[Bokblad]

Jo, det hade varit kul att skriva lite.
🙂
Fast inte vet jag vad det skulle handla om. Kåsera lite runt om Thai kultur och svensk kultur och dess krockar. Jag har ju en del livserfarenhet förståss osså, jag e skåning har varit på internet sedan det startade, har byggt en mängd datorer på tiden det lönade sig… Jobbar inom psykiatrin, fast i danmark. Thailand liv, bara ca 60-70 dagar i Thailand, inte något att skryta med. Fast jag lever nog lite intensivare än många. Skulle aldrig få för mig att ta några droger, gillar att ta en Martini då och då. Nä jag passar nog inte som skribent fast jag skulle gärna vilja. :salute:

[Bokblad]

Jag har lagt det som blogg i alla fall:

Thailandresan 2011 Del 01

Thailandresan 2011 Del 02

Thailandresan 2011 Del 03

Thailandresan 2011 Del 04

[Bokblad]

Det tog en stund att ta sig igenom allt vatten för att komma ut ur Bangkok men det gick. Till sist var vi så då äntligen hemma i Thailand.

Hemma i Thailand sätter vi oss genast och kollar på TV, så är kulturen hos det mest TV-tittande folket i världen. Kändes precis som hemma i Sverige, fast i Sverige kollar vi mindre på TV rent statistiskt.

Gustaf och mormor (svärmor) hittade en leksak att leka med.

[Bokblad]

:thumbright: stgrhe !
Inte så dålig version den heller men för mycket kör och ljudmatta, texten försvinner liksom tycker jag och det är så poetisk text. Hade jag kunnat lira gittar hade jag översatt den och haft den på svenska på min repotear. Kul att du läser vad jag skriver.

17 November 2011 nere på jorden igen

Stor välkomstkommite väntade på flygplatsen, Yuis familj, kusiner, grannar och Gud vet vad, hämtade oss i Bangkok. Hur stor var bilen egentligen? Skulle Gustafs barnvagn alla väskorna. Dessa stackars väskor som farit ut och in i bilen när jag inte hittade min plånbok. Skönt alla väskorna fanns här men hur länge till? Plus allt folket, några syns inte på fotot.

Skulle vi få plats alla?
I mitt stilla sinne tänkte jag och tänkte igen… bilen? Ja, ja vi har olika kulturell bakgrund så vi ska sitta ovanpå varandra. Det har ju de flesta sett på foton, i Thailand och Indien är 7 stycken på en moppe ingenting. Så 10-12 stycken i en hyrbil typ “folkabubbla” plus alla väskorna uppe på biltaket och Gustafs fina barnvagn på toppen, som en krona på verket. Kan ju inte vara någonting, inte i Thailand.
:scratch:
Vet inte varför nu när jag sitter här och återupplever resan kommer att tänka på Hans Alfredson i rollen som pensionären “på rymmen från ålderdomshemmet”? Gammal man gör så gott han kan, han dansar f_n så illa, hela kroppen ryster han men ändan den står stilla.
Det får bli en kort paus nu…

Med lite gung: http://youtu.be/2aP4GaAruws

Tillbaks!
:study:
Mina farhågor besannades, inte…
Vi har olika kulturell bakgrund. En privatbuss väntade på oss. Nu till hälften fylld, av mamma och pappa (svärmor och svärfar), plus diverse släktingar, plus väskor och Gustafs barnvagn. Nu äntligen på väg till hemma och hemmets lugna vrå i Thailand.

[Bokblad]

16 November 2011 resan till Thailand kan börja

Sååå, nu var vi i alla fall på flygplanet och började närma oss Thailand. Denna gången valde vi Thai Airways, så vi slapp byta flygplan. Skönt för alla. Mindes vad Yui berättat när Yui och barnen reste till Sverige. TonKaw den lilla illmariga flickan i det rosa på fotot, gömde sig på Frankfurt flygplats när de skulle byta flygplan. TonPai pojken på fotot och Yui min fru sprang runt och letade överallt efter henne på denna stora flygplats, måste känts som en omöjlig uppgift. Till på köpet inte kunna språket. TonKaw var bara 4 år då. Hon höll tydligen koll på mamma och TonPai hela tiden när hon följde efter dem och hade tyckt det var jättekul att de letade efter henne överallt. Till sist blev TonPai och Yui ledsna och började gråta. Det var först då TonKaw förstod att det var fel och hon måste ge sig till känna. Hon är inte rädd för mycket, en tjej i min stil. Skönt att slippa sådana incidenter. Nä nu skulle vi bara ta det lugnt och ha det skönt. Få uppleva Thailand och besöka platser jag aldrig varit på tidigare, drömmer jag om. Dessutom utan kurragömme på flygplatser.

