Forum Replies Created
-
AuthorPosts
-
Del 3.
VĂ€l hemma i igen sĂ„ började jag luslĂ€sa alla thailĂ€ndska forum jag kunde hitta efter rĂ„d pĂ„ hur man skulle bĂ€ra sig Ă„t för att bjuda hit en thailĂ€ndsk flickvĂ€n. Jag lĂ€rde mig snabbt allting som fanns att lĂ€ra sig om besöksvisa och vilka dokument som krĂ€vdes för att Ă€lsklingen skulle fĂ„ komma hit. Vi hade fram tills dess bara pratat lite försiktig om möjligheterna för henne att komma hit. Största problemet var att hon lovat sin vĂ€n Tipp att hjĂ€lpa henne med restaurangen under den kommande högsĂ€songen och dessutom hade hon redan fixat boende och en massa annat praktiskt. Hon tog vid ett tillfĂ€lle upp saken med Tipp men hon svara bara – mai pen rai, klart du ska Ă„ka om du vill det, extra personal gĂ„r alltid att ordna. Nu nĂ€r de största problemen var avklarade började vi planera hur vi skulle gĂ„ vidare. Vi fyllde tillsammans i ansökan om besöksvisa som hon senare lĂ€mnade till svenska ambassaden i Bangkok. Vi planerade för att hon skulle Ă„ka den 22:a december, lagom för att vi skulle kunna fira jul ihop. Jag skickade Ă€ven över pengar till flygbiljetten och det var kanske tur att man inte innan lĂ€st alla varningshistorier om blÄögda faranger som blivit blĂ„sta nĂ€r de skickar pengar till flygbiljetter. DĂ„ vet i tusan om man vĂ„gat skickat nĂ„gra pengar och historien kanske redan hade tagit slut dĂ€r. Nu gick det hur som helst bra och det var nog mest hon som var orolig att behöva ansvara för en, enligt henne, sĂ„dan stor summa pengar.
SĂ„ kom dĂ„ Ă€ntligen det magiska datumet dĂ„ min teerak skulle komma. Det var en kall fredagsmorgon och jag sĂ„g till att ta med mig lite extra klĂ€der i bilen för sĂ€kerhetsskull. FrĂ„n +30 till -10 Ă€r ju Ă€ndĂ„ en ganska stor omstĂ€llning. NĂ€r jag satt i bilen pĂ„ vĂ€g ut mot Arlanda var det mĂ„nga tankar som for runt. Vad skulle hon tycka om det svenska klimatet? Hur skulle hon klara sig pĂ„ dagarna medans jag jobbade och skulle hennes hemlĂ€ngtan bli allför stor? Dessa lite olustiga tankar dröjde sig kvar medans jag stod pĂ„ flygplatsen och vĂ€ntade pĂ„ att hon skulle passera genom tullen. NĂ€r jag Ă€ntligen fick syn pĂ„ henne, försvann alla de tvivel jag tidigare kĂ€nt och istĂ€llet kĂ€ndes allting bara sĂ„ rĂ€tt. â The air feels very fresh, darling, konstaterade hon medans vi gick mot bilen och jag tĂ€nkte att i jĂ€mförelse med Bangkoks luften mĂ„ste Stockholm vara rena miljöparadiset. â Did you sleep anything on the plane, honey? FrĂ„gade jag eftersom jag sjĂ€lv brukar ha problem med att sova pĂ„ flyget. â Sure teerak, I am thai and thai people can sleep anywhere and anytime svarade hon och skrattade.
