- This topic has 28 replies, 13 voices, and was last updated 13 years, 3 months ago by
.
-
-
Mitt första inlägg för jag är egentligen bara en läsare men just nu upplever jag en sådan enorm tomhet att det inte finns ord, kände att jag var tvungen att bearbeta det på något sätt. Forumet har så här långt vart en guldgruva för mig och min nuvarande brud och resan har väl bara börjat och jag tycker att den går allt för långsamt just nu!!
Ja vart börjar man? Egentligen så började allt för tre år sedan när jag hade ett gammalt förhållande som gick på räls utan några som helst skarvar eller växlar. Hon var 9 år äldre än mig och efter tio år så hade det blivit lite väl statiskt med hus och hundar och bara jobb inget mer. Resa gick ju inte då hon inte vilje lämna hundarna så det var ganska låst.
En dag så träffade jag en annan brutta och jag kan väl säga at vi blev förälskade och vi kunde inte vara utan varandra och det slutade med att jag flyttade från huset och hem till henne några dagar före jul. Fixade en lägenhet vid sidan om för jag ville inte flytta in permanent på direkten utan ville ha en tillflykts ort som backupp.Allt var frid och fröjd i hela två månader när hon helt sonika från molnen skuffade ner mig i källaren blev inte värd vatten och jag har ännu inte fått något svar på vad som hände. (Snacka om att bli bränd för jag var fortfarande förälskad i henne) rena rama turen jag hade lyan.
Riktigt bränd så tog det en stund innan jag började på att snegla på det motsatta könet igen, våren gick och under de kommande två åren så skulle jag bli bränd av ytligare två ”svenska” brudar. Vad är det för fel på dem? eller var det mig det är fel på. Men jag hade ju haft två riktiga förhållanden de sista 19 åren ett på tio år och det andra på 9 år. Så det måste ju gå att leva med mig.Nu fick det vara nog för det var allt för tärande och hade väl mer eller mindre gett upp med brudarna, jag hade lite napp på krogen med brudar som ville följa med hem men tackade alltid nej, jag var allt för rädd att bli bränd igen. Har samtidigt alltid sneglat lite på asiatiskor och jag har två kompisar som är gifta med Thai och de är alltid så nöjda och glada. Tyckte även att de var så sympatiska och trevliga när jag träffade dem så jag blev stundtals lite avis på polarna.
Så i februari förra vintern så satt jag som vanligt med min flaska vin på fredag kväll och surfade och av en händelse så halkade jag in på TLL. Kollade runt bland brudarna och natten slutade med att jag hade ett konto . Vaknade dagen efter och det var en helt vanlig vinter lördag förutom att mobilen hade blivit tokig av alla mail som ramlade in. Varenda dag så fick jag radera ett antal mail men tänkte inte mer på det och det kom en ny fredag och en ny flaska vin.
Loggade in på TLL och tyckte att brudarna som visat intresse var lite väl unga och raderade alla under 35 år och sparade ett par över 35 år som jag tyckte så stiliga ut. Gjorde inget mer och veckan därpå fortlöpte som den föregående. Det gick några veckor till och varenda fredag så fick jag radera en hel del brudar för de var lite väl unga. Funderade nu på om jag skulle gå vidare och började spana lite mer på brudarna som jag sparat. Upptäckte nu att jag inte kunde se deras mail utan att vara Guldkund.
Var på väg att radera bort alla och börja om från början som guldkund, för de äldsta svaren som jag sparat var över en månad gamla det var svårt att välja vilken eller vilka jag skulle skicka ett svar till. Och att det trotts att jag notorisk raderat alla under 35 år och de med barn (utom en) tydligen. Skickade svar till några utvalda brudar chattade med andra för så fort jag loggade in så var det någon som ville chatta. Blev tvungen att stänga av chatten för att kunna svara på mailen ifred och jag måste säga att gensvaret på TLL är enormt. Några av brudarna ville bara att jag skulle komma ner bums och hade ingen större vilja att utbyta mail och chatta ett tag. Andra svarade bara kort ett par gånger några svarade inte alls .
Kanske hade jag väntat för länge med att svara. En svarade trotts att hon hade vart med från första veckan. Det slutade med att vi utbyte msn och bokade en chatt tid via mail en söndag några dagar senare. Kollade upp min msn redan under lördagen för jag hade dels slutat använda msn och bytt dator.
När installationen var klar så döm om min förvåning när hon var inloggad redan på lördagen och vi började chatta lite trevande.Vi fortsatte chatta varenda dag och först så var det bara en kort stund men snart så chattade vi två timmar varenda dag. Hon hade uppgett att hon kunde lite Engelska men när hon och hennes kompis blev lite väl bekväma en dag så glömde de att stänga av micken 🙂 Hon kunde inte ett ord engelska och det var hennes kompis som chattade och hon satt bara och log bredvid, ett bakslag för mig. Kan ju inte ha en brud som jag inte kan kommunicera med.
