[klangsap]

Jag kan bara säga att jag har inte ens tänkt tanken på att fråga thaiexmaken om han gått till prostituerade innan vi träffades. Jag tar förgivet att han gjort det och det upprör mig inte det minsta.
Jag har inte heller frågat i mina svenska förhållande, där har jag helt enkelt tagit för givet att de inte har varit hos en prostituerad. Har aldrig haft någon anledning att misstänka/tro att han, under vårt förhållande, varit otrogen eller på prostitutionsbesök. Däremot (efter tio års, enligt mig, otrohetsfritt äktenskap) så träffade han en ny (thai) när han var nere ensam i Thailand efter ett halvår. För mig var det sorgligt men inget konstigt att det hände, det kunde lika gärna varit jag. Thailändska mäns prostitutionsvanor aldrig varit med i mitt funderande över vårt förhållande över huvud taget. Det som för mig var jobbigt var alla missförstånd (pga språk) och olika synsätt på allt möjligt. Men allt det positiva vägde helt klart över och jag ångrar inte en sekund.
Jag har ju också hört allt negativt om thaimän och blev förvånad, dels över min egen man 🙂 och dels över hur det var med männen i hans by/stad. Enligt mig så var det typ 2 av 10 män som var urtypen för en thailändsk skitstövel till man (super, slåss, spelar, kvinnor…). 2 till som var lite ”allmänt dåliga” och då 6 män som var helt… vanliga. Alltså inte otrogna (tror jag ju, förståss), utan vardagligt lyckliga med sina liv. Det kan ju, om vi alla är helt ärliga, inte bara vara jag och Malee som har noterat att det finns vanlig, bra thaimän? En annan (som inte har med saken att göra) grej som jag inte hade väntat mig var att många av de ”vanliga” männen ofta hade hand om barn/barnbarn. Summa sumarum mitt råd till dig Magdalena ang otrogna thaimän: gör precis som du hade gjort om du träffat någon svensk i Sverige. Får man konstiga ”vibbar”, underliga förklaringar och misstänker något så är det troligt att något inte är som det ska. Men att thaimän är mer otrogna än andra tror jag inte på.
Som Malee skriver, mycket snack o liten verkstad. Däremot får man ju tänka igenom hur man ställer sig till tanken på att han varit hos prostituerade, om det nu känns jobbigt. Skitstövlar finns det överallt och bra män finns det överallt. Välj rätt (eller gå :thumbleft: ). Go for it, girl!

[klangsap]

Rospigg,

Jomen visst det är säkert så.
Själv är jag snäll, snäll och får till slut storspel = skriker och blir vansinnig.
Inte den mest lyckade kombinationen i en thaisläkt. Har bla skällt ut en syster och fast vi nu kan ses under ordnade former så är relationen för alltid förstörd. Exmaken lärde sig iallefall att jag menade allvar när det blev riktigt allvar. De första gångerna försökte jag vara svenskt trevlig och ”vara med” under samtalen med familjen i byn. Men jag insåg ganska snabbt att inte en människa brydde sig och roade mig därför själv så gott det gick och jag kan nog inte påstå att jag efterkommande resor försökte så värst mycket heller.
Apropå tåg, så sa jag en gång (under en ”jag-måste-åka-härifrån-nu-attack”) att jag kan ta bussen till Hua Hin. Det går inte, det är för långt till stationen. Okey, då tar jag tåget istället. Nej, det går inte. Varför då? Nej, man kan inte åka till Hua Hin härifrån. Nehej, varvid jag packade lilla väskan gick iväg till stationen väntade, klev på tåget och åkte till Hua Hin.
Två dagar senare tog jag tåget tillbaka. Maken som innan absolut inte kunnat låna någon bil, hade i samma sekund jag ”försvann” (jag sa att jag skulle till stationen när jag gick iväg, men det var ju ingen som trodde mig) fixat fram en bil, varvid han och släkt åkte runt och letade efter mig i Hua Hin :scratch: . Inte heller det ”korrekt” att bara pysa iväg. Men det medförde faktiskt till viss del en ny respekt från en del. En del struntade ju fullkommligt i vilket.
Jag tror nog stghre retar mig just för han låter så patriarkisk (herregud, slappna va liksom), ingen bestämmer över mig-känslan infinner sig direkt.

Ha det så bra 🙂

[klangsap]

Glegolo,

Det var faktiskt enbart Görans (i mitt tycke) militanta ord jag opponerade mig mot, inte själva åsikten. Jag fattar att vi alla har olika sätt att hantera olika situationer och inget är väl mer rätt eller fel, huvudsaken är ju att man mår så bra som möjligt.
Vill även säga till Göran att jag har all respekt för dig och ditt kunnande och läser med glädje det du skriver (för det mesta :compress: ). Då kan man ju fråga sig varför jag angrep? Ja, inte vet jag det bara kom… tyckte det lät så hårt bara.

