[jimi]

@rz-chackpong wrote:

Ett av problemen med den typen av “arbete”

Varför sätter du ordet arbete inom citationstecken?

…många i den här klicken som säger sig vilja göra rätt för sig försöker egentligen bara finna vägar runt lagstiftning i olika länder.

Källa på det?

Och på vilket sätt skulle denna typ av brott i andra länder underlättas av att Thailand inför en enklare lagstiftning när de gäller vilken typ av arbete som man som utlänning får utföra i landet på vanligt turistvisum (t.ex)? Ge gärna ett konkret exempel.

Det finns mig veterligen flera stycken som sitter i Thailand och jobbar via nätet mot SE, otaliga visa runs etc, jag klassar dessa som yrkeskriminella då deras arbete består i bluff fakturor och annonsbedrägerier i SE över internet och via telefonen.

Jaha, och? Det där är inte relevant, om du inte kan visa (med konkreta siffror, hårda fakta, riktiga bevis) att det är mer än en försumbar andel av alla som jobbar via nätet i Thailand som är kriminella på det här sättet. Dvs inte bara pga eventuella brott mot visumregler, utan att deras faktiska arbete i grunden är av grovt brottslig karaktär.

Otroligt svårt för Thailand att veta vad alla datanissar sysslar med i sina datorer

Det är ingen självklarhet att en stat ska veta fullt ut vad alla “datanissar” sysslar med i sina datorer. Förutsatt, förstås, att man förespråkar åtminstone någon form av rätt till privatliv för privatpersoner, och motsvarande för företag.

om de inte är registrerade och anställda på lagliga företag där alla bankkonton är spårbara i efterhand så vid fel kan någon straffas.

Men så länge det i praktiken är så omständigt för folk att jobba lagligt, så blir resultatet att många väljer att jobba olagligt. Om de istället valde en mer pragmatisk syn på detta, och ett enklare regelverk, så är jag övertygad om att många fler skulle registrera sig.

…har man intentionen att vilja sitta i solen och jobba så är det enkelt att göra rätt och se till att man antingen söker ett jobb eller startar ett företag, ansöker om te.x. visa non B och ett arbetstillstånd samt skriver sig i landet alternativt väljer dubbelbeskattning.

Nej, många säger detta, men i praktiken menar jag att det inte är så lätt alls. Vi kan bryta ner dina alternativ, så som jag tolkar dig:

* Alternativ A – Söka ett jobb

Varför ska man söka efter ett jobb om man redan har ett jobb? Dvs om man redan har hittat ett företag som är beredd att betala för ens arbetskraft, och man trivs med det upplägget, varför ska man då behöva säga upp sig och hitta ett helt annat företag?

* Alternativ B – Starta ett företag

För det första, om man redan har ett jobb man trivs med, varför ska man då krångla till det genom att säga upp sig och bara för att sen fakturera företaget i fråga för samma arbete?
För det andra, tycker du verkligen det är rimligt att man behöver frånsäga sig alla rättigheter som anställd, bara för att kunna genomföra detta?
För det tredje, mig veterligen behöver man fortfarande ha thailändska anställda i sitt företag, med lagenlig lön, och en officiell arbetsplats. Om man nu bara har jobb för en själv, varför ska man då behöva ha anställda som inte gör något utan bara kostar pengar och innebär extra administration?
För det fjärde, att ha ett företag innebär betydligt mer administration jämfört med att vara anställd.

* Alternativ C – Ansöker om te.x. visa non B och ett arbetstillstånd

Att få ett arbetstillstånd är helt klart lättare sagt än gjort.

Och huvudproblemet i *ALLA* dessa alternativ, dvs både A, B och C, är att de förutsätter ett företag i Thailand. Företaget man är anställd på kan mycket väl finnas på andra sidan jorden, utan några kopplingar till Thailand förutom just den anställde själv. Detta är det stora hindret för många, och om man skulle lukra upp detta hinder så skulle fler kunna jobba lagligt.

[jimi]

@modasty wrote:

Antingen är du här på semester eller så bor du här och följer de lagar som finns. Arbetar du och får en inkomst och är utan arbetstillstånd bryter du mot lagen…..Simpelt…….

Problemet är ju att det är många som vill göra rätt för sig, men den Thailändska lagen ger dom ingen möjlighet. Jag är övertygad om att landet skulle tjäna på en betydligt smidigare och modernare lagstiftning. Tekniken gör det möjligt för människor inom många yrken att jobba på distans från i princip var som helst i världen. Varför inte låta dom göra det i Thailand, och samtidigt få in lite pengar i form av skatt eller någon standardavgift?

