[cpo]

Hej och tack för svar!
Ytterligare en undran. Jag förstår att man ska reigstrera äktenskapsförord innan giftermålet. Men, det ska ju också registreras i Thailand. Det borde väl räcka med att i Thailand, när giftermålet ska registreras, då ha med sig papper om äktenskapsförordet från Sverige? Rimligen översatta då förståss. Blir lite svårt att först registrera äktenskapsskillnad i Thailand, och sedan till Sverige för giftermål (och äktenskapsförord), för att sedan åter till Thaialnd för att registrera äktenskapet. Själva det formella (borgerlig vigsel) tänker vi oss alltså i Sverige – helt enkelt för att kvinnans släkt finns i Sverige och inte i Thailand. Om man sedan inte alls ska gifta sig är ju en annan sak, men det är trots allt mer en fråga om man vill ha en formell status på det hela eller inte.

[cpo]

En fråga – eftesom jag inte alls förstår mej på lagtexten.
Får man inte göra något i Thailand som utlänning? Anställning är en sak för mej, men arbeta för sig själv? Själv sysslar jag en del med forskning, skriver artiklar, skriver en del böcker och håller på med en del undervisning. ALLT i Sverige och på svenska eller engelska eller för svensk uppdragsgivare. Det jag tänker mej göra i Thailand när jag bor där är att helt enkelt skriva, ha mycket internet kontakt med personer i Sverige, förbereda utbildningar jag reser hem till Sverige och genomför. Är även sådant förbjudet??? Självfallet begriper jag att man itne behöver skylta med det, men om man har ett rum fullt med datorer, skrivare etc så kan ju “kompisar” förstås se det. Är det då egentligen illegalt att göra detta? Jag menar alltså inte alls att jag ska bedriva affärer i Thailand, men göra förberedelser för det jag sedan utför i Sverige (och eventuellt kommande i Vietnam). Får man inte göra något så vill jag nog inte alls flytta dit…..

[cpo]

Jag skulle görna fråga lite till om detta ämne. Finns även en tråd men en lagtext på engelska. Jag är inte lagkunnig och kan definitivt inte tolka lagar på engelska. Varken i detta ämne eller i ämnet kring arbete eller ej i Thailand – så hoppas det går bra att fråga.
Vid eventuell skilsmässa:
Ska man ha äktenskapsförord på “allt” i Sverige. Vi kommer att gifta oss Svensk, och sedan ev bo i Thailand, men förstås registrera äktenskapet där också. Med allt menar jag fastighet, lägenhet, pensionssparande etc. Men, det jag också menar är när man väl sålt fastighet, lägenhet etc – pengar som ska användas delvis till inköp i Thailand – de pengarna på konto i Sverige – går det att även få med dem i ett äktenskapsförord? “Kontot….. ska betraktas som enskild egendom”, är det ok?
Vi ev separation, kan man dömas till underhåll av den då fd hustrun? Kan hon göra anspråk på något man har i Sverige om vi inte alls levt ihop i Sverige???
Men, viktigast är förstås om hon skulle kunna kräva månatligt underhåll, så det är viktigt för mej att få reda på. Liksom om hon kan kräva ut pengar från ett Svensk kont jag kommer att ha som reserv?
Vi har inga gemensamma barn och kommer rimligen inte heller att skaffa det.
/cpo

[cpo]

@Phonthaisongthaisilk wrote:

Själv tänker jag skriva mig hos min dotter här i Sverige, skatta fullt på min pension som får sitta på ett Svenskt bankkonto. Ingen kommer förmodligen att veta om att jag finns /bor i Thailand hela året. Kan ju som sagt få en bra försäkring för runt 3-4000 sv /år för vistelsen i Thailand. På det sättet kan jag alltid återvända om jag tröttnar. 10 % skattevinst ser jag som lite pengar om jag sen förlorar den trygghet jag betalat för hela livet .

