[thaifarang]

Del 3.

Väl hemma i igen så började jag lusläsa alla thailändska forum jag kunde hitta efter råd på hur man skulle bära sig åt för att bjuda hit en thailändsk flickvän. Jag lärde mig snabbt allting som fanns att lära sig om besöksvisa och vilka dokument som krävdes för att älsklingen skulle få komma hit. Vi hade fram tills dess bara pratat lite försiktig om möjligheterna för henne att komma hit. Största problemet var att hon lovat sin vän Tipp att hjälpa henne med restaurangen under den kommande högsäsongen och dessutom hade hon redan fixat boende och en massa annat praktiskt. Hon tog vid ett tillfälle upp saken med Tipp men hon svara bara – mai pen rai, klart du ska åka om du vill det, extra personal går alltid att ordna. Nu när de största problemen var avklarade började vi planera hur vi skulle gå vidare. Vi fyllde tillsammans i ansökan om besöksvisa som hon senare lämnade till svenska ambassaden i Bangkok. Vi planerade för att hon skulle åka den 22:a december, lagom för att vi skulle kunna fira jul ihop. Jag skickade även över pengar till flygbiljetten och det var kanske tur att man inte innan läst alla varningshistorier om blåögda faranger som blivit blåsta när de skickar pengar till flygbiljetter. Då vet i tusan om man vågat skickat några pengar och historien kanske redan hade tagit slut där. Nu gick det hur som helst bra och det var nog mest hon som var orolig att behöva ansvara för en, enligt henne, sådan stor summa pengar.

Så kom då äntligen det magiska datumet då min teerak skulle komma. Det var en kall fredagsmorgon och jag såg till att ta med mig lite extra kläder i bilen för säkerhetsskull. Från +30 till -10 är ju ändå en ganska stor omställning. När jag satt i bilen på väg ut mot Arlanda var det många tankar som for runt. Vad skulle hon tycka om det svenska klimatet? Hur skulle hon klara sig på dagarna medans jag jobbade och skulle hennes hemlängtan bli allför stor? Dessa lite olustiga tankar dröjde sig kvar medans jag stod på flygplatsen och väntade på att hon skulle passera genom tullen. När jag äntligen fick syn på henne, försvann alla de tvivel jag tidigare känt och istället kändes allting bara så rätt. – The air feels very fresh, darling, konstaterade hon medans vi gick mot bilen och jag tänkte att i jämförelse med Bangkoks luften måste Stockholm vara rena miljöparadiset. – Did you sleep anything on the plane, honey? Frågade jag eftersom jag själv brukar ha problem med att sova på flyget. – Sure teerak, I am thai and thai people can sleep anywhere and anytime svarade hon och skrattade.

På vägen hem från flygplatsen njöt jag hennes närvaro och tyckte det var roligt att hon var så nyfiken på allting hon såg. När vi väl kommit hem och hon fått i ordning på sitt bagage åkte vi iväg för att handla mat och lite andra saker inför julen. På julafton var hon lika ivrig som ett barn på att få öppna sina julklappar och jag förstod att detta var någonting helt nytt för henne. Eftersom jag visste hur mycket maten betyder för en thailändare, var detta något jag funderat på en hel del innan hon kom. Jag hade i alla fall varit lite förutseende och inhandlat en riskokare strax innan hon kom och även kollat upp var de närmaste asiatiska livsmedelsbutikerna fanns. Nu visade sig dock att hon var mer nyfiken på farang mat, så den första tiden var det jag som fick stå för all matlagning. Nu har jag aldrig varit någon mästare på matlagning, men hon åt i alla fall av allting jag lagade från blodpudding till flygande Jakob. Efter ett par veckor var dock min korta karriär som kock slut och jag fick sedan snällt hålla mig borta från köket om det inte var för att hjälpa till med disken 🙂

