Vilka samtalsämnen ska man undvika?

[Challe77]

Finns det några speciella samtalsämnen man ska undvika med en thailändsk tjej, eller iaf vara försiktig när man ska diskutera, tyckte mig märka en viss irritation när ämnet kom in på buddismen.

Har haft ett thai förhållande bakom mig, som dock INTE avslutades pga kulturkrockar, utan av andra anledningar. Annars tycker jag det bara varit småsaker som varit skillnader mellan oss.

[Nille]

Kritisera varken henne eller hennes familj utan att linda in det i bomull men det gäller väl oss svenskar med. Finns nog inga tabubelagda ämnen om man känner varandra väl :scratch:

Prata om föredettingar är nog en sämre ide med en thailändare än en svensk tror jag.

[dalahesten]

Prata inte om den thailändska kungen.

[Auan]

En Thailändare tillrättar visar eller påtalar aldrig fel andra gör eller säger att hon eller han gör eller har fel. En Thailändare undviker att hamna i situationer där hon eller han skulle behöva säga jag vet inte eller kan inte.
En Thailändare vet inte varför han eller hon gör på ett visst sätt.
Thailändare vill gärna föra diskussioner så att de kan tolkas på flera olika sätt Thailändskan är utmärkt till detta.
Det vi kallar ljuga är för en Thailändare att kommunicera där den som ljuger mest behärskar språket bäst.

Nämn aldrig eller diskutera något av ovanstående med en Thailändare.

Förbjudna saker i Thailand.
Att säga till en lärare eller en Thailändare jag förstår inte är att fråga sätta dem.
Be aldrig en Thailändare förklara varför han eller hon tar av sig skorna innan de går in i huset medans de tar med sig den smutsiga blöta hinken och placera direkt på golvet.

[Filipfalk]

Jag diskuterar ofta buddism med thailändare det man bör tänka på när man gör det är ju att inte kritisera någons tro. Sen är ju alla Thai olika vissa kan man till och med diskutera kungen med men då bör man känna personen mycket väl så det är inger jag rekommenderar. men jag har upplevt att många thai gillar att berätta om seder runt ande tro och vidskepelser och olika ritualer. Annars så ska man ju helst undvika att kritisera någon speciellt om man inte är ensam med personen i fråga. och att be någon att gå hem till sig kan ibland anses mycket oartigt

//Filip

[hans1977]

Hej,

Kungen (och kungafamiljen) och thailändarens familj (främst då mamma och pappa) ska man som sagt samtala om med försikighet. Även politik, religion och traditioner ska man nog vara lite försikig med.

Det är också viktigt att de inblandade behärskar det språk som används i tillräcklig grad för att samtala om ämnet. Jag har sett många gånger (och åt båda hållen, men mest västerlänning till thai) att den ene har sagt något som den andre som den andre inte förstår, och sedan sett ned på personen på grund av det.

En väldigt vanlig situation, där förutsättningarna för samtal bryter samman, är den då västerlänningen (som inte kan någon thailändska) säger något på engelska som thailändaren inte förstår och sedan ser ned på thailändaren för att denne “är så dålig på engelska”; det borde ju snarare vara så att västerlänningen borde reflektera över och uppskatta vad mycket engelska thailändaren faktiskt kan jämfört med vad lite thailändska västerlänningen själv kan, tycker jag.

Måste man diskutera något som kan vara känsligt eller fastän någon av parterna inte behärskar språket tillräckligt så gäller det att gå sakta fram och kanske ställa frågor och lyssna snarare än att komma med påståenden, kritik, osv.

MvH,
Hans

[dalahesten]

@hans1977 wrote:

En väldigt vanlig situation, där förutsättningarna för samtal bryter samman, är den då västerlänningen (som inte kan någon thailändska) säger något på engelska som thailändaren inte förstår och sedan ser ned på thailändaren för att denne “är så dålig på engelska”; det borde ju snarare vara så att västerlänningen borde reflektera över och uppskatta vad mycket engelska thailändaren faktiskt kan jämfört med vad lite thailändska västerlänningen själv kan, tycker jag.

