@lasse53 wrote:
Operan “the land of smiles” är skriven 1929 av Franz Lehàr och utspelar sig i Thailand.
Jag erkänner direkt att all min kunskap om denna operett är baserad på vad som står på wikipedia. Där står dock att den utspelas i Wien och Kina.
Om det nu var TAT som var först att använda uttrycket för Thailand (rent av inspererade av operettens titel) så kanske det var för att de tog fasta på samma fenomen i Thailand som mr Lehàr tydligen observerat i Kina, åtminstone enl wikipedia: “The title [“the land of smiles”] refers to the Chinese custom of smiling, whatever happens in life. “
Min hemmasnickrade teori om varför detta ständiga leende förekommer i Thailand (nu tänker jag inte på leende säljare, eller falska leenden, de har vi i Sverige också) är att de har att göra med “nam jai” som är en av de viktigaste delarna av värderingarna i Thailand. Den livssyn nam jai står för kan i sin tur lätt hittas inom den buddhistiska läran så det är kanske därför även kineserna, enl mr Lehàr, ler titt som tätt.