Givetvis finns det rimliga orsaker bakom vissa av de befintliga lagarna. Framför allt så vill thailändarna förstås inte att utlänningar “tar deras jobb”. Men det finns ingen anledning att kategoriskt förbjuda även specialister eller de som inte ens jobbar mot thailändska kunder.

[jimi]

@MarikoSan wrote:

Stämmer bra detta med att gamla condominium kan ha ägare som enligt en äldre lag inte behöver betala underhållsavgift förrän det att lgh säljs. Med den påföljden att inga pengar finns till underhåll och renovering. Då är det bättre med nya condon där det står inskrivet att underhållsavgift ska betalas månadsvis eller årligen, av alla.

Vet du när denna lagändring genomfördes? Kan man säga ett specifikt datum, som innebär att alla condos som byggts efter det datumet har krav på regelbunden underhållningsavgift?

[jimi]

Spontant en deprimerande nyhet detta. Jag är dock själv för dåligt insatt för att ha några riktigt starka åsikter, utan är lite splittrad. Å ena sidan tycker jag att en millitärkupp är något fasansfullt fel, och hoppet om ett framtida äkta demokratisk Thailand närmaste 20-30 åren känns ännu mer som en orimlig utopi. Å andra sidan är en millitärkupp inget nytt i detta land, och ingen av de Thailändska vänner jag pratat med uttrycker någon större oro. T.om så att en av mina mer bildade thaivänner ser kuppen som något positivt. Inte i betydelsen “yay! äntligen en kupp! nu är allt bra igen!”, utan mer ett uttryck för att hon såg situationen innan kuppen som ohållbar och ser snäppet större möjligheter för en positiv framtid på sikt iom denna kupp.

Själv är jag som sagt lite delad i frågan. Få personer vet vad millitären de fakto kommer göra närmaste tiden, kanske inte ens de själva har en plan som de kommer kunna följa. Själv har jag mer intresserat mig för de två politiska sidorna som utkristalliserats från hela den här krisen (om man ser på ett lite längre perspektiv), de röda och de gula. Min personliga åsikt kan sammanfattas lite enkelt såhär:

• Båda sidor har utbredd korruption i sina led, då korruptionen genomsyrar samhället som sådant. Dock tippar skålen över något till de gulas favör, med tanke på Thaksin hos de röda
• Båda sidor har använt våld som ibland varit obefogat. Dock verkar de röda i maktställning vara mer försiktiga med våldet än de gula var i maktställning, medan våldet från “vanligt folk” har setts hos båda sidor
• De gula har till viss del kungen på sin sida, och folket generellt är på kungens sida, vilket är till de gulas fördel. Sen kan man ha åsikter om hur bra detta är for folket som helhet, men sådan är situationen i dagens Thailand.

Sen så har vi en faktor till, nämligen den rent demokratiska. Representanter för de gula har till stor del pushat för lösning som måste ses som betydligt mindre demokratisk än den lösning som de röda stått för offentligt. Och sen kan vi inte sticka under stolen med att de röda har folkets stöd, om man ska gå efter de tidigare valen. De röda har helt enkelt fått fler röster än de gula (om man nu kopplar Pheu Thai till de röda och Demokraterna till de gula, vilket väl är kutym). Folk pratar om röstköp som en viktig negativ faktor för de röda, men till det säger jag:

• Även de gula har anklagats för röstköp
• Inga starka tydliga bevis för stora röstköp har mig veterligen tagits fram, och framför allt inget som tyder på att ett val helt utan röstköp (på båda sidor) skulle resulterat i att de gula hade vunnit, eller ens fått någon reellt större makt
• Bara för att någon fått pengar för att rösta på ett visst parti betyder inte det nödvändigtvis att den personen skulle röstat annorlunda utan ersättning
• Och slutligen, om en person låter kortsiktiga privatekonomiska skäl vara avgörande för vilket parti hen ska lägga sin röst på, så varför är det så farligt? Det kanske är moraliskt tveksamt, men i grunden inte mycket värre än när en bidragstagare röstar på det parti som vill höja hens bidrag mest, eller när en arbetare röstar på det parti som vill sänka hens skatt mest. Så länge man följer principen en man, en röst, och det inte är tvång eller hot och våld inblandat så tycker jag att alla ska få rösta efter sin egen vilja, oavsett motivation

