Forum Replies Created
-
AuthorPosts
-
@boes wrote:
Hej Jjonsson,
Det ‘ar verkligen ett nöja att läsa dina inlägg. Du har sedan december 2007 förstådd mer av Thailand än många av vi andra garvade medlemmer har klarat på många år…..
M.h.t. sättet att tackla de dagliga problemen tror jag man ska leva här en längra tid för att komma in i “the tropical lifestyle” Det vi inte kan lösa idag fixar vi imorgon eller i övermorgon eller nästa månad…. Det är det som är en de sköna sidorna vid att bo här och är hur långt som helst från vårt västliga liv.
Apropos raka svar:
Min tjej ger raka svar – men ibland kännar jag igen din mening :” hon har pratat med 100 pers innan hon ställar frågan til mig.” Och då är det för att testa mig…. Typ: Min kompis’ kille (falang) gör si eller så – och då är situationen snarlik vår egen situation – hon vill kolla min reaktion – men egentligen är det hennes egen fråga. Det är detta problem med direkt konfrontation, som är tabu.
Hur går det för er jjonsson ?“My friend told me you dont care about me”
“My friend said I should do ‘this'”
“My friend think I should…”Ja listan kan göras lång, och innan man fattar vad det igentligen handlar om så kan det vara jobbigt. Vad har hennes vän med saken att göra liksom, speciellt då man aldrig har träffat vännen…
Och till reno, håll dig borta. Kanske låter lite starkt, men om hon börjar så redan nu, innan ni ens träffats..? Så kommer det bli tufft senare..for sure.
@Glyn wrote:
Jag träffar sedan några månader en thailändsk kvinna i 30-års åldern här i Stockholm. Något som slagit mig är hur hon hela tiden söker bekräftelse på att jag tycker om henne! Ringer jag inte när jag brukar så börjar hon direkt undra om jag glömt henne, säger jag inte hela tiden hur mycket jag gillar henne så börjar hon undra om det, och så vidare..
Jag vet att det är farligt att generalisera, men har ni andra med mer erfarenhet en känsla av att det ofta är så här med thaitjejer? Jag tycker mig i alla fall se en skillnad mot de flesta svenska tjejer.
Misstolka mig inte, på ett sätt är det ju väldigt smickrande för mig när hon är så mån om mina känslor för henne.
Har själv upplevt samma grej med thailändsk tjej, och har haft vänner som upplevt samma sak. Visst, har upplevt det med svensk tjej med, men inte i samma utsträckning, och det är inte lika vanligt. Skillnader förekommer mellan olika länder helt enkelt..
Hej, jag har varit väldig dålig på att följa upp i denna posten. Känns nästan som jag är skyldig vissa det efter deras genomtänkta poster. Det har gått en hel del tid sedan första posten, en hel del har hänt, och det va ett helt avslutat kapitel i livsboken, trodde jag. Men ska följa upp snart..
Och norrman, svartsjukan kanske är starkare hos dessa damer, om inte så är dom dåliga på att kontrollera sina känslor. Men otrogna vet ja inte. Visst förekommer det mycket otrogenhet bland thailändska tjejer, men då är det mkt arrangerade förhållanden tror jag, ung/gammal, fattig/rik..
Well, jag har helt enkelt varit lat med att posta uppföljning, det är rätt mkt som hänt efter vi skiljdes åt i aug. -07. Men jag ska försöka skriva ner kortfattat inom närmsta dagarna va som hänt, är väl det minsta jag kan göra efter alla vänliga svar på mitt första inlägg…t.b.c
Kommer med uppföljning snart, om någon är intresserad, orkar inte just nu dock. Befinner mig i Thailand sen 5 månader tillbaka..
@Marten_G wrote:
Någon har sagt mig, att 10-15% av kvinnorna i Thailand är Out of Borderline.
Motsvarande siffra för hela Europa är 10%
http://www.borderlinepersonality.ca/bpddefined.htm
******
haha, känns mer som 50%, minst.
@wwwebster wrote:
Fråga dig själv om du verkligen tror att allt blir frid och fröjd bara ni gifter er?
Mycket bra fråga. Har tänkt på detta innan jag läste ditt inlägg. Men behövde väl kanske se det från annat håll med.