Det där håller ju inte alls. Engelska är inte ett språk som man pratar i alla “västerländska” länder. I Sverige har man inte engelska som modersmål, vilket du kanske är bekant med, men ändå behärskar flertalet av oss engelska. Med ditt resonemang kan du uppskatta hur mycket svenska thailändaren i gemen faktiskt kan. Vilket i nästan alla fall är lika med noll.

OnT: Föräldrar ska man akta sig för att kommentera. T om att klanka ned på sina egna föräldrar kan få en thailändare upprörd. Det måste ligga väldigt djupt rotat i dem…

[hans1977]

@dalahesten wrote:

@hans1977 wrote:

En väldigt vanlig situation, där förutsättningarna för samtal bryter samman, är den då västerlänningen (som inte kan någon thailändska) säger något på engelska som thailändaren inte förstår och sedan ser ned på thailändaren för att denne “är så dålig på engelska”; det borde ju snarare vara så att västerlänningen borde reflektera över och uppskatta vad mycket engelska thailändaren faktiskt kan jämfört med vad lite thailändska västerlänningen själv kan, tycker jag.

Det där håller ju inte alls. Engelska är inte ett språk som man pratar i alla “västerländska” länder. I Sverige har man inte engelska som modersmål, vilket du kanske är bekant med, men ändå behärskar flertalet av oss engelska. Med ditt resonemang kan du uppskatta hur mycket svenska thailändaren i gemen faktiskt kan. Vilket i nästan alla fall är lika med noll.

OnT: Föräldrar ska man akta sig för att kommentera. T om att klanka ned på sina egna föräldrar kan få en thailändare upprörd. Det måste ligga väldigt djupt rotat i dem…

Det jag menar är att man inte ska göra narr av dem som är dåliga på engelska, och speciellt borde inte de som är besökare i ett annat land och i kontakt med en landsman bete sig så. Jag tycker alltså att man ska vara glad för de gånger man kan göra sig förstådd på engelska i icke engelskspråkiga länder i stället för att klanka ned på att de pratar sämre engelska än man själv gör.

Mitt resonemang är inte så som du skriver. Mitt resonemang är alltså att om jag åker till ett land där man pratar ett språk som jag inte förstår och jag lyckas hitta en landsman som pratar något språk som vi har gemensamt (men som landsmannen pratar sämre än jag gör) så uppskattar jag naturligtvis det i stället för att göra narr av landsmannen i fråga. Färstår du vad jag menar nu?

MvH,
Hans

[Gray]

Många kloka ord här tycker jag och några jag kommer att ta lärdom av.

Min tjej har påpekat fel till mig eller bättre sagt bristande omdöme som båda hennes föräldrar har gjort gentemot hennes syskon. Däremot hon kritiserade inte bara talade om hur det var. Jag lyssnade och gav ingen kommentar. Hon har också talat om för mig att hon har sagt till en syster att “jag ser dig nästa gång i templet när det är din begravning!” Jag blev faktiskt lite chockad och även här la jag mig inte i. Är såna utbrott normalt i Thailand? Jag har ingen annan Thai att jämföra henne med men tyckte det var lite väl stark. Det handlade förstås om obetalda lån och konstant tiggande. Min tjej är yngst av fem syskon och kanske det spelar in? Min uppfattning är att hon tycker och tänka och säger sin mening något mer än en andra tjejer jag har iakttagit. Jag tycker jag ser att hon får respekt för det. Men som sagt jag känner bara henne.

För övrigt hörde vi ett ovanligt ljud i från badrummet en kväll innan vi somnade och när jag brast ut att det kanske var ett spöke reagerade hon på ett sådant sett att jag kommer aldrig skämta om något sånt igen. Samtidigt som alla Thai (tro jag) kollar hon i emellanåt på riktiga usla skräck och spök filmer. Go figure!