Dessa faktorer i sig får inte mig att kategoriskt stödja vare sig ena eller andra sidan, men om jag tvingas välja så ser jag de röda som ett bättre val. Lite pest eller kolera över det hela, då jag inte tror att någon av sidorna skulle göra något vidare bra jobb med att bekämpa korruptionen och de andra stora problemen landet har i dagsläget. Men den demokratiska faktorn är väldigt viktig för mig. Demokrati med korruption är enligt mig i princip alltid att föredra framför något mer åt diktaturhållet, även om det samhället skulle råka ha mindre utbredd korruption. Däremot tror jag att de röda nästan måste försöka bryta helt med Shinawatra-släkten, oavsett hur mycket faktisk skuld som kan läggas på den, pga hur infekterad hela den frågan blivit.

[jimi]

Dom kallas silkeshöns, och finns i en mängd olika färger.

Jag har tyvärr ingen aning var man köper såna för konsumtion. Däremot finns det en del svenska sidor på nätet för folk med hönsuppfödning/hönshus, men någon där kan säkert ge info om man kan köpa dessa “plockade och klara” så att säga, alternativt att ni gör allt sånt själva.

[jimi]

Ibland kan det nästan vara lite deprimerande att läsa trådar av den här typen, när det börjar pratas om förhållandet mellan en farang-man och en thai-fru i thailand, och förhållandet mellan dessa två och kvinnans föräldrar. Det är såklart inget fel om alla inblandade tycker att allt är bra och som det ska. Men när folk pratar om att göra si och så bara för att “behålla husfriden”, trots att de inte verkar gilla läget, då får jag bara en enda fråga i mitt huvud. “Varför?!!” (just det där med husfriden kanske kommer från en annan tråd, men likväl är något som nämts då och då)

Kanske är det jag som är den udda fågeln här, men jag skulle aldrig finna mig i saker som t.ex:

• Inte kunna kommuncera ordentligt på vare sig engelska eller svenska med personen jag är tillsammans med
• Inte kunna prata politik, ekonomi, eller värdsföreteelser med henne (pga ointresse och/eller otillräcklig kunskap)
• Inte kunna sova över hos henne, eller att hon sover över hos mig, i ett tidigt skede i förhållandet
• Inte kunna vara sambo med henne
• Förväntningar på att jag ska fria allt för kort tid från att vi träffats (säg kortare tid än 2-3 år)
• Inte kunna träffa hennes föräldrar i ett tidigt skede, alternativt bli presenterad som enbart en vän och behöva smussla
• Samma som ovan, fast gällande andra släktingar, vänner, arbetskamrater m.m
• Förväntningar om att jag enskilt ska försörja henne, hennes föräldrar och kanske även andra i släkten
• Massa prat om sin sod, om det inte är:

  1. först efter att vi båda har börjat prata om att gifta oss, och
  2. det är självklart för alla parter att det i första hand är något symboliskt, och att vi kan förvänta oss en gåva tillbaka som till stor del motsvarar den summa som sin sod’en handlade om
• Inte kunna visa rimliga kärleksyttringar offentligt, t.ex en kram och kyss på en flygplats
• Inte kunna ha en mer jämlik fördelning av sysslorna, baserat på vem som har mest tid över, vem som är bra på vad, och vem som gillar att göra vad
• Inte ha ett någorlunda jämlikt förhållande mer generellt (t.ex uttryck som “jag måste kolla med regeringen först” är för mig precis lika främmande som “du ska vara i köket, kvinna!”)

Vad jag vill säga med allt detta är att det faktiskt finns thailändska tjejer och kvinnor som dessa situationer inte uppstår med. Jag har nämligen själv varit i ett sånt förhållande. Som andra har skrivit i tråden tidigare kan det vara väldig skillnad mellan landsbygd och storstad, och mellan olika samhällsklasser, och thailändska samhället förändras, som tur är. Det finns ingen som helst anledning att ha kvar negativa traditioner och rutiner bara för att folk “tycker” att det ska vara så.

[jimi]

Min favorit är nog pla tubtim tod gratiam, friterad hel tubtim-fisk (red tilapia, tror jag) med friterad vitlök. Men fisken får inte vara för hårt friterad, utan ska fortfarande vara lite saftig i köttet. Till detta äter jag kokt ris med en stänk ljus soya. Chillisåsen som följer med fisken lämnar jag alltid orörd. Samma gäller täcket med friterad vitlök som jag ser som enbart en smakgivare.