Om jag tror det skulle bli bättre efter giftemål? Ja.
Om jag tror det skulle bli helt bra, som ett förhållande “ska” vara. Nej.Har senaste dagarna faktist funderat på att gå hela vägen med den här tjejen, men ibland har jag kommit på mig själv och undrat vad jag igentligen sysslar med. För mitt eget livs bästa så vet jag att jag borde gå vidare, men ibland/oftast känns det helt enkelt inte på det sättet. Men nu kommer hon att lämna Europa om en dryg vecka och återvända till Thailand. Och när hon gör det så kommer jag stänga dörren för alltid (hoppas jag). Så om inte något radikalt händer snart så kommer det antagligen inte bli något mer, tråkigt nog.
Det jobbiga är att jag kanske ska åka ner till Thailand trots allt med några bekanta till vintern och spendera några månader i landet. Och känner jag mig själv rätt så kommer jag till 99% kontakta henne och vilja träffa henne där nere igen. Kommer vara jobbigt och vara så nära varandra men inte kunna umgås.
Men men, jag får väl försöka ta tag i mina problem på egen hand nu. Men jag är evigt tacksam för alla vettiga svar jag fått av er här. Ett flertal som verkligen orkat läsa hela tråden och gett sina egen mening om saken. Tack återigen!
(blev väldig lång och personlig text, men skulle vara evigt tacksam om tidigare postare i ämnet tar sin tid att läsa det hela och ge sin åsikt, tack på förhand)
Well, nu är jag tillbaka. Tjejen va här, i 3 veckor, utav 8 planerade. När hon va här gjorde vi en mängd saker tillsammans. Planerade även att ta en weekend till Paris tillsammans. Under tiden här så packa hon väskan 3 ggr. De två första gångerna pga gräl mellan oss. Helt löjliga saker som hände och hon fick för sig att åka hem, men det handlar om hennes dåliga anger management som jag nämt tidigare. Vilket hon erkänt själv att hon har problem med. Så det löste vi.
3e gången väskan packades så va det dock inte pga att vi grälat. I kort gick det till så här; Jag sitter och letar flyg till Paris, hon ropar på mig och ber mig sätta sig brevid henne i soffan. Då förstår jag direkt att något är galet. Hon tar upp giftermål, och hur hon har försökt få mig att ändra inställning till det hela. Men att hon inte orkar försöka mer, så hon vill bryta vårat förhållande.
Detta efter att hon har pratat med vänner och familj om oss, där hon fått höra att vi känt varandra länge nog för att giftemål ska tas upp.
Jag blev helt förstörd, och kunde väl inte klämma fram så mkt ur ordväg. Mer än att jag fråga ett flertal ggr om hon va helt säker på sin sak, vilket hon var. Och då jag inte alls känner mig redo för giftermål så kunde jag inte tillägga så mkt, utan fråga bara om hon kunde vänta tills jag kände mig redo. Men hon tyckte att vi umgåtts länge nog (10 mån.) och orkar inte hållas “hängande” längre.
Körde henne till flyget dagen efter. Och nu är hon på annan plats i europa hos en vännina sedan ett par veckor tillbaka. Där hon kommer stanna i ca 10 dgr till innan hon beger sig tillbaka till Thailand.
Redan 2 dgr efter vi gjort slut, så börjar hon skicka sms, om hur dåligt hon mår. Och vi pratar dessutom. Och hon frågar om jag vill komma ner till hennes vänninas hus (i Europa) så vi kan prata om saken. Jag försöker få ur henne vad som fått henne att ändra sig, och vad hon tror om framtiden för oss. Men detta kan hon ej svara på, för att det va hon som lämna mig, så vill hon ej säga mer än att jag är välkommen ner att prata om det hela.
Så jag tar mig tid att tänka, jag vill ner utan tvekan, men då hon inte kan förklara sig, så vill jag tänka igenom det hela. Efter två dgr skickar jag ett svar, att jag kan komma ner med ett villkor på att vi båda är tillmötesgående när vi pratar ut. Hon kommer med ett eget villkor, som jag ej kan lova. Och där tog det slut på den konversationen den kvällen. Sen är det nästan dött i två dgr, hon svarar knappt på två dgr. Sen ringer jag hennes väninna och får svaret att hon redan åkt tillbaka till Bangkok. Tänker i 10 sek. och kommer fram till att det är i stort sett omöjligt. Messar och får till svar att hon fortfarande är kvar.