[Filipfalk]

@Gray wrote:

Många kloka ord här tycker jag och några jag kommer att ta lärdom av.

Min tjej har påpekat fel till mig eller bättre sagt bristande omdöme som båda hennes föräldrar har gjort gentemot hennes syskon. Däremot hon kritiserade inte bara talade om hur det var. Jag lyssnade och gav ingen kommentar. Hon har också talat om för mig att hon har sagt till en syster att “jag ser dig nästa gång i templet när det är din begravning!” Jag blev faktiskt lite chockad och även här la jag mig inte i. Är såna utbrott normalt i Thailand? Jag har ingen annan Thai att jämföra henne med men tyckte det var lite väl stark. Det handlade förstås om obetalda lån och konstant tiggande. Min tjej är yngst av fem syskon och kanske det spelar in? Min uppfattning är att hon tycker och tänka och säger sin mening något mer än en andra tjejer jag har iakttagit. Jag tycker jag ser att hon får respekt för det. Men som sagt jag känner bara henne.

För övrigt hörde vi ett ovanligt ljud i från badrummet en kväll innan vi somnade och när jag brast ut att det kanske var ett spöke reagerade hon på ett sådant sett att jag kommer aldrig skämta om något sånt igen. Samtidigt som alla Thai (tro jag) kollar hon i emellanåt på riktiga usla skräck och spök filmer. Go figure!

Bråk inom familjen är inte ovanligt i Thailand även om jag hört att man aldrig ska bråka med sina föräldrar vilket anses vara tabu. Blev en gång vittne till ett bråk mellan en thailändsk man och hans hustru och då vrålades det något så ofattbart inför en publik på kanske 15 grannar ingen la sig i bråket utan alla var tysta och glodde.

Thailändare är ju väldigt vidskepliga och jag tror att majoriteten tror på spöken och andar. De kan enligt mig vara mycket känsliga när man pratar om döda personer och spöken. Jag tror det beror på att om man pratar om dem så kallar man på dem och det kan föra mycket olycka över en. Det är nog på grund av deras övertygelse om spökens existens som gör att skräckfilmer är så populära i Thailand.

[li12na]

Man skall inte kritisera religionen eller kungen. Det är heller inte lönt att försöka övertyga thailändare om att andar och demoner inte finns. De tror på allt möjligt som vi trodde på för tvåhundra år sedan.
Det är också viktigt att vara tydlig när det gäller förhållande man- kvinna. Ett skämt kan lätt missförstås och då kan det ta hus i helsicke. Misstänksamheten och svartsjukan är stor och undvik ämnet om man inte vet 100 procent att det man skojar om uppfattas rätt.
Mat pratar man givetvis om men undvik att nervärdera eller kritisera deras matvanor.Orm, grodor och rostade gräshoppor
är festmat men för oss vanligtvis otänkbart att äta.
Tv-movies är något som man inte kan kritisera. De fungera nästan som fundament i den thailändska vardagen och
man får acceptera att man blir nr 2 när tv:n drar igång. Inte enkelt att ändra på detta faktum.
Farlanger tycker för det mesta att programmen är urusla och det tycker jag också. Fullständigt värdelöst!
Politik är heller inget man så gärna vill prata om och kunskapen om samhälle och omvärld är mycket låg i allmänhet.
Jag tycker dock man skall kritisera deras bristande engelskkunskaper och det gör jag ofta!
De har så mycket Engelska i skolan så de borde kunna engelskan mycket, mycket bättre. Det är ju andraspråk för dem liksom det är för oss svenskar. Jag undervisar lite i engelska och tycker det är förskräckligt illa ställt.

[Phonthaisongthaisilk]

@dalahesten wrote:

@hans1977 wrote:

En väldigt vanlig situation, där förutsättningarna för samtal bryter samman, är den då västerlänningen (som inte kan någon thailändska) säger något på engelska som thailändaren inte förstår och sedan ser ned på thailändaren för att denne “är så dålig på engelska”; det borde ju snarare vara så att västerlänningen borde reflektera över och uppskatta vad mycket engelska thailändaren faktiskt kan jämfört med vad lite thailändska västerlänningen själv kan, tycker jag.

