Hur kass är den thailändska skolan?

[jjonsson]

Carlos och Nille diskuterar i tråden Familj, flytta till thailand.
En sak som hela tiden diskuteras där är skolan som är mycket sämre i thailand…

Min uppfattning är att skolan i sverige är på väg åt så fel håll det bara går.
Är den svenska skolan verkligen bättre än i thailand?
Och i så fall vad är det som är så himla bra med den svenska skolan om man jämför?

[nickbkk]

I Thailand är skolgången en klassfråga. Har man pengar och kan välja de bästa alternativen i Thailand så är skolorna förmodligen bättre än i Sverige upp till och inkluderat högstadiet (high school). På universitetsnivå anser jag att endast Chulalongkorn kan konkurrera med de bättre högskolorna / universiteten i Sverige.

[Nille]

Kan bara instämma med Nick här!

Dock, jag har träffat smarta Thailändare med en vanlig uppväxt och som inte gått på de bättre skolorna. Jag hänger upp mig på att hemmiljön kan ha STOR påverkan. Det är därför jag ställer mig frågan – kan man kompensera en sterotyp utbildning?

Jag vet av erfarenhet att min mellandotter vantrivdes något otroligt i det Thailändska systemet (gick mellan 2-4 år). Vill gå sin egen väg, göra på sitt vis – utan framgång. Brås på pappa sin tror jag :cyclopsani: Stora tjejen gillade thaisystemet jättemycket.

[jjonsson]

Ok…
Så vad vi snackar om är att själva undervisningens nivå, alltså att lära sig något och att deras sätt att lära ut..
Kan du utvecka, stereotyp utbildning Nille?

Som jag då tolkar är en kostnadsfråga, bra utbildning kostar.

Men hur är det med de andra bitarna, miljön i skolan, diciplinbitarna osv.

Någonstans har jag en känsla av att om du betalar för skolan blir det mer ett kund-leverantör förhållande vilket borde gynna skolans inställning att uppfylla föräldrarnas krav… eller?

Vilket jag tycker vi saknar här.

Sen vet jag inte, skolan här är väl ganska dyr också för oss, det är ju bara det att vi inte betalar på samma sätt utan att det försvinner från lönespecen i stället…

[Nille]

Efter kommunala skolor kommer privata Thailändska, sedan billingual, sedan internationella. Detta är stegen. Jag vet inte vad den billigaste Thailändska privatskolan kostar. Kanske 5,000 baht i månaden? Sedan går det snabbt upp till 10,000 och sedan mot 20,000.

Hur jäkla dålig är egentligen den kommunala Thailändska skolan? Går det att kompensera hemifrån? Är utbilda barnen on-line hemifrån ett alternativ eller komplement? Är alla Thailändare osmarta – nej det är dem ju inte!

Vad jag är rädd för med Thailändsk skola det är att barnen tvingas till korvstoppning av ointressant skit som tex att memorisera kungssången baklänges (typ). Det är ju framför här allt eventuellt står och faller…

[Nisse]

Vad oroar ni er för? Att ni uppmuntrar era barna att vilja lära sig mer är nog ett komplement gott nog!

Fick detta från en bekant idag och tänkte direkt på den här tråden.

Hahaha! Jag måste bara berätta detta! Jag har världens grymmaste praktikant hos mig:

Maria: Mäh! Fatta att det är folk från Kiruna som skickar in å tävlar!

Jag: Öööh, ja??

Maria: Men det är ju skitlångt bort!!!

Athena: Njaa…

Maria: Pratar dom ens svenska i Kiruna?

Jag: HAHAHAHA! VAA???

Maria: Ja men gör dom det?

Jag: HAHAHAHAHAHA!

Maria: Man måste ju kunna svenska för att läsa tidningen!??

Maria: Asså jag e sämst på geografi!

Jag: HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAAAAAAAAA!

Kommentar: Maria är en 15 årig tjej med över vg i snitt. En skärpt och social tjej. Oroa er inte för vad ni missar från den svenska skolan fokusera istället på vad ni kan göra för att era barn skall få ut det mesta av livet. Det finns nog mer möjligheter i Thailand för dem än vad det finns i Sverige.

[larbejo]

Jag gjorde ett inhopp i en gymnasieskola i Khon khean,som fd.lärare tyckte jag att disciplinen inte var så värst god.men vad vet jag efter så kort stund. Jag tyckte att det var som vilken gymnasieskola som helst i Sverige

[Herr Chang]

Tja,

Enligt min mening finns det en stor viktig skillnad mellan thailändsk och svensk skola.

I svensk skola lär man sig kritiskt tänkande. Man kan till och med ifrågasätta vad läraren säger. Otänkbart i Thailand.

I dagens informationssamhälle är det mycket viktigt att på egen hand kunna urskilja korrekt information, typiskt efter att ha granskat flera källor. Det lär man sig inte i Thailand.

Herr Chang har talat.

[Nille]

Det är nog som herr Chang skriver.

Personligen har jag svårt att se att jag inte skulle smitta av mig på mina barn. Jag fick nog en överdos av just detta redan vid födseln. Kanske mina barn och dem växa upp i Thailand, det skulle bli mer lagom för dem…

I slutändan måste det ändå handla om att tillbringa mer kvalitetstid med sina barn. Det är något som tål att tänka på i båda länderna och av olika anledningar.

[Thaisambo]

Det handlar ju om slutet eller öppet samhällssystem i grunden…. Om det framtida samhället ska vara mångkulturellt eller likriktat och noggrannt indoktrinerat till ett visst beteendemönster.

Det är inga lätta frågor direkt, i Thailand finns exempelvis inget allmänt pensionssystem utan föräldrarna är hänvisade att skaffa många barn och noggrannt inpränta i dem respekten för de äldre och nödvändigheten av att ta hand om den äldre generationen på gamla dar för att säkerställa sin egen existens och överlevnad. Skolan hjälper till förstås, för så ska det vara för allas väl och ve. Men också en form av slutet samhällssystem, solidaritet med den egna hembyn etc. Att ifrågasätta sådant är otänkbart.

Även Sverige är fortfarande i en brytningstid på det här området, vi har inte själva något fullt utvecklat mångkulturellt synsätt ännu utan dras med från barndomen inpräntade tvångstankar och vanföreställningar.

Och USA har just fått sin förste färgade president någonsin! Det är stort, men tanken går till den amerikanska ursprungsbefolkningen, indianerna. En annan sak att cheyenne, sioux, apache, mohawk och andra indianstammar ännu kivas och inte samsas så väl.

[Mojay]

Den “kommunala” thailändska skolan är oerhört bra och effektiv för thailändska barn, med reservation för att det säkert är lite olika beroende på i vilken provins man går i skolan.

Jag har två styvbarn som båda går i grundskolan och som jag dagligen under 3 års tid har följt skolutvecklingen och som jag även hjälper till med läxförhör i engelska ett par dagar i veckan med.

Det är inget snack om att skolan inte uppfyller de krav man har som thailändsk förälder.

Skolan borgar också för god uppfostran, behållning och bevarande av kultur och seder samt i övrigt läran om livet.
När det gäller de värlsomfattande ämnena så är det tyvärr så att det är i stort Thailand som är ensam på kartan.

Men som sagt, nu pratar jag om thailändska barn eller barn som bor och ska leva i Thailand.

Privatskolor är säkert bra, men efter de skolor jag har gått i Sverige så är frågan om dessa skulle vara så mycket bättre än vanliga skolan. Jag tror nog att frågan är istället hur intresserade barnen är att vilja lära sig och hur intresserade föräldrarna är av att barnen ska lära sig. Det handlar mycket om engagemang från föräldrarnas sida huruvida barnen ska bli välutbildade.

När vi pratar kvalitetstid så gör man allt tillsammans. Man lagar mat, äter, städar, tittar på tv med mera. Så mycket tid som föräldrar har med barnen har jag aldrig sett maken till i Sverige.

Jämfört med Sverige så ska man stressa från jobbet till dagis, förbi Ica och handla och för att snabbt komma hem och slänga ungarna framför tv:n så att man kan laga mat. Därefter är det dags för barnen att göra läxor och sedan sova. Inte mycket kvalitetstid där inte om man är två heltidsarbetande föräldrar.