Ringer sen samma kväll och pratar med henne. Och då har hon ändrat sig. Hon sa att hon tagit sig tid och tänkt under dessa två dagar. Och att hon nu inte vill komma tillbaka om vi inte kan gifta oss. Jag försöker återigen få ur henne varför detta är så viktigt, och hur det kan vara viktigare än vårat förhållande. Men allt jag får som svar är, att jag inte kommer förstå, att det är “womens feeling”, och att det är annorlunda för thai, m.m. Inget helt konkret med andra ord.
Och kan bara känna, att om det ställs som ett ultimatum så kan jag ej göra annat än att acceptera det hela och gå vidare, hur svårt det än kommer bli. Men då jag inte vet grundanledningen till att hon tycker att det är så viktigt att gifta sig så känns det så fel att bara släppa det hela. Vi har prat några gånger, och känslorna finns fortfarande där. Hon gråter när vi pratar, och hennes vän säger att hon gråter nästan varje kväll över sitt beslut. Men hon kan inte komma tillbaka.
Jag ställde frågan vid ett tillfälle, vad är skillnaden om vi bor ihop i några år som pojkvän&flickvän, eller som gifta. Då sa hon att när det tar slut, så kan hon åtminstonde jobba här. Och då klarna det lite för mig.
Jag vet inte hur det funkar, men om vi gifter oss så kommer hon efter ett tag få ett svenskt pass/medborgarskap (även om vi bara gifter oss i Thailand?)? Vilket öppnar upp ganska stora delar av världen för henne antar jag. Då känner jag mig direkt lite utnyttjad. Men & andra sidan förstår jag henne, då hon har två barn att ta hand om. Och den dagen det tar slut mellan oss, om vi inte varit gifta, så har hon i princip inget att falla tillbaka på. Utan kan bara ta sig ett vanligt kneg i Thailand för 10,000 bhat/månad. Vilket skulle bli svårt med två barn i privatskola.
Det är enda anledingen jag kan komma på till varför giftermål skulle vara så viktigt för henne, framtiden för henne och hennes barn.
Nu blev det väldigt ingående och personligt, men kanske finns nå där ute med mer erfarenhet än mig som kan tolka det hela på ett bra sätt.
Och till saken. Jag känner mig ej redo för att gifta mig med en kvinna från andra sidan världen. Visst vi har känt varandra i snart ett år. Men vi har haft många “ups and downs” inder våran tid. Säkert hade vi med en ring på vårat finger klarat av det hela bättre, men kan ej se hur det kan vara så viktigt. Men nu står jag i alla fall här utan henne, och om en dryg vecka så åker hon tillbala till Thailand, och då stänger jag dörren för alltid. Vill bara ta reda på innan om det skulle vara så fel att gifta mig med henne trots allt. Tänker ge henne en chans till att förklara varför det är så viktigt, och är det pga framtiden efter våran tid tar slut så kan jag väl förstå henne.
Men sammtidigt är jag rädd för framtida komplikationer vid ett ev. giftemål. Sitta i en thailändsk domstol pga rätttvister i våran/min egendom vill jag inte uppleva. Kanske någon här kan berätta snabbt om jag på något sätt riskerar mina tillgångar här i Sverige om vi gifter oss i Thailand? Vet att det finns äktenskapsförord osv. Tror inte att detta skulle inträffa, men risken finns ju alltid där.
Sedan, vad kan hon mer få för fördelar? Försöker bara förstå hur giftemål
kan vara så viktigt för henne, samt att det måste hända så snart.Och vad gäller det ekonomiska så har jag hjälpt henne med div. saker, ex. hennes barns årsavgift i skolan, skoluniform/böcker m.m. Och om hon haft problem med pengar så har jag funnits där, och det vet hon. Så faktumet att hon nu väljer att gå sin väg ändå visar ju att hon inte är ute efter några pengar som det i många fall kan vara.
Usch, några rader till så har vi en hel bok. Men i kort, jag vill vara med henne, vi har pratat om att bo ihop i Bangkok i en lägenhet tillsammans med hennes två barn. Jag kan jobba därifrån utan större problem. Men känner mig ej redo för att gifta mig (jag 23, hon 28). Därför väljer hon att gå vidare i livet, trots att hon just nu, som jag mår väldigt dåligt.