Det där håller ju inte alls. Engelska är inte ett språk som man pratar i alla “västerländska” länder. I Sverige har man inte engelska som modersmål, vilket du kanske är bekant med, men ändå behärskar flertalet av oss engelska. Med ditt resonemang kan du uppskatta hur mycket svenska thailändaren i gemen faktiskt kan. Vilket i nästan alla fall är lika med noll.

OnT: Föräldrar ska man akta sig för att kommentera. T om att klanka ned på sina egna föräldrar kan få en thailändare upprörd. Det måste ligga väldigt djupt rotat i dem…

Hmmm ….gäller detta även Thaitonåringar ….? 🙂

[Travaren]

Jag har pratat om allt har i Thailand. Faktiskt mera oppet an man kan gora i Sverige.
I Sverige uppfattas man ofta som uppblast bessevisset om man ar for oppenhjartlig i sitt snackande.
I Sverige ar ju tala silver och tiga guld. Och det stammer ganska ofta. Jag tycker att det ar passande i Sverige.
Jag uppfattar det som om thailandarna gjarna talar nedsattande om varandra, det ar val varmen som okar adrenalinet. Men detta nedsattande tugg verkar inte innebara nagot allvarligt, mera en kanska av befriande skitprat som ar glomt 10 minuter senare. 🙂

[hans1977]

@li12na wrote:

[…]

Jag tycker dock man skall kritisera deras bristande engelskkunskaper och det gör jag ofta!
De har så mycket Engelska i skolan så de borde kunna engelskan mycket, mycket bättre. Det är ju andraspråk för dem liksom det är för oss svenskar. Jag undervisar lite i engelska och tycker det är förskräckligt illa ställt.

Varför tycker du det? Vilka önskvärda effekter tycker du att det har att kritisera dem? Jag har väldigt svårt att tänka mig att kritiken motiverar dem att förbättra sina språkkunskaper iaf.

Ett andraspråk innebär vad jag vet inte mycket mer än att landet officiellt stödjer att dess invånare förkovrar sig i det språket.

MvH,
Hans

[li12na]

Jag kritiserar inte deras dåliga engelska för kritikens egen skull utan kommer med konstruktiv kritik som faktiskt har gjort att några har fått upp ögonen för engelskan och för den låga kunskapsnivån.
Min förhoppning är att det skall leda till förbättrad undervisning och att det först och främst gäller att få lärarna att motivera sina elever.
Jag känner lärare i engelska på olika stadier, från pratom 4, 11 år, och upp till universitetsstudenter på engelska programmet , 25 år.
Det går att få upp ögonen för dessa lärare , de inser efter ett tag att det de gör är viktigt och att flera av dem själva är för dåliga i engelska. Man måste börja där. Jag vill givetvis att thailändska skattepengar skall användas på ett vettigt sätt och det kostar att bedriva undervisning. Man måste helt enkelt få bättre valuta för pengarna.
Målet är att eleverna kommer till insikt om värdet av språkkunskaper och att de då studerar mer seriöst.
Jag betalar själv skatt, visserligen inte så mycket men ändå. Känner att om man har möjlighet skall man hjälpa till.
Engelskan är odiskutabelt thailands andraspråk och nyckeln till framgång i internationella kontakter.
Kinesiska kanske tar över så småningom men inte än.
Mitt inlägg var kanske otydligt men nu hoppas jag man förstår engelskkritiken bättre.Hur skall man åstadkomma förbättring om ingen pekar på bristerna?

[hans1977]

Jaha. Det där ser mer ut som vanlig undervisning än att kritisera, tycker jag, där man finner det studenterna behöver träna på och hjälper dem att komma till rätta; alltså inte den typen av kritik jag skrev om.

Hur som helst, det som jag tycker är viktigt att få fram i den här tråden är att det inte bara är samtalsämnet i sig som kan bli problem utan även hur väl parterna behärskar det språk som används för att diskutera ämnet.