PĂ„ vĂ€gen hem frĂ„n flygplatsen njöt jag hennes nĂ€rvaro och tyckte det var roligt att hon var sĂ„ nyfiken pĂ„ allting hon sĂ„g. NĂ€r vi vĂ€l kommit hem och hon fĂ„tt i ordning pĂ„ sitt bagage Ă„kte vi ivĂ€g för att handla mat och lite andra saker inför julen. PĂ„ julafton var hon lika ivrig som ett barn pĂ„ att fĂ„ öppna sina julklappar och jag förstod att detta var nĂ„gonting helt nytt för henne. Eftersom jag visste hur mycket maten betyder för en thailĂ€ndare, var detta nĂ„got jag funderat pĂ„ en hel del innan hon kom. Jag hade i alla fall varit lite förutseende och inhandlat en riskokare strax innan hon kom och Ă€ven kollat upp var de nĂ€rmaste asiatiska livsmedelsbutikerna fanns. Nu visade sig dock att hon var mer nyfiken pĂ„ farang mat, sĂ„ den första tiden var det jag som fick stĂ„ för all matlagning. Nu har jag aldrig varit nĂ„gon mĂ€stare pĂ„ matlagning, men hon Ă„t i alla fall av allting jag lagade frĂ„n blodpudding till flygande Jakob. Efter ett par veckor var dock min korta karriĂ€r som kock slut och jag fick sedan snĂ€llt hĂ„lla mig borta frĂ„n köket om det inte var för att hjĂ€lpa till med disken đ
Veckorna efter julhelgen, var nog den tid som var jobbigast för henne. Jag hade börjat jobba igen och hon hade inte lĂ€rt kĂ€nna nĂ„gra vĂ€nner Ă€n. Jag förstod att det mĂ„ste kĂ€nnas fruktansvĂ€rt ensamt att sitta i lĂ€genheten och bara vĂ€nta pĂ„ att jag skulle komma hem frĂ„n jobbet. Det var Ă€ven under denna tid som hennes hemlĂ€ngtan var som störst. Jag försökte stötta henne sĂ„ gott jag kunde genom att komma med förslag pĂ„ aktiviteter hon kunde sysselsĂ€tta sig med medans jag var pĂ„ jobbet. Jag hittade ett forum pĂ„ nĂ€tet dĂ€r majoriteten av medlemmarna var thai som nyligen bosatt sig i Sverige och genom detta forum fick hon senare mĂ„nga nya vĂ€nner. Efter en tid började den vĂ€rsta hemlĂ€ngtan att slĂ€ppa och hon började trivas allt bĂ€ttre med tillvaron. NĂ€r det 3 mĂ„naderna hon hade pĂ„ sitt besöksvisum började nĂ€rma sig sitt slut, sĂ„ bestĂ€mde vi oss för att förlĂ€nga hennes visum sĂ„ att hon kunde stanna 3 mĂ„nader till. SjĂ€lva förlĂ€ngningsansökan blev snabbt beviljad och eftersom hon köpt en öppen biljett var det heller inga problem att boka om denna biljett. Nu skulle hon i alla fall fĂ„ stanna tills början av juni och kanske fĂ„ uppleva början av den svenska sommaren i alla fall. Ăven jag lyckades boka en biljett med samma flyg som hon skulle Ă„ka tillbaks med och vetskapen om att slippa behöva vinka av henne vid Arlanda kĂ€ndes bra. Det kĂ€ndes pĂ„ nĂ„got sĂ€tt som det skulle gĂ„ lĂ€ttare att ta farvĂ€l i Bangkok. Det lĂ„ter mĂ€rkligt, men sĂ„ var det i alla fall. Vi hade Ă€ven börjat prata om att ansöka om UT för henne dĂ„ hon Ă„tervĂ€nde till Thailand, och dĂ„ passade det bra att jag kunde följa med. Bara ett par dagar innan det var dags för oss att flyga till Thailand, bokade jag ytterligare en biljett till Bangkok. Denna gĂ„ng med avresa i slutet av september. DĂ„ jag hade lĂ€st om hur lĂ„ng tid det kunde ta innan en UT ansökan blev behandlad â ibland upp till ett helt Ă„r – tĂ€nkte jag att jag Ă„tminstone skulle besöka henne medans vi vĂ€ntade. NĂ€r vi sedan satt pĂ„ planet till Bangkok pratade vi en hel del om vad vi hade framför oss och vi visste bĂ„da tvĂ„ att det skulle kunna bli en lĂ„ng och tuff vĂ€ntan innan hon kunde Ă„tervĂ€nda till Sverige. Hursomhelst sĂ„ var vi nu pĂ„ vĂ€g till Thailand igen och nu skulle jag för första gĂ„ngen introduceras för hennes mamma vilket jag bĂ„de sĂ„g fram emot och samtidigt bĂ€vade inför. Vad skulle hon tycka om mig? – Farangen som stulit hennes enda dotterâŠâŠâŠ..