Klarar jag att gå vidare utan henne….ja. Men om det är rätt beslut vet jag ej.
Så nu har jag två alternativ:
1. Gå vidare i livet, och försöka komma över henne hur svårt det än kommer att bli.
2. Ev. invänta på några vettiga svar här innan jag frågar henne än en gång varför giftermål är så viktigt för henne. Och om jag får ett godtagbart svar så kan vi försöka igen om jag känner att jag kan tänka mig att gifta mig med henne inom en snar framtid. Men gör jag det så är det bara för att vi skall kunna vara tillsammans, visst hade det känts bra att introducera henne som min fru för andra. Men inget som väger över all min andra oro inför framtiden.
Innan allt detta så har jag inte brytt mig så mkt om giftemål när jag tänkt på framtiden med någon. Men har ändå sett det som en stor sak. Kanske är jag för allvarlig i frågan? Det handlar ju trots allt bara om lite pappersarbete och två personer som älskar varandra, vilket vi gör.
Nu får det räcka, kan fortsätta i all evighet, men drar ett sträck här. Skulle vara glad om tidigare postare i ämnet ger sin åsikt i det hela. Försök gärna vara objektiv men sammtidigt ha i tanke att jag älskar den här tjejen, och att vi hållt ihop i snart ett år..
@Farang wrote:
Själv har jag inte en aning om vad min 13 år yngre tjej ser i mig.
Kanske dags att fråga?
@Berra wrote:
Nu får ni lova att koppla på batteriet hörrni. jag är lätt lika älskavärd som jag var när jag var 20. lite emr rynkig men min insida är sexiager. här i thaialnd kan man upskatta någons insida och det gillar jag ganska mycket. så om nu en tjej som är 20 gillar en gubbe som e 50 vad e det för konstigt me det det undrar jag. det är ju inte första gången det händer i den hära värden. thaitjejer kanske föredrar älde mogna män och det är därför så mång gamla gubbar gillar thailand
Vill inte vara otrevlig på nåt sätt men, 99,9% av alla tjej20/snubbe50 förhållanden är uppbyggt på pengar. Att förneka det är bara löjligt. Då menar jag inte att man som 50 bast inte kan se bra ut eller att man är mindre älskvärd. Men utan några pengar till tjejen så hade det inte hänt.
Dom behöver pengarna, det är deras “jobb” att få dig tro att dom är med dig för den du är, inte för dina pengars skull. Under min tid i landet har jag aldrig mött på en välutbildad/högavlönad thaitjej som varit med en farangsnubbe som är 30-40 år äldre. Utan dom håller sig till män i sin egen ålder, precis som här hemma.
@Malee wrote:
Nej alldeles rätt, men oavsett vad det svåra bestått i kan det (ofta) krångla till folk som “nästan är vuxna”. I 20 årsåldern anser jag man är det, nästan vuxen… slå mig inte nu TeeRak! :bounce:
Att åldern skulle bestämma om man är vuxen eller ej tycker jag är helt fel. Jag har vänner som snart är 30, och anser mig vara betydligt “vuxnare” än dom. Men har även träffat folk som är ett par år yngre som är väldigt mogna för sin ålder.
Sen är personen i fråga nästan 30. Men ingen fara, jag är inte så karatesugen idag..;)
@wwwebster wrote:
Jag måste bara fråga, vad ser du hos henne igentligen? Hon verkar ju ha noll sympatiska drag. Trots allt elende som man läser om på forumen så finns det gott om mycket sympatiska, trevliga tjejer med empati i Thailand.
För om vi bortser från hennes utbrott så är hon helt underbar. Och då hon tom själv har sagt att hon har problem med sina utbrott så får det mig att vilja hjälpa henne att lösa det på något sätt.
Både tror och hoppas att det blir bättre om vi skulle prova att bo tillsammans. Då det borde ge henne känslan av ett säkrare förhållande. Får se hur det funkar när hon kommer hit. Blir det bättre så kan jag börja fundera på Bangkok igen, om inte så får jag väl avstyra det hela, även om det skulle va riktigt jobbigt.
