tjejen jag har träffat skall komma hit hon(lee) skall på ambasaden på torsdag för att lämna in visumansökan om den går igenom kommer hon hit i slutet av mars men som sagt var det skall jag ta upp i en egen tråd.Lycka till så länge Jocke

[jjonsson]

Ja du Jocke om jag inte minns fel så landade din lee på svensk mark igår.
Har man inte stått på en flygplats i det läget är det svårt att beskriva känslan…
Tack själv för din story som jag följer med spänning.

Bizzniz du får mer än gärna utveckla teorierna om oron.
Jag har själv en del orosmoment i framtiden och det vore kul att se om dom stämmer med dina eller om jag har fler att bekymra mig om än vad jag tror :shaking:

Hon är helt fokuserad på svenska språket och det verkar ta upp det mesta av hennes tid att förstå uttryck som.
Gå i taket, vara på smällen, kasta ett öga på, på rak arm och att falla någon på läppen.
Jag har försökt att förklara men hennes bokstavliga tolkningar gör det svårt.
I vanligt thai manér pluggar hon in det hela och kan svara teoretiskt på allt.
Det är hon som rättar mig grammatiskt just nu men jag är den som talar språket flytande. :cyclops:

Hon älskade tystnaden och älskade att få vara i fred.
Sverige var underbart, men hon har börjat vända långsamt.
Hon känner sig ensam och uttråkad och tycka att det är tråkigt med att allt är så dyrt.
Livet var mer bekvämt i thailand.

Hon ville se snö någon gång i sitt liv.
Det var vackert när den föll men att den skulle ligga så länge och att det skulle var så kall var inte med i beräkningen.
Att man behöver varma (och fula) kläder för att överleva var det ingen som sagt något om.
Med historiken på hand är det ju extremt även för mig.
Även om jag tycker att det hela är fantastiskt i jämförelse med slasket vi normalt har.

Jag följer demonstrationerna i Bangkok och funderar på vad som kommer att hända där.
Hon bryr sig måttligt, -Jag är inte där nu, vad kan jag göra?

Jag ser det som oroväckande att man inte bryr sig mer.
För henne är det logik.

Jag kan inte säga att jag är den som har rätt och inte heller säga att hon har fel.
Som vanligt är det otroligt intressant att vi har så olika sätt att se på saker och ting.

Vi har SÅ mycket att att lära av varandra och så många år att göra det på…

[Bizzniz]

@jjonsson wrote:

Ja du Jocke om jag inte minns fel så landade din lee på svensk mark igår.
Har man inte stått på en flygplats i det läget är det svårt att beskriva känslan…
Tack själv för din story som jag följer med spänning.

Bizzniz du får mer än gärna utveckla teorierna om oron.
Jag har själv en del orosmoment i framtiden och det vore kul att se om dom stämmer med dina eller om jag har fler att bekymra mig om än vad jag tror :shaking:

Hon är helt fokuserad på svenska språket och det verkar ta upp det mesta av hennes tid att förstå uttryck som.
Gå i taket, vara på smällen, kasta ett öga på, på rak arm och att falla någon på läppen.
Jag har försökt att förklara men hennes bokstavliga tolkningar gör det svårt.
I vanligt thai manér pluggar hon in det hela och kan svara teoretiskt på allt.
Det är hon som rättar mig grammatiskt just nu men jag är den som talar språket flytande. :cyclops:

Hon älskade tystnaden och älskade att få vara i fred.
Sverige var underbart, men hon har börjat vända långsamt.
Hon känner sig ensam och uttråkad och tycka att det är tråkigt med att allt är så dyrt.
Livet var mer bekvämt i thailand.

Hon ville se snö någon gång i sitt liv.
Det var vackert när den föll men att den skulle ligga så länge och att det skulle var så kall var inte med i beräkningen.
Att man behöver varma (och fula) kläder för att överleva var det ingen som sagt något om.
Med historiken på hand är det ju extremt även för mig.
Även om jag tycker att det hela är fantastiskt i jämförelse med slasket vi normalt har.

Jag följer demonstrationerna i Bangkok och funderar på vad som kommer att hända där.
Hon bryr sig måttligt, -Jag är inte där nu, vad kan jag göra?

Jag ser det som oroväckande att man inte bryr sig mer.
För henne är det logik.

Jag kan inte säga att jag är den som har rätt och inte heller säga att hon har fel.
Som vanligt är det otroligt intressant att vi har så olika sätt att se på saker och ting.