Veckorna efter julhelgen, var nog den tid som var jobbigast för henne. Jag hade börjat jobba igen och hon hade inte lärt känna några vänner än. Jag förstod att det måste kännas fruktansvärt ensamt att sitta i lägenheten och bara vänta på att jag skulle komma hem från jobbet. Det var även under denna tid som hennes hemlängtan var som störst. Jag försökte stötta henne så gott jag kunde genom att komma med förslag på aktiviteter hon kunde sysselsätta sig med medans jag var på jobbet. Jag hittade ett forum på nätet där majoriteten av medlemmarna var thai som nyligen bosatt sig i Sverige och genom detta forum fick hon senare många nya vänner. Efter en tid började den värsta hemlängtan att släppa och hon började trivas allt bättre med tillvaron. När det 3 månaderna hon hade på sitt besöksvisum började närma sig sitt slut, så bestämde vi oss för att förlänga hennes visum så att hon kunde stanna 3 månader till. Själva förlängningsansökan blev snabbt beviljad och eftersom hon köpt en öppen biljett var det heller inga problem att boka om denna biljett. Nu skulle hon i alla fall få stanna tills början av juni och kanske få uppleva början av den svenska sommaren i alla fall. Även jag lyckades boka en biljett med samma flyg som hon skulle åka tillbaks med och vetskapen om att slippa behöva vinka av henne vid Arlanda kändes bra. Det kändes på något sätt som det skulle gå lättare att ta farväl i Bangkok. Det låter märkligt, men så var det i alla fall. Vi hade även börjat prata om att ansöka om UT för henne då hon återvände till Thailand, och då passade det bra att jag kunde följa med. Bara ett par dagar innan det var dags för oss att flyga till Thailand, bokade jag ytterligare en biljett till Bangkok. Denna gång med avresa i slutet av september. Då jag hade läst om hur lång tid det kunde ta innan en UT ansökan blev behandlad – ibland upp till ett helt år – tänkte jag att jag åtminstone skulle besöka henne medans vi väntade. När vi sedan satt på planet till Bangkok pratade vi en hel del om vad vi hade framför oss och vi visste båda två att det skulle kunna bli en lång och tuff väntan innan hon kunde återvända till Sverige. Hursomhelst så var vi nu på väg till Thailand igen och nu skulle jag för första gången introduceras för hennes mamma vilket jag både såg fram emot och samtidigt bävade inför. Vad skulle hon tycka om mig? – Farangen som stulit hennes enda dotter………..

[thaifarang]

Ledsen alla som har väntat. Jag lovar att jag inte glömt bort denna tråd. Det har varit fruktansvärt mycket att göra på jobbet sedan jag kom tillbaka från Thailand i slutet av Juni, men nu börjar mina kollegor komma tillbaka från sina semestrar så jag hoppas det ska börja lugna ner sig lite. Jag har börjat skriva på fortsättningen och lovar att ni inte ska behöva vänta särsklillt länge till.

[thaifarang]

Stort tack till alla som hjälpt till att bringa klarhet i detta. Det blir nog att skicka in alla papper först och sedan avvakta tid för Intervjuv. Låter som den klart smidigaste lösningen.

[thaifarang]

@Thaisambo wrote:

Jag har frågat på Migrationsverket om detta, vi ska ju göra samma sak själva nästa år.

Det svar jag fick var att ansökan kan Du lämna in i princip när som helst, det finns inga tidsgränser satta för detta mer än att det ska göras medan det nuvarande uppehållstillståndet är gällande.

Något beslut tas dock inte förrän nuvarande UT gått ut.

Under den tid som behandlingen av ansökan pågår får sökanden vara kvar i Sverige även om befintligt UT gått ut.

Det här gör att det blir ett glapp mellan när befintligt UT går ut till dess att nytt klistrats in i passet (om det beviljas förstås). Under den här tiden, “glapptiden”, är dokumentationen i passet ofullständig och man bör nog inte planera någon resa till och från tredjeland under den tiden. Planera så att ni inte lämnar Sverige under “glapptiden” så fungerar det.

När bevillningsbeslutet kommit kan ni ta er till Migrationsverkets kontor på den tid som passar er och få det nya uppeehållstillståndet inklistrat i passet.