Anyway, tacksam för era tankar om det hela..
@Malee wrote:
Ja, jag vågar påstå att du har fel, människor med svår uppväxt blir inte bättre på kommunikation, snarare tvärtom! En som känt sig oälskad i livet försöker med alla medel skrämma bort någon som älskar – det är skrämmande, för då förlorar man kontrollen. Fatta’ru?
Det kan jag hålla med om. Men & andra sidan behöver inte en svår uppväxt ha med hur älskad man var, eller hur 😉
@Malee wrote:
Enligt min erfarenhet testar många thailändska tjejer HUR mycket han älskar…
Jo tack. Hon har rent utav testat mig, vilket också är en sak jag har riktigt svårt för. Kan ta det senaste exemplet. Vi höll på att fixa ett visa åt henne så hon kan komma på besök här. Samma dag som hon skulle till embassaden så ber hon mig ringa henne. När jag frågar om visat så säger hon att hon inte fick det. Och anledningen hon uppger låter en aning konstig. Sen säger hon att hon kan söka nytt visum om tidigast 3 månader.
Då börjar det kännas som nåt är fel. Men vill inte säga rakt ut att jag inte tror henne. Hon frågar hur vi ska göra nu, och jag säger att jag vill prata med ambassaden först. Hon frågar hur gärna jag vill att hon kommer hit. Och när jag svarat på det så säger hon att hon åker hit ändå, utan visa. Börjar jag småskratta, och förklarar att det inte funkar så. Till slut medger hon i alla fall att hon fick visat. Men ville se vad jag skulle göra/säga om hon inte fick det. Om jag skulle lämna henne för att hon inte kunde komma hit.
Jag förklarar direkt hur fel det är att göra något sånt här. Hon ber om förlåtelse och säger att det var enda sättet att få reda på “sanningen”.
Liknande saker har hänt 2 ggr innan. Inte av riktigt samma allvarlighetsgrad, men fortfarande sådant man bara inte gör.
Skulle det hänt med en svensk tjej så hade det varit bye bye rakt av, men jag tror inte hon förstår hur illa det verkligen är att göra en sån grej.@Malee wrote:
Vet TeeRak tex nåt om hennes bakgrund och familj? Nu menar den sanna bakgrunden, inte det som kommer fram i första läget.
Vet väldigt mkt om hennes familj, kan säga att hon inte haft en lätt uppväxt. Och jag är därför lite mer tålmodig med saker och ting. Men tycker & andra sidan att när man haft en jobbig uppväxt så borde man förstå andra människors känslor och hur man beter sig bättre än dom som haft en problemfri uppväxt. Kanske har fel där, men så det känns i alla fall.
@Malee wrote:
Sen undrar jag också om du (lugnt och stilla) förklarat för henne hur hon får dig att må med sina diva/prinsess-fasoner.
Jag har förklarat många ggr hur illa jag mår när sånt här händer. Hon förstår mig, och säger att det inte skall hända igen. Men hon är väldigt kortsiktig, glömmer/tänker inte på tidigare händelser alltid.
Men saken är den att hon har sagt själv att hon har problem med detta. Att hon kokar över för småsaker. Tror tom att hon fick medicin ett tag som hjälp. Men då denna gjorde henne väldigt trött så fick hon lägga ner det.
Har jag ex. gått ut en kväll i Bkk med vänner utan henne. Så får hon för sig att jag pratat med massa tjejer, och ibland har hennes vänner sett mig med nån tjej, fast jag inte pratat med en tjej på hela kvällen. Då vill hon bryta upp för att hon är rädd att någon skall ta mig ifrån henne i framtiden och anser att det är bättre att bryta nu, innan det hela går djupare.
Men ingen av oss kan avstyra det hela, hon säger att hon har försökt att lämna mig, men kan inte. Samma gäller mig, känns som min framtid skulle må bättre utav att vi skildes åt. Men hoppet om att det skall bli bättre finns där.
Well, tror det får räcka. Orkar inte spy ut alla mina problem på ett forum. Ville bara svara på lite frågor, blev lite mer än tänkt..=)
Detta beteende är bra mkt vanligare hos thaitjejer än hos svenska. Har aldrig mött på en tjej som beter sig såhär i Sverige.
-
AuthorPosts