MvH,
Hans

[Gray]

@hans1977 wrote:

Jaha. Det där ser mer ut som vanlig undervisning än att kritisera, tycker jag, där man finner det studenterna behöver träna på och hjälper dem att komma till rätta; alltså inte den typen av kritik jag skrev om.

Hur som helst, det som jag tycker är viktigt att få fram i den här tråden är att det inte bara är samtalsämnet i sig som kan bli problem utan även hur väl parterna behärskar det språk som används för att diskutera ämnet.

MvH,
Hans

Det där var en viktig punkt om hur väl språket som används behärskas av båda. Vi talar mitt modersmål tillsammans (Engelska) och därmed har vi kanske undviket vissa problem. Allt detta kommer att snart vändas på huvudet när hon flytta till Sverige om drygt en månad med hennes dotter som är 7 år. Hur gör vi då? Jag har tänkt att vi som familj fortsätta med Engelska men det kommer att förmodligen betyder att inlärnings process av Svenska kommer att lida. Mer för min tjej än dottern skulle jag tro. Jag hjälpa till när jag kan med att översätta vissa meningar och ord men att använda språket i vardagen skulle kännas knäpp och konstigt. Jag tänka väl rätt här eller?

[H Linkan]

Hej Grey!
Jag tycker att ni ska jobba hårt med svenska språket eftersom det verkar som ni ska stanna i Sverige ett antal år. Glöm inte att underhålla dotterns Thailändska heller. Engelska får ju barnen lära sig i skolan och du lär henne engelska hemma också. Bor man i Sverige så tycker jag personligen att svenska språket borde vara “basen”.

En del säger att om man pratar engelska hemma så lär sig aldrig vuxna Thai att prata bra svenska. Det kanske är så.

Jag kommer att köra hårt med svenskan för mina damer. Barnen som är 4,5 år kommer att lära sig svenska lätt, kanske svårare att bibehålla Thai för dem. Det får mamma jobba för.
Väldigt bra om barnen blir duktiga i tre språk efter skoltiden.

Två dagar kvar….sen kommer dom 🙂 :bounce:

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR :santa:

[Gray]

@H Linkan wrote:

Hej Grey!
Jag tycker att ni ska jobba hårt med svenska språket eftersom det verkar som ni ska stanna i Sverige ett antal år. Glöm inte att underhålla dotterns Thailändska heller. Engelska får ju barnen lära sig i skolan och du lär henne engelska hemma också. Bor man i Sverige så tycker jag personligen att svenska språket borde vara “basen”.

En del säger att om man pratar engelska hemma så lär sig aldrig vuxna Thai att prata bra svenska. Det kanske är så.

Jag kommer att köra hårt med svenskan för mina damer. Barnen som är 4,5 år kommer att lära sig svenska lätt, kanske svårare att bibehålla Thai för dem. Det får mamma jobba för.
Väldigt bra om barnen blir duktiga i tre språk efter skoltiden.

Två dagar kvar….sen kommer dom 🙂 :bounce:

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR :santa:

Härligt för dig! Blir glad när jag få veta att ni är snart återförenade!

Ja det där med språket är en riktig dilemma. Min tjej talar bra Engelska och jag tro nog att hon har ett öron för språk. Jag kommer att köra hårt med stöd och uppmuntran med Svenskan men att vi talar Svenska på heltid är uteslutet. För barnets skull är det viktig att hon inte efterapa mig i att jag bryta (oundvikligt i att jag kom till Sverige som vuxen) när jag talar Svenska trotts det kommer jag ger råd och hjälp på Svenska begrepp när jag kan. Har en egen dotter (19 år) som är flyttande på Engelska pga. mig men med Svenska som modersmål (bokstavligen!) hon kommer att endast talar Svenska med dom har vi tänkt.

Kom i håg dina barn har rätt till hemspråks undervisning. Tro nog med deras Mor till hjälp kommer dom inte att tappa allt för mycket Thai.

