Forum Replies Created
-
AuthorPosts
-
Inte vad jag vet, tyvärr. Kanske Nille vet nåt? member3.html
Det finns ju en svensk skola i Ban Phe. Lite närmare än Bangkok. Enligt detta planerar de iaf att börja http://www.svenskskolabanphe.se/page_sub.asp?apid=43&lng=se
Nu på lördag kör vi igång!
Det finns fortfarande plats om man vill hänga på. – Hör av er!
Ha ha, fantastiskt. Man vet liksom inte om man ska skratta eller gråta. Ja, allt krångel skapar iaf jobbtillfällen. Alltid något. 🙂
Det man kan konstatera är iaf att det hela ser ut som en riktig djungel. Men kom ihåg att thai-ambassaden i Stockholm är bra och hjälpsamma.
Att fråga andra är givetvis alltid också en bra grund. Men låt det bara vara en grund!!! Och grunden är alltså att du kan åka visum-fritt, på turist-visum, eller kolla upp du skulle kunna vara berättigad Non-Immigrant Spouse.
Men det är bara grunden! Saker och ting ändras fort. Ska man kunna visa upp kontakter vid gränsen? Hur kinkigt är det med biljett ut ur landet? Bevis på alla resor? Behöver man till och med bevis på boende/hotell?
Det här är exempel på saker som ändras hela hela tiden. Så bara för att någon vet exakt hur det funkade för 1 år sedan, så ska man inte lita på att det funkar så nu. Och … olika ambassader kan ha olika krav.Kolla alltid det senaste aktuella på (den aktuella) ambassadens hemsida.
@Thaisambo wrote:
En detalj bara, Visa on Arrival är inte tillgängligt för svenskar, utan är ett visum som kan sökas vid 24 särskilt utpekade gränsstationer för medborgare från 28 listade länder.
Förvirrande… jag som var helt säker på att vårt “30-dagar-vi-ej-behöver-visum-för” hette just Visa on Arrival.
Ja ja, hur som helst så kan man åka till Thailand på semester utan att söka visum i förväg, så som charter får det att funka. Flyger du får du 30 dagar. Går du får du 2 veckor.
Ja just ja, en sak till som kan vara bra att tänka på!
Kom ihåg att dina resor in och ut ur Thailand som de kan kräva för turistvisum, handlar om just IN och UT ur Thailand. Du behöver alltså inte tur- och retur-biljett Sverige-Thailand. Thailand struntar i var du åker, bara du åker UT ur landet.
Är man alltså inte helt säker på när man ska åka hem, men behöver en resa ut ur landet för att kunna få turistvisum, så kan man alltid köpa en billig flygbiljett till grannland. Om man sedan använder just den biljetten eller inte, det spelar ingen roll.
Allt de vill ha är ett bevis på att du har tillräckligt med pengar för att kunna ta dig ut ur landet. Din biljett är det beviset. Om du sedan använder den är upp till dig.
Din sambo kommer att få ett arbetsvisum antar jag?
De visum som finns är förenklat:
Visa on arrival
Turist-visum
Non-immgrant visaVisa on arrival ger dig 14-30 dagar i landet utan visum. Du behöver inte besöka ambassad. Den är inte helt tokig. Ska du “bara” vara i landet i 6 månader, så skulle du ju faktiskt kunna unna dig några småresor till grannländer.
Flyg ger dig 30 dagar, så det skulle innebära att du tar dig 6 dagsutflykter med flyg till något grannland, och kolla in flygplatsen en timme eller två.
Gå över gränsen (eller buss/bil) ger dig 14 dagar. Det skulle såklart innebära några fler resor, men det är inte heller helt illa.Turistvisumet är ju redan nämnt i tidigare kommentar. Och det visumet är ju såklart väldigt smidigt. Från Sverige kan du söka dubbel-entry. Från Thailands grannländer är det i princip helt omöjligt att få det.