Ledsen alla som har vÀntat. Jag lovar att jag inte glömt bort denna trÄd. Det har varit fruktansvÀrt mycket att göra pÄ jobbet sedan jag kom tillbaka frÄn Thailand i slutet av Juni, men nu börjar mina kollegor komma tillbaka frÄn sina semestrar sÄ jag hoppas det ska börja lugna ner sig lite. Jag har börjat skriva pÄ fortsÀttningen och lovar att ni inte ska behöva vÀnta sÀrsklillt lÀnge till.
Stort tack till alla som hjÀlpt till att bringa klarhet i detta. Det blir nog att skicka in alla papper först och sedan avvakta tid för Intervjuv. LÄter som den klart smidigaste lösningen.
@Thaisambo wrote:
Jag har frÄgat pÄ Migrationsverket om detta, vi ska ju göra samma sak sjÀlva nÀsta Är.
Det svar jag fick var att ansökan kan Du lÀmna in i princip nÀr som helst, det finns inga tidsgrÀnser satta för detta mer Àn att det ska göras medan det nuvarande uppehÄllstillstÄndet Àr gÀllande.
NÄgot beslut tas dock inte förrÀn nuvarande UT gÄtt ut.
Under den tid som behandlingen av ansökan pÄgÄr fÄr sökanden vara kvar i Sverige Àven om befintligt UT gÄtt ut.
Det hĂ€r gör att det blir ett glapp mellan nĂ€r befintligt UT gĂ„r ut till dess att nytt klistrats in i passet (om det beviljas förstĂ„s). Under den hĂ€r tiden, “glapptiden”, Ă€r dokumentationen i passet ofullstĂ€ndig och man bör nog inte planera nĂ„gon resa till och frĂ„n tredjeland under den tiden. Planera sĂ„ att ni inte lĂ€mnar Sverige under “glapptiden” sĂ„ fungerar det.
NÀr bevillningsbeslutet kommit kan ni ta er till Migrationsverkets kontor pÄ den tid som passar er och fÄ det nya uppeehÄllstillstÄndet inklistrat i passet.
Vi har den 1 april som brytdatum och det gör nog att vi fĂ„r avstĂ„ frĂ„n Songkran i Thailand nĂ€sta Ă„r. Jag bokar absolut ingen resa innan detta Ă€r inklistrat i passet, men nĂ€r det har blivit PUT av det sĂ„ slipper vi tĂ€nka mer pĂ„ “glapptider”. Olustig företeelse!
Tack sĂ„ mycket för svaren, Thaisambo. Vi har precis kommit tillbaka frĂ„n Thailand och lĂ€r inte Ă„ka utomlands nĂ„got mer detta Ă„r, sĂ„ “glapptiden” bör inte vara nĂ„gra problem. KĂ€nner du till om man Ă€ven kan göra intervjun i sammaband med att man lĂ€mnar in PUT ansökan eller om denna mĂ„ste göras separat? FĂ„r Ă€ven passa pĂ„ att önska lycka till med er kommande PUT ansökan.
Vi passade pÄ att köpa en ny riskokare nÀr vi var i Bangkok sist. Denna kokare klarade Àven att koka klibbigt ris och resultatet vart riktigt bra och man behöver inte lÀgga riset i blöt innan. Riskokaren ska Àven kunna göra risgrynsgröt, men det har vi inte hunnit testa Àn.
/JuggeSÄsom mÄnga redan skrivit sÄ Àr svampplockning vÀldigt populÀrt och Àr nu min flickvÀns största hobby. Annars gillar hon nÀr vi tar cycklarna och Äker ivÀg pÄ kortare utflyker. Ett krav Àr dock att vi mÄste ha picknickorgen fylld med mat med oss.
IgĂ„r föreslog jag att vi skulle ta en cyckeltur till Biltema som ligger ca 8 km frĂ„n dĂ€r vi bor. Inga problem men dĂ„ mĂ„ste vi stanna till och Ă€ta nĂ„got pĂ„ vĂ€gen annars har jag inte tillrĂ€ckligt med motivation, tyckte hon đ
/Jugge@yemisi wrote:
NÀmen.. sÄdÀr fÄr du ju inte sluta,hur lÀnge mÄste jag och alla andra vÀnta nu dÄ??
En otÀlig :bounce: YemisiDet komer en fortsÀttning, det lovar jag. NÀr det blir beror pÄ hur mycket jag har att göra pÄ jobbet.