Vi har SÅ mycket att att lära av varandra och så många år att göra det på…

Nähä, jag tänker inte utveckla vad jag eventuellt oroar mig för,;-) Det är ju inte mitt liv utan ditt, jag bara håller tummarna hårt att allt ska bli jättebra för er. Och jag vill inte bli knäppt på näsan om jag skulle utveckla någon teori eller tro på någonting, som jag blev i en annan tråd. Utan jag bara önskar er all lycka.

[Anonymous]

Har du/ni funderat på att skaffa henne en hobby?
Något hon kan sysselsätta sig med om dagarna så att vardagen inte enbart består av svenskaplugg och matlagning.. 🙂

[stgrhe]

När får vi höra den goda nyheten att herrskapet väntar tillökning i familjen?

Göran

[Rospigg]

En nyhet kan vi alltid vänta på men om en tillökning är god måste vara en kluven fråga.

Den tillökning som stghre syftar på tar av den befintliga tiden. Är det positivt ( gott )? En tillökning tar av fysiskt utrymme ( gott ? ). En tillökning kostar pengar i form av arbete och ekonomi ( gott ? ). Det är som att säga åt en anställd att du får arbeta mera för mindre pengar. Jag tror få människor skulle uppfatta det som gott. En tillökning beskär den personliga friheten. När brukar man få höra att det är något positivt eller gott?

Som framgår av ovanstående så är jag tveksam till att kalla en tillökning för god.

[jjonsson]

@suanil wrote:

Har du/ni funderat på att skaffa henne en hobby?
Något hon kan sysselsätta sig med om dagarna så att vardagen inte enbart består av svenskaplugg och matlagning..

Hennes största hobby är matlagning och bakning …. :sunny:
Vi letar febrilt recept tillsammans och hon fullkommligt älskar att göra små vetebröd med tarofyllning med en kirurgs nogrannhet, What can i say….

@stgrhe wrote:

När får vi höra den goda nyheten att herrskapet väntar tillökning i familjen?

Göran

🙂
Tankarna finns där, hon är ju allt 30 och jag 35 så att så sätt börjar det bli time.
Men personligen har jag nog inte kommit i fas från den resan jag mentalt gjort under det senaste året.
Resan är inte mindre för henne som lämnat sitt hemland för att bosätta sig här i sverige,
lära sig ett nytt språk en ny kultur och förstå att allt inte är så grönt på den här sidan.
Vi är väl båda fortfarande en aning förvirrade i världen just nu.

Svärmor undrar och längtar (läs tjatar) efter tillökning.
Yupha är ju enda dottern och på det sättet också det enda hoppet att få ett barnbarn att ta hand om.

Rospigg, om du bara visste hur mycket jag gillar dina inlägg.
För mig är ett forum precis det här, jag vill ha båda sidorna för att få informationen att ta beslut på :thumbright:

Hennes hemlängtan tilltar mer och mer, det var exekt 1 år sedan, den 1 maj som hon faktiskt flyttade hit.
Även om hon varit på besök i 6 månader innan.
Just nu längtar hon hem och jag längtar bort, men vi längtar åtminstone till samma ställe nu.
Hon saknar det sociala och tystnaden som hon tidigare värdesatte är tråkig.

Innan kunde jag uppleva någon dags vårdepression och kanske en viss nedstämdhet vid hösten.
Nu ser jag mer mina uppåt dagar som något ovanligt.

Jag kan ligga vaken på nätterna och studera hennes svarta hår som sprider ut sig över kudden och fundera på
Hur fan vi båda hamnade här och vad det är som gör att vi inte ger upp.

Just nu grundar det sig i helt andra saker, att jag funderar på vad jag skall bli när jag blir stor och varför.
Jag kan nästan uppleva panikångest över att fastna i det här landet och i den här vardagen.
Tanken att bara sticka från hus och hem och låta fogden leta sig blå efter mig i Thailand.
Undrar om dom egentligen skulle sakna mig på jobbet om jag bara inte dök upp en dag?
Förmodligen skulle dom inte ens märka att jag inte var där.
På morgonen kommer naturligtvis det sunda förnuftet tillbaka..

Det har ingenting med henne att göra alls och jag kunde inte önska mig en bättre fru än vad jag har.