En kombination av dessa kan ju vara en bra idé. Börja med turistvisum, och res sedan in och ut ur landet på visa-on-arrival resterande tid.
Non-immigrant är då en hel väldig massa olika visum. Alla är så kallade “long-stay-visum”. Här finns business-visum (som din sambo kanske får?), här finns det kända “pensionärsvisumet”, och här finns även spouse-visumet! Hoppsan, här finns alltså ett visum som du kanske skulle kunna ha rätt till.
Ett non-immigrant-visum är inget man söker – det är något man uppfyller. Det är en hel del papper och grejer som ska vara i sin ordning. Kan hända att det skulle kunna bli problem för dig att få detta, om inte din sambos business-visum är klart först. Inte helt säker.
Thai-ambassaden i Stockholm är oftast mycket mycket hjälpsamma. Jag har skrivit brev och fått bekräftat våra papper och sånt i förväg, har alltid blivit bra bemött och fått fina svar. Kan vara ett tips att skriva till dom, eftersom de inte har så mycket tid under sina öppna visum-timmar på ambassaden.
Viktigt att komma ihåg är att alla ambassader har olika regler. Söker du från Stockholm så måste du alltså kolla allt med den ambassaden. Söker du sen på ambassad i ex Kambodja, så kan de ha helt andra krav. Så kolla alltid upp med aktuell ambassad exakt vad som gäller för papper, flygbiljetter och allt vad det kan vara.
Exempelvis så är det (var iaf) inga problem att söka spouse-visum i Sverige om man “bara” är sambo. Det gjorde vi. När vi sedan skulle förlänga den i Thailand, var det andra bud. Då var det ring på fingret som gällde.
Lycka till!
Kul. Det känns som vi börjar närma oss trådens egentliga tema. 🙂
@hans1977 wrote:
Jag har ibland funderat över varför utlänningar i Thailand kallar sig själva för farang, och här verkar det finnas förutsättningar för att få svar på den frågan. En sak som framgår i tråden är att vissa tycker att det är kul (eller tidigare har tyckt att det är kul) att kalla sig själv farang. Är det bara det som gör att man kallar sig farang?
Min egen erfarenhet säger mig att det finns två grupper (för att generalisera) som gärna refererar till sig själva som faranger.
Dels så har vi de som gör det för att de tycker det är lite kul (som Danne skriver hur han själv gjorde). Man har kanske precis börjat komma in i Thailand och kulturen lite mer på riktigt, och tycker att skillnaderna och olikheterna mellan OSS och DOM är intressanta, och kul. Man har ännu inte riktigt kommit dit att man ser det som “problem”. Man är ganska nöjd med att vara “farang”, att vara annorlunda, att vara lite rikare, lite mer speciell. Att vara “farang” blir ens identitet i Thailand.
Sen har vi den gruppen som gör det för att briljera med sina thai-kunskaper. Man använder gärna ordet (mycket troligt det enda ord man kan på thai) högt och ljudligt inför andra. I denna grupp kommer mina Pattaya-gubbar in, som tror att de genom att ha suttit några månader på en bar i Thailand och blivit ihop med (sin första) thailändska, nu kan allt om Thailand. Här kommer även halvtidsboende (pensionärer) in, och de som gjort en längre resa i Thailand. De gillar också att slänga sig med ordet för att briljera, och för dem är det garanterat det enda ordet de kan på thai. Dessa har jag svårast att förstå. Jag hör det såklart inte lika mycket längre, då de flesta jag möter på vet att jag har bott här en längre tid. Men innan vi flyttade hit, och precis i början när vi kom hit, så mötte jag på en del (vänner) som hela tiden slängde sig med ordet “farang”. För mig har det alltid varit obegripligt, närmast töntigt. varför ska du plötsligt när du pratar om dig själv i Thailand vara “farang”? Kallar du dig själv “foreigner” när du befinner dig USA och pratar med svenska vänner?