När jag sitter där i planet får jag efter en stunds sovande en insikt om den sorg jag kommer att känna. Jag ska ju behöva lämna det land jag reser till, det land som jag ska leva i ett kort ögonblick. Hur fort tiden kommer att gå och hur jag ska komma till att älska de människor jag möter där. Man vet ju aldrig om man kommer dit igen, en gång till efter denna resan och får möta dem igen. Den smärtan jag ska behöva känna och dölja mina tårar som jag kommer till att ha, när jag ska säga mitt “goodbye”. Den smärtan vet jag redan om här, innan jag landat. Jag ska ha den igen och igen, när jag lyfter för att flyga till Sverige. Att behöva lämna det jag kommer att förälska mig i och det gör ont, faktiskt mycket ont redan här och nu på flyget dit.

Här kommer en pauslåt till som handlar om separation. Också denna bland den vackraste musik jag vet. Här är det också just precis som förra låten just denna versionen av låten som det ska vara.
Hoppas Ni gillar den precis som jag: http://youtu.be/0mJfzv7YK0E

[Bokblad]

Så nu har jag fixat enkelt för mig så Ni kan följa med på fortsättningen på min story med Goran, Yui, TonPai, TonKaw och lille Gustaf, här i forumet både i bild och text. Denna självbiografiska reseskildring till Thailand är tidsmässigt från 16 november 2011 – 16 december 2011

Hoppas Ni kommer att gilla fortsättningen också… Då reser Vi!

16 November 2011 i Sverige/Danmark

Innan vi, familjen och jag hamnade på flygplanet hände det klassiska. Jag mitt nöt glömmer plånboken hemma och upptäcker det när vi är halvvägs till Kastrup flygplats i Danmark. Sådant får bara inte hända men det händer ändå och det händer mig. Jag skriver inte det bara för att göra det hela mer spännande, utan sådant var det. Det är ett skämt tänker man först när det händer. Sen känns det precis som klippt ur en komedifilm, när man letar febrilt först i alla fickor. Sen stoppa bilen och dra ut packningen ur väskorna. Ingen plånbok, ingenstans. Då fattar man och får en chock, vänder bilen och köra 8 mil extra innan man är påväg till flygplatsen igen. Så resan började som den skulle. Så skönt, så skönt det känns i hela kroppen när man då äntligen pustar ut och hinner med planet.

Fortsättning följer!

P.S.
Lyssna till denna låten så länge, som är något av det vackraste jag vet och just denna versionen.
Bör spelas på ganska hög volym: http://youtu.be/G9BGjc84bc8
D.S.

[Bokblad]

DR A ! ? 🙂

Det låter kul men jag vet ju inte vem Du är eller om du ens bor i närheten. Jag får dock intrycket att Du vet vem jag är?

MvH/Bokblad

[Bokblad]

Här lägger jag upp en berättelse om min resa november-december 2011:
http://blogg.bokblad.se/#post1

Jag skriver berättelsen för forumet här och min egen skull och påbörjar den idag så det är lite si och så med exakta datum och händelseförlopp. Inget är påhitt utan bara en liten fotografisk reseskildring tagen ur vår resa som mycket handlar om lite platser och vardagsliv på landet i Thailand.

[Bokblad]

God Fortsättning alla i forumet

Jodå, det har hänt en del i livet igen, som vanligt med mig. Jag blev jättesjuk från slutet av 2010 – oktober 2011 hade cancer i tjocktarmen, det blev en stomioperation och cancerbehandlad och återigen precis som 2006 så kunde jag fallit av pinnen eller satt tofflorna om jag haft otur. Det hela är över nu och jag besöker toaletten igen på naturligt vis. Dessutom känner jag mig oförskämt frisk, precis som en nötkärna :cheers: fastän jag blivit några år äldre.

Ja, jag är fortfarande gift med min Waraporn. Gustaf vår gemensamma son har hunnit bli 2 år och 5 månader. Vi var i Thailand i en månad från November – December 2011, jag fotograferade mycket. Tänk vad jag trivs ute på landet bland bönderna i Thailand. Tänk vad tacksam jag är för att jag fortfarande får vara med och ha mina äventyr. Det fanns ju inte en enda farang, där min fru har sina föräldrar. Det var först näst sista dagen som jag stötte på en farang som också hamnat därute mitt på vischan och till på köpet var det en svensk, fast jag vet inte om han trivdes lika bra som jag.