TyvÀrr har jag redan brÀnt nÀstan all semester pÄ senaste resan :scratch:DÄ kör vi lite till.
– Hello Jorgen, I am Sisi, började jag lĂ€sa frĂ„n meddelandet som dök upp pĂ„ datorskĂ€rmen.
Sisi visade sig vara en tjej pÄ drygt 30 Är som dÄ jobbade i Bangkok som grafisk designer pÄ ett motormagasin. Hon kom ursprungligen frÄn Nakhon Sawan, men hade flyttat till Bangkok för högskolestudier och sedan blivit erbjuden jobb dÀr. Hon skrev ocksÄ att hon troligtvis skulle Äka över till Koh Chang senare under Äret för att hjÀlpa hennes vÀninna som hade en restaurang dÀr. Hennes mail vÀckte min nyfikenhet och jag kÀnde att jag vill veta mer om denna tjej. Vi började chatta med varandra och det dröjde inte lÀnge förens vi kommunicerade flera timmar med varandra dagligen.
Vi trivdes bÀgge tvÄ med varandras sÀllskap och det visade sig att vi delade ungefÀr samma Äsikter och tankar.
TvĂ„ mĂ„nader efter att jag fick hennes först mail, hade jag bokat en ny resa till Thailand. Jag kĂ€nde att jag bara mĂ„ste trĂ€ffa den fantastiska tjej âin real lifeâ. Nu hade jag inte speciellt mycket semester kvar, men jag hade Ă€ven lite komptid att ta ut, sĂ„ jag lyckades i fall fĂ„ ihop till tvĂ„ veckors ledighet. Jag bokade resan i september 2006 och fick tag pĂ„ en biljett med avgĂ„ng ca 4 veckor senare. Medan vi vĂ€ntade pĂ„ att jag skulle Ă„ka sĂ„ planerade vi vĂ„r stundande tid tillsammans. Vad skulle vi Ă„ka? Skulle vi boka hotell i förvĂ€g eller pĂ„ plats? Hur mycket pengar behövde vi, o.s.v. Varken hon eller jag hade varit pĂ„ Koh Lanta tidigare, sĂ„ det var ett av de resmĂ„l vi spikade.SĂ„ kom dĂ„ dagen det var dags att Ă„ka. Tror inte jag sov mycket natten innan, men jag lyckades i alla fall stapla mig ut till Arlanda. Sedan blev det den allt för dyra men traditionsenliga biran i flygplats baren. Det kĂ€nde lite mĂ€rkligt att sitta dĂ€r helt sjĂ€lv med sin öl utan att ha nĂ„gon att prata med.
Det blev dags för boarding och jag klev pĂ„ planet och letade upp min plats. Jag hamnade bredvid en thailĂ€ndska som jag började smĂ„prata lite med och tiden till landning gick rĂ€tt sĂ„ fort. Medan jag vĂ€ntade pĂ„ vĂ€skan vid bagagebandet ringde telefonen. â You landed yet teerak, undrade hon. â Yes, Iâm just waiting for my luggage, svarade jag. VĂ€skan kom och jag tog mig igenom passkontrollen och ut i den heta Bangkoksluften. Och dĂ€r stod hon. Tjejen som jag aldrig förut trĂ€ffat, men Ă€ndĂ„ visste sĂ„ mycket om. Efter inledande artighetsfraser och en hastig kram, tog vi en taxi till hennes lĂ€genhet i Bangkok för att hĂ€mta hennes resvĂ€ska. Denna lĂ€genhet delade hon med tvĂ„ tjejkompisar och efter att ha hĂ€lsat pĂ„ dem, begav vi oss till ett hotell i Chinatown dĂ€r vi skulle stanna en natt innan vi begav oss vidare.Dagen efter tog vi oss till khao san road dĂ€r en av hennes vĂ€nner jobbade pĂ„ en resebyrĂ„. Vi fixade biljetter till Koh Lanta och skulle ta oss dit med en buss som skulle avgĂ„ frĂ„n khao san samma kvĂ€ll. â Hur lĂ„ng tid tar resan dit, frĂ„gade jag hennes vĂ€ninna som hjĂ€lpt oss med biljetterna. â Not more then 10 hours, svarade hon. Det var dĂ„ jag lĂ€rde mig att om man frĂ„gar en thailĂ€ndare om hur