Idag var första gången som jag älskade mitt hemland på lång tid nu.
Jag satt just i min trädgård.
Luften är 16 grader varm och regnet som fallit i två dagar nu gjorde luften så där härlig som man bara kan uppleva
inte beskriva.
Jag har jobbat alldeles för mycket det senaste och tystnaden och min ensamhet var precis vad jag behövde just nu.
I rabatten är det nu bara dagar tills tulpanerna verkligen kommer att slå ut.
Av någon konstig anledning finns det tre gula tulpaner bland de fem röda, ingen har planterat dom där.
Jag undrar om jag börjar bli psyko men det för mina tankar till Bangkok och de 22 människor som dödats nu.

Livet var så mycket enklare innan…

Det är helt enkelt dags att ta ett grepp om livet och göra det till vad man vill att det skall vara.
Innan man blivit en patetisk människa som sitter i sin trädgård och tycker synd om sig själv och inte gjorde
det man borde ha gjort.

[stgrhe]

Johan, jag hör på monologen att det är dags för dig och Yupa att ta ett veckoslut på någon trevlig ort. Varför inte kosta på er en weekend i Grythyttan? Det är inte billigt men ändå prisvärt.

Passar inte detta ta ett veckoslut i Köpenhamn (flyg) och besök bokskogen i Klampenborg och Tivoli inne i stan. Boka ett bra hotell och var inte snål.

Ett tredje alternativ, om Stena fortfarande trafikerar Kiel, är att ta en tur till Kiel och övernatta i Lübeck.

Ett äktenskap måste underhållas på flera plan och ny energi pumpas in med jämna mellanrum.

Göran

[Anonymous]

Jag håller med Göran, flera bra förslag där.
Jag vill även rekommendera Asia Spa i Varberg, var där ¨på spaweekend för några helger sedan och det var underbart!

[haziphazip]

Hallå jag e ny här och gick med bara för att jag läst din eran historia och har skrattat känt igen mig i så mycket är gift med thai och har gått igenom många av era historier med min fru och bara njuter av att höra att man inte är ensam om alla konstigheter 🙂 och för den delen underbara saker som händer också så tack och fortsatt lycka o välgång till er .

[Micke_Prik]

@jjonsson wrote:

Jag kan nästan uppleva panikångest över att fastna i det här landet och i den här vardagen.
Tanken att bara sticka från hus och hem och låta fogden leta sig blå efter mig i Thailand.
Undrar om dom egentligen skulle sakna mig på jobbet om jag bara inte dök upp en dag?
Förmodligen skulle dom inte ens märka att jag inte var där.
.

Jag önskar att jag hade ditt jobb bara så att jag hade grunden till allt. Ibland glömmer man att vara tacksam för det man har, glöm inte bort det. Det är inte så lätt att flytta till Afrika om man har 50 öre på fickan och en familj där man behöver leta mat i soptunnor åt för att överleva. I Sverige är även det en verklighet som ingen vill se.

//Micke

[gomi]

Hej allihopa och framför allt jjonsson (och Jupaporn)!

Snubblade över den här tråden idag och kunde inte annat än sträckläsa den; jag fick flera gånger kämpa för att hålla inne tårarna när jag satt på jobbet och läste! Stort tack för att du delar med dig av din berättelse jjonsson! Du skriver med sådan inlevelse och med sådan entusiasm, fantastiskt roligt att följa med på din resa!

Jättekul också med all positiv förstärkning du fått från forummedlemmar, vilken gullig grupp medmänniskor!

Jag har själv genomlevt ett snarlikt händelseförlopp sedan jag träffade min fru i Thailand 2004. Vi bor sedan 2005 tillsammans i Sverige och om två månader flyttar vi med vår son till Thailand (permanent?).

Det var väldigt mycket i din historia jag kände igen mig i och era kulturkrockar/missförstånd har även jag och min fru brottats med. Jag kommer ihåg SFI-tiden, och efterföljande studier, som en tuff period även för oss! Förhoppningsvis kämpar ni er igenom den för att (snart) komma till en lite lugnare harmonisk period, som för oss. Tills dess kan jag bara instämma med rådet att resa bort en långhelg el. dyl. för att få lite miljöombyte och ladda batterierna.

Stort lycka till framöver!

PS! En intressant reflektion:

även om jag aldrig kommer att glömma tiden vi inte fick lov att leva tillsammans. Det är en tid som lärde mig att uppskatta det man har när man har det, en nyttig läxa.

När jag läste det insåg jag att jag själv faktiskt glömt denna jättejobbiga tid! Ibland behöver vi påminnas om både angenäma och jobbiga erfarenheter. Tack igen.