Det är just så jag har tänkt också. Jag har nu frågat ett försäkringsbolad (Länsförsäkringar) om hur länge man kan vara utomlands, “på resa”. Om man är ute, säg 8 månader per år tycks det inte vara några probem. Bara man tar “en ny” försäkring varje gång man resuer ut och är borta över 45 dagar.
Tack för tipsen.
/cpo

[cpo]

En fråga till:
Är det tvunget att “skriva ut sig” från Sverige om man skulle bo mer än 6 månader i Thailand? Om man betalar skatt som vanligt i Sverige (alltså inte bryr sig om de små ev fördelarna med SINK), uppstår då något annat som gör att man inte kan vara i Thailand kanske 8 månader ett år??? Det är med pension som uppehälle min fråga gäller.
Kansek svåert med “reseförsäkring” så länge?
Mvh
cpo

[cpo]

Hej igen
Ja, nu var det förstås inte denna där eviga “blivit blåst av thailändska” debatten (som finns i ett extremt överskott på detta forum) jag menade. Självfallet kan vi alla bli blåsta på ett eller annat sätt av svenskar, tyskar, thailändare, etc etc.
Jag blev (i detta forums ögon) “blåst” av min fd fru. Visserligen var vi gifta i 25 år, men sedan….skilsmässa medförande att jag fick ett oerhöt ekonomiskt bakslag (hus, pensionsförsäkring, fritidshus, företagslokal – allt skulle lösas ut genast!). Visst “blåst”? Eller hur ska man se på det då? Hon var synnerligen svensk. Det tog alltså många år men sedan,,,,
Ja, ni förstår nog vad jag menar med dessa evinnerliga diskussioner om blåst eller inte.
Vad gäller “min kvinna” så är jag helt introducerad – och välkomnad – i hennes släkt (mor, syster, moster samt deras respektive familjer, som alla bor i Sverige), hon är introducerad i min familj. Vi har inte fräffats på någon bar i BKK utan i Sverige när hon var här på besök hos sin familj. Självfallet kan allt allt vare en stor bluff – men lite besvärligt är det att dra in hela släkten i ett “blåsande av en Farang”. Eller inte?
Nej, det eventuella trovärdighetsproblemet är och förblir mitt – och det var inte det jag menade.
Jag menade helt enkelt det jag skriver.
“Tappat ansiktet”. Vad kan man göra? Hur ter det sig?
I bakgrunden här finns ett dödsfall i familjen, hennes biologiska far (som hon levde med tills hon var drygt 20 år) dog i mitten av juni. De stod varandra mycket nära, hon är äldska dottern oc htog ett enormt ansvar vid hans död och vid den långdragna begravningen (en vecka tror jag det var). Efter detta fick hon en gulsot (hepatit A) samt är nu vad vi i Sverige skulle kalla för deprimerad. Går i templiet dagligen för att bli kvitt “onda tankar” kring sitt agerande när pappan dog. Hon är exteremt trött – hörs inte minst på rösten och syns tydligt vid chattning. Hon är alltså inne i en synnerligen svår sorgebearbetgening tillsammans med en rent fysisk sjukdoms efterslängar. Det är i det sammanhanget detta också har kommit. Därav mina frågor – rent konkret. Hur bör man agera? Kan det vara exempel på just “skam¨ “tappat ansiktet”. Sedan mitt första inlägg har vi talats vid och mailat mer. Hon är extremt ångestfylld och säger sig nu behöva en längre period (cirka en vecka) i templet för att “få rent i huvudet”. Tips? Någon som har även synpunkter på sorgearbetet för thailändsk troende kvinna – om det skiljer sig från vårt sätt att sörja?

Mvh
cpo

[cpo]