lĂ„ng tid en viss sak ska ta, fĂ„r man oftast rĂ€kna med minst det dubbla. Jag tror det tog nĂ€stan ett dygn innan vi kom fram till Koh Lanta och det var nog en av de jobbigaste resorna jag varit med om. Chauffören körde genom natten som om vi vore med i ett formel 1 lopp, filmen de spelade upp pĂ„ tv skĂ€rmen hakade upp sig (troligtvis p.g.a. att bussen krĂ€ngde och skakade SĂ„ mycket) och benutrymmet var obefintligt. Efter att ha kört hela natten stannade bussen sedan till slut i Surathani dĂ€r vi tydligen mĂ„ste byta buss. NĂ€r vi klev av bussen i Surathani sa nĂ„gon plötsligt â my fucking money is gone. De visade sig vara nĂ„gra amerikanska backpackers som blivit av med bĂ„de pengar, pass och kameror under bussresan. De började anklaga personalen pĂ„ bussen och ett tag var situationen riktigt hotfull. Efter ett tag sĂ„ kom dock polisen dit och killarna som blivit rĂ„nade följde med i polisbilen. Efter ett par timmars vĂ€ntan i surathani kom bussen vi skulle fortsĂ€tta med och fram mot eftermiddagen var vi sĂ„ Ă€ntligen framme vid det hotell vi skulle bo pĂ„.
NÀsta dag sÄ kom Sisis vÀn Tipp ner till ön tillsammans med sin engelska pojkvÀn, Roger. Tipp var den vÀn som Sisi senare skulle jobba tillsammans med pÄ Koh Chang.
Nu vet jag inte hur Koh Lanta Àr under högsÀsongen, men dÄ vi var dÀr under oktober mÄnad var det vÀldigt lugnt. För min del var det inga problem eftersom jag inte Äkt till Thailand för att festa, jag var ju nyförÀlskad :sunny: Roger tröttnade dock snabbt pÄ bristen av uteliv, sÄ han och Tipp beslöt sig för att Äka över till Ao Nang redan dagen dÀrpÄ. Jag och Sisi hade redan betalat hotellet för ytterligare tvÄ nÀtter, sÄ vi bestÀmde oss för att möta upp Tipp och Roger i Ao Nang senare. De ÄterstÄende tvÄ dagarna pÄ Koh Lanta flög ivÀg snabbt och snart var vi i Ao Nang dÀr vi Äterigen mötte upp Tipp och Roger. Roger var pÄ betydligt bÀttre humör nu och satt och lÀppjade pÄ en Jack & Coke nÀr vi mötte upp dem senare pÄ kvÀllen. Vi hade ett par trevliga kvÀllar i Ao Nang innan det blev dags att Äka tillbaka till Bangkok. Tack och lov sÄ hade vi bokat flygbiljetter tillbaka, sÄ vi hade en betydligt mer angenÀm resa denna gÄng.Tanken var att vi skulle avsluta vÄr semester tillsammans pÄ Koh Chang och sedan skulle Sisi stanna kvar dÀr för att jobba tillsammans med Tipp, men innan vi kunde ge oss ivÀg sÄ skulle vi hÀmta upp lite möbler och annat som Sisi skulle ta med sig till Koh Chang. Vi Äkte förbi hennes lÀgenhet i Bangkok och började sedan kÄnka in de saker som skulle med, i den minibuss vi hyrt. Sedan begav vi oss mot Koh Chang. PÄ eftermiddagen kom vi fram till den lÀgenhet i Khlong Prao Beach som Sisi skulle hyra under den tiden hon jobbade i Koh Chang. Det var verkligen stekhet denna dag och nÀr jag fick reda pÄ att hennes lÀgenhet lÄg pÄ fjÀrde vÄningen och att det naturligtvis saknades hiss, började jag ana orÄd. Tanken pÄ att kÄnka upp alla möbler som vi tagit med oss frÄn Bangkok, fyra vÄningar upp i 35 graders vÀrme var inte direkt nÄgot som lockade. Det hela slutade med att vi mutade portvakten med ett par hundra bath och sedan bar han upp allting med en vÀldig fart.
