Hej!
Jag har förlorat min pappa 2001 (cancer), min mamma 2006 (cancer) och min bror 2009 (olycka). Ju, det var jobbigt. Jag var jättenära med min mamma. Vi pratade mycket via telefon särskild när hon var sjuk, varje dag och flera gånger om dagen. Jag var i Thailand fyra och en halv månad i Thailand innan hon dog. Sista månad var jobbigt, inte för mig men för henne och tyckte det var bättre för henne att dö än att leva.
Begravning i Thailand håller nomal minst tre dagar, vanlig är sju dagar innan dödskroppen kremeras. Mycket folk i ceremonin, en av många anledningar är att hålla den dödens släktingar sällskap och trösta dem, ibland spelar man kort, drickar och pratar för att de ska må bättre. Det hjälper kan jag säga.
Jag är buddhist och har hela mitt liv lärt mig att ingen ting leva, stanna eller finnas för evigt. Allting förändras och försvinnas till slut. I det här fallet, döden är ett faktum. Vad jag kan göra är att acceptera och gå vidare. Alla har sitt eget öde. Men visst, innerst inne sörjer jag mina kära och tänker på dem, inte hela tiden men då och då, gråter ibland för jag saknar dem fast det har gått många år. Så är det…..
Pooky.