Hej igen, tack för alla svar.
Jag har inte sett papper på skilsmässa eller vårdnaden. Har inte riktigt tänkt så eftersom jag ändå inte kan tyda det hela.
Alla inom släkten jag talat med har enbart bekräftat att hon är skild etc. Men, det är klart, som ni säger så kan det kanske mer vara en icke-juridisk överenskommelse som hon menar när hon talar om vårdnaden – det vet jag inte. Ska förstås ta upp den frågan med henne och höra hur hon reagerar. Men, eftersom hon redan ställt frågor till advokat om saken – så utgår jag från att det är ett formellt juridiskt problem och inte enbart en svagare överenskommelse.
Hon vet mycket väl om att om hon inte ordnar till sakerna (på ett eller annat sätt, med eller utan dottern till Sverige) så kommer jag inte att “vänta” hur länge som helst på att hon ordnar in papper till ambassaden i Bangkok.
Jag har också varit inne på den linjen att man faktiskt ser kvinnor från olika asiatiska länder lämna sina barn hemma när de är i Sverige för studier, forskning och annat. Barnen kan vara med andra familjemedlemmmar i flertalet år innan de återförenas. Det var lite det jag var ute efter om ni har samma erfarenheter med Thailändska kvinnor – och det verkar som om det kan fungera så. Själv tycker jag att det är rimligt att hon kan åka hem 2 ggr per år och träffa dottern samt att senare kanske dottern kan resa hit under skolloven – men det förutsätter förstås att det är möjligt för henne att prata med ex-mannen. Tydligen finns inget som vi i Sverige kallar ungängesrätt, oberoende av vem som har huvudsakliga vårdnaden?
Det är klart helt så att det enklaste är att träffa en kvinna välutbildad utan barn… men det är ju inte alltid så lätt att styra. Nästan alla kvinnor över kanske 30 år har ju oftast barn ….. annars får man kanske fundera på varför det?
Mvh/cpo

[cpo]

Hej och tack för alla svar!
Dock, det var inte just den misstänksamma delen av svar jag var ute efter. Jag har under min tid på forumet noterat att det råder en mycket stor vaksamhet och uppfattning att Thailand är befolkat med de mest illasinnade och ljugande kvinnor man kan tänka sig. Jag tackar för det – men min fråga innebar något annat.
Kanske bäst jag tillägger – det är ingen barflicka. Jag har sett nog på bilder från Pattaya mm och inser att är det en person ifrån dessa barer man kommer till Sverige med – jag då får man väl närmast förvänta sig att bli lurad. Nej, “min kvinna” är en vanligt arbetande undersköterska på ett stort sjukhus i norra Thailand. Många inom hennes släkt finns i Sverige. Jag har träffat ett flertal av dessa. Styvfar har jag pratat mycket med om familjens förhållande (han är alltså gift i Sverige med kvinnans mor), moster och hennes man har jag likaså pratat mycket med, etc. När hon var hos mej = chatting i timmar dagligen med sin familj i Thaialnd – med inhopp och uppvisande av mej. Inga andra vare sig faranger eller Thaimän. Nej, jag har nog varit tillräckligt paranoid för att leta “luckor” i berättelser. Men, inte funnit någonting. Allt samstämmigt från släkten här, från henne och nu via telefon x 2 dagligen samt chatt varannan dag (internet-cafe).
Men, det är klart, hela familjen är kanske inriktad på att just av mej få ut en del pengar, inklusive svenska ingifta och….. Nå, nog med paranojatråden.
Visst kan man höra “inte hela sanningen”, men huvudfåran verkar ganska klar.
Vi har alltså bott ihop i Sverige alla dygn under 2 månader. Besökt släkt etc. Känt varandra har vid gjort via mail och chatt om man så vill under 4 månader. Kort, javisst, men i Sverige känner jag folk som flyttat ihop efter några dagar, gift sig efter ett par månader – “allt finns under himmelen”.
Egenltilgen tänkte jag mej svar från Thailändska kvinnor (ev via sina män) – är det så man gör i Thailand, har en vårdnaden medan barnet lever med en annan av föräldrarna eller far/morföräldrar? Kan en Thailändsk mamma på något sätt förhålla sig till problemet om inte dottern kan få följa med till SVerige? Det var de mer känslomässiga sakerna jag var lite ute efter. Det andra kan jag förmodligen hantera själv.
Mvh/cpo

[cpo]

