Forum Replies Created
-
AuthorPosts
-
Jo, det hade varit kul att skriva lite.
đ
Fast inte vet jag vad det skulle handla om. KĂ„sera lite runt om Thai kultur och svensk kultur och dess krockar. Jag har ju en del livserfarenhet förstĂ„ss ossĂ„, jag e skĂ„ning har varit pĂ„ internet sedan det startade, har byggt en mĂ€ngd datorer pĂ„ tiden det lönade sig… Jobbar inom psykiatrin, fast i danmark. Thailand liv, bara ca 60-70 dagar i Thailand, inte nĂ„got att skryta med. Fast jag lever nog lite intensivare Ă€n mĂ„nga. Skulle aldrig fĂ„ för mig att ta nĂ„gra droger, gillar att ta en Martini dĂ„ och dĂ„. NĂ€ jag passar nog inte som skribent fast jag skulle gĂ€rna vilja. :salute:Jag har lagt det som blogg i alla fall:

Det tog en stund att ta sig igenom allt vatten för att komma ut ur Bangkok men det gick. Till sist var vi sÄ dÄ Àntligen hemma i Thailand.

Hemma i Thailand sÀtter vi oss genast och kollar pÄ TV, sÄ Àr kulturen hos det mest TV-tittande folket i vÀrlden. KÀndes precis som hemma i Sverige, fast i Sverige kollar vi mindre pÄ TV rent statistiskt.

Gustaf och mormor (svÀrmor) hittade en leksak att leka med.:thumbright: stgrhe !
Inte sÄ dÄlig version den heller men för mycket kör och ljudmatta, texten försvinner liksom tycker jag och det Àr sÄ poetisk text. Hade jag kunnat lira gittar hade jag översatt den och haft den pÄ svenska pÄ min repotear. Kul att du lÀser vad jag skriver.17 November 2011 nere pÄ jorden igen
Stor vÀlkomstkommite vÀntade pÄ flygplatsen, Yuis familj, kusiner, grannar och Gud vet vad, hÀmtade oss i Bangkok. Hur stor var bilen egentligen? Skulle Gustafs barnvagn alla vÀskorna. Dessa stackars vÀskor som farit ut och in i bilen nÀr jag inte hittade min plÄnbok. Skönt alla vÀskorna fanns hÀr men hur lÀnge till? Plus allt folket, nÄgra syns inte pÄ fotot.

Skulle vi fÄ plats alla?
I mitt stilla sinne tĂ€nkte jag och tĂ€nkte igen… bilen? Ja, ja vi har olika kulturell bakgrund sĂ„ vi ska sitta ovanpĂ„ varandra. Det har ju de flesta sett pĂ„ foton, i Thailand och Indien Ă€r 7 stycken pĂ„ en moppe ingenting. SĂ„ 10-12 stycken i en hyrbil typ “folkabubbla” plus alla vĂ€skorna uppe pĂ„ biltaket och Gustafs fina barnvagn pĂ„ toppen, som en krona pĂ„ verket. Kan ju inte vara nĂ„gonting, inte i Thailand.
:scratch:
Vet inte varför nu nĂ€r jag sitter hĂ€r och Ă„terupplever resan kommer att tĂ€nka pĂ„ Hans Alfredson i rollen som pensionĂ€ren “pĂ„ rymmen frĂ„n Ă„lderdomshemmet”? Gammal man gör sĂ„ gott han kan, han dansar f_n sĂ„ illa, hela kroppen ryster han men Ă€ndan den stĂ„r stilla.
Det fĂ„r bli en kort paus nu…Med lite gung: http://youtu.be/2aP4GaAruws
Tillbaks!
:study:
Mina farhĂ„gor besannades, inte…
Vi har olika kulturell bakgrund. En privatbuss vÀntade pÄ oss. Nu till hÀlften fylld, av mamma och pappa (svÀrmor och svÀrfar), plus diverse slÀktingar, plus vÀskor och Gustafs barnvagn. Nu Àntligen pÄ vÀg till hemma och hemmets lugna vrÄ i Thailand.