[jjonsson]

Nej visst är det skönt att vet att man inte är ensam Haziphazip
ibland undrar man om det är just så eller om det finns fler som upplever detsamma.
och jag önskar naturligtvis all lycka och välgång tillbaka till er.

Göran du har naturligtvis rätt.
Man måste underhålla ett förhållande.
Jag har tagit till mig av dina råd och det förändrade mycket.
Vi är på en annan bana…

gomi, tack för dina kommentarer och det där du skriver om positiv förstärkning från
forum medlemmar, hade det inte varit så hade inte storyn funnits.
Jag har svårt att se att jag utan allas erfarenhet och vilja att dela med sig av dom här.
Hade tagit mig till thailand över huvudtaget.
Då hade jag lagt ned henne för länge sedan i tron att hon bara skulle åt mina pengar.

I vårt fall handlar det om svackor och medgångar och världsbilder.
Hennes världsbilder och mina.
Kulturskillnader och språkutveckling, lära att leva tillsammans.

Hennes år på SFI har varit lärorikt och svenskan flödar i hemmet.
Det är dags för mig att lära mig thai för att kommunicera med hennes släkt
Numera kan ju hon kommunicera med min.

Hennes drömmar om hur det skulle bli och hennes saknad av sitt hemland.
Mina drömmar om hur det skulle bli och min längtan till något nytt.

En ytterligare vaken natt med Fredrik Härens bok om hur Asien växer.
Efter det att hon läst sin 10:e sida i Kalle Anka pocketen och 15 frågor om olika ord.
Det kan för övrigt rekomenderas, även om det är jobbigt att svara på ord i bland :blackeye:
Bilder ger ett sammanhang till text och skapar förståelse, ibland är serier underskattade.
Men det får räcka med funderingar och drömmar nu…

Så i januari flyttar vi, till thailand.
Det är dags att skriva ett nytt kapitel i boken.
Med en nyfikenhet likt en 3 åring på julafton och en tjänstledighet i bakfickan
är det dags att våga, dags att göra slag i saken.
För hur lång tid vet jag inte, det känns jobbigt att säga att det skulle vara för alltid.

Hennes möjligheter är större där.
För henne är livet här att börja om från början och allt kämpande för att finansiera universitet
och utbildning i thailand kan resultera i ytterligare långa studier här för att ha chansen på arbetsmarknaden.
Mina möljigheter är lika stora i thailand som här.

Lönen kanske inte blir den samma men inte utgifterna heller.
Jag har aldrig strävat efter det mina arbetskamrater strävar efter, jag har fortfarande en “tjock tv”
och jag har fortfarande inte förstått meningen med att betala idotsummor för designprylar.

När jag tänker det så dyker alltid nationalsången upp i huvudet, ja jag vill leva jag vill dö…
Jag vet att det är löjligt men det får mig att känna en viss ångest.
Så jag väljer att ta det på obestämd tid.
Förmodligen har man alltid sina tvivel i dom stora frågorna.
Men jag vill inte sitta och vara gammal och ångra att jag inte gjorde det.
Hellre ångrar jag att jag gjorde det.
Det är nu jag har chansen att leva upp till det.
Och det får bära eller brista.

Kanske är jag tillbaka om ett år och får erkänna att det inte var min grej.
Kanske kommer jag aldrig tillbaka, vilket får mig att minnas inledningen till den här tråden.
@jjonsson wrote:

Hur den här historien kommer att sluta det får vi se.
Kanske blir detta en blog som kommer att bli den mest tårdrypande och vackra kärleksblog som skådats
eller så kommer den att landa som en platt pannkaka och lämna krossade drömmar efter sig.

I vilket fall som helst så kommer jag att lära mig en hel det på vägen dit och kanske
kan jag genom att dela med mig av mina erfarenheter på vägen hjälpa någon, slå hål på några
fördomar som jag själv hade, alla tveksamheter och frågor jag ställs inför och hur jag gjorde
alla mina rätt och alla mina fel.

Så vidare till nästa kapitel, vägen till thailand…

[Smurf1975]

Gu va spänannde att du ska flytta dit. Du får starta en ny tråd på forumet då. Vad hade du tänkt att jobba med där nere då? det är ju oftast ändå den frågan som gör att det stupar.. tanken på att flytta dit asså..