[Mojay]

@Herr Chang wrote:

I svensk skola lär man sig kritiskt tänkande. Man kan till och med ifrågasätta vad läraren säger. Otänkbart i Thailand.

I dagens informationssamhälle är det mycket viktigt att på egen hand kunna urskilja korrekt information, typiskt efter att ha granskat flera källor. Det lär man sig inte i Thailand.

Att man lär sig kritiskt tänkande i svensk skola ser jag inte som något uppenbart positivt. Det jag hellre skulle vilja se är ett kreativt tänkande.

Däremot har du rätt i att det är helt ómöjligt att kritisera en thailänds lärare utan att vara beredd på att bli utsatt för diciplinära åtgärder. Vilket jag tror även gäller över lag i Thailand. Du kan inte heller kritisera din chef eller din överordnande.

Men jag håller med om att det i dagens informationssamhälle krävs en annan syn på hur man ska lära sig att insupa information från en eller flera källor och att kunna bearbeta denna till något lärorikt och vettigt.

Dock så har tyvärr Thailand än så länge långt kvar tills gemene man får samma tillgång till den information vi tar för givet i Sverige, framförallt den information som finns på Internet.

Att bevara det kulturella, seder och läran om livet, vilket jag ser som en viktig del i uppfostran, har försvunnit ur det svenska skolväseendet för länge sedan. Inte ens jag, som gick ut grundskolan 1980 fick uppleva denna lärdom.

[Herr Chang]

Hej Mojay,

Det är ju en sak att inte ha tillgång till de informationskällor vi västerlänningar tar för givet.

Jag tycker mig dock observera en viss tendens hos thailändare att avstå fråga om vissa saker och ting. Är man rädd att förlora ansikte om man avslöjar att man inte vet något?

Till exempel när jag och fru Chang ska handla något på stora varuhuset i Thailand. Fru Chang föredrar uppenbarligen att själv försöka hitta vad vi vill köpa utan hjälp av personalen. Jag brukar rätt kvickt tappa tålamodet och gå och fråga någon var saken finns. Visst är det lite genant för dom om dom inte pratar engelska, men det brukar alltid finnas någon som kan.

Jag drar mig inte ett ögonblick för att fråga om något om jag tror jag sparar tid på det. Möjligen kan det vara lite pinsamt om det är något jag lätt borde kunnat lista ut själv.

Herr Chang har talat.

[Mojay]

Där kan jag hålla med dig Herr Chang.

Det verkar som det finns en thailändsk ådra som säger jag vet allt och kan allt själv.
Även om du frågar en Thailändare om vägen eller om annat så vet alla och alla vet bäst, men oftast har alla fel.

Min fru säger ofta när vi handlar att det finns inte. Då kontrar jag med att hur vet du att det inte finns om du inte frågat, och i minst 50% av fallen så finns det man vill ha.

Jag tror att de flesta thailändare är lite “Mojay” = Besserwisser.
Man vill visa att man är uppdaterad och kunnig.

Kanske det har sin rot i den thailändska skolan, för att återgå till tråden.

[Thaisambo]

En ann’ är så god som en ann’

Välkänt gammalt svenskt talesätt, anses idiomatiskt numera men jag vet inte varför. Den urgamla svenska sturksheten och självgodheten går igen likt Svinhugg! Det här är inte typiskt thailändskt, det är typiskt mänskligt! Om man tänker som en svensk och plockar bort ovidkommande smådetaljer så inser man att att det inte är fråga om något “vi och dom”!

Det är ett och samma, en spegel.

[Mojay]

Det är inte riktigt sant Thaisambo.

Om du frågar en svensk på gatan i Sverige om vägen till något så svarar han oftast att “Tyvärr, jag har ingen aning vart det ligger”, om han inte vet.

En Thailändare har alltid ett svar, oavsett om han vet eller inte, vet inte om dem gissar eller om dem tror sig veta, men har hittils aldrig träffat på någon som inte har ett svar var det ligger.

Ett exmpel var när vi skulle åka och beställa kabel-tv. Vi frågade vår granne som skickade oss några kilometer utanför stan där vi på nytt frågade nya personer och vi blir skickade kors och tvärs genom hela stan. Efter att vi frågat säkert 10 personer och kört runt i 2 timmar så gav min fru upp planerna på kabel-tv och vi åkte hem. Jag begriper inte varför man inte kan säga “Jag vet inte!” istället för att gissa.

Av en slump körde vi direkt på kabeltv-bolaget som låg på samma gata där vi bodde.
Det positiva i det hela var att det bara tog 2 timmar att få hem dem och få kabeltv installerat så min fru blev ändå mycket glad.

[Thaisambo]

Mojay, jag fattar vad Du menar… Det är klart att jag tänkte på den som frågar och oviljan att visa att man inte vet, det är ju det man visar genom att ställa fråga.

Det Du visar på är att benägenheten hos den svarande att visa att man inte vet är mindre hos thailändaren än hos svensken även om det förstås är samma sak som att överhuvudtaget fråga!

Att det är något skamligt eller pinsamt i att visa okunskap. Jag menade att den pinsamheten var större i Sverige förr i tiden, det har blivit en förändring och det kanske beror på att man blivit mer benägen att söka information. Det ger också en benägenhet att vara mer noggrann i att ge korrekt information när man har någon att ge och kunna tala om att nam inte vet när så är fallet – inte bara svänga till med något för att dölja okunskapen!

[Mojay]

Jag håller med dig Thaisambo.

Har också funderat på att det kanske är så att Thailändarna så gärna vill hjälpa till och verkligen försöker men ibland blir det bara så fel.

Inget illa menat, det finns oftast 3 positiva sidor mot varje negativ sida hos en thailändare.

[Rospigg]

Jag har ingen större erfarenhet av kommunala skolor eller Thailändska skolsystemet i synnerhet. En sak tror jag mig veta, att det är en stor skillnad på de kommunala skolorna.

För tre år sedan gick mina pojkar två månader på lokalortens kommunala skola till den facila kostnade 50Bht per månad. Läxor förekom ibland, utan någon större kontroll i fall de blev gjorda. När det var dags att ta farväl så var ena sonen duktigast i klassen. Läraren och barnen var mycket förvånade och imponerade. Själv tyckte jag att det var som en lekstuga och det ställdes nästan inga krav på barnen utom att de skulle ha olika skolkläder så gott som varje dag ( det slapp mina barn).

Tillbaka i Bankok fick jag höra att svägerskans sexåriga son att han läste Engelska. Tittade i hans böcker och upptäckte att det var som natt och dag jämfört med skolan på landet.

Håller med Herr Chang att lite kritiskt tänkande skulle inte skada, men det vore väl att vända upp och ned på det thailändska samhället för mycket. Kreativt lärande kommer nog i de högre klasserna får jag förmoda efter att ha sett lite i en del böcker på gymnasienivå. Här i Sverige går det inte en vecka utan att barnen skall redovisa muntligt enskilda och grupparbeten. Jag får snart leta fram de gamla skolböckerna från gymnasietiden för att hänga med på grundskolenivå. :study:

Kan väl berätta att jag gav tamboon 5000Bht till skolan efter avslutad tid och tvingades hålla ett stapplande tal inför alla elever och lärare efter att ha avtackats av Herr rektor. :salute:

[Thaisambo]

Detta är intressant, med andra ord så är det så att den sociala skiktningen underhålls och förstärks av skolsystemet. Låter lite bekant det där… Som tiden hos oss innan studiemedelssystemet fanns. Fyra- eller sexårig folkskola, realskola, gymnasium och universitet, byskolor här och var på landsbygden.

Men en sak är jag lite förvånad över, att byskolan, som beskrivs här, skulle vara kommunal??? Det antyder något slags myndighetsansvar för kursplaner m m, att det finns tillsyn och en samordnande administrativ myndighet, kanske något liknande Kommunförbundet. Och att man behöver någon form av tillstånd eller att det finns legaliseringskrav för att få driva skolverksamhet.
Jag har inte fått uppfattningen av thailändsk skolverksamhet fungerar så (eller att det finns någon kommunal verksamhet av det slaget) eller ens någon finansieringsmöjlighet liknande vårt regelverk med Kommmunalskattelagen. Vad är det som gör att man uppfattar att det finns en samfällighet här (dvs kommunen)?