16 November 2011 resan till Thailand kan börja

SÄÄÄ, nu var vi i alla fall pÄ flygplanet och började nÀrma oss Thailand. Denna gÄngen valde vi Thai Airways, sÄ vi slapp byta flygplan. Skönt för alla. Mindes vad Yui berÀttat nÀr Yui och barnen reste till Sverige. TonKaw den lilla illmariga flickan i det rosa pÄ fotot, gömde sig pÄ Frankfurt flygplats nÀr de skulle byta flygplan. TonPai pojken pÄ fotot och Yui min fru sprang runt och letade överallt efter henne pÄ denna stora flygplats, mÄste kÀnts som en omöjlig uppgift. Till pÄ köpet inte kunna sprÄket. TonKaw var bara 4 Är dÄ. Hon höll tydligen koll pÄ mamma och TonPai hela tiden nÀr hon följde efter dem och hade tyckt det var jÀttekul att de letade efter henne överallt. Till sist blev TonPai och Yui ledsna och började grÄta. Det var först dÄ TonKaw förstod att det var fel och hon mÄste ge sig till kÀnna. Hon Àr inte rÀdd för mycket, en tjej i min stil. Skönt att slippa sÄdana incidenter. NÀ nu skulle vi bara ta det lugnt och ha det skönt. FÄ uppleva Thailand och besöka platser jag aldrig varit pÄ tidigare, drömmer jag om. Dessutom utan kurragömme pÄ flygplatser.
NĂ€r jag sitter dĂ€r i planet fĂ„r jag efter en stunds sovande en insikt om den sorg jag kommer att kĂ€nna. Jag ska ju behöva lĂ€mna det land jag reser till, det land som jag ska leva i ett kort ögonblick. Hur fort tiden kommer att gĂ„ och hur jag ska komma till att Ă€lska de mĂ€nniskor jag möter dĂ€r. Man vet ju aldrig om man kommer dit igen, en gĂ„ng till efter denna resan och fĂ„r möta dem igen. Den smĂ€rtan jag ska behöva kĂ€nna och dölja mina tĂ„rar som jag kommer till att ha, nĂ€r jag ska sĂ€ga mitt “goodbye”. Den smĂ€rtan vet jag redan om hĂ€r, innan jag landat. Jag ska ha den igen och igen, nĂ€r jag lyfter för att flyga till Sverige. Att behöva lĂ€mna det jag kommer att förĂ€lska mig i och det gör ont, faktiskt mycket ont redan hĂ€r och nu pĂ„ flyget dit.
HÀr kommer en pauslÄt till som handlar om separation. OcksÄ denna bland den vackraste musik jag vet. HÀr Àr det ocksÄ just precis som förra lÄten just denna versionen av lÄten som det ska vara.
Hoppas Ni gillar den precis som jag: http://youtu.be/0mJfzv7YK0ESĂ„ nu har jag fixat enkelt för mig sĂ„ Ni kan följa med pĂ„ fortsĂ€ttningen pĂ„ min story med Goran, Yui, TonPai, TonKaw och lille Gustaf, hĂ€r i forumet bĂ„de i bild och text. Denna sjĂ€lvbiografiska reseskildring till Thailand Ă€r tidsmĂ€ssigt frĂ„n 16 november 2011 – 16 december 2011
Hoppas Ni kommer att gilla fortsĂ€ttningen ocksĂ„… DĂ„ reser Vi!
16 November 2011 i Sverige/Danmark
Innan vi, familjen och jag hamnade pÄ flygplanet hÀnde det klassiska. Jag mitt nöt glömmer plÄnboken hemma och upptÀcker det nÀr vi Àr halvvÀgs till Kastrup flygplats i Danmark. SÄdant fÄr bara inte hÀnda men det hÀnder ÀndÄ och det hÀnder mig. Jag skriver inte det bara för att göra det hela mer spÀnnande, utan sÄdant var det. Det Àr ett skÀmt tÀnker man först nÀr det hÀnder. Sen kÀnns det precis som klippt ur en komedifilm, nÀr man letar febrilt först i alla fickor. Sen stoppa bilen och dra ut packningen ur vÀskorna. Ingen plÄnbok, ingenstans. DÄ fattar man och fÄr en chock, vÀnder bilen och köra 8 mil extra innan man Àr pÄvÀg till flygplatsen igen. SÄ resan började som den skulle. SÄ skönt, sÄ skönt det kÀnns i hela kroppen nÀr man dÄ Àntligen pustar ut och hinner med planet.