Favorit nr två, som går utmärkt att kombinera med fiskrätten ovan, är gai pad med manuang, wokad kyckling med cachewnötter. Jag brukar dock oftast säga “pet nit noy krap”, eller “sai prik nit noy”, dvs “inte för starkt”, eftersom styrkan i denna rätt kan variera från menlös till väldigt stark, och jag äter inte stark mat.

Sen är det ett antal rätter till som jag tycker är väldigt goda, men som jag glömt bort namnet på. En rätt är revbensspjäll i någon form, och en annan är en gryta. Jag måste verkligen be min fd svärmor att skriva ner dessa namn åt mig någon gång.

I stort får jag nog erkänna att min lista över goda thailändska maträtter är betydligt kortare än hos de flesta andra faranger. Men så blir det när man inte gillar starka kryddor, allt för “exotiska” kryddor (som koriander och galanga), skaldjur, eller generellt maträtter som är lite för “udda” eller annorlunda jämfört med det man är uppväxt med. Men det är helt enkelt något jag får leva med.

[jimi]

Nu har jag varit på Immigration Office, och allt gick bra. Jag kom dit strax innan 11, fixade foto och kopior på plats, fick en kölapp och blev ombedd att återkomma kl 13. Så jag åkte iväg på lite andra ärenden, och tog sen en lunch vid Airport Plaza. Ca kvart över ett var jag tillbaka, och då var det 7 nummer före mig, och det tog ca 20-30 minuter. Därefter var det ca 40 minuter väntetid till innan allt var klart.

Så om man bara räknar väntetiden där på IM så handlade det om lite drygt en timme totalt. Jag hade troligen kunnat fått ner väntetiden om jag varit där tidigt på morgonen, men för mig är en sovmorgon värt mer än att få vänta lite extra på IM. Jag hade ingen tid att passa, hade en sittplats i ett luftkonditionerat rum, och kunde sitta och lösa sudoku, så det gick ingen nöd på mig.

[jimi]

Tackar Hasse, för ett snabbt och tydligt svar. :thumbright:

Alltid skönt att höra om ett konkret fall. Nu känns det mycket lugnare. Jag tar mig till IM imorn, så är det avklarat.

/Jimi

[jimi]

@bandonghasse wrote:

Om myndigheterna skulle knacka på en dag och ställa frågor om vad jag sysslar med så måste dom fått reda på från någon person eller något data system att jag sitter och jobbar och tjänar pengar utan arbetstillstånd.

Antingen så har myndigheten upptäckt att jag regelbundet säg varje månad plockar ut 100000 bath t,ex från ATM burken- Alltså banksystemet har rapporterat till myndigheten att det förekommer regelbundna penga transaktioner från utlandet på mitt VISA kort som skulle tyda på inkomster från utlandet. Jag hade bara tänkt använda en Thailändsk bank för att visa upp stilla liggande pengar på kontot för att förlänga mitt uppehållstillstånd varje år hos immigration. Lönen från Sverige tar jag via svensk bank och VISA kort i ATM burken.
Jag undrar om Thailändska data system samarbetar eller är sammankopplade med varandra för att kunna upptäcka detta utan att ha fått in ett tips på mig från någon person.

Eller. Så har någon person anmält mig till myndigheten att jag sitter och jobbar på dagarna och dom åker ut för att kontrollera detta. Det gäller att hålla tyst.

Vad tror ni ? Kan jag verkligen åka dit utan att en person verkligen skvallrar på mig ?

Känns inte troligt. Visst skulle man kunna tänka sig att i teorin går ett larm i nått banksystem om misstänkt pengatvätt om man har regelbundna uttag över en viss gräns, men om den gränsen skulle gå vid 100000 baht/månad eller under så skulle nog myndigheterna få såna larm rätt så ofta. Jag menar, hur många rika amerikaner eller andra turister spenderar inte ett antal hundra tusen baht under några veckor lyxsemester med high end restauranger och köp av lyxartiklar, det mesta med kontanter?