(En liten parantes… Det är ganska intressant det här med hur vissa ord fastnar så mycket. Som ordet “farang”. Vi pratar ju inte om det faktum att thailändare och vi själva hela tiden kallar oss “utlänningar”. Nej, det är hela tiden ordet “farang” vi använder. Oavsett ordets betydelse och innebörd – visst är det intressant att ett thailändskt ord har fastnat så mycket, att det hela tiden förs milslånga diskussioner om ordet. Vi använder inte ens själva översättningen av ordet. Vi använder det thailändska ordet.
Jag är inte mycket bättre själv. Visst, jag undviker ordet farang. Men jag har under resans gång lagt mig till med många engelska ord. I min familj säger vi inte “u-sväng” längre, även fastän vi pratar svenska. Vi kör engelskans “u-turn”. Vi diskuterar inte heller om vi ska köpa “stekt ris” till middag. Nej, vi köper “fried rice”. Och listan blir längre för varje dag…)
Tillbaka till ruta ett…
Trots mycket intressanta (och smått komiska) diskussioner som har uppkommit under denna tråd, så skulle jag vilja gå tillbaka till ursprungsfrågan, som det känns som många har missat eller missförstått.
Frågan handlade aldrig om vad ordet farang egentligen betyder, eller huruvida det är ett negativt eller positivt ord. Det handlade heller aldrig egentligen om vad vi tycker om att thailändarna kallar oss faranger (även om det bakades in i texten, och användes som exempel för att föra fram till poängen).
Det handlade inte om huruvida vi ska acceptera thailändsk kultur eller inte. Och det handlade absolut inte om att vi ska försöka göra om Thailand till Sverige.
Frågan handlade om vad vi tycker om att vi kallar oss själva för “faranger”, och vilka signaler vi sänder ut när vi själva slänger runt med ordet. Oavsett ordets egentligen betydelse, så går vi runt och själva poängterar att vi är annorlunda, och att vi skiljer oss från thai.
Tycker man att frågan är dum och ointressant, så finns det givetvis en hel andra massa intressanta trådar runt om på detta forum som kanske tilltalar mer. Då kan man faktiskt bara lämna denna tråd.
Tycker man att frågan är intressant, oavsett om man håller med eller inte, så vore det jättekul att få läsa om andras erfarenheter och tankar.
(Min politiska bakgrund har inget att göra med tidigare påståenden. Men det var så klart lite kul 🙂 …Men nej, jag har inga släktband till någon politiker, och jag tillhör nog egentligen inte någon politiskt gren alls. Däremot så är jag intresserad av historia, och läser mycket om hur vår historia har påverkat vår utveckling och hur den har format det vi har idag. Och när jag pratar historia, så menar jag inte de senaste 5-10 åren, utan vi snackar 100-1000 år. Man behöver inte tillhöra politiskt gren, för att inse det faktum att invandrare påverkar och utvecklar ett land. Det sker vare sig man vill eller inte. Acceptera! Sug tag i det! Så blir livet lite enklare att leva.)
🙂
@magnbol wrote:
Du menar att du är ute efter en liknande försäkring som detta? Fast en som gäller i Thailand? (För jag antar att dessa endast gäller i Sverige. Att detta förutsätter att man planerar att föda på offentligt (gratis) sjukhus i Sverige, att dessa skulle kunna vara till hjälp om något händer. Typ att mamman blir dålig och inte kan jobba under graviditeten. Eller om barnet föds med en komplikation. Att dessa försäkringar kan hjälpa till med någon typ av ersättning.)
Jag är själv väldigt oinsatt i den offentliga (30-baths) sjukvården i Thailand. Men det finns säkert andra som vet väldigt mycket. Och vem vet, kanske finns det där en möjlighet att där teckna någon liknande försäkring som den du refererar till här.