Låter som byråkrati, ja visst, men sånt här är viktig information, det belyser vem som ansvarar för barnens utbildning. Svenskar i Thailand kanske gör misstaget att överlåta allt ansvar på byskoilan? Inte bra för barnens framtid tror jag. Man behöver känna till sånt här för att hamna rätt, kanske upptäckte Du detta i tid innan skadan var ohjälplig, men sådant här ska man bara veta om det land man lever och verkar i, Och det gör den som är infödd! Utlänningen behöver hjälp med detta, både att analysera och att förstå vad det är fråga om! Otroligt viktigt!

[Mojay]

Eftersom det är skolplikt i Thailand, precis som i Sverige, så måste det finnas något samordnande system för läroplanen.

Jag tycket att det läromedel som används i skolan, vilket får inhandlas själv, är hyfsat lärorika böcker.

Jag kan bara tala för skolan på landsbygden där mina styvbarn går, och som jag följt under tre år, de är idag 14 och 16 år.
Jag tycker att de har en bra och diciplinerad undervisning med läxor minst 3 dagar i veckan.

Den kommunla skolan kostar en liten slant, tror att vi betalar c:a 1 500 bath per termin och barn. Utöver det så finns tempelskolor för de allra fattigaste, vilket inte kostar något alls.

De privata skolorna har säkert bättre ekonomi och säkert också bättre undervisning, dock tycker jag att de flesta lärare på de privata skolorna är alldeles för högt betalda för den ibland mediokra kunskapen de besitter. Att föra en dialog på engelska med en engelskalärare går inte. Jag känner flera engelska lärare och ibland kommer dem hem till mig för att jag ska hjälpa till med översättningar och grammatik.

Detta speglar också av sig på eleverna förstås i skolorna här på landsbygden, mina barn pratar inte engelska överhuvudtaget, trots att dem läst engelska i skolan i många år. Samtidigt så gäller det generellt alla man träffar här, oavsett vilket skola dem går/gått i så är det bara en på 1000 som kan några få ord engelska, och hittils har jag under mina tre år bara träffat ett 5-10 personer i en provins på 650 000 invånare som jag kan föra ett samtal på engelska med, dock inte helt obehindrat.

[Nille]

O.T igen – sorry! Jag har en universitetsexam från ett internationellt universitet i Bangkok i bagaget. Ett Thailändsk universitet förstås. 90% av lärare och elever var Thailändare.

Läromedel och kursplan enligt internationell standard Upplägget kanske något annorlunda, eller så var det studentera som var annorlunda?? Jag tycker allt var bra och att jag lärde mig ruskigt mycket. Kanske att jag lärde mig mer från böcker och vänner än från lärare men det borde jag kanske låta vara osagt.

Thaistudenterna kunde ha asbra på provet men helt oförmögna att knyta ihop kunskap från olika böcker. Mao var det sällan man hade studierelaterade diskussioner med dem på rasterna. Deras diskussioner påminde mer om svenska högstadiestudenters – tecknade tidningar och tjejfniss.

Dessa thaistudenter jag pluggade med kommer från de bättre privata skolorna skall tilläggas. Jag upplevde att det är som förr i tiden i Sverige att man är mer intresserad av stämpeln en kunskapen. Dock – de var grymma på att memorisera saker de inte hade en aning om. De skulle kunna plugga 3 olika nivåer av en kurs i vilken ordning som helst ungefär lika bra.

Mojay – därför tror jag de lyckas plugga engelska utan att egentligen lära sig.

Undrar ändå om inte denna förmåga att ifrågasätta och kritisera kommer hemifrån

[Thaisambo]

Man kan väl dra sej till minnes att de besuttna förr i tiden på den svenska landsbygden och överhuvudtaget i Europa löste sådana här saker med egen privatlärare, guvernanten.
Ofta en kvinna, men även män, särskilt på universitetsorterna, kunde fungera som privatlärare, magistern.

Det är inte så länge sen och ändå har vi i tråden praktiskt taget glömt bort eller inte tänkt på den möjligheten! Lön in natura, mat/tvätt/bostad och så lite fickpengar hade man.

Att det blir så här beror förstås på att man har andra eller mer kvalificerade önskemål än den som erbjuds allmänt där man är. Sådana här lösningar eller liknande erbjuds de som arbetar inom biståndsverksamheten (SIDA) och utlandstjänstgöring överhuvudtaget, där man tar med sej familjen. Det är på arbetsgivarens bekostnad, ambassaderna kan hålla med svensk skola för de anställdas barn.

Problemet vi ser här gäller den som bosätter sej privat med barn i främmande land, särskilt i länder där det erbjuds en annan skolutbildning (eller ingen alls) i förhållande till den önskvärda.

Jag vet att det förekommer thailändsk hemspråksundervisning med privatlärare i Sverige idag! Man kan få viss ekonomisk hjälp, men då ska man samla en grupp på minst fem barn – det perspektivet har vi pratat lite om här.

[Nille]

Ok. Nog med Off Topic! Mig inklusive.

Låt oss återgå till ursprungsfrågan – Hur kass är den Thailändska skolan EGENTLIGEN!

Vi pratar grundskola.

Har du erfarenhet av detta är vi många som är idel öra!

[mormor]

Hur kass är skolan i Thailand…fy fagerlund…….hur dum får man vara…ja sorry age is beaty!
Jag har mitt barnbarn som är född och varit(är) bosatt i Thailand.Hon har gått i Tempelskola från 3 år sedan förskola och fick gå ettan 1 år i förväg när hon fyllde 6 år i stället för 7. Sedan augusti är hon här i Sverige och går ettan.
Kan skriva o läsa Thai! Engelskan är hon så bra på att hon flyttas nu i svenska klass 3 likaså med matte men eftersom det ej skulle funka så får hon treans läxor och får hjälpa sina klass kompisar 1or och 2or när de ej kan sin matte!
Svenska pratar hon flytande men vill lära sig skriva och läsa!
Jag tror detta säger en del om Thai skolan och då har hon gått i “vanlig” statlig skola,ingen fin snobb skola……
Första året(nollan)gick hon i Takuapa ettan i Khao Lak(skolan som förstördes av tsunamin och är under partonage
av amreikanska skolan i Haag.
Kramisar från mormor
:angryfire: :angryfire:

[Thaisambo]

Härlig kommentar, mormor!

Jag har ingen erfarenhet själv av konsekvenserna av att flytta fram och tillbaka mellan svensk och thailändsk skola, men här framgår det ju mycket väl att några tydligen råkat illa ut. Jag tror absolut inte att de är ute och åker, och mitt eget kunnande på området är som sagt mycket begränsat.

Utbildningarna kan tas i olika ordning och ha olika prioritet, en thailändsk tredjeklassare kan på grund av det vara på en helt annan nivå i vissa ämnen. Det har med koncentration i utbildningsplanen att göra.

När det gäller slutresultatet efter nio eller tolv år…. Det är känt att Sverige inte ligger väl framme internationellt längre i de kunskapsprov som görs, där man framförallt testar kunskaper och förmåga i matematik. Jag har själv matematiska ämnen som huvudinslag i examen (det är före UKAS-reformen med bundna studieplaner) så det är klart att detta intresserar. Det är Japan som brukar ligga i topp nu på de testerna, Sverige hamnar nånstans kring 15-20:e plats nu – jag är osäker för det var länge sen de här testerna redovisades i svenska tidningar.

Personliga erfarenheter inskränker sej tyvärr bara till min brorsdotter samt några släktingar till min sambo och jag kan inte hantera det objektivt. Tycker dock att de är duktiga nu i 18-19 årsåldern och brorsdottern lärde sej en del svenska riktigt fort och på kort tid (intensivkurs i Bangkok samt två månader i Sverige på turistvisa är allt). De har förhoppningar om att få studera i Sverige sen…. Vi får se hur det kan gå. Men jag har ingen beredskap att direkt racka ned på den thailändska skolan men förstår ju att den kanske är annorlunda än vår. Och att det kan finnas problemskolor, ja, det gör det ju överallt. I Sverige har vi centrala prov och kan genom dom kvalitetsbestämma olika svenska skolors resultat. Om det finns sådana verktyg i Thailand vet jag inte.