Jag tror det är många fler än jag på forumet som sitter i samma tankar om detta. Olagligheter skall vi inte uppmuntra till men jag tycker det finns skillnad på graden av olaglighet i detta fall. Jag tar ju in pengar till Thailand som är skattade i Sverige. Vita pengar från Sverige. Pengarna går lugnt och stilla in i den Thailändska ekonomin och bidrar till ökad försäljning av varor och tjänster. Det känns inte så olagligt. Känns faktiskt väldigt bra. Kanon helt enkelt. :cheers:

Exakt så tänker jag också. Det är enligt mig helt absurt att de thailändska myndigheterna inte inser att lite luckrande på dessa hårda regler skulle kunna ge dom mer pengar. För inte nog med att fler faranger skulle våga göra detta och därmed spendera mer pengar i Thailand, dom skulle t.om kunna få in lite pengar genom att beskatta dessa faranger. Säg att de beskattar med några få procent. För mig skulle det vara ett rimligt pris att betala för vetskapen att det då var 100% lagligt och enligt reglerna, och man kunde vara helt öppen med det.

Därmed inte sagt att jag inte förstår grundtanken med dessa regler, att skydda den inhemska arbetsmarknaden. Men de kan fortfarande ha en generell regel som gäller de mer okvalificerade jobben. Men jobb som uppenbart som kräver mer expertis eller specialkunskap ser jag inte någon som helst anledning till att de inte kan exkluderas från de hårda reglerna.

[jimi]

@Auan wrote:

@Nille wrote:

Verkar som det börjat handla om arbetstillstånd istället? Får börja klippa och klistra snart :study:
Gråzonen är enorm och trots allt ganska riskfri om du inte står och bankar på djungeltrummorna. Ser du till att ha 100k i lådan har du en försäkring om de knackar på en dag, värre än så är det inte. Inget jag uppmanar till dock.

100k Svenska eller Baht och hur kan du vet så exakt vad summan är.

Jag gissar nu, men skulle tro att Nille bara tog en lämplig summa, troligen i baht, som han tror det kan handla om. Kanske känns lite saftigt, men med tanke på vad man i värsta fall kan råka ut för om man åker fast ordentligt så är det nog en summa de flesta faranger skulle tänka sig att betala för att slippa det. Jag skulle definitivt resonera så. 100 000 kr däremot känns lite väl extremt, och en myndighetsperson som skulle kräva den summan skulle nog misslyckas då de flesta farang nog då istället skulle försöka klara sig ur situationen på andra sätt (t.ex hitta en super-advokat, alternativt utnyttja sina eventuella kontakter för att hitta en annan lite “billigare” myndighetsperson som kan hjälpa till).

[jimi]

@Jofa wrote:

Jag blir alltid förvånad när jag ser dessa fantasilönerna i Thailand. Medialön för en it utvecklare i Sverige är 25 900 och då pratar vi om män, kvinnor några hundra mindre.
Den är inte ens medianlön i Sverige totalt inom alla yrken, den ligger på ca 28 000kr. Så it utvecklare i Sverige är ett låglöneyrke. Men så är inte tydligen fallet i Thailand.

300 000 bath som det enligt Caveman minst går att tjäna i Thailand motsvarar ca 65 000 kr. Kan säga att den högst betalde it utvecklaren i Sverige tjänar 55 000 kr och den lägst med bara ett år i branschen 11 000 kr enligt den öppna svenska lönestatistiken.

Sverige är visst ett låglöneland. Alla svenska it utvecklare, flytta till Thailand!

Jag har väldigt svårt att tänka mig att den högst betalda IT-utvecklaren i Sverige tjänar 55000 i månaden. Det är garanterat mer än så. Kanske är problemet den vida definitionen av ordet “utvecklare”. Det kan omfatta allt från någon som nyss gått klart en tvåveckorskurs i PHP, och tigger till sig småjobb från privatpersoner och småföretag till en låg timpenning, till en professionell IT-guru på Oracle med 30+ års erfarenhet.

Visst, i många fall kanske de allra mest erfarna och kunniga utvecklarna i praktiken jobbar som systemarkitekter, vilket ofta är en separat kategori i lönestatistik. Men det finns också garanterat en gråzon däremellan, med folk som har systemarkitektiskt ansvar men som även skriver mycket kod. Jag t.ex anser mig ligga inom denna gråzon, och jag kallar mig systemutvecklare.