/Klangsap

[klangsap]

Stgrhe wrote:

Jag tycker också det är ett märkligt beteende. Det skulle aldrig förekomma att liknanade överrasking skulle hända i vår familj. Och om nu någon utanför kärnfamiljen får tillstånd att följa med oss någonstans så är det på min och min frus villkor – vi bestämmer, det vet alla och rättar in sig i ledet.

Göran

Hej Göran, Är det verkligen på både din och din frus villkor? Du låter så militärisk, eller något sånt. Kärnfamilj, tillstånd och rätta sig i ledet gulp, nästan lite scary :silent: Det är nästan så jag undrar om du någonsin låter saker och ting bara hända, utan att spaltatupp hårdföra regler.

/Klangsap, som inte kunde låta bli (jag menar inget illa) :blackeye:

[klangsap]

Vill bara förtydliga lite. “Släktproblemet” fanns bara när vi var nere i Thailand. I Sverige var han väldigt annorlunda och inte alls i behov av vare sig släkt eller vänner, mer än “normalt” vill säga. Det var nog därför det blev lite av en chock första gången vi var där en längre tid :silent:

/Klangsap

[klangsap]

Åh, vad jag gillar det här forumet! Känner igen vartenda ord och kan inte låta bli att skratta :cheers: Men just då, fast i ”släktträsket” kändes det inte allt för kul.
Första gången jag var hemma i byn, med släkt omkring mig dygnet runt, tog det ett par veckor innan jag fick tuppjuck och meddelade att jag måste åka till Hua Hin för att få en paus.
Det tog ca två veckor att få exmaken att förstå varför jag över huvud taget ville åka iväg.
Den stora dagen kom och den lånade bilen var full av…. släkt. Flaket täckt med bastmattor att sova på, resan till Hua Hin tog hela 1,5 timme, helt naturligt låg hälften och sov. Jag hade på fullt allvar väldigt svårt att hålla mig från att börja gråta. Jag försökte återigen förklara att jag vill åka bara du och jag, jag vill vara ensam med dig till mannen. Det slutade med att tio par ögon, oförstående stirrar på mig, exmaken säger sorgset att jag inte gillar hans familj.
Vi åker förståss allihop och jag kan bara sammanfatta resan som den mest misslyckade hittills. Till kommande resa, vis av erfarenhet, krävde jag redan i Sverige att jag skulle tillbringa var tredje vecka i Hua Hin, på hotell, själv. Till min stora, stora glädje och förvåning fanns det helt plötsligt ”svenkhus”, farangrestauranger och faranger som badade i havet i den lilla byn (vem kunde tro att man skulle bli så glaaad över en ”svenskby”). Efter att ha bearbetat och övertygat exmaken och släkten om att jag kunde cykla till stranden/restaurang själv utan att någon kusin/syster behövde åka med så blev livet så fantastiskt mycket mer bra. Jag följde fortfarande med på div släktresor/träffar och det är ju helt ok, när man vet att ”andningshål” finns.

Nu lite OT. Som sagt jag skrattar gott åt allt ”typiskt thailändskt” som jag läser om här. Fast jag var gift med en thaiman (Ifall nu någon tror att det är skillnad på thaikvinnor/thaimän, menar jag.) så måste jag säga att nästan allt ”konstigt” stämmer på honom också. Tysta leken, att man helt plötsligt kunde bli matad, att aldrig erkänna ett fel, att bara ”försvinna” och sova utan att säga något (i Sverige, tex om vi hade gäster hemma). Däremot hade han och jag väldigt lika syn på vad som skulle vara i div köksskåp osv medan hans systrar, när de var på besök tex kunde trycka in kastrulllock i besticklådan. Innan någon nu protesterar så vet jag förståss att alla inte är så här 🙂

/Klangsap, (väldigt svensk och väldigt självständig, visade det sig :salute: )

[klangsap]

Ett jättestort GRATTIS Timsurin!

[klangsap]

Allt det som gör mig lätt galen är det jag älskar/älskade mest.

Jag tror inte det är thaimän som är så speciella, det är det thailändska som får mig att rysa av både välbehag och ren frustation.

I min fd släkt så finns det gott om både manliga/kvinnliga praktpuckon och även då både och av vanligt hyfsat bra människor.

Jämfört svenska män – thailändska män så finns det en stor skillnad.

Thaiarna har ett helt annat förhållningssätt till kärlek; 1. De är lugna och brusar aldrig upp. Det blir i stor sätt aldrig bråk och hustrumisshandel för mig är helt omöjligt att tänka på i dessa lägen – alltför många thaiar är för fina och för religiösa för att ens tänka på detta.
2. För de thailändska männen går också familj före ALLTING annat, och vi falangkvinnor slipper allt snack om karriär som de västerländska männen går på med och det finns mer tid för varandra..