[jjonsson]

@mormor wrote:

Hur kass är skolan i Thailand…fy fagerlund…….hur dum får man vara…ja sorry age is beaty!
Jag har mitt barnbarn som är född och varit(är) bosatt i Thailand.Hon har gått i Tempelskola från 3 år sedan förskola och fick gå ettan 1 år i förväg när hon fyllde 6 år i stället för 7. Sedan augusti är hon här i Sverige och går ettan.
Kan skriva o läsa Thai! Engelskan är hon så bra på att hon flyttas nu i svenska klass 3 likaså med matte men eftersom det ej skulle funka så får hon treans läxor och får hjälpa sina klass kompisar 1or och 2or när de ej kan sin matte!
Svenska pratar hon flytande men vill lära sig skriva och läsa!
Jag tror detta säger en del om Thai skolan och då har hon gått i “vanlig” statlig skola,ingen fin snobb skola……
Första året(nollan)gick hon i Takuapa ettan i Khao Lak(skolan som förstördes av tsunamin och är under partonage
av amreikanska skolan i Haag.
Kramisar från mormor
:angryfire: :angryfire:

Bra inlägg!
Det var precis det här jag ville ha koll på när jag startade tråden…
Det skrivna ordet kan tolkas på olika sätt och tråden kanske borde hetat:
“Är thailändska skolan så kass egentligen?” men men…
Vi vill ju gärna tro att vi ligger SÅÅÅ långt fram i våran gratis skola här i sverige…

Men någonstans visar statistiken inte att vi gör det….
Och vi har väl knappast en gratis skola med tanke på det som står i rutan inbetald skatt i deklarationen. Sen betalar vi inte via räkning eller på rektorsexpeditionen men skolan är inte gratis.

Det finns ett intressant föredrag på Youtube som Fredrik Härén håller på kunskapens dag som fick mig att fundera en del på det här.
Hur bra är vi egentligen, försöker vi lura oss själva?
Visserligen finns det säker en vinkling i hans föredrag precis som med allt annat men intressant är det…
http://www.youtube.com/watch?v=yH6-ihF2E48″ onclick=”window.open(this.href);return false;

[leo]

@jjonsson wrote:

Det finns ett intressant föredrag på Youtube som Fredrik Härén håller på kunskapens dag som fick mig att fundera en del på det här.
Hur bra är vi egentligen, försöker vi lura oss själva?
Visserligen finns det säker en vinkling i hans föredrag precis som med allt annat men intressant är det…
http://www.youtube.com/watch?v=yH6-ihF2E48″ onclick=”window.open(this.href);return false;

Tack för att du la ut länken, det var mycket intressant att höra. Rekommenderar fler att ta del av det.

[Thaisambo]

När man diskuterar såna här frågor måste man ha med sej att det blir frågetecken när man jämför skolor i olika hörn på jorden. Det är inte samma sorts utbildning som behövs i Norden och Sydöstasien utgår från andra premisser och andra levnadsförhållanden. Det här är skolor på grundnivå och de har naturligtvis till uppgift att utbilda eleverna för livet där skolan har sin hemvist, en utbildning som är relevant för det område där skolan verkar.

Samt givetvis att bereda för en högre utbildning så småningom för de som går den vägen senare.

[j.lindeberg]

@Thaisambo wrote:

När man diskuterar såna här frågor måste man ha med sej att det blir frågetecken när man jämför skolor i olika hörn på jorden. Det är inte samma sorts utbildning som behövs i Norden och Sydöstasien utgår från andra premisser och andra levnadsförhållanden. Det här är skolor på grundnivå och de har naturligtvis till uppgift att utbilda eleverna för livet där skolan har sin hemvist, en utbildning som är relevant för det område där skolan verkar.

Samt givetvis att bereda för en högre utbildning så småningom för de som går den vägen senare.

Det ar forvisso helt sant som du skriver, men samtidigt sa finns det en rad internationella indikatorer for att bedomma kvalitet. Dels har man bedomningen av fardigheter/kunskap eleverna rustas med och dels har du den psyko-sociala miljon. Vidare kan man kika pa i vilken grad extra stod erhalls vid behov och i hur stor utstrackning larare ar kompetenta att formedla kursplanen. Yttersta “beviset” for bedomning far anda kursplanen anses vara och da kan man tycka bade det ena och det andra om saval LPO-94 som den thailandska motsvarigheten.

Utbildning ar som sagt pa pappret obligatorisk i Thailand idag. Dock ar den vare sig gratis eller pa nagot satt likvardig runt om i landet. Vidare sa ligger Thailand mkt lagt pa bland annat PISA rakningen och nationella test visar aven pa fallande! kunskapsnivaer i flera amnen. Traditionella fardigheter som generellt fors fram i den svenska skoldebatten sasom kritiskt tankande, aktivt larande osv ar ytterst sparsamt forekommande.

Sjalvklart skall utbildningen vara relevant utifran det nationella behovet. Dock ar det tuffare och tuffare att klara sig utan grundlaggande utbildning i Thailand idag. Bland annat sa kraver till och med butiken 7-11 hogskoleexamen bland nyanstallda osv. Konkurrensen ar stenhard bland dem som inte kan forlita sig pa familjekontakter osv.

Mormor,
Jag havdar med bestamdhet att Thailandsk grundskoleutbildning haller lag kvalitet. Det ar forvisso relativt men i jamforelse med Europeiska lander men och en rad NIC lander sa star sig Thailand ganska daligt. Det sker konstant forbattringar men det fundamental skillnaden ar ganske inte framst skillnader i kvalitet utan snare syfte. Grundvarderingarna som praglar svensk undervisning ar fundamental annorlunda an i Thailand. Detta ar sa klart naturligt men det ger aven utslag i kvalitet eftersom det tyvar ar sa att vastvarlden idag har tolkningsforetrade. Forstaelse for grundlaggande demokratiska principer bedoms viktigare an tex. vikten av respekt for aldre osv.

OBEC i sin senaste inhemska undersokning konstaterade att upp emot var 6:e elev som lamnade arskurs 9 inte kunde lasa tillrakligt for att lasa tex. undertexter pa en film. Detta anses vara rimligt att klara for en ar 4 elev med normal lasutveckling osv.

Det finns, och kommer alltid finnas, individer som inte stammer in i sadana har ganska riskfyllda generaliseringar. Men om man skall saga nagot om det nationella snittet sa star jag fast vid att kvaliten ar mycket lag.

[Nille]

Jag hade mina barn på en budgetvariant, en thailändsk privat förskola. Mina barn lärde sig betydligt mer än sin kusin ute på landet som var 1 år äldre. Skolornas kvalitet varierar förstås. Fördelarna med det svenska systemet är att vi får ifrågasätta.

I Thailändska skolor är det fortfarande inte ovanligt att man måste ha håret klippt enligt instruktionsboken. Visst, man lär sig bokstäverna och matte eftersom det nästa kan programeras in. Men inte i alla skolor.

jag skulle vilja säga att det är ljusår mellan de statliga skolorna i storstäderna mot dem på landsbygden. Och mellan dem i de bättre områdena och de sämre…

Mormor, din dotter dotter verkar vara en klipsk tjej. Jag tror inte att hon representerar genomsnittet i thailand. Kunde hon allt innan hon kom till Sverige eller har hon lärt sig snabbt sedan hon kom hit?