Jag tror att många har en skev bild av vad en utvecklare gör. Det handlar inte om att “producera kod”. Själva kodskrivandet (dvs det faktiska inmatandet av de tecken som koden består av), utgör oftast en ganska liten del av en genomsnittlig arbetsdag. En utvecklare spenderar majoriteten av sin tid med att komma på bra lösningar på problem. Problem som inte bara utgörs av de simpla grundkraven, utan som även inkluderar allt runtomkring. Koden kommer ju med största sannolikhet inte existera i ett vakum, utan ska installeras/”deployas” i ett eventuellt väldigt komplext system. Och dessutom menar jag att det ingår i utvecklarens roll att ha koll på en mängd andra saker som är vitala för projektets framgång på längre sikt, trots att de inte verkar speciellt viktiga för t.ex en chefsperson eller en slutkund). Vi pratar t.ex, utan invändig ordning: lokal utvecklingsmiljö, test- och stage-miljöer (alla med en mer eller mindre komplett representation av den slutgiltiga produktionsmiljön som koden ska köras i), versionshantering, enhetstestner, integrationstester, continous integration, automatiska deployrutiner, dokumentation m.m, m.m…

Dessutom har utvecklarens arbetsupgifter skiftat i sin natur de senaste säg 20-30 åren, från att mest ha handlat om faktiskt kodande av en massa funktioner och implementationer av algoritmer, till att numera till väldigt stor del innebära ett kombinerande och konfigurerande av olika färdiga “komponenter”. Dock betyder inte det nödvändigtvis att det blivit enklare. Av alla dessa komponenter som finns där ute så måste man veta tillräckligt mycket om dom för att kunna välja rätt komponenter, och man måste kunna integrera och konfigurera dom på rätt sätt. Man kan jämföra dessa komponenter med t.ex datorkomponenterna “CPU”, “Minne”, “Grafikprocessor” m.m, och hur moderkortstillverkarna fortarande behöver specialistkompetens för att producera högkvalitativa moderkort baserat på vad de ska användas till. Det kan vara moderkort till allt från minimala undervattenkameror till datorer som styr nedsänkningen av uranstavar på ett kärnkraftverk. Och precis som moderkortstillverkarna kan behöva specialbeställa en del komponenter, eller specialskriva egna drivrutiner så kan utvecklare behöva skriva en massa egen kod för specialfunktioner som det inte finns några [bra] färdiga komponenter för. För att inte tala om all integration med andra system, interna som externa. Det finns visserligen vissa standarder för hur man ska integrera system med varandra, men problemet är att det finns *för många* standarder, så i praktiken behöver man nästan alltid skriva en egen implementation av ett lager som ska ligga däremellan.

Sen har vi hela biten med verksamhetsspecifik kunskap. Om man som utvecklare har dålig koll på hur slutanvändarna använder eller kommer använda systemet så kan man visserligen fortfarande producera högkvalitativ kod, men risken är då stor att den koden inte gör det som slutanvändarna förväntar sig. Det kan visserligen hjälpas till viss del av att projektledaren specar på extrem detaljnivå hur saker ska fungera. Men det är inte ett speciellt effektivt sätt. Det är bra mycket bättre om utveckaren har så pass bra förståelse systemet i sin helhet, och dess användare, så att denne kan inte bara kan lösa definierade problem/uppgifter på ett bra sätt, utan även aktivt själv kan komma med egna förslag på nya funktioner och lösningar på saker som användaren kanske inte ens tänkt på.

Så, för att gå tillbaka till trådens ämne lite här… Om man med “utvecklare” avser den enklaste definitionen, med de lägsta kraven, så är det kanske mycket rimligt att se det som ett låglöneyrke. Men om vi i stället pratar om mer erfarna och kompetenta personer, med specialistkompetens, god kommunikativ förmåga, god förmåga att sätta sig in i andra system och verksamheter, och som aktivt själv bidrar med förslag på nya funktioner och lösningar… Ja då tycker jag inte 30 000 till 70 000 kr i månadslön är orimligt. Jag menar att denna typ av utvecklare kan ett IT-företag lätt hyra ut som konsult till en kostnad av runt 800-1500 kr i timmen. Om vi räknar på 1000kr/h så blir det runt 180 000 kr för en månad. Drar man sen bort administrativa kostnader så är det ändå rätt mycket kvar att dela upp mellan företaget (som vinst eller för återinvestering) och den anställde (i form av lön och sociala avgifter). Och om personen i fråga sen råkar ha specialistkompetens som verkligen är eftertraktad så är det inte orimligt att ta ut 2000 kr eller mer per timme.