Jo, jag ska skriva om denna resan också och skicka upp lite foto men för tillfället så har jag så ont om tid, barnen, mitt arbete och huset här i Sverige slukar all tid, också måste jag dessutom komma igång och träna.

Vi ses snart igen

[Bokblad]

Tack tack!

Äventyret fortsätter. Äventyret, händelser utan facit. Tänk vad trist livet skulle vara om allt var planlaggt och blev som planen var. Mitt liv har aldrig följt planen. Därför har jag slutat planlägga och kallar hela livet, “Mitt äventyr”. Varje dag mina ögon är öppna ser jag nya tillfällen det gäller bara att gripa dem med en gång så de inte försvinner. Jag tog tillfället och nu är jag far igen för andra gången i mitt liv. 31 års skillnad mellan dem. Tänk vad fantastisk människan är. Jag trodde ju inte det var så det funkade, jag trodde jag var för gamal.

Funderar på att döpa om tråden till: “Gustaf, Goran & Waraprorn”. Den “lille” ska nämligen heta Gustaf.

[Bokblad]

Den 4 augusti 2010 blev Jag har far till en liten kille på 4140 gram och 54 cm. Så blev det lite till i Waraporns och min historia.

[Bokblad]

Mycket händer i livet. Min mor avled den 16 augusti 2009. Att jag inte skrivit så mycket här i forumet har sin grund i det. Livet är fullt utav händelser. Sen har Yui, barnen och jag flyttat in i huset. Vi har fått reda på att det blir tillökning i familjen den 11 augusti i år. Ett gossebarn ska det visst bli, konstigt att bli far igen efter 31 år och i en ålder utav 56 år.

[Bokblad]

Ursäkta det tog tid!

Ser du redan fått svaret men lägger denna länken ändå:
http://www.koratmagazine.in.th/sight/phimai/ephimai.htm
Tror att det är ett Bodhiträd eller på latin Ficus religiosa (Rätta mig om jag har fel):
http://en.wikipedia.org/wiki/Sacred_fig” onclick=”window.open(this.href);return false;

Fast det visste jag inte när jag satt där?

Faktiskt påminner trädet snett bakom mig på mitt foto om detta trädet. Bilden hämtad från denna siten:
http://www.seasite.niu.edu/burmese/Cooler/Chapter_1/Chapter_1.htm” onclick=”window.open(this.href);return false;

Buddha lär suttit under ett likadant träd verkar det som om när han blev “upplyst”. Då man söker på namnet:
http://www.dhamma.se/buddha/6.html” onclick=”window.open(this.href);return false;

Lär vara bra att meditera under ett sådant träd men det hade jag ingen aning om när jag satt där jag satt. Fast visst kände jag vingslagen då av historiska urminnestider. Ungefär samma kick som när jag stod rent ensam högt högt uppe på kinesiska muren. Jag vet inte men det är som en slags kick, en överväldigande känsla av hur liten jag är i en oändlig tidlöshet också ryser jag till och huden knottrar sig.
:shaking2:

Vill du ha träd som kliar i nacken? Så hittar du nog ett och annat bra träd här och det växer också i närheten utav Phimai:
http://www.koratmagazine.in.th/sight/banyan/ebanyan.htm
också värt ett besök.

Vill också fortsätta berätta lite på Min Story:
På Måndag börjar min fru SFI och den lilla flickan har redan hunnit med 14 dagar på dagis och pojken snart en vecka i förskolan. Får skylla på det när det tog lång tid innan jag besvarade dig Rosarin.

Ha det så bra och kram Rosarin och alla andra som läser!

[Bokblad]

Jodå du får gärna fråga Rosarin…
Visst har jag namnet på stället där jag sitter under ett träd……….hmmm… någonstans?
Shit happens! Hade jag varit hemma så kunde jag frågat frugan men nu sitter jag på jobbet, hmmm?

På baksidan av dessa ruinerna finns träden/trädet som jag sitter inunder, tyvärr har jag glömt vad tempelruinen heter?
Kanske någon här i forumet vet?
Jag kommer att skriva det när jag frågat min fru.

[Bokblad]

Så fortsatte historian efter Thailand!
Frun med barn fick uppehållstillstånd till sist.


Har laggt lite bilder på oss här på denna blogsidan:
http://bokblad.blogspot.com” onclick=”window.open(this.href);return false;

[Author]

Posts