Vi har den 1 april som brytdatum och det gör nog att vi får avstå från Songkran i Thailand nästa år. Jag bokar absolut ingen resa innan detta är inklistrat i passet, men när det har blivit PUT av det så slipper vi tänka mer på “glapptider”. Olustig företeelse!

Tack så mycket för svaren, Thaisambo. Vi har precis kommit tillbaka från Thailand och lär inte åka utomlands något mer detta år, så “glapptiden” bör inte vara några problem. Känner du till om man även kan göra intervjun i sammaband med att man lämnar in PUT ansökan eller om denna måste göras separat? Får även passa på att önska lycka till med er kommande PUT ansökan.

[thaifarang]

Vi passade på att köpa en ny riskokare när vi var i Bangkok sist. Denna kokare klarade även att koka klibbigt ris och resultatet vart riktigt bra och man behöver inte lägga riset i blöt innan. Riskokaren ska även kunna göra risgrynsgröt, men det har vi inte hunnit testa än.
/Jugge

[thaifarang]

Såsom många redan skrivit så är svampplockning väldigt populärt och är nu min flickväns största hobby. Annars gillar hon när vi tar cycklarna och åker iväg på kortare utflyker. Ett krav är dock att vi måste ha picknickorgen fylld med mat med oss.
Igår föreslog jag att vi skulle ta en cyckeltur till Biltema som ligger ca 8 km från där vi bor. Inga problem men då måste vi stanna till och äta något på vägen annars har jag inte tillräckligt med motivation, tyckte hon 🙂
/Jugge

[thaifarang]

@yemisi wrote:

Nämen.. sådär får du ju inte sluta,hur länge måste jag och alla andra vänta nu då??
En otälig :bounce: Yemisi

Det komer en fortsättning, det lovar jag. När det blir beror på hur mycket jag har att göra på jobbet.
Tyvärr har jag redan bränt nästan all semester på senaste resan :scratch:

[thaifarang]

Då kör vi lite till.
– Hello Jorgen, I am Sisi, började jag läsa från meddelandet som dök upp på datorskärmen.
Sisi visade sig vara en tjej på drygt 30 år som då jobbade i Bangkok som grafisk designer på ett motormagasin. Hon kom ursprungligen från Nakhon Sawan, men hade flyttat till Bangkok för högskolestudier och sedan blivit erbjuden jobb där. Hon skrev också att hon troligtvis skulle åka över till Koh Chang senare under året för att hjälpa hennes väninna som hade en restaurang där. Hennes mail väckte min nyfikenhet och jag kände att jag vill veta mer om denna tjej. Vi började chatta med varandra och det dröjde inte länge förens vi kommunicerade flera timmar med varandra dagligen.
Vi trivdes bägge två med varandras sällskap och det visade sig att vi delade ungefär samma åsikter och tankar.
Två månader efter att jag fick hennes först mail, hade jag bokat en ny resa till Thailand. Jag kände att jag bara måste träffa den fantastiska tjej ”in real life”. Nu hade jag inte speciellt mycket semester kvar, men jag hade även lite komptid att ta ut, så jag lyckades i fall få ihop till två veckors ledighet. Jag bokade resan i september 2006 och fick tag på en biljett med avgång ca 4 veckor senare. Medan vi väntade på att jag skulle åka så planerade vi vår stundande tid tillsammans. Vad skulle vi åka? Skulle vi boka hotell i förväg eller på plats? Hur mycket pengar behövde vi, o.s.v. Varken hon eller jag hade varit på Koh Lanta tidigare, så det var ett av de resmål vi spikade.