[mormor]

:salute: Ja det blev en livlig debatt i alla fall och det är alltid bra! Som någon sa så ligger Sverige ganska risigt till när det gäller standarden och kunskaperna hos våra elever.Man behöver bara titta på grand landet Finland som nu varit bland topp 3 i flera år tävlandes med Japan……
Förvisso drivs skolorna i Thailand med auktoritet och disciplin istället för kreativitet och jämlikhet/demokrati.
Hela skolgången beror ju trots allt på individen och vilket stöd denne får samma sak gäller i Thailand och Sverige.
Jag ville bara säga att skolan i Thailand inte generellt är kass samma insikt som skrivaren numera delar med mig.
För vår del var valet enkelt Alexandra ville själv lära sig skriva och läsa svenska hos mormor i Sverige för att sedan återgå till skolan i Thailand som sannolikt inte blir den hon gått ettan o börjat tvåan i i Khao Lak utan någon av skolorna på Phuket.De hade nationella prov intagning till “nollan=6 åringar) och det var då lärarna bestämde i samråd med föräldrarna att det var bättre för Alexandra att börja i ettan istället.När ettan så avslutades för att kolla vem som kan fortsätta till tvån var det nationella prov som gällde igen.
Sedan kan man ju säga så här att om ett hel svenskt barn skall flytta till Thailand och bara bo där under en begränsad period av sin skolgång sa är den vanliga Thai skolan kanske inte det bästa valet.Men kan barnet prata flytande thai redan före avresan så är det ju inga problem.
Men ett är säkert Ditt barn behöver mycket stöd av sina föräldrar idag i skolan om det sedan är i Thailand eller Sverige. I detta sammanhang kan jag rekommendera 2 bra böcker till vetgiriga barn.Stora Varför Boken och Stora Hur Då Boken bra godnatt sagor från 5 års ålder beroende på barnets mognad! Jag kan nästan utantill allt för att inte tala om ALexandra!
Hih hii nu var det nog för denna gång.Även barn behöver höra dagligen att man älskar dem liksom de vuxna! Tänk på det! Viktigt i alla läroprocesser! Kramisar Mormor
Hej Nille ! Ja Alexandra pratade flytande svenska med ovanligt stort ordförråd för sin ålder…..hon är vetgirig men har också fått stöd av sin mor o far fast på 2 helt olika sätt! hm.

[GreenCurry]

Hej,

Tänkte ge ett försök att ge min syn på saken. Jag har inte särskild stor insikt i kursplanen i Sverige eller Thailand för tillfället. Den jag tänker på var att min mamma för 15 år sen försökte få mig att börja i Thailändsk grundskola då hon starta företag. Jag var då 12år. Men efter ett halvår i Thailand så flytta tillbaka med mig och min syster, då hon tyckte skolgången var dålig (läs kass). Men jag antar att mycket har ändrats sen dess. Var tillbaka i Thailand för drygt 3 år sen och plugga på Thammasat University under en period. Och på universitetsnivå är det ju egna studier som gäller.

Det jag tänker på när det gäller utbildning hursomhelst är att det är mycket mer än studieplanen som gäller. Lärare och vänner/kamrater man växer upp med betyder oerhört mycket, eftersom det är dem man påverkas mycket av och umgås mest med. Nu kanske det är en långsökt offtopic ämne. Men jag tänker också en del på det sociala kontakt nätverket man får i bättre skolor och bra rykte. Chanserna är större att man lär känna människor som kan hjälpa en längre fram i livet.

Jag tror och hoppas att mycket har ändrats på senare tid i Thailand vad gäller skolgången i alla fall.

[Nille]

Håller med Greencurry, lärandet handlar nog om mycket mer än skolan. Läste i DN idag att svenska 15 åringar knappt är medelmåttiga bland OECD länder. Vi har nog ett större ansvar hemma än vad vi trott. Jag skrev om detta på min blogg idag: Det svenska utbildningssystemet verkar suga fett

Mina barn kommer lära sig kritisera och ifrågasätta vart dem än bor. De har ju en läromästare som inte går av för hackor på dessa punkter 🙂 I ärlighetens namn så känns det inte som en allför stor utmaning att åtminstone bräcka vad man har nu i Sverige men visst är det en utmaning. Frågan är dock om man lyckas få dem konkurenskraftiga i en Internationell miljö som Bangkok. Men varför inte – jag har träffat en del A studenter med en stor oförmåga att lösa vardagliga problem. Nyfikenhet och lärandet skall blomma livet ut.

[Joel]

Jag är utbildad lärare och har jobbat som lärare i Sverige i ca tre år. Jag har även arbetat som lärare i Thailand i ca två år. I Thailand arbetade jag i en bilingual private school. Alltså en skola som följde thailänsk läroplan men undervisade alla ämnen på såväl Thai som Engelska och även hade betydligt fler undervisningstimmar i det Engelska språket (och ca halva lärarkåren utländska lärare, dock sällan med lärarutbildning bortsett från de från Filipinerna). Termins kostnaden låg väl på 35-45 000 baht tror jag.

Vad jag kan säga är att jag föredrar den Svenska skolan. Det är både roligare att undervisa där och som jag ser det får eleverna mycket mer relevanta kunskaper. Thailänsk läroplan går som nämnts ovan väldigt mycket ut på korvstoppningsmetoder, skriv av, säg efter mig, samt uppfostran och rätta sig i ledet. Den totalt missförstådda scoutnig verksamheten de hade varje fredag är ett exempel, då ska de marschera runt i värmen på fina led i två timmar. T o m då de hade scoutläger skulle de bara marschera och lära sig följa order från de rytande ledarna i två dagar. Det lämnas väldigt lite utrymme till kreativitet och kritiskt tänkande. Som västerländsk lärare kan man få jobba hårt för att komma runt systemet och få med de bitarna. Dessutom måste man ständigt ha skriftliga test med eleverna. De har sanslöst många prov redan från årskurs ett. Men hur det går spelar inte så stor roll. Jag hade ett par elever som inte klarade omproven och skulle behöva gå om eller få mer stödundervisning för de hängde inte med. Istället fick de ett godkänt betyg, trotts att jag inte godkänt dem. Det allra värsta exemplet var en autistisk flicka jag hade i en klass. Jag försökte övertyga skolan att övertyga föräldrarna att hon skulle gå på en skola för autistiska barn för hon hängde inte med över huvud taget på mina eller de andra lärarnas (inklusive de thailänska) lektioner. Föräldrarna sa dock att det var bäst att hon gick kvar och vid det sista provet jag gav den klassen stod en thailänsk lärare bredvid henne och pekade på svaren. Okej nu tar jag upp en del skräckexempel här kanske, det är inte alltid så hemskt men det läggs ganska mycket energi på fel saker anser jag. Samtidigt så är man ju inte i Sverige då man jobbar där. Man är i Thailand och deras samhälle och syn på vad som är viktigt i skolan är som sagt annorlunda.

Om jag skulle få barn i Thailand skulle jag bara gå med på att sätta dem i en av de internationella skolorna som har bra rykte. De använder en utländsk läroplan och har oftast utbildade utländska lärare. Som lärare skulle jag förmodligen behöva jobba i någon av dem för att ha råd med dem för de är inte billiga. Skulle detta inte gå skulle jag ta mina barn till Sverige.

[Nille]

Tack för det Joel, mycket intressant att läsa om din erfarenhet på plats. Helt klart ytterligare tankeställare (och i ärlighetens namn, jag önskar jag slapp dem :drunken: ). Synd att det skall vara så himla dyrt med de internationella skolorna.

Välkommen till forumet föresten!

[Joel]

Tack!
Nu när jag tittat på mitt inlägg ser det ju ut som att det är väldigt illa. Jag tog upp några av de värre sakerna bara för att visa på att det är ett helt annat tänk kring utbildning som existerar i Thailand (och uppenbarligen föredrar jag det Svenska, nu ska jag snart börja jobba i Japan så vi får se hur det är, men på en internationell förskola). Ska man nämna ett par positiva saker med skolan i Thailand så har de bra matematikundervisning och många timmar. Mina tvåor i Thailand var på en högre nivå än mina fyror i Sverige, och då på den engelska matematiken. De hade dock mycket mer undervisning i ämnet tror fram för allt det beror på det. Sen var det väldigt lite konflikter mellan eleverna. Såg bara något enstaka slagsmål under mina två år där och väldigt lite retande och mobbing jämfört med vad man stöter på i Sverige. Sådana saker är mindre accepterat där tror jag. De undviker konfrontation och gruppen accepterar oftast inte att någon blir utsatt. Men jag har hört att det försvinner när de kommer upp i högre åldrar och att mobbing på universitetet (!) är relativt vanligt istället. Har dock varken erfarenhet eller belägg för det bara vad jag hört. Sen finns det som överallt många duktiga lärare också förstås, som lyckas inspirera sina elever fast systemet/läroplanen ser ut som det/den gör.