Börja trotts bakslaget att gilla bruden och bokade en två veckors resa ner till Thailand i maj och en sex veckor lång väntan började. Chatten blev tillslut en vardag med två timmar chatt på morgonen när jag jobbar kväll och två timmar på eftermiddagen när jag jobbar förmiddag. Dagarna och veckorna gick och det blev resdag. Nervöst steg jag på det stora Thai air planet och hade en plan B om hon nu inte stod och väntade på flygplatsen som hon lovat (Krabi).
Hade blivit bränd allt för många gånger det sista året så jag hoppades innerligt att hon inte fått kalla fötter i sista minuten. På väg ut så tog jag ut lite Bath från den första ATM maskinen jag såg för jag missade banken den sista veckan hemma. Hade beställt Bath men hade fullt upp med att fixa presenter till alla, Kunde ju inte komma tomhänt. Om jag var nervös när jag steg på planet så märkte jag att jag nu inte kunde hålla handen still när jag greppade Bathen.
Körde igång luren fick de sedvanliga välkommen till mesen och ringde för att försöka få tag på henne, fick positivt svar och de stod och väntade någonstans. Slapp tydligen åka till Krabi, irrande runt och ett par samtal till så fick jag till slut syn på dem. Vet fortfarande inte vad som hände från det att jag fick syn på dem och jag stod och kramade Kai, den stunden är fortfarande i dimman. Blev mycket väl mottagen av hennes syster och systers man samt hennes kompis som tolkat alla veckor.
Resan hem till henne var inte så händelserik förutom att jag äntligen efter alla veckor och månader i skype äntligen fick sitta bredvid och hålla om henne, samt att hon slevade med en chili till mig på första matstoppet och som jag gladeligen tuggade på :colors: hon skämdes. Blev några Tempel och det skulle bli många till under mina två veckor.
Väl hemma hos henne så visade hon sitt i mitt tycke mycket fina Teakhus och den fina tomten. Fick ta mig en liten tupplur i värmen som jag inte var van med och ett par timmar senare så var det fest. Förstår idag att hon gick All in när hela släkten och många arbetskamrater från marknaden där hon normalt jobbar var med och bjöd på sina specialiteter.
När det närmade sig läggdags så gick det sakta upp för mig att vi är i Issan och Thailand, jag skulle få sova på ressorten längre bort. Här har jag rest över 8000mil men att jag skulle få sova i samma hus var tydligen helt otänkbart. Jag fick finna mig i att sova på ressorten en bit bort. Men att hon kom smygande med motorcykeln senare och åkte hem tidigt är en annan historia. Vi blev inte kvar så länge i hennes hemby bland annat på grund av svårigheten att ligga i samma hus.
Följande två veckor fortlöpte alldeles för snabbt men vi han med ett rånförsök Kambodja, det var bara Tikkys snabba inrådan som räddade oss. Vi badade i vattenfall och åt ostron för en förmögenhet direkt från havet på Cho Chang. Levde och bodde hemma hos Thai i deras enkla Pålhus i Ayutthaya för att nämna lite. Under hela min vistelse så fick Jag fick leva och umgås med thai människor i deras hem samt äta deras mat som de tillagade i väldigt primitiva kök. Men maten var mycket god och jag fick se och uppleva saker som turister aldrig kommer att få göra. Jag hade blivit kär i Thailand och i en alldeles speciell människa. Trotts att vi inte kunde prata med varandra.
Den makalösa gästfriheten tog snabbt slut och med tårar så skildes vi åt och en lång 71 dagars väntan tog vid, om visum ansökan gick igenom! Kai hade stängt sin torghandel under min vistelse och skulle inte starta upp den heller. Planen var nu att hon skulle plugga Engelska på två ställen samtidigt tills det var dags att resa till Sverige. Ca 3 – 4 timmar engelska varenda dag samt den sedvanliga två timmars chatten tog vid. Två veckor efter min hemfärd så fick jag ett glatt mess att hon nu kunde hämta sitt pass för viseringen hade gått igenom.
71 dagar känns mycket långt men veckorna går och till slut så kunde jag räkna till 70 dagar och Kai skulle landa på Arlanda dagen efter. Min lycka var total och den sista tiden så hade Kais engelska också blivit så bra att vi inte längre behövde Tikky som tolk. Fortfarande så behövdes translate ibland men det kommer vi nog aldrig över men i det här läget så var det fantastiskt för hennes engelska var ju obefintlig två månader tidigare.