Jag tackar för alla olika inlägg. Alla bidrar på sitt sätt till en vidgad vy förstås. Senaste inlägget av Birger, värmde mycket. Jag känner igen en hel del. Inte minst passusen ..” förvalta arvet..” Jo, det känns faktiskt så ibland. Men, jag har nu åtminstone ett par av mina gamla vänner som inte vänt mej ryggen utan kunnat komma och bli bjudna på middag. Dottern fortfarande största problemet – hon vill inte alls låtsas om saken. Tyvärr ser jag inte att jag kan göra så mycket åt det i nuläget. Inom kort kommer “min nya kvinna” vara tvungen att åka åter Thailand. För att försöka ordna med UT om, allt går som nu tänkt är. Vi har nu levt ihop (och då menar jag levt ihop dygnen runt) i cirka 2 månader. För mej är det mycket mer än jag tidigare gjort med andra kvinnor innan jag bestämt mej för att flytta ihop. Då har det varit “dating”, helgträffar och annat under månader. Träffat flera av hennes släktingar. Presenterat henne för “icke-fientliga” kompisar etc. Hittills har allt flutit på lugnt och mycket trevligt. Framtiden – vet man som bekant inget om ens om man träffar en helsvensk kvinna i samma ålder…. Ja, då vet man lite om framtiden, men säg en svensk kvinna cirka 10-15 år yngre. Det är bara det – att de vill ha yngre män om man ska kolla in kontaktannonser i tidningar eller på nätet…..
Jag mår bra. Kommer att sakna henne mycket då hon snart återvänder till Thailand. Hur svårt det sedan blir med myndigheter har jag ingen aning om. Förmodar att det spealar en viss roll att vi nu bott ihop så pass relativt länge som vi har.Spelar det någon roll om man skulle förlova sig innan hon återvänder “hem”???? vet någon? Såg att migrationsverket hade en sådan fråga i sitt formulär för oss som tar emot i Sverige.
Från en än så länge lycklig (och inte överförälskad)
cpo

[cpo]

Ursäkta, ursäkta,
frågan var inte alls menad att vara så kontroversiell!
För mej ganska enkelt – kommer själv från en mycket liten ort i Sverige.
Folk från storstadsregioner, turistområden etc kommer mycket mer i kontakt med även de negativa yttringarna i det moderna samhället. Själv flitig Greklandsresenär – har under 20-30 år sett hur även grekerna själva i turistområden blivit präglade av “vårt” levndassätt. Så illa att man nu även ser alkoholiserade personer etc. Om man, som jag, reser ut i andra områden förekommer inte detta alls. Man möter oftast en mycket mer intresserad befolkning etc. Det var enbart av den typen jag menade med frågan. Har man gått enbart i Bankok förmodar jag att bilden man får av befolkningen blir helt annorlunda än i en annan stad utan så mycket turister. Därav min kanske dåligt uttryckta fråga. Egentligen har jag redan fått svar på vad jag undrade. Genom bilder, kartor etc.
med vänliga hälsning från en lycklig
cpo

[cpo]

Hej igen!
Jag har ett antal ggr sett namnet “Isaan” på forumet. Kvinnan jag är förtjust i kommer från den delen, längs upp mot norr i en stad. Vad jag förstår är det alltså ett område som inte befolkas av så mycket turistorter utan verkar mer ursprungligt? Mindre risk för problem med personer därifrån? Hoppas det i vart fall!
Någon som kan vägleda mej?
Mvh
CPO

[cpo]

Hej igen!
Det låter mycket bra som sägs ovan tycker jag. Naturligtvis är det helt rätt att inte böja undan – men det är lite ovant för närvarande för mej med blickarna. Men, jag ska göra som sägs: räta på mej, vara stolt och glad att denna kvinna är intresserad av mej. Vad gäller dottern får jag innerligt hoppas att hon byter ståndpunkt om hon väl vågar träffa oss tillsammans. Tack för råden! :-)cpo

[cpo]