[Blixten87]

Jag har nu läst igenom tråden och vill bidra med lite egna erfarenheter kring thailändska kontra svenska förskolan. Jag är snart en nyexaminerad förskolelärare och hade hösten 2008 VFU (verksamhetsförlagd utbildning) på en förskola i Bangkok under 4 månader. Yamsa-ard Kindergarten School var en privat förskola för barn i åldrarna 2-6 år. Skolan hade även ett Bilingual English program där undervisning skedde både på engelska och thai. Programmet lärde ut engelska i fem olika ämnen såsom engelska, matematik, datakunskap, naturvetenskap och bild. Lektionerna på engelska hölls av en utländsk lärare med engelskexamen och i varje klass fanns det också en thailärare, som hade i uppgift att ”översatta” men framförallt att hålla disciplinen i klassrummet. Den första skillnaden jag lade märke till mellan den svenska och thailändska förskolan var att de thailändska barnen hade lärarstyrda lektioner den största delen av skoldagen. Medan man i den svenska förskolan fokuserar på att barnen ska leka fritt och utvecklas i det sociala samspelet mellan varandra. I Sverige är det leken som prioriteras på förskolan, medan i Thailand var lek något som barnen gjorde en kort stund mellan och efter lektionerna. Lek blev något som barnen belönades med eller kunde bli fråntagna på grund av dåligt uppförande eller för långsamt arbete under lektionen. På svenska förskolor är det tvärtom, där ses lek som ett lärandetillfälle och är oerhört viktigt för barns utveckling m.m.

Referens från lekforskaren Birgitta Knutsdotter Olofsson:
Genom inlärning tar barnen in det som finns i omvärlden, upptäcker och utforskar för att få en kontext. Barnet leker sedan och bearbetar sina erfarenheter och nya intryck från en svårtolkad verklighet i och med leken blir verkligheten mer förtydligad, överskådlig och förstålig!!

I Lpfö 98 (läroplanen för förskolan) skall verksamheten bland annat sträva efter att varje barn utvecklar:
• Utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära.
• Förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situation samt vilja att hjälpa andra.
• Utvecklar sin identitet och känner trygghet i den.
• Utvecklar sitt ord- och begreppsförråd och sin förmåga att leka med ord, sitt intresse för skriftspråk och för förståelsen av symboler samt deras kommunikativa funktioner.
• Utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama.
• Utvecklar sin förmåga att upptäcka och använda matematik i meningsfulla sammanhang.

Expectations in Kindergarten 3 (Early Childhood Education)
Physical development:
• Exhibit writing skills
• Write all letters and numbers (freehand)
• Deliver neat production

Emotional-social development:
• Respect Teacher/Peers and practices manners
• Use simple greetings (Good Morning, How are you?)
• Use courteous expressions (Thank you, please, you are welcome)
• Understand/follow instructions, directions, classroom commands
• Show self control

Intelligence (English):
• Name the days of the week and the months of the year (It is Monday, it is January)
• Identify sounds made by letters
• Listen to stories/poems with interest
• Participate in reading and writing practice

Intelligence (Mathematics):
• Rote count to 100
• Identify first, last, left, right
• Salove addition/subtraction problems
• Identify time, count money
• Identify more or less, patterns

I den svenska läroplanen för förskolan kan man tydligt se att lek är ett viktigt inslag i barnens lärande och det ska prioriteras genom att pedagogen uppmuntra och stöttar barnen i leken. Det handlar mycket om att utveckla barnets trygghet i sig själv och få möjlighet att uttrycka sig kreativt. Verksamheten ska utgå från barnens villkor, erfarenheter och intresse för att skapa så givande och utvecklande lärandemiljöer som möjligt. En annan viktig punkt i läroplanen är att barnen ska visa respekt gentemot varandra oavsett barnens olika bakgrunder och förutsättningar. Att arbeta efter likabehandling och allas lika värde ska därför genomsyra förskolan för att skapa en bra värdegrund och människosyn hos barnen. Den svenska förskolan utgår ifrån riktlinjer och strävansmål som läroplanen bygger på.
I jämförelse med den thailändska läroplanen som mer är inriktad på uppnåendemål där varje barnen ska uppnå konkreta mål såsom att kunna behärska alla bokstäver och siffror, lära sig alla veckodagar och månader och kunna identifiera olika platser. Förskolan prioriterar också att barnen ska visa respekt mot lärare och varandra genom bra uppförande, visa självkontroll och lära sig vänlighetsfraser. Det är även viktigt att saker och ting är gjorda prydligt och ordentligt för att få bra omdöme. En annan skillnad mellan läroplanerna är att den svenska ger mer utrymme till att utgå från varje individ och dens utvecklingsnivå. I den thailändska läroplanen är det målen som är det viktiga och barnens prestation som blir det väsentliga, verksamheten utgår även ifrån att barnen är på samma utvecklingsnivå.

Undervisningen på den thailändska förskolan var lärarstyrda där barnen satt vi bänkar och läraren stod vi tavlan. Det mesta av lärandet skedde genom upprepning där barnen följde instruktionerna från läraren. Efter genomgång på tavlan fick barnen arbetsblad att fylla i eller uppgifter att göra i sina arbetsböcker, där det endast fanns ett rätt svar. Barnen utmanades eller stöttades aldrig individuellt när de alltid fick samma uppgifter och läraren hade oftast redan gjort de rätta svaren på tavlan. I allt de gjorde fanns det alltid ett korrekt svar så barnen fick aldrig möjlighet att reflektera eller komma med egna åsikter. Kunskap var något som den vuxna endast hade och därför blev barnen behandlade som ovetande.
En annan skillnad var även att de thailändska barnen fick betyg för sitt arbete och bedömdes för sina prestationer, sitt uppförande, följa instruktioner och korrekt genomföra språkliga och matematiska uppgifter. De hade även skriftliga slutprov varje månad för att se om de hade uppnått målen. Lärandeprocessen var något som de inte riktigt brydde sig om, för att de räknade bara resultatet som betydelsefullt och inte vägen till målet. Det viktigaste var inte om barnen hade fått förståelse för uppgiften utan att de fick höga poäng på proven i engelska (hör- läsförståelse, skrift) och matematik som de hade varje månad.

Många av lärarna hade dålig respekt för barnen, då en thailärare exempelvis avbröt lektionen när hennes mobiltelefon ringde och hade ett långt samtal medan barnen tyst fick sitta och vänta!! Lärarna läste alltid upp barnens poäng från proven inför alla, jag led verkligen med de barn som fick lägst poäng. De mobbade även barnen genom olika ökennamn, en pojke fick ”namnet” monkey för att han uppfattades som klassens ”bråkstake” och en annan kallades för turtle då han alltid var sist med skoluppgifterna. Det är verkligen hemskt att vuxna människor kan roas utav att reta små barn i 5-års åldern!!! Vilken självbild får barnen egentligen av sig själva, jag duger inte!!!!
Det förekom också att lärarna bestraffade barnen med hot och fysiskt våld för att disciplinera barnen. När något barn hade varit olydig fick de exempelvis skriva naughty ett visst antal gånger på ett papper som fanns upptejpat på väggen. Eller fick de sig ett rapp med en pekpinne på rumpan eller över fingrarna. Värst var nog när en thailärare slog en pojke med sin ring i ansiktet på honom!! Det var verkligen ingen trevlig syn och denna lärare var ju annars oerhört trevlig och hjälpsam mot oss. Dessa ”uppfostringsmetoder” är ju något man absolut inte skulle accepterat på svenska förskolor. Medan det var något man helt enkelt blev tvungen att blunda för i Thailand, man fick ju absolut inte kritisera andra lärare punkt slut!!!