Sen hur man ska räkna för att få fram motsvarande rimlig lönenivå i thailand är en annan femma. Det beror väldigt mycket på kunderna och typerna av uppdrag. Om företaget är svenskt och rimligt stort så är visserligen en timkostnad på ~1000 kr ingen stor grej, men då kan de å andra sidan ha som krav att den konsult de betalar för ska befinna sig på deras kontor under projektets gång. Om utvecklaren i fråga sitter långt borta i thailand så kommer de med största sannolikhet se det som att de betalar för en offshoring-tjänst (“offshore outsourcing”), och då kommer de rimligtvis jämföra timpriset med andra offshoring-tjänster. Visst är det en fördel att utvecklaren kan flytande svenska, men de flesta företag har inga större problem med att hantera engelskpratande konsulter även om viss språkförbistring förvisso kan uppstå. Då är det snarare kompetensen som måste vara det främsta säljargumentet. Och jag tror precis som du Jofa skrev tidigare att riktigt kompetenta systemutvecklare finns det relativt få av i Thailand. De få som finns jobbar förmodlingen inte inom offshoring, och om de gör de så tar de nog rätt saftiga timpriser jämfört med “klassisk” (dvs stereotypisk) offshoring, man behöver nog inte oroa sig för prisdumpning inom det segmentet.

Sen vilken lön som en viss utvecklare kommer acceptera är ju väldigt personspecifikt, och då inte bara baserat på kompetens. Personen i fråga kanske redan har bestämt sig för att han bara *ska* bo i Thailand, och om han då får ett jobberbjudande som ger 50 000 baht/månad så kanske det är perfekt för honom. Kanske han kan tänka sig att bo enkelt, leva billigt, och inte bryr sig om att kunna resa till Sverige och hälsa på släkt och vänner mer än säg var 5:e år.

Eller, i andra änden, kan det vara en person som vet att han kan tjäna betydligt bättre i Sverige (och förmodligen redan gör det), och som inte känner någon bråska med att flytta till Thailand, eller iallafall inte med att hitta ett jobb på en gång. Och för denna person är det kanske viktigare att kunna ha en hög levnadsstandard, med fint boende (t.ex fin condo eller hus hyffsat centalt i Bangkok), ny bil, kunna äta på bra restauranger ofta, kunna köpa “farangmat” och andra lite dyrare matprodukter, kunna köpa fina kläder. Ja, helt enkelt saker som innebär en hel del kostnader. Och sen sparande på det, både pensionssparande och för nödutgifter. Och sen resor på det, både inrikes inom Thailand och även runt i världen . Nu har jag visserligen inte räknat nått på detta, men jag kan lätt tänka mig att man skulle behöva minst 80 000 baht/månad för detta. Så denna summa, efter skatt, skulle nog vara minimilönen för att kunna övertyga denna person. Jag personligen skulle troligen inte acceptera en lön lägre än så, och jag skulle garanterat vara ganska tuff i den löneförhandlingen. Sist jag bytte jobb så hade jag konkreta erbjudanden från tre arbetsgivare, och jag skämdes inte ett dugg över att använda det som ett argument i en tuff löneförhandling som i slutändan ledde till ett jobb med 30%-ig löneökning och en extra semestervecka.

[jimi]

@bandonghasse wrote:

Jag känner två falanger ( programmerare ) som sitter dolda och jobbar på distans mot IT bolag i Sverige och får sina löner inbetalda på Svenska lönekonton. Använder sen VISA korten till att plocka ut pengar i ATM burken. Jag vet att det är olagligt ( eller är det det ? ). Jag tror det iallafall.

Men deras poäng är att dom Thailändska myndigheterna har 0 koll på vad dom sysslar med. Andra Thailändare lika så samt andra falanger. Inget krångel med myndigheter. Inga problem med andra som kanske skulle vilja ha en del av kakan om det var frågan om en framgångsrik restaurang eller bar t.ex . Inga korruptions problem.
En kille har jobbat så här i 8 år nu den andra i nästan 5. No Problem vad jag har förstått hittills.

Vad tror ni ? Är det galet ?

Jag är också intresserad av att höra andras åsikter om detta. Jag kommer nämligen göra exakt samma sak som dina två bekanta nästa år, fast under en mer begränsad period (3 månader). Det känns inte optimalt, men enda konkreta sättet jag kommit på som faktiskt skulle kunna funka. Jag har ett underbat jobb som jag definitivt inte är beredd att släppa, och även om jag skulle få tjänstledigt (pga språkstudier) så är jag inte beredd att avstå från tre månadslöner och samtidigt få så mycket fritid helt plötsligt (jag skulle bli rastlös).