De flesta västerlänningar (och thai med pengar) väljer dock att göra det på privat internationellt sjukhus. Inget sagt att det skulle vara bättre, men det känns väl i regel lite säkrare. Om inte annat så blir det ju lättare med språket. Att själv få vara med och påverka är väl också en stor anledning. Naturliga förlossningar är inte det vanligaste i Thailand, och vad jag har hört så är det i mångt och mycket läkarna själva som propsar på om kejsarsnitt.
Och vill man göra på privat internationellt sjukhus, då är det en rejäl försäkring (som med största sannolikhet måste tecknas i förväg) eller casha själv som gäller.
Precis som redan nämnts så är det nog kört med försäkring. Vi tittade runt lite när vi skulle ha barn, och då skulle man ha tecknat den minst 6 månader innan själva befruktningen. Annars gäller den helt enkelt inte.
Vi räknade lite på det (just den försäkringen) och kom fram till försäkringskostnaderna för 6 mån till 1 år innan befruktning, plus genom hela graviditeten, skulle sluta på ungefär detsamma som att själva casha hela processen. (Förutsatt att inga komplikationer sker.)
Jag har själv genomgått en hel graviditet och förlossning UTAN försäkring i Thailand. Vi sparade så mycket vi kunde under tiden och hade en rejäl buffert, om något skulle hända. Men allt gick bra! 🙂
Förlossningen (vaginal utan bedövning) skedde på Bangkok Hospital Pattaya och kostade (för 3 år sedan) 42.000 bath.
Undersökningar gjorde jag privat och kostade i princip inget alls. (Det blev nog bara några tusenlappar.) Går man på sjukhus så blir det väl lite till.Jag skulle nog beräkna på ca 100.000 bath för hela processen, så har man säkrat sina utgifter med råge. Men det förutsätter såklart att inget händer, inget akut kejsarsnitt eller liknande.
Kan absolut vara bra att ha en buffert på åtminstone 500.000 bath, som man kan komma åt.Allt om vår förlossning: http://www.jessicaz.se/category/barn/graviditet/
Jag tycker som alltid att diskussionen runt “acceptera eller dra härifrån” är intressant. Den påminner mycket om den mindre konstruktiva debatt som ibland kommer upp runt invandring i Sverige.
Visst ska vi acceptera det nya landet och den nya kulturen som vi har valt att flytta till. Men vi ska väl ändå inte acceptera allt. Bara för att vi är “gäster” i ett land så kan det aldrig vara meningen att vi bara ska acceptera de negativa sidor som landet dras med.
Thailand ligger i stort och mycket lite efter i utvecklingen, jämfört med många västerländska länder. Men det innebär inte att landet är fast. Utveckling är en naturlig del av livet. Sverige har utvecklats fram till det land det är idag. Och det fortsätter att utvecklas, varje dag. Och Thailand ska givetvis göra det också.
…Och den största påverkan för ett lands utveckling (iaf Sveriges) är så klart … INVANDRARE!
Alla invandrare som vi har haft i Sverige under hela vår historia har påverkat vårt lands utveckling – allt från när det kommer till tankesätt, byggnadskonst och språk. Och nu råkar det vara VI som är invandrare här i Thailand. Och givetvis ska vi nu påverka. Det är helt naturligt.
Precis som när tyskarna eller holländarna kom till Sverige för några hundra år sedan och lärde Sverige helt nya sätt att tänka och bygga, så är nu vi här i Thailand. Och vi ska givetvis dela med oss av våra kunskaper och tankesätt. Att bara “acceptera” tycker jag är mycket naivt om inte till och med oacceptabelt. Vi har inte kommit så långt i vår egen (västerländska) kultur, för att åka till ett mindre utvecklat land och ställa och på sidan och tyst beskåda spektaklet. Det är ingen djurpark vi har åkt till. Det är ett land, med människor av kött av blod. Ett land som behöver utvecklas, precis som alla andra länder. Och precis som alla invandrare i Sverige under hundratals år har hjälpt (och fortsätter att hjälpa) oss att utvecklas, så är det självklart att vi ska vara med och påverka här.