Jag har ju nu valt att skriva om de värsta exemplen från min tid på förskolan och som sagt det är mina erfarenheter och ur min synvinkel. Men detta var tyvärr de metoder som de använde sig av för att främja barnens inlärning. Det är som dag och natt i jämförelse med de svenska metoder som används i Sverige, men jag vill heller inte påstå att den svenska förskolan är perfekt, utan den har också brister!! Avslutningsvis vill jag bara tillägga att den ändå har varit min bästa praktik, för jag har fått så många erfarenheter och perspektiv som jag annars inte skulle fått uppleva hemma på en vanlig kommunal förskola i Svedala!!

Men de hade varit intressant att veta hur lärarna i Thailand hade reagerat och tyckt om de hade haft praktik på en förskola i Sverige??? De kanske hade uppfattat att barnen bara leker hela dagarna utan att lära sig ett shit 🙂

Mvh
Magdalena

[Nille]

Tack för dina reflektioner Magdalena. Den svenska utbildningen sjunker på den internationella rankingen. Det var inte som när jag växte upp direkt :drunken: Vad som är bäst får tiden utvisa. Kina som land verkar klättra. Personlig utveckling eller landets BNP, det är frågan – vi vet båda svaret.

Jag har haft liknande diskussioner med kompisar med barn på internationella skolor i Bangkok (de finaste) och han har där påpekat att det var för lite lek och för mycket läxor. Där följer man det Brittiska systemet som kanske inte skiljer sig så mycket från det Amerikanska. Just det Amerikanske systemet verkar vara en förebild i mycket.

I Thailand tror jag det är mycket viktigt att man berättar för sina barn vad som egentligen är viktigt och att de inte skall ta konkurrenssituationen på för fullt allvar. Ingen press från mig annat än att få gå nästa år.

Såg dessutom en dokumentär som visade på att elever i så kallade elitskolor fick ett försprång men att de andra barnen förr eller senare hann ikapp (i en inte alltför hög ålder).

[Thaisambo]

Det svenska utbildningssystemet hade en kvalitativt positiv utveckling fram till kring 1960, vad som hände därefter var att man politiskt försökte öka volymen genom införande av samhällsstöd i olika former, t ex studiestöd m m så att utbildningen skulle bli tillgänglig för alla.

Tidigare var tillgången till högre utbildning starkt selektiv, inte ens realskola eller gymnasium var tillgängligt för alla, antingen gällde privatfinansiering (rika föräldrar) eller stipendier (fokuserade förstås på extrema begåvningsresurser).

Den gamla sexåriga folkskolan byggdes ut stegvis till nioårig grundskola och gjordes obligatorisk, den privatfinansierade realskolan försvann och tillgången till samhällsfinansierad gymnasieutbildning öppnades. Akademisk postgymnasial utbildning hade tidigare varit fri och öppen för alla och finansierad på ideologisk grund men fick svårigheter under första delen av 1960-talet på grund av tillströmningen från den förändrade grundutbildningen och införandet av studiestöd, samhällsfinansierade studiebidrag och subventionerade studielån.

Med UKAS-reformen 1969 och införandet av bundna studievägar på akademisk nivå skulle man öka genomströmningen, men det blev en förlängd gymnasieskola och kostade den akademiska toppnivån, som nu är så gott som helt borta. Av det tidigare elitinriktade akademiska produktionssystemet blev det en akademisk köttkvarn för att effektivare få igenom folk i den akademiska grundutbildningen, men det förstörde utrymmet för begåvningarna och det är därför Sverige sjunkit internationellt på det vetenskapliga planet, en process som fortfarande pågår och effekterna över 40 år är idag mycket påtagliga nu när de sista från det gamla utbildningssystemet är på väg att gå i pension (40-talisterna). Det finns inte ersättare på den nivån att få och det beror inte enbart på att 30-40 års yrkeserfarenhet är svårt att ersätta i en handvändning, det handlar även om nivåskillnader i utbildningen.

Att återställa Sverige som en internationellt ledande akademisk kunskapsnation är inte lätt och tar många år i anspråk om det överhuvudtaget är möjligt. Den internationella akademiska nivån och kompetensen som vi hade fram till 1950-talet var uppbyggd med rötter ända från 1600- och 1700-talet med alltjämt internationellt kända namn som Carl von Linné, Jonas Alströmer, John Ericsson, Gustaf de Laval, Alfred Nobel, Christopher Polhem, Anders Celsius, Gustaf Olivecrona, Harald Cramér och många andra storheter. Vi har inte byggt vidare på den grund som dessa lade under sin tid helt enkelt.

Om utplattningen utbildningsmässigt är bra eller dålig ska jag låta vara osagt, men i grund och botten handlar det om människor som försöker hjälpa varandra för det gemensamma bästa, grundtanken är att verka för mänsklighetens gemensamma bästa och det åstadkommer man nog inte genom att skapa ett system där man hindrar någon från att göra det bästa av sina egna resurser. Det kanske inte är helt tokigt att säga att det blivit lite fel där.

[Janni]

Orkade bara lasa forsta sidan for sedan skenade era fingrar ivag pa tangentborden for mycket for min del 🙂
Ville bara tillagga att har, pa Bangkok University kritiserar vi de thailandska lararna ganska ofta…for att det behovs och det har aldrig vart nagit problem. Beror val saklart pa vilken tonart och attityd man har. Kritisera kanske ar ett hart ord. Mer: “Adjan, du kanske menade sahar…?” Kanske ar dom vana har med sa manga internationella elever. Thaieleverna sager dock inget utan fortsatter med sitt “constantly smiling”

[jjonsson]

Låter ju ändå trevligare än det man kan läsa i tidningen (GP)idag:

Polisen var på Svartedalsskolan för ett möte med personal från skolan, socialtjänsten och fritidsverksamheten. Enligt Annika Malmryd, rektor på Svartedalsskolan, såg polisen efter mötet en elev som de ville prata med.

– De gick fram till eleven och det gjorde flera andra elever upprörda. De undrade vad det var frågan om och stämningen blev orolig, säger hon.

Klockan var runt halv ett och för att förhindra bråk beslutade Annika Malmryd att skicka hem skolans 400 elever för dagen.

– Det var inte så många lektioner kvar så det var lika bra att eleverna fick gå hem och lugna ner sig, säger hon.

Annika Malmryd poängterar att inget allvarligt inträffade, men säger också att det är svårt att diskutera med 400 elever.

Hela artikeln här Elever hemskickade efter skolstök

[Nille]

För övrigt är jag också motståndare till “management by fear” även om den metoden verkar fungera hyfsat i Thailand (det börjar ju redan i småskolan så …) – frågan är väl hur länge till och vad som behövs för att ta dem ur skiten?

[stgrhe]

@Nong wrote:

Till råga på eländet får vi hit mängder av “engelsktalande” västerlänningar, som ska lära Thais engelska. Att hjälpligt, i bästa fall, behärska sitt modersmål, om det ens är det, är inte detsamma som att man pedagogiskt lära andra språket!

Inte nog med det, ibland kommer en brit, nästa gång en amerikan och en tredje gång en från Australien för att inte tala om alla utläningar som undervisar i engelska utan att ha engelska som modersmål.

I kväll vid middagen diskuterade frugan och jag problemen i skola och vi var överens om att det största problemet ligger hos lärarna. Jag har träffat några stycken under de två år jag nu bott i Thailand och alla har haft det gemensamt att de varit det som man på engelska kallar “grey”. Möjligen skulle man kunna använda svenska “könlösa” med det betyder inte riktigt samma sak. Vad vi menar är att lärarna är förvånandsvärt enkelspåriga med avsaknad av fantasi. Jag skulle faktiskt vilja kalla flera av dem jag mött synnerligen ointligenta.

Det skulle vara intressant att höra andras uppfattningar om lärarkåren baserat på egna iaktagelser och inte allmänt tyckande.

Göran

[Endoo]

@stgrhe wrote:

@Nong wrote:

Det skulle vara intressant att höra andras uppfattningar om lärarkåren baserat på egna iaktagelser och inte allmänt tyckande.

Göran

Har också spenderat en mindre tid med lärare. Engelskan var inte särskilt bra, vi pratade dock bara Thai men flera påpekade att de ville lära sig engelska och det lilla jag hörde som pratades med mina utländska vänner va inte så värst bra milt uttryckt, därav pratade dem inte så mycket med dem.