Det var nu mitten av augusti och jag hade skjutit på min semester och var ledig från jobb de första fyra veckorna. Min plan var nu att vi skulle på turné och jag skulle visa henne Sverige samt några Tempel. Första veckan så var vi bara hemma så hon skulle slippa jetlagen och få boa in sig lite. Kommer själv ihåg hur trött jag var när jag kom hem från Thailand och det gjorde henne bara gott. Turnén gick upp till norra Sverige samt Norge men hon såg bara små bitar av resan för efter 2 möjligen 3 mil så sov hon.
Hon kunde inte hålla sig vaken i bilen men varenda dag så beställde hon Thai mat och till hennes lycka så hittade jag Thaivagnar varenda dag och jag blev bara förvånad när de stod efter vägen på de mest konstiga ställarna. Högst uppe vid toppstugan i Åre så sa hon att hon ville hem och hade fått nog av camping livet. Så det var bara att vända hemåt med ett Tempel stopp i Brunflo. Hon trivdes verkligen i Templet och jag kände att jag inte skulle orka med de över 60 milen som var kvar hem så vi stannade över natten.
Efter en natt i Templet så sprudlade hon av energi hon gav munkarna lite gåvor och själv så lämnade jag en lite större sedel i penning burken. Har nog sällan sett henne så glad och nöjd när hon fick sova över i templet och jag kan verkligen rekommendera Brunflo om ni har vägarna förbi. Full av sin nyvunna energi så somnade hon som vanligt efter ca 3 mil.
Under Kais vistelse här i Svedala så har jag försökt visat henne lite seder och vanor som vi har. Kräftor gick hem, lika så pannkakor. Potatis var sådär men hon gillar Pommes frites. Hon gillade att åka ut med båten och fiska så länge som det var någorlunda varmt. Kai fick även uppleva lite is och snöfall som hon var fascinerad av. Hon har hälsat på hos kamrater som kommer från samma hemby. Kai trivdes både med mig och Svedala och vi kom allt närmare varandra.
Tiden går fort när man har roligt och efter två månader så frågade jag om jag skulle försöka förlänga hennes vistelse men hon saknade sin son och hade bara planerat för en tre månader lång vistelse och var lite orolig för honom och ville hem. Hon skulle inte komma att ändra på det och jag frågade bara en gång till men insåg att hon inte ändrar på sitt beslut och jag kan inte klandra någon som vill hem till sin son.
De återstående veckorna gick alldeles för fort, jag såg med fasa dagen som signalerade hennes hemgång och den närmade sig fort. Det var inte lång stund kvar och jag visste att det skulle bli tomt utan henne. Tiden som vi har haft tillsammans har svetsat oss riktigt tighta samtidig som hon har blivit riktigt hemma stadd. Under tre månader så har det bara blivit ett litet missförstånd.
Söndagen som lyste extra rött den kom och jag blev åter tvungen att skiljas från henne. Det blev en riktigt tårdrypande historia och jag hoppas att det var den sista gången som vi måste skiljas mot vår vilja. Försökte ringa henne på vägen hem men varken jag eller Kai fick fram några riktiga ord trotts att hennes engelska nu hade blivit riktigt skaplig.
Känns som att jag åter blev undanskuffad i ett hål och tomheten som Kai lämnade efter sig är idag enorm. Varenda dag och varenda timme så går mina tankar till henne och våra stunder tillsammans. Skillnaden nu är att i slutet av hålet står hon och väntar på mig och tiden idag är minst fem månader bort. Klädskåpen har fortfarande systematiskt fina högar men det är bara en tidsfråga tills de åter lutar och mellanrummen är obefintliga. Skorna står inte längre parvis i rad och jag vet inte när hon gick förbi och fixade skorna under dagen. Jag vet bara att varenda gång som jag skulle klä på mig så stod de i par.
Jag har aldrig bett henne att göra något för hon hade redan gjort det för att hon ville. Jag skickade ner pengar varenda månad när hon pluggade, men hon har aldrig bett mig om en endaste krona eller Bath. Hon bad mig att inte skicka ner pengar för hon ska börja jobba igen. Kai har inte jobbat sedan jag besökte henne i maj men hon var nu sugen att jobba igen och jag ska inte hindra henne för engelska det behöver hon inte plugga längre.
Tillvaron idag är dagliga Telefon och Skype kontakter och vi ska ta oss ur hålet tillsammans som vi båda befinner oss i. Har funderat många gånger på varför jag sparade Kai i TLL. Jag var nära att radera bort henne fler än en gång men det var alltid något som fick mig att spara henne. Det fanns både yngre och snyggare brudar men hon hade något och jag är idag så innerligt tacksam att jag inte raderade bort Kai. Hon hade ju även visat sitt intresse till fler än mig under den tiden som hon bara var sparad. Om de bara visste vilken brud de gick miste om! Dessutom så var hon en av de första som visade intresse för mig.
Ibland så får man en vinstlott :cheers:
-
- You must be logged in to reply to this topic.