Med detta sagt så vill jag få fram att diskussionen runt ordet “farang” är mycket intressant och absolut en berättigad diskussion.
Så min egen personliga uppfattning runt ordet?
Jag är kluven, men nog mest negativ. Precis som många andra skriver så gör det väl inte direkt något om thailändare jag inte känner, typ i en affär eller så, refererar till mig som “farang lady” inför andra för att förklara för sina medarbetare vem det är som behöver hjälp eller vad det nu kan vara.
Mitt bekymmer ligger nog i (precis som detta egentligen handlade om från början) när vi själva börjar referera till OSS som faranger. Vad är det?
Just nu bor jag och min familj i Bangkok. Men vi började vår bana i Pattaya. I Pattaya finns som de flesta vet ett stort antal västerländska män gifta eller tillsammans (mer eller mindre långvarigt) med thailändskor. Och jag har mött på sååå många män som tror sig “kunna” Thailand. De är ihop med thai, de kan några ord thai, de kan beställa öl på thai, och de har fått sig ett fint Buddha-smycke att ha runt halsen. De kan helt enkelt Thailand! (Tror de själva iaf…) Och för att ännu mer visa hur mycket thai de kan, så kan de kalla sig själva för “faranger”. Jag har nog aldrig hört ordet farang så många gånger som just av västerländska män runt barer i Pattaya. “Me farang, you Thai.”
Min egen uppfattning är alltså att jag är negativ till ordet. Men tyvärr spelar min tid i Pattaya in mycket här. Kanske hade jag tänkt annorlunda om vi hade hamnat direkt i Bangkok. Men nu blev det så här. Jag är negativ till ordet, och framförallt negativ till att vi själva kallar oss faranger. Eller negativ? Jag tycker nog mest att det är töntigt.
Jag har inte så mycket erfarenhet av att vara nära thailändare på samma sätt som många andra här. Jag är svensk kvinna, tillsammans med svensk man, med två svenska barn. Uppdelningen i VI och DOM blir väldigt tydlig här. Men trots detta så är det ytterst sällan jag hör ordet farang. Jag hör det i affärer eller på andra offentliga platser. Men jag har aldrig hört någon på mitt kontor (där vi har ca 150 nyutexaminerade unga thailändare) kalla oss andra för faranger. Och jag har aldrig hört någon av de som jobbar i vårt hus kalla oss faranger. Jag tolkar ändå det som att ordet är något negativt laddat, oavsett vad det egentligen betydde från början…
Tack för ytterligare en intressant diskussion på detta fantastiska forum!
Och i Bangkok kan man hitta mycket på Dasa http://www.dasabookcafe.com/
Även där kan man sälja tillbaka den bok som man köpt där till mer fördelaktigt pris.@Nille wrote:
Jessica = jet si ka (fritt översatt från thailändska: knulla tack)
Ha ha, det hade jag ingen aning om. Det har gått bra iaf … hittills! Ingen av mina thailändska vänner har upplyst mig om detta. De kanske har valt att bara skratta bakom ryggen på mig. :tongue:
SWEA har beslutat sig för att ställa in sitt midsommarfirande på fredag!!
Hide ans Seek och ScanDeli kör fortfarande. (Fortfarande tyvärr ingen info på hemsidor…)
Hide and Seek är lite dyrare – närmare 2.00 B
ScanDeli kostar 600 BIgår hade ScanDeli endast 8 plaster kvar!!!
Absolut – det är fortfarande aktuellt! 🙂
Vi har gjort lite omstruktureringar, så jag kommer fortsättningsvis inte att ha så mycket med detta att göra.
Intresserade kan höra av sig direkt till Anna på anna@tropmedres.ac -
AuthorPosts