I övrigt har jag inte fått insyn i deras arbete och metoder mer än att jag kan säga att det uppenbarligen inte fungerar så bra med tanke på vad som lärts ut. Viktigaste är ju helt klar frillan och kläderna :bounce:
Problemet ligger som sagt inte hos barnen i första hand utan hos lärarna, dvs styret och kanske inte lärarna som individer rent generelt. De måste ju för bövelen få lära sig utlärningsstrategi och dessutom inneha kunskapen själva.

[Herr Chang]

Min mycket begränsade erfarenhet är från fru Changs hemby. Där finns en lärare som anses vara den högst utbildade i byn, och hon undervisar även i engelska.

När jag försöker konversera med henne på engelska blir responsen dock bara “fågelholk” eller “goddag yxskaft”… Jag försöker att gradvis förenkla min engelska så att hon ska förstå, men det går ganska knackigt.

Detta är tragiskt ur många aspekter, och jag vet just inte vad jag mer ska säga om det.

Herr Chang har talat.

[maprao]

För att tala av egen erfarenhet, sonen i huset har lyckats klara av 3 år på universitetet nu, en turist och resortutbildning. Han kan inte bilda en mening på engelska och vad man än säger till honom, goddag yxskaft.

Dottern har i alla fall viljan och förstår en hel del men med uttalet är det skralt. Jag har pratat med några av hennes tidigare engelsklärarinnor och inte skulle jag godkänna dem som lärarinnor. Den senaste läraren känner jag igen och han pratade tidigare hyfsat. Efter en stroké är han inte att känna igen men fortsätta att undervisa, det gör han.

Pedagogiken är också i skolan lyssna, lär och håll tyst.

När det gäller uniform är det självklart hemma, lika frisyr är mer tveksamt.

Artikeln från Bangkok Post säger en del.

http://www.bangkokpost.com/news/local/38312/school-heads-lack-english-ict-skills

Kj

[Nille]

Frugan har precis avklarat Matte C med (VG), SV B (VG) och Eng B (VG) alla på svensk gymnasienivå. Hon har ungefär den utbildningen vi pratar om här i tråden bortsätt från att hon även klarade av universitetet oxå. Hennes betyg är en bit över det svenska snittet. Ville bara tillägga det.
Hade Thailändare bra lärare skulle de kunnat lära sig mycket, viljan saknas inte. Nä, klipp dem, ställ upp dem på linje och utbilda dem med megafon – det är grejer det 🙂 Lärares auktoritet skall inte ifrågasättas.

[li12na]

Kan inte låta bli att skriva om engelskundervisningen i Thailand nu när en del av er tagit upp ämnet. Min bakgrund är som lärare i Sverige i 35 år på grundskola och gymnasium. Svenska lärare är bra och engelsklärarna i Sverige tillhör nog som lärarkår en av de bästa i världen. ( Jag var inte engelsklärare!)Det innebär också att vi svenskar pratar, läser, skriver och förstår engelska väldigt bra, faktiskt nästan i paritet med holländare som anses vara på topp! Därför tycker vi att thailändarnas engelska i jämförelse med oss är väldig dålig. Andra nationaliteter reagerar också men inte så mycket.
Jag har under hösten jobbat som lärare i engelska på grundskolan i Issan och då tillsammans med thailärare som har haft huvudansvaret för undervisningen. Det stämmer att lärarna ofta är urusla på engelska och jag skall försöka förklara varför.
1: Man har förstås fått en lärarbehörighet som man inte skulle ha haft!Underkänt m.a.o.!
2: Pedagogiken är stenålders ibland men inte alltid. Jag införde t.ex. individuell högläsning som avslöjar vad man kan!
3: Thailändare är nationalistiska och tror att Thailand är sig själ nock! Ursäkta den skånska formuleringen!Öppna ögonen!
4: TV dubbar nästan alla engelska inslag till thai. Man får inte lyssna på riktig engelska tillräckligt.
5: Utbildning i största allmänhet har inte så hög status. Läxor delas ut men de förhörs inte på ett tillräckligt effektivt sätt Lärarna låter många komma undan men godkänner ändå eleverna i slutändan. Kravlöst!
6: Lärarna använder den väl tilltagna undervisningstiden åt eget rättningsarbete på lektionstid i stället för att göra detta
arbete hemma. Här är inte eleven i centrum!
7: Ett klassiskt lärargnäll men befogat i Thailand: Klasserna är för stora!
8: Jag håller inte med om att läraren måste vara en utbildad lärare med engelska som modersmål. Naturligtvis önskvärt men det blir även väldigt mycket bättre med t.ex en svensk engelsklärare. Man måste dock prata hyfsad thai och kunna läsa och skriva thai hjälpligt! Var hittar man alla dessa lärare och hur skall man ha råd med deras löner?
9:Alla lärarna på thaiskolorna måste stötta engelsklärarna och ge dom högre status så att de blir motiverade att jobba mer och fortbilda sig rejält! Detta kommer att ta lång tid!

[Guava]

@stgrhe wrote:

Inte nog med det, ibland kommer en brit, nästa gång en amerikan och en tredje gång en från Australien för att inte tala om alla utläningar som undervisar i engelska utan att ha engelska som modersmål.

Göran

Jag vet inte om det är enbart negativt faktiskt, så länge de som kommer kan lära ut engelska. Engelska är ett världsspråk och kan låta väldigt olika beroende på vem man pratar med. Varför inte lära sig det redan i skolan…

OK, innan man har nått en viss nivå i sin förståelse av språket kan det nog vara bra att lyssna till en och samma dialekt, men när man väl har lärt sig språket någorlunda tror jag det kan vara positivt att usättas för olika sorters engelska.

[stgrhe]

Jag hittade denna text på det lokala Hua Hin forumet.

“Thai teachers fail high-school tests
05:55 AM Jun 10, 2010

High school test results in Thailand have revealed a failure rate of over 80 per cent in mathematics, biology and computer studies – among the teachers.

Their failure rates in their own subjects were about 88 per cent for computer studies, 84 per cent for mathematics, 86 per cent in biology and 71 per cent in physics.

Almost 95 per cent of about 37,500 secondary school directors did not score a pass mark in English and technology.

Over 84,000 teachers and school directors took the exams.

“Even teachers fail, so how can we raise the quality of students?” asked Education Minister Chinnaworn Boonyakiat.”

Källa: AFP

Göran

[Nille]

Det är svågerpolitikens fel – slicka upp fungerar för bra helt enkelt

[Herr Chang]

@Guava wrote:

@stgrhe wrote:

Inte nog med det, ibland kommer en brit, nästa gång en amerikan och en tredje gång en från Australien för att inte tala om alla utläningar som undervisar i engelska utan att ha engelska som modersmål.

Göran

Jag vet inte om det är enbart negativt faktiskt, så länge de som kommer kan lära ut engelska. Engelska är ett världsspråk och kan låta väldigt olika beroende på vem man pratar med. Varför inte lära sig det redan i skolan…

OK, innan man har nått en viss nivå i sin förståelse av språket kan det nog vara bra att lyssna till en och samma dialekt, men när man väl har lärt sig språket någorlunda tror jag det kan vara positivt att usättas för olika sorters engelska.

Helt rätt! Det uttal som lärs ut i skolan bör väl för all del vara konsekvent, men det är också nyttigt att exponeras för andra dialekter av engelskan. Själv har jag lärt mig otroligt mycket av diverse tv-program från England, USA, Australien etc som sänts i svensk TV. För där dubbar man ju tack och lov inte…

Herr Chang har talat.

[kkinnunen]

Min tjej är lärare och har alltså läst på universitet.Hennes engelska är urdålig viket i och för sig gör att jag förbättrat min thai mycket.

Allmänbildningen är inte mycket att hurra för heller.Hon har hört talas om hitler men inte polpot???

Hon visste alla grannländer som gränsar till Thailand utom Kambodja.

Men prasslar jag med en sedel i fickan så vet hon vilken valör det är:-)

[Author]

Posts