Tycker synd om paren som inte talar ett gemensam språk tillsammans. Jag förstår inte hur man kan hjälpa varandra framåt i språken. För eller senare når man bege 2 ett punkt där kunskaps nivån är delad och man kan inte går framåt om inte man flytta till ett Engelsk talande land förstås.

God Jul och Gott nytt år till dig och familjen också! :santa:

[li12na]

Ni måste givetvis finna det gemensamma språket och utveckla ett språk till ” förstaspråk”. Håller nog med om att svenskan borde vara förstaspråk om man har familj och har för avsikt att bo en längre tid i Sverige. Er ålder har förstås betydelse.
Är ni 30, 40 ,50 eller äldre? Barnet lär sig givetvis svenska men den svenskan kan försämras om språket hemma är något annat språk. Jag har erfarenhet av detta under min lärartid i Sverige. Du skriver så pass bra svenska att Du säkert kan klara svenskan som hemmaspråket och då får din fru också se till att hon lär sig svenska. Ett svårt läge eftersom Du har engelska som ditt modersmål, hade förstås varit lättare att bestämma språket om Du varit fransman eller tysk. Engelska är ju ett världsspråk. Dottern kommer inte att bli så bra på thailändska om hon inte träffar jämnåriga thailändare ofta och det är kanske det språket ni får ” offra” för henne. Hennes framtid ligger antagligen i bra svenska och engelska och då får thailändskan stryka på foten, tyvärr!
Alltså: Svenska först och främst!

[Gray]

@li12na wrote:

Ni måste givetvis finna det gemensamma språket och utveckla ett språk till ” förstaspråk”. Håller nog med om att svenskan borde vara förstaspråk om man har familj och har för avsikt att bo en längre tid i Sverige. Er ålder har förstås betydelse.
Är ni 30, 40 ,50 eller äldre? Barnet lär sig givetvis svenska men den svenskan kan försämras om språket hemma är något annat språk. Jag har erfarenhet av detta under min lärartid i Sverige. Du skriver så pass bra svenska att Du säkert kan klara svenskan som hemmaspråket och då får din fru också se till att hon lär sig svenska. Ett svårt läge eftersom Du har engelska som ditt modersmål, hade förstås varit lättare att bestämma språket om Du varit fransman eller tysk. Engelska är ju ett världsspråk. Dottern kommer inte att bli så bra på thailändska om hon inte träffar jämnåriga thailändare ofta och det är kanske det språket ni får ” offra” för henne. Hennes framtid ligger antagligen i bra svenska och engelska och då får thailändskan stryka på foten, tyvärr!
Alltså: Svenska först och främst!

Tusen tack för ditt svar och råd Li12na.

Nu blev det genast mer komplicerad. Jag fick order när min dotter föddes 1992 att under ingen omständigheter ska du talar Svenska med henne. Detta från sjuksyrran som på den tiden besökte hemmet strax efter födelsen. Jag höll till detta i att jag ville inte orsaka att hon fick sitt modersmål förstört pga min brytning. Trotts att jag själv tyckte det var lite väl överdriven. Nu tänkte jag i samma banor men det du syfte på backa upp att det var kanske ändå lite fel i början av 90 talet?

Ja gör gärna det som är bäst för familjens framtids utveckling och för mig är jag hemma i båda språken men Svenskan kan aldrig blir ett gemensamt språk* och det är det som väga mest med 2 utlänningar eller? Som det är nu har jag ett fler tal sett att förklara mig tills hon fatta på Engelska medan med Svenskan inte like många. Jag är 50 tjejen är snart 40 fast jag förstår inte vad åldern har för betydelse egentligen i detta sammanhang, kanske du kan förklara?

Tro nog vi kan offra Thai fast i tal tro jag nog hon kommer ändå har en del kvar med hemspråksundervisning och sin Mamma men kanske skriftlig och läsandet kommer att försämras. Ett lätt utbyte för allt annat tycker jag.