Min kontakt med thaikvinnan (i Sverige) fortsätter mycket starkt. Hon bor nu hos mej och kommer så att göra tills hon måste tillbaka pga visumreglerna. Jag tycekr förstås detta är utmärkt – så man kan se efter i “vardagslag” om relationen kan fungera eller inte. Hittills fungerar det mesta helt utmärkt. Naturligtvis en del mer eller mindre roliga “kulturkrockar”, men i övrigt mycket bra. Dock, det som skrevs om att jag måste ta på mej “socialt pansar” – tyvärr stämmer det alltför väl. Blickar, synnerligen menande och nedlåtande, gör att det är svårt att gå i affären och möta folks ögon. På restaurang – servitrisen (samma ålder som min Thaikvinna ungefär) tittade knappast på mej vid beställning eller när notan skulle betalas. Enbart en kall blick, mycket kort “tack” när vi gick. Min dotter vill absolut inte träffa kvinnan. “Vad ska barnbarnen tro om dej”? “Alla vet väl vad Thaikvinnor är för sort”!!! Hon vill att vi ska “dejta” på “vanligt vis”. Hur ska det gå till undrade jag? Hon får bara vara här till…. om vi ska kunna fortsätta så måste jag ju veta om vi fungerar eller inte. Inget klokt svar dessvärre. Bekanta upplyses nu mycket av mitt ex samt mitt barn. Alltså – har de nu också börjat ta avstånd från mej. Alla vet dock att jag oftast är en mycket handlingskraftig person som inte brukar låta vänta på det ena eller det andra, men nu skulle jag tydligen ha en utdragen process på år. Dessvärre tror jag inte alls det är av någon omtanke kring mej som ligger bakom det. Jag ska kanske nämna att jag har haft kontakt med kvinnans styvfar i Sverige (svensk) och fått mycket info kring kvinnan och familjen. Allt verkar stämma. Helt vanligt arbetande kvinna på ett sjukhus långt från alla tursitorter. Jag har även träffat en syster, en moster, en kusin och några andra ur hennes i Sverige levande och arbetande släktingar. Nåja, jag får väl se hur det går, men den sociala intoleransen gör mej skakad. Det är nästan som att det värsta svenska kvinnor vet är när karlar träffar yngre kvinnor???
En konkret fråga, som kanske egentligen inte hör till denna “tråd”: Bra CD, datorprogram eller liknande för en thailändska att lära svenska? Ej från engelska utan Thai till svenska. Hälsar cpo.

[cpo]

Mycket trevliga och bra inlägg tycker jag!
Nexus – du beskriver samma åldersskillnad som råder i mitt fall, jag 60 hon 32. Du verkar ha koll på det mesta tycker jag. Dina förslag etc låter bra. Kanske jag får återkomma så småningom med mer frågor kring en del av dem.
Thaisambo – även du tycker jag ger bra besked!
Båda lhar tydligen haft eller har problem med närmsta kretsen (ex-fru barn etc). Jag har redan stött på mycket starkt motstånd från dottern. Vill inte vara med mej i sommarhuset på semestern etc. Varit det mycket länge tidigare. Har tydligen talat om att helt bryta med mej. Men, jag har försökt maila henne och beskriva att inget mer än en “semesterflirt” faktiskt har hänt än. Hon har lugnat ner sig lite. Ska inte bryta med mej – men vill i övrigt inte säga något utan hoppas att jag ska “besinna” mej och inse att det är gubbsjukt och att hon förstås är prostituerad.
Ex-frun tycker jag ska skaffa en ny kvinna i 60-årsåledern i stället. Då hade det varit OK. Kanske hon tänker på en samtalspartner till henne….
Sailor – trevligt att en kvinna också skriver om detta lilla dilemma. Kloka lsynopunkter. Tack till er alla! Jag fortsätter att fundera och läsa och återkommer troligen igen.

Tack, cpo :sunny: 🙂

[cpo]

Jag blev just av bruten av mycket kärleksfulla meddelanden från min “thaidam” därav så kort inlägg ovan.
Jo, att det finns sådana motiv är ju klart. Men, det finns förvisso i Väst också. När man är äldre = då blir av nödvändighet tiden knappare (som man får vara med om det hela), så det spelar kanske mindre roll egentligen. Men, just denna planmässighet i agerandet enbart för egen vinnings skull tycker jag låter lite besvärande. Det rörs sig om långa kontakter oftast som jag tänker mej, dvs flertalet år. Skulle då dessa thaidamer så medvetet gå in för att “luras”. Skall all deras sinnlighet, mjukhet, värme etc vara ett spel för gallerierna. Kortvarigt kan jag naturligtvis tänka mej det i vilka förhållanden som helst där ojämlikhet råder exempelvis ekonomiskt, men i det långa loppet? Är det en allmän erfarenhet att det är så?
/cpo

[Author]

Posts