Så kom då dagen det var dags att åka. Tror inte jag sov mycket natten innan, men jag lyckades i alla fall stapla mig ut till Arlanda. Sedan blev det den allt för dyra men traditionsenliga biran i flygplats baren. Det kände lite märkligt att sitta där helt själv med sin öl utan att ha någon att prata med.
Det blev dags för boarding och jag klev på planet och letade upp min plats. Jag hamnade bredvid en thailändska som jag började småprata lite med och tiden till landning gick rätt så fort. Medan jag väntade på väskan vid bagagebandet ringde telefonen. – You landed yet teerak, undrade hon. – Yes, I’m just waiting for my luggage, svarade jag. Väskan kom och jag tog mig igenom passkontrollen och ut i den heta Bangkoksluften. Och där stod hon. Tjejen som jag aldrig förut träffat, men ändå visste så mycket om. Efter inledande artighetsfraser och en hastig kram, tog vi en taxi till hennes lägenhet i Bangkok för att hämta hennes resväska. Denna lägenhet delade hon med två tjejkompisar och efter att ha hälsat på dem, begav vi oss till ett hotell i Chinatown där vi skulle stanna en natt innan vi begav oss vidare.

Dagen efter tog vi oss till khao san road där en av hennes vänner jobbade på en resebyrå. Vi fixade biljetter till Koh Lanta och skulle ta oss dit med en buss som skulle avgå från khao san samma kväll. – Hur lång tid tar resan dit, frågade jag hennes väninna som hjälpt oss med biljetterna. – Not more then 10 hours, svarade hon. Det var då jag lärde mig att om man frågar en thailändare om hur lång tid en viss sak ska ta, får man oftast räkna med minst det dubbla. Jag tror det tog nästan ett dygn innan vi kom fram till Koh Lanta och det var nog en av de jobbigaste resorna jag varit med om. Chauffören körde genom natten som om vi vore med i ett formel 1 lopp, filmen de spelade upp på tv skärmen hakade upp sig (troligtvis p.g.a. att bussen krängde och skakade Så mycket) och benutrymmet var obefintligt. Efter att ha kört hela natten stannade bussen sedan till slut i Surathani där vi tydligen måste byta buss. När vi klev av bussen i Surathani sa någon plötsligt – my fucking money is gone. De visade sig vara några amerikanska backpackers som blivit av med både pengar, pass och kameror under bussresan. De började anklaga personalen på bussen och ett tag var situationen riktigt hotfull. Efter ett tag så kom dock polisen dit och killarna som blivit rånade följde med i polisbilen. Efter ett par timmars väntan i surathani kom bussen vi skulle fortsätta med och fram mot eftermiddagen var vi så äntligen framme vid det hotell vi skulle bo på.

Nästa dag så kom Sisis vän Tipp ner till ön tillsammans med sin engelska pojkvän, Roger. Tipp var den vän som Sisi senare skulle jobba tillsammans med på Koh Chang.
Nu vet jag inte hur Koh Lanta är under högsäsongen, men då vi var där under oktober månad var det väldigt lugnt. För min del var det inga problem eftersom jag inte åkt till Thailand för att festa, jag var ju nyförälskad :sunny: Roger tröttnade dock snabbt på bristen av uteliv, så han och Tipp beslöt sig för att åka över till Ao Nang redan dagen därpå. Jag och Sisi hade redan betalat hotellet för ytterligare två nätter, så vi bestämde oss för att möta upp Tipp och Roger i Ao Nang senare. De återstående två dagarna på Koh Lanta flög iväg snabbt och snart var vi i Ao Nang där vi återigen mötte upp Tipp och Roger. Roger var på betydligt bättre humör nu och satt och läppjade på en Jack & Coke när vi mötte upp dem senare på kvällen. Vi hade ett par trevliga kvällar i Ao Nang innan det blev dags att åka tillbaka till Bangkok. Tack och lov så hade vi bokat flygbiljetter tillbaka, så vi hade en betydligt mer angenäm resa denna gång.