*Kanske jag missbedöma mina Svenska kunskaper här och kör på som om jag var Herr Svensson ändå. Eller så är det åtminstone värd ett försök? 🙂

[hans1977]

Gray,

Jag tror att du kanske kan ha nytta av att leta efter undersökningar i ämnet? 🙂

Jag hittade iaf. en länk som kanske kan vara intressant för dig:
http://answers.google.com/answers/threadview/id/321833.html

MvH,
Hans

[li12na]

Jag skall förklara varför åldern har betydelse: Upp till puberteten lär man sig ett nytt språk väldigt lätt och med ingen eller liten brytning. Därefter avtar inlärningsförmågan sakta men säkert hela tiden. Man har också svårt att klara uttalet perfekt.
I min ålder, 60-årsåldern lär man sig kanske 3-5 nya ord varje dag under de två första åren i ett nytt land.
Det är förstås individuellt hur bra det går men alla tappar förmågan med stigande ålder. Tyvärr glömmer man också mer ju äldre man blir!
Ni är i medelåldern och får användning för svenskan under många år om ni bor kvar i Sverige. Jag vill bara ge allmänna råd och ni vet naturligtvis bäst själva hur man skall göra. Mycket riktigt så tror jag också att dottern kan klara av att förstå och prata thailändska bra men knappast läsa och förmodligen inte skriva thailändska.
Ofta finns det ett tryck hemifrån thailand att barnbarnen skall prata thai men jag tycker man skall se till dotterns framtid och inte bry sig om detta krav så mycket. Hon har nästan bara nytta av thailändska i Thailand, knappast någon annanstans.
Lycka till med valet! Jag tror fortfarande att svenskan är bästa val, särskilt om ni båda skall jobba i Sverige.

[Travaren]

Vill bara tillagga att jag tror man lar sig det mesta fortare nar man ar yngre. De som ar sprakbegavade lar sig ett nytt sprak snabbt oavsett alder. Det har jag sett flera bevis pa. :sunny:

[Gray]

Tack alla som svarade. Kommer att vara ett intressant tid framöver. Får ser hur vi gör men nog kommer jag att sätta Svenskan högst. Tyvärr hade jag redan nått 20 års åldern när jag kom till Sverige så att min brytning var oundviklig.

Dessvärre Hans var samtliga länkar oanvändbar i denna artikel du skickade men det var bra menad så tack ändå.

Förresten min dotter som är nu 19 år talade jag enbart Engelska med trotts att hon svarade mig på Svenska. Först när hon var 13, 14 år började hon svara och prata Engelska. I dag talar hon Engelska som en inföding. Glad nu att jag inte gav upp hoppet!

[hans1977]

Ja, det var illa. Jag beklagar att jag inte testade länkarna först. 🙁 Jag trodde att de flesta skulle vara ok…

En av dem funkar iofs, och sedan tycker jag att man får bra tips om vad man kan söka på bara av att läsa den sidan jag länkade till.

MvH,
Hans

[Gray]

@hans1977 wrote:

Ja, det var illa. Jag beklagar att jag inte testade länkarna först. 🙁 Jag trodde att de flesta skulle vara ok…

En av dem funkar iofs, och sedan tycker jag att man får bra tips om vad man kan söka på bara av att läsa den sidan jag länkade till.

MvH,
Hans

Tack Hans jag ska forska vidare. :thumbright:

[Travaren]

Jag kom just pa att thailandkor ar lite svartsjuka, sa man bor inte beromma grannflicka for hennes skonhet for mycket.
Men detta galler kanske i de flesta lander.. 🙂

[H Linkan]

Ironi är något som jag fått lära mig är oartigt. Skoja inte med någon och säg t ex “använd insidan” när du vill att han/hon ska tänka till lite extra. Ironi i alla former tror jag är något som inte uppskattas av Thaifolket….