För övrigt, angående pratet om dropshipping och liknande verksammhet. Jag tycker personligen att utbudet av utlandsleverans av svensk mat via nätbutiker är skralt. Jag saknade ett antal svenska matprodukter på min senaste thailandsresa, och den var bara på tre veckor. När jag åker ner för min lite längre resa så kommer jag ta med en hel del saker som jag inte tror jag kommer kunna få tag på där. Och om jag skulle bo där permanent så skulle jag bli galen utan t.ex A-fil, mannagrynsgröt, grahamsbröd, normalgräddat leksandsknäckebröd, leverpastej, god mellanlagrad ost och osötad komjölk. Nu är kanske inte en importverksamhet något just du lockas av, men jag är övertygad om att det finns en marknad här som inte är helt utforskad. De få onlinebutiker jag hittat som levererar utomlands har ett skralt utbud. Det bästa och enklaste är om kunden kan skriva ihop en egen önskelista på saker, och sen efter tillgång kunna få göra en specialbeställning. I praktiken ska man kunna köpa allt som finns tillgängligt i en större matbutik i en större svensk stad, inklusive kylvaror. Hela idén är då att man inte själv ska lagerföra alla dessa varor, utan köpa in för varje enskild order. Bara mina tankar… 🙂

[jimi]

@Nille wrote:

Thai Smile Concert på Bryggeriet imorgon Fredag 8/8.

Fredag 8/8, skriver du. Och i nyhetsbrevet som skickades ut står det Fredag 18/8. Förvirringen är total! 🙂

Jag förutsätter att det är idag, fredagen den 16/8 som gäller. 🙂

[jimi]

@Mr_jacobson wrote:

Jag som är trafiklärare i Sverige tycker att fast det är kaos så flyter det på ändå men skulle gärna vilja “lära” mig köra i Thailand. Dom har något vi saknar i våran regelstyrda trafik. Men jag är kanske för riskmedveten för att kunna köra där. Kan någon ge mig körlektioner? då jag skulle vilja ha Thailändskt körkort. :salute:

Jag har inte provat att köra bil i Thailand ännu, annat än korta sträckor på lugna platser. Så jag är inte rätt person att ge körlektioner 🙂
Men jag har sen en tid tillbaka lite av en plan, som ser ut ungefär såhär:

1. Åk mycket som passagerare, och observera trafiken
2. Gå runt som fotgängare, observera trafiken, lär mig att hitta och känna igen områden
3. Ta en guidad cykeltur i grupp, som inkluderar körning i stadstrafik
4. Hyr en bra cykel, och cykla runt bland trafiken
5. Hyr en lätthanterlig vespa, och kör mycket i stan
6. Öva att köra med thaikompis som kör bra, börja med lugnare platser

Det känns som en ganska rimlig “stege” att klättra. Dvs jag fokuserar på själva trafiken i början, och först när jag känner mig bekväm med den så ger jag mig på att prova köra bil.

När jag är i Thailand är det nästan uteslutande Chiang Mai och Bangkok jag befinner mig i. I Chiang Mai har jag kommit till punkt 5 på listan, varav jag egentligen tog mig igenom punkt 2-5 i ett svep nu i januari. Iom att jag är van cyklist, och cyklar i stockholms stadstrafik nästan dagligen sommartid så kom jag ganska snabbt in i tempot och kände mig som fisken i vattnet. Vespan var lite större utmaning till en början, eftersom jag inte var van vid ett fordon som var tungt och ville tippa åt sidan när man körde sakta (värst var det nog när jag skjutsade en nästan 2 meter lång, tung norrman, och man fick sakta snirkla fram mellan bilarna i en trafikstockning).

Thaikompisen som jag tänkt övningsköra med under nästa Thailandsbesök är brorsan till mitt ex, och han kör riktigt bra (bättre än de flesta svenskar jag känner). Han har jobbat som privatchafför, och han är en sån person som är väldigt försiktig med saker (minsta repa på bilen är en stor grej för honom).

I Bangkok däremot har jag enbart kommit lite smått in på punkt 2 i min lista ovan, men jag har mindre bråttom med att lära mig att köra där. Men på sikt har jag definitivt det som mål.

[Author]

Posts