Tiden pÄ Koh Chang fördrev vi sedan med diverse utflykter pÄ dagarna och sen Äkte vi in till White Sand Beach pÄ kvÀllarna för lite underhÄllning. Dagen dÄ det var dags för mig att Äka tillbaka var nog en av de tyngsta dagarna i mitt liv. Vi hade bara vara tillsammans i tvÄ veckor men ÀndÄ kÀndes det som vi kÀnt varandra betydligt lÀngre (vilket vi i och för sig gjort om man rÀknar in den tiden vi tillbringat med att kommunicera med varandra över Internet). Sisi var ocksÄ vÀldigt ledsen men vi lovade varandra att vi skulle fortsÀtta hÄlla kontakten och pÄ nÄgot sÀtt se till sÄ att vi snart skulle vara tillsammans igen.
PĂ„ planet hem till Sverige var det mĂ„nga tankar som malde. Hur skulle vi bĂ€ra oss Ă„t för att fortast möjligast kunna vara tillsammans igen. Hon som precis flyttat till Koh Chang för att hjĂ€lpa Tipp under den kommande högsĂ€songen och jag som brĂ€nt mina sista semesterdagar. Var det en hopplös situation som var dömd till att misslyckas eller gick det att hitta nĂ„gon lösningâŠâŠâŠâŠ2 July, 2009 at 5:39 am in reply to: àčàžĄàčàžąàžàžĄàžàž±àžàčàž (Mai yom dtat jai) – Sek Loso #426307Ja, denna lĂ„t spelades frisk av lokala thai band under min senaste resa. Klart skön lĂ„t!!!
/Jugge@Micke063 wrote:
Namnet pĂ„ puben Ă€r “Ban Khon one” och ligger i anslutning till hotellet “Pee man”. Det brukar vara tvĂ„ olika band som spelar dĂ€r varje kvĂ€ll och det brukar kunna bli en hel del drag
Tack, Vet var det Ă€r och har Ă€ven varit dĂ€r ngn gĂ„ng. Men Ă€r vĂ€l inte i mina ögon en “pub”. Jag tĂ€nker mera pĂ„ old english style nĂ€r man pratar om pubar.
Om du kommer dit igen sÄ kan jag rekomendera Collection pub som ocksÄ ligger i anslutning till Pimarn hotel, lite mera exclusivt (kanske), men det brukar vara riktigt bra band dÀr./Micke
Tack för tipset. Ska kolla in det stÀllet vid nÀsta besök.
@thaifarang wrote:
@Micke063 wrote:
DÀr bor min fru ocksÄ, ca 5 min norr om centrum utefter highway. Men ngn pub har jag aldrig lyckats hitta i NS fast jag letat med bÄde ljus och lykta, var ligger den?
Micke
TyvÀr kommer jag inte ihÄg namnet pÄ puben (ska frÄga flickvÀnnen senare), men det lÄg bara ca 5 minuters promenad frÄn det hotel vi bodde pÄ (Asia Nakhon Sawan).
/JuggeNamnet pĂ„ puben Ă€r “Ban Khon one” och ligger i anslutning till hotellet “Pee man”. Det brukar vara tvĂ„ olika band som spelar dĂ€r varje kvĂ€ll och det brukar kunna bli en hel del drag :shaking:
@jjonsson wrote:
VĂ€lkommen till forumet Jugge!
Ser fram emot din story!
Tack. Ăr mycket glad att ha hittat detta forum.
@Micke063 wrote:
DÀr bor min fru ocksÄ, ca 5 min norr om centrum utefter highway. Men ngn pub har jag aldrig lyckats hitta i NS fast jag letat med bÄde ljus och lykta, var ligger den?
Micke
TyvÀr kommer jag inte ihÄg namnet pÄ puben (ska frÄga flickvÀnnen senare), men det lÄg bara ca 5 minuters promenad frÄn det hotel vi bodde pÄ (Asia Nakhon Sawan).
/JuggeHmm, kommer inte till Bangkok förĂ€ns i morgon och jag tvivlar pĂ„ att det blir nĂ„got midsommarfirande i Nakhon Sawan dĂ€r jag befinner mig just nu. Ska visserligen ut pĂ„ en fisketur snart, sĂ„ kanske man kan laga till nĂ„got sill liknande och skölja ner med Lao Khao đ
-
AuthorPosts