FortsÀttning följer!
P.S.
Lyssna till denna lÄten sÄ lÀnge, som Àr nÄgot av det vackraste jag vet och just denna versionen.
Bör spelas pÄ ganska hög volym: http://youtu.be/G9BGjc84bc8
D.S.DR A ! ? đ
Det lÄter kul men jag vet ju inte vem Du Àr eller om du ens bor i nÀrheten. Jag fÄr dock intrycket att Du vet vem jag Àr?
MvH/Bokblad
HÀr lÀgger jag upp en berÀttelse om min resa november-december 2011:
http://blogg.bokblad.se/#post1Jag skriver berÀttelsen för forumet hÀr och min egen skull och pÄbörjar den idag sÄ det Àr lite si och sÄ med exakta datum och hÀndelseförlopp. Inget Àr pÄhitt utan bara en liten fotografisk reseskildring tagen ur vÄr resa som mycket handlar om lite platser och vardagsliv pÄ landet i Thailand.
God FortsÀttning alla i forumet
JodĂ„, det har hĂ€nt en del i livet igen, som vanligt med mig. Jag blev jĂ€ttesjuk frĂ„n slutet av 2010 – oktober 2011 hade cancer i tjocktarmen, det blev en stomioperation och cancerbehandlad och Ă„terigen precis som 2006 sĂ„ kunde jag fallit av pinnen eller satt tofflorna om jag haft otur. Det hela Ă€r över nu och jag besöker toaletten igen pĂ„ naturligt vis. Dessutom kĂ€nner jag mig oförskĂ€mt frisk, precis som en nötkĂ€rna :cheers: fastĂ€n jag blivit nĂ„gra Ă„r Ă€ldre.
Ja, jag Ă€r fortfarande gift med min Waraporn. Gustaf vĂ„r gemensamma son har hunnit bli 2 Ă„r och 5 mĂ„nader. Vi var i Thailand i en mĂ„nad frĂ„n November – December 2011, jag fotograferade mycket. TĂ€nk vad jag trivs ute pĂ„ landet bland bönderna i Thailand. TĂ€nk vad tacksam jag Ă€r för att jag fortfarande fĂ„r vara med och ha mina Ă€ventyr. Det fanns ju inte en enda farang, dĂ€r min fru har sina förĂ€ldrar. Det var först nĂ€st sista dagen som jag stötte pĂ„ en farang som ocksĂ„ hamnat dĂ€rute mitt pĂ„ vischan och till pĂ„ köpet var det en svensk, fast jag vet inte om han trivdes lika bra som jag.
Jo, jag ska skriva om denna resan ocksÄ och skicka upp lite foto men för tillfÀllet sÄ har jag sÄ ont om tid, barnen, mitt arbete och huset hÀr i Sverige slukar all tid, ocksÄ mÄste jag dessutom komma igÄng och trÀna.
Vi ses snart igen
Tack tack!
Ăventyret fortsĂ€tter. Ăventyret, hĂ€ndelser utan facit. TĂ€nk vad trist livet skulle vara om allt var planlaggt och blev som planen var. Mitt liv har aldrig följt planen. DĂ€rför har jag slutat planlĂ€gga och kallar hela livet, “Mitt Ă€ventyr”. Varje dag mina ögon Ă€r öppna ser jag nya tillfĂ€llen det gĂ€ller bara att gripa dem med en gĂ„ng sĂ„ de inte försvinner. Jag tog tillfĂ€llet och nu Ă€r jag far igen för andra gĂ„ngen i mitt liv. 31 Ă„rs skillnad mellan dem. TĂ€nk vad fantastisk mĂ€nniskan Ă€r. Jag trodde ju inte det var sĂ„ det funkade, jag trodde jag var för gamal.