/ :bigsmurf:

[Illuvatar]

Det gör ni rätt i. Vare sig det blir kort eller lång vistelse, så är det definitivt värt upplevelsen :cheers:

[Micke_Prik]

Det var mycket intressant att höra, vill göra det samma en vacker dag. Kram på er!!

//Micke

[stgrhe]

Johan, jag tycker ni (du) gör det bra som tar steget fullt ut och vågar flytta hit. Jag har i någon annan tråd skrivit om det australiska tänket som genomsyras av ett “give it a go”, vilket syftar på att det aldrig är fel att prova på någonting nytt även om man kanske inte lyckas.

Har ni funderat på var ni kommer att bosätta er, landet är ju stort? Mitt råd är att ni undviker Khon Kaen eftersom Yupha kommer därifrån. Det blir mer neutralt för er båda om ni väljer annan bostadsort då ni slipper alltför stark påverkan från hennes familj.

Göran

[scorpio63]

Oj vilken underbar tråd, har läst hela nu under 2 kvällar.

Jag känner igen mig i massor och tror även att det kommer att kännas lika när min blivande fru åker hem 1december efter 6 månader tillsammans i Sverige.

För en stund sedan fick jag veta att vi skulle ut å sjösätta ett blomsterarrangemang med ett ljus i mitten.
Jahapp, är väl bara att ge sig iväg till bergeforsen å släppa i det där då.

Jag hoppas att du fortsätter tråden så vi får läsa vidare.

/Micke

[areeya]

🙂 Ja en fantastisk härlig historia, och bra skriven helt från hjärtat! Hela dagen har gått förbi i läsandet av “the story”. Har själv en nästan liknande…fast jag var 59 år när jag träffade “min livs kärlek” !!! O vi är fortfarande lika lyckliga 5 år senare..men nu tre!! Kanske får jag mod och kraft att skriva ner den här ngn gång. Lycka till jj och Jupaporn!

Mvh, Frank

[Micke_Prik]

Så vad hände? Flyttade ni till Thailand??

//Micke

[Challe77]

Ja vad hände, är också nyfiken efter att har läst denna spännande historia :))

[Anonymous]

Ryktet säger att en uppdatering är på gång…

[jjonsson]

@seaserpent wrote:

Ryktet säger att en uppdatering är på gång…

Rykten… :cyclopsani:
Jag tror att det får bli en ny tråd i så fall…

Jonsson story

[Nille]

Äntligen jjonsson – detta vet jag är efterlängtat!!

[Anonymous]

Tog ett beslut i början på 90-talet, en biljett till Thailand utan bestämd returresa, väldigt få förstod mitt beslut, flytta till
Thailand, varför?
Min bostadsadress var inte längre svensk, en märklig känsla, nu 20 år senare, är det dags för våra barn att fundera var de vill spendera sina liv, de vill gärna ta steget att prova livet på andra sidan jordklotet, precis som jag gjorde, givetvis kommer vi att supporta deras filosofi, det märkliga i historien är att det nu handlar om att prova på det exotiska Sverige………..

[LelleGotland]

Ja djävlar, 7 timmars sträckläsning med pissepaus, så är man igenom denna tråden. :study:
Jag som hade massor att göra idag..städa, tvätta, handla…….
Nåja, det får bli imorgon. 💡
Mycket skratt och tårar blev det, kände igen mycket
från min egen resa.
Nå, nu är det dags för uppföljningen, den är ju bara i början ännu. :cheers:

[Phonthaisongthaisilk]

Som de flesta Thakvinnor då , ingen bak 🙂

[LelleGotland]

@Phonthaisongthaisilk wrote:

Som de flesta Thakvinnor då , ingen bak 🙂

Ja, dom flesta har faktiskt ingen 💡
Fast min har formerna på rätt ställe, trots sina 48 år.
Förundras alltid hur en gammal käring kan se ut som 30 i kroppen :scratch: 🙂

[reno]

ja vad säger man fantasisk story
känner igen mig på alla fronter
ock desutom har ju jjonson hjälpt mig
när jag träffa min första thai tjej,
numera är jag lyckligt gift sen 2 år
med en thai.

men flytta till thai ja kanske när vi är
pensionerade och ekonomisk oberoende
som jjonson nämner i en annan tråd

ha de

[jai_dee]

Go kväll.
Finaste jag läst på länge, jag önskar er all lycka & välgång. Själv lyckligt gift sedan många år med en Thailändska. Ta det lugnt i kväll & krama varandra därute.

[Author]

Posts