Listan kan göras lång men Gluaymai har verkligen rätt! / Rebe

– Jo, jo visst…. :cyclops:

[klangsap]

Hej Nille,

Ett OT-svar.
Jag vet, ett ganska dödfött uppdrag. Men vi får försöka så långt det går.
Dessutom, för att sonen ska få fortsätta på hemspråket så måste vi prata thai hemma till vardags. Det hjälps inte att jag förklarat att jag är usel på thai och dessutom uttalar allt fel. Nu sitter jag hos sonen hemspråksfröken en halvtimme i veckan och försöker lära mig… Vi säger iallefall så mycket vardagsgrejjer vi kan på thai, typ brääng fan maaii och sai sua paa.
Hade varit kanon med en thai-barngrupp. Bor i Sjöbo Skåne, lite väl långt bort (Men är från Huddinge, kanske ska fundera på en flytt, hmm).

[klangsap]

Tack för svaren!

Det känns jättebra att ha fått ur sig historien, det var nog precis vad som behövdes.
När Chon kom till Sverige slutade han tvärt dricka (alkohol, öl) röka och spela (faktiskt lite tråkigt ibland :drunken: ) Han var inte pigg på att träffa andra thailändare och nu i efterhand förstår jag att det var hans sätt att få förhållandet att fungera (då ölsinnet inte var det bästa när vi var kvar i Thailand). Att han inte vågade chansa. När vi var i Thailand på semester drack han öl ungefär dygnet runt, vilket jag tyckte var semesterokey. När han åkte ner för husbygget så började givetvis drickandet igen, men även spelandet, rökandet, ljugandet. Det i kombination med 10 månader, katastrof!
Under de klara stunder han hade när jag kom ner sa han flera gånger att han inte klarade av livet i Thailand, att han ville lämna allt och åka tillbaka till Sverige. Jag tror att allt det här återigen har med jag-kan-inte-tappa-ansiktet att göra.
Om han skulle komma tillbaka till Sverige så tror jag nog att han skulle kunna gå tillbaka till det ”snälla”.
Kruxet är att han även gjort annat oförlåtligt och att han aldrig kommer komma till Sverige igen. Det här oförlåtliga innebär att han och sonen inte kan träffas och det är det som är värst. Sonen kommer så småningom givetvis vilja träffa sin pappa igen och jag gör mitt bästa för att upprätthålla kontakt så gott det går. De pratas vid per telefon, sonen (5 ½ år) går på thailändskt hemspråksundervisning. Jag pratar helskruttig thailändska hemma så att han inte ska glömma och vi ska försöka åka ner till Thailand så mycket det går. Vi åker nu den 6 maj till Phuket i 3 ½ vecka :cheers: .

Än en gång tack för forumet, det är guld värt att kunna skriva av sig och få respons!

[klangsap]

Tack för flyttning till rätt tråd och tack för hjälpen.

/carina

[klangsap]

Hej,

Det här kanske inte riktigt hör hit, men…
Jag har varit gift med en thaiman i 10 år, bra år/bra man, trodde jag.
Efter osannoligt mycket skit (rent ut sagt) det senaste året så ska vi nu skiljas.
Att få ett enda ärligt svar från exet är fullkomligt omöjligt. Han blåljuger om allt, litet/stort, bra/dåligt det spelar ingen roll. Huset och tomten i Thailand kan jag se mig om efter i himlen (är inte gifta “på riktigt” i Thailand). Prostituerad, “vanlig”, man eller kvinna det spelar ingen roll. När “the going gets tuff” så är vi alla “bara” faranger. Som Nisse säger: Alla kan drabbas och det av den enkla anledningen att vi är faranger och de är thai.

Jag bitter? Nej, mest förvånad över att även jag (som så många andra) fick på tafsen fast vi haft 10 riktigt bra år tillsammans :silent:

Ha det!

/Carina

[klangsap]

Så här var det för oss.
När min man (thailändare) tog lån i Thailändsk bank för att bygga vårt hus i Thailand så var jag tvungen att visa anställnings och inkomstuppgifter från Sverige. Det behövdes även att en thailändsk garant skrev under eftersom maken inte hade något jobb alls.

[klangsap]

Tack så mycket för hjälpen Tony!

/carina klangsap

[klangsap]

Har aldrig hört talas om skolpeng! Vad är det?
Har alla svenska barn en viss peng som man kan ta med sig till Thailand?
Det finns en internationell skola i Huay Yang dit vi ska flytta och den är dyr. Hur dyr har jag inte ens tagit reda på. Tillhör den sorten som mumlar mantrat “det ordnar sig” så fort något jobbigt dyker upp.
Fasen, det börjar kännas som att jag har mycket kvar som måste fixas som jag inte ens vet om.

[Author]

Posts