Funderar pĂ„ att döpa om trĂ„den till: “Gustaf, Goran & Waraprorn”. Den “lille” ska nĂ€mligen heta Gustaf.
Den 4 augusti 2010 blev Jag har far till en liten kille pÄ 4140 gram och 54 cm. SÄ blev det lite till i Waraporns och min historia.
Mycket hÀnder i livet. Min mor avled den 16 augusti 2009. Att jag inte skrivit sÄ mycket hÀr i forumet har sin grund i det. Livet Àr fullt utav hÀndelser. Sen har Yui, barnen och jag flyttat in i huset. Vi har fÄtt reda pÄ att det blir tillökning i familjen den 11 augusti i Är. Ett gossebarn ska det visst bli, konstigt att bli far igen efter 31 Är och i en Älder utav 56 Är.
UrsÀkta det tog tid!
Ser du redan fÄtt svaret men lÀgger denna lÀnken ÀndÄ:
http://www.koratmagazine.in.th/sight/phimai/ephimai.htm
Tror att det Àr ett BodhitrÀd eller pÄ latin Ficus religiosa (RÀtta mig om jag har fel):
http://en.wikipedia.org/wiki/Sacred_fig” onclick=”window.open(this.href);return false;Fast det visste jag inte nĂ€r jag satt dĂ€r?
Faktiskt pÄminner trÀdet snett bakom mig pÄ mitt foto om detta trÀdet. Bilden hÀmtad frÄn denna siten:
http://www.seasite.niu.edu/burmese/Cooler/Chapter_1/Chapter_1.htm” onclick=”window.open(this.href);return false;Buddha lĂ€r suttit under ett likadant trĂ€d verkar det som om nĂ€r han blev “upplyst”. DĂ„ man söker pĂ„ namnet:
http://www.dhamma.se/buddha/6.html” onclick=”window.open(this.href);return false;LĂ€r vara bra att meditera under ett sĂ„dant trĂ€d men det hade jag ingen aning om nĂ€r jag satt dĂ€r jag satt. Fast visst kĂ€nde jag vingslagen dĂ„ av historiska urminnestider. UngefĂ€r samma kick som nĂ€r jag stod rent ensam högt högt uppe pĂ„ kinesiska muren. Jag vet inte men det Ă€r som en slags kick, en övervĂ€ldigande kĂ€nsla av hur liten jag Ă€r i en oĂ€ndlig tidlöshet ocksĂ„ ryser jag till och huden knottrar sig.
:shaking2:Vill du ha trÀd som kliar i nacken? SÄ hittar du nog ett och annat bra trÀd hÀr och det vÀxer ocksÄ i nÀrheten utav Phimai:
http://www.koratmagazine.in.th/sight/banyan/ebanyan.htm
ocksÄ vÀrt ett besök.Vill ocksÄ fortsÀtta berÀtta lite pÄ Min Story:
PÄ MÄndag börjar min fru SFI och den lilla flickan har redan hunnit med 14 dagar pÄ dagis och pojken snart en vecka i förskolan. FÄr skylla pÄ det nÀr det tog lÄng tid innan jag besvarade dig Rosarin.Ha det sÄ bra och kram Rosarin och alla andra som lÀser!
JodĂ„ du fĂ„r gĂ€rna frĂ„ga Rosarin…
Visst har jag namnet pĂ„ stĂ€llet dĂ€r jag sitter under ett trĂ€d……….hmmm… nĂ„gonstans?
Shit happens! Hade jag varit hemma sÄ kunde jag frÄgat frugan men nu sitter jag pÄ jobbet, hmmm?
PÄ baksidan av dessa ruinerna finns trÀden/trÀdet som jag sitter inunder, tyvÀrr har jag glömt vad tempelruinen heter?
Kanske nÄgon hÀr i forumet vet?
Jag kommer att skriva det nÀr jag frÄgat min fru.SÄ fortsatte historian efter Thailand!
Frun med barn fick uppehÄllstillstÄnd till sist.


Har laggt lite bilder pÄ oss hÀr pÄ denna blogsidan:
http://bokblad.blogspot.com” onclick=”window.open(this.href);return false; -
AuthorPosts