Tanken var att vi skulle avsluta vår semester tillsammans på Koh Chang och sedan skulle Sisi stanna kvar där för att jobba tillsammans med Tipp, men innan vi kunde ge oss iväg så skulle vi hämta upp lite möbler och annat som Sisi skulle ta med sig till Koh Chang. Vi åkte förbi hennes lägenhet i Bangkok och började sedan kånka in de saker som skulle med, i den minibuss vi hyrt. Sedan begav vi oss mot Koh Chang. På eftermiddagen kom vi fram till den lägenhet i Khlong Prao Beach som Sisi skulle hyra under den tiden hon jobbade i Koh Chang. Det var verkligen stekhet denna dag och när jag fick reda på att hennes lägenhet låg på fjärde våningen och att det naturligtvis saknades hiss, började jag ana oråd. Tanken på att kånka upp alla möbler som vi tagit med oss från Bangkok, fyra våningar upp i 35 graders värme var inte direkt något som lockade. Det hela slutade med att vi mutade portvakten med ett par hundra bath och sedan bar han upp allting med en väldig fart.
Tiden på Koh Chang fördrev vi sedan med diverse utflykter på dagarna och sen åkte vi in till White Sand Beach på kvällarna för lite underhållning. Dagen då det var dags för mig att åka tillbaka var nog en av de tyngsta dagarna i mitt liv. Vi hade bara vara tillsammans i två veckor men ändå kändes det som vi känt varandra betydligt längre (vilket vi i och för sig gjort om man räknar in den tiden vi tillbringat med att kommunicera med varandra över Internet). Sisi var också väldigt ledsen men vi lovade varandra att vi skulle fortsätta hålla kontakten och på något sätt se till så att vi snart skulle vara tillsammans igen.
På planet hem till Sverige var det många tankar som malde. Hur skulle vi bära oss åt för att fortast möjligast kunna vara tillsammans igen. Hon som precis flyttat till Koh Chang för att hjälpa Tipp under den kommande högsäsongen och jag som bränt mina sista semesterdagar. Var det en hopplös situation som var dömd till att misslyckas eller gick det att hitta någon lösning…………

[thaifarang]

Ja, denna låt spelades frisk av lokala thai band under min senaste resa. Klart skön låt!!!
/Jugge

[thaifarang]

@Micke063 wrote:

Namnet på puben är “Ban Khon one” och ligger i anslutning till hotellet “Pee man”. Det brukar vara två olika band som spelar där varje kväll och det brukar kunna bli en hel del drag

Tack, Vet var det är och har även varit där ngn gång. Men är väl inte i mina ögon en “pub”. Jag tänker mera på old english style när man pratar om pubar.
Om du kommer dit igen så kan jag rekomendera Collection pub som också ligger i anslutning till Pimarn hotel, lite mera exclusivt (kanske), men det brukar vara riktigt bra band där.

/Micke

Tack för tipset. Ska kolla in det stället vid nästa besök.

[thaifarang]

@thaifarang wrote:

@Micke063 wrote:

Där bor min fru också, ca 5 min norr om centrum utefter highway. Men ngn pub har jag aldrig lyckats hitta i NS fast jag letat med både ljus och lykta, var ligger den?

Micke

Tyvär kommer jag inte ihåg namnet på puben (ska fråga flickvännen senare), men det låg bara ca 5 minuters promenad från det hotel vi bodde på (Asia Nakhon Sawan).
/Jugge

Namnet på puben är “Ban Khon one” och ligger i anslutning till hotellet “Pee man”. Det brukar vara två olika band som spelar där varje kväll och det brukar kunna bli en hel del drag :shaking:

[thaifarang]

@jjonsson wrote:

Välkommen till forumet Jugge!

Ser fram emot din story!

Tack. Är mycket glad att ha hittat detta forum.

[thaifarang]

@Micke063 wrote:

Där bor min fru också, ca 5 min norr om centrum utefter highway. Men ngn pub har jag aldrig lyckats hitta i NS fast jag letat med både ljus och lykta, var ligger den?

Micke

Tyvär kommer jag inte ihåg namnet på puben (ska fråga flickvännen senare), men det låg bara ca 5 minuters promenad från det hotel vi bodde på (Asia Nakhon Sawan).
/Jugge

[thaifarang]

Hmm, kommer inte till Bangkok föräns i morgon och jag tvivlar på att det blir något midsommarfirande i Nakhon Sawan där jag befinner mig just nu. Ska visserligen ut på en fisketur snart, så kanske man kan laga till något sill liknande och skölja ner med Lao Khao 🙂

[Author]

Posts