I morse hämtade jag mina damer på Arlanda 🙂 :sunny: :santa:
Linkan

[maprao]

@H Linkan wrote:

Ironi är något som jag fått lära mig är oartigt. Skoja inte med någon och säg t ex “använd insidan” när du vill att han/hon ska tänka till lite extra. Ironi i alla former tror jag är något som inte uppskattas av Thaifolket….

Jag har precis motsatt uppfattning, att skoja och skämta är det bästa de vet. Men att säga “använd insidan” är nog i hårdaste laget.

Kj

[Filipfalk]

Mina thailändska vänner använder ironi hela tiden. Man bör vara försiktig när man använder det då språkförståelsen inte är så hög och det då lätt blir missförstånd.

/Filip

[jahsoldier]

Vad är egentligen grejen med kungen och tabun om att tala negativt/ifrågasätta om honom/monarkin?

Jag har frågat några thaivänner om varför de avgudar kungen, men det har dom aldrig något svar på “de bara gör det, för det ska man”. Jag är ofta på bio med min fru och tycker det nästan är lite fjantigt hur flaggviftande thailändare står och skriker och gråter som ett gäng tonårstjejer på en justin bieber -konsert. (syftar på hyllningsfilmen som visas varje gång innan filmen).

Men jag är ganska ifrågasättande som person och skulle själv aldrig avguda någon på det här sättet om jag inte hade en bra orsak till att göra det.

[Phonthaisongthaisilk]

Thaifolket anse vad jag vet att han har mycket för att hålla ihop folket samt därigenom för att bevra freden , kanske stämmer det . Jag själv är en förespråkare för monarkin i Thailand och även i Sverige , men Sverige skiter jag i för där styr snart ayatollor istället för regering 🙂
Som Tyskarna säger Di dumme Schveden……..

[Filipfalk]

@jahsoldier wrote:

Vad är egentligen grejen med kungen och tabun om att tala negativt/ifrågasätta om honom/monarkin?

Jag har frågat några thaivänner om varför de avgudar kungen, men det har dom aldrig något svar på “de bara gör det, för det ska man”. Jag är ofta på bio med min fru och tycker det nästan är lite fjantigt hur flaggviftande thailändare står och skriker och gråter som ett gäng tonårstjejer på en justin bieber -konsert. (syftar på hyllningsfilmen som visas varje gång innan filmen).

Men jag är ganska ifrågasättande som person och skulle själv aldrig avguda någon på det här sättet om jag inte hade en bra orsak till att göra det.

Det hela går långt tillbaka historiskt och har med vad man kallar Devaraja samt Dharmaraja. I sydost Asien var devarajorna först vilket betyder gudakung och man trodde i vissa hinduiska kungariken att kungen var en reinkarnation av Shiva och ibland Vishnu. Speciellt Khmererna använde sig starkt av detta när man stod på höjden av sin makt. Vissa historiker påstår att khmererna dyrkade sina kungar mer än till och med de gamla egyptierna dyrkade sina faraoner. Under Ayutayya eran så kopierade de thailändska kungarna mycket av devarajja konceptet ifrån khmererna. Dhamarajja är däremot ett buddistiskt koncept som buddistiska kungar bör leva efter där kungen är dharmas (lärans) beskyddare. Så i Thailand lever båda dessa traditioner kvar och en kung som lever efter de förpliktelser som dessa två begrepp för med sig blir naturligtvis älskad av sitt folk.

[Filipfalk]

@Phonthaisongthaisilk wrote:

Thaifolket anse vad jag vet att han har mycket för att hålla ihop folket samt därigenom för att bevra freden , kanske stämmer det . Jag själv är en förespråkare för monarkin i Thailand och även i Sverige , men Sverige skiter jag i för där styr snart ayatollor istället för regering 🙂
Som Tyskarna säger Di dumme Schveden……..

Jag har riktigt svårt att förstå varför du alltid måste dra in muslimer i Sverige i vareviga tråd. Detta är trots allt ett thailands forum och det börjar bli tjatigt. Man måste faktiskt inte lämna en kommentar om man inte har något vettigt att tillföra. :scratch:

[Author]

Posts